Senaste kommentarerna i forumet

I dag låter jag Nalle Puh förklara hur jag känner mig: Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Visst är den lilla gula björnen underbar!
Har funderat rätt mycket runt problemen med att inte få stöd av sin partner eller att upptäcka sidor man inte upptäckt innan.
Har stödet att vi inte har alkohol hemma, har upptäckt att han blir jäkligt tyken och dryg när han dricker. Nu är väl inte det så ofta vi är bortbjudna, men har alltid fått höra att jag blir bråkig och kaxig. Men nu visar det sig att det är han som förändras till en jäkla typ och det är ju inte så kul. Men skall inte dra upp det denna gången heller utan vänta till denna helgen när det är stor fest på lördag och se om det återkommer igen.
Hoppas ni alla har haft en bra dag/kramar

du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)

är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3

har jag inte rätt, så säg?! =)
kraaam!
/k

hejhej!
gott att du hittat styrkan att starta en egen tråd... blir kanske liksom lite mer upp till dig nu, din historia, som du kan påverka och själv välja riktning på... för precis som du skriver får det fan räcka nu, du är i starten av något fint och värdefullt, ett rikt nyktert liv med tre underbara ongar!!! och ungarna är värda varje liten uppoffring du får göra, eller hur?!
så kämpa på, varje dag är en seger, varje gång du väljer att inte dricka är en seger, och jag önskar dig det allra allra bästa!!!
blir nog lite tomt utan dig i min tråd.. =)
kramkram!!!
/k

Jag tror att man nästan "måste" halka tillbaka ett steg eller två, kanske till och med flera gånger, för att riktigt få med sig själv riktigt helhjärtat på vägen framåt.

Nya tag!

du, vänd dig till vår allra finaste magnus, och be honom kopiera...
vet inte hur sånt därnt funkar... =)
ska genast titta in till dig och lämna ett litet avtryck!
och välkommen åter, som gäst eller inneboende!
<3
kraaam!
/k

övernattningsseminarium på exklusiv plats. Allt väl - det avslutande ordet distanserat igår var min känsla av att var tillbaka i "resonerande utifrån", "på håll" där jag började min första tråd. Har läst ett medberoendeinlägg som väckte många tankar i mig. I medberoendet, som i alkoholismen, är vi så lika även om vi är unika... Där en dimension av forumets styrka. Återkommer när jag är hemma igen och har landat. / mt

Haha, Mrs Pianomam - det tyckte jag var kul. :-)

Kram!
/H.

Förstått att du har barn sen jag läst fler av dina inlägg. Vad tufft det måste vara att ständigt behöva konfronteras. Förstår att det tar mycket energi. Teater var f ö ett bra ord över lag. Det är precis så det känns, som om människor runt omkring nästan driver med en och man vill bara skrika. Tror också på att läsa. Även om det gör ont att inse vad det faktiskt handlar om, är det nog det bästa man kan göra om man vill ha en långsiktig lösning. Beställt boken du rekommenderade igår :-) Tack!

Förstått att du har barn sen jag läst fler av dina inlägg. Vad tufft det måste vara. Teater var ett bra ord över lag. Det är precis så det känns, som om människor runt omkring nästan driver med en och man vill bara skrika. Tror också på att läsa. Även om det gör ont att inse vad det faktiskt handlar om, är det nog det bästa man kan göra om man vill ha en långsiktig lösning. Beställt boken du rekommenderade igår :-) Tack!

Kan bara säga att jag tycker du har fått FÖR mycket av oförstående. Men de kommer att få se en dag...
om det är någon tröst. Progressiv är sjukdomen och blir ALLTID bara värre. Kan stanna upp om något händer på vägen, men forsätter sedan sin kurva neråt. Du kommer att få se, kan ta flera år, men fallet kommer en dag. Jag "måste" träffa mitt ex flera ggr i veckan i samband med överlämnadet av barnen. Jag mår lika dåligt varje gång, har många gånger haft lust att säga, nu skiter vi den här "teatern". Kan vi inte vara som förr mot varandra, men det är ju bara en dröm. Mitt tips är läs,
läs och läs allt du hittar om sjukdomen. Lycka till!

