Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina du för att du finns! Det du gör och ger är ovärderligt. Inte varit inne så mycket och ville bara kolla läget. Fint du har det så bra, det värmer. Går åt rätt håll för mig men sorgen kommer nog alltid finnas där. Förhoppningsvis inte lika stark, inte så att den får ta över livet. Kramar Anonymt

du är allt en bra person du. Tack.
Hemma från kräftskivan redan, nykter och trött och glad. Det var ju inte så farligt. Lite obekvämt att tacka nej eftersom alla trodde att jag var gravid igen men det är ju inte så farligt.
Det gick över förväntan! Hade väl inte sådär vansinnigt roligt men stillsamt trevligt.

Hoppas att din helg går bra, Vinter. Jag väntar med spänning på en rapport.

För mig lunkar också livet på i behaglig lunk. Har avstyrt några kräftskivor, inte för att jag tror det skulle vara jobbigt med A, utan för att de brukar drickas rätt rejält då och sådana fester är inge kul att gå på längre.
Trevlig helg på dig, kram!

Använder motion, springer 3-4 ggr/vecka sedan i maj, rekommenderas!

Är i hotell-lobbyn och lånar datorn, det är en hemsk miljö här. Bokade denna helg innan allt rasade. Hade jag bokat helgen nu hade jag bokat en stuga mitt i skogen långt från allt. Här är vackert med lounge, bar och restaurang och vin och öl och all A överallt. Längtar så intensivt efter kallt vitt vin i stort glas och känslan... ahhh ledig och på äventyr i ny stad! Detta kommer bli så tufft för mig. Som tur är fanns ni här på forumet, tack och lov, så jag styr stegen mot shopen och köper en läsk och tar med mig mannen ut på cykeltur i kväll. Hur kan det som jag verkligen gillar alltså en sån här helg bli så j-la svårt för att jag inte ska dricka? Då har ju A absolut tagit för stor plats i livet. Och som ni andra skrivit om jag tillåter mig att försöka dricka ett glas vin och vara måttlig kommer jag bara va frustrerad och känna att jag inte är nöjd, för jag är ju aldrig nöjd utan rus... det är nog skillnaden mellan oss och andra. Ok, nu känns det lite bättre, ta hand om er alla!

Hej på er!

Precis som mt så märker jag att mitt eget behov av att skriva här på forumet minskar.

Tankarna på alkohol är nästan obefintliga i vardagen nu. Makens nykterhet är en självklarhet för mig utan att jag ägnar speciellt mycket tid eller kraft åt att fundera över den.

Jag är oändligt stolt över honom, men jag tror inte riktigt att han förstår det. Ändå säger jag det till honom hela tiden. Jag tror att han har svårt att vara stolt över sig själv och därför fastnar inte mina ord riktigt. Men det kommer nog.

Idag kom jag hem från jobbet före maken. På köksbordet låg en liten lapp med texten "Välkommen hem!" och ett hjärta. Tänk... Det känns otroligt avlägset att jag bröt upp och lämnade honom med kravet på nykterhet och behandling. Livet nu är ett helt annat.

Respekt, ärlighet, nykterhet, närhet, kärlek. Så ser livet ut på PianoRow nu, och jag älskar det!

Jag hoppas att ni får en lugn helg utan allt för mycket oro och besvikelser. Kram, alla!
/H.

Sitter ensam i stugan och väntar på förtrupperna inför morgondagens kräftskiva. Brukar bli rätt blött så här kvällen innan. Jag har egentligen svårare att motstå denna kväll än själva skivan. Men jag stålsätter mig. Hoppas avrunda tidigt för en timme med en god bok innan jag släcker lampan.

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla

.... och det är att det lär INTE bli lättare att klara av den tuffa (men säkert jätteroliga!!!!) utbildningen om du dricker.

Gör det någonting att du är oförberedd på kraven som ska komma? Om du inte riktigt vet vilka de är, vad som väntas, då kan du ju heller inte förbereda dig på annat sätt än att vässa pennan och se till att vara utvilad tills kurserna börjar.

Vem är du när du inte är den som är hemma med barnen? Ja inte vet jag, men på måndag kommer du i alla fall vara en mamma som påbörjar en (säkert jättespännande!!!) mastersutbildning för att lära sig en massa nya kuliga saker. Så småningom kanske du kan få nytta av din utbildning på en arbetsplats.

"identitetslös och därmed meningslös. Förlorad". Nämen hallå skärp dig! Vet du vad det är? Jag tror faktiskt att det är din lilla inneboende alkoholdjävul som försöker intala dig att du känner och är allt det där. Därför att, "nämen, hoppsan, titta här är ju en kräftskiva. Passar ju utmärkt i mitt tillstånd...". Men, nej, det går du väl inte på??

Många av oss tänker att "det bara blev så". Vi skulle bara ta ett glas och sen, utan att vi visste hur det gick till, stod vi där med halva Biben innanför västen. Det blir inte bara.

