Senaste kommentarerna i forumet

Återfallet kom ju förstås. Det var väldigt obehagligt och han sa alla möjliga elaka, sårande saker - som att han ska skaffa besöksförbud för mina föräldrar och att om jag ansöker om skilsmässa så begär han egen vårdnad. Det var mycket annat också, orkar inte gå in på allt.

Jag mer eller mindre bestämde mig för att nu är det slut. Började kolla alternativa bostäder, etc. Pratade med hans familj och fick stöd av svärmor men en utskällning av svägerskan som tyckte att det var väl bara att tvinga in honom i en bil och köra till ett behandlingshem. Snacka om noll koll...

Under den värsta tiden var inte jag och barnen hemma, utan han telefonterroriserade oss. Det var i princip outhärdligt och jag mådde så himla dåligt, men försökte se till att barnen skulle få ha det bra resten av sommarlovet.

Så kom vi i alla fall hem och då var det en helt annan femma. Han hade pratat ärligt med en av sina vänner (första gången någonsin), gått till företagshälsovården, börjat ta antabus och fått remiss till terapi.

Det är väl jättebra att han har sökt hjälp, men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt det här. Dels är det så att allt som har hänt innan går att göra ogjort, dels är det den där gnagande oron inför framtiden (när kommer det ett återfall och hur blir det??). Antabus är ju ingen mirakelmedicin, har förstått att man kan dricka på det också om man planerar lite, och jag vet helt enkelt inte om jag vill fortsätta leva med en alkoholist.

Han vill absolut inte separera och visar mer ömhet och närhet än jag sett på åratal, men det blir bara fel. I stället känner jag mig kvävd. Jag kan inte lita på honom och det kan inte lite hålla handen i soffan ändra på.

Vad gör man?? Ger man en chans till eller har tåget gått nu?? Jag vet inte vad jag känner. En bekant med insikt sa att jag måste ha en plan, men jag är ärligt talat helt förvirrad. Dessutom mår jag inte bra fysiskt - magproblem, värk i hela kroppen, mosig i huvudet, bortdomnad på något sätt, och såååå trött. Men sova kan jag inte ändå.

Skulle verkligen behöva era goda råd nu!!

mycket för omtanke! Jo, det känns riktigt bra. Gjorde en ordentlig frukost innan jobbet. Sov dock oroligt och dåligt i natt, men så brukar det vara dag 2 så jag tog det lugnt. Vaknade av klockan när jag sov som skönast 07.30. Men känner mig stark och glad i mitt beslut. Inga glas för oss, nä näe.

Hej Anna! Läst lite i din tråd. Hur går det för dig?

Vad gäller vikten tycker jag du gör helt rätt. Dessutom kommer viktminskning automatiskt efter en tid av nykterhet. Har själv varje gång jag hållit upp från A ett tag även tänkt "nu ska jag banta och motionera och passa på att gå ner några kilon". Men kroppen behöver ju mat efter tid av mycket alkoholkonsumtion. När kroppen sen inte behöver bryta ned alkoholen ( den tar ju det först) kan den börja ta hand om fettet. Hoppas du får bra hjälp och hittar en bra psykolog. Det är du värd.

Tack Villmåbra!
Nu till det stora problemet: (och med risk för upprepning). Är så ofantligt trött. Hela tiden. Hur länge kommer det sitta i? Någon som har någon erfarenhet? Sover hyfsat på natten. Somnar tidigt. Men är ändå så galet trött dagtid. Har aldrig varit bra på power-naps. Svårt att stilla sinnet väl vaken. Vill bara få känna mig lite pigg.

Det går att komma ut ur fängelset Segra och vet du, du är påväg :)
Vi här hjälper dig att fila upp gallret men du vet ju att du själv måste klättra ur.

<3
Ebba

Nu har jag smugit mig ut i bilen på rasten för att kunna kolla min tråd, här på forumet, och när jag läser vad ni skriver, Ebba och aeromagnus får jag rysningar i hela kroppen och ståpäls på armarna!!

Blir alldeles rörd av er omtanke och er stora förståelse för vilken situation jag befinner mig i! Det märks verkligen att ni vet vad ni pratar om!!!

Jag kommer ALDRIG få honom att ta antabusen innan en resa!! För för honom är det mer än halva nöjet med semester, att få dricka! =((( tyvärr!!!!!

En gång för några år sen efter att jag försökt göra slut ställde jag detta ultimatum och han gick då med på att testa antabusen för att bevisa för mig att han inte var beroende av att dricka......

