skrev jurryj i Helgen

@TessanTuss tack . Ska kämpa på fast det är jävligt tufft ! Du är grym !


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Himmelellerhelvette Tack!

Skriver på datorn nu och då är jag inte så bra på emoijisar eller annat som man kan tillföra!

Känner att jag är tvungen att skriva av mig min frustration någonstans och det blir här på forumet. Jag känner att jag är starkt medberoende till min dotter. Det går lite upp och ner. Jag försöker tänka på hur jag agerar och reagerar men ibland är det svårt när jag ser min dotter inte må bra, och när hon själv uttrycker det. Hon säger inte att hon inte mår bra men hon säger att hon inte känner någonting varken ledsen, arg eller glad. Hon upplever att hon kommer åt sina känslor mer när hon är manisk. Jag tänka mig att hon känner så men jag som anhörig upplever att hon även då mår mycket dåligt dessutom är mycket så destruktivt. Om två veckor ska hon börja arbetsträna. Jag ringde vuxenpsykiatrin idag för att ta reda på när nästa uppföljning kommer att äga rum. Min dotter har gett mig samtycke tidigare till att ringa men hon vet inte att jag ringde precis idag. Hon skulle aldrig ta initiativ till att ringa själv inte ens när hon är sitt vanliga jag. Hon kräver inget av sjukvården. Jag fick veta att i september skulle det ske en uppföljning, tydligen går sjukskrivningen ut då även om hon ska arbetsträna till början av november. Senaste gången som hon träffade läkare vilket var i samband med möte med FK och arbetsgivare var nog i slutet av april dessförinnan i mars. Jag tycker att det är en alldeles för lång tid då vuxenpsyk inte har kontakt med en ung vuxen psykisk sjuk person. Om inte vår dotter hade oss föräldrar så skulle hon ju vara helt och hållet ensam. Hon vill ju inte ha boendestöd eller någon annan hjälp från vuxenpsykiatrin. Jag sa till sköterskan att hon behöver egentligen stöd i sin vardag men det är vi föräldrar som är det. Vi har i princip daglig kontakt med henne. När jag ringer till vuxenpsykiatrin känner jag mig inte alltid tagen på allvar kanske lite mer som en överdriven orolig mamma för allt handlar ju om vad min dotter vill. Och så är det ju...individens egna vilja...men nu vill hon ju må bättre...vill ju inte må så som hon gör. Jag sa att jag själv vill prata med någon för att få mer kunskap om bipolär sjukdom/psykoser. Ibland hänvisar de mig/oss till bipolärskolan vilken vi redan har gått som egentligen gav varken min dotter eller mig någonting....inte mycket igenkänning där. Jag har redan kontakt med kommunens anhörigstöd vilket är jättebra men där finns inte den kunskap som jag vill åt. Och om min dotter inte frågar mer, ber om mer information om dessa olika diagnoser är det ingen som berättar. Jag sa till sköterskan att det finns en publikation som Socialstyrelsen har gett ut som handlar om anhörigperspektivet i sjukvård och socialtjänst. Till slut sa hon att jag kunde få ett anhörigsamtal....jag har bett om det tidigare...men fått nej...men nu om jag har tur ska jag en kurator ringa upp mig...hoppas att hon har kunskapen. Nu har jag ringt detta samtal idag och nu kan jag faktiskt inte göra mer...jag kan inte rädda min dotter...jag kan inte styra över hennes beslut...jag kan inte styra över vuxenpsykiatrin...om min dotter pratar igen om hur hon mår ska jag peppa henne att ringa vuxenpsyk...för då måste de lyssna...nu kan jag bara vara det stödet i vardagen som jag redan är...och jag måste öva mig igen och igen och igen....att inte bli helt filterlös.

Solen skiner hos mig...och jag ska åka och simma....försöka släppa tankar och ta vara på dagen!

