Senaste kommentarerna i forumet

...och Riktiga kvinnor skaffar katt ;-).(Om det nu ska vara ngt djur alls). Lät ju läskigt det där med varulvskaninerna...jag tror dig NN. Livet ÄR konstigt...säkert även när man är kanin.

Nu har jag vaccinerat mig för en stund och ska ta itu med dagen. Drick försiktigt! /R

Det är många som skriver att man måste igenom det första nyktra året innan suget kan tänkas ge med sig helt. Lite som ett sorgeår, när man ska igenom alla minnen av högtider och årstidernas skiftningar innan sorgen efter den älskade möjligen lindras. Såhär på hösten får jag ibland nån slags romantisk bild av rubinrött rödvin i stora glas efter höstpromenaden och framför den sprakande kakelugnen (ja ni hör, det låter som om jag förläst mig på Lantliv eller nåt...) Men om jag tänker ett steg längre. Om jag tänker till "nu är mitt glas nästan slut jag dricker visst fortare än han oj jag får inte verka för törstig undrar om jag kan fylla på nu fast nä jag väntar tills han häller upp och dricker lite vatten under tiden åh äntligen ser han att mitt glas är tomt och fyller på båda det är bra för då får jag mer utan att det märks så mycket..."
Om jag tänker så långt som till det där tjattret i skallen innan glas nummer två inser jag att jag helst avstår helt.

Santorini: LCHF funkar jättebra för mig. Tre kilo minus och jag mår jättebra. Lider eller hungrar inte ett dugg.

Kram från Nynykter

...lever dessutom i evighet, långt efter att barnen både ledsnat och flyttat hemifrån...Och när de inte trivs kan de utvecklas till asociala varulvkaniner som släpar sin toviga päls efter sig och morrar (jo det är sant!)
Håller med lessenfrun där. Det är faktiskt inte ett dugg charmigt me kaniner i koppel. Kanintrick lockar bara trollkarlar.
NN

Läste bakåt i din tråd MissH och Sockerbomben blev också för mej en riktig vändpunkt, även om det tog ett antal år efter det tills jag blev nykter. Men då förstod jag för första gången att det inte beror på min dåliga karaktär eller att jag är en usel människa. Det är sockerberoendet som gör att jag dricker för mycket. Jag ska ta och läsa boken igen. Hoppas du är fri från förkylningen snart och mår bättre.

För mej var det också så att lyckokänslan kom så småningom med stoltheten av att ha klarat några veckor. Man blir starkare. Du kan detta!

nu är det söndagmorgon. vanligtvis hade jag suttit här med hjärtklappning, oro, ångest och allt det andra, och återigen tänkt "Usch vad meningslöst det var att dricka den här helgen också. det gav mig verkligen ingenting.".

men inte idag. visserligen är jag trött då jag är uppe med barnen men det är den vanliga morgontröttheten innan kaffet har hunnit göra sitt.

jag har tidigare lyckats forcera mig igenom några vita helger men då har jag alltid gått runt och varit irriterad över att jag inte har fått mina öl. det har känts som bortkastade helger. men inte den här helgen, vilket jag tycker är lite märkligt. för första gången på länge som jag kan minnas har jag tagit mig igenom en helg utan någon som helst dimma. och varit galet nöjd med det!

jag tog mig ut i fredagskväll och fotograferade nattbilder som jag har länge funderat på att göra men aldrig orkat. i lördagsmorse vid 08 tiden, medan mamman hade sovmorgon, tog jag med barnen ut för trädgårdsarbete ute vid en föreningslokal. det hade aldrig hänt vanligtvis. jag hade tackat nej i förväg då jag vet att jag inte skulle ha orkat med det. inte nog med att jag tog mig ut dit, jag var otroligt social dessutom (för att vara mig). pratade säkert i en timme med en kille utan att känna mig obekväm. istället för att grymta korta svar till alla jag mötte så var jag öppen och glad. och inombords var jag lugn och bekväm. det var faktiskt en häftig känsla.

efter tre timmar i trädgården var jag ganska trött och fick ett infall att det skulle sitta fint med ett par öl under kvällen. men jag försökte påminna mig om hur bra jag har mått hittils och att jag ville fortsätta med det. så de fyra ölen står orörda kvar i skafferiet.

