Senaste kommentarerna i forumet

för hopplösa - Livsförändring på djupet av Olle Carlsson. Säkert en bra vägledning om man tar den på allvar och verkligen tänker igenom varje steg. Inte bara läser igenom och lägger åt sidan. Han säger (med hänvisning till en forskare) att självhjälpsböcker kan göra mer skada än veckotidningstips för att böcker ger en djupare, mer seriös förhoppning om förändring... Den här boken kräver sitt arbete men kan nog bidra till en djupare syn på livet. Ska ta den till mig och faktiskt göra uppgifterna också. / mt

lessenfrun - även om jag verkligen inser och förstår att din sorg och förlust är något helt annat min. Det känns ändå som en tröst att veta att jag inte är den enda som gråter... och inte du är den enda. Kanske det är med dina tårar som jag tror att det är med mina - att de renar sinnet och kanske också gamla sår. Många gånger har jag citerat rader av en vän som inte orkade leva sitt liv: Gråt min vän för det hör livet till... Och så är det. Sorgen är kärlekens pris. Tungt att sakna och sörja men ofrånkomligt om vi älskat... och älskar. Kram i tidigaste timmen. / mt

Jag tror inte jag gråtit så mycket någonsin som jag gör nu..
Allt kom ikapp. Så! Pang på...

Är en väldigt liten människa..

Tack Nyman! Tar ditt råd om egen tråd. Börjar så smått fatta styrkan i denna blogg. Kommer onekligen behöva vaccinera mig ibland. Är dock trött på att fly. Vänder nu på klackarna och möter demonerna.

Är också jättetrött efter alla intryck och känslor. Kände mig jätteglad när jag kom hem, och fick sådan lust att dricka vin? ?
Jag måste vara jättekonstig, få den känslan efter ett AA-konvent. Men det var nog känslan att "fira" att det var en sådan bra dag.
Det gick över som tur var, tänkte tanken ända ut och då tog lusten slut.
Tack för en bra dag och hoppas verkligen vi kan träffas fler gånger. Kram!

Har varit hela dagen på AA:s kvinnokonvent i Stockholm. Hela dagen bestod av vanliga möten fast i större format och baserade på olika teman. Det var fantastiskt med all denna kvinnokraft, värme och gemenskap. Det är så häftigt att människor som inte känner varandra delar med sig av sitt innersta tankar, sin ångest och sin glädje. Mycket lärorikt och givande.

Jag har lätt att känna mig lite ängslig när jag ska på den här typen av tillställningar (typiskt ett sådant tillfälle när man trott att ett glas vin hjälper på traven!) då var det skönt att ha sällskap dit av rara Maria42 - vi känner ju nästan varandra och nu har vi fått ett varsitt ansikte till respektive nick också :-)

Jag fick också träffa min sponsor IRL. Henne har jag hittat via AA-mail och bara talat i telefon och via Skype med. Maken tittade lite på mig när jag glatt konstaterade att här är i alla fall en fördel med att vara alkis - man hittar nya supertrevliga vänner!!

Ska gosa ihop mig med kisse här i soffhörnan, kanske somnar jag till den här, inte så väldans bra filmen...

Jättekul att träffa forumkompis IRL och jag tyckte om dig också ♥ hoppas vi ses fler gånger! Jag är alldeles grusig i ögonen, det var en toppendag men det tar på krafterna med så mycket intryck och känslor tror jag. Maken har satt på Ironsky (nåt slags nazister från månen som vill ta över jorden...) så jag kan nog somna snart ;-)

Hösttrollet: hm får nog erkännas att de gått ner mer av sådana varor de senaste veckorna så de är säkert därför. Jublar över ännu en helg utan alkohol!

Jonas löfte har varit otroligt bra så det spelar ju ingen roll att kommentaren kommer nu. Va kul att du läst i min tråd, det har varit och är en tuff resa, men jag ångrar mig inte. Forumet är guld värt! I morgon har jag heldag i keramikverkstan inbokad, hade aldrig hänt i livet med A.

i gänget Maria42 !!!!

