Senaste kommentarerna i forumet

Jag skriver på forumet trots att jag inte ska fortsätta, har jag ju sagt...
Vill inte vara beroende av någonting längre, inte ens ett forum...
Ändå är jag här och läser varje dag, varför?

Har ett behov över att "förklara" mig, varför jag finns...
Upprinnelsen var att jag hade tappat kontrollen över mitt liv, och lät berusningen ta det ifrån mig.
Så är det inte längre, ändå har jag inte hela kontrollen, över det som jag kallar mitt liv...

Showen fanns där men inte författaren, vad har jag tappat kontrollen om?
Jag följer ett givet manus, och råder inte över regin, jag borde kunna tolka rollen på mitt sätt...
Funderar på vad som fattas mig, varför är jag inte nöjd?

Vet att jobbet påverkar mig, men vilken påverkas inte av sitt jobb idag,
kanske än mer ju äldre man blir, eller så är det tidsåldern..
Frugan har sina problem på sitt jobb, hennes bästa vänninna likaså, vi diskuterade detta vid middagen ikväll, det kändes bara så hopplöst, ingen framtid för någon av oss?
Ingen hållbar framtid, allt känns bara så löst sammanhållet, ovisst?

Alla borde vi vara åldermän på våra arbetsplatser, vara respekterade och kunna förlita oss på vår kunskap, men så är det inte, kortsiktiga resultat, snabba pengar, trogenhet spelar ingen roll...
Eller så är vi uppfostrade i fel riktning, missförstådda, för alltid missförstådda...
De som är äldre än oss är pensionärer och skiter i vilket, det är ju pensionärer,
de som är yngre förstår inte problemet, för de lever mitt i det....
Folk i min ålder slits mellan traditioner och ett ständigt nytänkande, utan riktning...

Satt idag hos mina svärföräldrar, båda hårt dementa...
Visade dem deras egna bilder från 1960-talet, ville veta om hur långt de hade backat tillbaka i tiden, det visade sig att de hade backat längre än så, ingen mindes någon på bilderna..
Inte ens deras egna bästa vänner där de satt runt middagsbordet med nubbeglasen på färgblekta bilder,
deras tid var för evigt försvunnen, de som inte var döda fanns inte kvar ens i historien,
bara för oss okända människor leendes mot kameran, vilka var dem?
Bilderna hade blivit värdelösa, ingen känns vid dem längre, ingen har någon glädje av dem...
Så tråkigt, så förbaskat onödigt, en bortkastat minnesupplevelse..

Undrar om mina barn kommer att sitta där med 50 år gamla bilder, och ingen vill kännas vid dem...
Fundera på samma sak, ska de kasta bort någon annans minnen, som inte ens är något minne längre.

Vad spelar historian för någon roll, om ingen vill hållas vid den längre?
Sanningen om att leva i nuet är i sådana fall ännu viktigare...
Lev nu!, och inte sen, det kan vara försent då...

Men att inte förstöra den med alkoholen, det vore nog ett av det viktigaste besluten man skulle kunna ta...

Jag vet inte vart jag vill, men har tröttnat på att ta snedsteg i vilket fall...

/Berra

Hej tekla!

Ett annat tips är att vända dig till kommunen där du bor. Det ser lite olika ut på olika platser, men det finns alltid någon typ av familjeenhet/beroendeenhet som kan erbjuda dig stöd.

Jag hade inte varit där jag är idag (dvs lugn, trygg... till och med lycklig! och fortfarande kvar i äktenskapet) om det inte vore för min kontaktperson på kommunen här där vi bor. Det var på många sätt avgörande när det var som värst att ha honom som bollplank.

Tveka inte - sök hjälp!
/H.

Hej och välkommen tillbaka!!

bara en tanke... tror du att han vill kolla att du finns kvar, om än som vän, för att det då mer eller mindre är ok att dricka... hade det inte varit ok så hade du väl inte velat prata med honom, än mindre träffa honom... ologiskt, jag vet, men en alkoholists hjärna fungerar inte logiskt...

klart att du ska söka hjälp om du vill eller behöver det! det är aldrig fel att be om hjälp! och du får inte tänka att det finns de som behöver hjälpen bättre, eller är mer värda den... om du ber om hjälp och får en utsträckt hand, så ta den fort som tusan! det är du värd! och alla andra också, så klart! jag träffade en sjuksköterska på vårdcentralen som hade kbt-utbildning, det har betytt enormt mycket för mig... annars finns det säkert en beroendemottagning som kan hjälpa dig..

Lycka till, ta steget och be om hjälp!
Kram!
/k

Ta vara på chansen att prata med varandra...
jag träffade Lelas en mycket snöig dag för drygt ett år sen, och det var ovärderligt! att kunna prata rätt ut om allt, och bli förstådd, och få andra vinklingar och sätt att se på saker och ting, och få lyssna till en historia helt annorlunda än min men ändå precis likadan.. och få inte bara en, utan två nya fantastiska vänner! =D
jag önskar ni också fick den möjligheten...
Stooora kramar till er alla tre!
/k

Hej!

