Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk spot on i min situation med flyttröjandet! Liiitet ljus ser jag nu.

@Geggan Tack fina forumvän ❤️

@Varafrisk Jättefin dikt 🥰

Kram 🐘

Läste en så fin text i min bok ”Korsdragspoesi” av Pia Eriksson. Jag vill citera den här och tillägna den oss som famlar oavsett vad problemet är men allra mest till dig som befinner dig i att vinna kampen mot alkoholen!

”Till dig som famlar
Där jag var då, var det beckmörkt, trångt och hopplöst.
Men så var det också precis i mitten av en krökt tunnel.
Livstunnlar ter sig så för de förändrar oss i
grunden.
När vi väl rört oss lite till kan vi både växa
och ömsa skinn.
För vår egen skull, förändras.
Om du går där just nu, i kröken.
Så vill jag ropa rakt in i tunneln att du ska
fortsätta framåt.
Om än famlandes. Krypandes.
För det blir lite ljusare längre fram.
Först bara som en liten prick.
Ljuset.
Men den blir större.
Pricken.
Ljuset kommer omfamna dig där du går.
En dag står du där i fullt solsken och
kan knappt minnas hur lång tunneln var.”

Kram🥰

Ja, bara och bara… och så är det plus plus plus. Oändligt många turer nerför backen till Emmaus. Bort med saker som ska säljas. Plocka undan allt i hela köket. Röja i gästrummet. Flera turer till soprummet. Alltså, business as usual under oöverskådligt antal dagar. Tänker: det är ändå görbart. Jag har inga stora problem. Barnen mår bra. Pensionen trillar in på konto. Jag kommer att klara detta. Snabb tanke på den långa raden glas som detta hade krävt medan jag drack. Tex när vi tömde mammas lägenhet. Det är bara drygt två år sedan.

Grattis också från mig! Tack för ett fint år här tillsammans!

Tack för att du påminner mig om den gamla dåliga tiden ! Jag vill absolut inte tillbaka dit !

@Källarmannen ja usch för att må såhär.......tror faktiskt inte att jag hade druckit även om det funnits vin kvar. Värre var det innan när jag köpte en bag in box o drack tills den var slut. Nu blev det en flaska o så har det varit sen i höstas. Ska jag dricka så blir det 1 flaska till helgen varken mer eller mindre. Det har jag hållt hårt på. Alltid något att vara stolt över men som det blev nu sist är inte ens det ok

Hej @nykter_mamma !

Grattis t sju månaders nykterhet! Hur gjorde du för att bli nykter?

Jag själv har snart varit nykter i 13 månader. Drack i ca 12 år. Förra våren gick jag en öppenvårdsbehandling min men deltog i en anhöriggrupp. Ett vuxet barn t en annan person i behandlingen deltog också i anhöriggruppen. Det var i kommunens regi.
Jag känner inte till vad det finns för grupper online. Här på alkoholhjälpen finns det ju ett forum för anhöriga. Kanske administrationen vet.

Hur gammal är din dotter? Sju månader för oss som blivit nyktra är en ganska lång tid och vi kan känna oss väldigt stabila. Jag tänker att för en anhörig att tiden känns kortare. Det är ju väldigt bra att ni kan prata men det är svårt att hon får en sådan ångest.
Hoppas att fler svarar på din fråga.

Kram🌺

@Sattva Så tungt…men andas låt det sjunka in …jag tänker att tids nog kommer du hitta svaren inom dig. Om ngn pratade illa om min dotter på det viset skulle jag bli skogstokig eller kanske mer ledsen….att inte äga förmågan att se det fina inom henne. Hon är 19 år…

Kram🌺

@Andrahalvlek Ja, vissa karaktärsdefekter var riktigt smärtsamma och somliga rent pinsamma. Det var inte desto mindre viktigt att gå igenom dem för att förhoppningsvis kunna gå vidare. För de flesta brukar de fjärde steget var ett sv de svåraste stegen.

Bra framsteg att inte bli skogstokig i tvättstugan👍🏻 Det hjälper ju egentligen inte så mycket men att hantera det lugnt kan öppna upp en förståelse och bli ett bra möte!

