Senaste kommentarerna i forumet

din egen tråd Dompa! Jag flöt omkring här och där på forumet ett par månade innan jag skapade min egen tråd. Då gjorde jag som du planerar att göra, kopierade det jag ville ha med mig. Det är bara att göra som du brukar när du kopierar, jag markerar, ctrl+c går dit jag vill ha det med markören och klistrar in, ctrl+v. Jag är inte van att instruera dataanvändning så ursäkta om det är en risig instruktion:) i så fall kommer det säkert snart en bättre. Att ta med det du skrivit är en bra idé, jag har läst bakåt i mn tråd många gånger och det är ett bra sätt att få perspektiv. Lycka till! / mt

Tack :-)

Blir uppriktigt så jätteglad att höra att det går bra för er :-).
Kan tänka mig att livet känns mycket ljusare och bättre nu?

Jag tänker hänga kvar här, både för att kanske kunna hjälpa och för att bli hjälpt själv.

Kram och grattis /TP :-)

Bambi på hal is? Ja på många sätt!!! Jag har bestämt att lämna detta trygga skyddsrum som din tråd har varit. Jag måste bli en vuxen man. Jag kommer aldrig glömma att jag fick vila och gömma mig här. Tack!!! Jag tycker mkt om dig. Men en dag vill jag kanske visa detta för storkillen och flickan och då måste jag stå på egna ben. Startar en egen tråd där jag hör hemma. Kommer att kalla den Dompa...fantasin är inte på topp. Behöver dock lite teknisk hjälp. Hur fan kopierar man sina gamla inlägg? Min första cyberkram går till dig/R

Jag valde bort mr... Nej ångra inte att du startat en ny tråd. Ditt "jobb" är inte över. Skriv om nykterheten...även om det känns som ett harvande. Jag och många andra behöver dig. Om inte annat så rent tekniskt :) ja, vi alkisar är fullblodsegoister. Jag personligen skulle behöva,din, Mulletants eller Lelas tekniska hjälp... Vill öppna en egen tråd och som mt kunna gå tillbaka i min personliga galenskap. Nu var ju inte mt galen. Men hur fan kopierar man här? Tar gärna emot hjälp. Fullkomlig teknisk idiot. /R

Ja jag skrev fel med flit. Gävlemål. Har precis sett en dokumentär om Röda khmerernas tortyrledare och storkillen satt med mig. Mitt i programmet säger han; "det här ger väl ett annat perspektiv på dina och morsans problem". Yep det gör det. Dags för skärpning. Hitills har jag gjort nada. Var på AA i tosdags. Trivdes inte alls. Hade redan bäddat för det, att jag inte skulle trivas genom att låta barnen stanna hos min stabila svåger. Jag avskydde "gudsdelen", jag fattar att det inte har med GUD att göra, men jag personligen fixar inte religon. Så vad gör jag? Hem till en whisky...som faktiskt inte blir fler än tre. Hade redan räknat ut min reaktion så det blev AA igen på fredagen. Nu vet jag säkert att jag inte trivs. Harvar bara nu...nykter helg med ungarna. Hade tänkt ta upp det med soc om inläggning imorgon. Men så säger min pojk vad han säger och jag tolkar det som; Nej fan, sluta nu vara offer Dompa. Visst du super, visst frugan lämnade dig MEN nu biter du ihop och tar hand om dina barn, här och nu...säkert ute och cyklar igen, men det är som Mariamagdalena skrev. Offermentalitet. Även jag har tröttnat på det. /R

Det är en "osund" arbetsplats, jag vet det...
Men om man brinner för teknologin och arbetsuppgifterna i synnerhet,
så blir det svårt att orka lämna det man har byggt upp under 15 år...

Jo jag är en envis rackare, har alltid varit det...
Min arbetsplats ligger långt framme inom teknologin, en av de främsta troligen,
men marknaden har gått upp och ner med konjukturerna, vi har haft kniven på strupen de senaste 8 åren, och nu äntligen börjar det lossna lite...men ännu en ny ägare
De har delat firman och låtit den andra delen kursat osv..