Det finns så många nivåer av planerande i en liten människohjärna så du anar inte. T.ex. på måndagen när maken frågar om det är OK att han går ut på lördag och jag (snäll som jag är, pyttsan!) säger att självklart ska du det, det var ju länge sedan ni träffades!! Det är ju för att jag då undermedvetet tänker att "ja vad bra då kan jag dricka hur mycket jag vill!!!"

Lycka till med kräftskiva och plugg. Styrkekram!

Så att vi vet att du lever i alla fall! Det är lite läskigt när folk som varit forumaktiva bara försvinner, vi som är kvar undrar vad som hänt! Sköt om dig så mycket du bara kan, försök tjata på din dr. så du får den vård som finns att tillgå (jag skriver så bara för att det brukar nästan vara så att man måste vara frisk för att vara sjuk, så här får du en puff!).

Varma kramar/A

Lite roligt ska man ju ha också. Jag visste faktiskt inte att "dille" kom från begreppet delirium tremens: (saxat från Wikipedias artikel om alkoholabstinens).

"Delirium tremens (DT, "dille") är numera ett tämligen ovanligt tillstånd p g a effektiv förebyggande behandling. Tidigare var dödligheten närmare 20 procent i brist på adekvata behandlingsinsatser. Symtomen är varierande medvetandegrad, förvirring, osammanhängande tal, motorisk oro, mycket hög puls, kraftigt förhöjt blodtryck och temperaturstegring.

Hallucinationer, i synnerhet visuella och taktila, är vanliga. DT uppträder oftast på andra till tredje dygnet av obehandlad abstinens och föregås inte sällan av abstinenskramper. DT kräver oeftergivligt övervakning och farmakologisk behandling i slutenvård."

Att man säger att någon har dille på något är således ett rätt allvarligt tillstånd ;-)

Håller alla tummar och tår för dig i helgen, det går bra ska du se. Hoppas ni får det riktigt trevligt!

...funkar som ventil och som antidepp. Motion löser ut många bra ämnen i hjärnan som gör att vi mår bra. Ut o kuta i skogen!

"Känner mig inte sugen, men det känns som att jag går och väntar på en storm som bara flyger iväg med mig och gör så att jag dricker och dricker och dricker. Är liksom rädd för att få i mig ett glas av misstag på något vis och sedan inte kunna sluta."

--

Känner likadant. Det är så svart på vitt dessutom, när man skrivit ner här hur det brukar gå efter ett glas. Innan var det lättare att lura sig själv att det skulle gå bra. Ibland har det ju, faktum, gått bra!

Men jag har ALDRIG druckit 1-2 glas vin och känt mig nöjd. Jag har ALDRIG druckit "lagom" utan att ha den där frustrerade känslan inombords att jag vill fortsätta tills jag stupar. Därför tänker jag att det är onödigt att försöka dricka lagom även om det skulle funka den här gången, för "lagom" ger mig inte det jag vill ha. Och stupfull har jag ingen lust att bli heller, i alla fall inte om jag spolar fram scenariot till morgonen efter.

Tänka på känslan när du vaknar verkar som en bra plan!

--

"...köpt massa nya kläder, beställt andliga böcker, fixat massa ljus och mysiga gardiner hemma och vill helst bara vara där med mig själv."

--

Av någon underlig anledning har de blivit nya gardiner i varje rum och en hel del annat nytt hemma hos oss också under de senaste 11 dagarna.. Ingen gammal mat i kylen och det är MISSTÄNKT rent och fräscht.. hmmm.. :)

Jag har sprungit omkring i skogen som en tok i skogen och gör ännu, sen har jag börjat med afrikanskdans (jätte kul) och prövat yoga. Jag menade inte tabletter utan mer att få kontakt med en någon att prata med, VC brukar hjälpa till med det.

Jag kom in i en period i början när jag levde väldigt sunt, var lättare att hitta motivationen att inte dricka när man levde sunt. Är fortfarande ganska noga med vad jag stoppar i mig, men det är väl för att jag lyssnar mer på kroppen nu.//Kalla

Askan: Jo, det hände faktiskt en ganska stor förändring i mitt liv samtidigt som mycket väl kan ha påverkat. Ändå finns rädslan där, och minnet av att det den gången tycktes "hjälpa" med alkohol för att liksom komma upp på spåret igen.

Kalla: Jag vill helst hitta andra sätt att hantera en eventuell depression än att medicinera. Till en början får det bli träning.

Hur har ni gjort? Vad använder ni som energikälla/ventil idag?

"Och à propos kontrollbehov, jag fnissar ibland åt hur intensivt jag alltid har förnekat att jag har ett sådant.
- Jag? Nej jaaaaaaaag har minsann inget kontrollbehov, jag är ju en sån där skön, spontan och härlig tjej som bara ÄÄÄÄÄÄR.

Yeah right. Jag har ett så stort behov av att kontrollera situationen och folks uppfattning om mig att det är skrattretande. Och DET kommer så klart från en rädsla. Jag är en väldigt rädd liten sak under allt det här kompetenta."

