Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har hängt på ett annat forum nu så jag har inte varit inne här på en månad.
Tack för dina ord @cashsmash! ❤️
Ja herregud, vilket bagage, vad tungt det kan vara att bära.
Och det är precis så jag visualiserar mina trauman och min ångest, att de ligger i olika väskor på hyllor i en stor garderob.
Hos psykologen går jag in i den där garderoben och plockar ner en eller flera väskor, och beroende på vilken väska och vilken känsla jag befinner mig i kan jag antingen öppna den helt och titta i den, möblera om i den, rensa ur saker. Och ibland kan jag bara stirra på den och den förblir stängd för att jag är rädd, eller öppna den lite på glänt och stänga igen om det gör för ont.

Jag är så ledsen att du känner igen dig. Men vi är inte ensamma, det är så klyschigt men när vi pratar med varandra om våra känslor och tankar och det tas emot och lyssnas på så gör det något med oss.
Hur har du det idag? Jag läste precis lite i din tråd och jag känner igen mig så otroligt mycket i vad du skriver. Att försöka hela tiden men att falla tillbaka, "varför funkar det inte för mig". Och ångesten, uppe på all annan ångest , den är så fruktansvärt tung.
Idag är jag på 66:e dagen nykter, vissa dagar är det att hålla ut timme för timme men vissa dagar flyger förbi och jag glömmer att jag har problem med alkoholen och tänker inte ens på att dricka. Idag är inte en sån dag, idag är det fredag och jag vill svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet och slippa känna ångest och ensamhet ikväll. Men en timme i taget. ❤️

@Blidenjagvillvara77
Jag har löst din tråd .
Känner igen mig i mycket och tycker det ör fantastiskt att höra att du är så målmedveten på ”aldrig mer” jag tänker detsamma, mitt långsiktiga är ”aldrig mer”, delmål 6 månader men tar ändå en dag i taget .
.
Jag har alltid haft svårt att prata om känslor, svårt att be om hjälp, aldrig varit riktigt ärlig och dolt mycket bra mot alkoholintag o varit högfungerande i många år. Känner igen även det med att orsaken till att jag inte slutat kan ha varit rädsla att förlora familjen, att jag måste orka. Nu är det nog snarare så att jag förlorar dem om jag inte förändrar mig
Innan har jag inte velat och trott att jag hade kontrollen. Nu vill jag verkligen sluta . Än så länge fungerar jobbet men orkar inte ta in alla tankar på familjen riktigt ännu. Hur ska de kunna lita på att jag menar allvar denna gång ?
Jag har inte skadat någon . Druckit för att orka, men har fallit igenom 4 gånger på ett år där jag blivit riktigt full. Jag har annars kunnat dricka socialt hemma till mat, men har alltid fyllt på lite extra från mina gömställen.
En dag i taget får ta förtroende efter bevis. Är det någon som har tips på hur jag lättast för. Är ju klart lite skör nu o inte så stark och orkar inte ( eller vill helst vänta med, hot , elakheter och fördömande)
Hänger gärna på din resa och hoppas vi kan peppa och stötta varandra 💕

@Flarran ”Vara sin egen bästa vän”. Exakt så. Heja dig!

Trevlighelgkram 🐘

@Majaella vilket modigt och bra beslut du har tagit! Att skriva och läsa här är en bra hjälp. Heja dig!

God förmiddag 🥰 då var det fredag igen tiden bara rusar iväg! veckan som varit har varit bra jobb och en del träning för mig idag blir det lugnt och ingen A ska verkligen hitta styrkan att tänka bort den även i morgon då jag vet att det kan bli lite jobbigare! Ska köpa hem ngn god alkoholfri öl det finns en hel del goda faktiskt ✌🏻 hoppas ni får en fin fredag☀️🌺

@Blidenjagvillvara77 @CMG. Tack för er fina respons. Det känns skönt att det är fler som känner igen sig! Att vara introvert är ibland svårt. För man kan ju vara väldigt socialt välfungerande ändå, som ni säger.

All värme till er!