Vi som har varit med länge och hängt igenom de värsta åren är lite trasiga i själen,
för vi tror inte ännu på att det ska bli så mycket bättre, det kommer nog snabbt ett ras igen..
Vi har ju varit med om det så många gånger förr, vi tar inte fart och springer rakt in i väggen igen.
Vi ser på framtiden med tillförsikt, och med en ny chef som inte riktigt kan motivera sina medarbetare, utan tvärs om väljer en urskiljningsmetod att sakta försöka få de som inte håller med honom till fullo att "mobbas" ut av de som håller med honom...
Det är en hemsk situation och man kallas ofta till personliga samtal där man får höra hur dålig man är hela tiden, så det sker i grupp och på ett personligt plan också..

Jag har idag isolerat mig i min egna lilla bubbla för jag vet inte vilka som vill mig illa eller inte, kan inte heller delge någon något på ett personligt plan för de kommer den andra gruppen till vetskap och jag lovar det missbrukas...haha hörde att bilen gått sönder igen..!
Varför gottar de sig i andras olycka, istället för att känna empati?

Känner mig fruktansvärt otrygg i den miljö'n jag befinner mig i, men håller mig kvar och hoppas på att det sätt de behandlar andra på skall uppdagas så småningom...

Jag tror på någon sorts rättvisa här i livet, och hoppas på att få uppleva den.

Min familj säkrar upp det som känns jobbigt och svårt, utan dem hade jag aldrig klarat av det.
Så visst finns det lite guldklimpar kvar här i livet, allt är inte nattsvart...

Mycket har kommit fram i dagsljus sedan jag slutade fly ifrån verkligheten med alkoholen,
jag visste att det var illa, men inte så illa...
Bara den rädslan över att upptäcka allt i min närmiljö var så olikt sig,
i ett helnyktert tillstånd, fick mig att besluta mig att fortsätta vara alkoholfri...

Den här helgen träffade jag mina vänner i herrföreningen, det krökades på rätt hårt som vanligt.
Jag såg alla stadierna, den strama tysta personen, till den pratsamma till synes glada människan.
Den väldigt högtalande och burduse mannen till den sluddrande oförstående mannen med kort stubin.
Alla fanns de med, och ofta var de samma person men i lite olika stadier...

Är jag förvånad?, nej inte det minsta, börjar bli van att se mannen mantlad av berusningen...
Tilltalar den mig, nja i ett ytterst kort ögonblick där man bara ser fördelarna med alkoholen,
men det är övergående och väldigt flyktigt, resten av tiden visas en inre biofilm i deras huvuden med väldigt lite förankring i verkligheten..
Borde de skämmas?, nja varför inte...?
Vill de inte visa samma personlighet hela tiden, varför då ändra den?

Är alkoholen en legal ursäkt för att bete' sig på ett annat sätt?
Är det okey att nypa en kvinna i häcken och ursäkta sig med både då och senare att man var ju full?

Jag har också gjort det, men det förutsätter inte att man fortsätter med det..

Vet inte vad jag vill ha sagt med allt detta bludder,
men människors sätt att bete'sig slutar aldrig att förvåna mig..

Jag vill inte på något sätt moralisera om vad som är rätt eller inte, bara påskina skillnader!
Skapa funderingar och eftertanke på saker som kan anses vara självklara, är det så?

Kommer inte så mycket längre i mina tankar, än att jag upptäcker...

Att jag är en ensam själ vandrande i en värld av en massa medmänniskor..
jag inte alltid förstår mig på.
Sans och logik blir mer främmande ju mer jag försöker lära mig av det...

Skrattet är en rad av okontrollerade kramper i mellangärdet...
Tårar är är ett överflöd av ögonvätska orsakat av starka emontionella känslor...
Man kan tänka att det är deras motparter, men inte allt för sällan kommer de båda i sällskap..
Man är elak när man skrattar på fel ställe, t.ex en begravning...
Man är vek när man gråter allt för ofta...

Vem har satt alla levnadsregler?

/Berra

Kalla, hade nog inte alls varit så mysig att ha att göra med. Nej, jag surar på istället.
Styrkekramar till dig med!!

