Senaste kommentarerna i forumet

Oj vad snabbt tiden går, och så länge sedan jag tittade in här. Var tvungen att skriva ett inlägg för att hålla räkning på dagarna. Två månader nästan, men det känns mer som en evighet. Som ett helt annat liv. Det är märkligt, för när jag höll upp i 7 månader (med två dricktillfällen under tiden) förut, så kändes det mest som en lång väntetid genom hela perioden. Jag blev ordentligt deprimerad.

Det fanns inget riktigt beslut bakom. Nu är det i första hand för min egen skull jag gör detta, och depressionen har inte slagit till ännu.

Under första månaden var det många "dippar", dagar då jag var nere. Men de har blivit färre och färre. Det är faktiskt den stora anledningen till att jag inte skrivit här. Jag har inte TÄNKT på alkohol.

För ett par nätter sedan drömde jag att jag stod med ett stort glas whisky med is i handen, alltså inte ett vanligt glas utan ett stort dricksglas med whisky! (Varför inte något godare? Aldrig varit någon favorit) Precis som förra gången jag drömde om alkohol, tänkte jag direkt på forumet i drömmen, och på vad jag skulle skriva när jag druckit ur, hur jag skulle motivera det.

Forumet är en stark kraft! Ja, inte forumet i sig men alla ni människor som finns här, tillsammans. Drömmen påminde mig också om att jag skulle gå in här och skriva ett inlägg för att inte glömma mitt beslut. För om man börjar glömma bort alkohol tror jag att jag även kan glömma mitt beslut.. A är en lurig jäkel!

En väninna som tidigare druckit i klass med mig har minskat ner ordentligt. Inte slutat helt men hon har tagit initiativ till att börja ordna roliga aktiviteter och träffar utan alkohol. Det gör mig så otroligt glad. Jag har även upptäckt att det inte är omöjligt att hantera sina känslor utan alkohol. Känslor är inte farliga.

Dags att läsa ikapp i era trådar...

Dis och regn.. Höstens första snöfall har passerat.. Och katt-a-strofen klagar över att rådjuren invanderat HANS trädgård..
Han hade så bråttom ut, att han rusade över mina fötter (med "dubbdäck", AJ!).. Väl ute, inser han att de k a n s k e var liiiite större, än han räknat med, när han satt på kanten av köksbordet och tittade ut..
Det är ganska skönt, att plocka fram alla små ljuslyktorna igen och sitta där och filosofera med en kopp kaffe.. Titta ut på rådjur, harar, fasaner och diverse småfåglar som kallasar på nedfallna äpplen..

Det finns ett lugn, mitt i tristessen.. För egentligen blir det ju inte tråkigare än man "gör sig".
Var det inte just det här, man längtade efter, mitt under de hektiska småbarnsåren, under den där "jobbhetsen", när man skulle vara överallt, duktigast och visa framfötterna..?

Nu är den här, tiden av kontemplation, av att göra "ingenting", så varför kryper det i kroppen..?
Det är så O-vant, när vi blivit inprogramerade att ta tillvara på varje sekund, genom att "fylla" den med något.. Istället för att bara låta den vara, det den är..
Vi är så uppsnurrade, att vi ständigt kräver något utanför oss, som "roar" oss, som ser till att vi är upptagna.. Annars känns det "trist", tråkigt, "meningslöst"... Känslor vi är en smula rädda för..

Känslor som inte anses fina eller bra och som måste döljas till varje pris eller..?
Vi är ju ständigt på väg.. Så till den milda grad, att våra liv blir en sorts transportsträcka, till "något" (ofta vet inte ens vad detta något består i)
Kanske är det därför, vi bedövat de här bitarna av tid, som vi inte vill kännas vid under "resan" ..?
För att man jämförde sig med "alla andra" och inte ville inse, att det man såg, bara var fasaden, medaljens framsida?
Ja, idag skrattar jag åt alla gamla kulisser, jag spikade upp i livet, för att vara som "alla andra"

