Senaste kommentarerna i forumet

efter en helt nykter helg och tycker att det känns sååå skönt att vara här, i det här tillståndet:

Ingen bakfylla

Ingen ångest

Ingen oro (förutom den naturliga för min son, men den får jag lära mig att leva med utan dämpning)

Jag har haft en mycket bra och givande helg. Mina pågar bråkar/speedar upp varandra sanslöst intensivt just nu. Är väl någon utvecklingsplatå, främst för den lille, skulle jag tro, men det ökar adrenalinpåslaget avsevärt och det är ju, som Ni alla vet, en liten varningslampa som tänds i systemet vid den typen av stress...

Jag har svårt att bli trött på kvällarna, men går och lägger mig iallafall och på något sätt lyckas jag ändå somna och sedan sover jag med kvalitet känns det som.

Nu ska jag strax ta tag i dagen, som nog blir rätt lång idag är jag rädd, men jag är all-right och allting finns kvar här för mig idag också. Gott så!

Vi hörs mer senare, allihopa!

KRAMMAR!/NM

Det är så roligt, att gå in på forum och möta en MYCKET klokare och mer bestämd Nana!
Nej, lätt är det inte ( och det är det ingen som lovat heller..)
Jag är säker på att du genom din envishet, kommer att klara det här!

Vad beräffar FB, så tycker jag att du ska stryka honom från din "vänlista" en gång för alla!
Då kan han inte djävlas med dig den vägen heller.. Dessutom kommer han inte åt att kika för mycket på din sida heller..
Fast det innebär förståss att du måste ställa in vissa "sekretessinställningar" har jag förstått.
Fast vi har ju andra här på forumet som är mer bevandrade i sånt, än jag är.
(själv är jag inte alls på fb, och kommer inte att hänga där heller. Det räcker så gott med Forumet, för min del!)

Ta hand om dig Nana! Jag tror på dig!
stor kram/ trollis

Hej A! Försök att visa samma förståelse för dig själv idag som du gör för alla andra. Förlåt och gå vidare. Du visste ju att resan skulle bli bumpig.

Mina första månader tog jag hjälp att ett läkemedel som heter Naltroxen (det finns även andra). Det gjorde inte direkt att suget försvann men det dämpade impulsen väldigt bra, eller snarare gjorde den kortare. Kommer ihåg en gång när jag skulle styra upp med en whisky...innan jag fått ut glaset ur skåpet så hade impulsen gått över. Detta funkar ju absolut inte på alla, men som skrivet det finns olika mediciner.

En del menar på att man inte ska ta medicin utan den enda lösningen är den egna viljan eller AA.
Jag menar att alla knep är tillåtna. Speciellt i början. Man blir inte beroeende av dessa läkemedel.

Vart är jag på väg? Jo, jag tänker (Hoppas du inte blir ledsen nu) att du kanske borde du gå till vårdcentralen (eller ngn doktor du litar på) och kanske be om lite hjälp. Det skriver jag i all välmening...eftersom du har så mycket att förlora. Så länge det bara är ett läkarbesök så kommer inga myndigheter att dras in. Inga barn att förloras...du har ju en fru utan A-problematik.

Sköt om dig nu! Framför allt; Förlåt dig själv! /R

Om du inte "kladdade" till det i söndags...eller även om du skulle ha gjort det så blev det en bra helg. Du fixade gäster och du var öppen mot gästerna om att du just nu inte drack. Fick ett bra bemötande.

En bra terapeut lyckades du också fixa. Hur viktigt är det inte att personkemim stämmer med den människa man ska "fläka ut" sig inför.

