Senaste kommentarerna i forumet

...det på AAs huvudkontor i USA sitter en tom tavelram på vägen. I den skall sättas fotot på den person som lärt sig att dricka "normalt" trots dåligt "ölsinne". Den har suttit där tom i många år nu. Var det svaret på din fråga tro?

Kan man väl i och för sig tänka sig att du gör då du nu fyller den. Men man kan ju också tänka sig det som att du hittar på trevliga saker att göra tillsammans med mamma och barnen ;-)

Försök se det från den ljusa sidan istället!! säger jag nu och är fullt medveten om att det låter äckligt klämkäckt. Bu på mig. Förlåt, det är så sällan jag känner mig såhär så då måste jag ut med det lite, kanske kan lite av det käcka smitta av sig så du blir liiiite gladare?

Tilde har rätt, vi måste lära oss att acceptera tristess. Herregud, häromdagen sa jag till och med till ungarna att "det är bra att ha tråkigt ibland annars märker man ju inte när man har kul!" vilket är en mer käck variant av något mamma brukade säga till mig (och som jag hatade, varför gör man så?? säger sådant som man lovade sig själv att aldrig göra??)

Mitt sockerintag är inte heller något att hurra för just nu. Men, en sak i taget tänker jag. Men, du måste kunna säga till din man att det inte är OK att han dricker när du inte kan. Det tog ett tag för min att fatta det. Nu frågar han ibland om det är OK att han köper en folköl eller så och nu känner jag mig så pass stark att jag klarar det. Men inte i början. Man ska kunna säga att man inte vill ha alkohol i sitt hus. Vi bjuder inte på alkohol längre när vi har folk hemma (och då brukade vi ha "riktiga" fester). Sätt ned foten din!

Kan man väl i och för sig tänka sig att du gör då du nu fyller den. Men man kan ju också tänka sig det som att du hittar på trevliga saker att göra tillsammans med mamma och barnen ;-)

Försök se det från den ljusa sidan istället!! säger jag nu och är fullt medveten om att det låter äckligt klämkäckt. Bu på mig. Förlåt, det är så sällan jag känner mig såhär så då måste jag ut med det lite, kanske kan lite av det käcka smitta av sig så du blir liiiite gladare?

Tilde har rätt, vi måste lära oss att acceptera tristess. Herregud, häromdagen sa jag till och med till ungarna att "det är bra att ha tråkigt ibland annars märker man ju inte när man har kul!" vilket är en mer käck variant av något mamma brukade säga till mig (och som jag hatade, varför gör man så?? säger sådant som man lovade sig själv att aldrig göra??)

Mitt sockerintag är inte heller något att hurra för just nu. Men, en sak i taget tänker jag. Men, du måste kunna säga till din man att det inte är OK att han dricker när du inte kan. Det tog ett tag för min att fatta det. Nu frågar han ibland om det är OK att han köper en folköl eller så och nu känner jag mig så pass stark att jag klarar det. Men inte i början. Man ska kunna säga att man inte vill ha alkohol i sitt hus. Vi bjuder inte på alkohol längre när vi har folk hemma (och då brukade vi ha "riktiga" fester). Sätt ned foten din!

Kasta av dig den där gojjan, den är ingen riktig kompis, det är din alkoholdjävul som talar!

Ett tips är att "spela hela filmen ut". Såhär: "men vi har ju planerat det här!", "Ok, jag dricker ett glas" vad händer sedan då? vill du ha ett glas till? "nej, det räcker med ett" säger du då. Men gör det det? Brukar det räcka med ett? Nehej, du tar ett glas till. Och sen då, hur brukar det se ut sen? Osv osv ända tills slutet. Slutet på min film brukar vara att jag ser mig själv ligga på soffan den där gången när vi var på ett fint ställe vid havet och de andra var ute och lekte på klipporna i solskenet och jag bara låg inne och "hade ont i magen" och var så himla sjuk.

Håller tummarna att du är på väg åt rätt håll!

Inte idag skall jag dricka, VARFÖR skulle du det?
Fördelarna y tänk på FÖRDELARNA.
Kämpa hjärtat, du fixar det!
Kramar//A

Tilde, det känns väldigt bra att skriva av sig här och få kontakt med männskor i samma situation som förstår vad man går igenom. Stödet från alla här på forumet är till stor hjälp i en kamp som kan kännas väldigt ensam. Om jag sedan också kan hjälpa någon annan i rätt riktning blir jag mycket glad!

/H

Mina farligaste kommer nu, de jag alltid förknippar med vindrickande. De stannar till på lördag, jag känner redan nu när de är på väg att nu kommer jag att få kämpa timme för timme. Mina barn är dessutom hos sin pappa till på söndag.
Jag gillar verkligen dessa människor och de respekterar till fullo mitt beslut , men dem är en riktig trigger.
Idag ska jag inte ta första glaset oavsett vad som händer.

