Senaste kommentarerna i forumet

Är lite avundsjuk på dig, men det är en sundhetstecken :-) Får nöja mig med svampskogen//Kram Kalla

Knäppa vi är som kan bli glada över ett leverprov, min läkare tittade lite konstigt på mig när jag såg ut som jag vunnit högsta vinsten. Men så visste han ju inte bakgrunden, men jag blev lycklig :-)
Kramar till dig//Kalla

så skriver hon det jag behöver !!

"Hur du äter upp en stor elefant.

Stora projekt med en egen vald deadline är svåra att genomföra och lätta att skjuta upp. Visst är det underbart att du själv får bestämma hur, när och på vilket sätt. Men märkligt nog tycks den stora friheten kväva all din lust. Du gör det i morgon. Du behöver bara tänka klart. Nästa vecka är bättre. Medan tiden går och ingenting blir gjort. Det finns alltid en ursäkt eller en förklaring. Du är din egen boss. Och som sådan allt för förstående och mjuk i konturerna. För mycket velour och för lite raka rör.

För stopp ett tag. Vad håller du på med?
För visst var det här projektet viktigt för dig? Något som du verkligen ville och kände för. Så hur är det nu? Känner du för det fortfarande eller behöver du tänka om? Vad vill du allra helst och innerst inne?

Stora projekt kräver ett commitment. Ett löfte som du ger och sedan håller oavsett vad. Ingen ursäkt. Ingen bortförklaring. Ett heligt löfte mellan dig. Och dig. Så är du redo? Verkligen redo? Annars lägg åt sidan. Löften som sviks skadar ditt förtroende.

Stora projekt behöver delas, styckas och brytas ned. En liten myra klarar att äta en stor elefant. Målmedvetenhet och ihärdighet hjälper till. Planering likaså. Dela upp hur länge och hur ofta du behöver, för att nå dit du vill inom den tid du satt. En timme om dagen för att vara klar till den siste. Eller en förmiddag varje vecka tills året är slut. Du bestämmer. Gör en planering som håller. För dig, ditt liv och dina relationer. Gör den nu. Håll den sen. Oavsett vad.

Vilken elefant kommer du att äta upp?"

Copyright (C) Klarblå Coaching 2012

läsning ! Vinsterna kommer snabbt i nykterheten !!

Hej, ni ser mej inte mycket på forumet men det beror på att jag har så mycket på gång i mitt nya nyktra liv! Fantastiskt vad mycket roligt man kan göra istället för att sitta med sitt vinglas:) Efter snart 12 nyktra veckor och med LCHF har jag gått ner 11,5 kg och mår utmärkt. Bortsett från att jag fick magvärk i söndags som blev värre och jag tänkte att nu är det gallan som fått för mycket. Shit! Läkaren tog en massa prover och det visade sej vara urinvägsinfektion men han tog också lever
prov bl.a och till min stora glädje var levervärdena perfekt. Jag var lite orolig men jag känner nu att kroppen förlåtit mej. Jag måste rusa på jobb nu och önskar er alla en trevlig, nykter helg!

Ni finns i mina tankar, men är tom på ord
just nu. Jag är inte alls frisk och det sliter på
mig enormt mycket!

Saknar att "prata" med er, men jag orkar
inte göra något som jag brukar.

