Senaste kommentarerna i forumet

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

Saga, jag började gråta av ditt inlägg.
Du är så otroligt stark och jag tror på dig till 110%!
Tänk dig, den dagen du vaknar upp om tio år och har varit nykter sen idag.
När du vaknar upp, utan huvudvärk, utan att behöva gömma undan saker, slippa ljuga.
Heja dig säger jag bara, du är grym.

Visst blir det enklare för varje gång, för varje delmål jag klarat av.

Idag ska jag inte heller dricka.

Ha en fin dag!
Tanten

Hej..
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig faktiskt. Men hoppas väl mest på att ni här kanske har en slags gemenskap..
Jag är född 91, bor ensam, har flickvän (är gay), har vänner osv.
Jag har druckit nu i tre månader i sträck och håller på att förlora mitt jobb samt min lägenhet.
Jag har varit nykter sen i Fredags och börjar känna suget..
Vad kan jag göra? Är jag en hemsk jävla människa som känner såhär?..

Kram

Ja, förstår att det ser olika ut för många. Kände väl lite desperation och ville delta i forumet snarare än sitta själv med ångesten. För mig handlar det snarast om att ställa till det för sig när jag dricker. Kan väl säga att jag inte har några problem med att inte dricka i veckorna, men att jag gjort bort mig så fruktansvärt genom åren att jag faktiskt förlorat en del jag hellre skulle vilja ha kvar i livet. När jag skriver det så inser jag att det i nuläget antagligen inte funkar att dricka alls.

Mitt problem är väl att jag blir uttråkad och... ja... går ut på krogen. Tror att jag är aningen rastlös som person. Någon kanske känner igen sig i just rastlösheten, det är nog det jag själv ser som det största problemet utöver det här med att man inte kan ta del av en del sociala sammankomster.

Helgen kom och gick.
Idag är det 4:e dagen och jag har fortfarande inte druckit en droppe.
Suget var fruktansvärt i fredags och lördags,
Men jag försökte hålla mig mätt, och då gick det bättre.
Igår var det lättare.
Sambon tog några folköl, och jag kände mig nästan äcklad när jag såg honom dricka.
Samtidigt var jag himla sugen att ta en kall, men tog ett glas tranbärsjuice istället.

Min trigger är när jag är ensam.
Bara hinna dricka liiite vin till innan han kommer hem... Han märker nog inte...
Känns skönt att jag tog det här beslutet i fredags, för då hade jag inte en chans att dricka under helgen då sambon var hemma.

Hjärnan känns klarare idag.
Men jag tänker mycket på alkohol.
Kanske jag ska köpa en flarra tills ikväll.
Göra lite god mat och njuta lite vin.

Nej Urch!
Tror jag ska köpa mig en soda stream istället.
Och Lyxa till det med lite bubbel!

Ha en fin nykter dag alla! <3
För det ska jag ha.

God morgon
Kan bara svara dig att för mig finns inget lagom, fast jag önskar det.
Men det är så klart olika. Har man som Pellepennan skriver missbrukat i
åratal tror jag blir svårt att dricka med måtta.
Själv har jag inte rört alkohol sedan 10 september, och det har varit en resa
kan jag säga. Skitsvårt ibland det har gått upp och ner, fruktans värt svårt
många gånger. Men hoppas och tror jag är på rätt väg. Mitt tänkande har för-
ändrats med tiden och mycket arbete bakom. Jag vet ju så väl att efter första
glaset vill jag bara ha mer.
Hoppas det går bra fördig.
Idag inget första glas för mig.
Konstnären

Hej och välkommen hit. Här kommer du att kunna läsa mycket tänkvärt, och det finns många som kan hjälpa dig på resan. Antingen genom att du kan få konkreta råd, eller bara läsa i någon annans tråd. Själv tror jag det är väldigt individuellt, och resan genom missbruket ser för alla lite olika ut. Det andra är naturligtvis hur långt man kom på resan. Jag tror att du kommer att få en tydlig bild av var du befinner dig när du läst mer här, och med handen på hjärtat vet man ju ofta hur det ser ut. Jag personligen tror att det är olika scenarier för någon som under år missbrukat alkohol och där tankarna kretsar mycket kring detta, eller exempelvis någon som helt enkelt dricker på tok för mycket på helgen och ställer till det för sig. Ingen av dom två klarar att hantera drickandet, och det är skadligt på olika sätt, men jag inbillar mig att prognosen till att få en normal relation till alkohol ser olika ut. Du kommer säkert få många fina tips från andra.