är du, det hörs i dina inlägg!
Det inspirerar ska du veta.

Det doftar framtidshopp...

Det känner jag igen...
Allt man inte tagit itu med i stunden utan försökt att döva lite. Blir det till år som man handskas så med livet, ja, då då blir det som ett berg till sist att ta sig an. Har man dessutom vant sig vid att linda in med vin så är det ju lätt att fortsätta så, tills det spricker.

Bara att nysta upp, bit för bit...
Vi fixar det tillsammans
men ändå var och en...

Läste din tråd och kände igen mig mycket i det du skriver. Har också alltid varit väldigt duktig, presterat och levererat men samtidigt aldrig känt mig nöjd. Har alltid levt i framtiden och inte i nuet.

Har använt alkoholet för att kunna stanna i stunden, vilket funkat kortsiktigt men när ruset lagt sig och bakfyllan satt in har jag alltid fler problem än innan att lösa.

Jag har också en sån håglöshetsperiod just nu, jag har funderat mycket på vad det handlar om för min del. Jag tror jag måste lära mig acceptera mina upp- och nergångar. Inte som förut tänka "fara" när det var trist, håglöst, deppigt... för med "fara" var det till sist alltid nära till vin-medicinering... Även topparna blev ju en källa till vindrickning.
Hittar jag alla mina triggers så tror jag att jag hittar tillbaka i allt nästan. Bit för bit. Det är ju som ett jobb det här... med en väldigt värdefull lön.
Vi jobbar på tillsammans!
Att lära sig acceptera tristess, tillfällig tristess är inte farligt.
Styrkekram
Tilde

UT med packet!!!
Wish you the best

går genom många av våra forumtrådar. Är det kanske hösten, är naturligt min första tanke. Men nej, det tror jag inte. Jag välkomnar ju hösten och tycker om det murriga, det disiga och den halvruttna löv och jordlukten som bara finns nu. Jag tycker om att det blivit lugnt efter sommaren.

Jag har själv känt håglösheten och tristessen de senaste dagarna, diskberget växer och tvätten tvättar sig inte själv, ingenting känns roligt eller motiverat... Det är ingen katastrof att det är stökigt i mitt hus, mera känslan av fara i att jag känner modlöshet. Den modlösheten ledde mig under senaste åren till det jag inte längre vill ha.

Jag tänker att det alltid varit så här, jag är en känslomänniska, mitt liv "rullar inte bara på". Jag lever det känslomässigt starkt, nöjer mig inte med att det "lunkar på". Kanske är det där som problemet lurar. Toppar och dalar kan bli för starka och vid både topp och dal kan det i kritiska tider i livet bli uppenbart att det är farligt att berusa sig ännu mer. Jag skriver ännu mer, för om man är en sådan känslomänniska så borde det vara nog att berusa sig med livet självt...

För mig så tror jag att det är just de där markant håglösa, trista dagarna som jag behöver acceptera. Acceptera tristess, modlöshet och att vara låg. Det är inte farligt. Jag tror starka känslor är en del av mitt liv, det är jag, det hör till. Jag vill bara lära mig att handskas med den som är jag, för jag är så van vid mig och kan inte tänka mig ett liv utan toppar och dalar.

Nu en ny dag på gång. Den är disig, grå och murrig, full av halvruttna löv och jordelukt… Jag visste inte förut att detta skulle bli min nya passion.
Ny dag
Nya intryck…

Så var jag på jobbet igen - på 5:e dagen efter senaste (förhoppningsvis sista) fyllan. Känns ungefär som igår - betydligt bättre än för några dagar sedan men fortfarande inte bra. Har fortfarande en del ångest och känner mig fortfarande trött och sliten fysikt. Har lite tryck över bröstet och tung andhämtning - antar att det är ångesten som spökar. Har även lätt huvudvärk och det känns inte som att hjärnan helt återhämtad sig efter marineringen i helgen. Har sovit ok på senaste men känner mig ännu inte utvilad.

Känns dock bra att ha vidtagit åtgärder och sökt hjälp - jag har tidigare haft en idé om att jag måste klara av detta själv. Var därför tidigare skeptisk till att ta Antabus men har ändrat uppfattning och tycker nu att det är en trygghet att veta att det inte går fysikt att dricka alkohol.

Även kontakt med Beroendecentrum och psykolog känns bra, jag ser fram emot mötena med dem i nästa vecka och hoppas på att deras kunskaper ska ge mig ytterligare verktyg för att klara detta framåt.