--

Sitter här och nickar instämmande :)

Kanske är det just det som vissa av oss uppnått med alkoholen: lite mer av den där spontana personen som kan ta saker med en klackspark, som vi önskar att vi kunde vara. Som vet att världen inte går under för att allt inte görs exakt som jag hade tänkt mig det. Med alkohol i kroppen trodde jag faktiskt på det själv, ha ha.. I själva verket tittar jag över axeln på min sambo om han rör runt i grytan, strukturerar om i diskmaskinen när någon annan varit vänlig nog att ställa in disken, dubbelkollar vad anställda och kolleger gör fast jag delegerat, och så vidare i all oändlighet.

Nykterheten hjälper till så att man åtminstone slipper den delen av rädslan som enbart finns där på grund av rädslan att bli upptäckt och behovet att kompensera.

Lycka till ikväll! Vi får skicka varandra styrketankar medan vi väntar ut eventuell rastlöshet och alkoholsug.

kram

Dom flesta av oss har nog försökt självmedicinera oss med alkohol, med biverkningar som vi alla känner till. Vore det inte bra att träffa en läkare som kan hjälpa dig så du inte faller ner i depression, finns ju mycket hjälp att få bara man vågar söka den.

Jag känner likadant som, fast jag använde alkoholen för att stänga av och hitta ny kraft. Nu håller jag på att hitta nya vägar för det, inte lätt men är en liten bit på väg.
Kram Kalla

Var det möjligtvis så att din nykterhet sammanföll med någon annan förändring och att det i själva verket var den som orsakade din depression?

Och jag behöver också hitta en ny ventil.
Eller kanske lära mig leva livet bättre, på ett sånt sätt att man inte behöver tryckutjämna med jämna mellanrum.

Ja, det enda alternativet för mig just nu är att försöka påminna mig om hur det går när jag tar det där glaset. Hur det känns när jag tagit ett glas, att det enda som finns i mina tankar från och med den stunden är "hur ska jag få i mig mer?" Det är det enda som spelar roll för mig då! Så vill jag inte känna, det finns inget roligt eller festligt i det alls.

Räknade visst fel förut, det är Dag 11 idag!

Ska till några vänners lantställe i helgen och oroar mig för Den Stora Rastlösheten. Men just nu oroar jag mig mer för att jag bara ska vara frustrerad och bli på dåligt humör än att jag ska dricka. Ibland känns det som att om jag inte får "stöka till det" lite någon gång då och då, får jag ingen ventil och ingen balans. Istället känner jag mig instängd i mig själv, liksom paralyserad, och får inget gjort även om jag håller mig nykter.

För tre år sedan var jag nykter i lite mer än ett halvår (då drack jag vid två enstaka tillfällen). Och då föll jag ned i en väldigt jobbig depression. Tills jag bestämde mig för att börja dricka igen - då orkade jag plötsligt av vardagen och att sköta jobbet igen! När jag tog den första drinken den gången kände jag bokstavligen livsglädjen återvända. Efter ett tag avtog förstås effekten, och det blev istället tungt med jobb och vardag på grund AV alkoholen igen, men ändå.. Moment 22.

Jag är rädd för att det ska bli likadant efter ett tag den här gången också. Ändå vill jag inte dricka eftersom det orsakar så många andra problem och sliter på psyke och kropp.

En dag i taget...

Vi saknar dig, så jag hoppas du fortsätter att ge ifrån dig livstecken även om det är jobbigt//Kram Kalla

och oron i kroppen bara ökar.

På måndag påbörjar jag en kravfylld mastersutbildning och jag känner mig oförberedd på alla nya krav som ska komma. Vem är jag när jag inte är hemma med mina barn? Känner mig identitetslös och därmed meningslös. Lite förlorad faktiskt.

Idag ska jag INTE ta första glaset. Jag SKALL icke göra det.

Visst var han underbar Tage, finns sådan skatt att läsa. I dag blir det fredagsstädning, den går mycket fortare nu än förr när man skulle hinka i sig massa vin. Sista tiden blev det bara vin och väldigt lite städning.

Livet lunkar på i ett behagligt tempo, visst kommer suget men försöker då komma på varför jag vill dricka och nästan alltid är det flykten jag vill åt.
Är ganska jobbigt nu när man skall ta tag i allt med en gång, men samtidigt ger det mig självförtroende och styrka att fortsätta denna vägen.

Så nu tar vi ännu ett steg lite stoltare och starkare//Kram Kalla

Är lite avundsjuk på dig, men det är en sundhetstecken :-) Får nöja mig med svampskogen//Kram Kalla

Knäppa vi är som kan bli glada över ett leverprov, min läkare tittade lite konstigt på mig när jag såg ut som jag vunnit högsta vinsten. Men så visste han ju inte bakgrunden, men jag blev lycklig :-)
Kramar till dig//Kalla