Stort Lycka till!

Hej mt! Tack för att du förklarade lite mer om din reaktion. (Inte för att jag har med det att göra) Men nu förstår jag bättre för jag blev verkligen paff över att du var så negativ. Och min egen reaktion blev inte heller helt klockren. Uttryckte mig väldigt osmidigt om att jag ser dig, Adde och Camilla K som smarta personer. Det lät ungefär som jag inte längre tänkte det. Men det gör jag - Ni är i mina ögon smarta.

Jag förstår kritiken om att budskapet på Riddargatan 1 kan få en och annan alkis ha hitta en "ursäkt". Förmodlingen samma alkisar som alltid hittar en ursäkt. Men jag välkomnar alternativet för dom som klarar av det. Nog om Riddargatan 1.

Jag förstår din rädsla när du läser om något liknande i samma skede som när din mg fortfarande lider av sviterna att ha blivit "bortvald". Av en god vän! När de vi älskar blir sårade så gör det ofta MER ont än när vi själva blir sårade. Det är väl en sida med kärlekens makt. Vi blir försvarslösa/hudlösa. Önskar i alla fall att mg mår bättre nu (och på så sätt - även du) och kan gå vidare. Det finns så gott om vänner som tolkar i "vått och torrt" precis som djävulen läser bibeln. Även jag har förlorat en massa bekanta. Fast i mitt fall är det jag som har valt bort - då jag insett att det vänskapen var grundad på var glädjen i att kunna dricka alkohol med någon som inte dömde.

Önskar er båda allt gott! Fia

Uppe med tuppen och fixa frukost till killarna och förbereda dem inför skoldagen.
Skall på MR-röntgen idag sedan skall svaren på analys och utvärdering i början av december.

Tiden fram till dess skall tomten ut ur min kropp.

Och där finns inte utrymme före något så energitätt som alkohol.
Idag dricker vi inte!
Gäller att man, jag, kommer ihåg det.........
/A

Godmorgon LillPer! Det är din vän raketforskaren som undrar hur du har det? Nu när en ny helg har passerat? Gick det bra? Gick det mindre bra? Jag tror att en av anledningarna till att en del av oss har gått ner i missbruket så djupt har just med det där ständiga tänkandet att göra. Att dricka blir ett sätt att stänga av processerna för en stund. När tanken inte "behöver" utvecklas mer än till nästa glas så kan det kännas lättare för stunden. Jag kan ha helt fel, men jag misstänker att jag inte har det. För jag har ju tänkt mycket på detta! Haha.

Kram på dig och välkommen till en ny vecka!

Fia

Hej Markatta! Nu tittar jag in här hos dig. Eftersom jag är nykter (i alla fall idag) så vet jag också att jag är välkommen. Tyckte mycket om att du förklarade lite om olika strategier/bemötanden mot de olika alkisarna i ditt liv. Det förklarar även varför du stundtals orkar engagera dig i oss på alkisdelen. Du vågar vara medmänniska men samtidigt tacka net till medberoendet.

Du har kommit en lång väg från den där ledsna kvinnan som släppte in barfotamannen och gav dig ut på hundräddaruppdrag mitt i natten. Jag har också kommit en bit. Det är här jag upplever forum som störst. När man kan mötas och lära av varandras misstag. Så skönt att slippa göra alla misstag själv. För helt ärligt; Tiden räcker fan inte till det!

Uppskattade även dina tankar om mannens ovisshet och ledsnad om att bli bortvald. Visst är det så. Även sant att han väljer bort mig för alkoholens skull. Men just nu tar jag det inte så hårt. Victoria skrev något om det här i din tråd. När man fortfarande är ny i sin kamp så orkar man inte bry sig lika mycket om andras funderingar och tillkortakommanden. Man blir ego.

Men främst av allt blir jag berörd av de rader du skrev 2 september här hos dig själv. Om dig och din särbo/alkis/kärlek/what ever. Om att ses. "Inte en desperat saknad bara en förväntansfull längtan till man ses igen". Precis så känner jag! Jag är inte ett dugg desperat utan bara nyfiken. Du satte ord på det. Tack! Du är en bra vän!

Fia

Kan ju tillägga att jag dricker för mycket när jag dricker, men att jag inte smådricker annars. Antingen-eller, liksom.

Nu har det gått ett år sen jag gjorde slut!

