Senaste kommentarerna i forumet

Nora. Blir alltid glad när du skrivit ☺ Vi har nog mycket samma tankar. Det är skönt att inte känna sig så ensam som det annars är lätt att göra. Förstår på dig att det är tungt nu . Gråt ut ! Som du skriver, det är läkande. Inte hålla inne med känslor. Utan vara ärlig mot sig. Det vinner vi på.

Slå inte på dig att du dragits till honom. Vi rår inte för de destruktiva mönster vi bär med oss. Men vi har en chans att ändra på dom när vi väl insett dom o det är det vi håller på med nu, eller hur ?! Du har gjort allt du kan för din A men har du gjort allt för dig själv ? Ja har inte. Som Ana Diaz sjunger : Du ska va din bästis " så sant. Ja tränar på att ge mig kärlek i form av massage, varma duschar, pratar snällt o förlåtande till mig själv . Går bra !! Ja tycker mer o mer om mig nu när ja är lojal mot mig själv. Kram till dig. Du kämpar ❤

Matlådor borde jag gjort i helgen , för flera av kvällarna denna vecka är det möten, aktiviteter och annat, inte mig emot egentligen, för det är ju kul göra saker också, men ids inte laga mat en sådan kväll :)

Idag, på lunchen, så bar jag iväg de överblivna champix-tabletterna till apoteket, för jag kände jag ville göra rent hus och ta klivet ut i "after-champix" på ett tydligt sätt. Två kartor (dvs 2 veckors normal dos) fick de tillbaka. Och... jag fick bonuspoäng på nått medlemsskap jag tydligen hade på det apoteksbolaget, för att jag var duktig och lämnade tillbaka medicin på rätt sätt istället för slänga i avloppet.

Kändes bra få dra ett streck. Det känns inte särskilt mycket jobbigt idag, kommer kanske bli lite de närmaste dagarna, men bör vara "ganska" lugnt.

Var hos tandläkaren idag på den årliga undersökningen passade ju extra bra att få en koll på tänderna och under läppen nu. Det blev ett kort "vad duktig du är" på axeln-klapp :-)

Det låter jättebra med utbildning i mötesteknik på video, jag ska prata med HR om det i morgon tror jag ☺️

Idag har jag varit på utbildning hela dagen, på video förstås. Bland annat har jag lärt mig hur man kan interagera med mötesdeltagarna på video, vilka digitala regler som är önskvärda, och hur man kan fånga upp hur folk mår när de jobbar hemifrån. Kanonbra utbildning!

Men man blir rejält trött. 45-50 min i sträck och sen 10 min skärmfri tid per timme är därför önskvärd. Om man bara ska lyssna så är 30 min mer lagom. Men man kan få folk att interagera mer, genom chatten och genom att göra mindre gruppindelningar för samtal.

Nu laddar jag inför att leda ett videomöte inför många på jobbet nästa vecka och ett nästnästa vecka. Videomognaden hos oss är minst sagt sådär, så det är inga stordåd som krävs direkt.

Vi ska leva med distansarbete ett bra tag till sannolikt, så det gäller att få det att funka på bästa möjliga sätt helt enkelt.

Vi har skickat ut en enkät till samtliga med olika frågor om distansarbete, hur man upplever det. Ska sammanställa svaren senare i veckan och sen har vi ett extra Arbetsmiljöråd nästa vecka, ifall vi behöver agera lite akut.

Vi verkar ha fått in många svar, ser verkligen fram emot att få se svaren.

Kram ?

Men det blev en sexa, och då menar jag en gädda såklart och inget annat. Tänk hur man höll på förr när man beställde på krogen: Jag tar en fyra, nej förresten en sexa whisky. 6 cl gift som dessutom var svindyrt.?

Det blev bara en gädda på 6 kg i dag, men jag är lika glad ändå. Så skönt att komma ut och njuta av stillheten och spänningen när det nappar. Storleken betyder inte allt.? Japp, jag fotar oftast gäddorna, och när jag är själv ute så blir det till att lägga fisken bredvid ett referensföremål. Och gäddtänder är sylvassa, jag har råkat ut för dem många gånger. Så du behöver inte testa Andrahalvlek.?

I morgon blir det en ” bara vara” dag. Det ska bli riktigt gött.

Ha det bra!

Alltså....jag blir så varm i hjärtat Charlie70❤️

Åh nu rinner tårarna igen...fattar inte att jag har vänner som bryr sig om mig ?❤️

Tack??

