Senaste kommentarerna i forumet

det känns jättejobbigt, att inte veta vad som säjs. Hoppas att det blir på det viset att han liksom sopar banan åt dej så att de förstår att de inte behöver "tala sans" med dej nu, att du redan är där alldeles själv.
Stor kram!

Käraste, åh vad jag känner igen paniken när man har tappat känslan av kontroll. Fy!
Kan du sysselsätta dig med något? En film, en promenad, hänga en tvätt, torka ur köksskåpen.... Vad vet jag, bara göra något.

För övrigt tycker jag att det är bra att du inte själv pratar med svägerskor och svärmödrar nu. Det här är din resa och din kamp, tillsammans med din man. Du ska inte behöva försvara eller förklara det för någon annan, det är tillräckligt som det är!

Känn stolthet för den du är och det du åstadkommer, och låt din man sköta sin familj. Rikta energin mot dig själv och var lite egoistisk! Det är DU som är viktigast nu!

Utsätt dig inte för risken att bli tillrättavisad eller klankad på. Du är värd mycket mycket bättre!

Jag hejar på dig och du är superbra!!!!

Har vinsuget lagt sig än? Jag vet hur det känns. Mitt bästa tips är att lukta på något äckligt, typ ner i papperskorgen eller så får man öppna en burk med makrillfilé i tomatsås. Om inte det hjälper så kan du tänka på att någonstans i Sverige så luktar en småbarnsmamma på sopor för att bli av med suget och då kanske det känns bättre bara av det ;-)

På tisdag kväll när vi ska på semesterns första grillfest med kompisar på Gotland och jag blir erbjuden det sedvanliga välkomstbubblet då ska jag säga:

"Nej tack, jag dricker inte nervgift som ökar risken att få cancer. PUNKT."

Underbart! Då lär det bli tyst iallafall...

*LOL*

Heja dig! Tänk att du faktiskt sitter en fredag och INTE har dykt ner i din box. Bravo!

Vilken bra lista, den ska jag tänka på. En kort och koncis sammanfattning, liksom.

Jag tycker att du ska räkna dagarna precis som du själv vill. Vill du räkna dagar alls? Eller räkna från den dagen du faktiskt bestämde dig för en förändring och genomförde den?

Hoppas du får en riktigt trevlig smutt-fest imorgon :-)

/P

Vi personer med alkoholproblem har ju en tendens att spela martyrer. Ingår i sjukdomen tyvärr. Du är inne i ett starkt medberoende. Om jag uttrycker mig så här. Eftersom jag förstår och vet att du mår piss av detta. Vem ska bry sig om ditt mående? Vad händer om du drabbas av utmattningssyndrom? Vem tar hand om barnen då? Vill inte ge dig taskiga känslor. Vill bara att du måte försöka sätta dig i första rummet. Mår inte du bra kan du inte heller vara en god mamma. Tyvärr är våra lagar vad gäller umgänge i Sverige så lama så ja ni skulle säkert få delad vårdnad om barnen. Ja barnen skulle säkert sakna sin pappa OCH sin mamma för den delen. Barn förstår och de kommer förstå att deras pappa har problem. Min egna fyraåriga son sa att det var bättre när jag drack cola för då blev jag inte elak och somnade. Den karamellen var inte kul att suga på men jävligt lärorik.

Vill man köra med lite fulspel eller som jag läst i andra trådar kan man ju anmäla sin man till soc som måste starta en utredning. Kan ju vara tufft kanske? Vet att någon hade kontaktat sin mans arbetsgivare och förklarade läget. Arbetsgivaren har rehabskyldigheter och kan inte säga upp någon pga alkoholism, det är en sjukdom. Jag vet inte det är jättesvårt.

Här sitter jag och är spiknykter för andra fredagen i rad. Det känns inte speciellt svårt, jag är liksom lugn i kroppen. Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna dagarna på det här forumet för faktum är att jag drack vin i lördags och planerar att smutta lite imorgon. Men de här dagarna har ändå varit en framgång för mej. Istället för en box förra helgen plus att jag vanligen skulle vara inne på fredagens halva box så har min konsumtion varit 3,5 glas vin den här tiden.

Imorgon tänker jag som sagt smutta, dricka max två glas vin i sällskap med andra måttliga människor.
Jag vet inte hur jag vill göra i framtiden, fortsätta dricka i sociala sammanhang eller vara helnykter? Vad jag INTE ska göra är att dricka vin hemma i soffan. Jag vill må bra nu. Känner mej redan så mycket mer balanserad.