Jag bröt en dålig relation men har vunnit tillbaka mig själv och mitt eget liv.
Det har varit mycket sorg och ilska men allt blir bara ljusare en dag i taget.....

Stor Kram Alla !! <3

Jag känner igen mycket i det du berättar. Hela mitt liv var också kapat av rädsla och risk utifrån hon skulle dricka.

Lämnade hus och gemensamt liv. Sjukt jobbig period på ca ett halvår men nu ett år senare är jag mer lycklig och harmonisk än någonsin.
Har bott på tillfälliga ställen men allt har löst sig till det bättre.

Nu är jag otroligt glad över att ha fått tillbaka mitt eget liv igen.

Jag kontaktade Al-anon på min ort och har fått otroligt mycket stöd och hjälp i programmet där.

Kram

han släppte mig - igen. Att han slutade höra av sig berodde på att han samtidigt som han träffade mig, startat ett nytt förhållande (eller vad man nu kan kalla det) med en annan kvinna och inte velat/vågat berätta något. Istället för att prata med mig tog han henne med till en bar där vår firma hade afterwork (han visste att jag var där) och ställde sig och hånglade vid bardisken. Hur man kan tycka en sådan variant är enklare övergår mitt förstånd, men det är klart att prata slapp han ju. I min chock har jag inte ens kunnat skälla eller förebrå, gick bara hem helt tom. Kan bara inte förstå var viljan att såra mig så djupt kom ifrån. Han har alltid varit "snäll" förut, men detta tycker jag var illvilligt...
Jag känner mig så grymt sviken och förvirrad. Och det gör förbannat ont att bli bortvald igen, inte ens för flaskan...

Tack m-m och santorini för era tankar och kommentarer angående mitt ”snedsprång” i absolutismens namn. De är väl värda att fundera på och ta till sig. Självbedrägeri är ju inte precis någon större hjälp för oss som tycker att detta forum är en hjälp. Personligen är jag för gammal för självbedrägerier. Din, min och alla andras närvaro här är ju ett tecken på att självbedrägeriet är avslöjat för länge sedan.

I min värld, den arbetsrelaterade, finns det dock tillfällen där det inte finns något utrymme för den personliga integriteten utan man förväntas ta seden ditt man kommer. Alkoholen i sig är inte en hedersbetygelse utan att du deltar i en hedersbetygelse där alkohol ingår. Det är inte alltid som vår svenska övertygelse om individens självbestämmanderätt fungerar i andra kulturer. Men vi behöver inte argumentera om mina arbetsrelaterade krav och beslut utan det finns för varje individ här viktigare saker att argumentera om. Att det finns betydligt viktigare kollektiv händelser och situationer i världen att diskutera är ju uppenbart men först med en egen stark plattform är det möjligt att ta till sig andras lidande.

May the force be with you

Jag tror som ni att det är nyckeln. Att byta perspektiv, se nykterheten som en förmån, övertygelsen - precis det ni skriver m-m och Santorini, jag stjäl det rakt av ;-)

Idag är min känsla inför min valda väg enbart positiv. Jag står för min nykterhet rakryggad och stolt i alla lägen och sammanhang. Känner mig modern, cool och lite tjusig som inte dricker faktiskt, haha! Det enda jag sörjer är att här i Småstad är den festligaste alkoholfria drinken man kan få på lokal typ blandjuice med fruktsoda. Älskar att beställa spännande alkofria alternativ då jag är utanför Småstad. Sist en underbar giftgrön skapelse med ingefära och svartpeppar! Kul!

Däremot talar jag inte i varje läge om bakgrunden till mitt val, det tillhör något av det privata för mig, likväl som det finns mycket annat i mitt liv jag inte heller är särskilt öppen med till kreti och pleti. Jag är inte så generöst lagd på så vis. Men det hör till min personlighet snarare än pga skam.

Jag uppskattar ditt ärliga inlägg och har inga synpunkter på ditt handlande. Men jag vill kommentera samma sak som m-m tar upp. Jag reagerade precis likadant, det KAN bara inte finnas tillfällen då man är TVUNGEN att dricka alkohol. No way. För jag kommer inte att dricka alkohol av "tvång" någonsin. Nattvarden, hmm, om jag tog den, vilket jag inte gör, så skulle jag bara knipa fast och låtsas ta en klunk. Vad kan det annars finnas för tillfällen? Att skåla i champagne? Jag hamnade i ett sånt tillfälle nyligen, champagne hälldes upp. Då sa jag bara att jag dricker inte alkohol alls och såg till att jag fick bubbelvatten som också fanns. Man kan skåla i annat. Men det här är en fråga om hur redo man själv är. Kanske också i vilken ålder man är och vad man rör sej i för sammanhang. Det är lätt att stå för sin nykterhet när den kommer av inre övertygelse. Svårare om man ännu kämpar och tycker lite synd om sej själv för att man måste avstå. Observera nu att detta är personliga reflektioner och inte riktat mot dej fast jag svarar på ditt inlägg.

