Senaste kommentarerna i forumet

kan inte riktigt beskriva känslan.Någon sorts utanförskap känner jag.Jag bor inte riktigt i min egen kropp utan tankarna sticker hela tiden iväg.Jag vill liksom fly min egen verklighet.Kanske dax för en riktig dippdepp igen.Jag vet ju att jag mår bra efteråt om jag låter de komma och bo hos mig.Men jag har ingen lust att låta mig ockuperas av denna känsla igen.Trött på att låta timme efter timme upptas av detta mående.

om treåringar på dagisnivå.Han verkar vara ungefär där just nu.Jag vet ju inte om han funkar så annars också.Men i mina ögon beter han sig ju väldigt omoget och egoistiskt.
Om du är rädd för din säkerhet,kan du ta vägen nånstans med dina barn?

Har just hittat denna sida och läst allt som ni delat med er. Vad fina ni är emot varandra:) Känner igen mig i mycket men är väldigt ny i att dela mina tankar i det här. För mig började det för 10 år sedan och gäller ett syskon som av och till dricker, slutar, tar antabus, slutar, dricker osv. Alla lögnerna, all förtvivlan, all hjälplöshet, all maktlöshet, all uppoffring, allt det som man gör för hen som gör att man blir blind för sin egen förändring. För förändras det gör man, vare sig man vill eller inte. Det är det svåra att påverka tycker jag. Varför kan man inte bara bestämma sig för att inte låta sig påverkas mer? Man ger och ger och ger och ger ännu mer, men får sällan något tillbaka. Och när man väl får det så tänker man att "det är klart jag orkar lite till, vem ska annars...", och sen är man tillbaka i hjulet igen. Med tiden har jag hittat mina verktyg för att orka. Ett av dem är att när jag känner oron komma "nu är det nog dags igen", så går jag till kyrkan och tänder ett ljus. Även om jag inte är kristen så är det en bra känsla jag får då jag tänder ljuset och "ber någon i närheten att hålla ett öga på honom". En inbillad önskan kan tyckas, men den ger mig ett tillfälligt lugn. Jag försöker också att vända en negativ känsla mot ngt positivt. Istället för att bli orolig då han inte svarar i telefon, arg över att min tid ska gå åt till detta och arg över att jag vet att jag antagligen kommer att låta snäll och tillmötesgående när han väl hör av sig istället för att säga vad jag egentligen känner och tycker (ni vet nog vad jag menar) så stoppar jag mig i den ilskan och tänker "NEJ! han ska inte få förstöra min dag. Jag tar en härlig promenad istället". Detta att snabbt bryta en känsla som han ger mig har med åren börjat fungera väldigt bra. Precis lika bra som när man tillåter sig att gråta. Det jag tänkte på när jag läste det du "vilse i pannkakan" skrev om att bo på två håll, var att vad händer om DU skulle ta det lilla huset i besittning? Att det får bli din fristad med plats för DINA tankar. DINA känslor. Då är det ibland också lättare att få perspektiv på saker och ting. Barnen kan också välja själva efter hur de känner och har behov. En vän till mig hade en liten friggebod på tomten som hon inredde med sådant hon tyckte om och som gav henne "luft att andas" som hon brukade säga. Där höll hon sig ibland en vecka och ibland bara ett par timmar eller en natt. Det kände hon hjälpte henne att rensa i tankarna. Stor kram till dig i alla fall och hoppas att du ger dig själv mer tid till sådant som du tycker om, även om det tar emot och orken inte finns. Kan vi inte göra oss av med dem som stjäl vår energi, så får vi försöka att göra sådant som ger oss energi.

Efter att ha fått en chans att fundera kände jag att jag måste agera - sagt och gjort. Jag sa att det här är ju inget liv vi har tillsammans. Det blir inte bättre. Jag vill prova att separera.

Han tog det inte bra förstås, slog nästan sönder en stol. Tycker att det är fel att han utmålas som skurken och att det egentligen är mitt fel. Han är nykter och ska bara göra som jag säger hela tiden, men jag släpper aldrig till och jag gör ingenting för att det ska bli bättre. Faktum är, enligt honom, att det vore lika bar att dricka för mängden sex har inte ökat och då kan han lika gärna ha lite kul emellanåt. Japp, så det är mitt fel alltihop. Fast sen sa att han jag fick inte flytta, för då skulle han garanterat inte kunna hålla sig nykter. Vaddå, så det beror bara på mig?? Det är ett väldigt stort ansvar att behöva ta!!! Det är känslomässig utpressning och jag vet det.

Försökte bara förklara att jag tycker att jag har gjort allt jag kan och att hans humör inte blivit så mycket bättre och att det är inte bra för vare sig barnen eller oss och nu orkar jag inte mer. Försökte hålla på med mitt, då kom han och försökte smekas och ville ha sex. Sa att det var väldigt långt ifrån vad jag tänkte på. Han blev förstås sur igen och låste in sig. Misstänker att han kommer att dricka och jag är rädd att jag verkligen ska behöva slå ifrån mig då, att han kommer att ta till våld.