jag vet inte vad som gjorde att jag lyckades den här helgen. om det är för att jag har pratat med er här, eller om beslutet har vuxit fram under det senaste året eller om det var för att jag ringde alkohollinjen och pratade med en otroligt trevlig person i fredags. han sa att jag klart och tydligt låg överst i riskzonen och att jag bör göra förändringar. eller så är det en kombination av allt.

jag har en konstig känsla av energi i kroppen. jag vet inte om det är initiala lyckokänslor över att ha lyckats med en första helg. men jag känner mig väldigt peppad, glad, stolt och motiverad.

samtidigt flyter det runt en massa tankar i huvudet på mig nu. jag har väldigt ofta redan i förväg tackat nej till diverse aktiviteter på söndagar (folk som vill fika t.ex) för att jag vet att jag kommer att vara trött. då är det jobbigt att träffa folk. hur många söndagar har jag inte sumpat genom åren? eller lördagar? eller måndagar och tisdagar för den delen också, då tröttheten och depressionen sitter i i flera dagar efteråt. och givetvis har dessa beslut spätt på ångesten ännu mer då man känner sig kass över att behöva säga nej. allt detta har under åren lett mig till att jag har tappat kontakten med en hel del människor vilket har lett mig till att känna mig mer och mer ensam. och detta i sin tur har förmodligen gjort ölen desto mer viktigare för mig som "vän".

får se hur detta går. jag är helt inställd på att inte dricka nästa helg heller ... tack till alla som har varit stöttande.

Nu ska jag tvätta! mamman har fått ännu en sovmorgon .. ;)

från mig också! / mt

och tack! / mt

Skulle gärna varit där. Kram fr mulleholken till PianoRow :) / mt

.

de flesta bryr sej inte om ifall man dricker eller inte. Jag tror också att dom som reagerar är såna som själva har problem och blir provocerade. Jag hoppas helgen gått bra för alla. Mitt "sug" gick snabbt om. Det gör ju det bara man håller ut och inte agerar på det. Sug är inte farligt, bara lite otrevligt.

Fortsätter jag med att "titta in" här ibland och tala om att jag - och många, många fler - saknar dig!

Vet att du mår pyton på alla sätt. Hoppas det snart lättar. Om du vill så finns jag (vi alla) här. Kram min bror. Kärlek och respekt!!! /R

...som för min del bestod av ett glas alkofritt vitt vin till risotton med rostad vitlök, basilika och mandelsplitter som jag har använt dagen till att svänga ihop. Vi har haft en supertrevlig kväll med våra goda vänner och deras underbare påg och de gick hem för 25 minuter sedan.
Många BEO blev det under kvällens snack, när jag försökte ackompanjera deras vindrickande och vet Ni vad? Det kändes helt sanslöst skönt att jag inte hade något sug alls att fylla glaset med vin istället för min BEO (som det iofs känns att jag nog skulle kunna utveckla någon form av beroende av, men va fan...)

Min förklaring till varför jag inte skulle dricka någon A köptes rakt av och väckte snarast en nyfikenhet och ett genuint intresse för mitt mående. Min manlige vän tyckte att jag gjorde helt rätt och han menade att det var starkt att fatta ett sådant beslut och att han respekterade det jättemycket. Han sa att han själv funderade på att ta en vit period ett tag för att se vad det skulle kunna innebära för hans liv. Han sa att när han var sjukskriven för två år sedan drack han inget på 4 månader, eftersom han inte gillade effekten A hade på honom när han mådde dåligt. Liknande erfarenheter alltså! Han är en go' och insiktsfull kamrat som ser livet för vad det är, respekt för det.

Ingen sorg och ingen ånger och jag kommer att somna nykter (när det nu blir) och vakna nykter och allt kommer att finnas kvar här för mig imorgon med! (Tyvärr inkluderar det ju även det massiva berget av disk som kvällen har fört med sig, men det tar jag gärna en kväll som den här.)

Sov gott, alla kamrater, så hörs vi igen imorgon!/NM

Det måste kännas som en liten delseger! Rakryggat är alltid bra och det gäller att påminna sig själv hela tiden varför man har fattat sitt beslut. Och beslutet är alltid ens eget, aldrig någon annans och du har stått fast vid ditt beslut ikväll också, så alltså igen: Bravo!

