skrev dramatikern i Steget

Hej miss 12. Jag följer dig med intresse.
Är i ett liknande skede som dig tror jag. Vi stöttar varandra !
Titta gärna in på min tråd om du vill. Sov gott !


skrev dramatikern i En ny som behöver era kloka råd !

..att det skulle komma till detta. Mitt experiment att dricka
normalt var bara ngn sorts fördröjning av att ta tag i detta.
Imorgon har jag första mötet med en specialist som hjälpt ett otal vänner
till goda resultat. Men drivkraften måste komma från mig själv.
Det är det jag kämpar med nu. Tankar på livets situationer utan
öl. Märkligt. Skrämmande. På ngt sätt känns det bra. Men jag vet
ju att efter ett par veckor kommer man känna sig stark och tänka:
Äh vad fan. Varför ska inte jag kunna greja det här ? Jag köper bara
si och så mkt.. ja ni vet. Hur gör ni erfarna vid såna tillfällen? Jag har
sagt att jag ska ringa föräldrar eller sambo, men inte gjort det. Blir det
bättre med tiden? Ska prova att ringa nästa gång! Sen går vi igenom
tillsammans hur det kommer/kan/kanske går efter 6 öl om jag åker och
handlar nu. Och sedan efter 8 öl dagen efter som är risken. Sen dag 3 aprak som
återigen är risken. Sen dag 4 ångest misslyckande panik...som blir
resultatet. Eller känna känslan över att ha lyft luren och fattat beslutet
att det inte är värt det. Ska prova. Blir skönt. Tack för ordet !


skrev Sommar12 i Steget

Jag är så glad, jag klarade av kräftskivan i går kväll. Åt några kräftor, drack 2 alkoholfria öl och smög iväg hem när de andra började bli onyktra. Känner mig så nöjd med mig själv och det var så härligt i morse! Kände mig konstigt nog inte lockad av att dricka, tror att det kan vara för att jag hade en plan. Hade laddat upp med alkoholfritt öl, unnade mig två bitar smarrig efterrätt och drack två baljor te. Det var nog första nyktra kräftskivan på ca 20 år, förutom graviditeter... Tänk va konstiga vi är här i Sverige!


skrev PersonligaPersson i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Trodde att jag var safe och inte behövde gå in och här och läsa i tid och otid. Plötsligt igår kväll låg jag och funderade på om jag skulle ta och köpa några öl till kräftskivan nästa helg. "Behöver ju inte bli så många, inte blir jag bakis av det!"

Exakt samma mönster som innan midsommar. Och då menar jag EXAKT. Det är samma gäng som ska komma till vår stuga. Samma gäng jag inte orkar vara nykter med.

Men nu kom jag på mig själv i tid. Med facit i hand så vet jag ju att jag inte alls ska dricka "bara några öl".

Så nu vet ni det. Kräftskiva på lördag, men det blir helvitt för min del.

Nu återgår jag till min semester.


skrev Vinter i min trädgård i Sunday morning comin´ down

Jag blev lite förvånad över hur många andra mammor jag hittade här. Det verkar ju ibland som om alla andra är så himla duktiga hela tiden. Men vi mammor döljer och kompenserar säkert extra mycket också. Jag tror att det är lite lättare att förlåta sig själv när man fattar att man inte är den enda.

Du fixar frukost och städar dagen efter, det kan jag säga att det slutade jag med för nästan två år sedan. Dagen efter då ligger jag där jag ligger för det är för smärtsamt att stiga upp. Inför barnen låtsas jag må dåligt av andra anledningar eller att jag är sjuk, men det kommer inte att hålla länge till. De blir större.

Idag steg jag upp före dem. Jag kan inte ens minnas när det hände förra gången. Vilken underbar känsla det var!! Tänk att jag gått miste om så många chanser att få se dem komma upp och fortfarande se härligt sömniga ut.

Det var någon här som kallade sig själv för "vindåre" och det är just vad jag är har jag förstått. Ett glas vin?? Har aldrig hänt!!

Dag 6 för mig idag :)


skrev Askan i Sunday morning comin´ down

Hej! Och tack för välkomnandet!
Nu sitter jag här och grinar och tycker synd om mig själv vilket ju så klart är hemskt patetiskt. Har precis fixat frukost till hela familjen och håller på att städa och diska och tvätta för att negera att jag druckit för mycket vin. Igen.
Är mest så jävla besviken på mig själv för att jag låtit det gå så här långt, att jag faktiskt gick och blev en alkis.
Ska fortsätta försöka läsa och skriva här varje dag. Vem kunde tro att vi var så många duktiga flickor som gått så hårt åt vinet.


skrev Nynykter i Sunday morning comin´ down

Under många år hade jag ångest över mitt drickande och gav otaliga halvhjärtad löften till mig själv om att sluta. Jag brukade läsa här på forumet av och till. Det var först när jag började läsa regelbundet och så småningom skriva själv som jag klarade av att bli nykter. Det är många fler än jag som vittnar om hur mycket forumet betyder. Så fortsätt skriva och läsa här!
Välkomstkram!
Nynykter


skrev Adde i Div åsikter eller...?

astma och jag medicinerar mot det med en inhalator. Om jag skulle glömma det kommer besvären som ett brev på posten lite olika i tid beroende på vad jag gör just då. Jag kan, trots min medicin, hamna i ett akut läge där min lungor blir små som valnötter och jag måste fortast möjligt göra det som är bra för mig. Men jag har ju en förmåga att glömma dessa olika situationer eftersom de inte är så vanligt förekommande.