Osäker på om jag förstår vad du menar med professionell hjälp genom detta forum. Vi hjälper varandra här och så kan du göra ett program här på sidan (som legat nere ett tag men det kanske är igång igen). De flesta av oss här vill dricka noll sedan finns det några som strävar efter kontrollerat drickande. Kolla in Mrx, Tomen och Vinägers trådar till exempel.

Är på väg och ska natta flickan men gick in här för att kolla hur det gått för dig så TACK för att du skrev!
Kram!

Tänkte inte skriva! Nästa gång som jag skriver blir på söndag! Skriver inte förrän jag lyckas med fem dagar i rad!

Men så tänkte jag...men du...Varafrisk...du mår ju bra av att skriva...och just nu är dina vänner på forumet det bästa stödet! Just nu! Inte hela livet...men nu!

Å när jag skriver det här så rinner tårarna...

Tror inte att det var ngt annat än tvånget som drev mig idag...

Imorgon är jag ledig..ska ringa sömnmedicin för jag har skickat in datachippet..så jag vill veta...vad såg man?? Har även funderat på att ringa vårdcentralen för att höra om det inte borde vara dags för min årliga blodtryckskontroll med tillhörande prover.

Ska t tandhygienisten. Gå upp och väga mig på Viktväktarna. Träffa bästa couchen! Händer inte mycket på vågen men så bra stöd!

Vill inte skämmas...absolut värsta känslan?

Känner mig ändå hoppfull...så otroligt mycket att vinna??

Kram???

Sända dig massor med styrka och kramar. Hoppas du äntligen får komma till avslut med allt nu! Håller tummarna för att det går vägen. Förstår att det är jättejobbigt både ekonomiskt, känslomässigt och mentalt. Du har klarat så himla mycket, du klarar detta också! Många kramar från mig till dig ♥️

Nu har jag packat ner mina kläder och det nödvändigaste igen. Igen!
Imorgon kommer min man eller numera ex man hem efter sina 6 månader på LVM hem. Och då måste jag flytta ut från vårt hus och in i lägenheten som jag hyrt i 1,5 år för att ha en egen plats. Det tärbåde ekonomiskt men mycket psykiskt.
Vi är skilda men bodelning är inte gjord eftersom jag har fått vänta i 1 år på att han ska vara hemma och nykter så det går. Första LVM väntade jag tills han kom hem så vi skulle göra det men alkoholen tog över helt och han åkte in 6 månader till. Då blev det att vänta igen.
Nu hoppas jag bara att det kommer att fungera att bli klara med det och att han klarar av att hålla sig nykter.
Känner en sån oro och frustration över att inte vara klar med detta och det känns som jag lever i en bubbla och har ett låtsasliv där jag jobbar och försöker leva ett normalt liv trots att detta hänger över mig dagligen.
Är lite nervös över morgondagen och han har redan bett mig att han vill vara ifred nån eller några dagar och det klingar inte bra i mina öron.

Behövde bara skriva av mig lite innan jag ska försöka sova lite.

Kram?Azalea

Tar till mig ditt tidstänk inför framtiden.
Kör än så länge en vecka i taget, har gjort en tracker på papper som jag färglägger för varje dag jag klarar. Är bara på dag nio än men känner mig duktig när jag får färglägga för varje ny nykter dag. Blir liksom tydligt för mig själv på ett annat sätt.

Kan skriva under på allt du skrivit i dina listor utom bilkörningen eftersom jag aldrig skaffat körkort.
Är inne på min nionde nyktra dag efter flera månaders drickande. Heja oss!

Den heter ”God dryck”. Vit flaska och rosa flaska. Minns inte vilken som har vilken siffra. Bubbel.

Kram ?

Nu 9 nyktra dagar.
Sover askasst, vaknar en gång i timmen och sover bara till 03. Har en sömnstörning sedan många år tillbaka och det har också varit en anledning för mig att dricka, att helt enkelt knocka sig själv tills man somnar.
Har också fått en hemsk klåda, mest på benen.
Gick förbi ett öppet systembolag utan att känna lust att gå in. Skön känsla det här att inte hela tiden behöva fundera på om man har tillräckligt med vin hemma för att stå ut med kvällen.
Det här forumet är det bästa jag hittat på nätet på länge. Inga vänner vet om att jag druckit så mycket som jag har gjort. Nu skyller jag alkoholstoppet på att jag vill fokusera på min viktnedgång. Kanske att jag berättar senare, just nu skäms jag för mycket.
Så-tack forumet för pepp och stöd!

Tack Andrahalvlek, så skönt att få feedback

Ska verkligen vara försiktig, precis som du skriver så behöver nog hjärnan få arbetsro och vila

Heter den alltså god dryck nr 1 och 2?