Mår riktigt dåligt. Illamående.

Ja det är klart en sjukdom som måste behandlas. Då krävs att den sjuke vill ha behandling. Yyvärr är det så i många fall att alkoholisten vet, vet att det man gör är förkastligt och fel MEN man fortsätter för man vill inte behandla sig med rätt medicin, utan tar fel dos av fel läkemedel.........alkoholen. Tyvärr oavsett vad du och barnen säger är den inre viljan den avgörande. Tyvärr så hjälper sällan hot och bestraffningar, inte heller omtanke och kärlek. Så jävla förkastlig är alkoholen. Avgiftning med tvång är i många fall lösningen först när man är nykter kan den riktiga behandlingen starta. OM VILAN FINNS. Tänk på dig själv och dina barn.

Skulle gärna säga något klokt här, men kan bara komma på plattityder. Önskar styrka till dig och alla hennes vänner.

Alla får inte fysisk abstinens och om du nu klarat 4 dagar utan, så borde risken att du får starka symptom vara ganska liten. Suget kommer du nog att få slåss med många gånger ännu. Kan vara bra att planera litet på förhand, vad du kan göra då det sätter i och hur du kanske kan motarbeta att det uppstår. Här är en liten lista med tips, som antingen jag själv, eller andra på forumet har haft nyatta av:

-aldrig för trött, för hungrig eller för törstig. Hunger och törst kan väldigt lätt förväxlas med alkosug. Och om du är trött, är det svårare att stå emot. Ät t. ex. en macka före du börjar fixa med maten.

-ställ superkorta mål: 15 minuter kan du vara utan en drink. Och när de 15 minuterna är över kan du vara 15 minuter till... Efter några 15 minuters perioder brukar det värsta suget vara över.

-Ta något istället: En god alkoholfri drink kan vara ett bra substitut, då suget slår till. Tonic, med citron och is smakar ungefär lika, oberoende om det ör gin i den eller inte, något med fruktjuice kanske? Mintpastiller, eller choklad? Själv tuggade jag på färsk chili de förrsta veckornas kvällar. Nollöl delar åsikterna, endel tycker det är toppen medan andra anser att det är ett sätt att hålla kroppen van vid ölsmaken, och lätt leder tillbaka till starkare varianter.

-Töm skåpen hemma. Det är en mycket större tröskel att åka till systemet, än att ta ut flaskan ur vinskåpet.

Det här var bara några tips, andra kan fylla på och så är det du själv som får pröva vad som funkar bra för dig Lycka till på den nyktra vägen.

Jo, en sak till. Glöm det där med att "ingen märker" Du märker och det är det allra viktigaste.

Visst är det skönt att inte behöva tänka på att må bra? Kunna köra bil när som helst? Kunna vara pigg på morgonen och inte behöva smaka öl/vin/sprit i käften. Kunna ta tillvara på dagen och varandra. Det ska du tänka på nä'r suget kommer. Jag har ett inplastat kort i plånboken på min son och min fru och en Jägerflaska. På kortet står det. "Vilket är värt mest". Det är mitt stoppkort. Ha en fin helg.

Ovissheten är värst. Olycka? Självmord? Spelar ehentligen ingen roll. En 16 årig tjej mister livet alldeles för tidigt.

Jo.......det gick bra igår !
Men vid 17 tiden igår fredag när min fru åkte till stallet o jag började fixa med middagen.............sååååå kom suget.......o tankarna att- ingen kommer se , ingen kommer märka !!
Men sen kom tanken om vad jag då ska sluta skriva här , inte känna mig duktig .............
Tanken att kunna skriva ....- " idag är jag nykter för femte dagen i rad" var starkare en suget !
Helt galet men ändå sant.
Så har på lördag förmiddag brukar jag snabbt ta mig till systemet, fixa några ärenden, o ungefär nu så har jag satt i mig en halv flaska vin !
MEN i morse vaknade jag 8.30 .........2,5 timmar senare en tidigare, sitter fortfarande i morgonrock , min fru är hos hästarna o vi ska tillsammans åka o handla när hon kommer hem!

Varför har jag inte gjort detta tidigare ?
Jag borde må sämre , eller kommer det ?

Jag är såååå glad o nöjd just nu , vill så gärna orka behålla känslan ,

Dregen

Är så ledsen, besviken,arg... Nej, jag orkar nästan inte vara arg.

Kvällen var ganska trevlig igår ända fram till själva sänggåendet. Barnen pigga och uppe i varv, jag stentrött efter att ha flängt en hel dag. Gick och la mig och lyckades få med mig maken. Tänkte att vi kanske kunde prata. Barnen stör. Han vill ha sex. Jag orkar bara inte. Slutar med att han stormar ut och lägger sig i arbetsrummet igen. Jag får ensam se till att alla kommer till ro, själv är jag både ledsen och så trött att jag inte orkar fundera eller grubbla.

