Senaste kommentarerna i forumet

Har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv!
Är det vädret?
Sov inget vidare inatt. Kudden var knölig, täcket för varmt, månen lyste in genom fönstret och rakt in i ögonen.
Skulle kunna gå och lägga mig nu en stund, men jag är förmycket uppe i varv.
Rastlös.
Men jag tänker inte så mycket på alkohol.
Kom precis hem från beroendecentrum, där jag finner ett enormt stöd och där jag kan prata av mig.
Dom förstår precis, och vi kan skratta tillsammans om min kidnappade hjärna.
Allt känns så normalt att gå dit.
Jag drack en mugg med antabus och kände mig allmänt nöjd med livet.

Men den här tröttheten?
Kommer bakfyllan retroaktivt?
Nej jag är inte bakis idag, inte igår eller förrgår heller.
Jag ser allt på ett klarare sätt nu.
Kanske jag tillochmed ska slita röka?
Det smakar ju verkligen skit.

Kram på er och ha en fantastisk nykter dag!

Blir glad när man kan göra någon på lite bättee humör.
Och när man läser runt här bland trådarna så andas det så mycket positivitet och framåtanda.

Jag har blivit indragen i en whiskyprovning lite på ett bananskal.
Men ser inte det som något problemen.
Bara man spottar och sköljer ordentligt så hoppas jag stå pall.
Det om något blir en prövning, men jag ser med hoppfull framförsikt fram emot provningen.

Idag skall jag bara vara, äppelpaj är gott. Hela familjen åt frugans bästa igår.
Inte bra för min tomtekropp men gott, med vaniljsås till.

Dagens reflektion:
-Ta det lugnt, du hinner.

Idag dricker vi inte.
/A

Hej Fenix! Om du vill och orkar så skriv ner en rad. Jag vill veta att du är ok. - Och om du inte är ok, så vill jag veta att du lever. Men bara om du själv vill. Inga krav. (men du saknas, så; liiite krav)

Fia

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Håller med övriga skribenter i din tråd, vill.sluta, du utstrålar både ett annat lugn och glädje nu! Skönt att läsa. Apropå pepparkaksvatten, så har jag köpt ett gott pepparkakste - mycket gott!

Grattis konstnären till dina månader (visst låter det bra - månader!). Låter gott med äppelkaka!

/m

Att erkänna för sig själv och skriva här är ett bra och viktigt första steg!

Jag är absolut ingen expert på hur du ska gå tillväga för att klara att hålla dig nykter men ett par saker tänker jag bär jag läser din text:
1. Berätta för din fru, om du tänker göra allvar av ditt försök. Att inte berätta för henne är ju att hålla en dörr öppen för att kunna dricka - tänker jag. Är du däremot inte beredd på att göra ett försök ska du nog inte säga något. Inget är ju så fördärvligt för en relation som brutna löften.
2. Dina kompisar. Själv har jag under mina nyktra veckor varit iväg med kompisar på ett par tillställningar där det druckits, i ena fallet mycket. Tyckte det var jobbigt före, men gick bra där, hade inget sug då. Jag tror att din nykterhet kan ge ringar på vattnet. Det kanske är fler än du som har funderingar hemma i kammaren?

Oavsett behöver du fundera på vad du vill och hur du når dit. Säger som många andra, läs här och begrunda, du kommer att hitta många kloka tankar och erfarenheter :-)

Lycka till!

Vad glad du låter så känner jag med just nu. Är uppe själv i denna
svarta morgon det är min stund och jag njuter i fulla drag. Ätit
gröt druckigt tre koppar kaffe, vad kan man mer önska sig.
Nu har jag varit vit 2 månader och en vecka. Trodde aldrig jag skulle
klara första veckorna. Men här stor jag nu lite vilsen med massor av
känslor som väller fram. Ska bara få min man med mig tror inte han är
mogen ännu.
Ja, idag blir en fin dag och fotboll i kväll.
Ska göra en äppelkaka till kvällen
Ha det bra
Konstnären

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Hoppas att gårdagens magnetröntgen blev bra.
Fortfarande får jag arbetsmail där jag ombeds styra upp ett och annat.
Blev ett kort svar tillbaks, jag är sjukskriven till december.
Hoppas dessa saker åtgärdas för det kan ju inte bara bero på en person........
Lös problemet.

