Senaste kommentarerna i forumet

Tack Stingo för dina råd. Det om 6 månader var intressant. Tänk att det tar så lång tid att bli sig själv igen.
Varför ska det vara så svårt att vara schysst mot sig själv. Det finns så mycket självdestruktivt i allas vårt förhållande till a. Man förtjänar att må bra och ha ett bättre liv. Ruset är inte värt det eller ångesten och allt galet a för med sig. Låter kanske lite moralisk men behöver tala till mig själv och övertyga mig själv om att jag är värd att må bra. Vill känna mig stolt över mig själv !
Till dig flykten så vill jag säga att du är väldigt stark som tittar på dig själv och ditt drickande som du gör. Du är ung och behöver inte leva år efter år i denna alkoholkvicksand ( någon annans ord men bra). Ta tag i dina problem nu och ta en dag i taget. En dag bara och se hur du mår. Du arbetar i en väldigt farlig miljö om man är "kär" i spriten.
Tänk dig att du är medelålders och skriver här ..... inte så kul men viktigt och det känns som att det hjälper. Detta forum fanns inte när jag var i din ålder. Kunde ha hjälp mig. Gå in och läs olika människors berättelser och ta till dig alla tips de skriver. Många bra och tänkvärd.
Jo då det finns många som kan leva utan a och som har jättebra liv. Tror du kan läsa många bra böcker, googla lite och se, om människor kända och okända som har lyckats säga adjö till sin bästa fiende!!!
ha en härlig kväll och framförallt tänk på hur bra du mår i morgon utan a.......

Jag är lika sur och arg jag! Alla andra är svin just nu. Som sippar bubbel och kastar med håret och ler. Blääääää

Jag hatar att inte ta ett glas vid grytorna, att njuta av ett glas i soffan osv.
Varför blev jag vinkärring? Jag är faktiskt alltigenom god. Snäll, omtänksam och rolig.
Jag vill dela en flarra vin på krogen, knalla hem genom stan.

Fredag. Han tog en drink. Jag drack vatten. Åh vinet vid grytorna, saknar dig så.
Efter maten: barnen tinar hembakta bullar och ska ta fram glass.
Jag går på diet och skall inte äta socker.

Är så arg och sur och gråtfärdig. Offerkoftan skulle kunna klä in Gotland förihelvete.
Helvete helvete.

Har det bra med dottern på långhelg i storstad. Tänker ändå mycket på min man som jag saknar(den delen av honom som inte har ett missbruk). Han äter Antabus och har hållit sig från alkoholen sedan strax före nyår. Det är inget jag kontrollerar men jag är ändå nu helt säker på det. Vi bor fortfarande på varsitt håll(jag ringer heller inte) och det går väl ganska bra men jag märker att jag vacklar och faller tillbaka i det där optimistiska tänket att det nog ordnar sig nog...Jag kan kanske gå tillbaka snart... Jag antar att för att få det att fungera måste han ha kommit längre. Hur länge är det vanligt att man äter Antabus? När är det vanligt med återfall därefter? Är det behandlingshem som måste till för att bryta ett missbruk?
Han har inte tagit kontakt med behandlingshem vad jag vet sedan det blev så dumt med arbetsgivaren. Att betala vistelsen privat tycker han är för dyrt. Han har också sagt att han inte vill ta kontakt med socialtjänsten(?) för att få hjälp. Han säger att det finns andra vägar att gå. Jag vet inte vilka vägar det är. Själv går jag till en psykoterapeut. Hon har inte någon speciell inriktning på alkoholproblematik men jag tycker att det har fått mig att må bättre. Jag har ännu inte själv tagit kontakt med Alanon eller någon samtalsgrupp med alkoholinriktning. Jag tycker att det är svårt då det är en så liten stad vi bor i och både jag och min man är "kända"pga våra arbeten. Det känns som att problem med alkoholmissbruk är mer accepterat i större städer. Jag förstår att jag kanske inte ska tänka så men det tänket finns där iallafall.