Idag, kan jag hålla med i det gamla inianska ordspråket:
Döm ingen, förän du gått tusen miles i hans mokasiner...
För vi varken frågar efter, eller får se "baksidorna" av varandras liv.. Det som ter sig som en "bagatell" för en, kan upplevas som ett oöverstigligt hinder för en annan..
Det kostar så lite att sträcka ut handen, och det ger så mycket tillbaks att kunna hjälpa varandra..

kram/ trollis

Det är väl, som så många skrivit i forumet, att hjärnan blir "kidnappad" av alkohol..?
Tycker faktiskt, att jag fick lite hjälp av att läsa i länken som jag kopierade in till minme..
Efter första glaset, så har vi ingen kontroll!
Och om vi haft det, så verkar det som om kontollen sätts ur spel snabbare, ju äldre vi blir och ju oftare vi dricker..
Det behöver ju inte vara några mängder i början..
Så var det för mig iaf..
Det räckte alldeles förträffligt, med ett á två glas vin (då kände jag mig klart salongsberusad)
Det tog några år, med ett nästan dagligt intag... Och så "vaknar" jag och upptäcker att jag blivit vin-alkoholist..
Klämmer gladeligen i mig en flaska själv (och MER om det finns...)

Numera, kan jag inte ens "tänka mig" ett glas, utan att känna en viss besvikelse, för jag VET ju att det glaset inte räcker, för att tillfredställa alkoholdemonen..
Fast å andra sidan är DET väldigt bra, för det gör att jag inte vill ha någon alkohol alls..

Varför ETT glas, när det är FLASKAN jag vill ha..?
lite virrigt blev det, men jag tror du förstår...

Skönt att ha dig här igen i alla fall!
kram /trollis

Godförmiddag alla

Ja nu var det torsdag och jag mår bra. Har bestämt för att inte
deppa ned mig efter drickandet i helgen. Gjort är gjort. Kan
bara hålla med dig om att efter ett glas kan inte jag i alla fall
styra, utan vill bara ha mer. Nu gäller en dag i sänder. Har även
bestämt inga bjudningar just nu och undvika vännerna som dricker.
Man känner sig lite skör just nu, samtidigt som man mår bättre o
bättre för varje dag. Det kanske är tur att jag får sån ångest och
blir så deppig när jag bryter av. För jag gick nog hela förra
veckan och tänkte om jag skulle dricka eller inte på fredagen.
Beslutade mig för att fredag går bra och inget mer på lördagen, tjii
fick jag. Jag dka inte tänka hela livet utan alkohol utan en dag i
sänder annars blir jag deppig på att tänka aldrig mer.
Tror min man tänker efter innan han oxså lyfter första glaset han har
mått pyton på jobbet.
Kan i alla fall inte låta bli och tänka på varför jag inte kan sluta
när jag väl tar glas ett. Och att jag har så svårt att bryta.
Man är ju ingen ungdom heller 3 utflugna barn plus tre barnbarn.
Måste hålla mig frisk nu, energitjuven har tagit upp hela min tid nästan
Må bra
CARP DIEM

PRECIS det handlar det om, rädslan för ensamheten och ångesten som tar över och säger -här kommer du sitta själv och glo... i veckorna går det ganska bra men nu närmar sig helgen.. det är en pina. Jag försöker uppskatta det lilla och ta en dag i taget, andas djupt, verkligen känna smärtan för att den inte ska ta mig...men...det är så vidrigt!
Jag är egentligen en männsika som trivs väldigt bra ensam och har behov av det, men det är nog när jag vet att jag har någon. Nu skrämmer det mig får anstränga mig för att inte tänka framåt på alla ensamma helger - du sätter ord på allt jag känner markatta!! Just det där med att sakna någon fysiskt (inte bara sexuellt) gör att det blir ännu mer tomt. Men jag ska hämta styrkan i det lugna...en dag i taget...nu har jag hanterat 68 dagar...det ska gå för mig oxå
kramar

var otroligt bra och jag är så glad över att få uppleva detta. Skratten, kramarna och den där pigga blicken hos vänner som mår bra i sin nykterhet är så obetalbar. Att se hur vi kommer från så olika förhållanden och miljöer och ändå är så lika varandra i vår sjukdom och hur vi kan skratta med varandra när historier berättas om hur det en gång var och hur tokigt vi gjorde då och finna att det egentligen bara var en annan variant på hur jag gjorde.

