Senaste kommentarerna i forumet

Jag blev onödigt brysk!
Vi har olika bilder och gör olika jämförelser. Thats it!
Det är väl egentligen inte vad som är "rätt" eller fel som är det viktiga, utan att vi kämpar och lyfter varandra?
Vår gemensamma fiende är ju alkoholen?!

" viftar med vita flaggan" /trollis

Tack för att du delar med dig av detta Tilde!
Du andas harmoni i dina inlägg och jag kan bara önska dig en helt underbar framtid!

Kram / trollis

Wow, vilken filosof du blivit!
Det är så himla fantastiskt att få följa din resa här!
Från en osäker,hunsad, nedtryckt figur, som knappt vågade andas rätten till ett eget liv!
Till en stolt klok och underbar person, som börjat tycka om sig själv och som börjat hitta sitt EGET rätta värde!

Fortsätt så Nana! Ha ett underbart liv, för DET är du värd!
Bamsekram /trollis

Vilket jobb, du gör, med dig själv!
Jag ÄR helt imponerad.. Och jätteglad.
Ju fler gånger du står emot, desto större inre styrka skaffar du dig!
Snacka om mental styrketräning ;-D

Fortsätt så! och fortsätt höra av dig på forum!
Bamsekram/ trollis

du gör så rätt!! och du tänker så rätt!!
sen har du den bästa tröst man kan ha, en härlig hund som bara gör att man måste upp ur sängen och ut i den härliga naturen oavsett väder, visst känns allt lite lättare efter en promenix?
Bara att sitta och klappa på vovvsingen höjer allt serotonin i kroppen...

Jag försöker tänka så här just nu, att lugnet jag känner utan honom gör att jag hämtar styrka så jag kan hantera ångestdipparna när saknaden blir för stark, alltså jag hämtar styrka av att stå emot honom genom att jag är utan honom och inte blir svag/orolig av det...hmmm inte så tydligt men jag tror ni fattar vad jag menar
styrkekram från nickan som kämpar för att stå emot att blir lurad ännu en gång

Nu i oktober förvånas jag av hur jag beskrev mitt liv för lite mer än tre månader sedan som skamligt och fult, fullt av svaghet och skam.
Jag ser annorlunda på det nu, skulle inte beskriva det som svagt och skamfyllt, blev ju enbart ett sätt att lägga ytterligare börda på mitt självförakt.

Nu vill jag hellre beskriva mitt handlande som destruktivt. Då jag inte orkade handlade jag i destruktivitet.
Min skam är borta.
Även skuld o skam för mitt stora bottenplask är nästan borta. Jag kom ut på andra sidan som den jag känner igen från förr o vill vara... eller jag är på god väg... så är det. Jag känner medvind nu och den kommer inifrån.

Jag tackade nej till negativ påverkan, ville ha goda människor omkring mig när det var som värst för mig i våras o somras. Fick en insikt om att jag måste välja med omsorg var jag tog min energi. Vilka människor som jag orkade släppa in i mitt liv. För det mesta lyckades det.

Nu är det höst
och jag njuter...
Jag längtade så efter att tiden skulle vara nu. Jag har klarat det! Är lycklig för det.

skriver av mig

oj de kom en dimp =( jo lite så där saknar känslor... ja saknar de där goda stunderna, för de finns ju även fast det inte vart en normal/sund relation...
kanske man ska tillåta sig själv att sakna dem, för gör man inte det så är det som att skälla på känslorna??? det är ok att sakna dem...att säga du får inte sakna, du får inte känna, känns fel och grymt...

du får sakna men du kommer må bättre om en liten stund...

ja detta är min inre dialog/mitt jobb mitt mål framåt UR DETTA!!!!

det känns ovanligt att efter 1 år och några månader bete sig så här, strypa det som vart... det har ju pågått ett tag, och sett ut på ett visst sätt som både han o jag vant sig vid...

helt plötsligt förändras jag inför han o andra... men jag vet att jag är så här innerst inne.. när det blir allvar...Min kropp har tagit stryk av det här...

det vilar en del ? tecken kring relationen och får väl ta o göra det då....

men också en glimt av ljus och hopp!

.. Fast om vi inte kan älska oss själv, kan vi heller inte älska någon annan..
Och jag tror att just DET, är det svåraste för många av oss..

Ibland måste vi våga vara svaga också och lita på att kärleken trots allt finns.

Ibland får vi böja oss för det obegripliga, släppa taget och inse, att vi inte kan se hela meningen med vad som sker omkring oss.

Tänker på historien(från länge sedan) om den gamle mannen, vars ende son en dag kom hem med en hjord vildhästar han fångat.
Grannarna kom och gratulerade. Vilken LYCKA sa de..