Ja, du har nog rätt. Nu ska jag ligga lågt och vara nollställd efter dessa tydliga markeringar. I kväll åt vi middag tillsammans för första gången på en vecka och han sa själv att han måste ta tag i sig själv och att han förstår att jag nästan har tappat tålamodet. Han har ett så starkt stöd runt sig om han verkligen vill. Men jag behöver vara för mig själv och inte spela lycklig familj ett tag.

DAG 13! Inte varit nykter i 13 dagar sedan .... 2006 eller 2005...
Känns fantastiskt. Men samtidigt TOMT.

Jag romantiserar verkligen alkohol. Ett glas rödvin = slappna av, en öl = njuta livet, en drink = festligt, champagne = sofistikerat och en självklarhet vid speciella tillfällen, konjak = perfekt avslutning på mysig middag, whiskey = en självklarhet så här i januari - det är ju bra mot förkylning och "värmer" kroppen... Jag lurar mig själv att tänka och tro detta om alkohol.
Det jag önskar att jag kunde få min hjärna att fatta är att alkohol gör mig till: en mytoman, en slampa, en impulsiv idiot som inte äger konsekvent tänkande! En person med total avsaknad av ekonomisk sans och som inte vet vad samvete är. En egoist som är tråkig, äcklig och ful. En ofräsch kvinna som skiter kost, träning och hygien... En odiskret fyllkaja som vinglar ut i köket och dricker ur ölburken som står gömd bakom kastrullerna, eller spolar i vattenkranen för att dölja hur jag hysteripressar ut vin ur bag in boxen och snabbt shottar i mig ett glas.
Den 13 dagar nyktra personen talar om allt detta för mig.. Den 13 dagar nyktra personen klappar mig på axeln och gör tummen upp och säger, "det är bra, du börjar vakna upp ur sprittöcknet och komma till insikt nu, kör på".
Samtidigt som alkoholisten i mig säger "äh, alla dricker, ta ett glas - slappna av, det är helg! Du har varit duktig så länge, du förtjänar att koppla av och lite alkohol dör du inte av".

GAAH! Så jobbigt det här!!! Jag ska stå emot och vara stark. Men fy fan vad jag är avis på alla som dricker normalt och är friska och som kan dricka rödvin ikväll, bli packade och ha skoj!! Jag är faktiskt bitter och sur för att jag måste sitta hemma nykter och dricka Ramlösa.
Snacka om i-lands problem och att ha en helt fucked up hjärna.

Någon som känner igen sig i det här tänkandet?? Försvinner det någonsin? Vad säger ni som varit nyktra i flera år?? Kommer det vara så här jobbigt för alltid!? :(

PS. Jag vaknar ofta pga mardrömmar. Drömmer att jag börjat dricka igen och vaknar med ångest och tror jag är bakfull. Är det vanligt?

"Den berusade hjärnan"

Idag har vi sett ytterligare en film, 40 minuter om hur vi beroendepersoner får den där WOW - känslan i början när vi dricker. Först sitter där en blyg liten kille men efter några glas har vi helt plötsligt en ny James Bond i stan! ;) Inte konstigt att man vill dricka va? Tyvärr är ju lösningen väldigt kortsiktig och det som finns kvar när festen är slut är ju många gånger en mindre person än innan festen började.

Jag fick en tanke idag att innan en fest så har jag två vägval:

1.Hålla mig nykter och träna på som fan (lång väg)
2. Dricka och må bra för kvällen/helgen (kort väg)

Insåg idag att det är så himla dumt att jag väger dessa mot varandra så himla olika, det är som att jag jämför äpplen och päron. Det borde räcka att välja nr 1 för då mår jag bra imorgon, ta en dag i taget. Alternativ 1 blir så himla tungt då jag ser det som att det kräver total nykterhet och stenhård träning i typ 6 månader. Vet inte om ni hänger med i mitt resonemang?

