Senaste kommentarerna i forumet

Som Prins Daniel ser jag ut! Nej, det var ju en riktig lögn. Men det hade passat med en anorektisk Victoria...jag tyckte faktisk hon var fin då. Men hur pk var det? Men faktum är att det är sant...kanske var hon inte frisk, men hon var fin. Skönt att jag vet hur du ser ut nu! Då ska jag krama alla Victoria -lookalikes. Bara för att vara säker liksom...tror att det blir uppskattat. Givetvis säger man inte så, men han som gav komplimangen menade nog bara väl!!!

Men trist att du har sånna problem med närhet ;-). Vodkaspyan hade nog uppskattat en ömsint hand. Men visst är det sorgligt...har nog gjort det själv ngn gång. I ungdomen...spytt på gator och torg. Fast där ser jag inget samband med min alkisperiod...snarare en ungdomsgrej. Tror dock det bara har varit tur att jag inte spytt ner mig offentligt på äldre dagar. Gränsfall? Har varit på krogen, spytt på toaletten...för att gå ut i lokalen och dricka mer. Charmigt? Nja... Fortsätt tina min vän! /R

igen. Sovit gott i egna sängen.

Har anledning att tänka vidare på det Stigsdotter och trollis tog upp - kunskapen om den-ännu-fungerande-missbrukaren och om medberoende är begränsad och finns hos ett fåtal. För 10-15 år sen visade en doktorsavhandling (intervjuer med sjuksystrar) att på medicinska och kirurgiska avdelningar fanns inga kvinnor som varit utsatta för våld i familjen ... däremot inom psykiatrin. Verkligheten var och är förstås att på med & kir (typ) "ser" man inte, frågar inte och då finns inte problemet. Någon här berättade att h*n själv tagit upp alkohol hos företagssköterskan som blev förvånad. Så är det. Jag tror att vi som insett har ett ansvar... jag är säker på det. Vi kan bidra till att göra skillnad åtminstone för någon - det gör vi redan här!

Ha en bra dag alla! / mt

När det gäller barn, så hade min yngsta dotter någon sorts tonårs revolt när hon plötsligt började ha hela garderoben på golvet. Kläder över allt, tvättade och otvättade huller om buller, men jag brydde mig inte utan sa att hon fick ha det precis hur hon ville i sitt rum men att jag inte accepterade att hon förvandlade hela huset till en röra. Idag är hon värsta pedanten, så sånt här går över av sig själv.

Min äldsta dotter hade svårt att passa tider och skulle åka med mig på mornarna när hon började på skolan i staden 2 mil bort. Det var i början ett tjatande från min sida; "Gå upp nu", "Skynda dig lite, annars kommer jag för sent" osv. Till slut gav jag upp och sa helt enkelt; "Bilen går exakt kl 07.00 om du vill åka med, annars är det bussen som gäller" (inkluderat åksjuka och väntande i snödrivorna). Hon missade den första nya morgonen, men satt sedan alltid 06.55 i bilen ;-)

Böcker har alltid varit min räddning också. Jag har alltid läst mycket ända sedan jag var liten och på ett tidigare jobb så la jag alltid beslag på morgon tidningen på frukostrasten och försjönk i den utan att tänka på att andra också ville läsa den. Till slut kommenterade en arbetskamrat; "Hör du, är det verkligen nödvändigt att läsa varje ord i tidningen" :-)

VV

stå och kräkas på pendeln, kanske magsjuk?! Usch, jag har kräkts på tunnelbanan en gång men det var riktigt länge sedan (redan där borde jag kanske hört varningsklockor?) Jag brukar också fundera lite, tänk om vi setts??

Att skämma bort dig lite, det är du värd!
Bra att du var nöjd med läkarkontakten, du verkar förresten vara en jävel på språk! Hur många kan du?

Inte allt som börjar på A är skit.. ;)

Blir glag när borttappade själar tittar in.
Den här sidan har fått ett större grepp om mej än jag trodde.
Börjar tina lite tror jag..
Hur ser ni ut?
Var bor ni?

Håll med om att man blir lite nyfiken.
Tänk om jag stått bakom er i kassakön på ICA..

Hoppas dock att det inte var någon av er som spydde ner min kappa på pendeln ikväll. Lite vodkablandat maginnehåll.
Ville egentligen krama om men där,
...går min gräns för närhet.