@Natalia @prinsessa Soligt utanför fönstret och ledig i några dagar. Strax avfärd efter packning. Gårdagen blev utan enheter, och sömnen blir så mycket bättre då. Livet börjar få tillbaka en bra struktur. Nu följs vi åt i vår, med måttlighet. Jag tror på oss ❤️ och tycker att ni är fantastiska!

@viol Hej! Jag tror jag förstår din situation. Det låter som att du hankar dig fram i livet då gott det går, men att det ofta blir att du väljer alkoholen för att slippa känna hur tufft du har det. Du skriver att du sköter ditt jobb, men att ensamheten ibland blir dig övermäktig. Jag hoppas att du finner stöd här på forum, och att det förutom nykterhet, även blir en kanal för att känna dig mindre ensam.
Varmaste hälsningar!

@högkänslig Hej! Jag har inte skrivit här inne på länge då jag inte mår så bra, jag håller med Åsa M och Bella70 ovan, snälla lämna i tid. Jag har stannat alltför länge vilket har gett mig så djupa sår som jag inte vet hur jag ska lyckas läka. Det har även gett våra tre barn känslomässiga sår, du vill inte utsätta framtida barn för detta, tro mig. Jag ångrar att jag inte lämnade för mer än 10 år sedan när problemen började bli illa, varit tillsammans i 31 år, gifta i 24 år i år, tre barn på 20, 22 och 24. Har under dessa 10 år förgäves försökt så många gånger att få honom att inse sitt problem men det var inte förrän i höstas när jag först sa att nu orkar jag verkligen inte längre och vill flytta, och när barnen till slut konfronterade honom, som han sökte hjälp och går nu på Antabus sen i slutet av november. Han är en helt annan människa nu pigg, glad och trevlig, men min inre stress och mina sår från allt detta tog en annan vändning och jag mår rent ut sagt skit trots det lugn jag ändå fått sedan han numera bor hos sin pappa i veckorna, hemma på helgerna för att hjälpa till med huset (gården) och vi funkar bra som vänner. Tilliten är ju dock borta sen länge och han är dessutom väldigt känslokall, och något ansvarstagande eller ursäkt för sitt beteende de senaste 10 åren har inte framkommit. Det är tio år för sent för min del del känner jag. Så snälla stanna endast om han faktiskt kommer till insikt och gör en förändring NU, hoppas inte på att han ska göra den förändringen när eventuella barn kommer. Ledsen att säga det, men det kommer förmodligen inte att ske med tanke på vad du skriver ovan. Kram till dig❤️

@högkänslig jag vill inte låta hemsk nu, men det är han som ger dig ärren och du som låter honom göra det. För att läka måste du gå, välja en annan väg och fatta andra beslut. En missbrukare sabbar inte bara sig själv utan också folk runt omkring. Du behöver arbeta på ditt anknytningsmönster, det finns skäl till att vi som hänger här gör det och det är ofta för att vi dras till personer som "behöver" oss och vi tror att vi kan rädda dem. Det kan vi inte. De måste göra jobbet själva. Man kan inte älska någon frisk men man kan gå under medan man försöker...

Idag känner jag mig hög i kroppen. Känns som jag drack igår

@Tikka så underbart! Du är bäst! Själv har det andra landet lurat mig tillbaka till vinet men jag har klippt med det. Är stabil och mår bra, igen!

@Flarran Vad fint sagt ”Konsten att sluta med alkohol, är konsten att älska sig själv”. Så är det och stämmer väl överens med att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Den man gör illa och misshandlar är framförallt sig själv när man missbrukar alkohol. Man trycker ned sig själv i skiten rejält och som du säger och förstår ”man aldrig någonsin kan resa ifrån sig själv. Man kan inte springa ifrån sina inre obekväma känslor. För sig själv har man ju alltid med sig. Den som vill bli fri från ett drogmissbruk som överkonsumtion av alkohol har ju bara sig själv att arbeta med”.

Vilka fina insikter och reflektioner du gör så här på morgonkvisten. Det är precis så det är.

