Senaste kommentarerna i forumet

Aldri s som i s...

Om du ska redovisa ditt Mums Mums intag, då är det helsnett. Att du redovisar ditt alkoholintag till en nykter anhörig, det kan jag på sätt och vis förstå...ur den anhöriges synpunkt. Min fru dricker ju också och på ett konstigt sätt blir jag lugn när hon berättar hur mycket. Idiot? Yep. Men Mums-mumsen? Vad fan är problemet? Nej, jag blir sur på dina vägnar. Förstår ju att det inte är mumsen som är problemet i er relation, men då får han väl säga det? /R

Vad är det? Hitta ansiktet? Är det det jag gör? Ja kanske det. Men jag la av ansiktet i helgen när jag berättade att jag är alkoholist osv. Då ska han inte komma här på måndagksvällen och komma... Jag vet var jag kan hitta mitt ansikte och om det så att mannen i mitt liv inte vill hitta/inte vill plocka upp det då är det verkligen hans förlust. Så känner jag nu. För visst fasen duger jag. Tack Dompa. Visst fasen duger JAG!

Blått glas är ofärgat. Om det inte är tokblått som i S......då är det tveksamt. Men jag skulle satsa på ofärgat. När det gäller maken, varför ska du behöva hitta ansiktet? Gör han det för dig? Du duger. Tycker jag /R

...som vi hade i helgen. Vart tog den vägen. Här har jag lagat god soppa till middag och det första jag hör när han kommer in här med sin skål är: jaha, har du satt i dig en hel mums mums själv?. Nej, det var ju så att 2 åt jag i fredags när du inte var hemma och 2 åt jag idag när du inte var hemma och va fan då då???? Det är sockergodis, who cares? jag har betalt hälften och tillagat hela soppan som du just nu äter och sedan demonstrativt går och hämtar peppar till för den var inte så god tydligen...

jag försöker tänka egoistiskt: your loss! Jag är en fantastisk kvinna och om du inte ser det så är det din förlust....

15 mil är ju en bit. Men forumet här kan vara ett komplement till Al-anon. Här får du respons även om det inte är så direkt som vid ett möte. Men det kan vara väl så läkande och djupa resonemang på nätet.
Vi har själva inga barn. Som tur är skulle jag vilja säga. Men jag tror helt krasst att det bästa för barnen är att växa upp i ett hem där ro och lugn råder. Och inte en oro för hur pappa ska vara när man kommer hem. Är han sådär konstig eller är det den vanliga pappa. Barn förstår mer än man tror.

-

Det är ett mysigt ord. Jag är ingen språkvetare men jag känner också att svenskan kan vara ett fattigt språk. Ofta tar jag till engelskan eller t.o.m italienskan när orden inte räcker. Din karl tycks vara allt det som jag är; självfixerad, karriärsugen och blind. Tror tyvärr inte att du kan ändra på fanskapet. All förändring måste komma inifrån - en av alla de nyttigheter jag snappat upp här. Men jag skickar samma styrkekram tillbaka, den du gav mig. Känner du hur jag lägger ner min själ i den? Att jag bara önskar dig väl? /R

Hamnade framför ett sånt där program på 3:an, ni vet ett sådant som bara vill exploatera och tjäna pengar. Men , ändå. Där var en del för mig nya saker om söta Whitney som gick bort förra veckan. Alltså, shit, när hon står där och hävdar att det inte är en comeback och hon håller sig i pulpeten för att inte ramla... så jävla sorgligt. Man diskuterar hennes röstomfång, osv Men faktum är, här har vi en vacker framgångsrik kvinna som inte kunde sjunga sina egna hitsånger för hennes röst hade begränsats genom att hon mådde dåligt fysiskt. Fy fan vilket gift det här är! Nåväl, många saker här som inte passar in på mig och maken ;-) men ändå, missbruk är en gemensam nämnare....

Söta fina vackra Whitney, hoppas att din dotter klarar sig väl i livet och uppnår allt hon önskar för sig själv!

om mitt fall kan vara till nytta på nåt sätt. Då var det inte förgäves:-) Jag kan lova dej att det var verkligen inte värt det korta nöjet! Håll ut! Jag känner mej mycket bättre ikväll, känns som om det skulle kunna vara lugnt ett tag igen innan kampen börjar på nytt. För det gör den förstås men just nu är jag utled på allt som har med alkohol att göra och det känns bra!

kan nästan vara bra ibland att få sig en knäpp på näsan, när man tycker det går för lätt. Med ditt misstag hejdade du mitt fall, för mannen är ute och reser och denna gången gick tankarna väldigt mycket till vin. I morgon kommer en kompis från min hemstad och hälsar på och skall bo över, många nätter med vin och ost har det blivit för oss. Så jag tror att den lille fan hade räknat ut det redan i helgen att nu kom chansen, men jag ringde henne idag och berättade som det var.
Så i morgon blir det en ny meny och jag kommer hålla fast vid regeln ingen alkohol hemma hos mig.
Så många kramar till dig!