Under dagen prata vi också mkt om hur känslor påverkar på oss och hur vi dricker på olika känslor samt hur man kan hantera dem utan att behöva dricka alkohol. Konstaterade även hur extremt starka känslorna kan bli under påverkan och hur avtrubbad ens riktiga känslor har blivit när man är nykter. Detta är dock något som kommer tillbaka om man håller sig nykter, utmaningen blir då att hantera dessa utan att dricka..

Nu ska jag iaf ta lite semester både från denna sida och från behandlingen i 1 vecka, jag hoppas ni alla fortsätter att jobba på åt rätt håll och även om vägen kan vara gropig och kurvig så finns det något riktigt fint i slutet på den här vägen, välmående.

Kram till er alla!

Att få lite beröm, tack!
Nu kan jag bita ihop ett tag till.

Jag förstår (tror jag) jag har inte varit på fest "nykter" ännu. Men man har ju hört att det funkar oxå. Har alltid hämtat och lämnat folk efter fester och vid dom tillfällena har jag varit glad åt att jag varit nykter. För jag tycker att fulla människor är as jobbiga. Stå på dig nu och jag är övertygad om att du fixar det. All pepp och omtanke till dig. ps nu ska jag googla

Härligt att du håller dig ifrån vinet.
Min längtan är också stor ibland, och tyvärr unnar jag mig godis istället... mycket bättre än alkohol, men kilona kommer smygande ett efter ett.
Hoppas på att få orken att börja motionera men just nu har jag ingen motivation alls.
Jag vet tyvärr inte så mycket om mediciner som hjälper till med avhållsamheten, hoppas att din läkare har något bra tips.
Ha en bra dag!

Så är det. Jag hatar att vara nykter på fester. Det är ren skit.

Ja, varför är mitt beslut så svårt.
Jag skyller/ försvarar mig med att jag inte har så stora problem. Haha.

Saken är den att jag kan dricka. Ibland. Ärligt alltså. Jobbmiddag, fine. Inga problem. 3 glas vin, sen sova.

Vill alltid vara så.

Googla trollnäsa blogg och läs mer om mig om du vill.
Love

...så fortsätt, tills du nått sex månader. Först då börjar du vara dig själv igen, sådan som du är utan alkohol. Sen kan du besluta hur du går vidare.

För väldigt många är helnykterhet det absolut bästa eller till och men enda möjliga alternativet, men det finns nog de som kunnat övergå till ett försiktigt spritbruk. Själv kommer jag att göra ett försök, men har inte riktigt kommit igång med det ännu, så jag är fortfarande helnykter och nöjd
som det är. Som jag ser det, så krävs det att ens inställning till alkohol och drickande förändras i grunden. För mig innebär det främst att hålla det vanemässiga hemmadrickandet borta. För dig antagligen något helt annat. Till exempel att du helt lämnar svängen kring bartenderskapet och inför en stenhård "ingen sprit på jobbet" attityd, om du fortsätter med det.

på forumet har så många kvinnor stått och vägt just på den punkt du står nu Kaeljo. Izzy och flygcert är två av dem, deras och din berättelse delas av många. Även min berättelse, där maken valde nykterhet, inrymmer det avgörande ögonblicket när jag gick... och åren, månaderna, dygnen och timmarna av vånda dessförinnan. I ögonblicket man går vet ingen vad det blir sedan.... Önskar dig styrka och handlingskraft att välja din väg, ditt liv! Kram / mt

PS De få män som skrivit i samma ärende har skrivit några inlägg och sen försvunnit. DS