Jag är dock liite inne på samma som m-m skriver, att man ska vara uppmärksam på sina tankar så det inte blir en form av självbedrägeri. Jag hade själv funderingar förra hösten, med fem månaders nykterhet i ryggen, att jag skulle kunna ta lite Fernet Branca i förebyggande syfte mot maagbesvär då jag skulle resa till Egypten. Det smakar ju för jävligt och jag skulle ta det som medicin, det skulle inte trigga nåt. Jag ställde frågan här på forum och fick ett mycket tydligt svar av nån, minns tyvärr inte av vem. Svaret var att detta var ett sätt att lura mej själv för att få dricka och att det fanns annat att ta istället. Jag kände mej lite stött först, så hade jag inte alls tänkt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det fanns en poäng där. Jag lydde rådet att avstå, köpte probiotika istället och fick ingen magsjuka. Riskerade heller inte min nykterhet.

Jag önskar dej också lycka till och hoppas att detta tillfälle inte triggar igång begäret.

antagligen för att jag tycker likadant:) Jag tror att det klickade för mej när jag inte längre såg nykterheten som en uppoffring utan snarare en förmån. Vid tidigare försök har jag funderat mycket på olika bortförklaringar varför jag inte dricker. Jag har undvikit fester för att det varit tråkigt att inte få dricka. Jag MÅSTE sluta dricka pga att jag drack för mycket med det var lite synd om mej för det.

Denna sista gång nådde jag visserligen botten och var faktiskt tvungen att sluta. Konsekvenserna blev för stora om jag skulle ha fortsatt. Men samtidigt var jag så trött på att alkoholen mer eller mindre styrde mitt liv så det var skönt att slippa. Det blev på nåt sätt ändå mitt eget val.

Det som jag tror är väldigt viktigt att jobba för är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Att se fördelarna istället, att man inte behöver alkoholen i sitt liv. I början måste man jobba med sej själv, ställa om hjärnan. För mej har det gått väldigt bra nu. Jag ser faktiskt bara fördelar med mitt nyktra liv. En simpel sak är att det går utmärkt att hålla vikten. Det är mycket kalorier i alkohol och levern bränner alltid alkoholen först. Om man dricker flera dar i veckan hinner levern inte med att bränna annat än alkoholen. En annan himla enkel sak är att det blir mycket pengar över till annat. Det fanns alltid pengar till vin, det hade jag råd med. Visst, men nu kan jag unna mej annat, trevligare saker.

Så jag tycker ju man skulle fokusera på allt det positiva med nykterheten istället för att kämpa för att försöka lära sej dricka "lagom" om man druckit sej till missbruk. Poängtera hur bra det går att leva utan alkohol. Som flera skrivit här så får man en massa tid över. I början hade jag svårt att använda den men man lär sej att fylla kvällarna med annat än att dricka vin och somna i soffan.

Byta perspektiv, det är en väldigt bra mening. Jag tror man förstör för sej själv om man har som mål att dricka mindre istället för att lära sej leva det rika liv som nykterheten gör. Det blir som sagts tidigare som en religion. Man blir som frälst. Och jag har inte hört om några biverkningar om man blir hög på nykterheten.

En annan sak man måste klara är att leva sitt nyktra liv men samtidigt låta andra göra sina val. Bara för att jag inte dricker kan inte jag begära att andra ska vara nyktra. Man måste lära sej leva i ett samhälle där folk dricker. När man accepterat sitt val och inte tycker synd om sej själv längre är det inget problem.

Ja det var lite reflektioner. Det känns bra att fundera över dessa saker ibland trots att jag känner mej trygg i nykterheten nu. Man får ändå inte glömma var man kommer ifrån och just såna här rapporter kan trigga igång tankar om att man kanske kan dricka ändå. Det är det som är faran med såna här rapporter för den som inte har fullt accepterat ett nyktert liv.