:)

:)

En jobbmiddag där jag sedvanligt dricker vin.. Blev kolsyrat vatten och lika trevligt ändå. Men erkänner att samtalet med min inre djävul pågick, en öl kan du väl ta osv. Hemskt är det för ångesten är längre bort och då är det lättare att tänka att det går nog bra nu. Vilket det visserligen alltid gjort i liknande sammanhang som ikväll. Men det är också inkörsporten till att säga ok till fredagsvinet som inte alltid går lika bra och så är man där igen. Sen till saken jag är i ärlighetens namn aldrig nöjd med ett glas vin eller en öl för då får jag inte effekten att flyta bort som egentligen i ärlighetens namn varit målet. Jag lurar mig själv att jag kan ta ett glas och gör det för normaldrickarna gör det. Men är ej tillfreds då! Det måste jag erkänna för mig själv och därmed inse att relationen till alkoholen ej är sund. Är ju då mer nöjd med en läsk som ej triggar igång suget efter ruset etc Hm vilken kamp detta är. Jag räds att djävulen övertalar mig att jag kan dricka som alla andra ju längre från ångest helgen jag kommer. Salig blandning och ostrukturerade tankar ikväll.

Vad roligt att läsa om dina framsteg Sommar! Och den där känslan, den kommer du känna av flera gånger, oroa dig inte ;-)

Ha det fint!

så roligt att läsa att det funkar för dej med LCHF och utan socker. Det är verkligen otroligt hur bra det går när man kommer ur det. Allt hänger ihop. Jag blir ibland på gränsen till fanatisk, man behöver ju inte vara rädd för lite potatis. Men det jag är rädd för är att suget ska komma tillbaka. Jag har varit tvungen att fuska lite med smörgåstårta på en bjudning, måste äta det som fanns. Sen åt jag lite choklad av bara farten på kvällen. Men det har gått bra att komma tillbaks.
Visst sparar man pengar på att inte dricka vin. Mitt mineralvatten kostar bara en bråkdel:)
Fortsätt skriva och inspirera!

Terve Dompa!
Kul att du gillade låten ;-D
Apulanta, är faktiskt större i finland än , Lordi, AC/DC och Kent.. (jodå jag gillar hårdrock..)
Har ett par CD med gruppen, och det jag gillar, är att det är så blandat..
För den som är nyfiken, finns låten maanantai, på skivan "plastik"..
SKÖNT, att du hittat en bra doktor! De är sällsynta ;-D
Ha det gott bäste forum-brorsa!
kram trollis

Känns skönt att läsa det du berättar om, känner som du i stort och mycket.
Men karraktären vacklar imellanåt, och ja. Jag har i generna då både morfar och farfar drack = var alkolister.
Det är den där stoppgenen som saknas.
Beumdrar dig för hur pass bra det går.
Kom tillbaka och läs läs och skriv lite, det hjälper!
Keep smiling!
//A

med kolsyrat vatten, granat hallon tror jag det blev!
//A

Skit i vem som vet bäst, och vad som funkar dit men inte hit............
Till min vardag i min egen tråd om att förändra sitt drickande.

Jag känner mig rätt stolt då jag när suget satte in och jag undrade men faasiken!
Så jag tog bilen upp till centrum, snabbt in och handlade vad jag skulle.
Kom hem igen, satte kassen på köksbordet och ropade till yngste sonen.
Allt klart, men du blandar dippen.
Det blev några pet-flasor kolsyrat vatten och chips med dipp.
Kanske inte det bästa, men en öl hade varit värre.

Sedan sätter jag mig här medans dippen fixas och känner mig rätt nöjd.

Snart dags att hoppa i säng för att återigen kunna åka utvilad till jobbet 03:45.
Ses i mörra alla wärmlänningar, resten ser jag imorgon!
Chipp chipp!!!!!
//A

Då kan jag gå och lägga mej igen, och slipper förhoppningsvis ligga vaken och grubbla på det. Ta hand om dej!

Allt blir bara bättre. Så MYCKET bättre.
Grattis!
/A

Gårdagen gick att hantera, jag skulle i vanliga fall ha knatat in hos "Tant Grön" på hemvägen från jobbet, köpt en kvarting och hällt i mej den tämligen omgående efter hemkomst, men jag lurade den lille jäveln - jag hade bara pengar till lunch med mej.

