Senaste kommentarerna i forumet

till dig, goá mulletant!
Även en klippa behöver lite vila.. När saker händer i ens närhet, som man inser att man inte kan påverka men som gör väldigt ont, då känns livet tufft..
Kanske påminner det en om tidigare sorger och bedrövelser..
Jag tror att det är bra att gråta, att "städa i själen".
För jag tror att det inte bara är den tillfälliga "ledsenheten" som kommer ut, utan att man får ut en massa gammalt skräp man burit på.. Och man behöver inte ens veta, vad det var..

Julen ja, för vissa är det en tid av oro, istället för den frid man önskar att det vore..
En barnens högtid, som för vissa barn känns mer som några veckor av terror, tåtassande och ovisshet..

Kriser, är ju också möjligheter.. För naturfolken, var det enklare, när man blev äldre.. Då blev man "den kloka".. medan man i vårt samhälle börjar omyndigförklara människor innan pensionsåldern.. Suck!

Speciellt vi kvinnor har det tufft, vi ska kämpa för att se ut som "tonåringar" jobba som hästar, och helst inte låtsas om våra klimakteriebesvär..
Undras just varför DET blivit så "fult".. Det är ju trots allt något som är naturligt..?

Och visst stämmer det, att idag vill alla leva för evigt, men ingen vill bli gammal..

Inte meningen att låta sorgsen.. men det blev lite av en reflexion, när jag läste ditt inlägg

Tänker på dig! / kram trollis

Hej igen mammy!
Den perfekta medberoende "sopar banan" för den beroende.. Vare sig det gäller att dölja, eller blunda!
Vi "bortförklarar" saker för arbetsgivare, vänner och bekanta..
Vi ställer till rätta, när vår "beroende" gjort bort sig..
Vi döljer HUR mycket hen dricker.. Städar undan tompavor etc..
Vi "kollar alltid" vilket humör/stadium av bersusning hen befinner sig på, innan vi beslutar om det t.ex. är lämpligt att bjuda hem folk..

Vi "går på" lögnerna om "ont i magen", infektioner, depressioner, muskelvärk, ryggvärk etc och låter den beroende "sjuka sig" (ligga hemma och dricka som "medicin")istället för att ringa vårdcentralen, följa med och slå näven i bordet (som jag tror mulletant gjorde) och säga rent ut: Detta beror på alkohol-problem!

Att vi inte gör det, beror dels på skammen, men också på alla "hållhakar" vi har på varandra.. Dricker vi själva, så är vi definitivt mindre benägna att se oss som "medberoende" på ett konstruktivt sätt..

Dessutom, måste vi inse, att den enda VI, kan göra nykter är oss själva!
Visst kan vi ställa ultimatum, men vi MÅSTE vara beredda att genomföra det vi hotar med.. Annars händer, ingenting!
möjligen kan vi jämföra det med att vi slänger kuddar under den beroende när hen faller, så de kan kravla sig upp och fortsätta som förut..

/trollis

Ha, ha.. ÖL, kallas ju för "flytande bröd", så det brukar definitivt inte gå ihop med LCHF..
Vad jag förstått, är olika människor också olika "kolhydrat-känsliga"..
En del av dem kan dricka t.ex. vin och lågkolhydratöl.. Andra inte..
Hos andra, lägger det sig som bommull runt midjan...

Ser att du verkligen är bestämd i dina intensioner..;-D
kram /trollis

Bra kämpat Minime!
Du verkar ha lagt upp en strategi som kommer att funka i det långa loppet!
kram /trollis

Hur är en perfekt "motberoende"? Har läst en hel del i denna forumsdel, så medberoendets tänk förstår jag till viss del, men jag vill s.a.s stämma i bäcken så att det blir rätt från början.

Tittar in och ger dig en godmorgon-kram!
Ja, vi drömmer en del, många av oss.. Kanske är det hjärnans sätt att liksom "komma ifatt" och sortera..?