Önskar att jag också hade förmåga att kunna uttrycka mig i text på ett sammanhängande sätt, för jag tror stenhårt på att det hjälper att "skriva av sig".Men det känns som om mina tankar bara fladdrar hit & dit.
En tanke eller en formulering ploppar upp i huvudet och försvinner lika fort. Jag antar att också det kan vara verkningar av att ha dränkt de små grå alltför ofta och länge.
Det är väl också det som har varit min mening med att dricka, att få känna det där första välbefinnandet komma krypande i kroppen och samtidigt känna hur problemen man upplevt bara krymper till skitsaker.
Att Egot också får en skjuts uppåt och man får en "aning" högre uppfattning om sig själv i ruset är nog också något som har triggat. Tråkigt att man inte insett hur patetisk man blir egentligen.

Jag känner också en kille som alltid var "jätterolig" på alla fester och höll igång alla i timtal, fullt ös och han verkade outslitlig.
Själv blir jag på sin höjd gladare och mer talför, och när det gått överstyr tyst och riktigt grinig.
Men min bekant är efter många års konsumtion inte längre festens medelpunkt vad gäller rolighet. Konsumtionen har satt sina spår och numera spårar det ur ganska tidigt och blir till något som folk tittar snett på och talar om veckan efter.
Energislukarna får massor av föda av sådant, de pratar och skvallrar och vältrar sig som grisar i andras problem, vedervärdigt!

Angående mitt regelbundna umgänge med energislukare så förstår jag inte varför i hela h_lvete jag accepterat att lyssna på andras enorma problem för att i nästa stund inte bli lyssnad på när jag försöker få ett råd om något eget trubbel? Har faktiskt fått kommentaren -Det är väl ditt eget fel! Varvid personen fortsätter att älta på om sitt som om jag inte hade sagt något alls?

Har också på senare tid "huggit tillbaka" ganska rejält när någon som brukar kritisera sätter igång.
Det har då och då faktiskt blivit otrevlig stämning med ännu mera försök att förminska, det känns som att man tycker att jag inte har "rätten" att säga ifrån!
Antagligen för att jag alltid varit tyst och bara tagit emot skiten som man lastar av? Men det är slut på det nu, jag har fått nog och det får man vänja sig vid eller sluta umgås.

Men, det ljusnar i alla fall sakta, sakta:

- Jag har en MYCKET gladare fru.
- Har så smått tagit upp en hobby som jag älskar och som har fått stryka på foten när "annat" varit första prioritet.
- Jag blir lika överraskad varje gång när jag kommer på att jag faktiskt KAN köra bil på förmiddagen! Sjukt va?
- Jag är otroligt trött, men på ett bra sätt som jag omfamnar med glädje. Antar att det beror på att den stackars kroppen passar på att reparera sig.
- Jag blir glad istället för irriterad när jag får besök. Förut var det ett jobbigt hinder, för då kunde jag ju inte dricka, det försenade mitt tänkta inträde i dimman.
- Gick ut i morse och fastnade på gräsmattan, andades in den klara luften, tittade på den blå himlen, kände den svaga vinden och slog ner blicken och bara tog in hur gräset sakta rörde sig. Låter helflummigt, jag vet, men det var så jag kände och det kändes så otroligt bra den korta minuten!

Det blev mycket ostrukturerat svammel detta, men det känns skönt att få ur sig.
Fortsätter att läsa denna tråd i kväll från sidan 56, nästan som när man hittar en bra bok, man vill inte att den ska ta slut. :)

Buzzz

vartenda ord. Härlig läsning. Dricker just nu vårt senaste favoritté Clippers Cloud Nine, så smakrikt, spännande och gott. Och snyggt förpackat:)
Kram / mt

Hörde jag (eller kanske läste) tidigare i veckan är det enda som är fullständigt jämlikt fördelat. Alla har vi 24 timmar per dygn, och hur vi använder dem är helt upp till en själv. Jag håller med dig om att det känns som att man fått dubbelt av den när man inte dricker alkohol. När inte hela förmiddagarna ska gå till återhämtning och sova igen det som inte sovs under natten, och kvällarna går till att dricka och fylla på vinglaset. Det är också så skönt att kunna göra sakerna som ska göras vilken tid som helst.