Lever med en mor som för några år sedan fick återfall i sin alkoholism. Hon är fortfarande vid liv men känns oftast inte som det. Hon mår dåligt och har ingen vilja kvar. Är själv 25 år och tycker att det är oerhört svårt att hantera alla känslor kring det här. Kan nog föreställa mig att vi har en del liknande erfranheter som vore bra att tala om!

Alkohollinjen 020-84 44 48 dit man kan ringa. Därifrån kan du säkert få vägledning om vart du kan vända dig för att få en lämplig och bra samtalskontakt. Fi finns kvar här också... forumet fungerar:) Kram / mt

Hej Tekla! Visst ska du söka hjälp men bara för din skull du kan aldrig få en alkoholist att sluta dricka de kan jan bara göra själv. För mig så har al anon varit bra, de finns även mycke bra att läsa på nätet. Lena Holvfes bok botten upp finns 2/3 på hennes hemsida läs den. Häng också kvar här på forumet. Kram

Hej igen!
Det var ett tag sen jag skrev här men känner att jag behöver det nu.
Jag bor i min etta och trivs bra. Vi träffas fortfarande och jag tycker om honom.
Han dricker mer eller mindre dagligen och mycket mer på helgerna.
Han ringer flera gånger i veckan och vill bara höra hur det är? Varför??
Är det fel av mej att söka hjälp,för min skull men också för hans???
Jag behöver nån att prata med som kan hjälpa till med mina tankar.
Förslag på vart jag kan vända mej?
Ha det gott alla!
Kramar tekla

Du klarade ju konferansen galant och nu har du bevisat för dig själv hur jäkla stark du är. Jag har också blivit röksugen helt plötsligt, men trodde det var den eviga tonårsrebellen i mig, som hela tiden säger " va fan nått får du väl göra" men den måste väl gå och dö snart :D
Jag tycker du stryker ett stort kryss över släktmiddagen och säger till din man att det skall inte finnas någon alkohol hemma på ett tag.
Nu har du ju prövat det och sett att just nu är det för svårt och då får man ju göra en förändring för att underlätta för sig själv. Jag är så jäkla ego att jag tycker det är självklart att vi inte skall ha någon alkohol hemma just nu.
Så stå på dig och var jätte stolt över dig själv, man kan inte klara allt med en gång/kramar och styrka

Lyckades åka på konferens med jobbet utan att dricka en droppe! Hade minst lika kul på dansgolvet som alla andra och var väl inte sist i säng men nästan. Tyvärr verkar summan av lasterna vara konstant för jag fick för mig att det vore gott med en cigarett (slutade röka för länge sedan) och var väl inte så jättepigg dagen efter i alla fall. Faaast, hade nog varit värre om jag druckit.

Väl hemkommen blev jag födelsedagsfirad. Och, fy fasen vad tråkigt när familjen sitter och dricker gott vin och allt vad det nu är! Blev nästan grinig av det och lite förvånad över att det kändes så när konferensdagarna med alla dess tillfällen att ta sig ett par glas var så lätt. Blev till slut tvungen att smyga till mig ett antal glas ur boxar och flaskor. Nej, det är verkligen så, det borde inte finnas dricka här hemma! Idag är jag jättesugen :-(

Hej theres! Jag vet PRECIS vad du går igenom. Min mamma led av alokohol problem och gjorde det så länge jag kan minnas. 5 november dog hon här hemma och jag står med precis samma frågor som du gör!!

Du får gärna maila mig om du vill prata!! mk.eriksson@hotmail.com

uttryck. Säger allt! / mt

ni är! Och så mycket man lär av att läsa här (notera att det blev på rim:) Det jag ofta tänkt på, för egen del och även andras, är hur viktigt det är att hållas kvar, att inte tro att man är "färdig" och kan släppa taget. Det är långvariga processer i många skikt, åtminstone för säkert för mig och många av oss. Njut av dagen, kramar! / mt

Ni bekräftade mina tankar, jag tror också det handlar om rädsla att ens egna drickande ska ifrågasättas ffa kanske av dem själva. Nåväl, inte vårat bekymmer, vi vårdar våran nykterhet. Jag läser mkt i trådarna du tipsade om MT, så inspirerande att läsa om de som kommit mkt längre och kunna se att det går att ha ett mkt bättre liv som nykter, vilket kändes omöjligt för inte alltför länge sedan. Dag 29 idag, snart en månad och det har varit helt klart värt det, mår så mkt bättre, behöver inte vara orolig på jobbet att jag luktar bakfylla, minns allt som händer och det bästa är att jag inte sviker barnen längre utan de har så smått börjat tro på min nykterhet. Hade aldrig klarat det utan er alla här men ffa Santorini, Kalla och Jenni eftersom vi började ung samtidigt och har skrivit och stöttat varandra. Vad bra vi är!! Trevlig söndag allihopa, Kram