Tror att din man hellre tar en "sur kärring" i ett par timmar;-) För inte hade man blivit speciellt trevlig av en BiB utan först full och tjatig och sen ett ångestvrak dagen efter. Så heja dig och många styrkekramar till dig!

Har det varit idag, känner mig irriterad, trött, less. Tyvärr får nog maken ta det mesta. Känns som om jag inte har ngt roligt att se fram emot, har inget direkt sug men vet ändå att det är därför jag är sur. Skulle maken trolla fram en BiB (en flaska är för lite) så skulle jag hoppa av glädje. Men nu gör han inte det och jag fortsätter vara sur. Det har nog gått över imorgon.
Kram!

Jag läser med glädje allt. Jag har varit alkoholist men oxå väldigt medberoende som mamma, som syster, som dotter, som sjuksyrra.. det har varit ett mönster sedan jag var väldigt liten. Livet är hela tiden en väg av lärdom och relationer är nog det svåraste som finns. Och det bästa.

Ibland förbannar jag den mänskliga hjärnan med alla dessa associationsförmågor, slutledningar, dess känslomässiga kapacitet att koppla samman tankar och känslor. Samtidigt ser jag att hjärnan är vårt evolutionära vapen och den ångest den skapar är ett sätt för oss att utvecklas och gå framåt.
Men att studera djuren, reptilhjärnan, primitiva instinkter och nedärvda egenskaper och nedärvda minnen ger många svar på våra olika reaktioner. Då har jag lättare att hantera känslor hos mig själv, och jag kan ofta också förstå varför andra reagerar som de gör. Det är nästan en hobby hos mig, och himla kul faktiskt. Att man kan träna upp sin känslomässiga intelligens genom att se hur reaktioner ibland inte alls är relevanta för situationen, utan man kan stanna upp och låta impulsen gå vidare till den grå massan, och sedan reagera. Det är här jag menar med att vågar vara ärlig mot sig själv. Varför blev jag sur? Kan det vara för att jag har tolkat fel, för att jag är avundsjuk, kan det ha med tidigare erfarenheter att göra?

Tänk bara på främlingfientlighet t.ex. Att det inom oss finns en misstänksamhet mot de som inte tillhör "flocken", en primitiv drift sedan vi var enkla nomader. Är vi medvetna om detta så kan vi se rädslan, misstänksamheten, motviljan eller vad det nu är för vad det är. Och förstå att den inte är relevant, släppa den, och möta människan med öppet sinne och värme.

Detta blev säkert rörigt. Hoppas att ni vill tycka till .. jag vill gärna höra olika åsikter.

Kram

Hej tjejer.

Ja katterna är nog väldigt sugna på att vara ute, det lyser fint och fåglarna syns så tydligt i träden. Mina halv-årsungar sitter och spanar in dom från fönstret, rusar ut när en dörr öppnas och återvänder in lika snabbt. Är jag ute så kommer Fenix och hoppar upp och ska helst hänga på min arm eller axel, rider jag så vill han hoppa upp på hästen och har tagit sats några ggr... galenpanna!

Jag är trött nu efter två nätters jobb och då får jag alltid vara lite försiktig och rädd om mig själv, jag är inte bra på att ha sömnbrist. Humöret blir därefter. Och förr så såg jag räddningen i en flaska att öppna för att varva ner. Som naturligtvis stjälpte mer än hjälpte. Jag tror att det är viktigt att acceptera läget, ok jag är trött, får gå på sparlåga, göra lite lagom och må-bra grejor. Inte storma iväg och städa ifatt, ha folk hemma eller annat som jag egentligen inte orkar.

Så det blir mys med djuren och ikväll lägger jag mig när jag är trött. Ibland blir det redan vid sju-åtta tiden. Har gjort mig av med alla "påhittade regler". Vad gör det om hundra år om jag lägger mig innan nio? Skadar jag någon med det? Skulle jag sedan vakna för tidigt så läser jag lite och i vilket fall så älskar jag att stiga upp tidigt nu för tiden. Ta dagen som den kommer, vara mindful, njuta av det lilla, att få äta när jag är hungrig, sova när jag är trött, ha en spinnande kattunge i knäet, skritta ut i det vackra vädret på en av mina hästar, barbacka så är det varmt och skönt trots kylan. Hundarna som far omkring och jagar verkliga eller inbillade vildsvin, rådjur, rävar och rovfåglar. Pussa min skäggiga make som njuter av sin söndagsledighet.