Kramar:)


skrev Sara244 i Hej skulle behöva råd

Hade ett bra samtal med honom igår. Så vi får se vad som händer efter det.


skrev Se klart i Nykter livet ut

Jaa @anfrahalvlek samma här, alltså den självcentrering som kommer med ålder eller som kanske alltid funnits där.
Jag har också sörjt klart- alltså önskar inget mer av det, men det jag märker är att jag inte varit arg- klart ✅ Och jag har ingen avsikt att vara arg på min mamma, hon är för skröplig och skör och så liksom ovan att sätta sig in i hur det är ”för mig” att det inte är meningsfullt.
Men känslan behöver få veckla ut sig inombords mig själv. @himmelellerhelvette det är jätteskönt att inte vara ensam. Att ha ett syskon är också ovärderligt. En som bekräftar.
Den här sommaren är en där det inte händer så mkt på utsidan men desto mer inuti.
Idag: klippa visset i rabatterna och prepp för en kort roadtrip imorgon.
Kram på er 😍


skrev Flarran i Promillebikt

Det är väl ingen konst att vara nykter, det är ju bara att låta bli att dricka sprit eller att inte inta någon annan dryck med alkohol i, så som öl eller vin alltså. Det är väl ingen kost att vara en glad skit om man inte är deprimerad och ständigt nedstämd. Det är väl ingen konst att vara alkoholfri och hålla sig nykter om man har hittat sin egen väg här i livet som får en att känna en mening med tillvaron.

Men om man tittar faktiskt på saker och ting så kommer man hur som helst till sist att vara aska spridd för vinden eller att ligga som benknotor och multna i någon grav någonstans. Det är ibland rätt lätt att känna sig trött på allting. Man kan ibland vilja och känna sig behöva vila ifrån sig själv. Men tänker här på ord av min helnyktra mormor som brukade säga att, vila det får man göra i graven.

Sedan fick man väl även höra något ord om att man skulle lova att aldrig bli som sin gamle farfar som väl blev känd för sitt drickande tills han inte längre kunde hålla på som han visst gjorde då hans mage väl sade ifrån liksom. Spiknykter på vita knogar kan man vara av olika anledningar. Men äkta nykter och känna sann förnöjsamhet med tillvaron kräver nog tilltro till lite mer än att bara ha goda föresatser och förhoppning om en bättre morgondag här i världen.

När jag inte kunde sova på vettig tid i natt då jag hade sovit på helt fel tid om man nu då inte är en nattmänniska vilket man faktiskt ju kan vara. Då fick jag plötsligt för mig att städa lite i mina pappershögar med gamla brev, fakturor och reklam som blivit liggandes då jag som nedstämd dystymiker inte har haft ork och kraft att städa upp i oredan efter mer än trettiofem år av i stort sett en mer eller mindre ständig berusning. Hittade då en massa kvitton här och där från bolaget som visade att jag inte alls varit direkt snål mot staten när det gällt frivillig skatteinbetalning via skattepålagor för inköp av hälsovådlig alkohol.

Sitter nu här vid mitt köksbord precis som så många dagar tidigare och filosoferar lite stilla över tillvaron och dricker ett glas med vanligt vatten och tänker att det spelar ju egentligen ingen som helst roll med någonting alls, om man nu inte tror att det finns ett andligt liv för ens själ efter detta jordiska jagande så att säga. För då kan man ju festa på tills ögona blör och livslågan slocknar som ett flämtande ljus som har brunnit ut. Nu skiner solen utanför mitt fönster och det känns som att det inte vore så dumt att ta sig en cykeltur till någon trevlig sjö för att få sig en liten simtur.

Men trist nog har jag trots att jag har sovit gott i fem timmar ingen som helst kraft och energi till att göra något som helst. Det är så jävligt att man skulle kunna bli så förbannad på alltihop att man bara gav upp och gick och hängde sig i källaren. Men det är då inget nöje som nån jävel ska få uppleva. För man kan precis som att vara nykter på vita knogar även leva på dessa omtalade knogars sätt. Vilket jag väl har gjort ända sedan jag var en liten grabb. Nu ska jag ta och fylla på mitt glas med vatten för sånt blir man då inte helt knäpp i skallen av. Inte kostar det heller många ören.

