Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen allihopa

Tack för alla tips!

@Kennie Jag kollade på Riddargatan 1 och läste igenom allt och blev riktigt sugen, dom har ju även just nu en studie man kan delta i där dom testar digitala appars förmåga att få en att dricka mindre.
Men det jag blir orolig för med allt som går via 1177 och BankID är att det inte längre är anonymt.
Blir orolig att mitt barn eller körkort eller liknande kan tas ifrån mig om jag svarar fel på någon fråga i något formulär (en av anledningarna till att jag sökte mig till detta forum i första hand).
Tråkigt att det ska behöva finnas en sån rädsla när det i övrigt låter så bra.
Jag har faktiskt en egen erfarenhet av detta i familjen där min mamma som då för länge sedan var ensamstående med mig och min bror och fick jobba extra som taxichaufför på kvällar och helger.
Hon kryssade i någon ruta i en undersökning att hon drack vin ibland och sen hörde transportstyrelsen av sig och drog in hennes taxikörkort....

@Charlie70 Jag vet inte heller vad jag menar med professionel hjälp hehe, inser att mitt andra inlägg där va lite dygt kanske, sorry för det.
Jag ska kolla in Mrx, Tomen och Vinägers trådar tack för tippsen!

@Sisyfos Jag har svårt att sätta gränser, det där med varannan vatten eller att gå hem när starkspriten plockas fram har jag tyvärr inte omdömme för när jag väl är så pass full.
Jag tror jag måste jobba på att inte komma dit helt enkelt, bra idé med klockan för nästa glas, det ska jag ta med mig.

@Kristoffer Jag vill gärna vara med i det här internetbaserade programmet som kommer till våren, det passar ju mig perfekt! ”Mentala verktygslådor” är exakt vad jag eftersöker.

I övrigt så känner jag väll att det här får bli ett första steg, att försöka kontrollera detta så jag inte hamnar där igen och blir så full.
I förlängningen om det inte går att kontrollera och det går ut över min fru och mina barn etc. så kommer jag att se över alternativet att helt sluta dricka.
Det är sista utvägen så att säga, men förhoppningsvis ska det gå bra ändå.

Vi hade vänner här förra helgen och jag drack då bara öl. Sen invigide vi grillen och då ville jag ändå ha lite rödvin till köttet. Men kände direkt efter 1 glas vin att jag var påväg och återgick då direkt till ölen och sen var det lungt igen resten av kvällen.

Men som sagt det händer inte så ofta, att jag blir sådär för full och helt tappar omdömmet, som jag skrev tidigare kanske 3-6 gånger om året och då nästan alltid bara om det är starksprit inblandat.

Tack allihoppa igen för alla tips

Varje dag räknas. För mig är 3e dagen alltid värst. Par dagar senare kan jag sova. 10e dagen började jag ha mindre ångest.

Det är intressant och individuellt, men så spännande!! Så skriv ner allt du känner och tänker. Du kommer att behöva anteckningar som påminnelser när du senare börjar förhandla med A.

Hoppas filmen är bra ?????

Går man på förändra sitt beteende så får jag massa gammal skit om hur de uppdaterar och zoom möten för länge sen. Hur navigerar man på ett bra sätt?

Med stigande ålder så börjar blodtrycket gå upp så jag har köpt en blodtrycksmätare. Jäklar vad det går upp och ner. Hade typ 200 i övertryck när jag var inlagd och nu hade jag 124 efter en flaska vin, lägsta hittills. Nån som har erfarenhet av det?

Jag hoppas också att det är nu det händer, nu klarar jag det här!
Jag vill innerligt!
Jag vill vara stark, ta bra beslut, må bra.
Min strategi för kvällen nu är att inom 10 minuter gå och borsta tänderna, sen bädda ner mig och titta på film i sängen tills jag somnar. Ska inte ge alkoholdjävulen något tillfälle att infektera mina tankar ikväll.
Och då har jag vunnit ännu en dag ❤️

Du är verkligen inte ensam. ??
Du är så ung.. jag önskar jag fattat detta när jag var 30 år!!
Grattis till ett bra beslut och jag hoppas att du stannar hos oss länge och skriver ner dina tankar ?????

