Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte varför egentligen? På något sätt har jag haft någon tanke om att jag inte tagit farväl av alkoholen. Har läst lite på forumet om "farväldrickande" och använde det som ursäkt. Blev plötsligt rädd för att skjuta det där farväl framför mej, att det skulle poppa upp som en badanka under vatten vid det mest olämpliga tillfälle.

Men nu, dåså, nu har jag tagit farväl av box i kylskåpet. Nu kan jag inte ha den ursäkten längre (världens dåligaste)

Det var nästan så att jag inte tänkte berätta för er här på forumet. Skämdes. Men tänker samtidigt: Det är exakt därför jag ska berätta. För det är ju de här besluten som är missbruket. Måste se det svart på vitt sen. Måste ha er input.

Tänker också att detta är ett mönster i mitt liv: När jag mår bra, när saker går bra, då förstör jag för mej själv. Varflr gör man så?

Du ska inte göra ett skit.
Lättare sagt än gjort. Men han vill inte bli kontrollerad av dig, jag brukar vara den som slänger luren i örat på min alkis istället för han mot mig, för jag orkar inte höra förklaringar, förmildra drickandet/händelser för allt slutar med kaos när han kommer hem, varför då ljuga i telefon? När han vet jag ser.

Vill säga nu att han tar ett återfall, kan du inget göra åt saken. Är han en sån person som skulle köra rattfull? Och komma om han druckigt?

Angående antabusen är det hans ansvar att ta detta. Jag hade under en tid av tillåTelse från min pojkvän sms om min pojkvän ej kom och tog antabus/kissa/blåste. Detta för dem är experter på att ljuga/manipulera närstående (familjemedlemmar). Men jag sa sen ifrån för jag visste när han försov sig och alltså inte sköte tiderna på fm när han skulle dit. Däremot ordna vi att det fanns antabus hemma, även att han vände rätt på dygnet, detta var under perioden han iaf var nykter.

Har din pojkvän tagit antabus 3 dagar i veckan i 5 veckor? Kommer han inte må något vidare vid ett återfall, synd om han... Nej!

Jag vet ej hur gammal din kille är eller hur länge ni vart ihop, hur ert förhållande ser ut osv. Hur länge han haft alkoholproblem? Ska han gå behandling? Eller är det bara du som sköter hans antabus intag? Du är inte hans behandlare, han behöver hjälp utifrån. Du måSte få leva livet utan att kontrollera/vårda honom.

Jag har hållt på och vårdat min alkis i 2 års tid, jag har lagt ner. Antabus och behandling är hans alternativ för vår fortsatta framtid ihop, det vet han men han drar gärna ut på det. Jag orkar inte med att bry mig mera, jag har stängt av lite, för att finna tillbaka till mig som flickvän och hoppas han gör detsamma och blir min pojkvän igen.

Var rädd om dig. Jag vet frustrationen jag har varit där, samtal att det dröjer en stund, till timme till timmar... Både på fyllan o nyktert dock det sistnämda väldigt sällan då kan han klockan lite bättre än annars.

Så du är inte ensam :-) Vad bra att du hittat hit och vad bra att du inte druckit sedan i onsdags. Se bara till att inte ta det första glaset så lägger sig suget alltid efter en stund.

Ta en dag i taget så ska du se att du fixar det! Du verkar motiverad :-)

Vi rök ihop precis...han skulle ner till Ystad och vara hos mig vid sex, fick sms kl halv sex att han blev sen....han har en supkompis inte långt därifrån.
Dom hade pratat förra veckan och berättat för varann att dom båda 'tog det lungt'...om han nu bestämt sig för att sluta så varför inte säga det???????
Nu när vi rök ihop pga som han sa jag anklaga honom så slängde han på luren i örat på mig...
Jag sa det kändes konstigt hela grejen, men det skulle jag ju inte gjort tydligen....
Va fan ska man göra??????

måste erkänna att jag ringde vårdcentralen idag. ska göra grejer nästa vecka som inte riktigt passar in varken med avslut eller att dricka varje dag. Jag var så sjukt nervös, handen med mobilen skakade nästan, eller den gjorde det. innan jag ringde blev jag paranoid &så, så jag var tvungen att byta vårdcentral. jag förklarade att jag var ute efter medicin mot alkoholintag, hon på vårdcentralen: Så då menar du antabus, eller? har du alkoholproblem? jag: jo. nej. egentligen inte. jag skulle bara behöva medicin just nu. Vårdcentralen: nehej? men du vill ha antabus utskrivet. jag: nej. inte egentligen. men det finns väl andra mediciner? vårdcentralen:??
slutade med att jag fick en tid om 2 veckor. efteråt stod jag bara & garvade för att jag var så nervös. har beteende som en 5 åring just nu.