Dompa, jag tror att du har rätt i att vi fokuserar för mycket på vad vi missar med att inte dricka och för lite på vad vi vinner på att inte göra det. Det är därför jag vill säga upp bekantskapen helt med alkoholen så slipper man förhoppningsvis att tänka på den alls med tiden. Även därför jag personligen haft svårt för AA - man påminns ständigt om alkoholen.

Jag har de senaste 2 åren levt långa perioder helt utan alkohol och det har varit väldigt skönt. Dock har det alltid slutat med att jag börjat dricka ett glas vin när man är på nån middag eller ett glas skumpa på någons bröllop. Det har gått bra och jag har då succesivt ökat dosen lite - vilket gått bra ända tills det inte gjort det längre.

Jag har försökt att hantera alkoholen så länge och misslyckats varje gång. Minns Albert Einsteins klassiska definition av galenskap: "Att göra om samma sak gång efter gång men förvänta sig ett annorlunda resultat".

En klok man den där Albert - jag tar honom på orden och tänker pröva en ny väg.

Du behöver ju inte fatta ett beslut idag. Vet att det känns svårt när alla andra skriker "lämna!" när man i sitt eget huvud skriker "stannalämnastannalämnastannalämna"... Det är ditt beslut att fatta, se bara till att det i slutändan är ett beslut som kommer från din inre visshet och inte ett beslut som bygger på rädsla, oavsett vad det är du är rädd för. Det är en process som kan ta lång tid, förmodligen påbörjade du den väl långt innan du sökte dig hit till forum? Bara att du är här och skriver nu är ju jättebra och visar på att du vill ha en förändring i din livssituation.

Jag propsar ändå på att du ska kontakta en kvinnojour, de kräver inte av dig att du ska lämna. De finns som stöd för dig, för att du ska kunna känna dig trygg och bygga upp din självkänsla. Ring kvinnofridslinjen anonymt om du tycker att det är svårt.
Att gå på ett al-anon möte är också ett bra sätt att dels bryta ensamheten och skammen men också att på sikt se och förändra de mönster som är destruktiva för en själv.

Kram!

Önskar dig oxså en fin helg när du väl kommer hem från jobbet.
Hoppas inte mannen ska dricka i helgen känns så jobbigt då.
Jag har inget sagt om alkohol men jag känner nästan i lilltån
att jag får se en grön kasse när han kommer hem från jobb i morgon.
Man blir ju inte på samma nivå, och sen slocknar han, hur kul är det.
Brukar rasta hunden extra mycket vid såna tillfällen.
Kram USKA

Hej Harry
Visst är det ett stort steg att ta att avstå alkoholen. Precis som
du säger bleknar minnena bort hur jävligt man hade under abstinensen.
Då börjar min papegoja kackla framåt onsdag visst ska du kunna dricka
en flaska vin till helgen, men jag måste samtidigt säga att han kacklar
lite mindre ju längre tiden går.
Visst är det skönt att vakna pigg och utvilad en lördag morgon i stället
för att hasa sig upp och kolla hur mycket man har kvar sen gårdagen, denna
energi man lagt ner A. Jag tog ett återfall efter jag varit nykter från 4 augusti
och det var för ett par veckor sedan och inte kunde jag hålla mig till e
flaska vi nejdå det blev över 3 dygns vinande. Efteråt mådde jag skit skuld-
känslorna går inte att beskriva och denna ångest som jag är så rädd för.
Har lyckats lägga det bakom tror jag och ta en dag i sänder. Jag tänker inte
hela livet det blir för tungt. Skulle så gärna vilja dricka ett par glas vin.
Det som håller mig ifrån är just att jag får en sån ångest, rädsla och vågar
knappt gå ut.
Ha det bra
USKA

var det ja! :) Mina fingrar är inte så där oerhört smala och feminina och är inte anpassade till vare sig piano eller mobiltelefoner. Brukar ofta drömma mardrömmar om att jag befinner mig i fara, försöker desperat ringa 112 men hur jag än gör blir det fel. Fantiskt riktigt ruggigt, tänk vad den nya tekniken kan stressa en. :)
Jag kopplar helt klart ihop sockerberoende med alkoholmissbruk. När jag drack (oj vad skönt det känns att skriva så), så kunde jag vissa dagar dämpa suget genom godis. Ibland gick det t.o.m. lika bra. De första tre veckorna av nykterhet var jag oerhört sötsugen, sen gick det nästan helt över. Nu försöker jag äta proteinrik mat med lite kolhydrater för att hålla mig mätt och för att inte trigga sockerbegäret. Jag är en "antingen eller-människa" när det gäller det
mesta....
Ha det bra på jobb Trollis och stressa inte FÖR mycket!