Så skönt att se att dina inlägg andas mer harmoni än på länge.. ;-D
/trollis/

Vaknade tidigt igen och älskar lugnet vid köksbordet, har tänt nästan tio ljus i olika lyktor och känner ett sådant lugn med kaffekoppen och forumet. Tänk att jag hittade hit och fick kontakt med alla er som hjälper mig, peppar mig och ibland tröstar mig. Tänk att jag har någonstans att göra av alla tankar och alla funderingar.

Drömmer så mycket nu och det blev ju inte bättre av att jag såg Svinalängorna innan jag gick och la mig.... Skönt då att vakna och veta att jag inte behöver vara rädd, varken för gårdagen eller morgondagen. Så länge jag fortsätter hålla mig från vinet så klarar jag mig, för då är jag JAG och inget annat.

Jag började inte räkna dag 1 och slutade tvärt utan det tog tid och många "försök" att dricka normalt, men min resa började när jag loggade in här och bestämde mig för att jag ville ändra mig. Ta hand om dig!
Sommar

Nej, det är svårt, för att inte säga omöjligt. Vi har så olika mycket i bagaget, olika utgångspunkter och utvecklas åt olika håll. Minsta gemensamma nämnaren är ju ett problematiskt förhållande till alkohol. Det skrämmer mej lite att min nykterhet skulle kunna ställa till det i mitt förhållande till min älskade sambo. Han kommer förmodligen fortsätta med sina fredags- och lördagsöl, men han blirju inte dum eller så när han dricker, bara trött, så tills han kommer på bättre tankar får jag väl försöka låtsas som att det regnar, hålla mej ifrån pekpinnar och bara föregå med gott exempel.

Känns så bra när man läser din tråd från början, det har hänt massor! Det känns tillförsikt och ro när man läser nu. Kramar till dej, Tilde!

Visst är glad i min doktor. Hon är bara en "vanlig" husläkare. Ingen psykdoktor...men vi fick verkligen så bra kontakt så när hon föreslog att vi skulle ses igen...var det bara; Yep! Dessutom praktiskt...blir jag sjuk i en "vanlig" fysisk åkomma så finns hon ju där då med.

Barnuppfostran; Usch ja, det är svårt. Men jag försöker se dem mindre som barn och mer som människor. Just det där med konsekvenser...funkar nu när de är i åldern "tänka själv". I stora killens fall tror jag att det är hormonerna som spökar...han är ju snart man. Snart 14...i vissa kulturer är han giftasvuxen ;-), medans här i väst blir han behandlad som ett småbarn. Tufft! Ha en skön dag...Trollis och resten av de "Tilltufsades skara". /R

PS: Det har skett ngt underligt i samtiden. När jag var 16 år (44 snart) så reste jag runt i Europa själv, eller med jämnårig flickvän. Inte en chans att min grabb skulle fixa det utan att ringa, sms:a., maila hem om pengar och det ena med det tredje varje dag. Dessutom skulle väll flickvännen blogga hela resan. De kan så mycket...men bara på pappret liksom. Hur kunde vi låta det bli så? Söndercurlade? DS

lite "tom" och kanske distanserad - trots att jag på några plan är väldigt nära mina känslor. Min stora omsorgsfullt nedpackade gråt är närmare än ... jag vet inte när... God gråt som jag kan dela med mannen. Det händer ganska mycket omkring som påverkar mig - kanske kan återkomma till det i helgen när jag har mera tid att sortera tankar och känslor. Mullelivet är gott och det är det viktigaste. / mt

Du skriver väldigt vackert Tilde. Både om skörhet och att finna sin "egen väg" till att förändra sitt drickande. Just den där egna vägen tror jag är livsviktig för att en förändring verkligen ska kunna ske. Att inte hoppa på första bästa "tåg". Att inte titta på X som det går så bra för...och sedan bygga på ångest, ledsamhet, skam och varför-kan-inte-jag-känslan. Stark är du som vågar "tänka själv" (lånat från Trollis). Att våga vara skör.Kram/R

blir några "gamla"... tycker mig ha sett det mönstret under mina snart två år här. Jag tror att "vi" som stannar kvar här (ett tag) har betydelse - för mig gav det väldigt stort hopp att se att det fanns människor som blivit nyktra och att få en "kontakt" med dem.

