Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du får lite vårsol på nosen i helgen!
Så skönt att hörs att du har det bra!!!
Stora kramar!!!
/k

Kära Dompa!

Du kommer att bli en förträfflig surströmming och hinna ligga lite och marinera i nya och braiga tankar och känslor! Jag hoppas att de har vett att verkligen ta hand om dig på bästa sätt, du som kommit så långt redan. Det kommer att bli tomt här. Jag har upptäckt att jag kastar mig över dina inlägg först av alla. Din story här är som en underbar mix mellan Barnen från Frostmofjällen och Jackie Collins.

Och jag hoppas du förstår att jag skojar och att det är en komplimang för din humor, ärlighet och skrivkonst!

Hör av dig när du kan och vill så blir vi glada. Ha det så jättebra nu!

Stor kram
VinDåren

Nu har jag suttit stum i givakt i fem minuter inför din uppriktighet. Tack för förtroendet! Du är den modigaste jag varit med om som vågar skriva till och med innan, med risk att vi faktiskt lyckas stoppa dig :).

Hoppas det går känns bättre av att läsa här.
Kram

Om du klarar detta Maria så har du vunnit en jätte seger och kommer känna en jätte styrka. Vad glad du skall vara för att din man ger dig det stödet och inte bara ta den lättaste vägen dvs ge dig vinet. Vet inte om min man klarat det kommer säkert en dag då jag prövar, för detta är en kamp att inte falla dit. Jag är en så länge så jäkla rädd att om jag tar ett glas så åker jag dit för gott och dricker ihjäl mig.
Men visst förs det ett samtal i huvudet mellan den beroende och den som vill ha tillbaka sitt liv, nu kommer ju våren och med den så finns det ju tusen skäl till att dricka.
Så många kramar och styrka till dig

Men Viktoria, du har ju precis tecknat ett nytt 20-årskontrakt, hur tänkte du där? ;-)

Nej, skämt å sido, dom är ju det finaste som finns. Även om dom hade varit ännu finare om dom städade efter sig... :-)

Menar ni att ni känner igen er?! Det kanske är en liten tröst då, fast ändå inte...ska prova det Pia skrev om, att ta ett steg tillbaka och betrakta situationen utan alla känslor. Kram o tack

Nu ska jag prova det Pia, att dissa. Jag går ut (mentalt alltså) på gården och tittar in genom fönstret på mig och dotter och annat...tar ett steg tillbaka och försöker betrakta utanför känsloorkanen. Nu ska jag prova det...återkommer.

Inte för att det är någon nyhet för någon här, men det är ju hur surt som helst emellanåt. Tidigare har jag tänkt som du Stigsdotter med några hjärnceller som går till spillo, när inte det funkade längre så reviderades tankegången till att jag ju faktiskt inte har koll på läget över huvud taget, varenda fylla kan bli den som får skutan att kapsejsa fullständigt.

Jag riskerar allt, allt, allt.

Ska jag kapsejsa så ska jag inte göra det utan kamp och då får jag stå ut i åtminstone ett år, minst. Inte mer med det.

Men jäklar vad surt det är när suget är där och hackar en likt en ettrig hackspett på rygg, huvud och stundom även i örat, med näbben direkt på trumhinnan i virvelliknande formationer.

Typ så eller något...

På den första dagen skapade Djävulen alkohol, sjukdomar och krig, men vete tusan om det inte var redan andra dagen han kom på SMS-lån?

Kör enligt föreslagen modell ovan.

Finns det vilja så finns det hopp. Du har tagit ett första steg, det enskilt största vågar jag påstå, även om hur många som helst mindre återstår.

Välkommen förresten!

Och jag vet att ni har rätt, men känslan går inte över. Det är precis som du beskrev Stigsdotter, ringde maken idag och föreslog lite vin nu när vi är barnfria, men reaktionen blev som jag misstänkte. Han trodde inte jag var riktigt klok som ville dricka nu när jag hållit upp så länge, så är det Dompa, han tycker inte det är mysigt längre. Tack för erat engagemang och stöd, försöker stå ut men det är svårt och det gör mig på riktigt dåligt humör , slängde luren i örat på maken när han var så anti. Samtidigt så förstår jag att denna extrema längtan efter A inte är sund, men suget är enormt nu. Kram på er!