Ha en riktigt fin fredag🌞

Konsten att sluta med alkohol, är konsten att älska sig själv. Dessa ord kom till mig efter att jag sovit bättre än på mycket länge efter min promenad i vackert väder igår. Man ska inte sluta att dricka alkoholhaltiga drycker av ett yttre tvång eller rädsla för olika tester inom sjukvården. Man ska sluta att dricka alkohol-giftet för att det är det enda rätta och helt logiska.

Det här med att dagligen vara helt alkoholfri måste bygga helt på den fria egna viljan och inget annat alltså. När jag var inne i matbutiken igår för att handla mat. Då kom som vanligt en stark känsla över mig om att det väl inte kunde skada att köpa ett sex-pack med 3,5-procentig öl som man gjort så ofta tidigare.

Igår var det soligt och vackert väder och jag tänkte att, nu så kan man ju handla pilsner och fira in vårens återkomst. Detta genom att helt enkelt bara sätta sig på en bänk efter vägen och dricka några burkar öl precis som man har gjort tidigare i alla år. Tänkte på hur skönt det skulle vara att få bli lite smått salongsberusad. Detta skulle ju ingen i hela världen få reda på, då jag är fri att göra vad jag vill utan nån övervakning av närstående eller liknande, då jag i princip är helt oberoende.

Det är väl inget konstigt att berusa sig ibland om man vill få känna sig lite fri en stund. För nog kan man väl kosta på sig att vara lite lätt berusad åtminstone en gång i veckan. Ett par flaskor portvin, några starköl och kanske en hela vodka eller whisky nån gång i månaden är väl rätt så normalt att dricka och inget att snacka om. Just så gick mina tankar på där vid öl-hyllan igår.

Precis samma gamla tankar som fått mig att varje år supa bort minst 35 tusen spänn och givit mig inte obetydliga hälsoproblem som jag tidigare år skitit totalt i liksom. Då jag inte brytt mig om nåt. Sitter nu här i köket och tänker på en allmänläkares visa och ärliga ord. Ja, det här om att jag inte ska tro att det finns någon människa som egentligen bryr sig det minsta om hur jag mår och har det. För inom vården så är jag ju faktiskt bara en siffra eller patient i mängden.

Om man har lärt sig att vara sin egen bästa vän och älskar sig själv. Då vill man ju sig själv det allra bästa är nu känslan som finns. Det finns då ingen logik i att förgifta sig själv med alkohol för att få vara avslappnad en kort liten stund, som man sedan får betala med genom fysisk och psykisk baksmälla. Det talas ibland om skam och skuld kring drickande av alkohol. Nog kan man känna sådan ibland, om man nu kanske har gjort bort sig på fyllan och eventuellt har dåligt samvete för olika prylar. Men den man då ska känna största skam och skuld inför är ju då mest logiskt sett mot sig själv.

När jag drack som allra mest utan större självbevarelsedrift. Då hade jag hela tiden en gnagande inre känsla av att jag var helt korkad som frivilligt och på egen bekostnad i princip dagligen satt och slog mig själv i huvudet med en flaska. För någonstans så visste jag ju att det inte var normalt att förgifta kroppen med alkohol. Nu när jag har varit helt nykter medlem på detta eminenta forum i drygt fyra månader och två veckor så har jag lärt mig rätt mycket om missbruk i stort. Har även noga begrundat min tillvaro och psykologiska faktorer bakom mitt tidigare mönster av att ologiskt vilja berusa mig.

Det som jag nu förstår, det är att jag aldrig någonsin kan resa ifrån mig själv. Jag kan heller aldrig springa ifrån mina inre obekväma känslor. För sig själv har man ju alltid med sig som det väl heter. Den som vill bli fri från ett drogmissbruk som överkonsumtion av alkohol har ju bara sig själv att arbeta med. Man måste lära sig att acceptera den man är och dra gränser, och även säga ifrån om det är saker som känns fel i ens tillvaro. Man måste kort sagt vara sin egen bästa vän och ta hand om sig själv på ett vettigt och naturligt sätt. Det är inte mycket som krävs egentligen om man tänker efter lite.