Kram ♥

Hemma efter en lång dag, middag avklarad och hinner nu ta in alla intryck en stund.
Det har varit en fantastisk dag, att träffa Stigsdotter (som jag tyckte mycket om) och alla dessa kvinnor på konventet, som berättar olika historier men som påminner så mycket om min historia. Att vara första gången på AA och så blir det en hel dag, förstår nu varför Adde gillar konvent så mycket. En hel dag med så mycket värme och kärlek och känslor. Känner mig helt slut nu men lycklig, det var så skönt att se IRL att vi är fler som har denna sjukdom, jag är inte ensam.
Att få prata ordentligt med Stigsdotter om detta som vi inte pratar med någon om, fantastiskt!!
Kram!!

Och välkommen in i min tråd. Jag sitter och dricker en 0-öl, min fru står och lagar till en önskemiddag precis bredvid. Vi lyssnar på Roffe Wikströms Ferlinplatta på Spotify, pratar, skrattar och kommer ihåg tillsammans när vi såg Roffe i en fantstisk konsert, som aldrig ville ta slut, på en underbar semestertripp på Gotland för rätt många år sedan nu. Långt innan barn, stress, oro och, den emellanåt påträngande, livsledan och ifrågasättandet av MENINGEN.
Men, vi har det bra nu, vi kommunicerar och förstår varandra. Vi älskar varandra, även om det är tufft ibland precis som det är för alla andra som lever ihop under stundom. Livet bjuder på riktiga smällar ibland, det är så det fungerar. Det gäller att samla ihop sig och resa sig igen och det är mycket enklare att göra om man hjälps åt med det också. Ibland behöver man utomstående hjälp för att klara av att hantera det RIKTIGA LIVET och då tar man den utsträckta handen för att överleva.

Jag kom fram till insikten att alkoholen aldrig har kunnat och aldrig någonsin i framtiden kommer att kunna hjälpa mig att hantera det RIKTIGA LIVET; det måste jag fejsa själv utan etanol flytande i ådrorna, för annars lever jag inte på riktigt. Jag känner mig otroligt stark i den övertygelsen... ibland... för att i korta stunder vackla så att jag nästan faller... men bara nästan, för i dessa stunder återvänder jag till mina kära, goda vänner och kamrater härinne, vaccinerar mig en stund (Ibland kort och ibland väääldigt lång, tycker min fru...) och så klarar jag ett par andetag eller några timmar till.

Skapa gärna en egen tråd i "Förändra...", det är där de flesta av oss håller till och håller koll, så att jag och mina kamrater kan följa din resa och förhoppningsvis hjälpa och stötta dig i ditt beslut.

Än en gång: Välkommen in i vagnen! Här är varmt och tryggt och nu rullar tåget igen, så häng på!

Björnkrammar från Pappa Björn!/NM

Har precis klipp och klistrat ditt inlägg till mig. Vill läsa ditt inlägg då kraften tryter. Du inspirerar mig. Gillar din ödmjuka inställning och det märks att du lärt dig att ta vara på dig själv på ett hälsosamt sätt.

Fruktansvärt bakfull, orkade knappt ur sängen. Men om jag tänker efter är det ju mer eller mindre så jag mått varenda lördag- och söndagmorgon, normaltillstånd= trött, ont i ryggen, stel, ledproblem, huvudvärk... Var det detta jag längtade efter i går kväll när jag inte kunde hålla tassarna borta? Knappast... Sov ju tretton timmar natten till tisdag, och hade ingen värk någonstans på morgonen, alltså har även den stela, onda ryggen och ledvärken i fötter och knän med alkoholen att göra???

Kanske en nyttig läxa? Tack, I'm back in the saddle again.

Usch ja, jag vet precis hur smärtsamt det där är.