Här är jag! Jag har skrivit några gånger tidigare, för länge sedan. Då hade jag inte bestämt mig även om jag visste att jag hade stora problem och ville förändra mig.
Men bestämt mig hade jag inte, jag vill iallafall tro att jag har det nu. Det känns annorlunda i kroppen. Jag är på riktigt rädd för min hälsa, att jag kommer dö snart om jag fortsätter.

Jag är 33 år, skild sen två år tillbaka, två barn i skolåldern, sköter mitt jobb (även om det blivit flera ”sjukdagar” pga bakfylla).
Fick snabbt en onormal relation till alkohol när jag började dricka.
I tonåren var jag helt ointresserad, men då var jag istället för intresserad av droger och destruktiva relationer istället.
Det eskalerade snabbt som sagt när jag upptäckte alkoholen och jag har aldrig kunnat sluta när jag väl börjat dricka.

På senare tid har jag mest druckit för att jag varit rastlös, för att få energi eller för att inte känna mig ensam. Vilket jag förstått är väldigt vanliga orsaker när jag läst om er andras erfarenheter.

Ikväll sitter jag här i min soffa, och tränar på att omfamna mina känslor istället för att fly ifrån dem genom att dricka. Jag försöker meditera, lyssna på poddar, messa med vänner en stund eller titta på någon serie på Netflix.
Jag har ingen alkohol hemma, men tankarna på alkoholen finns där och pockar på min uppmärksamhet hela tiden. Det har ju varit rutin att alltid ta något eller flera glas varje kväll, eller iallafall varannan.
En vana som jag vill bryta nu.

Ingen i min närhet vet om det här, och jag är inte redo att prata om det. Det behövs säkert längre fram men jag måste komma en bit på väg själv först. Jag är särskilt rädd för att bli av med mina barn om jag söker hjälp.
Därför tror jag att det här forumet kan hjälpa mig mycket. Att få skriva vad jag tänker och känner. Kanske som min egna dagbok och om någon kommenterar eller vill diskutera med mig är det en bonus.

Det är skönt att inte vara ensam.
Ha en fin kväll!

Candle, aktiviteter är väldigt viktiga för att må bra. Jag får ny energi av att röra på kroppen. Idag blev det 8 km promenad och 2 mil på cykeln för min del. Pandemin gör att jag jobbar hemifrån sedan 1 års tid. Sociala möten är något jag saknar väldigt mycket.

Tja....kanske inte så kort Pianisten men tack för pushning och ett intressant inlägg!

Känner mig glad...glad över resultatet från Sömnmedicin...och glad över att ha varit hos frissan! Jag är väldigt relationsbunden när det gäller frisörer och tandläkare...men denna frisör har jag haft i drygt ett år nu och jag är så nöjd!! Om några minuter ska jag koppla upp mig till Viktväktarnas workshop...har en fantastisk couch ...vikten har det inte hänt så mycket med de senaste åren pga alkoholen eftersom alkohol innehåller otroligt mycket kalorier samt att det triggar ätandet. Men, jag går och väger mig varje vecka och är med på workshops i princip varje vecka...och dessa möten ger mig energi..viktminskningen är ytterst ytterst liten...men hade jag inte varit med så hade den kanske varit desto större. Jag tänker att det kan vara precis detsamma som att vara med här på forumet för mig...jag har inte blivit nykter...men om jag inte hade varit med här...var hade jag hamnat då?!?!?

Så jag är tacksam över Viktväktarna och över Alkoholhjälpen med allt vad det innebär!

Om det inte vore för alkoholen så är livet ganska lugnt just nu...min dotter är stabil..min son mår bra och hans sambos mående är just nu stabilt...min man behöver inte komma på några fler återbesök pga att han har haft cancer...och jag är ordinarie kurator på min arbetsplats..jag oroar mig över min lever och min magen...men ska bli kallad till läkare under våren.