I tre veckor var han nykter den gången och tyckte sen att han bevisat nog och började sen dricka som vanligt.....
Å om det sen stämmer som han sa vet jag inte, men han påstår att de på beroendemottagningen sa att " han inte var alkoholist om han inte tog återställare" ......... Så det enda detta ledde till var att han kunde slå tillbaka på mig och hävda att jag beskyller honom för något som inte stämmer enligt expertisen......., SUCK!!

Och Tur att du inte slogs aeromagnus!! Är du helt nykter nu??

Å Ebba, du har så himla rätt i att man/ jag har ett förvridet och sjukt sätt att tänka. Fast jag rent logiskt fattar att jag borde lämna så kan jag inte för jag har blivit hjärntvättad och förminskad fööööööör länge och för mycket!!!

Jag behöver verkligen proffisionell hjälp!!!! Vännerna och familjen har gett upp för länge sen och orkar snart inte höra på mig längre..... Å jag förstår dem! För utifrån sett är valet så jävla enkelt och självklart!! Jag vet det!!

Tusen tack fina ni!! Ni ger mig hopp om att det går att komma ur fängelset!!

Kraaaaaaaam på er!!!

Jag känner igen det så väl. Just den där sura stanken ur kroppen bredvid en, som man ska försöka älska och kanske ännu värre älska med!

Men det är det första du måste förstå, att han dricker alltid mer än han säger och mer än du ser. Det är ingen idé att försöka få honom att erkänna det, men du kan i alla fall vara säker på det. Det fick mig att bli lugnare, att inte försöka kontrollera hans drickande. För det går inte!

Min man går för närvarande på antabus. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig inför det. Det är oerhört bra att han sökt behandling,men kommer det här att hålla i sig? Jag har förstått att med viss planering går det att dricka på antabus också. Eller slutar han med tabletterna helt? Och hur länge dröjer i så fall återfallet? Hur länge kan jag och barnen lita på honom?

Så för min del är hjärnan väldigt upptagen just nu med slutfrågan - stanna eller inte. Och det är inte lätt...

Kram

Härligt med sömnen Ebba! Nej inget glas för mig idag. Imorgon 2 veckor.

...eller hur Pion. "Jobba, sova och dricka". Vad är det för liv egentligen? Tappa sugen till allt annat. Känner igen mig. Det finns ett bättre liv. Har smakat lite av det - trots endast 2 veckor imorgon. Vi kör på det andra livet tycker jag. Kram på dig!

Jag förstår precis vad du menar! Jag hade samma problem under min studieperiod på universitetet. Då var det samma sak med mina vänner - man var tråkig om man inte följde med ut och festade. Jag kunde inte hantera alkohol och hade svårt att sluta dricka när det väl hade börjats. Många söndagar med ångest och bakfylla. Tillslut sa jag att jag inte orkade gå ut ikväll, att jag hade annat för mig, att jag behövde plugga eller bara ville vara hemma och titta på serier vilket jag också gjorde. Då förstod jag fortfarande inte att det var ett problem. Den tanken dök upp först när jag träffade min sambo som påpekade att jag alltid drack för mycket när jag väl drack och att jag inte var så rolig att ha att göra med då. Insåg att mina vänner kanske inte var så himla bra vänner (vänner ska väl finnas till för att vara ärliga och omtänksamma?) och det resulterade i att jag slutade umgås med dem när jag flyttade till min hemort igen efter utbildningens slut. Och det är väl kanske där jag tror att svaret ligger. Berätta för dina vänner precis det du säger här - att du inte längre har någon glädje av att dricka och att du önskar att de kan respektera din vilja att inte dricka. Om de inte accepterar det så får ni kanske sluta festa ihop och göra saker på dagtid istället. Jag lovar - man kan ha skitkul även utan alkohol i kroppen. Dessutom finns det bra mycket andra saker i livet som är roligare än att hänga på krogen eller vara i miljöer där drickandet nästan är ett krav. Idag kan jag dricka med måtta, och jag har en väldigt öppen dialog med min sambo om det. Lycka till!

Denna morgon än igår. Sitter på jobbet och saker pågår inkroppen och det kryper i benen som f-n. Är inte sugen på vin, var inte det igår heller. Vet dock att det säkerligen kommer. Får ta det då. Nu ska jag först igenom detta första. Vad är det då för skillnad nu denna gång? När man inte längre lever ett liv värt namnet, utan det bara handlar om jobba, dricka och sova. Planera sina inköp, jobba, köpa, dricka och sova. Tappa sugen till allt annat. Det är bara det som är det riktigt viktiga. Jag står vid ett vägval. Det är det och jag kan ju inte välja den andra vägen. Jag lever bara en gång nämligen....tror jag. Tack förvalta kommentarer. De betyder allt just nu och hänger här hela tiden när det är som jobbigast.

Hej och tack för kommentarerna!
Mår bra som snus!
Fick tag i den store bocken bruse imorse.