Du har tagit det stora steget at inse att du har ett problem med alkoholen. Det är ett jättekliv, den insikten får inte alla som blundar för sitt problem. Viljan till förändring är grunden till allt, om man inte själv vill så går det inte. Men du vill :-)

Vinet är en tillfällig ångestdämpare. En vän till mig sa en gång att det inte finns något så bra antidepressivt medel som rödvin - i början. Efter ett tag får man ångest av rödvinet. Den bomull som läggs över räkningarna är ju bara tillfällig - de finns ju kvar där.

Förutom att hänga här hos oss, läsa och skriva mycket så skulle jag vilja ge dig två råd:
1) tag dig iväg till din vårdcentral och be om hjälp. Säg som det är att du tycker att du dricker för mycket och behöver hjälp.

2) Ta alla dina räkningar och papper (deklarationer osv) och ring till en bank och be att få träffa en rådgivare för att se över din ekonomi. Att inte ha bra koll på sin ekonomi fungerar så länge som det strömmar in mer pengar än vad man gör av med, i alla andra fall är det en stor risk att det barkar käpprätt åt parkbänken! SMS-lån måste även det vara ett djävulens påfund.

Sköt om dig!

...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).

Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.

Ha d gott!

låta bli att skratta åt dig Viktoria :-))) Känns igen så väl !! En sak vet jag i alla fall och den är jag helsäker på : Det är sååååå djävla skönt när de flyttar hemifrån !!!

Kan det vara så att hon också faller tillbaka i gamla beteenden när hon visste att mamma alltid städade undan ?? När hon lämnade över ansvaret till sin "högre makt" dvs lilla mamma !?

Kul att vi är lika även i barn-avseendet också Viktoria :-))

vad jag behövde just i dag, just nu. Tack Pia / mt

är inte så dumt. Vuxna (?) ungdomar på återbesök är tröttsamt. Bekant fenomen! Kram / mt

känner att det är dags att skriva något. Jag mår för det mesta bra, speciellt med min nykterhet. Tror att jag håller på att matta ut sockerdjävulen så smått också, vi för en kamp. Har börjar köra någon aktivitet varje dag, gå, cykla eller träna, och det tror jag bidrag till att minska locktonerna från sockermissbrukaren. Solen skiner och det känns hoppfullt härligt när våren tar sina första stapplande steg. Snart är det fem månader utan en droppe alkohol, och nyligen träffade jag en gammal bekant på stan som undrade om jag vill ta en öl med honom. Nej, jag har slutat dricka, sa jag utan att jag riktigt hann tänka efter. Ja, vad skönt det måste vara på mornarna, sa han och så skildes vi åt efter en liten stund. Ibland förvånar man sig själv - kul!
/Fenix

De senaste veckorna har 19-åriga dottern varit hemma på en praktikperiod (studerar ju på annan ort) och hela nästa vecka är sportlov. Roligt och mysigt? Nej, tyvärr inte ett dugg! Blir beklämd över att det vuxna beteendet jag förväntar mig av en snart 20-årig tjej helt uteblir. Smutstvätt överallt, matrester som ruttnar i rummet, smutsigt i badrummet, kommer och går som vilken fjortis som helst! Och till råga på allt var hennes hyra i lägenheten på studentorten fortfarande obetald då jag frågade igår ("nej, februari har inte, HAR ALDRIG HAFT, 31 dagar! Inte ens 30!!!") Och sen, sen skulle mannen och jag iväg på stand up show på vårt eminenta folkets hus, och då jag skulle hämta min fina grå lång-kofta från garderoben så var den visst där, MEN NÅGON HAR ANVÄNT DEN. DEN LUKTADE SVETT!!! Inte jag! Tänk att det aldrig upphör! Vad har jag gjort för fel? Samtal om vad mitt och ditt betyder, föreläsningar om vikten av att ta ansvar, göra rätt för sig, visa respekt...år av försök till fostran och nu är jag fan i mig less! Dessutom är jag tydligen så j...a dum att jag tänker göra om det! Beklämd, trött och förbannad är just bara vad jag är!