Exakt samma sak är det för min andra sjukdom, alkoholismen.

Jag måste påminna mig om vem jag är med regelbundna intervall och göra saker som är bra för mig och inte bara göra akutinsatser för då går det rätt snart åt helvete.

Det är lätt att se på tex detta forum att när den akuta fasen lägger sig (inte går över, bara vilar) så glöms alla föresatser bort både hos beroende och medberoende och allt man lärt sig glöms bort. En medberoende man beskrev det för mig att när alkoholen är borta så är livet bra men som utomstående så är det enkelt att se att så inte är fallet. Att alkisen går på vita knogar och den medberoende intalar sig själv att detta är livet medan det bara är en fråga om tid innan det smäller igen gör så ont att se. Samma sak för oss alkisar när vi intalar oss att den här nyktra tiden har ju gått helt suveränt så nu är det ok att belöna sig och så är vi tillbaka i skiten igen. Så många gånger som jag galant klarat att vara nykter under semestern eftersom jag visste att efter semestern så var det ok att kröka igen. Och även att jag skulle tacka mig själv för att jag varit så duktig och varit spritfri så länge och, ja, ett litet glas kan väl inte skada ?

Jag får aldrig ta det första glaset.

Att ständigt påminna mig och lära mig om hur jag fungerar är den absolut bästa medicinen för mig och jag tar numera alla chanser att göra det. Nästa helg är det Gullbrannakonventet och det är min höjdarhelg på året, den slår alla andra helger. Jag mår alltid så gott efter den helgen och det tar fortfarande mycket tid efteråt att sortera allt jag lärt mig. Och jag lever otroligt länge på alla kramar och skratt och go'snack som jag får mig till livs. Att få träffa vänner irl som jag annars bara träffar ett par gånger om året och på nätet är en gåva som jag i mitt tidigare liv inte trott vara möjligt.

Jag är så glad att jag fortätter ta min medicin så jag får vara med i livet, det liv som är just idag.


skrev Adde i Att ta ett steg i taget

det alldeles underbart att kunna njuta av en tidig morgon ?! Ha en bra dag Kalla !


skrev mulletant i Mitt nya år

efter en trevlig middag där det mitt i allt uppstod en kulturkrock. Krocken hade inget med alkohol att göra och den redde upp sig... antagligen så bra som möjligt. Det var en nykter middag - endast en (av sex) hade druckit några öl. OM fler hade druckit och om det druckits mer kunde det blivit en katastrof som varit svår att reda upp i efterhand.

Nu i morgonljuset har mannen och jag har pratat igenom det som hände, våra egna reaktioner och hur vi hanterade dem. En situation som stärker våra band. En situation där han prövades i sin nykterhet och jag i medberoendebeteende. Vi går stärkta ur detta. / mt


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Lite kallt men underbar morgon, skall snart åka till jobbet men tar till vara på denna lugna stund.
Hoppas ni alla där ute har det bra//styrka, stolthet till er alla//Kalla


skrev lessenfrun i Äktenskap i kras

Det går i vågor nu.
Ni vet känslan av att vara så nöjd att man måste belöna sej.
Farligt.
Lite oro inför advokatmöte på det så blir det svårt att stå emot.
Det blev vin. Med vänner.
Inget mer nu, men jag är besviken..


skrev Vinter i min trädgård i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Det är dag fem och det känns som om en evighet passerat. Tiden går långsammare när inte flera dygn liksom försvinner. Lördag idag och jag försöker sysselsätta mig. Det känns annorlunda än de gånger jag tidigare kvidit 'aldrig mer!!' och kan ärligt säga att det beror till 90% på att jag har läst och skrivit här.

Ett litet tjafs i förmiddags och en kort tanke som började med 'det är ändå ingen som uppskattar allt jag gör så varför..' men den tanken fick passera utan att tänkas till punkt. Den blev genomskådad som ett tappert försök till 'Det är så synd om mig nu så jag förtjänar faktiskt ett...'

Men se den gubben gick inte. Det är inte synd om mig. Inte idag!!


skrev Vinter i min trädgård i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Ja, blev också full i skratt medan jag skrev ner punkterna, mitt i tragiken. Det är så vansinnigt att fortsätta med något som orsakar så mycket smärta och ångest, och när man sätter det på pränt blir det ännu mer tydligt.

Är nykter sedan i tisdags så du är way ahead, men än så länge känns det bra. Fick ett tråkigt besked i morse som borde fått mig att vilja dricka idag, men det övergick till "nu är det inte läge att dricka, nu är det läge att vara stark och nykter så jag hanterar det här på ett vettigt sätt!"