Problemen att ändra semester- och efter-helgenmönstret är välkända liksom barns oro inför sommar- och jullov. Visst är det tragiskt:(

Tack för morgonhälsningen Dompa - jag är åter i arbetshetsen och många problem ska lösas. Känner också tydligt att jag håller på att byta roll och att jag söker nya livsvägar. Det är också en livskris - apropå hur du funderar över ditt liv. För min del en helt naturlig livsomställning - efterlängtad men inte alls enkel. Det var fint att du mötte en klok och bra doktor.

Med önskan om en bra dag - till Dompa för dagen i Suomi - och till alla andra medvandrare! / mt

En tanke bara. Kan det vara årstiden? Att så många kraschar efter semestrarnas drickande och sedan har svårt att lägga ner när vardagen ska hanteras igen? När man inte längre "får" dricka varje dag? Tror att det kommer bli en ny topp i Januari efter helgerna. Tyvärr. Kan redan "se" jul och nyårsfirandet i vissa hem :(. Ledsna barn, uppgivna partners (oftast kvinnor?), misshandel och sedan massjukskrivningar som följd. Varje år. Jag förstår vad du mt, trollis och Stigsdotter syftar på...med mer resurser. Men jag fattar verkligen inte vad man kan göra...så länge de sjuka själva vägrar att se.

Ja, nu var även jag här och negga lite på morgonen...när det enda jag faktiskt ville var att önska mt en riktigt God morgon och en fin dag! Ha ha, ja...vad man än säger om oss alkies...vi är en munter skara ;-). /R

Du har redan fått två kloka svar, jag vill också skriva några tankar. Först: Du har kommit ett gott stycke på vägen när du ser så tydligt vad som händer! Kanske det viktigaste att du ser vad som händer med dig och du vill ändra mönstret. Kanske du kan berätta för din man - utifrån dig - att du ser och känner igen ditt "nötiga beteende" och att han blir tyst. Att du inte vill ha det på det sättet, att det beror på att du vill väl men vet att det inte är en bra väg.

Fortsätt ditt tillfriskningsarbete - sök upp Al-anon och/eller annan hjälp. Fortsätt skriva här hur det går för dig.

Också jag och mullegubben har fortsatt vårt gemensamma liv. Han var (som du kanske läst) nykter "med vita knogar" länge och jag förstår verkligen inte riktigt vad som hände när han verkligen blev nykter för sin egen skull. Jag bara accepterar och tar tacksamt emot allt gott som finns i livet nu.

Lycka till på vägen! / mt

Rullskidor (farligt?)funkar nog lika bra som åsna. Skönt att du har bestämt dig för att inte lämna oss! Saknat dina lite smått bisarra uttryck. Kör du på din gräddvita linje...den lite mörkare har ju en tendens att kunna bränna ut oss. Speciellt i samband med för mkt arbete, resor och möten. En del av oss har lite halvfarliga jobb. Halvfarliga för oss som inte riktigt fixar alkoholen till hundra. Själv har en finsk kollega ( är i Finland just nu ) bjudit in mig på en äkta finsk sauna ikväll. Äkta finsk...låter bra...varmt och vått och Kosken kanske ;-). Skippar det sista...men karln vet att jag är alkis. Var tvungen att berätta...annars kommer du inte långt i nykterheten här i "de tusen flaskornas land". Ha det! /R