En underbar dag till alla. Och kom ihåg, lev och låt leva. Finnas men inte ta över bekymmer. Kram

du var aktiv på forumet när jag hittade hit och du var en av de första jag "blev bekant" med här. Jag har ihärdigt hängt kvar och det har gått bra för mig och för oss. Jag har haft enorm hjälp av forumet i min tillfrisknandeproces som medberoende. Att skriva här, kontinuerligt, har varit avgörande, så känner jag det. Hoppas du hittar bra draghjälp och att du håller hårt tag i kontakten hit. Söndagshälsningar! / mt

Nu börjar jag på dag ett igen....nu har båda mina söner kommenterat mitt drickande. Det är INTE ok att de ska behöva ha en sluddrande pappa på helgerna!!!! NU FÅR DET VARA NOG!!!!
Känns som om hela mitt liv kretsar runt alkoholen.
Känner även att min kropp tagit väldigt mycket stryk sista tiden och mår jävligt dåligt både fysiskt och psykiskt!
Jag vill vakna på morgonen och vara stolt över mig själv och inte känna ångerst.

Jag behöver helt klart er hjälp här inne för att klara av detta.

Jag kommer uppdatera er om mitt nyktra liv!

Kram TP

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4945050

♥ till dig! / mt

Adde, lite off-topic, men såg i ett svar i någon tråd att du önskade att yngre skulle lyssna på di gamle, vilket helt klart omfattade dig. I min värld är du 35-39 utifrån ditt nick, samma ålder som jag själv. Men då är frågan, är jag helt ute och cyklar gällande din ålder eller är det jag själv som också är gammal? Själv ser jag mig själv som oerhört ung ;-(

Oavsett vilket, ha en bra dag och vecka!

Berra, det verkar inte vara en vanligt osund arbetsplats du spenderar dina dagar på. Hoppas du kan hitta något bättre alternativ, för detta känns ju direkt ohållbart.

inte se att du sticker ut hakan :-)

Visst är det så att gemenskapen med andra alkoholister har hjälpt mig något oerhört mycket. Att få känna att jag inte är konstig eller udda på något sätt, att mina olika knep och knåp inte är någon ensam galnings verk utan att många har gjort precis som jag. Att äntligen få känna att jag är JAG, en vanlig normal människa som har en sjukdom som är behandlingsbar. Att jag äntligen kunde identifiera mig med andra och se att jag inte var knäpp utan gjorde så som sjukdomen sa åt mig att göra.

Jag hittade ett sammanhang som jag kunde tillhöra för första gången i mitt liv och att äntligen få vara mig själv utan skam och skuld. För första gången i mitt liv kunde jag lita på andra och känna ett förtroende för att de ville mig väl.

När jag väl gjorde valet att lita på andra och öppnade mitt sinne och delade med mig av mitt liv med alla upp- och nergångar kände jag för första gången en lättnad att få ur mig alla gamla spöken som jag bar på. Idag är jag en avklädd och naken människa men har fått en styrka i och med att jag har en tro på att det jag idag gör inte skadar någon annan. Jag har inte längre något att gömma och skydda, jag är öppen för varje blick. Jag behöver inte slå ner min egen blick eller skydda min andedräkt som jag gjorde tidigare, idag är jag en stolt nykter alkoholist.