Min man är hemma hos sin mamma och pratar med henne, känns jätteolustigt att inte ha någon kontroll, att inte veta vad som händer. Jag har skrivit om detta tudigare, att min svärmor och svägerska tror att de måste tala om för mig hur fel jag gör när jag dricker och jag är förbi den punkten. Just nu kan jag inte bli sparkad på, jag måste hitta fast mark under fötterna först och det har jag inte än. Jag måste hindra mig själv från att sparka på mig själv för att inte bli självdestruktiv igen och då kan jag inte stå emot attack utifrån. Ångesten river i mig, klump i magen/bröstet... Irritation och rastlöshet samtidigt som jag packat för resan. På ett sätt vill jag (control freak) vara med och föra min egen talan... Men en del av mig känner att det inte blir bra i nuläget. Kaos inombords... Vet varken ut eller in... Vill bara fortsätta bygga upp mig själv, jag vet alla fel jag gjort, jag kan inte ändra det som varit, bara hur det blir framöver.... Jag vill inte ramla nerför ångestravinen och känna mig som världens värsta människa... Jag känner dock att jag glider över kanten... Försöker kramla mig kvar...

till forumet och min tråd! Är övertygad om att din medverkan kommer att göra stor skillnad för dig och betyda mycket för oss andra !

Vara onormalt att dricka alkohol. Hälla i sig ett cancerframkallande nervgift utan att blinka. Man anses konstig när man tackar nej till ett glas. Sjukt egentligen. Säg som det är. Jag vill inte dricka ett nervgift som ökar risken för diverse cancerformer jättemycket.

Om din man inte kommer till insikt. Jag har skrivit det innan och skriver det igen. En alkoholist är en egoist ut i fingerspetsarna. Inte för att han/hon vill det egentligen utan sjukdomen gör att driften att få i sig a blir så stark att man sätter alla andra åt sidan. Man vet att man har fel egentligen men kan inte bryta. Alkoholen dövar ångesten men ger samtidigt ny ångest som en bieffekt och då måst den också botas med ny alkohol.
Pratar du men människor på AA eller andra nyktra alkoholister kommer de i 9 fall av 10 säga att det enda rätta är att avstå helt. Kapitulera. De nya rönen att man kan börja dricka igen anser jag vara mycket vaga. Vi ligger ca 30 år efter i alkoholforskning gentemot ex USA där man hela tiden jobbar med nya saker. Läkare i Sverige kan inte mycket om alkoholism om man inte får tag på en specialist. Så är det. Hade det varit du som druckit tror jag nog att din man inte hade tolererat detta utan dragit.

JAG ÄR SÅ JÄVLA JÄVLA JÄVLA SUGEN PÅ VIN!!!!!!!!!!!!!! FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK!!!!!!!!!!!!!!!!

Hoppas det löser sig. Problemet är att man själv aldrig vet om det slår över eller inte. Jag har i 20 år kunnat dricka normalt men de sista åren inte normalt. Vad som utlöser det vet jag inte heller. Tycker du kan fråga honom vilka positiva bieffekter alkohol har. Jag kan nämna en och den enda. Den dövar ångest för stunden men inte i längden. Gott tja då räcker det väl med en öl? Ett glas vin eller en virre? Dricker man typ 5 öl är det ju för berusningen. Så ser jag på det.
Negativa bieffekter av alkohol

Nervgift som bidrar till en skyhögt ökad cancerrisk
Alla andra hälsoaspekter som taskig lever mm mm
Ger en taskig ekonomi
Sårar familj
Ger en ångest
Beroende
Rattfylla (risken att köra påverkar ökar ju något om man måste till systemet)
Man gör saker som man aldrig skulle göra nykter
Bli otrevlig/spydig
Dålig i sängen

Jag kan fortsätta ett tag till

Fördelar att inte dricka
Vakna på morgonen utan ett sug efter att dricka och man är pigg och kan göra vad man vill
Ingen ångest
Bättre ekonomi
Bättre partner (Familjefar och sexpartner)
Hälsan förbättras

Kan fortsätta länge. Som sagt be honom att nämna positiva bieffekter av alkohol. Att få svaret slappnar av är ren lögn för man slappnar inte av utan flyr.

Good luck

för dina tankar :-)) (Steg 10 är det :-)) )

första steg...eller rättare...att skriva sina första bokstäver här på forumet kan vara en jättetröskel att komma över, men i de allra flesta fall så känns det så oändligt skönt att få lätta på trycket och känna att många tunga stenar ramlar ner i backen, Att gå från ensam där jag tror att jag är den ende i hela världen som lever som jag gör till att få respons på det jag skriver och känna stöd utan förmaningar eller pekpinnar är så skönt.