Jag är inte säker på det, sa mannen, vi får väl se..

När sonen skulle rida in den vakraste av hästarna, bar det sig inte bättre än att han föll av och bröt benet.

Återigen kom grannarna och beklagade den gamle hans olycka..

Jag vet inte det, sa den gamle, vi får se vad meningen är..

tre veckor senare kom kejsarens soldater och tog ut alla unga män till soldater..
Den gamle mannens son lämnades kvar, eftersom han brutit benet..

Så när vi inte har hela bilden klar, vet vi egentligen inte vad som är lycka eller olycka..

Önskar dig allt gott mulletant!Hoppas att det ordnar sig i din närhet/ kram trollis

Kommer att tänka på dig sommar!
Ser du en figur med en massa torra löv i håret som rusar fram och smäller dig på fingrarna om du sätter handen till BiBen, så är det jag! (kommer att sätta snarskank med svansen också om så krävs..)

Men tänk om det blir så, att ingen lägger märke till att du inte dricker just alkohol?

Tänk om ingen frågar, vad du har i glaset? (Scweppes, alkoholfritt, 0-öl, läsk..)

Tänk om alla är så upptagna med sig själv, sitt eget ätande, drickande och festande att de faktiskt inte ens märker att sommar är spik nykter?
För jag tror att hon kan vara "festlig" och kul i alla fall (kanske t.o.m. roligare, än när hon blir berusad..)
Definitivt, tror jag, att om du iaktar de andra, så kommer du att ha roligare efteråt!

Stort Lycka Till! / trollis

istället för att förbanna mörkret, vätan och kylan som kommer smygande.
Det känns som det är dax att dra ner lite på takten...

Sommarens ljus, som gav energi, börjar tona bort.

Det är som om vi inte upptäckt det, utan går på i ullstrumporna..

På sätt och vis var det enklare förr, när vi kurade skymning, tillät oss att sätta oss ner en stund mellan solens nedgång och mörkrets omfamning..

En stund, då vi kunde sammanfatta vår dag, en stund av kontemplation och eftertanke..
Att varva ner, istället för upp, som de flesta av oss gör, för att hinna med alla "måsten" vi staplat på hög..

Önskar er alla en fridfull dag och att jag kunde skicka en solståle att bära i fickan, för att tas fram och kikas på när det känns gråtrist..

Precis som när yngsta barnet, en gång satte sin hand, först till munnen och sedan stoppade ner den i min ficka!
Vad gör du frågade jag?
Jag stoppade ner en "fickpuss", så kan du ta fram den när du behöver en, blev svaret..
Efter det, tog vi för vana att dela ut massor av "fickpussar"(bara tanken får mig att le fortfarande)

Ja, det där höstdeppet, kan komma av väldigt många saker.. Kanske är vi alkoholister extra känsliga?
Förut "stängde vi av" eller bäddade in oss med hjälp av alkohol.
Precis som Dompa, tycker jag att det inte är några fel att ta hjälp av piller, istället för att ge efter och inhandla en flaska..

När man är en "beroendeperson", så ter sig vardagen ibland extra grå, när man "jämför".. Och tyvärr, har vi nog en benägenhet att jämföra, både oss själv med andra och tillvaron.. Dvs, vi vill ha den där "kicken".. ( vi blir vad en klok kursledare sa för många år sedan "kick-narkomaner"..)
På den tiden, pratade man inte så mycket om "adicts"/beroende överhuvudtaget.. Då ansågs t.ex. spelberoende och "shop-o-holism" bero på dålig karaktär..

Hon pekade på att det fanns folk som t.o.m. var "kurs"beroende.. Det gav deras självförtroende en sådan boost, att de fortsatte att gå kurs efter kurs efter kurs..( innehållet spelade inte så stor roll, det var själva gemenskapen och att bli sedd, som var det viktiga)
Kanske är det lite likadant med oss?
Om vi inte känner den där "kicken" så blir vi besvikna.. Och när vi sedan jämför med vardagen, som känns ännu gråare, pga vår besvikelse, så blir vi ju knappast gladare..

Nej, nog med svammel.. Ha en bra dag! kram /trollis

Tack för det ordet/uttrycket. Har blivit en favorit...då det exakt beskriver vad det är man/jag gör. Har nu suttit och ätit hotellfrukost (Den enda fördelen med tjänsteresors hotellboende) i två timmar och läst och läst. Ätit och ätit...stoppar i mig allt som jag aldrig skulle få för mig hemma ;-)

Ville bara checka in och kolla att allt är väl? /R

Visst är det så...vid uppbrott som vid dödsfall. Men nu har du klarat den "första" sommaren och den "första" bröllopsdagen. Och du har fixat det över förväntan. Jag tycker att du är en underbart rolig (och stark) kvinna och om du någonsin tittar på en man igen...så är han en lycklig fan. Annars har du/vi ju alltid kollektivet att dra oss tillbaka till. Kram/R

Tack så mycket....