Har lånat ett uttryck som sammanfattar hur jag känner i dag " Absolutister har rätt, men bara alkoholister vet varför " Tänk att man är på väg mot den första månaden, jag är så glad och stolt att jag tog det här beslutet även om man vissa dagar tycker att det är pest. Försöker hitta nya sätt att hantera stressen, många turer i skogen har det blivit och fler blir det. Är så glad att jag hittade denna sidan och fått läsa om er alla härliga människor, ni inger mig ett enormt stöd när jag vacklar lite. Så många kramar och styrka till er alla ♥♥♥

Tänk vad konstigt att det är dom som dricker lite för mycket själva som har ont av att andra låter bli att dricka. Men jag tror att dom får lite samvetskvall och är rädda att någon skall säga något om deras drickande, men det är ju deras bekymmer. Jag äger mina problem och dom sina som tur är. Jag tycker det är så jäkla skönt att vakna och veta att jag inte gjort något dumt dvs sagt eller ringt någon och babblat en massa strunt. Ett lugn har kommit hemma, jag tror även min man mår bättre av att han dragit ner sitt drickande även om han inte drack lika mycket som jag gjorde. Dag 29 och vi börjar närma oss slutet på första månaden, är så glad att jag har fått ha er alla som stöd under början på den här resan, så många kramar till er alla ♥♥♥♥♥♥

duktiga ni är och så fint ni stöttar varandra. Även om jag hör till anhörigsidan har jag läst mycket på missbukarsisdorna och haft stor hjälp av det på olika sätt - har fått insikter både om mig själv och missbruket och inte minst om samhällsmönstret vad gäller alkohol. Jag känner igen mycket av mig själv i er på den här sidan staketet och skulle absolut ha kunnat var en vinalkoholiserad tant, bara så ni vet.
Marias tanke att den person som har svårt att se henne som alkoholist har svårt att se det för att den själv dricker rätt mycket känner jag väl igen. Ett par av våra vänner har vi inte umgåtts med på ett halvår nu just för att (den outtalade) idén i umgänget är att alla ska dricka. Det har hänt tidigare att jag inte druckit då jag har kört och det har accepterats för jag anses vara lite för försiktig och en som "aktar mig för mycket" ändå. Men när vi båda blev nyktra passar vi inte längre in i stilen. Jag har å andra sidan förundrats över specillt kvinnans drickande i flera år, fattar inte hur hon klarar att jobba, och det känner hon säkert. Men föreställningen om hur en alkoholist ser ur (sitter på parkbänken, smutsig och luktar illa) är stark. Lika stark är normen att alkohol är nödvändigt när det är fest så det är krävs mycket kraft inifrån att säga "nej tack"!
Håll taget, stötta varandra och fortsätt hämta kraft hos t ex Lisamari, viktoria, Adde,Berra och fredde, sök gärna tråden kvinna-mamma46 också. Att läsa här ger så mycket insikter. Kram till er alla i tidigaste morgonstunden! Ha en fin dag! / mt

Själva middagen gick jättebra, satt och pratade och ingen reagerade över att jag inte drack. Men ju senare det blev så var det flera som noterade det och undrade, sa att jag håller upp för att gå ner i vikt, kör ju LCHF, och det var inget konstigt. Berättade dock för värdparet exakt hur det låg till, eftersom det är nära vänner, och då hade i alla fall den ena svårt att acceptera att jag sa om mig själv att jag är alkoholist. För det tyckte absolut inte den personen, utan att jag skulle be maken säga till om det började bli för mycket. ( som om vi inte prövat det, slutar med att jag som då redan passerat gränsen blir skitförbannad och häller i mig ännu mer i ren protest). Denna person som hade svårt att se mig sån dricker själv rätt mkt, kanske förklaringen ligger där. Hursomhelst så känns det skönt att somna klar i huvudet, dag 28 avklarad. Kram till er alla!

...försöker göra det, och tycker jag lyckas rätt bra. Och du, jag förstår mig inte heller på män

det är helt omöjligt att förstå män, bland annat... och chefer....
men du, skit i varför och njut av nuet!!
stora kramar!!
/k

du är min idol, så det så!
jag har följt din resa i två år, det har gått upp och ner, och fram och tillbaks, men du har aldrig, ALDRIG, jag säger det igen: ALDRIG gett upp, utan kommit tillbaka, kanske något frustrerad men likväl målmedveten, och nu till slut har du hamnat rätt! är inte det vad en idol är? en förebild? =)
så det så!
/k

jag instämmer med de visa kvinnorna i tråden...
prata, prata och prata... och jag kan varmt rekommendera Al-anon...
fantastiska människor, värme och vänskap mellan främlingar, och det är så ofantligt skönt att få prata fritt, och bli fullkomligt förstådd, lyssna till andra och inse att jag inte är ensam.
stora kramar till dig!
och välkommen hit!
/k

Vad kul med alla dina barnbarn, våret första är på väg skall bli så roligt. Kramar till dig!

Jag är med, inte så mycket vid datorn bara! Har ett barnbarn här och två till kommer i morron så det är full rulle! Tack för att ni hör av er. Ingen fara med mej, var lite låg ett tag bara. Kram tjejer, hoppas ni också mår bra!

Mina tankar till dig och jag hoppas att allt är bra med dig, kramar och styrka till dig