Senaste kommentarerna i forumet

Varför blir det så svårt när allt känns så bra. Har ju inte druckit på tre veckor nu och klarade tom kräftskivan och känner mig så glad och stark. Börjar nästan tycka om mig själv.... Men så ser jag fram emot helgen då jag och mannen ska iväg själva. Då borde man ju fira eller i alla fall dricka något glas vin till maten tänker jag. Varför kommer dessa tankar, varför? Varför ska allt som ska bli roligt, trevligt och firas alltid höra ihop med alkohol. Sist jag var ute på restaurang med familjen drack jag 4 glas vin och funderade hela tiden på hur jag skulle kunna få i mig mer så jag vet att ett glas vin till maten räcker aldrig för mig. Är det längtan efter att "va som alla andra" som jag är ute efter eller är det helt enkelt ruset jag längtar efter? Jobbigt, känns som att jag aldrig kommer sluta sörja.

Alcohol Use Disorders Identification Test, International Classification of Diseases, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (4:th Ed.)

...jag har gjort alla de där. Slutsatsen blev att jag var en högriskkonsument med depression. Jag tror att det är den sammantagna bilden som visas som man kan dra slutsatser av, inte hänga upp sig på enstaka frågor.

Sen ber jag om ursäkt om du tycker att jag går över gränsen här nu men när jag läser ditt senaste inlägg så känns det som om du raljerar lite, inte riktigt vill kännas vid svaren. Om du är helt ärlig mot dig själv...? Jag menar det finns en anledning till att du är här, eller hur? De här frågorna är ett hjälpmedel för att få fram en indikation om ditt tillstånd.

Du undrar också vart gränsen går, svaret är att det är olika för olika människor. Jämför dig inte med andra. Barar för att andra går man ur huse för att hinna till bolaget, hur beter du dig och känns det att bete sig på det sättet?

Jag kunde helt ärligt svara på de där frågorna på ett sådant sätt att det blev tydligt för mig och min behandlare att jag hade ett problem som jag uppenbarligen inte kunde ta mig ur själv. Men, man måste vara ärlig mot sig själv och verkligen vilja! Sen finns det ju alltid orsaker till att man säger till sig själv att det är nog inte så farligt ändå... Till exempel om man kan låta bli att dricka under en längre period. "om jag verkligen vore alkis så skulle jag väl sitta på parkbänken mer eller mindre packad dygnet runt, eller...?"

Ett helt halvt år! Jag tar rygg på dig, idag firar jag tre månader, jag räknar så fast jag haft två dryckestillfällen under den perioden, behöver vara lite snäll mot mig själv :-)

Skönt att höra att förbättringen fortsätter!

Det känns som om jag får tillbaka lite hjärnceller!!! Nu har det hänt för många gånger för att jag ska förkasta det som någonting annat än ett tillfrisknande: det känns som om mina tankar löper lite smidigare, min hjärna samarbetar!

Till exempel: Tidigare kunde jag glömma bort vart jag lagt en grej, springa runt och leta på alla möjliga och omöjliga ställen, bli mer och mer frustrerad och i värsta fall bara sätta mig ned och gnissla tänder eller gråta (och gärna stjälpa i mig ett par glas vin också!!!). Jag håller inte riktigt på så längre.

När jag kliver ut genom dörren så kommer tanken "ja just det bilnyckeln!". Den kommer då istället för när jag på eftermiddagen står vid bilen som maken ställt på infartsparkeringen.

Och så drömmer jag så mycket på nätterna. Kanske jag gjorde (säkert gjorde jag) det tidigare också, men nu är det som långa spännande filmer precis innan jag vaknar - vill bara glida tillbaka och fortsätta med vad det nu var jag gjorde istället för att vakna(igår morse var jag ute och åkte motorcykel med min lilla tjej i en sidovagn!).

Det är väl inte helt orimligt att hjärnan reparerar sig lite nu när den slipper bada i vin var och varannan dag?!

Visst är det så att det faktiskt är läskigare att be om hjälp än att inte göra det. Det har du faktiskts så himla rätt i! Jag har nog inte tänkt den tanken slut tidigare, men visst är det så. Det är inte duktigt och bra att klara allt själv, det är snarare fegt!

Kram!