Hejhej,
Det har inte varit någon förändring. Jag skrev ner alla de gångerna jag drack i juni och det blev väl runt 2-4 gånger i veckan. Två av dessa veckor hade jag inte tillgång till alkohol särskilt mycket så jag räknar med att jag dricker mer under en månad egentligen... Jag räknade ut att jag inte hade varit nykter mer än 4 dagar i sträck på typ... 10 månader. Sjukt.
Men detta år har varit extremt hektiskt och jobbigt. Massa död, flytt långt hemifrån och stora beslut att ta i livet. Svårt att inte kunna se sina bästa vänner när man vill. MYCKET förändring. Det börjar lägga sig lite nu vilket är skönt. Alkoholen gör bara allt värre, skönt för stunden, men det är inte värt det. Ångesten som jag har bara älskar när jag dricker... För några nätter sedan så vaknade jag och fik panik: Nej, jag har glömt att dricka vatten, kommer vara jättebakis imorgon!!!
Sen kom jag på att jag inte hade druckit något kvällen innan. Vad säger det om ens alkoholbehov när det vanliga är att dricka istället för att inte dricka?
Jag är så trött. Alltså verkligt fysiskt och mentalt trött på att hela tiden gå runt att tänka på att dricka men också att inte dricka. Vet inte när det blev en sådan stor del av mitt jävla liv.

Undrar vad som skulle hända om du påpekade din iakttagelse och frågade om han var på väg att "TA" ett återfall.. Jag tror nämligen inte att de bara ramlar ner över en person.. utan planerna finns någonstans inombords.. (och då underlättar det givetvis att ha "glömt" att ta sin antabus.. )
Egentligen skulle det ju ligga i hans eget intresse att sköta den saken om han menar allvar med att hålla sig nykter..

För den som har tillgång till HBO kan jag tipsa om deras dokumentärfilmer Addiction, där tas missbruk (inte bara alkohol) på ett väldigt lärorikt sätt. Många experter som uttalar sig och även missbrukare och anhöriga.

Vad härligt att läsa! Starkt jobbat Madeleine! Hoppas min resa går bra också eller det måste den göra! Kram

Jag är inte sugen på vin längre, det känns inte tråkigt att vara nykter ikväll, jag har inte ens tänkt på vin idag. Tralalalalaaaa jag känner mig fri :-)
Nästan två veckor tog det.

Vilken underbar bröllopsfest det verkar ha varit! Kul att du delar med dig av upplevelsen.

Ha en härlig resa!
Sköt om dig och må gott!

Att försöka dricka måttligt när man har problem är som att ge en spelmissbrukare 10kr och säga du får bara spela för 5. Trist men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Önskar dig lycka.

har skrivit till dig men det hamnade i min tråd:) / Kram, kram / mt

kloka,fina du! Jag tog inte illa vid mig men jag tog mig en tankeställare. Jag kan känna detsamma när jag är på Al-Anon möten, att det just kan kännas orättvist och kanske som ett hån att ha kommit dit jag är idag. Samtidigt inser jag det där med hoppet, att vi som... ja, vad är det som vi är? Vart har vi kommit? ... Kanske vi som nått en djup medvetenhet och insikt om att vi endast kan ta ansvar för det egna livet, att vi kan ha ett bra liv... oavsett hur alkoholisten (i vårt liv) väljer att leva.
Jag har följt dig, sporadiskt - som jag numera följer forum, och ser dig som en klok och mogen människa med självinsikt, mod och vilja att växa vidare till ditt sanna jag. Jag såg alldeles nyligen ett så bra inlägg i Carinas blogg som jag vill ge vidare till dig - jag tror ju inte att det finns en (1) rätt väg eller ett (1) rät svar, varken för missbrukare eller medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/2015/07/stanga-dorren-bryta-kontakt…
Det blev kanske lite slarvigt det här, jag skulle önskat svara dig direkt men vi har haft fulla dagar med gästande barnbarn så det har inte funnits utrymme. Nu fick jag till det här lite i hasten. Varmaste kramen - livet är helt säkert till också för dig! / mt

hålla med Stingo :). Härligt! Kram / FM

du får en kanonsemester Kram <3 / FM

att höra av dig. Fint som alltid <3 Som en långvarig forumföljare kan jag "utifrån" verkligen bekräfta din utveckling, det är en livsgåva att få följa en människa från att ha varit tyngd av missbruk och bekymmer till ett gott liv.... som ju inte behöver vara bekymmerslöst men där dagen möts närvarande och värdigt. Jag tror länken till min första tråd finns här i texten nånstans, ska kolla om jag hittar den:) Varmaste kramen till dig / mt

omedvetna tankar som skapar en viss känsla (ångest?) i kroppen och sen kommer bilderna man inte vill ha i skallen. Och då blir det ju nästan som när nån säger till en att inte tänka på en rosa elefant. Man kan värja sig hur mycket som helst men den rosa elefanten sitter fast på näthinnan. Tror man får kliva ur sig själv och "titta" på sina tankar ( bilder) Hur dom kommer och går hela tiden. Man vet inte riktigt varifrån dom kommer och inte vart dom tar vägen sen heller. Mysko och lite fascinerande när man börjar bli medveten om det :). Försöka relaxa och ta sig igenom eländet. Kram / FM