Nu får ni ursäkta, nu använder jag min tråd som en dagbok, dvs ingen annan ska läsa. En stor anledning till att inte dricka är att, om man är som jag, dvs gärna sjunger mycket, så kan det helt plötsligt dyka upp: "in kommer far...." och sen ser man sin 7-åring stå där och undra vad far gjorde (precis som mor i visan....).

Och sedan dök ett engelskt ord upp här, sug på det: indulge. Det är ett mysigt ord och det är vad jag ägnar mig åt just nu på alla sätt och vis, särskilt som jag fått anstånd med jobbåtaganden: i am indulging - jag sänker mig ned i mysigt missbruk och känner av om det är så mysigt? Min sk-stövel till make finner det för gott att arbeta sent trots fina ord i helgen.... nåväl jag är jag och är mig själv närmast. Just nu är det jag som bestämmer, ingen annan, inte ens alkoholdjävulen. Faktiskt.

Nu ska jag dricka lite te och äta en mumsmus, titta på House of Eliot (minns någon den?) och mysa med kisse på höften och liten gin innanför nattlinnet. Imorgon kommer jag igen, när jag har indulgat mig i detta och insett att det inte är så kul trots allt...

Härligt Du!!!
Och beroende på vad för hjälp du får, beroende på vilket hem du kommer till, så finns där säkert någon typ av hjälp för barnen också! Du är nog inte den förste, eller tyvärr den siste föräldern med alkoholproblem... Men en sak i sänder, det viktigaste är att du får hjälp, så att du sen kan hjälpa din avkomma, kanske främst genom att igen vara en närvarade pappa som det faktiskt går att prata med om precis vad som helst!!
Men jag förstår din oro, helt och fullt! Ta den på allvar!! Men tillåt dig att lita på dem som vill dig väl, som din svåger/svägerska..
Stora kramar!!!

Framtidsdrömmar! Om jag förstår rätt är du ganska bra på gång med att visa att du inte tänker stanna om han fortsätter dricka. Jag önskar dig kraft att stå kvar vid att du lämnar om han inte söker hjälp. Kanske han tar behandlingshemmet då? I så fall ingår stöd också till dig den vägen.
Femton mil är ju en bra bit att köra till Al-anon men du verkar inställd på att fixa det. Forumet kan vara ett jättebra komplement, fortsätt att läsa och skriva här! Likväl som mr P läser och skriver här har jag som medberoende läst och skrivit mycket på missbrukarsidan. För min del har det varit till hjälp för att inse hur lång och djupgående process tillfrisknande är för både missbrukare och medberoende. Jag vill också tipsa dig om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende, där har jag hittat mycket kraft och stöd. http://medberoendeinfo.blogspot.com/ / mt

för ert stöd! Javisst Stigsdotter vet man hur det ska bli. Jag köpte vinet åt mina föräldrar på fredagkvällen trots att jag bra kunnat göra det på lördan innan jag skulle besöka dom. Jag kan inse nu att det fanns en baktanke med det hela. Just precis det där "vilken bra idé!" Nå jag känner mej lite bättre nu, det är ingen idé att sparka på mej själv, det känns ändå tillräckligt jävligt. Det värsta är att jag var så säker på att NU hade jag fått nog. Nu skulle det gå av sej självt när botten är nådd. Men så klart att vi kämpar vidare, det här är en kamp vi måste vinna. Det finns ingen annan väg. Och det tröstar mej väldigt att läsa om andra kloka människor som kämpar, som gjort samma dumheter. Och ännu värre. Jag har läst och sett mycket om My Skarsgård och då tänker jag att t.o.m. en som är läkare och allt inte kunde styra över sej själv utan lät sej sjunka så djupt. Då kanske det inte är mej det är fel på utan drogen som tagit ett grepp om mej. Men hon kom ur det och det kan jag också. Men vad vi måste inse är att vi kan aldrig aldrig dricka alkohol igen. Kramar till er!

Tack mr. Pianoman för ditt svar.
Jag söker med ljus och lykta efter olika ställen som skulle passa mig i form av hjälp för mitt medberoende. Jag har verkligen börjat inse att jag måste göra något för mig själv och mina barn. Det är ju så att jag bor 15 mil från närmsta Al-anon och olika grupper som har med medberoende att göra och det blir många timmars resande, mycket bensinpengar men jag tror att jag måste ta det för att jag ska få lite hjälp på traven...... Mitt i alla mina tankar så får jag så dåligt samvete för att jag känner så här, att jag vill flytta och få lugn och ro i min själ. Hur ska det gå för honom? Har också en förhoppning om att det ger något gott med sig som det gjort för dig/er. Men med åren så är det mycket som blivit skadat...kanske det inte går att reparera. Jag vet att vi snart provat allt, utom att han varit på behandlingshem och det gör mig så ont att ge upp utan att det sista är provat. Trots det så vet jag inte om jag orkar att kämpa mera.
Har du barn? Hur gör man för att det ska bli bäst för dem?
Kram!!

