Senaste kommentarerna i forumet

Love you girlie......ääääää
/A

Hej igen!
Ja, det kommer säkert att bli tufft, men du har tagit det viktigaste steget redan! Du har bestämt dig för att du vill förändra ditt drickande, och utan det beslutet funkar det ju inte alls. Så, pepp och lyckönskningar! :)
/H.

Ja ja..jag är så underbar så det är inte klokt..
Men jag hajar poängen.. tack! :)

Häromdan satt jag på bussem intill en dagisklass.
En av småkillarna hade trubbel. Ville inte riktigt nånting.
Hans ännu mindre kompis bredvid sa till honom,
"Säg NEJ!" och gjorde polisstopp handflata upp... helt underbart.
Bara säga nej alltså.. easy peasy ;)

Skönt att läsa det ni skriver. Jag har svårt att erkänna för andra mitt val. Problem uppstår ju såklart jag som ej brukar banga för fest/samkväm med vin. Nu håller jag mig undan svarar flyktigt. Det känns falskt men kan eller är inte redo att sägs till alla än vad jag genomgår. Mot en till helg utan alkohol är det iallafall. Med mer prövningar då den innehåller egentligen planerat umgänge med vin. Umgänget ska
Bli av bara frågan vad "ursäkten" blir för att jag ej dricker.. Det får jag klura på när jag fegar ut och ej vill blotta mig för just de som jag ska umgås med i helgen.

Tack, Lelas! Jag kommer att hänga runt på forumet, samt använda den här tråden för att peppa mej själv. Jag kommer prova själv först, ser just nu drickandet som ett passerat (ungdoms-)kapitel, får anpassa mitt liv efter att var sak har sin tid. Har deltidsalkisar i släkten som kommit ur skiten, så jag har bra förebilder. Dessutom har jag hjärtproblem i släkten, mormor gick bort redan vid 49 års ålder, flera andra har inte blivit 70, så det är bara att välja... Men jag anar att det kommer bli tufft!!!

Grattis, anhörigdelen av forumet! Det här blir inlägg nummer 10.000!

Hipp hurra för oss, mina vänner! Tillsammans är vi oslagbara! :)

/H.

Välkommen ombord, Mammy!

Jag tror att din situation är ganska vanlig faktiskt, alltså detta att vara både beroende och medberoende på samma gång. Många vittnar om det, inte minst här på forumet (tydligast just nu tänker jag på Dompas berättelse, har du läst den?).

Ett par av de allra viktigaste levnadsreglerna inom AA och Al-Anon är "En sak i taget" och "Det viktigaste först". Just nu är det viktigaste för dig att själv bli nykter. Allt annat får komma senare. Så, du är på rätt spår! :)

Har du funderat på hur du skall göra för att klara av att vara nykter? Har du sökt någon hjälp? AA? Jag tänker att det kan vara extra viktigt om din man fortsätter dricka, så att du kan vara väl rustad för att stå emot. Eller, vad tror du?

Fortsätt skriva här, och läs vidare, så följs vi åt längs vägen!
/H, tillfrisknande medberoende

Tack Trollis för uppmuntrande ord! Ser det hela framför mig när du kommer in med löv och barr i håret! Den bilden ska jag försöka ha kvar framför näthinnan i morgon.

Är tokstressigt och lite tungt på jobbet och kände mig arg och frustrerad på väg hem. Men när jag kom hem hade båda sönerna kompisar hemma och jag fixade ett stort lass spagetti och köttbullar till dom. Så satt vi där och åt och stjälpte i oss mjölk med en tänd lykta i fönstret, så himla mysigt och snacka om vardagsglädje!

Är på väg till keramikverkstan och det ska bli så skönt att bara släppa allt jobb-tänk och stå där och fixa med mina små försök till ljuslyktor och flingsalt-skålar.

Ingen blir hjälpt eller glad över att du är deppig och nere! Sträck på dig visa att du är den där STOLTA starka tjejen som har någonting fantastiskt värdefullt som bara DU besitter!
Du är en helt fantastisk underbar tjej som KAN!!!
GLÖM ALDRIG DET!
Kramar/A

det låter bra, att det blir bättre och bättre! :) Ja, det var en frihetskänsla att vara nykter en helg. Jag kunde ta bilen på fredagskvällen, jag orkade åka iväg och göra saker dagen efter, osv. jag var pigg och närvarande!

för något år sedan så slutade jag helt med att kolla på film när jag har druckit. dagen efter så kände man bara för att se om den igen eftersom man missade så mycket.

Det är precis som jag haft det också. Plus att jag även druckit bort vardagskvällar. Helt otroligt nu när man ser tillbaka. Och du sundown, om du bara haft en helg nu så kan jag berätta att det blir bara bättre och bättre när man lyckas lägga fler nykta helger till listan. Man har så mycket fler valmöjligheter och upplever allting med öppna sinnen. Hur många filmer har jag inte försökt se förut och somnat mitt i? Du låter så positiv, härligt!

