Senaste kommentarerna i forumet

jag hoppas att du inte hinkade i dig hela flarran själv i alla fall? Maken har nog inte förstått allvaret här, det är lite som med min man också. Han skällde på mig för att det var slattar kvar i barskåpet, jag erkände att jag dricker för mycket och så nån vecka senare stod han där och frestade med en öppnad vinflaska. Så är det ju, det går inte att stå emot då!

Skatan skriver en bra grej: "jag har också börjat sluta". För så är det. En process, det måste ta tid och man måste få med sig själv helt och fullt. Och maken. Han måste fås att förstå. Min fattar nu, sa precis som det var att om du ställer ett glas framför mig så dricker jag och då kommer jag vilja dricka upp hela flaskan.

Det viktigaste nu är att du efter ditt race är ädel och stark nog att förlåta dig själv!!! Shit happens...jag kan tänka mig att du kanske blir jätteledsen, då du varit så djävla duktig så länge. Men ta nya tag. Förlåt också maken då "han visste inte vad han gjorde" som köpte hem vinet. Kan ha varit ett tecken på missriktad välvilja. Som i PersonligaPerssons kompis fall, kompisen tyckte att PP liksom skulle slappna av och ta ett par glas för familjefridens skull. Komiskt. Kan du läsa om i PP:s tråd...

Verkar som jag missat en del inlägg! Min förra kommentar blev lite "malplacerad", kan man säga. Men hur mår du idag,Maria42? Ge inte upp! Rom byggdes inte på en dag. Som sagt, är det inte första gången jag tar tag i mina alkoholvanor! Hur trevligt vore det inte att vara "normal"! Men jag får surt konstatera att i den ligan platsar inte jag..Men jag kan bara konstatera att alla vi andra har Mycket Känslor och Stora Känslor, vi är bra på att uttrycka oss och vi Vågar vara svaga!! Det tycker jag är ett stort plus! Kram Skatan

:-)

/H.

Någonting här kändes väldigt omvänt på något sätt, du strular till det genom att dricka för lite ;-)

Ett kvartal, smaka på orden. Vänder du dig om ser du PiL någonstans halvlångt bort i spåret, i nedförsbacke, dessbättre ej i betydelsen "på väg utför" utan mer på väg i kapp med stora steg. Eller ikapp kommer jag ju aldrig, håller snarare distansen :-)

Med risk för att verka stursk, men det finns inte en chans att jag inte cashar in sjätte raka helgen.

Hej På Er Alla! Och speciellt till dej Maria42! Jag är också ny här.Underbart att du mår bra, och att det känns bra.Sug på den karamellen! Du verkar ha bestämt dej,Vilket lyft,eller hur!? Ta en dag i taget och var rädd om dej, tyck om dej ,mycket. Det är du värd! Jag har också "börjat slutat", igen.Tredje gången gillt, hoppas jag att jag kan säga om några år!! Det som jag kämpar mest med är väl mitt Humör! Är det ingen annan som upplever att det helt plötsligt dryper galla över allt och alla? Jag blir så råsur och elak!! Möjligt att det lättat någotnu, efter snart fyra veckor,men ändå. Samtidigt kan jag känna att jag äntligen förstått att det är Nu som gäller! Är snart 59 år, så vad väntar jag på?! I dag ska jag ta hand om mej, inget vin.Har faktiskt ingen lust att dricka. Men istället är jag lite godissugen och en aning rastlös på kvällen. Men det är väl smällar man får ta. Summan av laster är konstant, var det ju nån som sa. Kram tillbaka!

Kram!

Tänk nu på alla bra dagar istället, vi kommer alla att falla någon gång. Men det är ju inte hela världen och det är ju bara att resa sig igen och fortsätta på våran väg. Kramar och styrka till dig!

berätta om gropen om du vill. Vi lyssnar och stöttar.

kram

Hur gick det?

Tack, detsamma Lillablå. KRAM!

grop, nej handlöst i ett djupt hål igår. Igen visade sig nykterheten i reaktionen och mötet. / mt

måste också få följa med hit

Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

Det var vackert så man får tårar i ögonen..

Akoholen kan nog många gånger hjälpa till att "lulla in", bädda in, förhållandet i en mjuk lite suddig tillvaro där man liksom slätar ut problemen och tristessen, om båda dricker vill säga. Likväl som det föder mssförstånd och obehagliga diskussioner vid viss tillfällen. Vi kittade sprickorna med "alkohol-mys" hemma hos oss, mycket provisorisk och riskabel lösning vill tilläggas.
Wow, ett kvartal, Håll i!/V

Ps: kom på en sak och kunde inte låta bli att söka fram det och kopierar här vad jag skrev den 8 december 2009 i min gamla tråd:
Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

jo jag menar att man måste ha betalt sin hyra innan den sista i månaden ÄVEN om det är februari: ) Och ja, dottern skulle nog behöva, precis som Vasa, peta in en och annan dag både här och där för att vara i synk. Ett låååångt år skulle det bli!