Haft en hektisk tid, resor Möten och åter massor med arbete! Gräddvit nja kanske lite åt det mörkare hållet.
Jag har inte lämnat er ni finns i mina tankar dagligen!
Nu har det lugnat ner sig lite, så nu ska jag hoppa upp på inte åsnan kanske men rullskidorna ska fram och gymkortet är fulltankat! "så nu är det bara o åk"
Kommer att ta mig tid att läsa många av inläggen på forumet. Och hänga med i trådarna …

// Paron// ;)

Vad glad jag blir av att läsa att du lever ett alkoholfritt liv, för din skull!
Jag har inte läsa hela din tråd, och kanske har du skrivit om hur det går med vänner och vane-aktiviteter, men hur går det?
Jag läste att du har barn, men har du sambo/fru också? Hur tar hon detta?

En varm, uppmuntrande kram från någon som önskar att henne make tog detta steg.

Jag måste nog läsa den, känns som jag fastnat i godisfällan igen.
Minns att jag blev pigg när jag drack alkohol, kunde inte fatta varför andra blev så trötta.

Därför att det är så droger funkar :-) Så enkelt och så svårt. Alkoholproblem är såklart komplexa, kan nog bero på många faktorer. Själv trillade poletten ner när jag läste Sockerbomben, jag fattar vad både socker och alkohol gör med min hjärna. Jag är helt chanslös så fort jag påbörjar mitt intag av det ena eller andra. Jag fattar varför jag kan sitta och dricka glas efter glas medan andra somnar, varför det verkar helt omöjligt att sluta. Varför andra blir lugna medan jag blir speedad. Jag är överkänslig, min hjärna älskar kickar i alla dess former, och jag får bara vara vaksam. Kanske är det så för dig också?

Varför dom runtomkring inte gör något...vet inte, skitdumt. Man kan ju reagera, men då riskerar man att stöta sig och det vill man inte. Och så är det ju en massa skam inblandat... Akta dig för att klandra dig själv, det är inte du som kan göra någon nykter. Det jobbet får man göra själv. Och vill man inte går det inte. Lite grubbleri är nog bra, men var inte för hård mot dig själv. Du gör så gott du kan.

Mammy blue: tack behöver verkligen stödet här känner jag tack alla för att ni finns. Jag är nöjd . Men kan som sagt var inte släppa rädslan för att jag övertalar mig att jag kan minsann dricka ju längre tiden går. Försöker intala mig själv att ta em dag i taget och skapa delmål för att ej oroa mig för vad som kan komma att hända. Har ikväll läst igenom mitt första inlägg som kickar mig tillbaks på banan och motiverar att fortsätta kämpa emot alkoholen. för det beskriver ångesten över hur de blir då drickat tar över och slår ut mig med full kraft..

Grubblar så mycket över alkoholen och vad den gör med oss. Tänker tillbaks och undrar hur vi alla kunde låta min pappas fru dricka sig så sjuk att hon till sist gick bort. Min pappa fortsätter på samma sätt och ingen säger någonting. Har de senaste dagarna fastnat i dessa tankar. Hur kommer det sig att det blir en så viktig del av livet? Hur kommer det sig att man blir förälskad i det så att allt annat ter sig oviktigt? Jag tillbringade många år med att genomlida veckorna med bara ett mål i sikte: det första glaset vin på fredagskvällen. Sedan var ingenting viktigt mer.

20 dagars nykterhet ett litet steg i rätt riktning

Då var hon avis! Tvärsäkert uttalande från en man som tror sig veta hur avskydda smala kvinnor kan bli av sina medsystrar ;-). Just nu ler jag inte alls...i detta världens-mest-uppkopplade-land...har jag sjukt långsam uppkoppling. Så jag ger mig, ska basta och äta. En helt ogullig Godnatt kram E! /R

Fast det är rätt långsökt med Vickan...
Och det var ingen "han" som sa det, det var ett rätt champagneosande brutta..

(o Daniel var på mitt jobb för ett halvår sen..inte en chans att du ler så mycket, konstant, som han R. Thank god..)

Ha ha, ja ni, nån gång, i en annan värld kanske.. :)