Jag hoppas du har fått sova i helgen och är redo för en ny vecka. Fortsätt att vaccinera dig och framför allt skriva...det är spännande att fölka din resa och dina resonemang. /R

skriver av mig

kom ett litet försök igår... hade tittat in på min sida på fb, satt ut en kärleksförklaring där så alla ser så klart...

men jag har inte hört av mig... trots mina känslor som svajjar...
känns lite motigt idag men det får göra det... det kan inte försvinna allt på en gång...

har varit omtumlande på olika sätt. Jag har mött mig själv, utmanat mig själv och varit nära mina känslor. Dessutom riktigt förkyld - hoppas det går över till kommande helgens äventyr:)

Det är uppenbart att vi klarar av olika utmaningar nu ... Jag blir nästan förskräckt när jag tänker på hur det var de år vi regelbundet drack varje helg. Någon skrev här om vin-och-samtal (vinets värmande yra:) - hur samtalen förytligades med tiden... Så måste det vara... att beröra de djupa såren när båda är inne-i-sitt och förmågan att verkligen ta emot den andra är försvagad eller utslagen ... det kan knappast bli läkande. Har med stor behållning följt "Par i terapi" och berörts på djupet av en del scener. Ska se om en del av programmen, de ger bra öppningar för samtal om det egna livet. En del av min känslo-närhet härrör från scener därifrån tror jag. Ungefär som "Scener ur ett äktenskap" (Bergman) irl - betydligt lugnare och lika bra:)

Nu jobbet, känner tydligt hur en del av mig fokuserar på en annan väg ... andra uppgifter och mindre ansvar.
Skönt ska det bli! / mt

För era svar, jag fortsätter hänga här NyMan. Du har nog en poäng i att han har svårt att förstå, hur ska de kunna det, har ju inte själv förstått tidigare.
Mulletant, du har också en poäng, han är nog rädd att bli uthängd, vilket vi lite gör men ingen vet ju vem vi pratar om. Ska ta dig på orden och prata med honom om detta, men har inte haft möjlighet i helgen.
Haft en lugn, bra, familjehelg. Uppskattar det riktigt mycket. Nu blir det sängen!

Såg dina inlägg ikväll, hur är det?
Du måste inte alltid stötta, låt oss stötta dig också. Du är viktig och skriv här om det är jobbigt.
Kram!

ah.. Du ville knäcka näsben, knyckla till nåns nuna.. eller knapra på nåt gott? Självklart ;)

Vi hade såklart en politisk inkorrekt pratstund sonen o jag. Eller snarare talade vi om det inkorrekta i många politikers beslut. Det är rätt många vilsna därute som tycker att oprovocerat våld är helt ok att fördriva tiden med.. Får man inte tillgång till annat så varför inte? Samhället är rätt skevt. (men ge fan i mina barn..:( )

Jag var på fest igår. Körde hem vid elva redan men fick höra i morse att dom höll på till fem.
Hela dan har jag varit trött, för bara tanken på att vingla hem från andra sidan stan till min lilla förort klockan fem-sex på morgonen med promilletopp gör mej helt matt!

Nästa helg blir det riktig djevla finfest. Smoking o hela paketet. Ser faktiskt fram emot ett glas DomP.. inte helt korrekt att skriva här och jag får återkomma om det..

Gonatt!
E

...när caps lock har låst sig! Vare sig det är på datorn eller i livet. Men det händer ju tyvärr de bästa ;-)

Visst drar reptilhjärnan igång när det gäller ens barn...där är jag med. Bra att det inte blev värre skador på sonen iaf. Alkohol hör nog ungdomen till...men det är skrämmande med allt djävla våld som bara tycks eskalera från år till år. När jag var ung och full...ja, då ville jag kn....stryk det! Då ville jag älska inte slåss.

Puss på dig Roligfrun/R

En ogilla knapp känns relevant ibland såg jag just..men vi dömer ingen i första taget!

Men riktiga livet,
det suger ibland.
Sonen kom hem misshandlad i förrgår natt. Alkohol inblandat? Självklart.
Han var okej, både alkomässigt och sårmässigt, men fan vilka krafter som väcks när nån gör illa ens barn.
Reptilhjärna på.