Många björnkrammar!/NM

NyMan, hoppas det gick bra med icke-drickandet? Tyckte också det var jobbigt med vad man skulle säga i början, men min erfarenhet är att det mest är man själv som bryr sig. Jag började ofta förklara mig och komma med anledningar tills jag insåg att de flesta är okej med att man är nykter. Sen finns det vissa som blir provocerade såklart, har bara hänt ett par gånger att jag verkligen blivit ifrågasatt. Tror att dom dom reagerar starkt är dom som liksom vi har problem.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg

Lördagskvällen börjar ta slut! Även den utan vin! Det innebär första helgen på läääänge utan någon alkohol, det känns bra. Har gjort saker som får mig att må bra. Kommer kunna gå till jobbet rakryggad med en känsla som inte är ångest. Skönt! Hoppas ni alla har en skön helg där ni gör saker som är positivt för er.

En lördag i PP:s smak. Jag har sett tre filmer som bara JAG ville se. Utöver det gick jag 2,5 mil i naturen med hunden. Vet inte vem som är tröttast, haha. Nu blir det sängen.

Jag och maken har varit på en tvådagars konferens om alkoholism tillsammans. Några stora namn bland föreläsarna, fina delningar från AA-medlemmar, fin musik, fin gemenskap. Riktigt härligt!

Några saker tar jag med mig därifrån, utöver själva känslan att vara bland likasinnade, och ett par av dem vill jag dela med er här.

En föreläsare jämförde kyrkan och AA, och sa att det som förenar dem är de tre meningar som alla människor värderar högst, nämligen:
- Jag älskar dig.
- Du är förlåten.
- Maten är klar!
Det är en fin tanke att både kyrkan och AA handlar om kärlek, förlåtelse och gemenskap, tycker jag.

En annan föreläsare var forskare och han sa att fyra olika behandlingsmetoder är vetenskapligt fastställda som fungerande, nämligen:
- tolvstegsprogrammet
- KBT
- medicin (antabus)
- återfallsprevention (tex med hjälp av mindfulness)
Dessutom sa att han att man har visat att det inte hjälper att kombinera de olika metoderna. Man får alltså inte ett bättre resultat om man kombinerar tex KBT och medicinering. Men! Om man kombinerar AA med någon av de andra, då förbättras chanserna med upp till 50%! (Hänger ni med?)

Han sa också att hjärnan behöver ca 2 år på sig att återhämta sig från det fysiska beroendets konsekvenser (i den mån det är möjligt, vissa skador kan ju vara bestående). Om man har varit nykter i två år så är chanserna stora (jag tror han sa 90%) att man förblir nykter resten av livet. Maken har två år nu, och jag är oändligt stolt över honom.

En kille från AA berättade om sin personliga botten, och sa bland annat om sitt självmordsförsök:
"Jag ville inte leva men vågade inte dö."
Det är en väldigt stark mening... Och det var ju tur att han inte vågade dö, för nu har han en stor uppgift i att förmedla hopp till andra.

Alkoholism drabbar vem som helst. På plats på konferensen fanns människor av ALLA sorter. Olika ursprung, ålder, kön, sociala omständigheter.... Och alla kunde de vittna om sin sjukdom och sitt tillfrisknande. Så lika trots alla olikheter. Det är skönt på något vis tycker jag, att alkoholismen inte handlar om någonting annat än att det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av. Eller hur?

Nåväl. Jag är tacksam för att jag får vara med i sådana här sammanhang!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden.

Godnatt, vänner!
/H.

Det gick bra tack. Fick en knuff i rätt riktning bara... :)

Nana: underbar läsning! :)

Markatta: hur gick det? Du slog dig inte när vi krockade, va?

/H.

För din skull, men skulle du inte klara att avstå eller stå emot så är det inte! Hela världen. Du är mänsklig.
Men du har kommit till insikt, GRATTIS!
DU ÄR I GOTT SÄLLSKAP.
Lycka till, skriv gärna och berätta hur det gick?
Själv är jag på kalas, fest och avstår från A andra helgen i rad. Och JAG ÄR SKITDUKTIG, hoppas jag...........
/A

Just nu känns det som att jag håller på att fundera sönder mig själv. Ifrågasätter allt och alla, vrider och vänder på allt. Vem är jag och vem ska jag vara i framtiden? Vem har jag varit alla dessa år? Vem är jag utan vin? Vad göra med min pappa som dricker för mycket. Har ju i många år sett detta och varit livrädd för att bli som honom. När vi sedan träffas vilket oftast är under semestern så bjuder han och jag dricker lika mycket jag. Som att det är något som binder oss samman. Nu är jag tillbaks i den där "åh vad jag skäms"-känslan och när telefonen ringer och jag får lyssna på samma saker för hundrade gången stänger jag av mig själv samtidigt som jag innerst inne är arg.

