Senaste kommentarerna i forumet

Hej Tusculanum! Så själviskt glad för att du väljer att fortsätta dina kamp här. För du beskriver en alternativ väg och jag är alltid tacksam när jag lär mig något. En strukturerad alkoholist förvånar mig inte direkt eftersom vi alkisar ofta är strukturerade. Men att ta kampen mot ett missbruk strukturerat är nytt. De flesta av oss yrslar runt som yra höns. Så där kan du göra en insats. Givetvis handlar det mest om ditt eget tillfriskande men kan du hjälpa eller visa på en alternativ väg så är det verkligen inte fel. När det gäller de yra hönsen så är jag inget undantag. Ibland undrar jag verkligen över mitt agerande. Det finns dagar när jag undrar över mina beslut. Jag sitter just nu i en andrahands-etta och har dessutom blivit med katter. Allt för att jag inte riktigt kan ta min mans fortsätta drickande. Så jag behöver all input, alla nya sätt att se på våran sjukdom och där ser jag att du kan ge mig något. Så är det bara av själviska skäl som jag blir glad av att du hänger kvar? Nej, självklart inte. Kommer att följa din resa och förhoppningsvis även glädja mig för din skull.

När det gäller träningen så satte du ord på skälen. Jag går mina promenader främst för att lugna ner mig. Men jag blir ju även taggad av "biverkningarna" som en fasatre kropp. Fåfänga? Kanske, men det kan jag ta.

Fia

... att jag ska ligga här, helt trampad på. Men snart så...

Nya boendet närmar sig.

Men ändå är jag lite ledsen. Barnen verkade inte vara i harmoni och de pratade mycket om saker som jag förstod kommer från pappa, farmor & farfar: saker de ska göra, hur de ska göra och liknande. Stora flickan har också pratat en del om att när hon säger si eller så, så blir pappa ledsen på henne: och det är saker som jag anser att man som vuxen inte blir ledsen för, utan förstår att det är en liten flicka som testar gränser, som har hört andra säga olika saker och sedan testar det själv. Jag talar om för henne att det inte låter trevligt, eller att man inte säger så, men jag tar det inte personligt. Men jag ser framför mig när pappa står med ledsen min och säger typ "nu gör du pappa mycket ledsen, vill du att pappa ska vara så här ledsen? Vill du göra mig illa?" och lägger en helt annan skuld på barnen än vad jag anser rimligt.

Och samtidigt pratar barnen om många roliga saker som jag vet att pappa och hans familj kommer göra med dem, men jag har inte råd, kan inte eller så. Och då kryper det i mig - "de kanske har det bättre hos pappa..."

Jag önskar att jag hade stoppat mig från att tänka alla hinder, tankar som jag inte förstått riktigt förrän efteråt: "oj, nu har vi redan flyttat ihop, då kan jag ju inte lämna - folk kommer ju tro att jag är galen; oj, nu har vi förlovat oss, nu kan jag inte lämna för hur skulle det se ut med en bruten förlovning; oj, nu har vi ju köpt hus, nu kan jag ju inte lämna för hur ska vi lösa allt med lån och gemensamma saker; vi bråkar ju mkt, men om vi får barn så kanske det går över; vi båkar ju mycket men jag kan inte lämna nu för hur blir det då med barnet och huset och förlovningen och...; ibland har vi ju det bättre och han säger ju att om jag älskar honom så försöker vi få fler barn, det kanske blir bättre om vi får ett barn till; hjälp, nu har vi två barn - jag kan ju bara inte lämna för vad ska alla säga då om hus, barn, förlovning osv osv.

Åh, hjärnspöken.
Och denna man, som jag föll så pladask för - så charmig, självsäker, världsvan, berest, välutbildad, social, trevlig, kunnig, omtänksam - hur kunde han vilja ha mig? Och han var snygg, och vältränad - första gången jag såg hans överkropp så var det som att se något som jag annars bara sett på idrottsmän, och plötsligt fanns han I MITT SOVRUM. Ja, jag föll som en fura.
Och denna man, som jag nu nästan blir lite äcklad av när jag ser honom - jag vet hur han är mot andra, men också hur han kan vara mot mig, hans kraftiga viktuppgång (pga alkohol, ingen ork/lust att röra på sig, 4-6 chipspåsar i veckan samt några kg godis), men som han ignorerar genom att alltid köpa för små kläder eftersom han "ska gå ner miiinst 15 kg men gärna 25", och att han alltid beklagar sig över andra som är minsta överviktiga...