Har nu i tanken hälsat på min Gud och hans son Jesus Kristus och andligt även bett om lite extra kraft och styrka till att orka gå vidare ännu en dag. Man är kanske en korkad idiot som har en tro på något som inte syns, men ändå inom en känns helt närvarande. Det har man väl ibland en känsla av. Men det skiter jag fullständigt i då det ju för mig känns helt rätt och märkligt nog även fungerar alltså.

Man kan välja sin livsväg, och man kan välja att spotta på allt som kanske är heligt som man väl gjorde som fyllskalle ibland. Sommartid är det nu och jag har tittat på några naturbilder jag tog med min mobilkamera för några veckor sedan och tänker att skaparen han är då fantastisk som har skapat så mycket vackert som kan få en att känna tacksamhet om man nu har begåvats med den förmågan. Har inget alkoholsug idag heller utan det räcker gott med lite vatten som inte är så dumt att börja sin dag med så att säga. Ska nu gå ut på min balkong och få mig lite frisk luft.

Ha det gott!


skrev Se klart i Andra halvlek har inletts

Vad du fixar och donar @andrahalvlek 🥰
Hoppas pappan drar sitt strå till stacken.
Och hoppas allt går som planerat! Skönt att du känner dig nöjd med ledigheten. Eftersom jag avslutade med mammas förkylning så ligger jag lite back- men har tid på mig + bokat in lite mer ledigt i augusti! Glöm inte att andas 🧘 Kram 🤗


skrev TessanTuss i Helgen

@jurryj Bra där!!! Gymmet är perfekt ställe ! Jag försöker tänka att alla muskler jag bygger upp förstörs helt av alkoholen! Det gäller att hitta nytt fokus!
Kanske fåfänga kan bli en drivkraft till att vara nykter?! Det är helt ok! Snygga, starka, stora muskler får vi inte av alkohol !
Kör!!! Du är så bra! 💪💪💪
Vi hörs här igen🤩


skrev jurryj i Helgen

@TessanTuss tack för din motivation den behövs . Skönt att veta att det är inte bara jag som gör bort sig konstant hela tiden . Den jobbig perioden börjar nu . Första dagen på semester . Det är pang väder och det ända man vill göra är ett ta en bärs. Jag har okså börjat styrketräna fem dagar i veckan . Vill bli riktigt ripad. Måste satsa på det istället för alkholen . Måste våga tro att det går . Precis som du säger . Man ska inte tro att man kan dricka normal för det kan jag inte. Jag dricker tills det är slut . Eller tills man däckar .Har vart så hela livet . Totalt missär. Torska många bra vänner och flickvänner pga av mitt drickande. Nu måste det bara taslut . Packar min rygga och dra till gymmet . Ska pumpa ut mig ordentligt så jag inte pallar lifta på kroppen . TACK KRAM


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Nu är vi på upploppet. Århundradets fest. (Nåja, lite överdrivet.) Yngsta dottern fyller 25 år och på söndag har vi fest. (”Inte kalas mamma, FEST!”) Vi har hyrt lokal, vi blir 50 totalt, smörgåstårta och prinsesstårta är beställd och ska hämtas vid två olika tider på söndag.

Storasyster har fixat tipsrunda och olika aktiviteter, vi har bokat levande musik, och inköp av frukt, chips, godis och dricka sker imorgon lördag. (Festen blir helt alkoholfri.) Klockan 11 idag hämtar jag hem dottern och sen är det fullt ös medvetslös långt in på söndagskvällen. Måndag morgon börjar jag jobba igen och årets sommarsemester är över. Känns helt okej. Jag har fått vila, upptäckt nya ställen, vila, umgänge, sol, bad, regn och ännu mer vila. Bra kombo.