Innan det kan bli tal om en förändring måste man VILJA förändras.
Annars är det inte möjligt. Och man BÖR komma till insikt. Veta hur, varför och DÄRFÖR ATT!!!
Verktygen finns, bara insikten som saknas och kanske viljan oxå............
Lycka till/A

det här tycker jag är intressant - också:) Jag tror du har massor av ork och är ursmart som nykter!

http://www.kostdoktorn.se/pauluns-lchq-ar-har/

http://www.lchq.se/

Min mamma var alkoholiserad, det började som jag minns när jag var i tidiga tonåren och jag såg att hon tog några glas rött vin innan hon skulle till jobbet, jag förstog då att hon hade problem men som barn är man ju så lojal mot sina föräldrar. Mamma hade talets gåva, alltid svar på allt så det var inte lätt att konfrontera henne. Hon gick bort i sviterna av alkoholen -04.

Tänkte mycket på hur jobbigt det var att få telefonsamtal, som du beskriver, alltid samma visa, saker jag hört tusen gånger tidigare. Alltid gnäll och hur orättvist livet var, varför vi aldrig kom och hälsade på fast jag och mina syskon hade småbarn, att det aldrig fanns pengar och hur hon ville låna och lovade hela tiden att betala tillbaka. Det var som att vara mamma till sin egen mamma. Då tyckte jag det var skitjobbigt, nu kan jag tänka att det var bäst som skedde, att hon gick bort. Jag och mina systrar gjorde allt vi kunde för henne, ringde sjukvården, ordnade med behandlingshem, hälsade på så ofta vi kunde, lånade ut pengar men aldrig var det bra... Nu när jag själv kämpar med alkoholen förstår jag att hon inte ville sluta! Det var ju bara om hon verkligen ville som det skulle kunna bli en förändring. Din pappa måste ju vilja sluta själv, av egen vilja. Förstår om du är arg och besviken och ifrågasätter din egen existens, det gör jag också många gånger eftersom "det ligger i släkten" men du kan bara ta ansvar för dig själv och ingen annan. Din pappa får helt enkelt ta itu med sitt eget problem. Det är bara han själv som kan bidra till en förändring. Du ska tänka på dig och ditt liv. Hoppas det känns bättre snart. Kram

Tack! Ja det kändes mycket bra. Men kan ändå inte rå för att känslan efter att helgen snart är slut är lite tom/besvikelse på samma gång. Jag är van vid en fylla annars har de inte varit helg liksom. Denna helg har varit bra på alla sätt egentligen. Men att inte få känna ruset, värmen av de första glasen skapar en tomhet helt klart. De gånger de går "bra" att dricka Vin skulle önskan vara att få ha kvar. Men ledsamt nog kanske de aldrig funkar för att jag inte kan nöja mig med det utan när väl de första glasen slunkit ner går de fort utför. Jag passerar stadiet jag gillar och blir full vilket bidrar till att jag blir en person jag inte gillar. Hur kan alkoholen som ger det negativa andå skapa ett sådant tomrum? Tanken att inte dricka alls någonting känns absurd. Men kanske är det så det får bli? Det får tiden utvisa. Har till vänner under denna helg spelat som vanligt. Inte uttalat mitt beslut om att testa om de ska bli ett liv utan alkohol eller inte. Deltagit i prat och planering om kommande tillställningar så får vi se.

Jo räven verkar ha en hemlig överenskommelse med le rabbit..
Jag kan peka med hela handen mot en öppen burdörr..." är du inte sugen på ragu au lapin alls?" Din svikare..

Häromkvällen sprang en fetmus in genom altandörren vilket aldrig hänt om kisse varit kvar.
Hösten innebär också en paddinvasion i källaren.

Jag vill inte ha några djur alls faktiskt.

Ha ha eller så är det precis det jag ska ha.. inte fattat vinken riktigt bara ;)

Kram!!

som mulletant la i min tråd. Intressant!

tack för den Mulletant! Därifrån kom jag vidare till Kvällsöppets debatt om LCHF. Ännu mer intressant! Min man håller inte med om att jag skulle blivit trött och ha mindre ork nu, tvärtom. Dum i huvudet, nja, svårt att säga. När man samtidigt slutat supa så blir man betydligt smartare skulle jag säga:)

Åh vad härligt med en veckas anhörigbehandling!

Jag hoppas att du får det riktigt givande där - även om det säkert blir jobbigt på många sätt. Det kommer mycket gott ut av att prata med andra som vet hur det är att vara medberoende anhörig.