Har undvikit restaurangbesök och var orolig över att träffa en gammal vän idag, men jag bad faktiskt denne att komma hem till mig istället och sa uttryckligen "Ta inte med dig något vin, jag tänkte hålla upp ett tag och då blir jag bara frestad." Nu blev inte vännen lika långvarig som denne kanske hade blivit om vi haft vin, men det spelade inte så stor roll. Ska njuta av en lugn kväll med lösgodis nu (verkar som en trend här på forumet!?).

Hoppas du får en riktigt bra helg du med och Hejja tillbaks!!


skrev Sommar12 i Steget

Sitter i fredagsmys-soffan och saknar för första gången på mycket länge inte A. Känns bra att se fram emot att gå och lägga mig nykter, läsa, sova gott och vakna och må bra. Jo, mannen får helt enkelt bara hänga med på mina weekend-planer. Märker att han är glad för vad som helst så länge jag inte dricker. Har nog inte fattat hur det har känts för honom. Jag har nog varit svår att hejda oxå då jag alltid handlat, fixat och gjort fint till han har kommit hem på fredag-kvällen... och under tiden druckit ett antal glas vin. Nu har jag jobbat över, tittat i butiker och kommit hem lite senare till middag på bordet och läsken upphällld. Tror att mycket kommer förändras i år om jag orkar och klarar detta. Har nu inte druckit sedan den 3 augusti, det är inte så länge med det känns som en evighet sedan. Är så glad över att jag kan se tillbaks till min vecka vid havet och minnas allt precis som det var utan minnesluckor och luddighet!


skrev Mamma 37 i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

När jag läste din "ångest lista" kunde jag inte låta bli att le. Inte för att det är roligt utan hur skrämmande lika varandra vi är. Allt som du skriver känner jag så väl igen! Idag har jag varit spik nykter i 15 dagar och det är rätt fantastiskt hur allt kan ändra sig.
Jag skulle kunna göra en lång lista som just nu bara känns som njutning. Min "vinster" är så mycket större varje dag.
Ingen bakfylla!
Kan hälsa på grannar utan att vara livrädd att man gjort bort sig som vanligt.
Köra bil utan att vara livrädd att åka för rattfylla!
Faktiskt vara engagerad på jobbet utan att låtsas
Se min familj i ögonen och vara ärlig ( trött på alla lögner)
Ha ett rent hem.
Listan kan nog göras hur lång som helst just nu! Häng på du med och pröva att vara utan alkohol för ett tag. Vi har absolut inget att förlora! Hoppas du får en bästa helg!! Hejja dig!!


skrev mulletant i Steget

andlighet och gillar Lönnebo så rekommenderar jag att utforska Hjärtats nycklar och van Goghs rum (min favorit). Och så kan man läsa Väven också, höll på att glömma den. / mt


skrev mulletant i Vägen tillbaka till mig själv

idag 24 augusti, kl 23:25 är det ett år sen du skrev ditt första inlägg! Det känns som om jag känt dig länge, mycket längre. Önskar dig en riktigt härlig semester. Systerkram / mtA


skrev Stigsdotter i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Det är så typiskt alkoholistiskt beteende att skylla sina egna fel på någon annan. Självklart är det min mans fel att jag super, hade jag inte varit så olycklig med honom så hade jag inte druckit ;-)

Du är på rätt väg, du måste vara egoist för att inte gå under, det blir nämligen inte bättre av sig självt!


skrev Stigsdotter i Steget

...har jag också fått hem, även jag försöker finna lite mer andlighet, tror att det kan vara en väg till den lugn och ro som nog behövs för att bli en ny nykter människa :-)

Bra att du har en plan, och du ser vad mycket skoj du kan hitta på den barnfria helgen. Vad ska mannen göra ;-)


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Det var ett bra tips, har läst lite om Castelmola nu och bestämt mig för att knata upp dit, eller ta bussen upp och gå ned kanske. Eftersom det är bara jag så kan jag ju göra precis som jag vill :-)

Börjar kännas som om det kan bli svårt att undvika alkohol när det pratas om det goda mandelvinet som tillverkas i byn. Men som du säger, det finns nog massor gott utan alkohol! Ojojoj vad jag ser fram mot min resa. Har kollat vad jag ska ha för resväska, beställt sjukvårdsförsäkringskort.


skrev Fenix i Steget

ihop Sommar12 tycker jag! Det du skriver kunde lika väl jag ha gjort. Nu lever vi efter vad vi vill ha i stället för att hata det vi inte vill ha.
Go for it
Fenix


skrev mulletant i Mitt nya år

efter en vecka i arbetets tecken. Långa dagar, sköna, stillsamma kvällar. Måste ofta säga högt att jag är lycklig. Lugn och känner en stillsam, innerlig lyckokänsla. Vi talar ofta om alkohol, ibland om den första juli. Jag har inte kunnat föreställa mig detta, nej det har jag inte kunnat. Den frid som kommer inifrån.
Läser Benny Haag: Makt, mod och motstånd. Mycket bra. Och Hopp - en handbok för nynyktra - också mycket bra.
Blir sorgsen när jag läser om de som kämpar i det svåraste - men jag och flera andra här vet att det finns hopp!
Det är möjligt att förändra sitt liv! / mt