Så jag har ett beroende...är ofta trött..många gånger uttråkad eller rastlös...alkoholen stimulerar mig för ca en eller två timmar. Jag vet att när jag inte dricker alkohol när jag har klarat den magiska gränsen att systemet är stäng...så mår jag bra av att läsa, sticka, se på TV, ta en promenad ...alltså egentligen ganska nöjd med det lilla.
Har återupptagit min kontakt med min terapeut...hon arbetar inte med alkoholberoende men vi pratar om det...och hon sa till mig...försök att reflektera över känslan i din kropp innan du börjar dricka...hur känns det...ensam...ledsen...osv.

Jag förstår att du tycker att jag velar Torn...och jag kan kanske förstå att man tröttnar på att peppa mig...fast det är kanske utifrån ens egna förväntningar...att man ska bete sig som man själv gjorde på vägen till nykterhet...men faktum är att ibland förstår jag inte själv...varför jag väljer alkohol när jag vet att jag kommer inte må bra...för jag dricker inte på det viset som jag önskar att jag skulle dricka...och jag dricker på vardagar...det är ju därför som jag önskat antabus.

Jag kan slåss och driva frågor som en galning för mina barn...likadant för de föräldrar jag träffar i mitt arbete...men jag tappar bort mig själv...hur trött blir inte jag på detta!!!

Ha en fin onsdagskväll!

Idag fick jag veta min löneförhöjning. Mycket högre än jag hade trott ? Säga vad man vill om motivationsfaktorer på jobbet, men en rejäl löneförhöjning som kvitto på att man har gjort ett bra jobb känns väldigt bra.

Efter snart 15 år på den här tjänsten levererar jag fortfarande bra! Trots att inblicken i mitt jobb är ursvår att ha för utomstående. Som en chefskollega sa en gång: ”När du gör ett bra jobb märks det inte så tydligt, men gör du inte ditt jobb så märks det väldigt tydligt.”

Själv brukar jag säga att mitt jobb går ut på att bädda väl för varje enskild medarbetare, så att de i sin tur kan fungera optimalt på jobbet.

Kram ?

Om man är vänlig mot djur och människor så är man empatisk. En fin egenskap som är värd att vårda.

Min äldsta dotter är empatisk, diplomatisk och väldigt smart. Hon kommer att göra ett kanonjobb som psykolog. Hon vill jobba på BUP dessutom - SÅ viktigt arbete. Hon lär inte behöva vara arbetslös.

Hon är dock inte lika intensiv och överhettat empatisk som sin mamma, utan hon är mer jordnära och disciplinerad. Hade jag jobbat som psykolog skulle jag grinat ihjäl mig över all misär, tagit med mig ungarna hem.

Fyra veckor med full lön låter väldigt nice ? Det kan man stå ut med!

Kram ?

Bra att du är medveten om att det blir tufft imorgon. Håll ut!
Tror hungern höll i sig nån månad. Nu är det som det brukade vara, men ändå inte. Förr drack jag oftast 1-2 (helger 4-5) glas på fastande mage medan jag fixade mat. Det dämpar ju hungern. Nu är jag mer äkta hungrig till maten, men så gott att äta hungrig och vara fokuserad på maten! På något sätt äter jag inte mer ändå. Har gått ner ett par kg till o med.

En dag i taget räcker gott som strategi

Att boka in aktiviteter för lediga dagar är viktigt.Något som tillför energi.Men svårt att få till de första veckorna men nödvändigt.Iallafall för mig

Ja suget som blixtrar till är en lömsk jäkel.Inte lätt

Kikar in ?. Har en fullspäckad dag idag. Mår bra just nu men vet att suget kan komma efter en sån dag. Hinner inte på SB och inget vin hemma, så det löser sig ändå.

Imorgon börjar min prövotid. Om jag känner mig själv rätt. Och det gör jag.

Förresten, hur länge satt hungern i Sattva?

Ha en fortsatt skön onsdag ??