Hej har läst i genom dina inlägg och blir så ledsen för din skull. Jag är nykomling här och kan kanske inte ge mycket. Men varför kan du inte bara ta ett beslut. Nu får det vara nog helt enkelt. Eller så forsätter du att dricka och skadar dig själv, men framförallt relationen till dina barn. Vilket verkligen var en väckarklocka för mig. Det måste ju vara bättre att komma fram till ett beslut som känns rätt för dig. Antingen total stopp av alkohol eller så forsätter du dricka. Det som fick min bägare att rinna över var den äldsta dotterns samtal med mig. Hon sa rent ut - mamma det här funkar inte längre, vin är inte bra för dig. Och har inte du tänkt att skärpa till dig så kan inte vi hjälpa dig heller. Och då kommer mina barn inte ha en mormor dom kan vara hos och göra mysiga saker med. Förstår du det mamma för jag kommer inte våga att lämna dom till dig ens för 1 timme. Det sved och svider fortfarande ska du veta. För att bli ratad av sina barn tänker jag inte bli. Då ratar jag hellre alkoholen. Så snälla ta hand dig och de dina. För det är du och dina barn värda.

Hej igen!

Håller med de två tidigare talarna, lita på din magkänsla och försök vara förnuftig, vad är normalt för dig? Det känns väldigt skumt att han eventuellt dricker i samband med jobbet/hemfärd. Som svar på din fråga så har jag själv inte smygdruckit speciellt mkt så är tyvärr ingen expert på det men däremot har jag nog också varit "världens finaste kille". Det har dock kostat i princip 3 fina tjejer och deras mentala hälsa innan jag på riktigt fattat hur mkt mitt drickande har påverkat mig och min omgivning. Skäms givetvis för det men nu siktar jag uppåt och återgällning på agendan.

Angående att söka hjälp osv så känner jag verkligen igen det där, det har hänt något och man har en djup diskussion med sin partner och det känns verkligen rätt att söka hjälp! MEN, dagarna går och ångesten börjar släppa och helt plötsligt så hade man inga problem längre. Märkligt hur man fungerar men antagligen en mänsklig försvarsmekanism på nått vis.

Skulle du kunna skriva ner för dig själv saker som har inträffat eller på annat vis gett dig olustkänslor i samband med hans drickande? Tänker att det kanske kan göra det hela lite tydligare för dig själv om du förstår vad jag menar? En lapp eller liknande som du inte behöver visa för nån.

En annan tanke är att ni går på samtalsterapi tillsammans, kan göra det lite svårare för honom att "stänga dörren" när det blir tal om alkohol. Och kanske har han vissa saker som han behöver säga till dig?

Hoppas ni ordnar det iaf och ni verkar vara alldeles för fina båda två för att förstöra allt pga alkohol.

Lycka till!

Tack mod60. Finns det inga historier där någon lyckats vända sina vanor? Lyckats få det under kontroll? Jag är 26 år gammal, att sluta för resten av livet känns ju sådär. Jag är helt hundra på att mitt förhållande till a är skadligt och att jag använder det på helt fel sätt och mår dåligt över det.

Eller, var sur, nu ok. Ute med tjejgänget idag.
Ville ta det lungt. Bitter på allas vinglas. Våndades. Drack en alkofri öl, sen tog jag en starköl.
Fånigt. Var sjukt sugen, men efter var jag osugen och ville bara hem.

Kan inte sätta fingret på mig själv.

Å så duktig du är som har lyckats säga upp vänskapen med A och kan leva och njuta av livet utan A. Underbart att läsa.