En del nya dök upp och blev helt chockade över stämningen och bestämde på stående fot att detta ska de fortsätta att åka på för de insåg ju direkt att det är en stämningshöjdare som heter duga och att man får många nya och fina puffar in i nykterheten. Att inse att man är i ett gäng som hört, och använt, alla lögner själva gör att man blir riktigt avklädd och inte kan gömma sig. Lära sig att vara sig själv utan mina gamla dimridåer är den största gåvan och tryggheten jag fått i min nykterhet.

Just likheten och identifikationen med andra alkoholister var, och är, en förutsättning för mitt mående. Den dag jag tror att jag kan sköta min sjukdom på ett annat sätt och gå min egen väg som jag gjorde i mitt tidigare liv, då är mitt återfall inte långt borta. För mig var det ju en enorm lättnad att se och höra människor som hade gjort samma tokigheter som jag och inse att jag inte var ensam. De hade provat alla sätt som jag gjort med att hålla upp, dricka annorlunda,bara på helger mm mm men inget hade funkat. För dem heller. Jag insåg att jag inte var så korkad, jag har en sjukdom som gör att jag gjorde på precis samma sätt som alla andra i mitt aktiva liv.

Efter ett par sådana här fullmatade dagar blir det tyvärr som ett vakum när jag kommer hem till vardagen igen, jag saknar verkligen gemenskapen. Men jag vet ju också att skulle detta vara vardag för mig så skulle ju inte känslan bli så övertygande och stark. Så därför har jag bestämt att låta sköna efterdyningar låta mig njuta av mina intryck och att det är helt ok att se fram mot nästa möte med vännerna.

Idag väljer jag att inte dricka och jag ska ta hand om mig för att jag ska kunna skapa ett så bra liv i nykterhet det bara är möjligt.

Det är alkoholens verkan på hjärnan, som gör att vi inte kan styra, efter det första glaset..
Kolla den här länken och läs svaret, så klarnar det lite..

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/skribent/peter-wirbing/

/trollis

Kul att höra att det går bra.. Ja, vi är ju ena frågvisa dj*lar ibland..;-D
Men på något sätt, bryr man sig om sina forum-syskon och har man inte hört något på ett tag så undrar man..
Lev väl NM, Ta hand om dej, utan att stressa för mycket.. Det där med vikten reder sig nog ;-D
kram / trollis

...men jag jobbar just nu väldigt mycket och har dessutom fullt upp på hemmafronten också, så jag har inte riktigt hunnit med att skriva här inne. Men jag klarar av att hantera A-monstret och har inget egentligt sug att dricka överhuvudtaget, är alldeles för upptagen med det riktiga livet för det. Har inte haft tid att träna i den utsträckning som jag skulle vilja, men det kommer igen. Vikten har dalat, ligger väl på -6kg just nu och det känns som om jag för första gången på flera år kan droppa ner under 90-strecket, bara beroende av att jag har slutat med A. Märkligt, men ändå förståeligt.

Jag känner mig oerhört mkt fräschare i huvudet, kroppen behöver nog ännu lite mer tid för att hämta sig ordentligt, men jag är jättesugen på att träna och se vilka resultat man kan uppnå som helt nykter.

Må väl, alla, så hörs vi sen!/NM

Hur är läget?/ trollis

Välkommen till forumet!
Jag förstår att du inte ser dig själv som en alkoholist.. Såna sitter ju på parkbänken, missköter sina jobb, och är sjukskrivna för bakfylla var och varannan måndag..hmmm..

Får jag revidera din bild en smula?

Det är när man smyger undan, inte bara de fyllda flaskorna, utan "kvittona" på hur mycket man druckit, som något är fel..
Det är(och det VET man innerst inne)INTE sunt, när man börjat handla på olika bolag, för att inte studsa in 6 dar i veckan..
Ej heller att man dricker i smyg, genom att hälla upp ETT glas, och sedan fylla på med småslattar för att det inte ska märkas att man pimplar i sig kanske 3 - 5 glas under kvällen..

