Senaste kommentarerna i forumet

ursäkta då! Jag sa väl inte att det finns nåt som hjälper mot nikotinsug eller? jag tänkte närmast på insulinet och diabetes men det var väl inge bra det heller.

Jag tycker inte alls synd om mej själv för den delen, jag mår alldeles utmärkt. Jag tänkte mest i allmänna termer. Det är klart att jag inte vet hur andra människor mår, har jag sagt det? Du gör det uppenbarligen. Men skit samma.

Att något så bra bara blir sämre när vi får för mycket av det? Som en vän sa: Alkohol är en väldigt bra antidepressiv drog men sen blir man deppig av att inte dricka istället.

Ta en dag i taget, du behöver inte bestämma dig för att aldrig mer dricka, bestäm dig för idag bara. Och den där sorgen man känner över att inte få känt värmen etc. det är bara larv egentligen. En illusion, inte på riktigt, vi är lurade, hjärnnappade. Det är otroligt skönt att slippa vakna bakfull, tänk vad mycket tid vi får över!

Välkommen till forumet!

DET, kära Santorini, är väldigt INDIVIDUELLT!
Det finns de som inte känner något, som bara "slutar (oavsett vilken "drog" det gäller)
Sedan finns det de som lider alla helvetes kval!
Det finns faktiskt inget "läkemedel" som tar bort nikotinsug heller! Inte som funkar på MIG iaf (och som inte gör mig halvt senildement..) Jag HAR provat!
Fråga en gravt "sockerberoende" , får du höra hur de mår och om de "för alltid" tappat "suget" på kolhydrater i form av bröd, pasta, godis, läsk etc får du höra..
Enda skillnaden, är att de möjligtvis blir tjocka och får hjärt-kärlproblem, medan VI blir förgiftade, så till den grad att vi blir farliga för vår omgivning i och med vårt beteende..

Sluta att tycka synd om dig själv, för att du tycker att ditt sug är fördj*ligt! Du vet inte ett dugg om hur andra människor mår, eftersom du inte befinner dig i deras krop eller situation!
trollis

Känns igen, kanske därför jag ratar fb..?
Alla dessa "bilder" av "å-så-levde-vi-lyckliga-tillsammans"..(BULLSHIT!!) Alla stylade kök och vardagsrum.. Alla "tjejträffar" (med KVINNOR som är 50+?) med "cupcakes", mingel och det obligatoriska vinglaset..
Att få komma över på "bara" en kopp kaffe, en tisdagskväll, utan att ha ringt först, anses som ett grovt övertramp av deras etikettsregler..

Dvs, de har inte hunnit städa, diska, pynta..
Ha det/ trollis

alkoholism med allergi och diabetes och skriver: "insulinsprutor håller din blodsockernivå på en jämn nivå men den "botar" inte din diabetes". Sant. Det är en bra liknelse med den skillnaden att för oss finns inga insulinsprutor. Visst finns det nåt piller men tar de bort sug? Antabus gör väl inte det utan har en avskräckande effekt. Vi får kämpa på med andra medel. Jag tror också att f.d. rökares sug är betydligt mer accepterat. Vi får bara gilla läget!

Min man undrar också i TV-soffan "vad du skriver mycket!". Och ibland sitter jag och skrattar, det är ju riktigt illa... Jag tror han börjar förstå att problemet inte är ur världen bara för att jag inte dricker längre. Men jag tänkte ju själv tidigare om folk som hade allehanda problem (för tjocka, dricker för mycket osv osv): vad är problemet, det är väl bara att sluta!!? Nä, det är ju inte riktigt så enkelt...

...är ibland de allra svåraste och därför vägrar jag kanske att ta dem till mig. Eller, vad tror du?