Man behöver en vettig och balanserad kost i rätt mängd, beroende på hur mycket energi man gör av med. Sedan behöver man ibland vila och återhämtning via sömn i det antal timmar som man känner att man mår bäst av liksom. Sedan när det kommer till dagligt arbete så ska det ju så klart vara något som man trivs någorlunda med liksom. Vänner och bekanta de ska alltid väljas med största omsorg. Motion eller träning i lagom hälsosam mängd efter ens egna förutsättningar är ju för välbefinnandet också eftersträvansvärt.

Ha det gott!

Hej.
Jag siktar nu på att bli alkoholfri.
Har till att börja med satt ett mål om 6 månader och jag kommer försöka ta hjälp för jag tror inte jag klarar det annars.
Kommer skiva lite dagbok här för att kunna se tillbaka på mina dagar .
Dag 3 idag och jag hoppas det här skall gå bra ! 🍀

@prinsessa jag blir så himla veckovill med jobbets udda arbetstider och dagar 😄 det är hemskt! Blev ställd när du skrev om helgen och önskade en fin fredag. Fick lov att dubbelkolla på mobilen. Men du hade rätt. Det är fredag idag 😃
Jag har en ledig dag men jobbar resten av helgen.

Hej o välkommen hit.
Du har redan kommit till insikt.
Du kommer att fixa det tillsammans med alla oss här. Trist att du inte kommer fram på numret. Prova igen.
Läs o skriv mycket här. Det finns också grupper som AA och andra online grupper som stöd. Ta hand om dig.🙏

Godmorgon alla i kaffestugan!
Dricker kaffe innan det är dags för en promenad och känna in helgen och våren, ljust på morgonen och blommor längs kanterna. Vad det gäller enheterna, så går det sådär, inga jätteintag, men ändå få mkt.
Nu skapar vi en fin fredag!

Ursäkta alla stavfel. Det går lite för fort på mobilen 🙃

@Sture86 jag tycker inte du ska känna skuld och skam. Beroenden är som sagt inte helt enkelt att råda bukt på. Och besväret med olika former av substansberoenden är utbrett och mörkertalet är stort. Lägg skuld och skam helt åt sidan. Jag förstår att det kan ha känts jobbigt att bli konfronterad av din sambo och det är inte alltid lätt för nära medmänniskor att ta upp ett sådant besvär på ett bra sätt. Det kan kanske möjligen upplevas som en aggressiv konfrontation men man får förstå att det kan ligga mycket oro, känslor och kanske även frustration bakom. Om det är så att din sambo uttrycker sig anklagande och känslomässigt är det förstås också en naturlig reaktion att du reagerar med skuld och skam. Den känslan från din sida skulle kunna leda till att du inte vågar vara ärlig och öppen eller att du, som jag läst att många här på forumet gjort, smigit med drickandet för din respektive. Att känna skuld och skam är på så vis inte hjälpsamt alls för Dig. Det bästa är om du vågar vara så transparent att du kan vara öppen med att du har ett besvär med alkohol och att du vill ändra på det för att det börjat oroa dig. Och din sambo kanske kan tänka sig att stötta dig i det? Hen kan kanske vara behjälplig i dina funderingar kring att hitta hjälpsamma strategier och tankar för att börja göra en förändring. Men och det kanske låter lite hårt när jag säger att din sambos känslor kring din alkoholkonsumtion får hen själv ta ansvar för. Det finns anhörigstöd att få för att bolla de känslorna och tankarna om det skulle behövas. Givetvis ska man respektera varandras känslor men det är bra om ni kan resonera konstruktivt så det inte behöver bli tjafs och ytterligare skuld och skam. Du är ju här på forumet för att du vill hitta tips och lösningar. Och det är jättebra.

Själv tog jag mig inte förbi dag 3 som jag hade önskat. Jag åkte till bolaget nästan som tvångsgandling. Jag känner att mindset är fortsatt gott men det räckte visst inte riktigt till. Jag ska jobba på att öva in att typ ta en långpromenad direkt när jag känner sådär.