Oavsett hur länge man varit i beroendet eller medberoendet så är lättnaden lika stor. Att få bolla ide'er, få svar, få se/höra att det går att förändra är en bekräftelse som är fantastiskt fin. Forumet är bra, väldigt bra, anonymiteten stärker och man törs skriva precis så man känner just nu. Att kunna gå tillbaka och läsa sina egna tidiga inlägg kan vara skrämmande och ibland förvånande.....är det verkligen jag som skrivit det ???

Just den frågan kom upp när jag och kära vännen Mie pratade om hur det en gång var och hur det är nu. Ni som är nya känner inte igen namnet men sök upp hennes tråd och gläds åt hennes fantastiska framgång och förändring hon gjort i livet. Jag blir mycket mycket glad och lycklig när jag ser henne och hör hur hon idag berättar om sitt liv. Att gå från anonymiteten och mötas i det verkliga livet kan jag se som en rejäl belöning för de förändringar jag gjort i mitt liv. Inget slår en kram irl !!!!

Förhoppningsvis får Alkoholhjälpen till en träff i höst för alla villiga forumdeltagare............ta chansen hörrni :-))

Sköt om er alla därute !

Bra jobbat!!! Keep on going strong

Har jag kommit fram till under den senaste tiden.
Kommer inte att fortsätta om han inte tar en hjälp både med alkoholen med i övrigt sig själv.
Sättet han lever på lyser dålig självkänsla.
Vilket han heller Aldrig kommer erkänna.

Jag vill höra hårt, jag vill höra en sanning....
Jag vill leva i en sanning
En sanning av tillit, ärlighet å kärlek.
Har i och med detta insett att mycket saknas....även de nyktra dagarna...
Och förmodligen i och med att jag slåss med nån annan där hemmet. ...
Alkoholen!

så slipper barnen leva med en alkoholiserad pappa. Kram Den lappen hittade jag idag från min man i en bok som jag har köpt som handlar om medberoende. I förrigår en halv flaska vin, igår en folköl och ett glas vin, idag ny flaska vin inköpt och glas framme till maten. Öl säkert i kylen. Han visar nu att han kan kontrollera men klarar inte att vara utan. Tack snälla Aeromagnus för ditt svar. Du låter som att du skriver om min man när du beskriver hur det började när din son föddes. Vilken tur din fru har att du älskar hennne och valde henne. Min man som du hör väljer inte mig. Sådan sarkasm han använder och har ingen förståelse för hur jag mår. Han ser hur förtvivlad jag är men struntar i det. Om det inte vore för barnen skulle jag gå på direkten men då kommer han att kräva att ha dem varannan vecka. Jag kan inte lämna bort dem till honom varje vecka. Om jag visste att dem kunde vara hos mig hela tiden. Samtidigt slulle dem sakna honom så mycket. Han är en underbar pappa. Nej, han har inget problem. Det är jag som är problemet enligt honom. Nästan alla som skriver här har partners som dricker men ändå vill inte bli lämnade. Min föreslår skilsmässa varje gång jag konfronterar honom. Han vet hur mycket jag kämpar att hålla ihop familjen för barnens skull och använder det som utpressning.

Hej om du faller idag så kom ihåg att borsta av dig imorrn, det svåraste med en fylla tycker jag är att resa på sig. Snubbla är okej så länge man sätter sig upp i sadeln igen. Det bästa är ju förstås att inte trilla av alls, önskar dig en nykter kväll. Imorgon kommer annars att bli en ännu tuffare utmaning. Kram

Det känns väldigt lockande att ta några glas på champagnelunchen men om jag känner mig själv rätt så kommer jag gå från den duktiga tjejen som klarar allt så superduperbra till den roliga "jag-skiter-i-allt tjejen" och då troligtvis passa på att dricka mer när jag ändå är igång. Fast jag vet faktiskt inte egentligen om det blir så för jag har aldrig provat att börja dricka och sedan gå över till alkoholfritt.

Det blev aldrig något prat med mamma idag, barnen var med och då går all uppmärksamhet dit, men det gör inte så mycket. Ikväll har jag gjort smoothie igen och även ätit massor av jordgubbar. Känner mig inte speciellt sugen på A trots att mannen dricker öl.

vill jag in i dimman. Inte ett glas.. Inte två utan rejält. Känner mig förbrukad helt enkelt. Med allt vad det innefattar som jag inte ens orkar räkna upp. Känslodrickar'n. Patetiskt.