Om jag har möjlighet så åker jag på AA's landsmöte och andra stormöten i landet. Gullbranna i Halmstad första helgen i september är självskrivet för mig. Numera är dessa möten för mig en social tillställning med möten mellan mötena :-) Att få mingla och umgås med vänner som man kanske bara träffar en gång per år är så stort för mig. Att få se dem igen och se att det gått ett år till i nykterhet är så fantastiskt roligt och att få höra dem dela om det som varit tråkigt och roligt sedan vi senast sågs............det är livet. Jag önskar så att fler får uppleva det. Jag åker själv inte till Visby i år men jag vet att åtminstone en från det här forumet har bokat biljett dit för första gången :-) Och liiiiite avundsjuk är jag nog :-)) Jag kommer så väl ihåg vårt första Visby-konvent, vilken surrealistisk känsla att höra och se feststämningen på Rotundan i Kneippbyn !! Hade jag varit utomstående hade jag avgjort trott att spriten flödade därinne !! Människor som inte har nåt att skämmas för som slår klackarna i taket är helt fantastiskt.

Det är värt att vara nykter bara för den synens skull !!

Filosoferar vidare med diktning i Ferlinklass ;-)

"Världen är fin, även utan vin."

Dina rader 3/2 var för övrigt klart bidragande orsak till min egen vita fredag, ditt budskap kanske inte var glasklart i sig ;-) men samtidigt sade det mer än en hel bok.

Tack och grattis.

Åh, filosofin flödar här hemma. :)

Nu har ca 400 dagar passerat. Och vad många faser som kommit och gått.

Jag ser att mycket har med mitt liv i övrigt att göra, problem och tankar visar sig i mitt förhållande till alkohol.

Träffat en kvinna... Helnykter hon med, men verkar valt det naturligt utan bakomliggande problematik.

Älskar er alla.

Jag tycker så mycket om dig och Lelas. På så många sätt berörs jag ideligen över
ert engagemang i andra nya rädda medberoende dagligen, vars självförtroende och
kärlekslängtan krossats av alkoholisten i deras liv.

Jag kom in i detta forum efter att jag ställt mig alla dessa frågor som oftast tillhör processen.

Frågor där den vanligaste handlar om, dricker han för mycket och vill jag stå upp för min rätt
att vara en människa som sätter mig främst.

Alla har rätten att bearbeta på det här forumet och vi gör det på olika sätt. Ibland kan bearbeta
handla om att kriga. Jag tror mkt på Lena Holfe där och att medberoende och alkoholister förenas
mer än vi vill tro. Hon talar om alkoholistens ilska, och att ilskan är en förutsättning, en del v processen. Den är lika naturlig som allt annat. om den sjuka inte var förbannad över att förlora den största kärlekshistorien han/hon har skulle väl sjukdomen inte göra så förbannat ont, o heller inte vara värd att försvara så förbannat?

Ditt sätt att bearbeta är underbart. Du ger och du finns till här, ständigt.

Jag vill också ta mig rätten att bearbeta och på mitt eget sätt. Jag behövde få ur mig ilskan inför
någon som vet hur det känns. Jag behövde får ur mig ilskan över de medberoende som inte vill och vågar
se sitt medberoende. Det läkte snabbt.

Jag satt inte i en lång relation där år och vanor växt sig fast. jag satt inte med en man där förutsättningar fanns till samtal runt förtroenden och trygghet.

Jag hade bråttom. På riktigt. Jag behövde en frisk, sund man att bygga en framtid med. Jag var tvungen att finnas till, men även att krasst pröva hans egen vilja och hans förmåga.

Kärleken är det största som finns. Att älska och inte se att det räcker gör ont. Alla dessa småbarnsmammor med sina bebisar. Alla dessa alkoholistpappor. All tragi och allt hopp.

Vad man orkar eller inte på det här forumet är en fråga om vilka vi är och vad vi vill här och i vårt liv.

Jag ska bygga vidare, många andra leva hand i hand med alkoholister som går mot ett liv i nykterhet. Trötta, förundrade och beroende. Kärleken ska finnas i allt detta och det är klart att den gör det.

Men snälla! Kärleken ser olika ut för oss alla. Jag skulle vara sjuk om jag i min situation inte hade haft min ilska och min bitterhet. Precis som alkoholister i förnekande och smärta skulle varit sjuka om de inte angripit mig.

Vi är väl alla mer eller mindre strykrädda när livet o kärleken vänt oss ryggen. Att få ur sig skiten och stoltheten kring att jag valde att kriga kanske var mitt sätt att ta åt mig rätten att bearbeta.