Kram/Maria

Alla kära forumsyskon!
Ingen nämnd, ingen glömd!
Fick göra ett snabbt inhopp på ett jobb, så jag hinner inte skriva så mycket.. När jag väl jobbar, så blir det väldigt intensivt, men så har jag ju också långa ledigheter att se fram emot. Hoppas bli klar imorn, så jag kan åka hem och läsa kapp era trådar.
Gillar inte att skriva på telefoner, precis som vissa andra, verkar jag få korv-fingrar!
Ville bara önska er alla en trevlig helg. Hörs igen nästa vecka
Kram på er alla. Trollis

lånar din bok Mulletant, behöver all hjälp som finns just nu....

Tack för att ni stöttar.

Somnade från eländet i soffan redan vid 8-tiden i går kväll. Förflyttade mig upp till sängen och sov 9 timmar till.... Vaknade idag och känner mig alldeles tom. Men era inlägg hjälper.

Det är verkligen som Stigsdotter skriver, i måndags på konferensen kände jag mig som värsta, braiga tjejen. Alla andra drack och jag var nykter, fint sminkad och lite "tuff" som går min egen väg och tar bilen hem i mörka natten.

Har beställt träningskort och gick på Ki-Balans i tisdags kväll och kände mig sååå harmonisk och "nyfunnen". Sedan hände något och allt föll ihop som när man sticker hål på en ballong.

Idag tvingar jag mig själv till att gå och träna (ungarna kan vara hemma själva med sina dataspel en stund) och ska försöka tigga till mig en plats i keramikverkstan i kväll så att jag slipper sitta här och titta på när mannen packar.

Bokar biljetter till Cosmonova för mig och ungarna i morgon och bjuder hit min mamma på pizza till ungarna och sushi till oss i morgon kväll. (Hon kör bil så inget vin blir det).

Nu är två dagar av fyra "uppbokade" så nu är det bara att automatiskt följa programmet.... Känns ju helt förskräckligt detta. Jag som längtade så efter höstlovet försöker nu bara ta död på tiden för att kunna börja jobba igen.

Och just nu undrar jag varför vi bokat en resa till Florida i jul? Jag vill ändå inte åka på semester med mannen som inte förstår någonting och säkert kommer sitta där med sina öl och nöjt konstatera att det kan ju han göra han som klarar av det.... Medan jag dricker läsk och dövar mitt begär med fett och socker och bara blir fetare och fetare..... Ja, jag vet att jag vältrar mig i självömkan just nu, men jag kan inte låta bli.

Mmm... magkänsla ja, har en rätt välutvecklad själv, tror jag. Funkar dock alltid bättre på andra än på mig själv, visst är det väl konstigt;-)
Jag följer istället ett väsen som jag kallar för "Den Gode Anden", lite mer pålitlig, men jävligt svår att hitta ibland.

Jag förundras ibland av hur stark jag känner mig och hur tacksam jag är att jag slipper dricka! För så känns det; Jag slipper! Det står öppna flaskor här hemma i hyllorna och när jag tittar på dem så känner jag?... Ingenting! Inget sug inget trånande efter bedövning och kemisk hjälp att klara av dagen, för "Den Gode.." säger: Det där funkar inte, det är provat och är inte vad du vill ha.

Jag lever ett nyktert liv för att jag VILL, för att det är ett mycket bättre liv; mycket RIKTIGARE, mer NÄRVARANDE och DJUPGÅENDE. Man känner sig sårbar och skör emellanåt, men det är för att man, som sagt, väljer det riktiga livet.

Ska iväg en runda nu på morgonen, så jag måste sluta nu, men vi hörs mer senare.

Ha det gott så länge allihop!/NM

Skulle bara titta in och önska alla kära vänner
en god morgon
Kram Uska

sa direkt när jag läste ditt första inlägg att den här mannen kommer att stanna. Och som alkoholistdotter från tidigaste barndomen är min magkänsla att lita på:) Dina rader...

"Livet är alldeles för förunderligt, påtagligt och viktigt, nu när jag väljer att spela utan sordin. Färgerna och konturerna är skarpare, jag hör verkligen vad mina barn säger (på gott och ont...) till mig och till andra och kommunikationen med Den Käraste är rak och direkt, så nu kommer jag ihåg vad som har sagts (även det på gott och ont, hehe...)"

... förde mig tillbaka till min första tråd där jag sökte upp en text av min forumvän viktoria - hon har skrivit den 2009, jag har klistrat in den i min tråd 10 dec 2011 och nu tog jag in den i min nuvarande tråd. Du kan läsa den där om du vill (i Det vidare livet: Mitt nya år).

Är så glad att du är kvar här! / mt