Dessa månader har varit en skola i självkännedom och tid att se mig själv. Har funderat mycket på varför jag hamnade där, men idag kan jag se det rätt klart.

Att alltid vara stark och duktig, ha tid till alla och helt glömma sig själv var min väg dit. Är så glad för mitt beslut som växte fram under jul och nyår, för jag känner mig som en ny människa.

När alkoholspöket tjatar om vin, tar jag nu ett steg tillbaka och försöker se vad jag flyr ifrån och försöker ändra på det. Det är inte farligt att säga nej och be om hjälp utan mer styrka än svaghet, så nu tar jag ännu ett steg till på min lilla stig//Kramar, styrka och stolthet Kalla

Ja, du har så rätt i det du skriver. Under flera år har jag bedövat signalerna inifrån med alkohol, ibland för att slappna av men lika ofta som energi-booster (och... snuttefilt, stämningshöjare, stämningssänkare, socialt smörjmedel, nervlugnande etc etc). Så nu får man lära sig att lyssna på nytt :)

--

Dag 8 och ikväll ska jag på en stor jobbmiddag. De brukar bli ganska blöta! Har "roddat" genom att säga till flera personer att jag INTE kommer att dricka någonting ikväll, eller på ett tag framöver. På det sättet blir det extra pinsamt om jag skulle dricka. En liten säkerhetsåtgärd helt enkelt!

Mötet var väl bra, men jag har funderat lite på vad som sas
och läst på en del på hemsidan. Vet ifan om det är ngt för
mig ändå. Hon började påstå att jag inte utvecklats känslo-
mässigt de senaste 2 åren .... Vadå? Hon kör ngn standard
mall då eller. Jag har verkligen utvecklats den här tiden.
Bara för att jag gått över gränsen vid några tillfällen. Det är ju
Inte som att jag super jämnt eller så. Sen så pratade hon
om att min sambo kunde få ngn introduktion av hur hon
ska bete sig med mig om jag ska hålla mig nykter. Känns
väldigt främmande. Det där är inte jag kan jag säga.
Sen skulle det vara ngn sorts intervju enligt mallarna jag
nämnde ovan. Om man svarar ja på si och så många punkter
får man diagnosen riskkonsument. Några poäng till så blir
det toppscore och diagnos beroende. Om man då tittar på frågorna
så skulle ju halva sveriges befolkning vara beroende.
Hör här:
 
Missbruk
1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skola eller i hemmet
(Alla som vaknar upp bakis har väl skitit i och gjort saker)
2. Upprepad användnings av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis bilkörning eller i arbetslivet.
(Den här är ju klockren iofs)
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket
(även denna)
4. Fortsatt användning trots återkommande problem
(vad då för problem. Kan ju vara allt mellan himmel och jord )
Minst ett kriterium uppfyllt under en och samma 12 månaders period
(Och då är man alltså missbrukare bara så där)
 
Beroende
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
(den här är ju ett riktigt skämt. Ingen jag har träffat de senaste
10 åren dricker lika lite som när dom var tonåringar. På ett annat
sätt iofs)
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
(Beror väl helt på men vart går gränsen mellan bakis och abstinens
Egentligen? Väldigt vagt)
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
(i rest My Case... )
4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget.
(bra)
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika.
(vart har vi gränsen ? Har ni sett lämmeltåget till och från bolaget ??)
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas.
(den är bra tycker jag)
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
(bra men återigen vart går gränsen )
Minst tre kriterier uppfyllda under en och samma 12 månaders period
(och då är man beroende bara så där)

Det här är dokument som man kan läsa online och det var
bra att hon berättade iaf. Jag kan inte ifrågasätta deras
expertis men det här upplägget känns inte rätt för mig nu.
Förvirrad ja, men efter att först känts bra att bara få prata
av sig så har jag funderat och så känns det nu. Vi får se.
Kanske provar att gå på ett aa möte ist till att börja med.
Man kan ju alltid återkomma efter ett tag. Detta var på
CapioMaria. Fortsättning följer ! Lev gott/D

Jag tror att drickandet ökar på det där behovet av att vara perfekt. Vi måste kompensera eftersom alkoholen urholkar självkänslan. Därför kan det bara bli bättre när vi slutar dricka. Vi behöver inte kompensera och dessutom kan vi så småningom bli lite stolta över oss själva. För mig har tillnyktrandet varit ett projekt i sig. Många andra måsten har jag lagt åt sidan. Och det har inte varit något bekymmer, för jag har hela tiden tänkt att jag i alla fall är nykter. Och med det har jag varit nöjd.
Kram från Nynykter

Ett helnyktert halvt år firar jag idag. Jag mår väldigt bra. Fastän det är ett halvår sedan jag la av märker jag fortfarande en positiv utveckling. Jag blir starkare, piggare och mer skärpt. Så alla ni som kämpar: härda ut! Because you're worth it!
Nynykter

Av någon anledning såg jag inte ditt senaste inlägg när jag svarade nyss......