Kommer bli en härlig dag nu, tack för tisdagshälsningen m.t.
Önskar ALLA godmorgon nu, och idag dricker vi inget.

Hahahaha, var just uppe och fixade kaffet och drack lokas vatten med pepparkakssmak.
Den är god, lite julkänsla såhär i November.
/Al

att du påminner dig. Här i din tråd. Önskar dig en fin tisdag! / mt

insikt - den att man (jag) kan gå. Att jag faktiskt kan det. Jag känner så väl igen att jag hittade ett inre lugn då. Jag måste tillägga att missbrukarens inre kraft sätts på hårda prov, länge. Värna och bevara din inre inställning - ditt liv är ditt val.
Andas lugnt och fint denna veckan. Livsluft. Kram / mt

Det är ju en hel vecka :-) Förstår vad du menar med ludd i huvudet... Tyckte första veckan var jobbig på så sätt att tankarna virvlade runt mycket. Känner som du att vissa saker kan jag relatera till hos andra och annat inte. Jag tycker att det är bra att läsa i trådarna hos dem som varit nyktra ett tag för att ta till mig av deras tankar. Det har hjälpt mig en bit på väg, tror det är viktigt med bra förebilder, även i det här sammanhanget.
/m

Vad härligt att du börjar bli fri :)
Ta hand om dig och barnen!

Tack för att ni tar er tid att skriva.
Känner ett konstigt lugn idag, som att själva insikten att jag faktiskt kan gå ger mig ro.
Jag tror att min sambo för första gången insett det oxå, att detta liv inte är för mig. Inte för någon av oss. Så nu väntar jag bara på nästa steg. Orden har inte längre någon betydelse. Bara handling som räknas. Han ska söka hjälp denna vecka. Jag ska inte tjata mer. Även om jag är rädd så villl jag tro på en människas inre kraft utan att vara naiv. Om han väljer livet eller spriten är utom min kontroll. Denna vecka bara andas jag och ser vad som händer...

på rätt väg tycker jag det känns som. En första vit vecka och ja, det går faktiskt. Det går ännu lite bättre när jag fyller tiden med något vettigt, och det är ju inte så märkligt. Trots denna lilla delframgång som en futtig vecka innebär, tycker jag mig inte känna någon större glädje för det. Det är mer som att vara omsluten av en trist likgiltighet, blandad med ludd i huvudet och en portion malande oro. En oro när man läser om alla skador som är relaterade till ett långvarigt alkoholberoende. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det nu. Känns i alla fall som kroppen kämpar - vilket den förmodligen gör för att fortsätta att rensa upp. Jag tror vissa känner igen sig, andra kanske inte. Har när jag läst i andras trådar märkt att mycket är lika i mitt och andras beroende. Annat är för mig helt främmande, men det har jag väl redan skrivit om, som avsaknad av lust att dricka på morgonen etc. Har egentligen inte heller något större sug, det är inte det som tynger mest just nu.

Håller tummarna för alla som kämpar, och ser fram mot en "baksmällefri" tisdagsmorgon!

Läser ditt inlägg och kan bara instämma. Det känns som du har alla förutsättningar att lyckas.
Du låter väldigt motiverad och målinriktad.
Dessutom har du ju tidigare klarat av att leva ett alkoholfritt liv under 7 år.
Underlättar också att ha ett umgänge där det inte dricks så mycket.

Tråkigt med dina hundar.

Ha en fortsatt fin kväll!
Tanten

Hej
Det var ett riktigt bra inlägg du kom med där du beskrev dina tankar och bekymmer. Känner igen mig i mycket.

som många har skrivit låter du ärlig och stark när du skriver. Upp på hästen igen!

Tack för din kommentar!
Vet inte riktigt vad jag hoppas få för stöd/råd egentligen, men varje nykter dag och vecka låter fantastisk i mina öron

Lycka till du med!