Eller att man för all del, "håller stilen" när man är borta på fest/släktträff/middag, men sedan åker hem (t i d i g t ) för att "fyll(n)a på" från det egna förrådet..

Den enda du i längden lurar, är dig själv..

Häng kvar här på forumet! Starta gärnna en tråd i forumets del för att förändra sitt drickande, det är där de flesta av oss håller till..
Och LÄS, läs, läs...!
/trollis/

...till dig PP på tåget, på väg till jobbet; Ciao! Hällde precis upp min tredje kopp kaffe (innan frukost, måste vara toppen för magen...tacka f.n för att jag är mager) och kom och tänka på dig ;-).

Hur går det med kaffe och socker? Många här på forum skriver en massa om socker. Hoppas du kan ta till dig några bra tips... Själv har jag ingen "sweet tooth"...trots att jag som alkis bör ha det?

Ha det bra PP och titta in ibland och skriv om det nyktra livet! Förebilder behövs... Du visar på ett bra sätt att det finns ett fint vardagsliv efter A, ett liv som inte behöver vara "tråkigt". Hela tiden hittar nya hit (BRA!) för den där drycken förstör så många liv (SKIT). /R

God morgon själv, men ser att du loggat ut. Så istället önskar jag dig en riktigt bra dag. Läser alltid vad du skriver...så jag vet var jag har dig ;-).

Skönt ska du ha det i helgen, med Mullegubben och den obrutna samvaron. Många goda samtal utan ngn tredje part...och bara koppla av. Det är du värd...som du alltid stöttar alla både här på Forum och vad jag förstår även IRL. Fokusera bara på dig/er i helgen!!!

Kramar och allt gott/R

Såg att du loggat in - så jag loggade tillbaks för jag ville säga God morgon till dig riktigt ordentligt! Nu är det gjort.
Lev väl, ha det bäst! / mt

för berättelsen - jag har hört den en gång och tyckte den var så bra... och nu fick jag den:) Härligt!

Ja, i Höstvisan finns alla fyrar som vägleder oss i mörkret - jag tycker mycket om den. Och i mörkret syn stjärnorna. I min första tråd finns många dikter och texter - och en hel del musik vi delade där och då.

Jag har det bra i röran - det har verkligen kört ihop sig som det kan göra emellanåt. På fredag åker vi iväg mannen och jag för flera dagars obruten samvaro. Norrut:) Det ser vi fram emot!

Allt gott till er alla som läser och delar! / mt

Hej!
Känner igen mej i stora delar i Nisses beskrivning, smygsupandet,börja innan festen så att man hinner bli tillräckligt full, det är bara ruset jag är ute efter. Skillnaden är väl den att jag har "hållit mej" på benen och fortfarande sludder- fri även efter en liter vin eller en kvarter, baksmällan begränsar sej till trötthet och ovilja att göra något, så det har tagit många år att inse att jag faktiskt är - alkoholist.

Jag är "helg- alkis", med det tillägget att jag jobbar skift och är ledig - har helg - mellan en och fyra dagar per vecka. Dessa lediga dagar har varit dimmiga de senaste två åren. Jobbar som jag ska, sällan sjukskriven, och har tyckt att jag är oerhört duktig som kan dricka så mycket och dölja det för familjen. Hela semestern var dimmig. Så fort jag inte ska jobba dagen efter finns det en lucka att fylla med alkohol.
Men... när 16- åriga dottern började ifrågasätta varifrån alla tomma burkar och flaskor kom från, så fick jag något att fundera över. Tömde i den vevan mina "hemliga" tomflaskeförråd, och fick ihop en hel sopsäck. Då började jag grubbla. Det är några veckor sedan, och resultatet av detta grubbleri ser ni här. Detta är den första nyktra kvällen före ledighet på mycket länge.