Åh, att barnen oftast verkar ha det ok där, men att de (precis som det var för mig) aldrig vet när det brister, eller varför, och därför alltid är lite på sin vakt, det gör sååå ont. Och ändå tror en del av mig att det är viktigt och bra att de får se sin pappa så som han är, så att de kan förstå och själva välja en dag.

Hej Palle! Jo, jag tror jag förstår vad du menar. Jag är/bor också ensam och vet att den känslan och dessutom bortglömd kan förtära alla goda tankar. Men nu är du inte ensam längre. Nu är du en del av detta stundtals tragiska gäng. Fortsätt med att läsa runt och fortsätt med att skriva. Jag kan ärligt säga att jag är nyfiken på dig Palle. Så hemskt med din faster som valde den vägen och jag förstår att du är i chock, speciellt om hon var en människa som stod dig nära. Med rädslan för att låta lite klämkäck så vill jag att du ska veta att denna långhelg är det bara dina val som gäller. Det är bara du som kan bestämma. Så försök göra kloka val. Min erfarenhet - ca tjugo år som alkis - säger att inget blir bättre av att dricka alkohol. Javisst kan det KÄNNAS bättre för stunden, men den känslan är inte sann. Inte heller hållbar. Jag hoppas så att du fixar kvällen och i långändan helgen. Om inte? Vi finns fortfarande kvar.

Önskar dig styrka! Fia

Ja, det är kanske någon form av utveckling :-) Känns skönt att tänka att det finns någon form av utvecklingspotential trots allt, har ju tvivlat en del i den frågan, milt uttryckt... Och ja, att vara alkoholfri både låter och känns ju skönt att tänka sig. Försöker verkligen tänka så, att det inte kan och ska vara en belastning att avstå. Hur det än är så mår jag så mycket bättre av att låta bli.

Och att sluta dricka är ju en process, likväl som andra livsstilsförändringar. Jag har nog behövt det här året som en tid för att väga för och emot, testa mina gränser och överskrida dem, se att jag inte klarar detta genom att endast trappa ner utan att hålla uppe en längre period. Jag känner mig mycket starkare och säkrare på vad jag vill och min förmåga nu, mot tidigare. (Därmed inte sagt att jag är säker på att jag klarar detta utan bakslag nu heller...)

Säger det igen, det är så viktigt att ha er som klarat att hålla uppe en längre tid kvar på forumet (likväl oss alla som kämpar nu såklart), men vi behöver positiva förebilder, att kunna känna att det är möjligt.

/m

Ja, det verkar vara vanligare än man tror att det är såna som vi som trillar dit... Finns väl kanske många orsaker till det? Mina barn är vuxna, och som någon annan skrivit var det ju lättare att dricka lite mer när man inte alltid behöver vara på pass för att köra till och från aktiviteter osv. Lättare också att vara seg på lördagsmorgnarna när de inte vaknar kl 7. Tänker också att just runt, eller drygt 40 handlar om att vi är lite på "pass", barnen klarar sig inte själva och föräldrarna börjar kanske åldras, och man själv bör ha kommit någonstans i yrkeslivet. Många bollar att hålla i luften och fasader att visa upp. Någonstans behöver det kanske pysa ut?

Känner igen mig, anli, i att ersätta alkoholen med något annat. Själv slutade jag röka för 10 år sedan och är inte sugen alls på det, däremot godis! Får ta tag i det också, och förhoppningsvis inte flytta över det på något annat.... Vore ju tråkigt om jag slutat röka, dricka, äta godis för att hitta ngt annat - vad finns kvar? Shopping, spel.... Nej, skämt åsido, men hitta en annan väg att döva suget som uppstår.

Skönt att vi är flera,
/m

till sju veckor - och bra jobbat!
Nykter man och en hund att gå ut med - är inte fel när suget sätter in:-) Ha en bra kväll!
/m

som är så svårt att återupptäcka när man går ut i nykterheten men som är så underbart att återfå och få känna sig hel och fri.

http://www.klarblacoaching.se/www.klarblacoaching.se/public_html/wp-con…

Tusen tack Fia!
Du vet inte hur mycket dina ord betydde för mig den kvällen, kände mig sjukt ensam och bortglömd.