Kram till dig, gubben och katten.

/H.

Vaknade pigg och utvilad, skjutsade blomman till arbetet, skall även hämta klockan tio ikväll.
Ungarna spelar tvspel.

till forumet nr 9 !
Självinsikten när jag själv tog mitt beslut om nykterhet är, och var, en livsavgörande vändpunkt för mig. Beslutet hade växt fram under en 10-års period ( !!) utan att jag hade en susning om var jag skulle vända mig eller hur jag skulle göra. Jag sökte hjälp ett antal gånger inom den sk öppenvården utan resultat. När jag kom till den definitiva slutpunkten, när mitt liv verkligen skulle sluta med att jag stod ensam utan mina barn och fru, då insåg jag äntligen vad jag höll på med.
Jag valde själv att åka på behandling och fick mina verktyg att använda i fortsättningen för ett nyktert liv. Den viktigaste lärdomen för mig var att ta hand om mig själv, att verkligen vårda min egna person, att sätta mig själv i första rummet tills jag kände att jag hade fast mark under fötterna.
För mig tog det dryga 1.5 år innan jag hittade mig själv och den person som jag verkligen är och var innan jag gick in i dimman.

Jag är glad för att jag lyssnade på de som gått före mig och som hade trampat den väg som jag skulle gå helt på egen hand. Jag sparade många tråkigheter genom det beslutet. Som nynykter var ju mina erfarenheter begränsade när det gällde det nyktra livet och jag var beroende av "Di Gamles" stöd men jag var tvungen att själv göra jobbet.

Din blivande tatuering kan jag jämställa med mitt halssmycke i form av AA's logga som jag köpte på behandlingen, mest tänkt att ha som ett minne :/ Den påminnelsen det innebär att se märket i spegeln varje morgon har betytt oändligt mycket mer än jag hade kunnat tänka mig, någonsin.

Det förstärkte mitt beslut varje morgon om att idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och gjorde mig efter ett tag till en stolt nykter alkoholist.

Jag har varit med ett tag men jag lovar inte mig själv att aldrig någonsin dricka alkohol mer i livet. Det är ett löfte som är alldeles för stort för mig och det blir som en vägg av motstånd, en känsla av hopplöshet. Just idag lever jag och dagen idag kan jag lova mig själv att inte ta det första glaset. På så sätt har mitt liv blivit hanterbart och dagar läggs till dagar, veckor till veckor, månader..... :-))

Häng kvar och utforska din kropp och hjärna och känn dina känslor återvända fullt ut utan sinnesförändrande medel.

Hej! Tack för de fina orden. Det får mig att känna mig på rätt väg. Just nu är jag stark men är medveten om att frestelserna kommer att komma. Hoppas då att jag står fast, tänker klart och inte tar impulsiva beslut. Hur går det för dig? May the force be with you!

Eftersom jag inte har någon egentråd så hoppas jag att jag kan skriva några rader här i din tråd Dompa.

Jag har tittat lite på hur fördelningen ser ut här på forumet och kommit fram till att på "Förändra sitt drickande" så är det ungefär 80% vin pimplande, eller före detta vin pimplande kvinnor, som skriver och följaktligen 20% supande eller före detta supande män, medan det på anhörig sidan nästan enbart är 100% kvinnor som skriver. Vad kan man då dra för slutsats av detta?

Ja när det gäller alkoholisterna så måste det väl vara så att kvinnor är mer benägna att erkänna och ta tag i sitt missbruk medan männen inte ser så stort problem med att ta sig en jamare eller fler.

När det gäller de anhöriga så verkar det som om kvinnorna ser det som ett stort problem att partnern dricker och är mer benägna försöka få tillstånd en förändring, medan männen antingen inte vågar ta tag i problemet eller inte upplever det som ett problem utan tycker det är ganska bekvämt att frun dricker lite vin eftersom dom då kan ägna sig åt sina favoritsysselsättningar, som till exempel att kolla på sport i fred medan frun sussar i soffan. Vad vet jag, men stor skillnad verkar det vara.