=)

Vännen min! Tyvärr tror jag att en solresa faktiskt kan ha motsatt effekt. Det blir ännu mörkare och kallare att gå upp när man har kommit tillbaka.

Ledsen om din resa inte motsvarade dina förväntningar ( och för att jag är en av dem som verkligen har "tjatat" på dig att ta den), men kanske var det inte helt bortkastat. Att räkna sandkorn kan faktiskt vara riktigt rogivande. De där konstruktiva tankarna kommer nog mer i en stuga mitt i skogen i höstmörkret.

Vad jag absolut tycker du ska göra är att gå på det där kvinnokonventet som du tipsat andra om. Kanske kan du träffa ngn annan forummedlem "live" där. Tänkte mest på (kloka) Maria...ni kan ju ha en varsin blomma i handen...eller ngt annat för att känna igen varandra. Jag läste igenom och tyckte det verkade spännande. Kommer ju att befinna mig i Finland veckan innan...så ser du en nästan två meter lång skelande dam, kan du ju säga hej ;-)

Mulletants ljusterapi tips tycker jag låter ganska vettig. Fast det är ju jag det...mår ju sjukt ledsamt själv under den mörka årstiden. Försök ta en promenad på lunchen och ät vid skrivbordet under arbetstid istället. När det gälller tabletterna så tycker jag att det är bättre att ta hjälp av dem...än att riskera att ta hjälp av flaskan istället...för den vet vi ju är ett vanligt botemedel mot depp. Vadda in liksom.

Nej...vardagen kan vara allt annat än rolig! Önskar jag kunde tipsa om ngt vettigt som gör det lättare...men tyvärr...därför kan jag bara repetera vad du och mt redan skrivit. Andlighet och mera Forum. Prioritera det...strunta i TV!

Morgonkram och så från fästmannen som aldrig slutar hoppas! /R

Jag saknar också...men jag tror faktiskt att allt är bra. Att du har mkt att göra, jobbar antagligen för mycket. Eller så har KF "stänkt" lite fel igen. Däremot är jag övertygad om att du inte har tagit dig en stänkare. Du är för stark och för målmedveten. Slit inte ihjäl dig...och titta gärna in! Kram/R

Godmorgon. Vaknat i ottan. Läst här inne att det är rätt vanligt så här i början av sin nykterhet att man sover dåligt. Tydligen gäller det mig också. Jag har varit nykter i två dagar nu. Nåväl, istället för att ligga i sängen och vrida mig med kryp i benen, gick jag upp, gjorde kaffe och gick in här och läste. Intressant det där med sockersug och alkohol, som du beskriver. Igår köpte jag smågodis. 'Knark åt' allt framför TV:n. Har inte gjort kopplingen förut mellan de här två beroende framkallande 'medlen', men efter att ha läst här på din tråd, förstår jag mer och mer att så måste det vara.

Jag har alltid funderat över mitt 'genetiska' arv. Har inga alkoholister i familjen. Visst har det druckits vin till maten, en whisky till kaffet osv, men aldrig någon överkonsumtion. Men min mamma, som numera är 75 år, har fått åldersdiabetes, hjärtproblem och ledproblem. Varför? Hon har smygätit godis i hela sitt liv!!! Bingo. Där har vi ju kopplingen. Hon har definitivt också alltid uppvisat ett beroende beteende. Dvs: Förnekelse! Hon hävdar bestämt att hon drabbats av alla dessa sjukdomar pga stress, arbetat för hårt osv.

Jag och mina systrar är däremot övertygade om att det är allt godis hon tuggat i sig genom åren som gjort henne tjock och numera även sjuk.

Så tack för din berättelse. Idag blir det inget socker för min del. Det vore ju som att fortsätta föda alkohol monstret - bara på ett lite annat sätt.

Så eftersom jag vaknade redan klockan 04:00, och inte kunde somna om, så har jag nu tillrätt en god och matnyttig sallad till lunch lådan!! Lika bra att ta tag i det här från grunden liksom. Jag har ju definitivt lyckats plufsa till mig rejält genom mitt vin pimplande och en del av vinsten med att sluta kröka, förutom min allmänna hälsa, vill jag ju ska bli att få övervikten att försvinna.