Ser du till att du får den hjälp som finns hos vården? Du måste försöka stå på dig, du behöver hjälp med det som händer i din kropp nu det går inte över av sig själv och det är inte meningen att du ska kämpa på för egen maskin. Lova att du inte kniper igen och är sådär himla dumt duktig som vi är ibland, du måste ut med det som det är: jag mår pyton!

Många kramar käre vän, du ska greja detta!!

...mycket bra både vad man själv upplever och vad det är som händer i kropp och knopp!

http://www.accentmagasin.se/forebyggande/fulla-foraldrar-blir-monster-i…

HEJA Nana! Fortsätt i den stilen!
Jag blir så stolt och glad av att se hur du kämpar och tar komandot över DITT eget liv ;-D
Vid såna här tillfällen vore det faktiskt kul att vara en fluga på väggen... För att se minen..
Fast det är kanske väl, att man inte är det, för det kanske är så tomt uppe i skallen på sloken, att han inte begriper ett jota..
För det är som så, att en del utvecklas, tills de blir 7, sedan växer de bara...

HOPPAS att han begriper, att han är DUMPAD!( historia och gårdagens rester, som ingen normal kvinna vill ta i med tång...)

Lycko-kram / trollis

håller med dig, speciellt idag med sociala nätverk som facebook. har man tvåhundra vänner på facebook där hälften av dem skriver ett inlägg i veckan om att de gör något roligt så får man 14st inlägg om dagen som lätt får en att tro att _alla_ andra gör en _massa_ roliga saker _hela_ tiden. och så är det ju inte. alla har ju sin vardag och sina egna problem att brottas med ...

alkohollinjen var bra faktiskt. han jag talade med var väldigt trevlig men samtidigt väldigt rättfram och ärlig. vågade ställa tuffa frågor som man inte kunde slingra sig undan ifrån. :)

Han sa dessutom en väldigt bra sak: "Istället för att du väljer att inte dricka så kan du välja att göra något annat istället. Då känns det inte lika negativt.".

skriver av mig

satan va förbannad ja är... massa känslor som vill fram..
o sen va jag nu o lämnade en påse med grejer som han hade haft kvar här hemma.. det gick ja in på hans jobb med....

va ska ja med dem till här.. vill inte vänta på att han ska komma o hämta dem... kändes som han ville ha dem här för att ha kvar någe band... där fick han dem..

jag vägrar låta han bestämma över mig.. låta mig vänta på sånt som ja gjort innan... nej nej nej ja ska ha full kontroll över läget o allt ska gå framåt...

nu kändes det bra att gå o lämna över sakerna... va fan tror han.. att han kan bestämma o ha sina prylar här va... nycklar har ja hämtat förut de gillades inte...

o de där hjärtarna hit o dit.. va är de att komma med.. det är ju bara i luften...från att vart glad tills idag då funkar ju inte ens det....

ja och så lyckades jag trycka bort mitt långa inlägg också... nå, det var fullt av depp och gnäll om för stora förväntningar på min ensamresa (låg mest och stirrade i sanden, räknade sandkorn snarare än tänkte konstruktiva tankar). Vaknar till mörka morgnar och är lika osugen på dagen som kommer som vanligt - borde man inte vara pigg och glad efter en vecka i solen. Kanske måste jag prioritera forum och andlighet mer, tiden räcker inte till till allt. Uschlig känner jag mig... Funderar på om jag ska börja med medicin igen men har ingen lust att äta tabletter för att må bra.

Nä nu måste jag jobba och dra in pengar, hatar den här debiteringsstressen också...

Jag antar att det är lättare att hänga på forumet i början.. Förstår om det finns annat som upptar din tid!
KUl i alla fall och se ett livstecken från dig!
Ha det gott.. Höst & tröst-kram från trollis

Låter lite... äckligt? Möss är ju rätt söta, men en stor fet mus blir lite som en råtta! DE är inte söta, jag som bor i storstan ser dem rätt ofta när jag är på väg hem sent, då vågar de sig fram från under trappor och i tunnelbanan där det kryllar av dem. Usch. Vad gör paddorna i källaren din? Vill de ha den som vinterboning? Ska inte paddor gräva ned sig i gyttjan och sova, vad är det för ena som vill flytta in i hus?!