Sov i stället tretton timmar i natt, så det KAN vara därför jag har ont i huvudet, bröstryggen och nacken är väl ganska trötta på mitt stillasittande arbete och protesterar så gott de kan genom att bli stela och göra ont.

Men det skulle vara intressant att veta vart de illasinnade abstinensbesvär jag varit så rädd för har tagit vägen? Ända sedan semestern i somras har jag vetat att jag MÅSTE ta tag i mej själv och mitt drickande, men har varit skiträdd för abstinensbesvären. Nu är det nio dagar nykter, och jag märker ingenting, allt är bara bättre, klarare, piggare, hjärnverksamheten är inte längre konserverad i sprit och går snabbare. Så var är haken...?

Riktigt glad att höra att du lever. Även jag hoppas att det kommer ngt gott ur allt stickande. Har tittat efter dig varje dag...hoppas du orkar hänga här lite med oss. Om inte; Tack för att du hörde av dig ;-). Brorsan ;-)! Har tokbrådis just nu, men jag återkommer...det var kanske ett hot...men ta det som ett löfte. Machokram/R

Tack för omtanke, tankar och kommentarer! Läkaren gick bra. Spillde ut allt...fick de piller jag önskade...icke beroendeframkallande. Dessutom hade vi ett väldigt bra samtal...jag gillar henne och ska tillbaka om ett par veckor.

Grinighet/grälsjuka; Intressant det ni skriver...allt från klassiskt 3-månaders tecken till stress. PiLs fråga; hur länge grälsjukan ska sitta i? Ibland är jag rädd att den bara kommer att förvärras...så man blir surare och gräligare dag för dag...fram till graven. Eller hemmet där man alla vårdbiträden kommer att avsky en. Men detta betyder inte att man inte ska kämpa emot. Beklagar sjukdom hos närstående...sånt tar enorm kraft. Man kan ju bara se på.

Harm; Jag tar till mig. Ska försöka. Har diskuterat med kollegan...ingen deadline...men vi vet var vi har varandra nu. När det gäller just ongen och tvätthögen så ska jag inte prata med honom. Jag ska inte lägga ner hans kläder själv i lådan. Jag tror inte det är konsekvenstänket som fallerar...då hans yngre syskon fixar det. Jag tror att han är lat...hans straff blir att inga jämnåriga flickor kommer att vilja umgås med den håriga saten ;-)

Hjälp; Annons har jag haft inne och träffar (förhoppningsvis)lämpliga tanter i veckan. Annars får det bli ett vanligt hembiträde eller en städhjälp. Vi har ju redan L nu som pratar finska med ongar (Tack för sången Trollis, den var faktiskt fin...jag trodde inte finsk musik kunde vara det ;-))

Roligt; Ja vad var roligt innan sponken? Mat och dryck (oj!), böcker, simning, resor, natur. Blir mkt böcker nuförtiden. Har dessutom min spanskakurs...kanske ska jag börja dejta igen? Gick ju "bra" sist! Funderar på att köpa en liiiten motorcykel...så jag kommer ut i naturen. Fördelen med motorcykel här i Italien är att man inte behöver spöka ut sig som ett fån i läderkläder. Sen kan jag ta den till jobbet t/r för ärligt talat är den stora cirkusbilen lite opraktisk inne i stan. Så jag ska skämma bort mig ;-).

Nu väntar packning, middag och sen de tusen sjöarnas land. Ska bada riktig finnbastu...yep...så ngt finns det att se fram emot.

Nu dricker ni förståndigt eftersom jag vill ha er kvar! Ok? Jag tycker att vi är grymma hela bunten...som har hittat hit...och försöker förändra. /R

Jag tackar och bockar lite generat, det är ju härligt om man kan inspirera någon :-) Hur olika vi än är så är vi så lika när det kommer till problemen med alkohol, och när man börjar rucka lite på sitt beslut i tanken hjälper det att läsa i någons tråd (eller sin egen kanske). Då blir iallafall jag säker igen, det går inte att komma runt. Jag kan inte dricka.