Vad härligt att det första mötet kändes bra!

Kram!
/H.

Hej vännen!

Heja dig för att du är ärlig mot dig själv! Du ser klart på din situation och på dina fallgropar. Som jag ser det så har du kommit en bra bit på vägen!

Har du träffat specialisten idag? Hur gick det?

/H.

Kom ihåg den där nöjda känslan, du vet ju att du kan komma dit igen. Känslan i sig är belöningen!!! Eller så kan du belöna med något annat du tycker om. Var inte för hård mot dig själv. Kramar om...

Grattis till din första nyktra vecka! Och även om det känns deppigt idag får du inte glömma att ge dig själv en ordentlig klapp på axeln, du är stark! I mitt sluta-dricka-projekt ingår att lyssna på mig själv och min kropp, sänka kraven och inte jämföra mig med andra. Vissa dagar är bättre än andra, ibland glömmer jag och kör på i gamla spår. Som idag. Huvudet värker, kroppen är helt slut, humöret i botten. Då gäller det att vara extra snäll mot sig själv, tänka på det man gör bra, försöka att bara vara.

Det är inte lätt att bara fokusera inåt, att strunta i prestationer och bekräftelse utifrån. Men jag tror man måste försöka hitta det där (harmoni?) för att må bra, iallafall ibland. Skita i vad andra tycker, eller snarare vad man tror att andra tycker. Nej, nu blir det sängen och så hoppas jag att både du och jag vaknar pigga och glada imorgon :-)

Ha det gott!

Jag har läst mycket här senaste veckorna, och jag har även haft tankar på alkohol...

Jag känner inget sug, eller vilja att dricka normalt, eller saknar något kring det egentligen. Förutom en sak som kommer tillbaks, en vag längtan efter fullständig dekadens!

Att få lämna allt och dricka i dagar och veckor, att ha ett jobb som inte kräver närvaro, att leva mitt liv på krogar och barer... Att bota bakfylla med mera öl.

Det är en skum "fantasi".

Har bestämt mig för att försöka uppdatera min tråd så ofta som möjligt för att fortsätta hålla fokus. Nu är första nyktra veckan till ända. Idag har känts okej, men jag har överansträngt mig både jobbmässigt och socialt så när jag kom hem drabbades jag av den stora deppigheten. Grät en stund i badrummet och kände mig ensam, liten och ynklig. Och meningslös på något sätt. Tänkte på att få dricka "lite" och fly. Gick in här, läste i lite trådar. Det går nog vägen, den här dagen också.

snart är den över. Försöker förstå vad det är som gått fel, som gjort att det blivit så här. Det är svårt att försöka ta ett samlat grepp på något som har så många delar.
Oförmåga att hantera stress
Extremt kontrollbehov (och befrielsen från denna bur när man dricker)
Höga krav på sig själv att prestera under vilka omständigheter som helst, att alltid vara snygg och smart och smal och proffsig och rolig och allmänbildad och en kompetent konfliktlösare och en superbra mamma och en härlig fru och en som har mycket god smak vad gäller inredning och kläder och litteratur.
Att aldrig be om hjälp, att aldrig visa sig svag att vara den som man kan komma till med sina problem. Att i djupet av sitt hjärta tro att all kärlek handlar om att prestera något och bli älskad för det och i sanning inte förstå vad människor menar när de säger att de älskar mig för den jag är. Jag är ju det jag gör?
Jesus, jag blir helt trött av att läsa det här och jag har knappt ens börjat.
Ska bli intressant att försöka vara helt ärlig här. Inte försköna. Inte skriva för att bli omtyckt utan för att lära känna mig själv.
Nu ska jag lägga de stora barnen och sen ska jag titta på skräpig tv och dricka te.