... med mer detaljer om mitt drickande, har efter att ha läst, läst och läst kommit på att det verkar som om svårigheterna kommer längre fram när man har glömt/ förträngt VARFÖR man ville sluta dricka, och det är då den lille Dj- en på axeln börjar viska i örat på en att ETT glas kan väl inte vara så farligt?...

Så - fram tills i söndags drack jag alldeles för mycket, ledig lördag- söndag, och konsumtionen - inte helt ovanlig för en tvådagars ledighet: fredag kväll: en flaska vitt (köpt själv, gömde tomflaskan i min jobbryggsäck, dottern hittade flaskan under lördagen...) plus 2 öl från det gemensamma som sambon köpt. Lördag: började redan vid 14- tiden med tre snabba öl för att komma iform inför kvällens släktkalas. Alla skulle ta med egen stark- dricka, tog med en BIB. Drack nästan halva själv, plus ett par snapsar. Stöp isäng när vi kom hem. Söndag: Det fanns tre öl kvar av det gemensamma, så dem drack jag upp. Sambon drack upp resten av BIB:en...

En ganska normal "helg" för mej, men oftast är BIB:en utbytt mot en 50cl spritflaska, mer lättdrucket och lättgömt.

Skriver det här för att jag själv ska veta vad det är som drivit mej att sluta, det rosenröda skimmer som omger alkoholen för de flesta ickealkoholister finns inte för mej NU, men det kanske kommer om en vecka, en månad, ett år, och då är det bra att kunna gå tillbaka och konstatera varför jag bestämde mej för att sluta.

Tack, Höst Trollet!

Ja, jag ska fortsätta att läsa, det ÄR faktiskt som en annan skrev som att vaccinera sig, motivationen stiger när man märker att man inte är ensam. Och, ja, det har tagit rätt lång tid innan jag faktiskt förstod att jag är alkoholist. De som hänger utanför Tant Grön (Systemet) en halvtimma innan det öppnar är inte sådana som jag vill bli ihopblandad med, och då är det nog svårare att inse hur illa ställt det är...

"Så när helgen led mot sitt slut började ångesten inför den kommande veckan. Ångest över att inte ha passat på och gjort något jag verkligen vill, ångest över att måndagen knackade på dörren, ångest över att inte komma loss och utvecklas. Start - stopp - start - stopp, vecka ut och vecka in. "

"Nu tittade jag inte på fotboll...men helgerna bara gick. Utan att jag hade "hunnit" göra ngt av det man ville. När måndagen kom så var jag så tom; "Är det inte mer än så här?"."

personligapersson och dompa, fy vad bra skrivet! _exakt_ så har jag gått runt och känt i ett par år! Förra helgen var min första frivilliga nyktra helg på säkert 12 år. Och det var första gången på många år som jag kände att helgen gav mig någonting! Det var en otrolig känsla. Borta var meningslöshetskänslorna efter helgen, känslan av att stå still och stampa medan tiden går. Ser fram emot den här kommande helgen då jag återigen ska vara spiknykter! Och för första gången någonsin har jag tänkt att köpa alkoholfri öl till mig själv när gästerna kommer på lördagen. Min fru kommer att tappa hakan ...

Tack till er =)

är vad det handlar om för mig också, att få harmonin i mig att få fäste. Jag har kännt det där lyckoruset som du beskrev tidigare. För mig var det längesen sist, men när det väl infann sig nu i veckan så var det som en varm våg som tog över min kropp... och jag fick kraft.

I våras beskrev du så bra hur vi är våra egna värsta domare och varför vi använder en annan regelbok för oss själva än för människor i vår omgivning. Det har jag sugit på en stund nu och tycker det är något jag ska ta med mig. Jag tror jag haft det med mig hela livet, att vara min egen strängaste pekfinger-översyster. Det är slut med det nu, under sensommaren övergav jag henne med pekfingret succesivt... In med nytt och att vara god mot sig själv, stärker.

Bra, så bra Personlige Persson att du har dina tågresor av egentid och så kan du ju skriva lite här då också :)
Det ger mig styrka ska du veta att läsa dina inlägg.

Ha det fortsatt gott!
Tilde

... som poppar upp i huvudet hela tiden när jag läst den här tråden är Linnea Henricssons låt "lyckligare nu"
"Jag har vakat många nätter, förhandlat med mej själv,
jag har sagt du borde lämna denna mannen nu ikväll.
Det tog allt för många år för mej att äntligen bli fri,
Det har slitit mej itu
Det fanns ingen, bara du
Men jag är lyckligare nu"

Stå på dej, Nana!