Jag får kort och gott börja på dag 1 igen för jag vill fortsatt låta resten av mars vara helt alkoholfri.

Ikväll blir det inga enheter.

❤

@viol du är inte ensam! Läsa och skriva här hjälper mycket! Jag gör det varje dag, ibland flera gånger. Man måste börja nånstans och du har tagit första steget! Berätta gärna mer om dig själv om det känns ok, du kommer få massor av råd och stöd härinne. Kram!

@Varafrisk Hoppas du kom ut på promenad. Hos mig var det VÅR idag. Sol och fågelsång! Visserligen hade vi tvättdag men lyckades suga in lite värme mellan passen.
Hoppas du kan få till ngn bra återhämtning. ❤️Kram 🙏🏻

Jaa! @Vinägermamman! Jag är på, även om lite väl sent efter din fråga.
Jag har hållit mig relativt osynligt ( vad jag inbillar mig ) salongsberusad ett antal veckor tills jag i söndags hamnade stora
i konsekvensgropen igen. Ingen rolig historia kan jag lova. Tänkte inte, bara drack, minns inte riktigt vad. Det enda jag kan säga är att jag inte har skadat någon annan än mig själv, förutom oro för mig kanske, den har dock direkt bytts ut mot ilska och avstånd. Hoppas och tror att jag nu är på väg uppåt.
Min man har lämnat mig och familjen har tagit avstånd, alla är arga och besvikna. Jag ramlade ur soffan och svarade inte på telefon så alla blev oroliga . Jag har varit helt ensam sedan i måndags. Klarat dock att jobba men det har varit svårt särskilt måndag och tisdag
Har idag talat med kontakt på AA och det var en väldigt sympatisk man som föreslog en terapeut eller gå på ett möte. Han lät ung och berättade att han själv skilt sig från en icke bra människa och därefter missbrukat, men att han nu mår bra och har tillfrisknat. Jag funderar starkt på om jag skall pröva ett möte imorgon .
Måste nog inse att jag behöver hjälp även om jag klarar att någorlunda klarar att 361 av 365 dagar på året
Jag lägger för mycket energi och tankar på A
Är på dag 2 idag och behöver allt stöd jag kan få!
🍀

@Liten på jorden Ibland kanske man får välja det minst onda. Om du kan få hjälp då kanske det spelar mindre roll om någon får veta. Jag slutade dricka för ett år sedan och nu vet alla mina vänner och släktingar att jag slutat. Och de kan såklart räkna ut varför. En del har jag också berättat för att jag haft problem med alkoholen.
När man blir nykter så märks det. Det fina i kråksången är stt det inte gör något. De flesta bryr sig faktiskt väldigt lite. Och efter ett tag blir det helt normalt. Då har man blivit ”hon som inte dricker”.
Dessutom släpper all ångest och skam som hör ihop med alkoholen.
Läs här i trådarna så ser du att många har väldiga våndor över vad folk ska tycka och tro.
Men det släpper väldigt snart. Det är istället skönt stt kunna vara ärlig och stå upp för den man är.
Och det är ju oändligt mycket viktigare hur DU mår.
Du har allt att vinna❤️🙏🏻

@viol Så tråkigt att du inte kommer fram! Kanske du kan mejla till dom istället och be dem ringa dig om det funkar. Annars tycker jag du ska ta hjälp av din vårdcentral. Det finns medicin mot suget och kanske kan du få hjälp med någon samtalshjälp den vägen. Värt att pröva tycker jag.
Jag vet stt det kan vara svårt att söka hjälp för man är så fylld av ångest och skam. Men dom känslorna hör ihop med alkoholmissbruket och finns mest i våra egna huvuden..
Det är egentligen starkt och modigt!
När du väl är på banan kan lättare ta itu med andra problem.
Jag gissar att du söker vänner och meningsfull samvaro. Det finns, men först bra att ta itu med beroendet.
Och läs och skriv mycket här. Det hjälper väldigt mycket!
Kram!❤️🙏🏻