Hur känns det med en obakis måndag? Härligt va?!

Inget första glas för oss idag! Skickar styrkekramar till dig och önskar dig en fin dag

Hur mår du idag och hur känns det?

Skickar styrkekramar till dig och önskar dig en fin dag

Kära Akvariet,

du behöver inte känna dig ego och futtig för att du skriver hur du mår och känner. Du är mitt uppe i ditt tyngsta arbete med dig själv. Vem kan då begära att du dessutom ska orka vara pigg och glad och hjälpa andra? Tror att du behöver tid för att komma vidare själv. Och att du behöver inse att detta arbetet tar tid. Låt det ta tid. Det finns inga quick fix, tyvärr...

Ta en dag i taget och känn dig stolt över att du varit nykter i snart två veckor, vilket är en fantastisk bravad!

Kram

Nä nu måste vi hitta ett smeknamn till dig! Jag kan inte skriva "god morgon patetisk" till dig!! Hmm... kan man göra något av ordet patetisk? Patten. Nä, kanske inte det... Det får helt enkelt bli "P". Alltså god morgon P.

Hur har du det idag? Hur känns det för dig?

Skickar styrkekramar till dig och önskar dig en fin dag

för era inlägg. De hjälper mig.

Kram

Det går ju lite upp och ner. Läser här på forumet, så mycket styrka det finns här. Vad ni har varit med om, kämpar med och övervinner. Och jag känner med er, men jag kan inte skriva uppmuntrande små kommentarer. Här sitter jag med mina små problem och tycker synd om mig själv. Det är liksom futtigt. Nåja, alla har ju sina kors att bära. Men jag sitter liksom fast, jag bara står där med mitt kors. Kommer inte igång med själva bärandet. Som en stenstod, fastnat i en grimas full av självömkan.
Det här med alkohol är ju praktiskt, eftersom hjärnan verkligen loggar ut och, om man sedan fastnar i ett återkommande drickande, så ägnar man en stor del av tiden man inte dricker till att planera för att dricka. Otroligt bekymmerslöst, egoistiskt och problemfritt. Man har ju inte tid och ork att tänka. Det är ju förstås en nackdel också, för ibland kan det vara bra att tänka. Men nu tänker jag så mycket att jag blir så trött på av att tänka att jag inte bär mitt kors. Och när jag inte bär mitt kors får jag ännu mer tid att tänka. När jag inte dricker har jag hur mycket tid som helst, tid som jag inte använder till något annat än tänka. Huvudet snurrar. Nästan som att vara berusad.

Jaha nu har jag skrivit av mig eller i alla fall skrivit något. Nu får lilla akvariet rycka upp sig och börja ta hand om jobb, familj och andra saker som väntar

Inget första glas idag och jag är glad att jag inte dricker, men just nu vore det bra med något som kylde hjärnan lite.

Ha en bra dag alla vänner. Kram

God morgon Akvariet,

Skickar en lite morgonhälsning till dig och önskar dig en bra måndag!

God morgon LillePer,
Skickar en morgonhälsning och önskar dig en fin dag!

Hur mår du idag? Hoppas farfars kräftor var goda. Själv blir jag utan i år :-( Kram

tack för morgonhälsning! Skönt att höra att du är på G! Jag också. Sitter vid hemmakontoret, mer eller mindre begravd i material. Men det är lugnt. Jag hinner det jag hinner. En sak i taget. Detsamma för dig, hoppas jag.

Du undrade varför jag oroar mig för den andra konferensen, inte den första. Det beror på dess karaktär och, framför allt, deltagarna. Tjusigt och en massa prestige på den andra. Blir alltid lite obekväm i sådana sammanhang. Sedan har jag en offentlig roll under den andra konferensen och kan inte "smita iväg" och andas om det blir jobbigt. Väldigt svårt att hålla en låg profil då, utan måste mingla, prata, vara skärpt, vara med hela tiden osv. Work the room. Det kommer blir trevligt och bra, det vet jag. Men det tar också väldigt mycket på krafterna, kostar mycket energi. Nu behöver jag åtminstone inte vara rädd för att säga dumheter efter för många glas vin. Hoppas att det inte blir vinprovning åtminstone, vilket tillhör en av de vanligaste aktiviteterna i dessa sammanhang. Inte för att jag kommer dricka, absolut inte, men för att slippa krångel. Fast å andra sida - under vinprovningar ska man ju faktiskt SPOTTA ut vinet!! ;-)

Önskar dig en bra och produktiv dag! Stor kram

Samtal är bra och kan kännas obekvämt till en början men kanon i slutet.

Ge din man ett ultimatum om du nu älskar honom, annars lyssna på Ebbas kloka visdomsord.