nån gång egentligen... Men jag tror man reagerar på subtila förnimmelser av något man känner igen och som man, på något småmelankoliskt sätt, förknippar med en situation där man tror att man har haft lyckokänslor för att man drack. Talar för mig själv, of course, men för mig kan det vara precis som du säger: Man är på väg hem och känner att när man kommer hem, då ska man riktigt slappna av (och ibland "belöna" sig för att man har varit "duktig" i nåt sammanhang....) och har man under så lång tid förknippat den avkopplingen med A så är det svårt att styra det undermedvetna. Precis som du så träffande beskriver, tror jag att man bara väntar ut suget, gärna genom att göra något aktivt som styr tankarna åt ett annat håll.

Själv står jag upp till armbågarna i förberedelser inför kvällens matlagning, då vi har goda vänner här på middag ikväll. Bara det blir ett litet test i hur väl man kan klara av att inte dricka någon A och ändå få folk att det är den naturligaste saken i världen... Är inte särskilt nervös för att jag ska känna något sug, är alldeles för bestämd för det. Nej, kruxet blir nog snarare att få dem att acceptera förklaringen att jag inte dricker någon A. Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga egentligen... Tycker det borde räcka med: Ikväll dricker jag inget! Men inser ju att det inte riktigt är så okomplicerat...

Ena stunden säger jag hur skönt det är att inte ha nåt sug efter alkohol och så plötsligt hugger det till. Igårkväll drack min man rödvin och jag tyckte att det luktade surt om det (fast jag dragit i mej åtskilliga boxar av den sorten förut). Idag på väg hem från landet kände jag ett sånt sug, hur gärna jag skulle vilja slå upp ett glas när jag kom hem, fortsätta och dricka mej full. Det går bra att motstå, ett sug är inte farligt och man behöver inte agera på det. Det går om. Så länge jag känner att jag vill supa mej full så är det ändå lätt att låta bli på nåt sätt. Jag ser det orimliga i det. Det skulle just nu vara värre om jag trodde att jag kan ta ett glas och vara nöjd med det. Nu har jag mitt bubbelvatten i vackert glas och ska sysselsätta mej tills suget går om. Intressant på samma gång hur det kan dyka upp från ingenstans bara. Undrar om det nånsin helt går om?

skriver av mig..

då va det fedagskvällen igår... då jag kanske skulle ha vart med han..

ja är glad att ja valde bort det, som ja skrev!! Risken att bli sårad/sviken om igen,låg allt för nära..
mina vänner som känner han ser faktiskt lite små nöjda ut...

nä men så är det väl!?? De kanske velat det här men inget kunnat gjort... ja vet ju själv hur man kan känna om en vän sitter i en sån här situation, det är så att nåt släpper då, när ens vän sätter ner foten o går ifrån en sån man.... det blir skönt på nåt sätt...jag får respekt o känner att åhhh äntligen gör hon nåt ja velat att ska hänt sååå länge...

ja stötte inte på honom igår, va lite orolig.. va ju ändå ute med våra gemensamma vänner...
hörde inte heller av mig...

jag är glad idag o ännu starkare... MEN inte så pass stark så jag skulle våga mig ut igen o riskera att träffa han!!Jag känner mig lite vinglig i känslorna,de är ju så färskt det här nu.. jag har börjat gjort de ja menar, att ta mig därifrån, och då är det bättre att behålla gårdagens vinst med att inte riskera det falla ikväll....skulle bara kännas som jag kastar bort mina framsteg

ja väntar tills den dagen då det sitter i ryggen... då jag inte behöver tänka att ja ska skydda mig utan att det bara finns där helt på automatik !!!

jag mår bättre idag än på länge.. vite vinglig o lite så där känns lite som jag inte träffat mig på väldigt länge... har ju haft fullt upp med tankar om han o hur han är osv...

jag hinner med att må bättre i mig.. o är det så att han skulle höra av sig ikväll eller imorn då skulle det ju direkt kännas om det va positivt eller ej... det skulle växt fram en skillnad... när man är i det finns inga skillnader....

nu har ja hunnit känna att det här stegen från han är bra...