All min respekt till dig Dompa! Det du gjort idag, och beskriver här nu, är storslaget!

viktoria, "drakbarn" förknippas med styrka, hälsa, harmoni och tur ser jag på Wikipedia:) Själv är jag född i tigerns år och är därtill Metalltiger... medan Mm är född i oxens år. Således passar vi inget vidare ihop så vi har att jobba med:))/ mt

dina ungar kommer att tacka dig! På en av mina favoritbloggar (för medberoende) tipsades om den här nya boken. Skaffa den! Allt gott till dig och dina ongar! / mt
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2012/02/hjalp-min-pappa-ar-sjuk.html

Om det där med behandlingshem.
Om jag har förstått det hela från folk jag träffat, så är det skönt att komma till ett ställe som har behandling för alkoholism som huvudsyssla (om man nu själv enbart har alkoholproblem).
Det finns hem som blandar olika missbruk och där har flera jag träffat känt sig så vilsna. Många yrkesarbetande (oftast fäder) med alkoholproblem som sätts ihop med unga hårt missbrukande narkomaner blir inte helt lyckat.

Nu var jag ju på ett hem där de flesta har just alkoholproblem så jag har inte själv dom erfarenheterna. Men det är vad jag hört från sånna som vet.
Några tablettmissbrukare träffade jag också på, men huvuddelen var alkoholism

Skickar en styrkekram, känner du hur jag försöker ladda den med kraft :-)

Jag tycker inte det är själviskt att inse att du behöver, och sedan begär, hjälp. Det är starkt gjort - många kommer inte ens dit.

Jag tror att du kan få hjälp med barnen också från Soc, alltså att förbereda dem och tala med menar jag? Beroende på hur gamla det är tror jag det är viktigt att vara så öppen och ärlig mot dem som möjligt, d.v.s. att pappa är sjuk och behöver hjälp för att bli frisk så han kan vara en bra pappa till er sedan, nåt i den stilen. Barn förstår mer än vi tror och de är ofta så kloka så kloka.

Bra att du har svåger o svägerska som stöttar!

har lite samma erfarenhet som viktoria - fast från andra sidan så att säga. Vi har också gått i en viss otakt i den bemärkelsen att han inte haft den egna viljan att helt sluta dricka alkohol. Han har slutat för att jag inte stannar kvar i ett liv där alkohol ingår. Det här har tidvis känts som ett dilemma - som dock varit klart för oss båda. Sen länge har jag känt att vi går på samma väg och nu alltmer jämsides. Trots alla likheter i missbruk & medberoende verkar det finnas lite olika vägar att ta sig fram till ett nyktert liv. / mt

Hej och välkommen hit. Här finns många kloka tankar om medberoende, även om jag är från andra sidan. Jag fick ultimatum från min fru som flyttade från mig, att om jag tar mig in på behandlingshem skulle hon finnas hemma när jag kom hem därifrån. Detta var november 2010 och jag kom hem från behandling strax innan jul det året. Vi har nu ett bra liv ihop.

Helt spontant så tycker jag det verkar som att du har försökt "rädda" flera i din närhet väldigt länge. Nu är det på tiden att du räddar dig själv!
Var egoist och sök upp någon att prata med. Finns AL-anon i närheten så tror jag att du kan få mycket stöd därifrån. Familjerådgivningen ni varit på, kan det vara ett ställe att höra av sig till? Inte för er båda, utan för din egen skull.

Men som sagt, jag är inte från medberoendesidan. Men jag kände ändå att jag ville svara.

Varma kramar!

Kanske kan vi lära oss något av återfallen? Jag kan lära mig att den känsla jag fick i magen "vilken bra idé!" när jag kom på att köpa en flaska vin för att min vän skulle få ett glas i själva verket innebar att jag såg fram emot att få dricka själv. Det var ett slags nästan fysikt påtagligt "jippi" som kändes därinne... kan inte förklara riktigt, men jag inser ju nu att detta var ett sug modell större :-(

Nåväl, på det igen, vi kämpar väl vidare? Kram från mig

Ja på't igen. Precis som santorini säger så kommer den där ångestkänslan som ett brev på posten direkt, alla de där depptråkiga-ingenting är någon idé-känslorna poppade upp på en gång efter mitt återfall. Och. dem kan man ju faktiskt klara sig utan! Jag inser nu att jag faktiskt har mått väldigt mycket bättre den tiden det inte blivit några större fyllor - så ska det vara.

Ha en bra 8:e vecka, kram från mig!