Nu har min långhelg kommit, fortfarande nykter. Men tankarna går som i en labyrint i min skalle, jag får enorm ångest över hur mycket jag förlorat av mitt liv pga. alkoholen.
Hade en nyligen en tung period när min faster (som jag umgicks mycket med i min barndom) tog livet av sig med alkohol och diverse piller, begravningen var förra helgen.

Då jag bor ensam har jag alldeles för mycket tid för att grubbla över livets mening och allt sånt. Jag har inga planer på att sluta mitt liv som min faster just nu, men är orolig att om det försätter så finns det en möjlighet att det slutar så.

Tack ska ni ha!

Ja, idag har det gått bra. Har varit glad och nöjd med att göra ett uppehåll. Jag gör nämligen ett uppehåll. Jag ska göra allt för att inte dricka ensam i framtiden. Det är den ovanan jag vill bryta först och främst.

Jag var sugen som fan när jag åkte hem idag. Jag kände verkligen att det hade suttit fint med en kasse öl. Jag hämtade ut ett paket på posten med en massa kul grejer som jag beställt och det hade varit gött att "fira" detta med några kalla. Men... jag bet ihop. Handlade på ICA, var sur och åkte hem. Lagade mat till oss och käkade ihop. Suget var borta! Jag känner mig jättenöjd! Det bästa är att vakna på morgonen och inte vara bakis och djävlig.

Så mycket nyttigheter det finns här.
Du har kommit till rätt plats.
Kul och återigen VÄLKOMMEN!
/A

Så mycket nyttigheter det finns här.
Du har kommit till rätt plats.
Kul och återigen VÄLKOMMEN!
/A

Du har ett språk och en sådan approach så man blir mörkrädd.
Om du själv är gammal alkolist så borde du vis av ditt gamla leverne veta hur tufft det faktisk är att sluta.
Jag är glad för din skull, men har problem med att se hur dina värmande ord skulle hjälpa mig i min kamp mot alkoholen.

För det är väl av välvilja du skriver till mig?
Eller är det för att du vill vara lustig/dum och elak som du skriver som du gör?

Oavsett varför, för det skiter jag
Så ger du mig inte näring till min kamp att hålla upp.
Och därför vill jag inte ha dig i min tråd ngt mer.
Jag skickar ett hej på nyårsaftonen.
Innan dess hoppas jag inte se dig i min tråd ngt mer.
Jag kommer anmäla dig och din kommentar för den stjälper istället för hjälper.

/A

och gott...Välkommen i klubben :-))
Efter din beskrivning ser det inte ut att råda nån tvivel du tillhör oss :-)
Häng kvar, läs och skriv och ta en dag i taget så kommer du långt i din förändring av livet.

Skulle vilja ha ett livstecken, en liten rapport, hur det än är. Vi finns härinne och väntar på dig. Kom igen! Hur är läget?/NM

Kan jag klarar det du gjort detta året så är jag stolt!! Jag har gjort uppehåll på ngr dagar nån gång. Längsta uppehållet var nog förra hösten på 10 dagar och då tänkte jag -sådär já då va man frisk, nu kan jag hålla mig till att bara dricka på helgerna (ha ha så dum man är)

Min dröm är att kunna dricka vid sällskapliga tillfällen och sluta efter bara ett glas OCH vilja sluta efter bara ett glas. Att kunna säga: -jag kan köra ikväll hem från festen! -utan att se det som om hela kvällen kommer bli tråkig för jag inte kan dricka...

Jag kämpar tillsammans med Er!

Klart du kan vända! Att vi kan vända!!

Nu har jag ju hängt här mkt längre än du som precis hittat hit, och kanske kan det kännas deprimerande att läsa att jag inte kommit längre än vad jag gjort. Men jag måste ändå säga att detta år, trots alla motgångar och trots alla misslyckande, så känner jag att jag kommit en bit på vägen.

Jag har tänkt så otroligt mkt på mitt drickande under detta år! Och försökt väldigt mycket, och misslyckats väldigt mycket, men mitt fokus har legat på att fixa detta till slut. Jag har berättat för en husläkare, träffat en psykolog (för att få antabus) och under 2 månader själv betalt för att gå till en psykolog. Vet inte just hur mkt det gav, förutom att det var skönt att berätta för någon hur det verkligen ligger till. Men ändå, jag är besluten att nå dit jag vill! Och jag är säker (ja nu är jag kaxig) på att jag kommer klara det till slut, det var bara svårare och tar längre tid än jag först trodde.