Kändes bra att ta steget till att gå och söka hjälp. Lika bra att ta tag i detta på ngt sätt nu
annars blir det bara värre sen känns det som. Träffade en jättebra och proffsig beroende specialist idag och är redan bokad till nästa vecka igen. Då ska det göras tester, men det verkar lite oklart med det där. Kallas för Audit. Dsm 4. Samt ICD 10. Dom ska ställa en massa frågor och utifrån det bestämma
om man har ett beroende eller är högriskkonsument. Verkar vagt. Mitt drickande är av en konstig typ
verkar det som. Jag kan hålla upp, och hålla kontroll när jag bestämmer mig. Och i långa perioder. Dricka en dag, sen avstå helt. Så länge jag dricker socialt är det lugnt faktiskt.
Det är bara när jag sitter själv hemma som jag mister kontrollen. Vill bara att detta ska bli bra.
Vet ngn som gjort testerna ?
Iaf så är jag glad idag för att jag kommer längre mot mitt mål !
//D

för att du ger mig respons, Nynykter. Känner mig väldigt skör och uppskattar verkligen känslan av att bli sedd och hörd här. Snart kanske jag vågar mig på att kommentera i andras trådar men just nu stannar jag här.
Första dagen nykter kan man väl säga att det är i dag. I går var jag fortfarande bakrusig och kom inte hem förrän klockan tre efter att ha skämt ut mig något så in i helvete på grannarnas stora gatfest. Alltså. Vuxna människan. Och mannen är besviken på mig och vet inte längre om han kan lita på mig. Jag litar inte på mig. Alkoholen måste bort från mitt liv. Jag tror att livet kommer bli mycket enklare (bitvis svårare förstås) om jag bara tar bort den helt. Att försöka jobba med ett kontrollerat intag eller någon annan typ av reglering tror jag inte kommer fungera för mig för jag klarar helt enkelt inte av att ha ett förhandlingsutrymme. Får man ta ett glas kommer man för eller senare att ta flera och sen kommer man ta halva BiBban.
Jag har funderat mycket på det pinsamma i att vara nykter, att bli indirekt utpekad som alkoholist genom att inte längre dricka men har nu läst här och tycker att den ärliga formuleringen att "jag mår bättre när jag inte dricker" är så värdig och sann och bra. Den ska jag ta och göra till min.
Första dagen är här.

Tänk vad tiden går fort. I augusti 2011 började jag min egen tråd. Innan dess hade jag visst smugit omkring här drygt ett år. Ser att mitt allra första inlägg var i november 2010, då undrade jag hur det hade gått för Pappan70. Undrar fortfarande...

Så, två år har jag befunnit mig på detta forum i mer eller mindre aktivt. Det är fantastiskt värdefullt att man kan hitta nya vänner såhär fast vi inte träffas annat än i skrift. Du Mulletant har funnits här länge och det är tryggt att ha dig här!

Håll ut, Askan!
Snart kommer det att bli lättare att fokusera på det positiva. Ta en dag i taget. Det kommer belöningar. En sådan är att vakna på morgonen utan baksmälla och utan att undra vad man gjorde eller sa kvällen innan... Det kan bli rena lyckokicken att vara närvarande och nykter!

Det finns inget som säger att man måste avlägga några löften om att aldrig mer dricka. Vi som skriver här gör det för att vi har problem med alkohol på ett eller annat sätt. Men vi är alla olika och har olika bakgrund och var och en av oss måste hitta en egen väg att slippa de problem som alkoholen förorsakar. Vi kan stötta och peppa och tipsa, men var och en av oss väljer sin egen väg.
Jag har valt att bli helnykterist, men det är inte för att det är den enda möjliga vägen utan för att jag tycker om att vara nykter och för att jag har slösat tillräckligt med energi på alkoholvånda. Jag vill inte lägga mer tid på det och därför är det enklast för mig att vara helnykter. Men det är MITT val.
Lycka till med ditt!
Kram från Nynykter

...åt 81-åriga farmor som ramlar in kanon klockan 2 på natten. Lev och låt leva är ett jättebra tänk. Ett annat är det här: nog är det väl häftigt att en farmor vid den aktningsvärda åldern är så pigg och fräsch att hon är ute och har det trevligt till mitt i natten istället för att sitta och vara gammaldeppig i någon gungstol nånstans?