Ursäkta alla utropstecken, men de känns nödvändiga just idag. Hela jag är som ett utropstecken! (fast kanske hellre det än som ett frågetecken?) Här, precis här hade jag öppnat första flaskan vin om det varit för två år sedan. Allt jag har att ta till nu är en halv burk salta laritspingviner sedan utlandsresan. Men det får gå.

Det är en sjukdom som yttrar sig på det här sättet. Sättet en alkoholist väljer att agera utifrån saknar logik och därför blir det så obegripligt för oss som står bredvid att förstå de val de gör. Det är inga logiska val. Som att se till sina barn, sin fru eller sin egen hälsa. Prio ett är alkohol. De är sjukligt beroende av en kemisk substans och så länge de förnekar och tillåts förneka kan det fortgå. Men, han måste vilja sluta själv. Vill han inte kommer du aldrig lyckas övertala. Det kommer bara bli värre. Ta hjälp av experter så du kan landa i vad just du behöver göra och kanske framförallt inse vad du INTE kan göra. /A

Intressant det där med beslutet före..........
Tycker det var intressant med 3 7.0 igår, känner idag igen symtomen lat trött sömnig, börjar faktist
bli trött på det här. Våren är här jag vill ut i trädgården inte sitta här o sippa.
Har ju märkt ju fler dagar utan, ju mer lust och energi får jag, för att inte tala om sömnkvaliten.
Igår gjorde jag inte beslut, ville faktist känna om det är så gott, njaaaaaaaaaaaaaa

TRöttheten på p g a min hepatit gör att jag faktiskt lättare har ett val allrahelst nu på våren, när man inte kan gömma sig inne framför datorna och tv-n.

Måste också börja slå bort mammas jobbighet med öl.
Blir ju bara mer irriterad om jag håller på och duttar.
Och längtar hem till ölen,

...försök att fundera över vad det var som hände som gjorde att drycken rann ner. Kan ni lära er något om situationen innan - fanns där ett val som ni kunde göra? Vad kunde ni gjort istället, hur hade ni mått då?

Kastar ut lite idéer i all hast, kram på er både lessenfrun och Lättjefull. Oj vilka olika signaler era nick sänder förresten, jag blir lite sorgsen av att läsa "lessenfrun" och "lättjefull" inger mig associationer om lata sommardagar i en hammock med ett glas flädersaft i handen (faktiskt :-)

Kram från mig

Toppen att det gick att få en plats så snabbt! Ibland funkar verkligen samhällsapparaten, det gläder mig!

Hästen, just det, det var ju svågern som skulle köpa den, då blir det ju såklart ingen sorglig skilsmässa för lilltjejen! Alltså den där svågern och syrran borde man ju kunna klona och dela ut till folk som behöver sådana människor omkring sig ;-)

Det är nog vettigt att koncentrera sig på sig själv. All förändring kommer ju innifrån. Precis som mulletant skriver så skulle den hjälp du får inte hjälpa om du själv inte insåg att du behöver den och var villig att ta emot den. Hur länge skall du stanna?

Vi finns kvar här när du behöver oss! Fyller på med en massa hjärtan som du kan dela med dig av eller behålla själv tills de behövs ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ - 24 stycken ska det bli, borde räcka ett tag ;-)

Det där rastlösa pirret, förväntansfull! Visst är det nästan som när man var liten och såg fram emot julafton? Jisses, vilken jämförelse, men visst är det lite så? Är det inte sorgligt? Jag kände det där när jag hade bestämt mig för att bjuda min middagsvän på ett glas vin och samtidigt gav mig själv tillåtelse att ta ett glas. Jippi, vad kul det ska bli liksom.