Man kan köra kattricket! När jag var liten och mamma var nyskild gick hon en dag omkring med vår lilla grå siameskatt på axeln och såhär i efterhand nu när jag skriver det så hur i helskotta kunde karln tro att det var en liten panter...? Nåja, de började prata i alla fall ;-)

Jag har tappat bort forumet lite, tittar in emellanåt och skriver hos några av er. Men, jag tror jag ska försöka göra det till en mer regelbunden vana, håller på att halka in i höstledsenstadiet igen och då finns det nog risk för att jag får för mig att dricka kanske. Fast jag känner inget sug alls. Ibland är det svårt att hålla den där känslan av meningslöshet stången...

Har funderat på din fråga här i tråden om att älta. Jag tror på mindfulness. Tror det hjälper... har just börjat själv men tror stenhårt att det hjälper såna ältare som oss.

Att gå en kurs i sånt som ligger en nära, är ju bra i sig självt. Så mitt tips, testa en kurs i mindfulness, Miss H.
Eller sömnkursen för den tar också tag i problemet "tankar". Den finns att köpa på nätet genom apoteket och man får hem den direkt.
Det här blev ett reklaminslag ser jag ;)
Lycka till med detta, vet ju själv hur jobbigt det är...

Ja visst kan de vara envetna de små liven ;-D
katt-a-strofen, sköter sig själv, när han ska ut, men han är mycket noga med att man verkligen lägger märke till att han 1. Vill ha mat! 2. Vill ha påfyllning.. 3 vill gå ut.. (fast där har vi kattens ständiga dilemma vid en stängd dörr.. (såvida utgiftssidan inte är fööör påträngande..) Han vill befinna sig på b å d a sidor samtidigt...

Efter att ha sett Tintin (filmen) funderar jag på att döpa om honom till Rackham..( Rackham den röde...)
Fast då lägger han huvudet på sned och skickar ut masssssssor av små hjätsn genom ögonspringorna, samtidigt som han spinner frenetiskt..

Håll ut markatta!
kramar/ trollis

Usch, det där Färjan har jag råkat halka in på, vad är poängen med det. Om jag förstod det rätt handlar det mycket om passagerarna också, otroligt beklämmande tycker jag. Lite som Ullared, hur intressant är det på en skala liksom??! "Lantis-TV" kallar jag de där programmen, förlåt alla lantisar, inget fel med att vara det, men den där synen på att det är kul TV när det handlar om "knasiga" människor som det egentligen är lite synd om, vi kan skratta åt hon som åker färjan regelbundet som lever sitt liv där t.ex.

Om du klarar av ett glas domP utan att balla ur så kör på! Vore ju toppen om du kan få det bästa av två världar (smutta goda glaset OCH slippa fylleångest). Jag skickar en hög med kramar som du kan tanka styrka ur när du tänker på bröllopsdag... såklart jättejobbigt nu!! Jag undrar om inte sorgen efter en skilsmässa följer samma steg som efter ett dödsfall... När någon dör brukar man säga att man skall ta sig igenom "den första" av allting under ett år, sedan blir det bättre!! (den första julen, födelsedagen, semestern, bröllopsdagen o.s.v.).

av det fina inlägget från Höst troll, det ger även mig styrka.

Jag är också med dig syster Sommar. Nu kör vi på den här linjen som bara kan göra oss starkare och lyckligare.
Kram Tilde

När vi går där i alkoholdimmorna (skit samma av vilken sort) Inbillar vi oss att "alla andra" har det SÅÅÅÅ bra..
Det är bara "stackars jag" som har problem (och givetvis därför måste ta ett glas..)