Nu har du symtom för att du trappat ut, och får sannolikt symtom om du ökar dosen också. Vanskligt läge. Lider med dig ❤️

Men vad du än gör, trappa inte ut mer just nu. Din hjärna behöver lugn och ro. Arbetsro.

Kram ?

Eller ringa 1177 eller Kry och be om råd.

En del läkare fattar inte alls hur känslig man kan vara. Jag har varit lika känslig som du, därav min enormt långsamma uttrappning nu.

Under dessa 14 år har jag slutat med medicinen tre gånger. Alla tre gånger fick jag börja igen pga panikångest och depression. Sen har jag inte vågat prova att sluta igen.

Nu känner jag att alkoholstoppet har hjälpt mig enormt. Alkoholen har skapat ångest och depression. Nu har jag varit nykter ett år och mår jättebra. Nu är det dags att ta bort medicinen. Väldigt sakta.

Kram ?

Som jag känner just nu så kan jag nog inte annat säga än att jag tror du har rätt. Både igår och idag har jag funderat på att öka upp dosen lite, men utsättningen har gjort mig lite rädd för medicinen och nu vet jag inte om jag vågar trappa upp igen. Tänker att det kanske är farligt att ta mer igen, nu när jag varit på den lägre dosen i 5 veckor.

Jag har insett att jag hade alldeles för lite respekt för medicinen när jag valde att trappa ner. Men min läkare har haft sån avspänd inställning till insättning, receptförnyande och sa tidigare att jag fått delbara tabletter (100mg) så att jag själv ska kunna öka och minska efter behov. Men med facit i hand så borde jag inte ha gjort så här.

Finns på Ica. Gillar rosévarianten mest. Gott bubbel och inte alltför sött, i festliga sammanhang, men jag köper det inte till vardags. Köpte med mig en sådan flaska på nyår tex.

Tonic är gott också. Iskall med olika smaker, finns bland annat med grapefruktsmak ?

Jag drack mycket alkoholfri öl (Falcon smakfull bärnstenslager) under mitt första nyktra år, men sen tröttnade jag på alla pantburkar ?

Kram ?

Med den historiken av svår ångest i typ hela ditt liv så skulle jag inte rekommendera att du slutar med sertralin just nu. Du borde göra det under läkares inrådan. Och du borde göra det väldigt sakta. Väääääldigt sakta.

Din nykterhet är relativt färsk. Det tar tid för hjärnans kemi att komma i balans efter alkoholstoppet. Även sertralin påverkar hjärnans kemi. Att göra båda delar samtidigt är vanskligt. Tror jag.

Jag började sänka min medicin venlafaxin sex månader in i nykterheten. Jag gick från 75+37,5 mg till 75 mg under ett halvår. Minskade med en dag/vecka en månad i taget. För att slippa utsättningssymptom.

Nu har jag påbörjat nedtrappningen från 75 mg till 37,5 mg. Det kommer också pågå under ett halvår. Sen ytterligare ett halvår att gå från 37,5 till 0. Vääääldigt långsam uttrappning.

Jag har tagit medicinen i 14 år och det kommer ta mig totalt 2 år att trappa ut den totalt. Långsammaste uttrappningen i världshistorien sannolikt ?

Det är väldigt svårt att sluta med den här typen av medicin, det är viktigt att hjärnan får en chans att anpassa sig långsamt.

Fokusera på nykterheten i första hand är mitt råd. Det är enorm omställning, som kräver gott om tid och en varsam hand.

Kram ?

Hu, ja, du har helt rätt. Jag är annars en person som månar mycket om alla runt omkring mig men detta är bara för mycket. Känns så ovant att INTE hjälpa men jag kan bara inte. Och det måste kännas okej för mig att känna så. Tränar på det!

Skönt att det lugnat ner sig, även om det delvis låter som ett flyktbeteende för er båda att börja renovera ihop. Tryggt och bekvämt och ni har era tydliga roller.

Det är verkligen svårt att leva tillsammans med någon. I grunden kan man inte förändra någon annan. Man kan bara försöka föregå med gott exempel, och lära sig förhålla sig till den andres alla sidor.

Alla människor har för- och nackdelar, och så länge fördelarna överväger så stannar man. Så är det.

Kram ?

Hej!

Har haft en riktigt tuff dag och behöver få skriva av mig lite...