Var rädd om dig!
/H.

ja LCHF fungerar jättebra för mej också. Har klarat mej i stort sett utan sug. Bara lite psykologiska flashbacks, precis som Nynykter skriver. Jag plockade just fram "Sockerbomben" igen och ska läsa om boken. Jag ska också lyssna på länken.

Läste förresten just en intressant artikel om en kvinna som åker runt med en föreställning om alkohol. Hon har varit nykter i tolv år nu, ändå säger hon: "Jag kan sakna det där en sekund långa ögonblicket då alkoholen möter blodet. Det är en fantastisk kraft i de två första glasen. Känslan av styrka". Precis så är det ju. Hon säger också att det andra saknar hon inte.
Samma kvinna säger också helt rakt: "Det finns inga genvägar. Den som dricker på ett alkoholistiskt sätt-för att bli berusad, som gärna dricker ensam-ska inte ha med alkohol att göra". Jag tror säkert att det är sant. Ju förr man inser det och ger upp tanken att nånsin dricka igen, desto bättre. Men det är svårt i början, därför vill man gärna tro att det ska fungera sen längre fram att bli "normal". Det var så jag föll den gången jag hållit upp i ett och ett halvt år. Då tänkte jag inte alls berusa mej utan tyckte att lite vin kan jag visst ta. Nu tror jag inte det längre så förutsättningarna är bättre.

kolla den här. Ljudet dåligt en bit in i föreläsningen, blir bättre sen. / mt

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embeddedhttp:…

Känner att jag borde läsa den här boken. Jag har nämligen också en bakgrund med en ganska trasslig relation till mat/godis/vikt men har aldrig satt samman de två mer än att jag har en "beroendepersonlighet"...
Glad bakfyllefri söndag alla!

Min hjärna är felprogramerad,så jag gör allt för att störa ut programmet och programera om mig.Suget är som ett virus,det försöker hela tiden knäcka min brandvägg och virusprogram.Jag vet att detta är en kamp som varar livet ut och för mig finns inget "bara" lite alkohol.I 9år har jag vunnit över alkoholen,och sakta men säkert börjat känna mig hel från skam och skuld.Men inte helt än,det poppar fortfarande upp i mitt sinne ,lukter,känslor händelser,flachbacks.Jag läser om alkohol på nätet,jag går på möten,studerar människor när dom är fulla.Och hela tiden tänker jag att vad skönt att jag slipper all den där skiten.Att hela tiden påminna sig om hur man själv drack och vilka konsekvenserna blev, hjälper mig i mitt dagliga liv att helt och hållet stå emot suget.Det är jag som bestämmer numera,det är jag som inte tar första glaset.Om det skulle hända så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv.Inte någon annan än mig själv.Jag är Alkoholist för återstoden av mitt liv.Hur länge jag är nykter vet jag inte.Det är bara att ta en dag i taget,och inte ta första glaset.Idag ska jag på AA och programmera min hjärna igen.Lyssna på andra hur dom har det och få känna att jag inte är ensam om att ha den här sjukdomen. Kram på er alla.

skriver av mig

ojojojj över 2 veckor nu sen ja såg han... shit de känns.. ja har mått annorlunda.. gladare osv..

men va lite på min vakt inatt om han skulle ringa(han brukar göra det om han vart ute)

det knakar verkligen i hela mig...
snart kommer han förstå.. tror inte han gör det.. varför ja tänker så är för att ja vet hur det är själv när verkligheten slår till... kan va att han kommer med något nytt försök.. måste vara beredd..
vill verkligen låta det gå ett tag till innan ja stöter på han.. det är svårt eftersom vi umgås i samma kretsar... men ja har lyckats hitills...

jag har en del att läka från det här... det är en hel del som hänt mellan han och mig..
ja tänker mer o mer på alla gånger han vart här full som fan...

Kram från den trånande fästmön ;)
Jag hoppas du ser och njuter av de vackra höstfärgerna som speglar sig i vattnet.
Frk Nynykter