Ja jag har haft problem med alkoholen Sommar. Min mamma var alkis, har alkogenen. Till en början hade jag inga problem. Kunde ha flak med öl hemma och litervis med starksprit. Frugan kunde tom fråga mig om jag inte skulle ta en öl. Sedan kom vår son. Då började mitt drickande. Jag har funderat varför men inte kommit fram till något svar. Tror det kan vara friheten som försvann med min son. Jag kunde ju festa en helg men har man barn är det ett annat ansvar.. Jag började helgdricka. Onykter/full fredag och lördag. Yrslig söndag, jobb måndag. Höll på så men eskalerade när min pappa dog. Alltid skött jobbet. Förraförra året slog det slint i huvudet när jag var i stockholm. Försvann utan att meddela frugan eller jobbet. Drack. Hamnade i Göteborg. Hur jag kom dit har jag bara vaga minnen av. Tog tåget vet jag. Blev lobad i Göteborg, in körd till Sahlgrenska för avgiftning. Min fru och en arbetskamrat kom och hämtade mig. Måndagen när jag stod framför min akollegor och berättade att jag var alkoholist var tufft. Fick öppenvårdsbehandling av min arbetsgivare ssom ville hjälpa mig. Hade ett återfall förra sommaren men varit nykter nu ett år för några dagar sedan.
Vad gjorde jag? Jag kom till insikt att jag inte kan leva så här, såra mina nära och kära. Gick till AA som var jättebra. Ingen som dömmer. Blev lobbad förra sommaren också och då bestämde jag mig för att bli nykterist.

Problemet med oss alkoholister är att vi har en oerhörd ångest för vi vet att vi gör fel men alkoholen dövar ångesten för stunden. Enda positiva saken med A sedan finns det bara negativa saker med den.
Anser din man att han inte har problem kommer du inte kunna påverka detta tyvärr. Varför ska man erkänna problem om man inte har problem?
Min fru hotade att lämna mig och det ville jag inte så jag styrde om kursen.

Min första nyktra månad skulle avbockas idag - check. Nådde inte ända fram, men från att dricka dagligen är resultatet godkänt. Summeringen nedan är för mitt minnes skull, inte särskilt läsvärt för ngn annan.
9 vita ( började med Sertralin preparat)
1 svart (midsommarafton, rödvinsfylla)
7 vita ( bytte läkemedel; verksamt ämne mirtazapin)
1 grå ( ett glas rött)
4 vita
1 svart ( vitvinsfylla, ensam hemma, sov brutalt länge)
4 vita ( började dricka alkoholfria substitut, slutade med antidepressiva piller, lät bli det riktiga vinet som fanns hemma)
1 svart ( vitvinsfylla, barn hemma, urartade efter barnet somnat)
3 vita
Samma dag jag slutade dricka började jag med SSRI tabletter. Fick biverkningar såsom illamående, huvudvärk, yrsel, muntorrhet samt orolig mage. Kunde knappt äta, det positiva var att illamåendet dämpade alkoholsuget. Efter 5-6 dagar tyckte jag att min sinnesstämning var bättre och de initiala biverkningarna mildrades förutom magbesvären. Midsommarafton inföll efter nio nyktra dagar, hällde ut fördrinken, smuttade på ölen till sillunchen, snapsglaset fylldes med vatten. Ingen reagerade på att jag sjöng och skålade med vatten då jag brukar göra så, vet att jag däckar vid starkspritsförtäring. So far so good, tills rödvinet kom fram, min nemesis. Magen protesterade big time, som tur var hade jag avvikit relativt tidigt på kvällen, kunde ostört hänga på toan tidigt på morgonen. Midsommardagen var suget outhärdligt svårt, det fanns ingenting hemma, 3,5 halvorna lockade, men jag bet ihop. På söndagen gick det bättre igen att låta bli. I veckan som kom bytte jag medicin. Diarréerna upphörde, ersattes med annan biverkan, extrem trötthet. Initialt blev jag ilsken av den nya medicinen, det gick över, tröttheten bestod. Slutade helt med pillren efter en vecka, stämningsläget har försämrats, dygnsrytmen är helt åt fanders. Somnar fram mot småtimmarna. Får ingenting gjort. Den sämsta semestern någonsin, försöker trösta mig med att jag i alla fall varit nykter (merendels ). De resterande semesterdagarna blir till att vända tillbaka dygnet. Jag har alltid varit kvällspigg, om jag bosätter mig på andra sidan ekvatorn typ i Australien kommer jag då bli morgonpigg!?

Ja hur det går? Ja, jag dricker mindre och mer sällan! Alltid något men jag får dock kämpa för att inte trilla tillbaka!
Sommaren är dock tung! semester och lediga dagar! Men jag vill inte dricka A var och varannan dag.,
Hur går det för dig eyeshadow?
Hang in there!! En dag i taget!!
Kram

Jag blir så glad för din skull och också för min faktiskt. Varför för mej? För det är första gången på länge som jag läser om något och tycker det verkar kul och mysigt trots att det är alkoholfritt. Ha det toppen! :)