Detta kommer mig att osökt att tänka på en historia:

Två arkeologer höll på med utgrävning och hittade kvarlevor efter en människa och bland annat en skalle. Man tvistade en stund över om det var en kvinna eller en man och kunde inte enas. En bygdens son hade lyssnat en stund och bad att få titta på skallen och kunde tämligen omgående konstatera att det var en kvinna.

"Hur kan du veta det så säkert undrade de lärde nyfiket"

"Det är inte så svårt svarade mannen. Käken är ju helt utsliten" :-)

VV

Så vis och full av självinsikt. Blir stolt över dig när jag läser vad du skrivit till Trollis.
Allt var så rätt!
/A

Hör det bara än enklare att med skakiga armar klamra sigfast vid sitt beslut.
/A

Jag känner tyvärr igen skammen och föraktet, hur det får älskande att glida isär. Jag håller tummarna för dig. Vi är inte ensamma. Nyktra och raka i ryggen är livet så mycket lättare att tackla.

Hej Trollis. Håller med dig i det mesta. Tror dock att du sparkar in öppna dörrar. Vet inte i vilket syfte du gör det. För mig är detta forum till för att vi som någon gång fastnat i alkoholmissbrukets nät, oavsett som missbrukare eller medberoende. Vi ska ge varandra stöd, vara en axel att luta sig emot och ett öra att prata till. Inte är det väl för att ifrågasätta någons vilja till förändring eller att påminna någon om all skuld som han just erkänt och tagit på sig sin del för??

Jag har inga planer på att fortsätta dricka. Jag är tokmotiverad att sluta med en drog som samhället varnar för med ena pekfingret, men som samhället och vår mainstreamkultur gör en axelryckning för och ger en blinkning som utstrålar "det hör till, förgyller samvaron och ska väl en man fixa". Läs Benny Haags bok http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100118494 . Han visar verkligen på allt skit som alkoholen är medbrottsling till. Jag vet att en del tänker att det är inte pistolen som dödar, det är människan som avfyrar den. Håll med om att människan och pistolen samt människan och alkohol visat sig vara en farlig kombination!

Förstår inte heller trollis varför du vill spekulera i om mitt äktenskap är över efter två inlägg, från mig och min fru. Jag sitter nu och skriver detta med mina två underbara små killar jämte mig i soffan. Det är tecknat mys på tv:n, min fru sover i vår säng. Klockan är 06.52 och jag påminns om hur sanslöst mycket lättare det är att vakna nykter efter 7 h än tokbakfull efter 4 h sömn. Jag älskar min fru. Vi har båda terapeuter vi ska besöka, vi har verktyg för våra gemensamma problem som vi ännu inte praktiserat tillräckligt. Med mig nykter och med känslor som sakta sipprar tillbaka ska vi klara detta. Har redan beställt att tatuera in 121022 på min axel, dagen då jag tog beslutet. Jag kan inte veta om jag fixar att aldrig mer ta än droppe. Däremot vet jag att om jag råkar ramla ner i diket tillfälligt, gud förbjude, ska målet vara att så illsnabbt som möjligt ta mig upp på den enda möjliga vägen. Det kommer att bli galet tufft, men jag ska klara det.

Det svåra är inte att sluta, det svåra är att inte
Börja., Att inte ta FÖRSTA glaset.
Jag vet hur det känns, klump i magen och känsla av att vara värdelös.
MEN DET ÄR DET SISTA DU ÄR, DU ÄR SÅ BRA SOM KOMMIT HIT, och du är bara mänsklig.
Påt igen bara.
Kram och lycka till
/A

Sorgen är kärlekens pris. Och kärleken - oberoende till vem eller i vilken form - är värd all sorg i världen. / mt