Varma kramar från er /TP

till i helgen! Har läst igenom en hög inlägg ovan och ni beskriver så bra vad drickande handlar om, förväntan och sedan bara en jakt på mer förväntan som man tror ska komma i form av nästa glas. Det är så löjligt hemskt! Hade i dag en strid på p-platsen utanför Systemet, åkte därifrån två gånger för att inte handla något men slutade lik förbannat med att jag sitter här och känner igen alla era tankar. Inne på burk två och är så less på mig själv igen, och igen, och igen. Jag vet ju att bara jag kan komma till rätt beslut där utanför systemet så kan det mkt väl bli sluta på eländet för lång tid. Och då kommer den där tanken tillbaks, bara en gång till, bara ikväll, i morgon måste du, i morgon ska det säkert gå. Och vad mysigt jag har det nu, frun har lagt sig och jag kan äntligen öppna mina burkar, så att jag kan snabbt kan bli berusad och kanske somna så fort att jag inte mår allt för djävligt i morgon. Jag vet, är det detta jag längtar till? Absurt. Svetten börjar rinna längst nacken och nu är jag orolig att jag köpt för lite, ska jag hinna somna. Hade samma resa i går kväll, och vaknade framför datorn klockan 02, och gissa hur bra jag mådde när jag skulle upp kl 07. Hela dagen i dag tänkte jag att i dag ska jag inte dricka vad som än händer. Men..... Längtade faktiskt efter just känslan att få lägga sig nykter och vakna nykter. Vet ju så väl att det är den fina känslan. Det är då jag plötsligt inser vad jag är, alkoholist. Det är det som är sjukdomen. I morgon hoppas jag vinna kampen utanför Systemet, eller rättare sagt så hoppas jag klara att inte inleda någon som helst förhandling med alkoholisten inne i mig, den förlorar jag alltid. Jag ställer inte upp på att förhandla helt enkelt.
Kram i natten,
/Fenix

I dag känner jag mig alldeles rädd och nervös inför helgen då jag och mannen ska iväg på weekend utan barnen. Har aldrig varit iväg utan att dricka en massa och det har ju varit ok då, vi firar ju! Men inte denna helg, jag känner mig livrädd för A just nu. Mår så bra nu, sover gott, läser, tittar på tv och vaknar glad! Känner mig inte sugen, men det känns som att jag går och väntar på en storm som bara flyger iväg med mig och gör så att jag dricker och dricker och dricker. Är liksom rädd för att få i mig ett glas av misstag på något vis och sedan inte kunna sluta. Detta låter kanske lite snurrigt, men det känns liksom för bra för att vara sant, har inte druckit en droppe på en månad! Känner igen mig i Stigsdotters tråd att man blir lite lugnare och inte tar små saker så allvarligt. Har glömt massa saker på jobbet men bryr mig liksom inte, är lite inne i min egen bubbla med mitt jagprojekt, köpt massa nya kläder, beställt andliga böcker, fixat massa ljus och mysiga gardiner hemma och vill helst bara vara där med mig själv. Detta blev en hullerombuller text, kommer nog inte skriva i helgen så jag hoppas ni håller tummarna för mig! Ni ska veta att utan detta forum hade jag inte klarat detta. Planen inför helgen är (trots att jag borde banta) att jag får äta precis vilka godsaker jag vill och beställa hur många koppar kaffe och te och cola jag vill och att tänka på känslan när jag vaknar!

Ibland är allt bara skrutt - det är livet liksom ;-) Sköt om dig och passa på att mysa lite där i sängen med en bra film!

Och så fort man slappnar av skiter det sig! Massa trassel runtomkring och sjuk på det, har en riktigt kass dag. Ligger i sängen och tycker synd om mig själv. Inga tankar på alkohol dock, det är som om det inte finns på kartan längre. Läser fortfarande här varje dag men har inte så mycket att skriva. Är glad att jag inte dricker, framförallt nu när liver är svajjigt, det hade bara blivit värre. Läser i nya trådar och känner igen mig, skönt att folk hittar hit. Vet inte hur jag hade gjort om jag inte hittat forumet!

Nej nu blir det film!

Om jag tänker "det löser sig" så har jag på känn att det bara är min hjärna som vill invagga mig i någon typ av falsk trygghet. Och med hjärnan menar jag den delen som bara är intresserad av berusning. Så det vågar jag inte. Inte än.

Och ja jävlar i hoppet, i dag har jag känt känslorna och många har de varit. Har försökt att hålla tag i dem men oj. Det är så många.

Och à propos kontrollbehov, jag fnissar ibland åt hur intensivt jag alltid har förnekat att jag har ett sådant.
- Jag? Nej jaaaaaaaag har minsann inget kontrollbehov, jag är ju en sån där skön, spontan och härlig tjej som bara ÄÄÄÄÄÄR.