Tack för inspirationen du givit och ger.

händer runtomkring... Rörigt på jobbet och mycket i det privata - inget i den egna familjen men sånt som indirekt berör. Mörkret är mörkt och vinden är kylig och doftar ruttna löv och mull... Nu är det tid för Tove Jansson Höstvisa och Erna Tauros härliga tonsättning ...

http://www.youtube.com/watch?v=R6_EcaDOG18

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart blir den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

* * *

Skynda att älska... Ja!
Oavlåtligen det allra viktigaste - hur man räddar kärleken (KD)

/ mt

här på forumet och dina tankekort på fb - de bidrar till att förgylla min dag:)
Hoppas allt är väl med dig!
Kram / mt

här en stund. Behöver vilan och estetiken... Det är mycket nu... Inget som känns hotande i mitt personliga liv men mycket runtom som berör indirekt. Det här är en bra plats för vila.
Ljus, värme och stolthet till alla som kämpar mot vad det än må vara! / mt

blir jag så glad att se dig här! Du har varit saknad ska du veta!
Har du testat ljusbehandling - det brukar finnas lite här och där, även ljuslampor för hemmabruk (men då ska man vara noga med att man får en som verkligen räcker till i effekt). Ett "tråkigt" tips - nästan inget är så bra som motion - har du minsta chans att promeneera en stund den ljusaste tiden på dagen? Forum och andlighet är aldrig fel:)
Varm systerkram! / mt - som har det rörigt omkring sig

Ute med jobbet idag gick faktiskt bra med vatten till maten och schweppes på puben när de andra drack öl.
Ärlig talat så bryr jag mig inte längre om någon kommenterar mitt drickande jag vet hur bra jag mår utan alkohol och hur mycket enklare mitt liv är.
Jag behöver inte fundera på hur jag ska få i mig tillräckligt med alkohol utan att någon reagerar,
ska jag ta med mig en flaska som jag kan smygdricka ur? för sitta och njuta av en öl ligger inte för mig det var FYLLAN jag var ute efter.
Nu sitter jag i min ensamhet och njuter av en påse jordnötter.

Känns bara bra, bara jag kommer ihåg

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet

Blir varm i hjärtat när jag läser era inlägg Trollis och Tilde! (Trollis och Tilde, det låter nästan som en boktitel, en härlig bok för barn om några mysiga figurer som hittar på bus i skogen... oj vad min fantasi skenade iväg).

En sammankomst med några bekanta vi ofta har druckit med har nu hamnat hemma hos oss nu på fredag.
Vi har inte setts sedan tidigt i somras och det är vår tur att vara värdar.

Jag ser inte fram emot det alls egentligen, men ser det som en utmaning. Det brukar drickas mycket på dessa middagar och jag har bestämt att jag ska berätta om mitt beslut. Tänker "skylla" på pappas drickande, att det inte ser bra ut och att jag inte har lust att dricka just nu. Eller oxå berättar jag att jag tog en paus i somras och mådde så bra så jag har fortsatt och trivs med det.

Hmm, jag vet inte vad jag ska säga. Det kan oxå bli så att jag blir den här trotsiga "jag gör och säger vad jag vill" - tjejen jag har i mig från min ungdoms dagar och bara säger: nej jag har ingen lust, det går så bra sååå med alkoholfri öl, drick du din sura BIB och bli full och dum!

Vi får se, jag känner mig lugn och trygg och faktiskt inte orolig för att falla.
Kanske är då man ska se upp?

Ja, som titeln säger...
Jag har väl växt upp med att det är coolt att dricka mkt och snabbt.
Är 30 nu och oftast håller jag mig till 3 öl och så får det vara bra med det.
Men ibland börjar jag sippa lite mer och lite mer, kanske också lite whisky, lite vin, lite vodka...
Senast hade jag lagt upp ngn bild på nån kille på facebook när jag varit ute vilket jag inte har en aning om vad som hänt...
och det är ju inte första gången det blivit för mycket.
Min fästmö är jag mycket kär i och jag blir helt knäckt ifall jag pajar denna chansen.

Vi har ett distansförhållande...
Hon är rädd när jag dricker och tappar kontroll (bland annat inte minns vad som hänt).
Dels för min hälsa, men nog mer för att jag skulle göra närmanden med andra tjejer och kanske hoppa i säng med någon.
Jag lovar att ta det lugnt med drickandet, men sedan blir det så igen.
Nu har det gått så långt att hon tycker att hon fått nog.

Måste bli kvitt detta nu så det inte händer igen ;/

Jag läste i första posten om att inte dricka vid farliga tillfällen, det låter som en bra start som jag kan använda. Nästan alltid kan jag ju hålla mig till 2 öl och inget mer än så.

Ge gärna tips... hur ska jag se till att jag inte klantar detta?

x