Sen finns det ju en massa jobbiga saker också - avundsjuk? Javisst, fast du kan ju också vara ute och drälla till två, behöver ju inte dricka för det? Har farmor bidragit till alkogenerna månne? Ja kanske, men nu är det i så fall stopp. Vid Dompa stannar det arvet - hit men inte längre liksom!

Förresten läs de där böckerna! Jag kan tänka mig att det finns en del som du känner igen dig i från Bennys bok när han berättar om barnen t.ex. (Varning dock för att han verkar ha en fantastisk fru ;-)

Jag tror jag är inne i "jag behöver inte dricka-fasen". Fast nu har jag fått för mig att jag ska röka istället. Är det verkligen så att summan av lasterna är konstant? Nä, dit vill jag inte heller igen, fy vad äckligt det är!!

Kramar

Loggar in, läser runt, kämpar på med ångesten och självföraktet.
Vill inte skämmas över mig själv längre.
6 år har jag känt att det är något som inte riktigt stämmer med mig och vinet, har gjort några misslyckade försök att dra ner eller ha en vit vecka men det har liksom aldrig funkat riktigt. Har aldrig druckit mer än 1½ flaska vin per kväll, men det räcker ju för att bli dum i huvudet. Dricker kanske 4 dagar av sju i veckan?
Älskar mest ruset mellan glas ett och två, resten är mest ett misslyckat försök att hålla fast vid den första rusiga känslan.
Har gjort uppehåll under graviditeter utan problem och därmed inbillat mig att jag ju inte är beroende. Vilket självbedrägeri.
Känner att det för mig är så jävla viktigt att fokusera på det positiva - att vara ren, vara närvarande, leva utan skam. Inte på det faktum att jag aldrig mer får dricka alkohol. Har alltid haft svårt för förbud och blir mentalt som en fjortonåring om något är förbjudet.
Jag vill välja detta för att må bättre.
Men i dag är det skammen som driver mig. Har fortfarande svårt att andas. Usch.
Läser och lär, det är vad jag gör i dag. Läser och lär.

gör väl att man omedvetet går in i andra tankemönster? Vi ska på en resa snart, med bil, och jag märkte när vi bokade hotell att jag hela tiden tänkte i gångavstånd trots att några mil inte spelar nån roll. Jag insåg att jag helt omedvetet tänkte "efter konserten middag... " och då tänkte jag "vin" - ordlöst i närheten av reptilhjärnan tänkte jag så... Jag har sen länge avslöjat mig själv med att köpa godis (som jag inte köper annars) på taxfree... till och med fast samma godis är billigare på extrapris på stormarknaden!!! Visst är vi spännande varelser vi människor? DS

Jag tror verkliigen att sjukdomen är livslång och kräver aktiv medvetenhet - liksom medberoendet. Det har jag insett av att skriva och läsa här, kolla exempelvis Lisamaris senaste inlägg. En bra bok (tycker jag och Stigsdotter) är Hopp - en handbok för nynyktra. Beställ den! Läs även Benny Haags Makt, mod och motstånd - den berörde mig mycket.

Min egen erfarenhet från mulleholken är att nykterheten kommit i flera steg som överensstämmer med det som beskrivs i Hopp-boken: Jag får inte dricka, jag kan inte dricka, jag behöver inte dricka och slutligen jag vill inte dricka. I min värld valde mannen nykterhet 6.12.2010 - det var hans val under hotet att annars går jag. I maj 2012 började han gå på AA. Den 1.7.2012 är hans märkesdatum för nykterheten - den dagen upplevde han en stark inre förändring. Däremellan, under drygt 1½ år har vårt liv stadigt förändrats till det bättre även om det varit ett antal svåra dagar, svackor och fallgropar längs vägen. Trots att han var nykter med vita knogar medförde nykterheten möjligheter till samtal och samvaro på ett sätt som förde framåt.

Alltså - jag tror inte sjukdomen nånsin går över men det kommer att bli annorlunda (lättare) att leva med den!

Du Dompa har gjort så ofattbart stora förändringar i ditt - och ongarnas liv - under ett enda år... så du får nog räkna med att det tar en stund innan du riktigt hunnit fatt dig själv:) Var stolt!
Morgonkramar från mulleholken! / mt