I och med den här 25-festen inleds att vi ”bara” firar med kalas/fest när hon fyller jämnt, 5 och 0. Återstår att se hur det går, hon älskar att fylla år 🥰 Stå i centrum, få paket, ta emot alla gäster som kommer för hennes skull. Så här har det inte alltid varit. Hon var nog 10 år innan hon ens deltog på sitt eget kalas. Hon satt på övervåningen i huset och lyssnade på gästernas sorl. Ville inte delta. Man knappt tro att det är sant, man får nypa sig i armen för att fatta hur mycket hon faktiskt har utvecklats. Jag har köpt en vit fin klänning till henne, hon kommer känna sig som en prinsessa ❤️

Nu kör vi!

Kram 🐘


skrev Tröttiz i Min bror

@Evach
Hej. Så jobbig situation, och jobbigare blir det ju med tanke på distansen kan jag tänka.
Beroende är starkt, den som hamnat där så kan ha riktigt svårt komma ur och då förlora allt för att substansen har personen i sitt grepp.

Det verkar som att du har försökt visa på vad det finns för hjälp att få, att det nu är upp till honom. Det är klart, blir det så att du eller någon annan får vetskap om att han är en fara för sig själv och andra, då kontaktar man ju rätt instans för detta.

En person med starkt beroende skyller ofta på andra. En tanke jag får då han skriker åt dig är att han emellanåt inser att han är illa i träsket, att han kan känna att han inte kan kontrollera situationen och din omtanke att det ska gå bra för honom bara blir jobbig. Att det så att säga för honom en jobbig dialog att vara i, det är beroendet som "talar".

Kanske du kan kontakta honom genom olika kanaler? Tror du att han önskar kontakt?

KRAM!


skrev Carisie i Kaffestugan

God morgon alla ☕️
Idag blir det kaffe hemma ☺️ Se över plantagen som vuxit sig vild utanför balkongdörren och mest pyssla lite innan det är dags för kvällsjobb.

Ha en fin dag
🩵


skrev vår2022 i Min värderade riktning

@Himmelellerhelvette Ja, tror också att det handlar om följa den egna inre rösten om var gränsen går liksom. Att går man över denna gräns så kommer man inte att bli fri. Min mamma försökte att dra mig tillbaka genom att vara sårad, säga att hon är en dålig mamma mm, en offerkofta. Jag har så många gånger gått tillbaka, i medberoendet. Men denna gång, för många år sedan, vällde ilskan ur mig och jag kände mest hat. Då kunde hon vara så giftig tillbaka. Det handlar om att min mamma inte fått det hon behövt av sina föräldrar i sitt liv, fått mycket skit och dålig självkänsla. Hon både stöter bort och vill vara nära och tror att hon inte är omtyckt och inte duger.

Hon är medveten om dessa saker men det blir mycket projektioner och primitiva känslor när hon triggas. Hennes medvetenhet om detta har också gjort att hon någonstans kan förstå. Hur som helst så har jag dragit mig ur medberoendet för att överleva själv och för att kunna bli stark i mig själv. På så sätt har hon också tvingats utveckla sig om hon vill ha kvar någon relation till mig. Det har kostat mycket och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag tror hon insett att hon riskerar hela relationen om hon inte släpper taget, att jag inte kommer att komma tillbaka till det som varit. Släpper taget om sina oförätter hon tycker hon blivit utsatt för och vill ha en ursäkt för = att det är mitt fel. Hon har släppt taget och hon har gått vidare och det känns äkta. Jag har varit väldigt osäker på hur allt ska utveckla sig och det har varit en sorg.