Ah., ja det blir ju ganska "bra" måltid med ca 650, runt 1/3 - 1/4 av dagsbehovet.

jag blev lite inspirerad.... och på väg till jobbet köpte jag lax och bröd, och sen smör o lite grönt jag stoppade i kylskåpet här på jobbet, så kan käka det några dagar istället för lunchen i matsalen. Mindre onyttigt.

Tomen, onsdagar är luriga dagar. Jag har idag faktiskt gått och funderat på om jag ska starta grillen ikväll. Min skiftarbetande fru går på ledighet idag. Hon brukar unna sig två glas vin när hon går på ledighet. Jo, jag vet man kan grilla utan bira men det suger i tarmen. Precis som du är mina bromsar dåliga och två öl blir alltid 5-6 innan jag är nöjd. Om jag faller ikväll reser jag mig upp imorgon. Min helg är inbokade med aktiviteter som innebär nykterhet. Det finns alltså ingen risk att alkohol djävulen kan komma åt mig i flera dagar den här veckan.

Tröttiz. Ja jag tyckte det lät väldigt bra. Visserligen har jag sagt till honom att jag inte är villig att leva med honom om han dricker (dvs utövat tvång som man inte borde) men löftet var ju även riktat till mig. Att jag inte vill leva med honom när han dricker och är oberäknelig. Så hålla löftet och stå på mig, eller väga fördelar mot nackdelar som hon tipsade om i den andra videon är min fråga.

Gränsdragningen för mig själv är svår också. Först var gränsen att lämna om han drack igen hemma med barnen. Det höll han men började genast lösa det med att dricka ute istället. Då satte jag gränsen för mig (och honom, som man inte borde) att han inte fick vara påverkad med barnen istället oavsett var han fick i sig alkoholen, men då blev det mycket svårare för mig hålla reda på det. Det kan ju redan ha hänt.

Jag är nära att löpa linan ut och bli fri. Jag tycker inte han förtjänar att komma hem till oss, och han har inte bevisat någonting, tvärt om. Det vore nyttigt för honom att försöka ta hand om sig själv, men också riskfyllt. Men flyttar han och har barnen hos sig ibland så har jag absolut ingen kontroll.

Bodde vi ihop utan barn så hade jag övat på att strunta i honom och att inte lägga mig i. Det sa en samtalskontakt till mig en gång att jag skulle göra, men han drack massor i soffan med barnen de månaderna för att jag inte begränsade.

Ursäkta att jag tänker högt och att det blir superrörigt alltihopa :) jag är jättesplittrad.

tack för strategin, är van att sätta stora och långsiktiga mål, men det är som sagt kanske helt fel i detta fall...

Det dyker upp mycket jag vill säga. Tränar på att hålla mina kommentarer lite kortare, mindre tungläst. Får se hur det går.
Min åsikt är att alla som har för avsikt att förändra sitt drickande till det bättre har rätt att skriva här hur mycket det vill och hur de vill. Andra väljer att kommentera eller inte. Ibland är man rak och tuffare i svaren, ibland behöver man ge tröst. Det är också en del att acceptera som trådägare. Vill man inte ha andras åsikter kanske man ska skriva dagbok istället.
Min tråd det senaste året har inte handlat så mycket om alkoholen utan just som det ämnet heter; Det vidare livet. Jag har skrivit det många ggr förr men misstaget många gör är att tro att nykterheten automatiskt är lösningen på alla sin problem. Sen tänker man, "jag mår ju ändå dåligt när jag är nykter så jag kan lika gärna dricka igen.