Yeah right. Jag har ett så stort behov av att kontrollera situationen och folks uppfattning om mig att det är skrattretande. Och DET kommer så klart från en rädsla. Jag är en väldigt rädd liten sak under allt det här kompetenta.

Men det har varit jobbigt idag. Sorgligt och stressig och jag har känt mig otillräcklig och arg och svag och alla möjliga osköna känslor.
Men inte har jag druckit för det. Hurra för det. Och för att den här dagen snart är slut. Nu: Frida Hyvönen på tv och smågodis.

Jag tror att när det har gått ett tag så börjar man fråga sig själv vad det var som var ett problem egentligen. "Det går ju bra det här" kanske man tänker, "ETT litet glas gör säkert ingen skada". och så är man igång igen. Det är nog det som är det viktiga. Inte att man måste leva i skräck för ett återfall. Livet ska inte vara en kamp! Men att man inte skall låta sig luras till ett återfall i tron att det "går säkert bra". Detta tror jag i alla fall.

Tur att man inte måste leva ut sina fantasier på riktigt ;-)

...är mycket bra. Som sagt, ibland kan det få vara en timme i taget till och med: "jag bryr mig inte om vad som händer den närmsta tiden men före klockan si och så ska jag inte dricka..."

Sen måste vi nog bena upp lite detta med projektet. Att styra och ställa tyder på ett kontrollbehov som i förlängningen kan leda till att man vill dricka (det är ju liksom inte alltid det blir som man tänker sig!). Sådant planerande är nog bra att undvika.

Däremot tror jag att det är bra att ha en plan om, eller snarare, när, suget kommer. För det lär det göra. Om det inte gjorde det så skulle ingen av oss vara här. Suget lär komma även om vi inte föreställer oss att det gör det. För visst, Adde har rätt, självuppfyllande profetior finns det ju något som heter och det kan väl gälla sug också. Men ändå. Jag tror att man, eller snarare, jag VET att JAG måste vara förberedd och veta vad jag ska ta mig till när suget kommer. Jag behöver en strategi. Sist jag var på fest så förberedde jag mig med att "äsch det löser sig". DET räckte visst inte som strategi...

"Att våga känna känslorna" kan vara en bra strategi. För livet överhuvudtaget. Passar de flesta känslor inklusive lust att dricka-känslor. Att känna känslorna hela vägen ut.

....var ju inte meningen att jag skulle skicka det vidare till dig ;-) Jag försöker säga ifrån och sätta ned foten - är ju lättare att göra det nu när man inte behöver gå omkring och småskämmas lite mest hela tiden! Dessutom går jag undan och säger åt mig själv att det är värst för honom, det är hans mage som surnar av ilskan och precis som du säger är det väl känslor som finns där och som kommer ut i missnöje över löjliga saker.

Visserligen är det rätt skönt att smälla i dörrar det har jag väl också gjort när jag var yngre men visst kan man prata med en elvaåring som du föreslår. Jag har gjort det med mina ungar (det där med att smälla i dörrar verkar gå i arv!). På 8-åringen bet nog i och för sig argumentet att "tänk om kisse kommer i kläm" mest. 5-åringen lägger ned hela sin lilla kropp på att smälla igen dörrar, men hon gör det åtminstone som hon skriker högt om det hon är arg över så det är inte så mycket "osande" där.

Det är jobbigt att gå omkring och försöka gissa sig till vad någon tycker och känner. Och visst, precis som du blev, så blir man duktig på det med tiden. Men, det tar på krafterna ändå. Och det kan lätt leda till missförstånd. Det är bättre att man säger det man känner istället.

Sen kan man ju vara lite smågrinig och ha ett behov av att gå undan men då får man ju göra det! jag brukar säga åt min man att gå ut och sparka på ett träd istället för att småtjura här hemma :-)

Det är ju verkligen på pricken så det är! Hela tiden. Med allt egentligen.

Man är aldrig där utan man är i nästa glas.