Att bearbeta och älska gör vi på olika sätt. Du är en underbar människa mulletant och jag är övertygad om att du och din man hittar en framtid där du respekteras som du förtjänas.

Annars tar du din bil och drar förvissad om att du står stadigt. / tusen kramar M:M

jag haft möjlighet och tagit mig rätten att bearbeta här på forumet har jag fått öva på att säga ifrån. Att klargöra för mig själv "vem äger problemet". Att se vad jag suger åt mig och pröva om det hör till mig eller till någon annan. Livsforum, ja. Alkoholen är stor men Livet är större:) / mt

En bok som redan rekommenderats i andra trådar men som alla borde läsa. Den hjälpte mig att bättre förstå vad som hänt och varför jag som anhörig reagerat som jag gjort. Mycket läsvärd!

Hoppas du haft en bra lördag, Kram!

Hej jag började ett nytt jobb för några år sedn. Det gick ut på att hjälpa en kille att styra upp den affärsprocess han hade startat i ett företag. Han var en kreativ doer och jag kom in för att se till att allt hamnade på papper och att liksom sträcka upp alla som gled för mycket på ramarna.

Han hade, på företagets bekostnad, gått i öppenvård mot(för?)alkoholberoende under hela sommaren och när jag började var han tillbka på jobbet och mitt uppe i sitt tolvstegsarbete. Och ja, han var nyfrälst och alldeles självlysande. Vi fann varandra snabbt och han började verkligen dela med sig av det som hände honom.

Det är en av de största gåvorna jag fått i mitt liv att få följa med på resan så nära som jag fick. Han körde 100 dagar 100 möten och fick en sponsor och gjorde gottgörelser och vi pratade och pratade.

För mig blev det som en uppenbarelse eller insikt om vad det egentligen är som funkar (och här är det meningen att ni ska rätta mig alla ni som faktiskt varit på ett AA-möte!). Det som funkar, det som är AA, det som är magin OCH trivialiteten OCH alltet är själva antitesen till KAN SJÄLV! Som det såg ut för mig alltså, som att folk kanske för första gången i livet eller åtminstone sedan det stora ljugandet tog över vardagen tar ett djupt andetag, slappnar av och är tillsammans med andra. Umgås. Är närvarande. Låter andra bry sig. Upptäcker att de själva kan umgås, vara vanlig kompis, kan stötta folk och orka ha ögonkontakt och vara varm i hjärtat av uppriktighet samtidigt.

Ja, så verkade det, som om AAs storhet och det som är den starkaste faktorn i bibehållen nykterhet är upplevelsen av icke-ensamhet. Att fatta att man kan få höra till, att upptäcka att man till och med är välkommen. Att sedan upptäcka att man är alldeles tillräckligt bra på att bara umgås och hänga med folk utan att titta över axeln och tänka på hur man ska kunna ta sig därifrån. Att inse att detta är det fucking roligaste man varit med om. Att hänga med folk utan ljug skam eller alarmet igång.

Kanske är det som är meningen med livet, och det svåraste att uppnå, att inte vara ensam. Kanske har jag fel och det härmed och därmed är bevisat att jag är en obotlig romantiker.

Själv har jag nogsamt kollat upp att mötena är tisdag 18:30 i kyrkan här brevid men aldrig i helvete att jag vågar gå dit. Tänk om man känner någon! Den valiga looserförsvaret, trots att jag är så positivt inställd. Vad handlar det om?

Adde hoppas att jag gör bra saker för mig ikväll. Svaret är väl ja och nej. Jag är, enbart på grund av en operation, inne på min 13 nyktra dag. Men jag har, för att jag inte kan hantera ångesten över samma operation eller snarare vad den innebär långsiktigt, valt att ta mitt livs andra lugnande tablett tidigare ikväll. Så jag borde väl inte skrivit alls ikväll. Men jag har ruvat på det här inlägget i flera dagar. Och va fan.

Hälsningar från en som är glad att ha kommit igång med att ta kontakt här och över att ha tillärats ett eget smeknamn! Och som är lite rädd för att ha stuckit ut hakan för långt nu.

Hoppas att ni har roligt hela gänget.

ÄEVD