Konflikt - pseudokonflikt...?!
Jag minns också tillfällen, när jag i mitt tidigare förhållande tvekade, gick som katten runt het gröt, för att jag inte kunde bestämma mig..
Ofta fanns en lämplig pseudokonflikt att lägga energin på.. hmm..

Istället för uppbrott eller ej, kunde det gälla nya tapeter, eller tumlaren krånglar, eller ska vi ha en ny TV?

DÅ, tog jag nog varje chans att liksom gömma mig bakom de "oviktiga" besluten, för att slippa titta på mina inre, viktiga beslut..
Och hade jag tagit ett av de "oviktiga" besluten och investerat i något nytt till hemmet, så var det ju inte läge att bryta upp..

Jag väntade alltid på "rätt tillfälle" (som givetvis aldrig uppenbarade sig)
Och som egentligen bestod i att jag ville slippa välja själv.. Bara "någon annan" tog beslutet, trodde jag att det skulle vara lättare..
Det blev det inte..
Kanske inte gjort det lättare för dig att välja, Stigsdotter, men jag tänker på dig! Du är inte ensam om att vela...

Ha en smaklig måltid och en nykter dag! Kram /trollis
ps Det ÄR överskattat att räkna sandkorn ;-D

Jag ska gå på det där konventet i Stockholm den 27/10, det ska bli spännande och lite läskigt, tänk om jag ser någon jag känner??? Fast då får jag nog också träffa min sponsormadam som jag bara träffat via e-post och skype!

Och ett P.S. till:
Jag har faktiskt inte det allra minstaste sug efter alkohol! Just nu i alla fall. Det kommer lite då och då, men det är hanterbart. Jag är mycket förvånad själv faktiskt!

Puss & kram till alla kämpar, det är så otroligt fräscht att inte ha alkoholgiftet i sitt system!!!

Ja ibland är det lite gnäll-gnöligt här i mina tankar. Jag har fått lära mig av min sponsormadam att självömkan och harm är något som vi med den här allergin inte har råd att kosta på oss - då riskerar vi att hitta tillbaka till den bedrägliga alkoholen.

Resan var alls inte bortkastad! När jag har gnölat lite om det där sandkornsräknandet här på jobbet har jag fått till svar att "ja men du behövde förmodligen det också!". (Sen förstår jag ju att det inte är särskilt lämpligt att gnälla om sin solsemester när det finns de som inte kommer utanför hembyn utan tragglar på i slask och mörker...)

Att räkna sandkorn är underskattat, och jag kom till en, otroligt korkad, törs knapps skriva den, men ändå - insikt. Nämligen att "om jag tittar ordentligt på sandkornen här så kan jag se vilka färger jag kan förvänta mig att hitta bland stenarna därborta..." Jag såg gröna sandkorn och hittade sedan mycket riktigt gröna stenar. Det var den bästa presenten jag hade med mig hem till barnen - en varsin påse med fina stenar. Ibland är de så rara de små!

En annan insikt var också att åka bort med mig själv, det ska jag göra fler gånger. Egentligen skulle jag vilja åka bort längre, men då skulle jag sakna mina små för mycket... Kände mig som en dålig mamma när en kollega sa att "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär..."

Motion och ljus är bra. Jag vet ju det!! Fast nu blir det inte mycket motion alls för det har hänt något med min fot, den gör jätteont, så ont att jag inte ens iddes klättra upp på Vulcano när jag var där! Men jag ska ta mig en promenad i alla fall. Och ägna mig åt en annan av mina laster, nämligen shopping! Nej, så farligt är det inte, bara så pass att jag ibland kan känna mig uppiggad av att låta mig köpa en viss sak. Nu ska jag gå och se om jag kan hitta ett blått nagellack som jag spanat på. Då får jag ljus och lite motion!

Får se hur jag gör med tabletterna, de fanns inte på apoteket igår så de skulle beställa hem dem tills idag. Kanske var det en hint om att jag inte ska äta dem! Man måste ju kunna hantera lite vardagsdepp också, eller hur? Man kan ju inte gå omkring och vara glad jämt!! Men det beror nog på att jag tycker mig stå inför ett livsavgörande beslut som jag måste fatta. Nu börjar sängen hemma att sjunga på sista versen. Jag har tidigare känt att jag får ont i ryggen av den och nu klagar även maken så då kommer ju frågan upp om vi ska köpa ny säng... detta blir en stor sten på mina axlar, har verkligen ingen lust att investera i ny säng om jag sen ska flytta ifrån skrället!? När jag sa att jag hade ont i ryggen av sängen och ville köpa ny madrass åtminstone viftades det bort. När jag kom hem och sa att ryggen mådde bra av Siciliensängen sas det inget. Och bara ett par dagar senare fick han själv ont. DÅ började det diskuteras sänginköp... lite signifikativt för oss känner jag. Och nu har jag visst halkat in i gnällträsket igen - nu ut på lunch!!!