På festen deltar jag inte i samtalet utan har koll på mitt eget och andras glas, på flaskan. Kan jag hälla i mig nu och fylla på, hur långt har de andra kommit? Fredagskänslan - åh vad gott det ska bli med ett glas vin till matlagningen, hämta ungarna tidigt och dricka vin, äta god mat, kanske efterrätt, dricka vin, härligt maken är inte hemma, se bra film, dricka ett litet glas vin... Glömmer efterrätten, bråkar med barnen, somnar i filmen, ringer och skäller på maken... Hur mysigt blev det egentligen på en skala?

Men vet ni, jag börjar inse att det ÄR allt det där andra runtomkring som är det mysiga! Det är mysigt med fredag, man får sova ut på lördagen, kan vara uppe lite längre, laga god mat, umgås med familjen. På festen: ja, det är ganska trevligt att koncentrera sig på vad folk säger, att delta i samtalet. Jag sätter på hög musik, dricker ett glas av något annat som är gott (100% Blåbär till exempel), lagar god mat och mår bra ändå! och sedan ser jag HELA filmen och pausar inte för att skriva massa larv på Facebook! jag försöker att vara där jag är istället för i det jag får i mig. Och det är 1000 gånger skönare när jag vaknar på lördagen!

...känner jag till alltför väl. Det är väldigt jobbigt. Faktum är att jag får lite ont i magen bara av att LÄSA om din man... Det måste ju vara känslor som ageras ut? Och visst, jag gör mig också skyldig till det ibland, men när jag kommer på mig själv med det försöker jag ge ord åt det jag känner istället.

Min mamma var en "osare". Jag blev redan som liten fruktansvärt bra på att läsa av allt det outtalade. Är fortfarande väldigt bra på det. Tyvärr har jag en liten "osare" bland barnen. Minstingen kan verkligen låta hela familjen få veta att han är på dåligt humör eller stressad. Det påverkar mig väldigt starkt, är som att jag tar över hans känslor och själv blir lika arg eller stressad. Det kanske blir starkt för att han är min son som jag älskar? Och kanske tar lilleman (elva år) efter sin pappa? Jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det. Kan man säga till en elvaåring att det är bättre att berätta vad man känner än att börja smälla i dörrar..?

SJÄLVKLART ska du ha en stråhatt! Slå till på en fladdrig hippieklänning också! Jag är glad för din skull, att du kommer iväg.

Kram från NN

jag.
Klar i sinnet men orolig i själen.
Det är så många förändringar just nu i mitt liv. En del stora och en del små och sammantaget blir det till en stor oro.

Jag ska inte dricka idag, jag ska våga känna känslorna istället. Uff.

...jotack. Och att han på något sätt osar missnöje - det känns i min kropp. Och då kan jag inte låta bli att (fast jag försöker strunta i det!) fråga vad som är fel. Ofta kommer det ett "ingenting" till att börja med. Att man ska försöka gissa sig till att något är fel.

Igår morse vaknade jag jättetrött. HAN hade haft svårt att sova. Puffade till mig när jag snarkade och det är väl OK men då känner ju jag hur han liksom osar missnöje, kastar sig irriterat i sängen och så blir JAG irriterad och genast blir det något slags adrenalinpåslag i skallen och så sover JAG dåligt. Usch.

Men jag har tänkt att det är ju lite grann så jag gör ibland också - vill inte riktigt ut med vad det är som stör mig utan slamrar lite extra istället. Fast jag vet inte om jag "osar" sådär som han gör. (syrran NN förstår du vad jag menar med detta "osande"? Ser lite konstigt ut när jag skriver det!) Kanske har han rätt i att jag borde lärt mig vid det här laget att disken inte blir ren om man ställer höga saker i korgen... Kanske är det bara dumt av mig att ursäkta honom? För man kan ju säga saker på ett trevligt sätt tycker jag, man kan visa och berätta, man behöver inte gräla.