Hej
Jag är, som du, ny här på forumet men känner redan att jag tycker att jag blir lite starkare i min övertygelse om att sluta dricka genom att läsa här. Jag började äta antabus för ca 5 år sedan och det fungerade jättebra. Jag höll mig nykter i ett år. Tyvärr tyckte jag att nu kan jag hantera a och dricka som alla andra vanliga människor. Men det gick inte så bra. Ganska snabbt ökade min konsumtion och..... jag gör en lång historia kort. Jag drack veckans alla dagar och ångesten var enorm. Du vet! Nu har jag inte druckit på 19 dagar( känns jättebra) och använder ingen antabus men funderar starkt på att börja igen. Man kan bara inte dricka när man äter antabus. Du mår sååååå otroligt dålig. Jag provade och trodde faktiskt att jag skulle dö. Ring vårdcentral eller alkoholmottagning och prova. Du är ju motiverad nu. Jag skulle aldrig slutat och har låtit mitt förhållande med A gå alldeles för långt. Lycka till.....en dag i taget :)

Första två v var jättejobbiga. Sen flöt det på bra, men idag är det deppigt och oroligt. Omorganisation på jobbet, känns otryckt.
Kommer just på att idag har jag inte haft en tanke på alkohol, så det kanske inte är så illa i alla fall. Tidigare så har tankar om alkohol hela tiden snurrat i mitt huvud. Längtan iefter att få sitta ned och ta ett glas vin är annars så stark.
Att börja motionera har hjälpt mig, efter 1 mån känner jag att jag vill ut- varje dag, känner mig duktig. Har hela tiden ätit antabus, men har biverkan av dom, huvudvärk varenda em. Måste kolla med läkare om det finns något annat som kan avhålla mig från att dricka, vet du ngt.
Ha det så gott!

Hej,
Jag känner igen det där beteendet precis. För mig och min man började allt sådär en gång i tiden. Han gömde alkohol och drack i smyg och blev alltid för full på fester. När han smygdrack hemma och jag frågade honom om han druckit var svaret nästan alltid nej, men precis som du beskriver så märker man ju det på sättet de säger saker, hur de rör sig osv. Jag tror nog du ska lita på din känsla.
Nu har min man smygdruckt i stort sett varje dag i 20 år och det har verkligen tärt på förhållandet och kärleken och nu har jag kommit till en punkt då det känns som det är nog.
Så tro på din känsla och sätt gränser för dig själv.
Lycka till!

Tack för dina stärkande ord! Det betyder så mycket.
Kramar

Att dricka i smyg är inte normalt beteende och vittnar om begynnande beroende eller fullt utvecklat beroende. Vet av egen erfarenhet detta. Don kille är som hag och många andra. Kan dricka normalt men vi vet inte med säkerhet när det övergår till onormalt mycket. Oavsett om han är världens gulligadte när han är nykter har ni ju ett tillitsproblem pga hans drickande. Drack han inte skulle problemet troligtvis inte finnas. Frågan är ju cad du vill ha ut av förhållandet för det bygger ju på tillit.

Tack för era inlägg och feedback!

Jaha då är veckans skönaste och farligaste dag i antågande...fredag!!!
Har kommit på mig själv att av och till under veckan tänkt de automatiska tankarna "ja, nu är det snart fredag..ska bli gott att koppla av med ett par bira.."
Men, sedan kommer jag på att jag bestämt mig för att hålla upp med alkoholen. Känslan av besvikelse och sorg blandas med förhandlingar med mig själv om jag ändå inte ska skjuta på beslutet ett tag till...
Att säga orden och uttala löftet är enkelt men det är handlingen som räknas och det är det svåra.

I kväll känner jag mig stark i min övertygelse att jag skall kämpa på att nå min målsättning att låta bli alkoholen sex månader.

Eftersom jag, som halva Sveriges befolkning, är förkyld som tusan blir det ingen träning på lördag som skulle vara en bra motor och motivera mig att låta bli fredagsfyllan.
Så, vad skall jag göra då för att undvika fällan? Jo, jag påminner mig om den sköna känslan av att vakna tidigt på lördag morgon. Ta morgonkaffet i soffan, läsa tidningen i lugn och ro utan ångest och det jobbiga bakruset.
Någon på forumet skrev om en god räkmacka och alkoholfritt bubbel som fredagsmys - det ska jag också göra.

Imorgon en vecka utan alkohol...!

Trevlig helg forumvänner!

/I