Det kommer alltid finnas tankar vi kan tänka för att försvara våra val inför oss själva, t.ex. är ju bra att jag dricker när barnen inte är hemma. Jag tänker till exempel att nu när jag ska försöka se till att vi inte har någon dricka hemma bör göra något åt det fulla barskåpet som står där. Då ska jag GÖRA MIG AV MED sådana flaskor jag gått och huttat ur men som vi annars väldigt sällan använder (konstiga likörer, slivo osv). Göra sig av med borde ju innebära "hälla ut" men eftersom det är slöseri så dricker jag upp dem istället (slöseri det med!). I alla fall ett väl underbyggt beslut (eller inte ;-).

Precis som Dompa säger berövar vi barnen något i alla fall. Och oss själva. Ytterligare några hjärnceller faller för alkoholdjävulen.

Vi är också barnfria. På fredag ska vi gå på bio vilket var evigheter sen vi gjorde tillsammans. Efter det ska vi äta en bit mat på en fin italiensk restaurang. När jag läste menyn fastnade jag för något som fick det att riktigt vattnas i munnen (det var något med oxfilé) och naturligtvis var just den rätten mycket dyrare än de andra. Men som min man då sa att, ja men ska du inte dricka vin kan vi ju kosta på lite dyrare mat. Och det har han ju rätt i :-)

Maria, kan du be din make om hjälp här? Kan du berätta hur du tänker och be honom ordna en överraskning, ett alternativ till det ni kanske skulle gjort annars, suttit framför TV:n eller vad det nu kan tänkas vara, tillsammans med ett glas?

Styrkekram från mig!

Jag har tänkt som du. Att det inte är lika illa om jag bara dricker när barnen inte ser. Och visst är det lite sant. Men även om de inte ser så berövar vi våra ungar något. För varje glas blir vi dummare och tommare. Vi ska ju ändå lotsa avkomman in i livet. Jag vill inte ha korkade fyllon kring mina ungar och ändå är det vad jag bjuder på. Nu kanske jag låter hård, men vad ska jag säga; Att det är en toppengrej? Lite vinfylla framför TV:n? Kan ni inte fira barnledigheten på ett annat sätt? Göra ngt nytt, som ni kanske inte brukar? Du skrev ju att det var länge sedan din man tyckte att mysstunderna med gott att dricka var så mysiga? Försök och tänk om, du kan ju fixa det utan. Och faller du, så är du precis lika fin för det. Men ett återfall kanske inte stannar med lite fredagsvin. Tänk om det inte räcker? /R

Visst här jag ett fantastiskt nätverk omkring mig. Men inte bara IRL, utan även här på nätet :). På inläggningen blir det nog lite tyst. En av deras teorier är att för bra behandling ska vi inte få ha så mycket yttre kontakt. Inga långa telefonsamtal, inget överdrivet surfande. Bara fokusera på oss själva. Jag kommer att sakna detta forum. Så mycket support och uppmuntran som jag fått här. Hoppas en dag kunna återvända och ge lite tillbaka. Så mycket lärdom och så många öden. Sex hjärtan gav du mig, varje hjärta ska jag omvandla till en tvångskram. Det blir tre barn, syrran och svågern. Då har jag en kvar. Kanske träffar ngn som behöver den? Ha en skön dag därute. /R

Tack för era svar. Jag läser och tänker..... Jag har läst botten upp och den texten gav mig mycket den säger en hel del. Det som är så jobbigt med allt är att ju flera dagar som går efter senaste fyllan så börjar jag bagatellisera problemet och det som hände då, även fast jag vet hur ont det gjorde då och gör även nu och jag är så arg på honom för det han gjorde. Arg för att han gör så mot våra älskade barn. Varför väljer man att putta undan problemet när det gått en tid? Jag är ju så medveten om att vi inte kommer att kunna bli lyckliga tillsammans just nu. Vem vet vad framtiden har att ge. Jag känner att jag oxå skulle vilja ha ett eget boende där jag har full koll över min tillvaro. Det är så lätt att skriva men ack så svårt att göra. Kanske ändå är en dag närmare för varje dag. En annan sak; han har bara mig, hans familj är inget att luta sig tillbaka på då de är likadana. Jag hamnar i en oro över hur det ska bli för honom och vem som ska hjälpa honom. Men hur kan han ha behandlat oss så illa!!!!??? Tystnaden är absolut värst just nu!!
Kram till er alla!