Tänker på dig!!!
Stora kramar!!
/k

Han ringer på telefonsvararen och messar. Efter flera flera månaders tystnad är han där igen. Vill inget speciellt, snarare påhittade saker för att få kontakt. Jag viker inte i min uppfattning att alkoholen förändrar honom som person. Att jag inte vill leva så men att det bara är han som kan bestämma hur han vill leva. Jag älskar honom fortfarande men jag kan inte bara se på. Jag vill inte fortsätta spela teater. Så fort alkohol kommer på tal är jag inte vatten värd. Jag har snöat in fullständigt på alkohol och gör det för att bevara min egen självkänsla talar han om. Men jag gör det på hans bekostnad gör han klart. Sen vill han bryta kontakten. Orkar inte med mina påhopp psykiskt. Det blir tyst några dagar, sen är han där igen. Jag reagerar på två sätt 1. Det är inte jag som hittat på, det här händer och det går inte åt rätt håll. 2. Enorm sorg och övergivenhet. Rädsla gör det onda. Saknad efter det som var fint. Det som sakta men säkert tycks förgöras. Skulle aldrig klara detta utan hjälp och stöd. Det sitter djupt. /A

Jag har jobbat på en tork, för många år sedan. Ibland blev jag lite sur på de som var där och bara gnällde och längtade ut till supen igen. Jag hade gärna bytt med dem en vecka eller två. Tänk att få rå om sig själv, bara vara ego för en tid. Läsa böcker. Samla krafter. Lära sig någon ny färdighet. Ta avstamp mot resten av livet. Ett nyktert liv. Att sådan möjligheter finns ger mig ändå hopp att många kan få slippa den där skiten som ett beroende och missbruk skapar.

Du verkar vara en bra karl med en massa bra folk kring dig. Du fixar det!

Vi har talat ut lite i omgångar och åter närmat oss varandra och den kompromisslösning vi båda egentligen trivs bra med. Vi har i alla fall slutat positionera oss i varsitt hörn. Skönt!

Tog upp detta med en kompis. Han trodde att "strulet" berodde på att jag i och med att jag slutat dricka tagit bort en av våra gemensamma intressen/höjdpunkter. Dvs sitta och dricka vin på helgkvällen då barnen lagt sig. Det kan ha kanske ha rätt i. Men hans förslag på lösning blev jag mindre imponerad av. Nämligen att "du kan väl börja dricka vin hemma med frun i alla fall". Joråsåatt...

Återigen det där att man ska dricka för ANDRAS skull. Och detta är vad vanliga normalbegåvade svenskar på allvar tycker. Snacka om att alkoholen har Sverige och (väst)världen i ett järngrepp.

Snart ett kvartal av nykterhet!!

Jag vet inte riktigt vad du menar med det där med februari, men... jag hörde på radion igår att februari faktiskt hade 30 dagar en gång. Man petade in en dag för att komma i synk med resten av världen, på något vis. Om jag inte minns galet så var det Gustav Vasa som beordrade det hela... Det måste ju gå att googla fram hur det var.

Jag tyckte att det var lite kul att höra, jag gillar sånt där "värdelöst" vetande.

Inte vet jag om det gör varken till eller från med din dotter, men..... ;-)

Kram!
/H.

Har läst omkring i olika trådar i kväll och insett hur jäkla svårt detta är. Har ju alltid fått höra att man skall ta en dag i taget men det gör ju också att man alltid bara är en dag ifrån återfallet. Min räddning är just nu att jag är så rädd för att jag kommer drick ihjäl mig om jag prövar, men vi går ju mot den årstiden då alkoholen flödar och det skrämmer mig.
Sen vad man än skall göra när det gäller jobbbet så skall det ju drickas vin, har aldrig tänkt så mycket på det men det är ju inte konstigt att vi är så många vinalkisar.
I morgon är det AW så många kommer redan till lunch ta ett glas vin, för bilen lämnade ju dom flesta hemma och inga kundbesök är inplanerade. När man hälsar på någon skall det serveras vin och är man på bolaget så handlar man lite extra fall det kommer någon.
Känns som jag kommer sitta helt ensam ute i skogen tillslut, men det blir väl bättre.
Så styrka och kramar till er alla!

Kör på reservplanen nu istället, bara för att man druckit ett glas vin eller två så behöver man ju inte ta det till multifylla.

Bryt och omtagning!

Önskar jag läst era kommentarer tidigare, maken hade trots allt köpt vin och då kunde jag inte stå emot...

Följ Stigsdotters råd, jag försöker just nu göra det samma. Tänk vad mycket kloka och varma personer det finns på denna sidan.
Ring upp kronofogden och be om hjälp, många av dom är helt underbara människor som verkligen vill hjälpa till bara man visar att man vill.
Så välkommen Lelle och styrka och mod att ta ett steg till!