Har skrivit det tidigare, men det är inspirerande att läsa om att livet fungerar minst lika bra utan alkohol, det hjälper mig att byta perspektiv, se saker med nya glasögon. Jag håller med om att det inte behöver finnas lägen där man inte kan avstå från alkohol, vare sig man befinner sig i slott eller koja. Det som krävs tror jag är att man själv är övertygad om fördelen med att avstå, så det inte låter som att man har gjort en uppoffring som tyvärr måste köra eller äter medicin eller liknande. Det är nog i de lägena det är lätt att falla till föga och ta ett glas, att "unna sig" det (när det i själva verket är så destruktivt). Ja, det var mina tankar, vet inte hur vettigt det låter, men jag känner att jag kommer mer och mer till insikt om mitt (nyktra) liv.

Ha en bra söndagskväll!
/m

En helg som snart är till ända. Lite jobb, en hel del hemma-fix, en fika på stan med dottern och hennes kompisar, lyssnat ikapp ett par radioprogram jag missat i veckan, läst en bra bok. Förundras och njuter än en gång över hur mycket tiden räcker till då alkoholen inte längre tar upp plats i våra liv. Allt får liksom plats. Jag kommer ihåg hur jag inte förstod hur andra hann med allt. Jag fattade helt enkelt inte, fick inte ihop matematiken. Själv hade jag alltid uppskjutna projekt. Mycket lite av det vi behövde fixa med huset eller trädgården blev avslutat. Jag var ständigt jagad, och släckte bränder här och där. Söndagar och måndagar var en ren skräck som bara måste överlevas, bara så.

Jag är så tacksam. I första hand över min egen nykterhet, och i andra hand över mannens. Tänker på det kloka som sas i Mulletants tråd, ang den debatt rörande missbrukares möjlighet att "återanpassas" till "normal-konsumtion". Att det är betydligt mer krävande och jobbigt att lära sig dricka med måtta, än att lära sig leva helt utan. Så tror jag definitivt. Jag hade inte orkat hålla på och mecka på det viset. Och varför eg, då jag bara ville bli lite full? Det var ju själva poängen med mitt drickande. Aldrig för att det var en social markör, eller att jag någonsin befunnit mig i ett sammanhang där det av konventionerna krävts att jag dricker vin till maten (fast jag har självklart använt mig av den ursäkten). Och jo, då har jag visst befunnit mig i både "slott och koja" i mina dagar! Trams, skulle jag vilja påstå! Jag kan också med säkerhet säga att min dotter inte mått så bra och varit så trygg i sin vetskap om mitt välmående som hon är idag, om mamma lovat dricka bara "lagom" och så mycket som det "sociala livet kräver" och utan att ta "medicinska risker" fortsättningsvis. Hepp! Ego och fegt, vilket är två av en aktiv drinkares främsta drag dessutom...
Nu blir jag avbruten, vi hörs o kram

Hej Tusculanum! Läst och funderat på ditt inlägg. Beslutet om att bryta alkoholuppehållet är ditt, och jag lägger ingen som helst värdering i det, vi fattar våra egna beslut i våra egna liv och gör förhoppningsvis det som vi tror är klokast för oss. Det jag reagerar på är att du skriver att det finns tillfällen (kulturer och sammanhang) då det är omöjligt att avstå från alkohol, och att du drack för att situationen krävde det och inte pga sug. Min känsla är att detta är en form av självbedrägeri. Jag tror faktiskt att man kan avstå alkohol i alla situationer, utan att det behöver framstå som konstigt. Inte minst efter att läst de som numera är alkoholfrias inlägg här på forumet. Jag tror att det är få som inte respekterar eller förstår att man avstår av olika skäl (hälsa, principbeslut mm). Jag tror att du bör vara uppmärksam på ditt eget resonemang för att inte trilla tillbaka i vardagsdrickande - när är de här omöjliga tillfällena, hur hanterar du om du känner ett behov, sug, vid ett sådant här tillfälle? Som sagt jag lägger inga värderingar i huruvida man vill vara helt alkoholfri eller en måttlig drickare, men jag tror att man tjänar på att vara ärlig inför sig själv.

Tänker också på det du skriver om att förutse när någon faller tillbaka, ibland tycker jag också att det kan vara tydligt. För min egen del tänker jag att jag vill pränta ner både positiva och negativa känslor, för att bl.a. kunna se om och när tvivlet kommer på hur tankarna gått innan. Skulle jag falla tillbaka vill jag kunna gå tillbaka för att se om jag kan utläsa något av vad jag tänkt och skrivit. Ser forumskrivandet som en form av försäkring, eller sparande inför ev svårigheter i framtiden.

Önskar dig lycka till med ditt projekt och kul att det går framåt med motionerandet. Själv ska jag iväg till Friskis o Svettis om en stund :-)

/m