Vi kan ha djupa samtal om många saker, men att gå in djupt i det som hänt oss har jag insett är för svårt för henne och troligen skulle det inte leda framåt. Vi vet var gränsen går och jag tror och hoppas att det är en bra och framkomlig väg som håller för oss båda. Jag är ändå glad att vi är där vi är idag❤️


skrev vår2022 i Framåt

En sak som i alla fall är tydligt meningsfull…ska det vara😁


skrev Himmelellerhelvette i Framåt

@Geggan Det jag tycker är märkligt att att jag kan känna det där du beskriver och när jag är i det känns det som jag aldrig kommer komma ur det men när jag är ur det tror jag knappt på mig själv att jag varit i det. Låter inte det konstigt? Kram❤️


skrev vår2022 i Framåt

@Geggan Det är intressant med existensiell ångest, vad är liksom mening en med livet? Det drabbade mig mer när jag inte var i balans och kände att jag satt fast i livet liksom. I olika faser i mitt liv och när jag satt fast i alkoholträsket, där jag inte ville vara och led, men hade svårt att hittar kraften och modet att ta mig ur. Tänker också att om man förlorar någon så kan det kännas så orättvist och meningslöst, varför ska just jag eller den personen drabbas?

Existensiell ångest är en del av livet och jag har hittat mitt sätt att hantera det på, min värderade riktning. Att jag gör saker autentiskt och följer min inre kompass. Att jag lyssnar på mig själv och försöker hantera det som finns där. Alla typer av känslor, sorg, ilska, ledsenhet, oro, ångest, övergivenhet, glädje, lycka mm. Alla känslor har sin plats och är lika viktiga. Det kan vara primitiva känslor som man inte vill ta i och ducka, men alla känslor ska få ta plats. Genom att ta upp dem på ytan och sätta ord på dem så lättar det. Och om det handlar om glädje så kan man känna tacksamhet när de kommer upp på ytan. Då kan jag känna meningsfullhet i mitt liv, oavsett vilka känslor som vill komma upp. Då kan jag också hitta möjliga lösningar eller förhållningssätt till livet. Sen kan jag också ducka känslor ibland, eller rättare sagt bara låta dem få vara där och bara göra saker och fokusera på det. Då brukar det också lätta. Att man accepterar att man kan känna sig låg, att det är ok, att inta det förhållningssättet.

Att det är viktigt att vi finns till för andra, är lätt att glömma. Därför tror jag det är viktigt att vi visar vår uppskattning för andra och talar om att de är viktiga för oss, vi är rätt dåliga på det.

En sak som i alldaglig är tydligt meningsfull är att vi lever ett nykter liv😁. Kram❤️


skrev Himmelellerhelvette i Min värderade riktning

@vår2022 så fint och härlig, kärleksfullt inlägg❤️ Jag är fortfarande där i processen att jag är besviken och ledsen på min mamma, jag låter mig fortfarande såras men du ger mig hopp om att tro på processen. Jag vet att jag inte kan ändra något annat än på mig själv och min inställning till henne men den går inte skynda på utan är en process som allt annat och en dag har jag släppt taget och känner mig fri tror jag❤️
Kram


skrev vår2022 i Behöver mer stöd

@TessanTuss @danisa Tack för era fina ord❤️. Jag är glad att kunna vara ett stöd och hoppas att ni också kommer över på ”andra sidan”, där det råder lugn och balans när man är nykter. Där livet blir lättare att hantera, där självdestruktivitet inte råder och där man lär sig att lyssna på sina behov och kan utvecklas i tankarna om sig själv. Det känns fint för mig att vara en medmänniska och dela med mig så gott jag kan av mina erfarenheter på min väg och i min nykterhetsprocess.

Ni kämpar på så bra! Sköt om er❤️


skrev vår2022 i Min värderade riktning

@Jan.3. Men hej!😁 Min gamla vapendragare! Vad kul att du tittar in. Vad roligt att höra att du också mår så bra och att det är nykterheten som bidragit till det. Visst är livet så bra som nykter och tänk vad bra vi mår som nyktra! Ta mej fan det bästa beslutet i livet😁. Ja, att muttra och banna sig själv är ok när man klantat till det😂. Jag håller med om dina ord till alla kämpar och det handlar så mycket om att orka hålla ut och tro på att det kan bli och att det är så mycket lättare att leva som nykter. Vi är ett levande bevis för det, ingen fejk eller fake news.