Det egentliga problemet, är att ALLA, periodvis har ett liv de tycker suger..

Jag tror att vi har fallit offer för alla fictions, dokusåpor etc som vi tittar på..
Inte ens "reality-serierna" är på "riktigt", utan hopklippta, för att vara lagom kittlande för en stor publik..

ALKOHOLLINJEN! bra att du tar upp den! En räddningsplanka, när man bara MÅSTE få H ÖR A vissa saker.. inte bara läsa på forumet.. ;-D

Vet du föresten varför jag tycker att forumet är så bra?
Jo, för at vi alla, är EXPERTER!

Vi må kunna ljuga, slira på sanningen, slå blå dunster i ögonen på både "myndigheter" och nära & kära..
MEN, vi kan ALDRIG ljuga för en annan alkoholist! ( du vet, Been there, done that & bought the T-shirt...)

Håll dig flytande vännen! / kram trollis

Ni är grymma(som i bra alltså!) med era kommentarer.

Ledig idag, skönt det efter ångestnatt utan mycket sömn alls. Vaknade och tänkte att nej jag vill inte vara mig idag, inte svara i telefonen, inte lämna lägenheten, bara ligga här och låtsas att jag inte finns. Men då kom min fyrfota vän, buffade sig in under täcket med nosen, hoppade ner och lyckades få täcket med sig och gick och ställde sig vid ytterdörren. Svinkallt blev det, så var ju bara att gå upp, ta på sig varma kläder och ge sig ut.

Lång promenad i skogen blev det, så jävla skönt. Djur och natur, bästa antidepp ever!

Ja, det är en skön känsla. jag har upptäckt att jag har mycket lättare att le numera, på ett ärligt sätt. istället för att tvinga upp mungiporna när man träffar folk så går det nästan av sig självt. jag har även igår och idag sökt mig till folk istället för att undvika socialt umgänge. mycket bra!

de få gånger jag har lyckats forcera mig igenom en nykter helg så har det varit ganska tungt. jag har varit irriterad över att inte ha fått mina öl. sen när måndagen kommer så har jag nästan förväntat mig underverk. "nu när jag har kämpat mig igenom en helg så MÅSTE jag vara dunderpigg". När jag trots allt är trött på måndagsmorgonen så har jag därför alltid tänkt "ja, men jag är ju trött ändå! Kan ju lika gärna dricka." och nästa helg så är det igång igen. Jag försöker förklara för min hjärna att "visst är man trött ändå, alla är ju trötta. det är ju mänskligt. men du mår ju trots allt MYCKET bättre!".

Återfall ja, ge inte upp. en dag klarar du det. :) huvudsaken är ju att man inte ger upp. sen om man faller en eller tusen gånger på vägen spelar ju egentligen i slutändan ingen roll ...

har du testat att ringa alkohollinjen? jag ringde dit förra veckan och hade ett väldigt bra samtal. kollade på klockan och såg att det hade gått 70 minuter när vi la på. det kändes som fem minuter.

Ja, det kostar på att vara närvarande!
Som alkoholist, slipper man ju det, fast ändå inte... Ingenting försvinner, utan allt finns kvar.
Det enda vi har att välja på, är, ska vi ta itu med det, eller ska vi ta till flaskan och blunda?

Vi VET konsekvenserna och det är nog därför vi skäms, när vi är nyktra..
Innerst inne VET vi att vi inte kan skylla på någon annan..

Minns en gammal serie, där en av huvudpersonernas favoritreplik var : The devil made me do it!

Och så är det för oss också.. Vi ger bort vårt liv, vår beslutsrätt, vårt oberoende, till någon difus "devil" utanför oss och förväntar oss att vår omgivning ska köpa det, precis som när barn gjort något fuffens och skyller på en "låtsaskompis"..

Tiden, kära sommar, blir precis vad du gör den till!
Blir den spännande, full av nya kluriga utmaningar att övervinna?
eller blir den svår, tung, grå och trist...?(bara för att du inte tillåter dig att ta till flaskan..)