Jag har alltid varit en orolig själ. Redan som barn plågades jag av rädslan för att göra folk arga, besvikna eller för att få tillsägningar. Jag var orolig för mina föräldrars ekonomi (var inget fel på den, vanligt Svensson liv), tog varje diskussion eller konflikt mina föräldrar hade som att det var en skilsmässa förestående (dom bråkade inte mer än andra) och jag gjorde verkligen allt i min makt för att hålla omgivningen lycklig. Vidare in i tonåren utvecklade jag mildare former av tvångstankar samt panikångest, även om jag i det läget inte kunde sätta namn på mina upplevelser och känslor. Trots detta så tog jag mig igenom grundskola, gymnasium och högskola med fina betyg och sett till omständigheterna relativt enkelt. I 20-års åldern blev min panikångest så pass handikappande att jag sökte hjälp. Efter några träffar med en läkare fick jag Sertralin utskrivet. Sertralinet har på ett betydande sätt minskat mina panikångestattacker och i viss mån minskat min oro.

Jag tror att alkoholen kom att bli ett supplement till medicinen, en liten semester från den press, stress och oro som fanns kvar. Problemet har bara varit att jag druckit för mycket, vilket har föranlett dåligt beteende som i sin tur givit dubbla dosen ångest nästa dag.

Det senaste året har för min del varit skit. Utöver corona drabbades jag den här tiden förra året av en personlig tragedi och den gångna hösten har alkoholkonsumtionen varit för stor. Efter nyår påbörjade jag ett nyttigt leverne med träning, bra kost och framför allt avhållsamhet från alkohol. I mitt beslut om att lägga om livsstil ingick även valet att på ett års sikt fasa ut sertralinet. Det är en medicin som hjälpt mig, men som också har bidragit till att ta bort mina varma känslor och toppar. Jag har ätit medicinen så länge att jag till och med börjar tvivla på vem jag är, vilka känslor, tankar och beteenden är faktiskt mina och vilka är ett resultat av medicinering? För 5 veckor sedan minskade jag ner min dagliga dos från 100mg till 50mg.

Jag upplever nu starka utsättningssymptom; ett lätt illamående, viss yrsel, trötthet, lättretlighet och sorg. Jag känner så mycket och det kanske är ett hälsotecken, men det gör mig också så utmattad och ledsen. Varken igår eller idag har jag fått mycket gjort på jobbet och det i sin tur ger ännu mer ångest...

Känns verkligen som att jag skulle vilja prata med en psykolog. Inte för att jag har suicidala tankar eller på annat sätt är orolig för min långsiktiga hälsa, men jag har så mycket känslor och tankar jag behöver få ur mig. Ringde min läkarmottagning idag och förklarade läget, första tid för att träffa min läkare fanns i april... misstänker att en remisstid till psykolog sedan dröjer ytterligare en månad. Jag har förståelse för det rådande läget inom sjukvården, men känner mig också övergiven och förbannad.

Jag är så trött på att känna ångest och skam inför allt. Denna ständiga kvävande ångest... Det blir liksom ett ekorrhjul. Jag vill göra mina anhöriga glada, mina kollegor och arbetsgivare nöjda, mina kompisar lyckliga och finnas där för människor. Men genom att hela tiden försöka finnas där för alla så känns det som att jag inte lyckas gör någon nöjd eller uppnå någonting.

Jag tittar avundsjukt på mina vänner, som liksom har en sund egoism. Ett exempel som jag burit med mig var en kompis vars mamma ringde när jag var hemma hos honom. Hon tjatade på och han svarade mmm, jaa.... jaaa... tills samtalet var över. Han berättade lättsamt att hon hade sagt att hon är orolig för att han verkade nere, sedan så ryckte han på axlarna och säger "haha typiskt morsor att oroa sig" och så går livet vidare. När min mamma sagt så till mig så drabbas jag av sån ångest, vill liksom bevisa genom röstläge och samtalslängd hur pigg jag visst är, för att sedan i flera dagar känna skuld över att hon oroar sig för mig, kan ligga vaken flera nätter och fundera på om hon ligger vaken och oroar sig för min hälsa osv. På samma sätt kan många av mina vänner bara skratta bort dumma saker dom råkat sagt och misstag de begått. Själv bär jag liksom kvar alla mina misstag och kan inte skaka av mig dom. Jag skulle vilja kunna förlåta mig själv, tillåta mig själv att få vila och känna ett lugn.

Det här blev ett långt inlägg och kanske lite kontextlöst sett till tråden, men jag behövde verkligen få skriva av mig. Sen vet jag inte heller hur mycket av detta som är mina utsättningssymptom som talar, men det är ju i alla fall vad jag känner nu. Försöker ignorera tanken på alkohol som snuttefilt och istället kriga på.