Upp igen i morse med barnen. Han har låst dörren till gästrummet och jag får inte komma in. Nähä, men så bra då. Det är så här vi ska ha det alltså. Jag ska straffas! Han hade säkert druckit också. Känner mig rädd, förvirrad, vet inte vad jag får eller inte får göra i mitt eget hus. Känner att jag måste vaka över barnen så de inte får sig en släng när han väl kommer upp. Helgen förstörd igen...

vad jag förstår dig! Intressant tanke med en nykter månad till folket... det skulle nog hända ett och annat. Kram på dig / mt

utan kontakt.Det stämmer så bra Ebba att han är som en tjurig barnunge.Det här mönstret har ju upprepats förut när jag skvallrat vilket han upplever att jag har gjort.
Då har han rätt att sura och tycka att jag är OSOLIDARISK Tramsigt och barnsligt då det är hans barn jag pratar med.
Känner mig fortfarande stark även om jag börjar darra lite invärtes.Är det slut nu?
Kommer jag att bli förlåten för detta svek(korkat jag vet)
Dvs jag låter hans attityd till detta glida in i mig och jag låter hans syn på det hela förmörka mitt i övrigt tillfälligt friska och ljusa sinne.

Fy, det är inte skönt eller harmoniskt att känna sig så.
Vet du?
Jag är så jä*la trött på alkohol.
Jag är less, jag känner att det är patetiskt med alla dessa glöggfester och middagar där folk dricker för att kunna slappna av, skratta och dra skämt.
Skulle vilja att hela Sverige hade en vit månad.
Undra vad som skulle hända?
Det är inte det att jag känner mig utanför som inte dricker, nejnej, jag är så stark i att jag inte vill dricka, det är bara en känsla av att sånt folk babblar om när de har druckit inte är äkta.
Det är trist.
Förstår du mig?

Vad sorgligt.

M

Du har trampat i en snubbelgrop, res dig upp och se dig omkring. Titta!

Det finns en rak och vit väg rakt fram.

Hade krusmöte på skolan. En av våra elever som gick ut nian i våras har avlidit. Blivit påkörd av tåget. Troligtvis självmord. Stämmningen på skolan var tryckt och ledsamt. Flera av våra elever bröt ihop och även en kollega. Fick rycka ut och trösta en ledsen tjej som satt och grät mot min axel. Tur att man är nykter nu annars hade man väl haft en anlednibg till att dricka. Nu blircdet tacos och mys med min son.

Din man är osäker och vågar nog inte lita på dig än, men det kommer. Ni måste in i tillitscirkeln igen. Det kommer ta lite tid. Tycker också ni ska prata med någon tillsammans se hur drt känns. Bra med medicinering det blir en trygghet för er båda.

Hoppas du inte skäms över vad du skrev och därför håller dig borta... Eller kanske jag hoppas just det, för alternativet kan vara så mycket värre.

Hör av dig, vet jag! Vi saknar dig!

Tänker på dig.

Stor kram

Förändring är alltid svårt i ett parförhållande, oftast också fast det är fråga om förändring tilldet bättre. Låter ändå härligt med din framtidstro. Tålamod är bra, men ibland behövs mera. Har ni funderat på parterapi?

Störd sömn hör nog till de vanligaste problemen för dem som slutat dricka. Det kan också fortsätta längre än andra abstinensbesvär. Några veckor framåt kan du vara beredd på att ha sömnproblem. Sen borde det börja bli bättre.

Jag var själv jävligt småsnål då jag änu drack, fast jag nog skulle ha haft råd, för det mesta. Just det tänket duntalar om hjälpte mig med att förändra på detta. Nu kan jag vara mycket mera generös mkot min familj (och andra) och mår själv så mycket bättre av det.

Aldrig En godare kram Ebba, känner mig så usel, uslare uslast

Hoppas du orkar hålla ut bra på ditt håll.

Kram tiibaka

En Ynka med beroende??
Vet inte vad jag ska svara..........tänker bara att ingen är väl bara ynka.........ynklig ??
Nej !
Alla har ett värde, alla har ett syfte och en mening...........o alla behövs !
Tack för din tanke o engagemang

Det som är bra är att man faktiskt kan lägga lite mer pengar på maten o fredagsmyset...........! :-)
Det rullar ju faktiskt stora pengar till skit som faktiskt inte bara är mitt val...........
Som ni ser försöker jag stärka mig själv med positiva tankar som nykterheten innebär, o då inte bara för min del.
Jag har barn , en underbar fru, en massa djur...........o så drack jag upp tusentals kronor om året !
Jobbigt att se nyktert på det........men det är nog nödvändigt om jag ska fixa detta !
Stingo skrev en nyttig sanning som jag länge mörkat för mig själv ! Tack !
Allt känns fortfarande strålande..........men jag sover rätt illa........har det med abstinensen att göra?