God kväll och tack för sent svar Uppgiven
. Försökte också skriva brev till svärmor för att förklara, men fick höra av gemensam bekant att hon betraktade mig som "dum i huvudet" när hon fått det. Vi hade en väldigt bea relation innan jag började ta upp alkoholberoendet. Hon ville inte se. Två steg tillbaka senaste dagarna men det är så det är att bearbeta. Såg honom idag för första gången på nästan ett år och blev helt stel. Kluven. Ville bara springa fram och ge honom en kram som spontan reaktion för att sen stanna upp. Jag är rädd. Kanske för att bli besviken igen eller för att han ska agera som om inget hänt. Livet är som vanligt... och jag tar på mig ännu mer skuld. Om det nu kan finns mer.

God kväll och tack för sent svar Uppgiven
. Försökte också skriva brev till svärmor för att förklara, men fick höra av gemensam bekant att hon betraktade mig som "dum i huvudet" när hon fått det. Vi hade en väldigt bea relation innan jag började ta upp alkoholberoendet. Hon ville inte se. Två steg tillbaka senaste dagarna men det är så det är att bearbeta. Såg honom idag för första gången på nästan ett år och blev helt stel. Kluven. Ville bara springa fram och ge honom en kram som spontan reaktion för att sen stanna upp. Jag är rädd. Kanske för att bli besviken igen eller för att han ska agera som om inget hänt. Livet är som vanligt... och jag tar på mig ännu mer skuld. Om det nu kan finns mer.

Ja, det hade kunnat vara jag Santorini. Precis så känner jag!!

dig TP... Din tråd hölls ju vid liv länge efter du slutade skriva men annars tycker jag mig ha märkt att det är mer "liv" och intensitet i den andra forumkategorin "Förändra sitt drickande". Det är lite trist när det är magert med respons, tycker jag. Hälsningar / mt

Just spirituell är synnerligen utmärkande även för min personlighet i onyktert tillstånd, därtill k-r-ä-v-e-r det konstnärliga lidandet att jag tar på mig rödvinsandedräkten :-)

Däremot hade det nog framstått som SM i ironi om jag blev den i umgängeskretsen som började kommentera vad som fanns i glasen ;-(

För egen del cashar jag alltjämt in massivt med cred från höger och vänster över att jag slutat snusa, gick för snart två månader sedan cold turkey efter dryga 20 år av relativt massiv konsumtion. Vet inte vad som är alkohol- respektive nikotinabstinens, men någonting är det som ligger och lurar i kroppen, dock ej i sådan omfattning att jag skakar och är folkilsk (nåja, inte värre än vanligt;-)

Värst blir det väl när allt detta är över och det är dags för socker-detox, ARRGH! Denna sida har bejakats massivt på senare tid...

...och det är väl det där som är sug eller abstinens kanske. Lite som när man behöver socker också - man blir grinig och irriterad. Känner igen det där så väl, mina farliga stunder är efter-jobbe-stressen, särskilt om det varit jobbigt på arbetet. Griniga ungar och snömodd, grrr.... blir mycket lättare med ett glas vin.

Förresten Maria42 kanske var det dig jag såg på tunnelbanan häromdagen ;-) Det satt en dam där och helt plötsligt började hon prata med sig själv, irriterat, "det har bara gått 20 minuter och jag är redan färdig att slå ihjäl någon, usch vad trött jag är på alla idioter" sen började hon peppa sig själv att dra djupa andetag och "tänk på vad du lärt dig..." tyckte så synd om henne och ville bara gå fram och trösta henne. Tänk så kanske många av oss sitter och tänker ibland men gu så jobbigt om det kommer ut högt :-O

...ska vi nog undvika! Ta hand om sig själv, må bra och bli stark är min plan. Så får jag ta itu med resten av livet inkl maken sedan. Har ibland känt att jag har en tendens att bli lite rabiat emellanåt, ni vet som dem som slutar röka som blir de värsta rökmotståndarna så kanske jag blir mot alkoholen (kommer med lite pikar, oj vad du ska dricka då!)