Om det är det senare, så går du fortfarande på vita knogar!
Och då kan jag bara önska, att du får en inre frid som säger: (precis som mulletants gubbe)Jag har ju allting kvar! Allt det viktiga i mitt liv utom alkoholen och DEN saknar jag inte...

För visst är det så, att det du ser, en gång var anledningen till att du förökte gömma det i alkoholdimmorna..!

Välj förståndigt sommar! Du är en av alla mina syskon här på forumet jag inte vill förlora!
kram / trollis

Dagens troll-o-sofiska fundering..
Nej, jag käms inte över att kalla mig alkoholist (för det är ju precis det jag är) Numera en nykter sådan!
Det jag reagerar på, är att vårt samhälle, verkar ha SÅÅÅ svårt, för mänskliga svagheter, oavsett om det gäller alkohol eller annat..
Det är som om det krävdes, att vi alla skulle vara perfekta?
Vilket vi naturligtvis inte är...
Vi "blundar" för allt som anses "defekt", oavsett om det sitter i kroppen, psyket eller själen..
Tänker på den "kroppshets/ungdomskult" som råder.. där tom BARN, har klart för sig vad bantning är, att man inte får vara "tjock" etc..
Yttre "skavanker" ska helst "fixas till" med hjälp av plastikoperationer.. Sedan ska man inte "prata" om det..
Undras just hur många plasttuttar, "ankläppar med fillers" och tillstramade nunor och andra kroppsdelar det vandrar där ute i RL?

Måste skicka in en histora här ;-D
Plastikkirurgen till den äldre damen:
Tyvärr, får detta bli er sista ansiktslyftning... Den lilla gropen ni har i hakan, är naveln och nästa gång riskerar ni att få pipskägg....

Nåväl, "tålamodet" för egna och andras "skavanker" verkar ha nått en bottennivå..
Allrahelst, när det gäller "beroende" och psykiska sjukdomar.. Det verkar vara det skämmigaste som finns (såvitt man inte är världsberömd "rockstar"..)

Väldigt många anhöriga, önskar säkert att man brutit benet, drabbats av gallsten eller något annat kroppsligt, istället för just sjukdomar som alkoholism, bipolaritet ngn, "bokstavskombination" etc.
T.o.m. diabetes och glutenintolerans kommer högre upp på listan..
Väldigt många anhöriga, tror jag blir MEDBEROENDE på grund av skammen! De vill inte att andra ska "veta" att deras fru eller man SUPER! Inte ens om de slutat och blivit nyktra alkoholister..
Då kan det bli som så, att de tycker: Men du är ju "frisk" nu.. Kan vi inte lägga det bakom oss och gå vidare? Underförstått, ingen verkar ju ha märkt nåt, så vi är kanske inte "avslöjade"...?
Sedan blir det ju en sorts maktbalans i ett sånt här förhållande också.. En massa "tummar i ögat" och tryckande på känsloknapparna..
Helt plötsligt, kanske den medberoende måste ta ett ansvar för sig själv, istället för alkoholisten? Helt plötsligt, kan man inte längre skylla på det man brukade...
Ja, helt plötsligt, kan man inte längre spela martyrspelet... Och inte längre "styra" alkoholisten, med samma saker man man kunde göra förr genom att trycka till på "dåliga-samvetes-knappen".
Helt plötsligt, är den medberoende "ingenting", eftersom man tidigare varit så inriktad på att vara just "alkoholist-partnern som tar hand allt och ställer tillrätta..
Det är lika tufft, för den medberoende att bli en "egen" person (skaffa sig en ny identitet) som det är för alkisen att bli nykter..
Att bli medveten om och släppa sina gamla roller och mönster tar tid...
Lite virrigt blev det idag ;-D
Lev väl!, ta hand om er själv och varandra!