Kram🌺

@ann74 Jag har tänkt under flera år att relationen inte var bra men kämpat på, jag förstod inte då att alkoholen var ett så stort problem som den är. Hans drickande började öka och han blev också elak och aggressiv. Han har gått över mina gränser om vad som är ok så många gånger men då blev det på något vis droppen. Att jag skulle leva i en relation med våld, nej det kan jag aldrig acceptera. Började läsa o skriva på forumet, både på denna sida och den sida som de beroende skriver på. Det blev en riktig ögonöppnare. Tog ett beslut att lämna och berättade för min familj och de stöttade mig 100% i mitt beslut och bekräftade att det var rätt. Då var bollen i rullning och sen har det varit en jobbig process med att sälja boende etc men nu sitter jag i mitt egna hem utan alkohol och mår så bra. För mig var det lättare att lämna när jag adresserade problemet dvs alkoholen. Det går inte att ha en relation men någon som är beroende, dvs sjuk. Denna kommer alltid välja alkoholen före allt annat. Inte personens fel heller då det är beroendet som styr. Mitt råd är att berätta för en person du litar på eller en professionell kontakt om du hellre föredrar det. Men håll det inte inom dig, det är det som gör dig så trött och ensam.
Ta hand om dig 🌹

Jag o maken pratade igår igen. Han började på vilket h-e det skulle bli när dottern kommer hem igen. Han kan verkligen inte se nåt annat än svart. Och jag blev ganska paff, har vi så olika bild av vad som kommer ske närmsta tiden?? Han bor ju inte under samma tak som hon när hon kommer hem om tre månader i min värld. Han hade tydligen inte tänkt vidare alls sedan förra söndagen. Så började han älta hur hemsk hon är etc etc. Hur jag hade gett en annan bild av hur det skulle bli när han flyttade hit än hur det blev...
Ja jag kan ju ärligt säga att jag inte heller hade tänkt mig att han skulle börja hata (?) min dotter så.
Just nu känns allt väldigt hopplöst. Hur ska vi ens få ett särboskap att fungera?
Hans svängningar hit o dit från gång till gång vi pratar gör mig helt mentalt utmattad.

@Livelytree Vad bra att mötet kändes så bra och antar att du fortsätter att gå dit. Det är intressant ändå med skuld och skam. Tänker också att skuld får man tex om man stulit något, man känner att man gjort något fel. Jag tänker också att skam kan man känna för att man gjort denna handling och skammen kan också göra så att man inte lämnar tillbaka det stulna och ber om ursäkt. Man är inte sann. Så jag tror att skuld och skam hör ihop och att det är bra att det finns en portion av det för att vi ska veta vad som är rätt och fel. Om man lämnar tillbaka det stulna och ber om ursäkt så mildras skammen för att man är sann.

Tänker också att samhället konstruerat att vi ska känna skam. Det är en skam att tex vara alkoholiserad, att gå utanför normer som samhället satt upp. Att man kan få en stämpel på sig. Man kan också växa upp i skam, att man blivit skammad för saker inom familjen och det kan vara svårt att både få syn på själv och att ta sig ur. Det kan vara ett stort jobb, att jobba med sig själv och synliggöra skammen man har med sig och göra sig av med. En skam som inte tillhör oss men som internaliserats. Tex att det är fel att vara eller uttrycka sig på ett visst sätt. Det är då jobbet med att skriva sin egna berättelse om sig själv är så viktigt, det här är jag, det här är mina behov och så här vill jag leva.

När jag drack kände jag mycket skam, det som framkallandes av alkoholen. När jag slutade dricka försvann den skammen, att jag begick denna handling mot mig själv. Att jag drack och blev så självdestruktiv. Den andra skammen som internaliserats inom mig har jag sedan kunnat ta itu med, som nykter och klartänkt. Jag har skrivit min egna berättelse om mig själv och nu har den skammen också försvunnit, när jag fick tag på den och kunde bearbeta den.

Kämpa på nu och fortsätt gå på AA. Ha en bra dag!🌺

Godmorgon denna måndag i kaffestugan!
Natalia: Jag tycker du är duktig med dina intag! Fortsätt så!
Dricker gott kaffe nu på morgon innan jag strax ska iväg. Lämnar bilen hemma, då det är risk för halka och annat otrevligt. Vi får hoppas att tåget går idag! :-) När jag ska iväg på jobb på fältet är det verkligen inte krockkudde för enheter. Känns så bra idag!

Nu skapar vi en bra måndag!

@skrynkelnylle

Hej på dig Flarran! Förr var det nu men jävligare var det ännu värre.Fast så här jävla sämre har det tamigfan aldrig varit dåligt.Tänk på det när det fladdrar förbi ett sug som vill dra ner dig.

@Kennie Ja, det kändes som en wow-upplevelse. Han var nyinflyttad och pratade dålig svenska. Våra regler i tvättstugan är inte enkla att lära sig på studs. Så min reaktion var helt adekvat, men samtidigt var det så skönt att jag bet inte ens ihop. Jag ryckte mer på axlarna, vad sjutton är en enda timme av mitt liv liksom? Och jag gjorde nog hans liv lite lättare den dagen.

Kram 🐘

@Varafrisk Wow, karaktärsdefekter. Lite smärtsamt låter det. Men hjälpsamt!