JISSES vad jag längtar efter min semester. Har skaffat en ny lila resväska, en ful bag som jag kan ha som handbagage med böcker & dator i. Fasen, jag tror jag ska köpa mig en stråhatt också!! Jag ska ta bussen till Taormina och sen ska jag kolla in alla affärer jag vill där och så ska jag ta en promenad upp till en by som Ledsenfrun tipsade om och så ska jag sitta där hur länge jag vill och njuta av utsikten och sen kan jag gå och shoppa lite till om jag vill. Och så ska jag sitta utanför min lilla bungalow och mysa om kvällarna och hoppas att syrsorna är det enda som hörs (fast SÅ lär det ju inte vara på det stället jag ska till ;-)

Jag är lite förvånad över att det för mig har gått så lätt att sluta. Men sen påminner jag mig om alla de gånger jag tänkt "aldrig mer!" för att sedan efter bara några dagar köpa hem en ny BIB. Det har varit en lång process. Sen måste jag också erkänna att förutsättningarna för att sluta i mitt fall har varit väldigt goda. Allt annat i mitt liv är stabilt och bra just nu och mina närmaste är väldigt positiva och stöttande. Många här inne har det betydligt tuffare... Men, oavsett utgångsläge behöver vi varandra!
Nynykter

Det är förresten väldigt lätt att hålla sig till bara ett glas vin eller öl om det är alkoholfritt :-)

Jag tror också att det är en vanesak och att det tar tid att hitta på nya saker och aktiviteter som förknippas med fest, ledighet etc. Mina barn tycker att jag är fånig som ibland när det ska vara festligt vill ha alkoholfritt vin eller öl. "Varför det?" undrar de. "Varför ska du låtsas när du ändå inte dricker alkohol?" Jag försöker förklara att det inte handlar om att låtsas utan bara om att dricka något annat för att markera att det är fest. Mineralvatten dricker jag ju JÄMT annars.

I början av min nykterhet blev jag väldigt rastlös. Visste inte riktigt vad jag skulle göra åt det. En kopp te till? En chokladbit kanske? Men det gick över.

Kram från Nynykter

Det är ju verkligen en vanesak! Och det är nog känslan innan jag är ute efter och för länge sedan när jag kunde sitta och njuta av en öl el ett glas vin och vara där och inte i nästa glas. Jag kallar känslan för Fredagskänslan. Minns när jag hade slutat jobbet tidigt, köpt god mat och mycket vin och var på väg hem i bilen med hög musik och kvällen framför mig. Men de senast 2-3 åren har det ju blivit för mycket alldeles för ofta och resten av helgen var ju oviktig i stort sett. Men ändå, den där känslan, saknar den, romantiserar den och undrar om jag någonsin kommer känna så igen? Finns det något annat jag kan göra, tips anyone?

Tänk att det resande sällskapet har utökats med partajande farmor! Ni är verkligen en brokig samling :-)
Hur går det för er annars? För barnen att flytta så långt ifrån sin mamma och för mamman hur hon än är att ha sina barn så långt borta (ja, säg ifrån om jag blir för personlig!)
Fast det kanske inte har sjunkit in ännu eftersom ni fortfarande har semester.
Jag är fascinerad över att du redan har genomfört den där drömmern om Italien. Trodde nog att det mer var en mental bild hos dig av det goda livet. Och nu är ni där!

För mig går det bra. Har firat ett halvår som nykter. Nästa firardag blir väl ettårsjubileumet.

Kram från Nynykter

Det är nog bra att påminna sig själv. En del gör upp listor över skäl att inte dricka.
Men att man börjar må allt bättre kan också vara en positiv kraft. Så har det varit för mig. Det faktum att jag mår så bra utan alkohol stärker mig i mitt beslut att inte dricka. Jag tror inte att det nyktra livet måste vara en livslång kamp. Man kan vänja sig vid det också. Efterhand byts tomrummet efter alkoholen mot andra, positiva inslag i livet. Här går åsikterna isär på forumet, det vet jag. Men själv hör jag alltså inte till den skola som menar att det nyktra livet för evigt måste levas i skräck för ett återfall. Det kan vara så för en del, men det måste inte vara det för alla.
Nynykter