Ha det fortsatt gott min vän❤️


skrev TessanTuss i Helgen

Du kommer klara det!!! För din skull!!! Du ÄR en bra människa som ska göra slut med alkoholen för att du vill det!

Jag var nykter i tre månader kändes så bra, men skulle sen unna mej en rolig kväll… katastrof! Jag minns inte var jag varit, vilka jag träffat, vad jag sagt…!!! Fick kolla telefonen och kortkontot för att kolla vad jag gjort…!!! Vaknade dock hemma, men vet inte hur / när jag kom hem!

Då blev det omtag! Försökte vara snäll mot mej själv trots självförakt o ångest !!!

Gick bra i tre veckor! I en jobbig situation och festsammanhang tänkte jag att jag nog kunde dricka lagom! Trodde livet skulle bli lättare med bara några glas vin!!!
Katastrof igen! Nu var det krasch landning !
HUR kan jag inte fatta???
Bestämt mig för att vara här på forumet oftare, ta träning på allvar och träffar en psykolog!
Vill aldrig ge mej själv fylleångest igen!
Blev ett par glas förra helgen, ren TUR att jag inte föll totalt!
Nu har jag ett år som mål, men tar EN helg (dag) i taget!!!!

Känns ibland orättvist att vi inte kan dricka lagom, men jag tänker att vi är starka som tar tag i vår situation!!!
Släng offerkoftan!!! Du ÄR en bra människa!!! Fortsätt kämpa!!! Det kommer bli såååå bra!!!!


skrev Evach i Min bror

Min bror bor i USA sedn 20 år. Under den tiden har han börjat dricka mer och mer. Han har nu varit akut intagen på sjukhus och svgifning fyra gånger efter att grannar och vänner ringt ambulans. Han har fått oerhört bra vård men så fort han kommer ut börjar det igen. Han har nu förlorat sambo, jobb och snart bostad, detta skyller han på alla andra, bla mig för att vi fick honom till sjukhus. Han är helt apatisk och vägrar rehab, depressionsmedicin och annat som skulle hjälpa honom. Jag har varit jär i två veckor, han pendlar mellan att vara rätt trevlig till ett monster, skrika åt mig att åka hem. Jag åker hem i morgon, är livrädd för det värsta samtalet om att han är död.


skrev jurryj i Helgen

@TessanTuss Fan jag måste klara det!. Det är en konstant strid i huvudet . Inte dricka idag jag ska inte dricka idag. Jag måste bli en bättre människa för min familj skulle o för mig själv. Hur länge har du vart nykter ?


skrev Flarran i Promillebikt

Här går man då inte efter klockan direkt tänkte jag när jag nyss kom innaför dörren efter att ha tagit mig en promenad i mörkret efter att ha slängt en soppåse som man väl skulle ha kastat lite tidigare om man inte hade slumrat till en stund vid tv:n. Denna flimmerkomod som farsan brukade säga är då inte ett så dumt sömnpiller liksom. Det blev då till sist i alla fall några hundra meter av spontan promenad i sommarnatten. Har inte kommit in i nån rutin alls när det gäller sovtider, men vem bryr sig bara man är nykter och alkoholfri vilket jag är. Har inte heller något alkoholsug eller planer på att rusa iväg till bolaget när det öppnar om några timmar trots att det är fredag. Hade det varit för ett år sedan så hade tanken då med garanti varit helt annorlunda på den punkten kan jag då säga.

Ha en fin fredag!


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

Kvällsavstämning ✅
Med ögonen i kors av trötthet efter dagskryssning ⛴️
0️⃣
🩵