Sockerbomben var jättebra att läsa för mig, jag förstod varför det varit som det varit kring mat och sötsaker och jag släppte en hel den skam och skuld, för det finns det även kring detta. Jag har inte haft dålig karaktär. Alla som kommenterat min vikt och hur jag ätit (mest jag själv) sedan jag var liten kan ta sig där solen inte skiner rent ut sagt, det var inte så jäkla lätt. NU är det lätt, jag förvånas själv. Nu när hjärnan inte får en gnutta socker. Folk runtomkring mig, på jobbet, kommenterar hur duktig jag är som låter bli brödet, som inte fuskar med godis, som äter min matlåda och sedan är nöjd. Jag känner igen känslan från när jag slutade dricka där i början, när jag väntade på det där suget och krisen som aldrig kom. Samma där, fick höra att jag var duktig men kände det inte riktigt. För det är inte en kamp längre, det var en kamp när jag fortfarande drack. När jag slets mellan min önskan att få dricka mer och vara som "alla andra". Och det är samma med sockret, finns det inte blir det ingen kamp. För mig är det som sagt lättare att vara utan helt.

Jag menar inte att gömma mig bakom nåt slags "tyck synd om mej det är faktiskt en sjukdom", varken när det gäller alkohol och socker och vad det nu kan vara. Det är jag som bestämmer i slutändan. Men det hjälper mig helt klart att förstå varför, det gör ju också att jag kan se hur maktlös jag är, att jag kan kapitulera (precis som Jonas).

Mammy Blue, jag tänker på det du skriver om att vägra svensson-liv, sån har jag också alltid varit. Dels för att jag varit för rastlös, rädd för att få tråkigt. Men också, om jag gräver djupt nere i känslogömmorna, för att jag trott att jag inte haft en plats där. Inte riktigt klarat av det, som om jag vore underlägsen "alla andra". Låter lite knepigt ser jag nu, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Men du, nu är vi ju snarare kärringarna mot strömmen när vi INTE dricker? Vi lever på det ett tag tycker jag!

Ps. Jag har faktiskt ett årskort på gymmet, men kan försvara mig med att jag under minst ett halvårs tid endast var stödmedlem. Nu är jag där flera gånger i veckan och måste säga att endorfinkickarna är ganska beroendeframkallande dom också.

Det har absolut inte varit mening att hacka ner på några andra utan jag ville bara beskriva hur jag har gjort, och då förhoppningsvis inspirera någon annan att kanske försöka samma sak.

VV

Halli hallå !
Då var det dags för en 3 veckors strikthet. Jag kommer vara själv härhemma så det
är bara till att hitta på andra saker ! Är fan inte värt att riskera några utflykter
nu när det går bra. 2 månader med "normalt" alkohol intag. Sjukt stolt ;)
Nu jävlar gäller det att hålla i det här. Har varit väldigt bra med min nya terapeut
också. Vi har hittat en hel del orsaker till mitt beteende. Han sa till och med - Hade
jag varit du och suttit där och grubblat vetifan om jag inte hade supit till också. Skämt
åsido. Jag behöver mer stimulans. Speciellt när jag är själv. SÅ nu har det sökts extrajobb,
ska ha planeringsmöte inför 2013 med nuvarande kollega, samt lite annat.
Känns bra nu. Hoppas ngn kan se detta som motiverande, om det gäller att sluta dricka
eller få kontroll på ett eller annat sätt. Oavsett så säger jag som min farbror -
Tricket med livet är att må bra. Hur man sen går tillväga är ganska oväsentligt.
Ta hand om er allihopa, och försök njuta av livet. // D

Nu har det varit tyst här ett tag, hoppas inte ditt "klick" tagit över! En metod som hjälpt mig väldigt mycket när den där romantiserade bilden av alkoholen kommer, det är att tänka tanken till slutet: OK, om jag nu tar det där vinglaset vad händer då? blir jag jätteglad? Blir allting jättemycket bättre? Jasså, då vill du ha ett glas till? Jaha och sen då...osv. ända tills att man vaknar upp mitt i natten, torr i mun och utan en aning om hur kvällen slutade... DETTA brukar stoppa de mest envetna "pripps-blå-bilderna" som mitt alkospöke skickar in i mina tankar!

Alkospöket är förresten den där lille fule fan som sitter på den egna axeln, ensam, för han har sparkat sunt förnuft & skyddsängel i backen. Det är han som säger till dig sådant som "det går ju bra det här, nu har du gått på fest utan att dricka en enda droppe, ta dig ett glas som belöning nu!". Vi lyssnar inte på det skrället ;-)

...är det lättare sagt än gjort, men det betyder ju inte att man inte får säga det eller hur ;-) alla goda råd är goda oavsett varifrån de kommer!