Jag blev alltid aptrevlig, jättesnygg, spirituell, sa smarta saker osv när jag drack. Det är lite jobbig att offra allt det ;-)

Det är ju så tydligt att det inte går att dricka lite, eller dricka normalt. Jo, jag kan dricka lite, det går att behärska sig och inte trycka i sig allt som finns. Men även om jag bara dricker lite så kommer suget som på posten (eller kanske som ett SMS ;-) och jag måste dricka lite även dagen efter osv. Jag inser ju att "lite-mängden" kommer att öka så småningom.

Som sagt, det tar alldeles för mycket tid och tankemöda detta planerandet, funderandet osv. Är nog faktiskt lika bra att låta bli.

Nu fick jag en inbjudan till ett föredrag med efterföljande "vinmingel". Tänk att det ska drickas i tid och otid i det här samhället??! Usch jag blir så irriterad :-§ (här ville jag göra en elak smiley med vassa tänder...)

Nej, själv blev man ju aldrig jobbig på något sätt när man drack, bara så där skönt cool och avlappnad ;-)

Utgår enbart från mig själv, men jag kan också (av förståliga skäl...) känna mig rastlös emellanåt, får dock lägga band på mig själv så jag inte agerar ut den frustration som stundom infinner sig och därmed bli outhärdlig som person, det vill man ju inte heller...

Keep up the good work!

bland annat på dig, santorini. Fint att höra av dig! / mt

(ännu) tidigare än vanligt. Läst lite bakåt på forumet. Är förundrad över att det verkligen går att förändra sitt liv så drastiskt, med viljestyrka och... ihärdig envishet? Vilken betydelse det nu har - säkert flera faktorer som ska samverka. Tänker på några vänner på forumet som inte hörts av på ett tag. Minns när jag första gången började inse rörelsen, att så engagerade och övertygade personer bara försvann... Lika gärna som man söker orsaker till sjukdom, av olika slag, kan man söka faktorer som bidrar till hälsa och tillfrisknande - vad har vi gemensamt, vi som klarat av att bryta ett destruktivt medberoende eller ett missbruk? Vilka hälsobefrämjande faktorer finns i vår omgivning? Vad betyder en plats som forumet? Jag vet att jag ännu behöver den här platsen (eller motsvarande) för mina reflektioner och för att påminnas om faran med att frestas dricka socialt. För att känna att det finns fler som vet och vågar erkänna alkoholens risker - för att inte använda ett mer kraftfullt ord. Dat var dagens distanserade reflektion;) / mt

Jag har också haft trista dar på jobbet, konflikter och tillfällen då jag sagt min mening, vilket blir obekvämt både för mej och de berörda. Då blir jag så stressad och vill döva det. Men det går över med tiden, blir lättare. Jag måste komma ihåg att hålla mej lugn!

Jag känner också igen mej här. Blir så irriterad på maken när han drucket, jag tycker han blir så fånig. Sånt som jag inte märkte när jag hängde med. Själv blev jag väl inte fånig eller?! Det blir jobbigt när man måste börja ifrågasätta hela sitt liv och sin tillvaro. Man ska nog inte göra nåt drastiskt utan låta allt ha sin tid. Kanske partnern ändrar sej också med tiden.

Nu när jag vet hur jag kan ta tag i min gamla historia så slår det mig att jag kanske inte vill. Kanske är det dags att gå vidare. Jag försöker...

Jag är en plus 40 man. Alkis sedan flera år. Har nog inte fattat hur illa. Just nu är jag ensam med tre barn efter att min fru lämnat efter att jag slängt mitt problem i ansiktet på henne. Vad jag inte såg var att hon hade samma problem. Nu har jag inte druckit sedan i torsdags och det är nu efter ca fyra dygn som jag börjar inbilla mig att kanske...kan jag ta något lite? Men, nej inte denna gång. Nu får det fan räcka! Jag söp bort min fru, jag tänker INTE supa bort mina barn. /R

Som jag skrev till Lelas på en annan tråd; så enkelt, så genialt, så självklart att min spritmarinerade hjärna inte ens kunde se det!!! Tack/R