återfall eller också får man acceptera att man är som man är. Huvudsaken måste väl ändå vara att man försöker hålla koll på hur man dricker och inte hemfaller åt hejdlöst supande som leder till katastrof för både en själv och omgivningen.

VV

Ibland går det så snabbt när man skriver och läser att man ser helt fel! Ni menar bara väl båda två ju, puss på er!

Jag testade förresten magiska piller när jag skulle sluta röka. Zyban hette de. Det var verkligen ren och skär magi, att gå från "men herregud vad ska jag göra MED mitt liv om jag inte får röka??" till "och varför skulle jag vilja stoppa den där äckliga pinnen i munnen, menar du?" är ju fantastiskt! Tyvärr funkade inte de två medicinerna mot alkoholsug som jag testat, lika bra...

saknat dig här!!!
skriv igen
dina rader ger mig alltid hopp
livet är sådär just nu
mår inte så bra psykiskt
har haft ett par återfall nyligen
men kämpar på
ut i naturen
kraft
mediterar
försöker finna inre ro
men mina mörka sidor
kommer o går
jag gör så gott jag kan
mer går ju inte
kram till alla här
carpe diem måne

livet är svårt
är även jag i en svacka
det mesta känns mörkt
har haft ett par återfall nyligen
tyvärr
det gör ju inte saken bättre
men jag försöker acceptera mig själv som jag är
att jag har mina mörka perioder
när man nätt o jämt håller sig över ytan
men det är ju sååå farligt att dricka då
oändligt mörkerfyllermin själ
men tack o lov går det ju bättre om jag är nykter
o även om återfallen kommer emellanåt så är de färre
alltid något
o man jobbar ständigt på sin nykterhet
men ibland orkar man inte
man faller
men jag försöker
promenerar
mediterar
tänka positivt så gott det går
krama min familj
o mår bra av att de mår bra om jag är nykter
skönt att kika in här en stund
kram till er alla
carpe diem måne

Jag blev väl också onödigt upprörd, mest för att jag uppriktigt menade att berömma dej och blev missförstådd. Det är inte så lätt på ett forum. Jag tyckte det där om insulin och diabetes var så bra.
Peace & love :) Vi kämpar på tillsammans mot fienden!

Och trollis, få kan peppa som du! Du är en väldigt fin människa.

jag förstod vad du menar, så försöker jag också tänka i detta virrvarv av tankar och känslor men jag känner ändå att det ökar för varje dag jag inte har kontakt med honom, styrkan och orken alltså.

Blir glad av att se dig här! Tycker mig ana en starkare och mer bestämd nickan titta ut bland höstlöven...

Lägg upp en plan för hur du ska kunna stå emot, gå igenom olika scenarion i huvudet där du handlar klokt, efter din inre visshet för den finns där.

Tror för min del att det jag fallit på har varit rädslan för att vara ensam. Bjud över en vän/bekant/farmor på fika. Även när jag träffar människor jag inte känner så väl, man behöver ju inte alltid prata om sina jobbigaste problem, så känner jag mig stärkt i att inte vara just ensam. Tror just nu att det är viktigt att ha så många sociala kontakter som möjligt så man inte faller dit igen. Bara en sådan sak som att i flera år fram tills nyligen så hade jag ju någon att sova bredvid, att hålla om. Därför kan jag uppleva saknaden väldigt fysiskt, som att det är min kropp som saknar och då menar jag inte sexuellt. Då hjälper det verkligen med en kram.

Kram!

Du är inte helt ovanlig nisse ;-) Även om vi försökt bortförklara det, så är det nog någon form av "yrsel" vi alla varit ute efter!

Keep up the god work!
och lycka till/ trollis

heheh ja det är bra att du/ni tycker det är intressant att följa... är som en utvecklingsfas i hjärnan.. tvättad ska bli ren typ...

o fan verkade ja så där osäker o hunsad mm oj nej nej det vill jag inte tas som.... inte konstigt jag mår dåligt för det stämmer inte med mig alls...

tack för dina fantastiska ord och till er andra här med..
jag fortsätter mina steg o uppdateringar

kram nana