..tack för ditt svar.
Jag skall bestämma mig i veckan och då först efter att jag har varit på ett info möte om hur det går till.
Efter det så skall jag bestämma mig.

Samtidigt tror jag oxå att det beror på vem som har det för att det skall bli bra.

Tror att jag går på info mötet först och sen tar beslutet.

Kan vara bra som du skriver att man får lyssna på hur andra har det, har haft det.

Tack

Fick med mig två gamla kompisar igår eftermiddag. Jack Daniels och Jim Beam. En anhörig tog hem från Tyskland till mig. 4 burkar öl också. Jag hällde i mig ölen på rekordtiden 30 minuter och han få i mig ett glas av både Jack och Jim innan jag hällde ut det tredje glaset i vasken och gick och la mig. Helvete vad jag gick igång på den där whiskeyn! Min livslust blev enorm och jag var så glad att jag satt och log i soffan. Allt var BRA IGEN!!! Whoohoo!!! Det var ju själve fan att det inte skulle gå att hålla sig helgen ut. Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag fattar inte varför jag inte kan hålla motivationen uppe mer än 4-5 dagar. Nu blir det en prövning när Jack och Jim finns i huset. Nu måste jag låta dem vara ifred. Jag tänker inte tillåta mig att dricka av dem om det inte är fest med gäster eller nått.

Jag är i alla fall glad att jag kunde stoppa, VILLE stoppa efter två glas. Det visar ju att man har en gräns i alla fall och inte håller på till man faller omkull.

I övrigt var helgen OK. Lite smått låg men ändå OK. Har haft lite ångestattacker på tjejen när hon gjort eller sagt nått som jag ogillade.
Upp på hästen igen cowboy!

Blir glad för dina ord!

Ja, barfotamannen har skor på sig idag och hundräddarkvinnan har närmre till skratt än till tårar. Faktiskt två helt andra personer idag. Läser min trådstart och förundras över att den där kvinnan på riktigt trodde att det var hennes ansvar att se till att någon som supit bort sina skor inte skulle behöva frysa om fötterna.

Kram!

och kan verkligen rekommendera det.

Jag tror nog att alla som ställs inför en samtalsgrupp känner att det är obehagligt till en början. Märkte det tydligt då det var löpande intag, alltså ingen början eller slut utan man fick gå tills man kände sig redo att klara sig utan gruppen. De som gått längre pratade ganska öppet och ärligt medan de som var nyare inte sa så mycket. En bra gruppledare vet ju det och pressar absolut inte. Jag var livrädd första gången!

Det gav mig så mycket mer med gruppen än bara enskilda samtal. Mycket genom att jag genom andras berättelser fick en större förståelse för min egen situation, tankar och känslor. Vi dömer ju gärna oss själv, skuldbelägger, skapar känslor av skam. Det var lättare att hantera då jag kunde se på liknande situationer utifrån, om jag inte tycker att "Sara" var dum i huvudet för att hon bråkade/inte lämnade sin man/trodde på hans lögner så kanske inte heller jag var det?! Om jag inte tycker "Sara" får skylla sig själv så kanske inte heller jag behöver göra det? Om "Sara" klarade av att lämna och påbörja ett nytt och bättre liv så kanske också jag kan det?

Det är en helt annan sak att lyssna på någon professionell som säger något till en än på andra som faktiskt varit i liknande situationer och dessutom lyckats förändra dem, ungefär som här på forum, man ger ju ofta också råd till sig själv genom att ge dem till andra. Lite av den kärlek och respekt jag känner inför de tjejerna har jag faktiskt lyckats överföra till mig själv.

Ge det en chans, gärna flera eftersom det är jobbigast första gången.

Kram på dig!

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Vad härligt att höra ifrån dig..
Kön eller ålder spelar ingen roll, det är bara otroligt fantastiskt att höra att du också valt att lägga av.. Får man fråga varför?

Jag vart tillfrågad om att gå i en samtalsgrupp som de skall starta på kvinnofridsmot. Är det något som du har gjort?
Vet inte om jag klarar av att sitta med en massa okända människor och våga öppna sig.

Skall bestämma mig den här veckan...

// Fågel blå