att du hittat hit till forum och att du satt ord på hur du har det i ditt liv. Jag läser numera sporadiskt här men råkade se namnet på din tråd och läste ditt första inlägg. Dessvärre finns många, alltför många, ”helt vanliga familjer” där det dricks för mycket. Jag har läst och skrivit här flera år och många berättelser här liknar varandra – intill förväxling kan jag faktiskt säga. Jag ser att du fått flera svar redan och instämmer helt i att du ska söka hjälp för din egen skull! För ditt medberoende. Det är dig, dina tankemönster och din hållning du kan förändra!
En av de tankegångar som återkommer, och som också var min när jag började skriva här för flera år sen, är att hitta hjälp för missbrukaren i "mitt" liv. Nu i backspegeln ser jag att det var jag som behövde hjälp att hitta en annan hållning i mitt liv. Det är faktiskt så att när jag förändras kommer också de i min omgivning att förändras - de måste ju förhålla sig till en person som förhåller sig på ett annat sätt... hela mönstret påverkas av min/din förändring. Men - kärnan i det här är att det inte handlar om att försöka förändra nån annan till det man önskar och vill. Det handlar istället om att ta ställning till hur jag vill leva mitt liv och börja leva så. Även små förändringar har betydelse. Jag måste än en gång hämta det inlägg ur Carina Bångs blogg som betytt så mycket för mig och som jag delat så många gånger här http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Det handlar om att ta (återta) makten över sitt eget liv. Carinas blogg har varit till stort stöd för mig under flera år och jag följer den fortfarande även om vi har ett lugnt liv nu. Jag vill också rekommendera boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund, en uppföljare till deras TV-serie - om du inte sett den hoppas jag du hittar den på SVT-play.
Jag rekommenderar dig också varmt att gå på Al-anon möte! Gå och lyssna, säg vad som känns rätt att säga eller var tyst... Där kommer du att möta andra som vet vad du talar om - från insidan. Så som jag också vet. Om det inte stämmer första gången så gör ett nytt försök, kanske i en annan grupp.
Om du vill dela min resa finns jag i ”Det vidare livet”, tråden – som är min andra – heter Mitt nya år.
Varmt lycka till! / mt

omedvetna tankar som skapar en viss känsla (ångest?) i kroppen och sen kommer bilderna man inte vill ha i skallen. Och då blir det ju nästan som när nån säger till en att inte tänka på en rosa elefant. Man kan värja sig hur mycket som helst men den rosa elefanten sitter fast på näthinnan. Tror man får kliva ur sig själv och "titta" på sina tankar ( bilder) Hur dom kommer och går hela tiden. Man vet inte riktigt varifrån dom kommer och inte vart dom tar vägen sen heller. Mysko och lite fascinerande när man börjar bli medveten om det :). Försöka relaxa och ta sig igenom eländet. Kram / FM

Även om vi har stängt av autopiloten så finns mjukvaran kvar, det är bara att trycka på knappen så kör vi igång igen. Avprogrammering tar tid, målet är att radera hårddisken. Vi har långt dit, skrev vi för min skull, vill känna att jag inte är ensam. Nej tack ingen omstart, låt oss bara använda delete knappen. Kramisar Kotten

Kände mej så nöjd med mej själv, mår så bra. Så plötsligt slår de mej i huvuder, alla dumms tankar:
1. Solsken idag, hur skönt vore det inte att sitta ute med ett glas vin.
2. Kom igen, inte har jag några problem. Klarar ju alkohol alldeles utmärkt. Kan stoppa.

Jag vet inte vsd det beror på? Kanske de där glasen vin i helgen? Fast mest tror jag att det beror på att jag hat en stressig vecka framför mej. Mitt vanliga beteende då har varit att stänga ute världen ett tag med vin för att ladda upp.

Suck.

avlöpte utan alkohol för mig trots grillfest. Tyvärr inte för maken som gjorde som nio ggr av tio- drack sig redlös. Så urbota jävla tråkigt. Jag har för länge sedan slutat tycka om fester på grund av att jag vet hur det slutar. Vi har problem med alkohol fast på olika vis. Han blir aldrig sugen på veckorna och jag super mig aldrig redlös på en fest. Dålig kombo för att ha kul tillsammans och jag blir lika nedstämd och ledsen varje gång fast jag borde lärt mig efter så lång tid. Har fortfarande svårt att hitta ett förhållningssätt. Kan ju bara förändra mitt eget beteende vilket jag har nog med just nu. Nåväl - finns värre saker om man ser sig omkring. Upp med hakorna, FM och alla andra här inne. Ny vecka, nya tag. Kram på er <3