Så det är klart vi kan vända, komma på rätt köl igen! Kom igen så kämpar vi!

från Maskrosbarn :

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/266328?programid=1165

Malign - jag tycker nog inte att du ska tala om för oss andra vad vi ska göra härinne. Den enda du kan råda över är dig själv, och om du anser att du ska "backa" när det gäller en användare härinne så gör det, men starta inte upp någon nätmobbning. Det är inte det här forumet till för.

Hulda

Hej Nationalteatern !

Från mig får du ett svar :), även fast jag inte känner mig som en alkoholist-jävel. Jag är alkoholist, men människa i första hand... Du har haft det tufft. Att du skriver här inne är ett steg på vägen till ett liv utan alkohol. Ett bra steg, tycker jag. Jag är ingen expert, men tycker det verkar som du har/har haft ett medberoende.

"Medicinen" är ju jäkligt farlig, för vissa livsfarlig. Och den funkar en kort stund, för att sedan göra så man mår sämre än innan man började hälla i sig.. Hur många gånger har man inte tänkt att "Äh, ett glas kan jag ta. Sedan ska jag inte dricka mer." Eller hur ?! Det är ju det som är problemet - att man aldrig bara kan ta ETT glas. Hade man kunnat det så hade det ju inte varit något problem ! Nä, det bästa är att avstå helt.

Lycka till i din resa mot ett nyktrare liv !

Kram

Hulda

Hej
Tack för dina ord till mig. Det är svårt att vänja sig vid en ny dator.
Håller mig på banan, men ska erkänna att suget finns till och från. Igår
tänkte jag ska jag aldrig mer kunna dricka det kändes hemskt men jag vet att
det inte går. Jag blir aldrig en normaldrickare som kan säga Tack nu är det
bra.
Men jag härdar ut suget och går ut med hunden. Tur att min man inte heller
dricker just nu. Det underlättar ju.
Må bra
Konstnären
Idag inget första glas vin för mig

Inga svar? Min förklaringen för det är att du gav dig på värsta cry- babyn här inne. När det gäller vill sluta/Andreas så ska resten av oss bara backa och invänta nästa galenskap. Vill iaf hälsa dig välkommen till farmen.

Som du säger till dina barn? - Det man lovar det håller man?. Har du en alternativ familj? För de barn du beskrivit tidigare känns ens smula svekna. - pappa ska inte sova i soffan inatt. Pappa ska inte fyllna till ikväll. Du lyckas lura dig själv Andreas, gång på gång. Men du lurar ingen annan. Och malignt betyder inte cancer. Läs en bok. Nej jag har inte cancer. Jag är tillnyktrad alkoholist i mina ögon är du är du motbjudande i ditt offertänkande och ynkedom.

Bra jobbat!!! hur motiverar du dig? jag måste lyckas. kram på dig och fortsätt kämpa!!

Jag har läst igenom nästan allt som är skrivit här och jag känner så väl igen mig, men jag har en fysisk panik i mig. Jag tycker att min lever gör ont (inbillning??)Jag är redan nu övertygad om att jag har levercancer och att mitt liv är kört. Kan det vara möjligt?? Jag får sån sjuk ångest över denna rädsla, ändå gick jag hem igår och hällde i mig två snabba groggar och sen en 6:a whiskey i smyg när jag skulle ut och tjuvröka vid halv 11. Hur f-n tänker man?? Jag har aldrig varit hypokondrisk förr men nu känns det som det redan är försent. Jag tittar på mina fina barn och tänker -jag kommer aldrig få se er växa upp..

Det känns så sjukt, jag ser mina "två liv-linor" cigg och sprit och det enda som det kan leda till, är cancer och död, ändå vågar jag inte sluta dricka. Jag blir så ledsen när jag skriver detta, jag har aldrig fått det på print innan utan dessa hemska tankar brottas jag med kl 3 på natten när jag vaknar av ångest.

Kan jag vända? kram mia

Tack för kramen.

http://ninecrimes.bloggo.nu