Man behöver intala sig en sak. Även om vissa problem började innan alkoholen kom in i bilden så kan du aldrig bli fri från ångest, nedstämdhet, stress, utmattning med ett alkoholmissbruk. Det är en del av missbruket MEN det betyder inte att de försvinner för att du slutar/minskar dricka.
"I det vidare livet" börjar det jobbet och där finns det hjälp att ta emot! Tro vad du än gör inte att du måste acceptera ångest, nedstämdhet och utmattning när du inte dricker. Men man behöver stöd, vård och kanske ibland mediciner. Du kan också ta massor av steg själv. Det finns böcker och övningar för allting idag. Alla kommer inte fungera för dig, men tillslut kommer något som passar dig bara du vill och är nyfiken.
Jag vet precis din känsla, jag har också känt precis som du. Jag var jätte skeptiskt och ville inte byta ut alkoholen mot piller och mediciner. Så här i efterhand så känner jag mig så dum. Jag äter idag två tabletter dagligen. En lätt sömngivande icke beroendeframkallande, och en "stämningsstabiliserande". Vägen till att få dessa mediciner är inte alltid lätt. För mig tog det ett år av samtal, vidareremittering och utredning innan jag fick den andra medicinen. Jag mår idag bättre än nånsin. Pigg, ångestfri och relativt glad (men också så viktigt att acceptera att alla dagar inte kan vara kanon). Kämpar fortfarande med problem, som alla gör i livet. Den stora skillnaden nu upplever jag är att problemen går att ta på, ringa in och attackera en och en, allt är inte en gröt.
Men tänk efter. Finns det hjälp att få, som kan ta dig till en ny plats i livet. Utan alkohol. Utan ångest och annat. Vad har du att förlora?

För din info har min väg inte heller varit till 100% nykterhet. Vissa kanske frågar sig, var mitt missbruk då verkligen ett fysiskt beroende? (finns det ens som särskild diagnos??) Vet inte. Bara att jag försökte minska drickandet under flera år utan att lyckas. Mitt standardsvar, inget är svart eller vitt utan en gråskala.
Jag hittade en sätt som fungerat för mig hittills och jag vet idag hela vägen in i hjärtat att följer jag inte det så förstör jag mitt liv igen. Ingenting är värt det. Märkligt nog går det väldigt lätt idag. Jag kan längta efter alkohol ibland men eftersom jag tillåter mig det en särskild stund i veckan så vet jag att det kommer en dag som jag kan längta till istället. En stund som är ångest- och skuldfri. Längtan är en fantastisk känsla och det finns en otrolig styrka i att nöta rutiner.
Vissa känner att de måsta ta den helvita vägen, nykter en vecka, som blir en månad, 1 år o.s.v. All kredd och heder till dem.
Denna vägen har fungerat för mig och kan fungera för någon annan som känner att tanken av ett helvitt liv är övermäktig. För mig hänger mycket också ihop med mitt nya intresse. Jag började med styrketräning och har fått nya mål i livet, som har högre värde än alkohol. För varje vecka blir jag starkare, jag har med mina mått idag min snyggaste kropp i sin bästa form någonsin. Den är en obeskrivlig känsla att börja en resa med några svaga steg åt ett håll som känns obefintligt små för att sedan ett år senare titta tillbaka på vad man åstadkommit.

Jag vill säga till dig Varafrisk, gå din egen väg. Ditt mål är att må bra. Hitta det som fungerar för dig. Brukar säga att så länge man inte skadar någon annan finns det inga regler i livet.

Hm, gick sådär med ett kort inlägg va...

Kram!

Sitter och väntar på att frugan ska få sitt provsvar. Det kan tydligen ta upp till 4 dygn här där jag bor. Jag ska ju inte vara i närheten av andra nu eftersom jag kan vara smittad själv. Beställt mat på nätet och kollar lite på börsen mm. Lite segt helt klart, men det är helt ok.

Hade det här varit på den tiden jag drack, hade jag garanterat åkt till systemet utan munskydd och bunkrat upp. Nu får jag endast avsmak när jag tänker på det. Vilken misär det var. ?

Kram

Då har ni ju egna regler,Jättebra! Jag har ju som du vet varit väldigt försiktig men det är liksom kört när frugan och barnen inte får/kan hålla avstånd. Jag ser dem som åkt i väg på skidresor nu som riktiga svin. De tänker bara på sig själva, och bidrar starkt till att den tredje vågen tycks vara här nu. Hallå, det finns ett vaccin, man måste ju bara hålla ut tills man har blivit vaccinerad, fårskallar!?