Kram 🐘

@Livelytree Heja dig! Fortsätt skriv här och fortsätt gå på möten. För mig har forumet nästan varit som terapi. När jag skriver tvingas jag sätta ord på vad jag tänker och känner. Kan tipsa om Craig Beck och SoberLeon på youtube. Nya infallsvinklar är viktigt.

Kram 🐘

Hejsan! Nu är det måndag igen. Kunde inte sova och knackar lite på tangentbordet. Har ätit lite sallad och ska göra ett nytt försök att vila alldeles strax. Har inget sug efter nån alkohol i skrivande stund. Men för en timme sen så blixtrade det kort till en lurig tanke som sade så här: Det är väl inte så farligt om man dricker lite öl eller tar sig en skvätt vin ibland... Får nog vara lite vaksam och inte allt för snabbt glömma bort vikten av nykterhet. För annars finns det nog risk att man snart är tillbaka ner i alkoholträsket igen...
Ha en fin dag!

Kikar in i stugan 🏚
Håller på varva av efter jobbet och önskar oss alla en god natt ❤

Jag började dricka vid 45 års ålder och slutade 5 år senare. Det var 7 månader sedan. Jag vet inte om jag är ovanlig så men jag har alltså inte ett jättelångt missbruk bakom mig. För min egen del så ser jag det som en parentes i mitt liv och nu känner jag mig trygg i mitt beslut att aldrig mer dricka en droppe resten av mitt liv.

Problemet är min vuxna dotter. Mitt drickande har inneburit ett sånt trauma för henne och hon mår verkligen inte bra. Vi är väldigt bra både hon och jag på att kommunicera och pratar ganska ofta om mitt beroende, jobbiga händelser under den tiden, mina tankar och mina planer och tankesätt för att kunna fortsätta välja nykterhet varje dag osv osv.

Trots detta har hon supersvårt att släppa kontrollen på mig. Jag fattar att hon troligtvis alltid kommer ha en viss oro kring återfall men jag ser vilken enorm ångest hon har. Jag har försökt på alla sätt att få henne att kontakta nån anhöriggrupp men hon vägrar. Hon tycker det är läskigt och hon förstår inte hur det skulle kunna hjälpa henne. Detta är destruktivt för oss båda.

Har någon nåt tips om en onlinegrupp, webbsida eller nåt annat som jag kan ge henne?

God kväll! Har vilat en stund och till och med sovit i två timmar. Sitter nu och dricker lite småvarm nyponsoppa alltså. Har ätit en limpsmörgås med mjukost på också. Har mediterat på djupet, men inte gått allt för nära psykosens mittpunkt, det aktar man sig för som nykter. Har alltså filosoferat lite över tillvaron och dess olika möjliga utfall om man så säger. Det är då ingen ide' att bry sig så pass att man hamnar i berusat tillstånd. Det är många gånger man smått hysteriskt har sprungit och gömt sig tillsammans med den knepige så kallade vännen alkohol. Nog är det bra mycket trevligare att sitta i lugn och ro och dricka lite varm nyponsoppa. Sånt blir man då inte dum i huvudet av skulle nog ens helnykterist till farsa ha sagt, och förmodligen skulle helnyktra morsan ha gäspat den här tiden och hållit med kan jag tro. Tänka sig, ny vecka är det i morgon, och alkoholfri har man varit i över drygt tre månader. Känner här och nu inget sug efter några onyttigheter heller. Så det kan vara och bli liksom...
Ha det gott vänner!

@has tack för stödet. Jag hoppas att du har rätt, att det kommer att bli lättare. Kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara när man äger hus tillsammans och behöver gå igenom betänketid med skilsmässan.. På det sättet är jag tacksam att vi inte hade kommit längre. Är så svårt med barn inblandat. Hans barn är små fortfarande och jag känner enorm skuld mot dem att jag lämnar, vill göra det så bra som möjligt för dem nu framåt också.

Jag tänker att jag tar med en vän när vi ska flytta grejer men när vi ska berätta för barnen åker jag själv. Ska också försöka föreslå att han inte är hemma när jag ska plocka ihop alla grejer eftersom det kommer att ta en stund.

Jag försöker också att lämna det öppet och inte sätta upp regler för vad som kan hända framåt. Men för honom är det mycket mer svar och vitt och definitivt säger han, är det slut så älskar han inte mig längre. Vet inte om han bara sagt det i rädsla eller för att försöka hålla kvar mig. Men är det så så är det. Jag hoppas oavsett om det blir vi eller inte att han tar tag i det. Har du sagt till honom hur du ser på framtiden eller håller du det för dig själv?

Massa styrkekramar till dig som ”går
före” mig i detta. Det hjälper så mycket att få stöd när det känns tungt och att få skriva av sig.