Förresten Dompa, det där med en 2-meters skelande madam förstod jag inte riktigt, tänker du dyka upp under cover??!

Det går bra med sockret. Och med kaffet. Mår bra nu, har gått ner 2 kg också tror jag. Fått igång mina rutiner med te istället för kaffe. Ser lite annorlunda ut, så det tar någon vecka att ställa om.

Att vara nykter, det är helt självklart för mig just nu. Det kan gå veckor utan att jag ens får ett minisug att dricka alkohol. Men jag vet att det när som helst kan blossa upp igen. Måste vara ödmjuk.

Söker harmoni i livet. Svårt som pendlande småbarnsförälder. Men nu finns det åtminstone en teoretisk möjlighet. Det fanns det inte då man hela tiden slog sönder självkänslan med öl och vin.

Tiden på tåget. En dryg timme i var riktning, är min oas av egentid. Här odlar jag min harmoni.

torsdag, arbetsveckan börjar närma sig sitt slut. och det har varit en riktigt bra vecka! Tänkte summera lite här för min egen skull. Skulle man en dag bli sugen på öl igen så kan jag alltid läsa här om hur jag mådde efter en tids nykterhet (12 dagar idag!).

på något sätt har jag lyckats fokusera på alla det positiva effekterna istället för att tänka på att jag trots allt är mänsklig och att humöret och energin går upp och ner, även om man är nykter.

jag har varit betydligt mer öppen gentemot mina kollegor och medmänniskor. mer stresstålig, lättare att ta tag i mindre roligare saker, lättare till skratt, mer inkluderande, hakat på, tagit mer plats. inte lika rädd för att synas och höras. ingen grå, tung sinnesstämning som sätter stopp. och belöningen har kommit ganska fort! folk är gengäld mer öppna och inkluderande mot mig.

det verkar som om att min "sociala fobi" måste ha varit alkoholinducerad. Har även under flera år trott att jag har lidit av dystymi, men även dessa känslor är nu mer eller mindre borta. jag känner mig lugn och nöjd! Veckodagarna känns inte längre som en tom, grå, meningslös transportsträcka till fredags- och lördagskvällen.

jag börjar nu sakta men säkert att inse att jag har helt enkelt inte haft energi för andra eller mig själv på grund av alkoholen. och nu börjar det sakta men säkert att släppa ... jag var t.o.m på en föreläsning häromkvällen vilket jag aldrig hade orkat vanligtvis!

Min fru har varit på väldigt bra humör dessutom. Det märks säkert mer än vad man tror. Min energi förra helgen märktes av ganska tydligt då min fru flera gånger sa saker som "Oj, hur orkar du? Vad pigg du verkar vara!". I söndags kommenterade hon lite i förbifarten "Du drack ingen öl i helgen??". Men jag tror inte hon gjorde kopplingen riktigt och jag lät det vara. Den här helgen kommer hon definitivt börja undra när jag återigen hoppar över ölen.

snart helg och det känns lovande. kommer dock att ringa alkohollinjen imorgon för en återkoppling och lite extra motivationsboost inför helgen.

Glad att du är inne ibland och skriver. Även jag har upptäckt att känslor inte är farliga. Man får helt enkelt känna på dem, smaka på dem och inte bli förskräckt... Låta dem komma... och gå. Även i irritation o ilska är det bra att hantera snabba känslor på det viset, har jag kännt. Det har hjälpt mig att tänka så.

Grattis till alla dina klara dagar, Vinter!
Kram Tilde

Till varenda nykter dag ;-D
Jag har upptäckt, att många innerst inne "vill" dra ner.. Nej, alla är inte beredda att sluta helt, men det är okej för min del.. (så länge de inte lurar sig själva, vilket iofs inte är "mitt" problem heller..)
Jag tror att det kommer fler alternativ, med tiden, på saker man gör, UTAN alkohol.
Och när fler och fler ser att det går att ha kul, utan att dricka, så tror jag att man får inspiration att hitta på ännu fler saker..

Jag tror också, att många dricker av, sas ohejdad vana, för att umgänget (tjejfesten, jobbarkompisarna, "afterworken"(vilket är ett ganska nytt begrepp för mig)) "alltid gjort så"..
Ingen har ifrågasatt eller ens funderat på andra alternativ..

Fortsätt du att "vaccinera" dig här på forumet!
Stor kram/ trollis

välkommen hit och grattis till en första A-fri helg! Visst blir det lite tomt till en början, där känner jag igen mig. Jag är nästan inne på andra månaden nu och tomheten har blivit mindre och mindre påtaglig. Låt det ta den tid det tar! Lite tomhet är inte farligt. Det är nödvändigt. Du håller ju på att bereda plats för någonting nytt. Vad det blir får tiden utvisa.