Om det visar sig att frugan har corona så måste jag vara hemma i 14 dagar. Hmm, då kommer jag inte ha jobbat alls under fyra veckor. Men det är det värt om någon slipper att dö pga mig. Jag skrev i min tråd att jag har blivit mer djurvänlig sedan jag blev nykter. Jag har blivit mer människovänlig också tror jag. När jag drack brydde jag mig inte på samma sätt.

Där alkoholen går in går vettet ut, det gäller även folk som inte är beroende. Så ser jag på saken i alla fall.

Det kommer säkert gå jättebra för din dotter! Det måste kännas bra för dig också att hon har gått en lång och seriös utbildning med ett bra jobb i framtiden.?

Kram

EmmaLisa.
Förstår jag Carina Bång rätt så menar hon att man inte kan få en person att sluta dricka.
En sak hon tipsar om är att uppgöra ett "avtal" med sig själv, att händer det här eller det här så lämnar jag. Att man också gärna skriver ner det. Tycker personligen att det är en bra ide'. Kanske vore en god idé för även dig?

Tänkte på en sak till. Jag tror inte att några av våra medarbetare har besökt fjällen under sportlovet, eller rest typ alls faktiskt. Inte så många som har tagit ledigt, och de som har tagit ledigt har gjort det för att barnen varit lediga från skolan. Men om vi hade haft medarbetare som rest från länet under sportlovet så hade vi krävt att de jobbar hemifrån och begränsar sina kontakter under minst en vecka i väntan på ev symtom. Som en slags hemmakarantän.

Vi har ju praktikanter nu i vår och vi kräver detsamma av dem, de får jobba hemifrån minst första veckan och begränsa sina kontaktytor, och helst inte åka tåg eller kollektivt. De köper det. Samma sak med våra timvikarier. En kille som bor i Lund, där det finns mycket smitta, berättade att han och hans sambo veckohandlar på Coop kl 7 på måndagsmorgnar. Annars studerar de hemifrån. Då tar man stort ansvar för samhällssmittan!

De yngre personer som jag har kontakt med, inklusive min äldsta dotter, tar enormt stort ansvar för att inte sprida eventuell smitta vidare. Min dotter har haft studier på distans i ett helt år nu, och hon åker varken spårvagn/buss eller tåg. Hon umgås med sin sambo, typ ingen annan. Jo, oss ibland. Sina kompisar träffar hon på zoom och på promenadträffar.

Dottern är orolig för att hennes studier har blivit lidande, i alla fall den kliniska delen. De har haft terapi med patienter, men inte i den utsträckning som hade skett om allt var normalt. Jag försökte trösta henne med att skolan är skolan, och att det kommande praktikåret kommer att ge henne den kliniska erfarenhet som hon behöver, under handledning.

Nu i vår ska hon ha några inspelade terapitimmar, och då kommer en handledare att granska inspelningen och ge henne tips på hur hon ska skapa bättre kontakt, vilka frågor hon kunde gått vidare med mer etc. Hur hon på bästa sätt ”skapar en allians”, som det tydligen heter på psykologspråk.

Jag brukar kalla det att skapa en relation, och sådana skapar jag hela tiden. Korta, långa, tillfälliga, djupa, ytliga. Min målsättning är att skapa en form av relation med alla jag har kontakt med. Med våra vikarier, och jag har ju hunnit med ett gäng på snart 15 år, är min ambition att de alltid ska minnas mig. Får de ett sms av mig tio år senare så ska de minnas mig och övriga kollegor och arbetsplatsen med glädje, och anstränga sig lite extra om jag behöver hjälp med något.

När de försvinner vidare på arbetsmarknaden är de våra bästa ambassadörer, och det ska man vara väldigt medveten om i sitt bemötande av dem. Framöver kommer det att vara en konkurrensfördel att vara en bra arbetsplats med schyssta värderingar och ett hjälpsamt förhållningssätt.

Kram ?