Senaste kommentarerna i forumet

Så mycket känslor... Det går nästan att ta på din ångest. Mycket fint svar och många kloka ord av TappadIgen.

Vill mest välkomna dig hit och önska lycka till. ? Du är i alla fall på rätt ställe för en förändring, fint att du hittade hit.

Kram

Halkade in nyss på denhär tråden och upptäcker att den känsla jag haft på sistone faktiskt platsar i er diskussion: fridfull. Men inte i förnekelse som du säger HI, utan mer jordad på riktigt. Runt mig blossar fortfarande eländet på flera håll, men nånstans inom mig finns ändå en frid. Att skammen inte är min för de konsekvenser han fått av sitt drickande, att oron för framtiden är onödig för så mycket är bortom min kontroll. Att mina barn just nu mår bra, vi har vårt eget boende där vi myser, lagar mat tillsammans, åker pulka, har långa samtal vid matbordet, spelar spel...Jag kan trots ännu många återstående problem känna frid. Ett lugn att jag är mig själv mer igen, att jag klarar mig. Bryt ihop och gå vidare, eller vad dom brukar säga? Forumet har också för mig varit en livlina, tycärr redan i flera år då min resa tar den tid den tar, men utan forumet skulle den resan aldrig ens börjat. Jag är så tacksam för alla er som frikostigt delar med er av erfarenheter och tankar, det är en värdefull samling unika mänskor vi har här. En glad vinterhälsning och distanskram till er alla!

Känner så väl igen det ni skriver, den där sekunden när man plötsligt bara får kraften tillbaka och a djävulen får stå tillbaka! För mig kom nog den stunden för några år sen när jag blev kontaktad av en helt främmande kvinna som ville att jag vet vad min man håller på med bakom ryggen på mig (andra kvinnor som hon själv på nätet..) och henne kunde jag tacka för ärligheten. Min man fick då över sig all min ilska och frustration som grott i många år. Han satt tyst och mållös medan jag hällde ur mig allt, precis allt som är åt helsike med oss! Om det hjälpte honom? För nån vecka men sen fortsatte han som vanligt. Om det hjälpte mig? Ja massor! Det var orsaken till att jag nu har eget boende och kan ha distans till honom, jag tog tillbaka mitt liv i den stunden! Och du Backen123 är nog snällare än jag för jag skulle nog inte ställa upp på att vakta mannen för att han inte borde vara ensam enligt någon...Inte har han heller funnits där för mig när så mitt liv hängt på det, jag har slutat vara vårdare, mamma, älskare och fixare åt mannen. Den stund han kan börja vara allt det åt mig också kan jag återvärdera mitt beslut. Den dagen har jag slutat hoppas på, nu sätter jag mig själv först. Allt annat har varit naivt och bara lett mig till att ge upp mer och mer av mig själv utan att få nåt tillbaka och bara mera krav, skäll, och bekymmer.

Det är inte alltid så enkelt. Du kanske inte kan be din familj om hjälp direkt, men kanske kan du dra nytta av deras indirekta stöd. Jag kan ju inte ge dig ett konkret råd då jag inte har en aning om din familjesituation överhuvudtaget, men spendera tid med dem och prata med dem. Fokusera på att bygga bra band med dem. Ta en filmkväll med ett syskon och låt det vara alkoholfritt. Du behöver kanske in be dem att hjälpa dig att hålla dig nykter, men du kan ju bara rent generellt söka stöd hos dem.

Då förstår jag att du inte vill ha hjälp från sjukvården. Jag kan ha en förståelse för det. Tror du att du kan klara detta på egen hand? Ge det i så fall ett ärligt försök. Kanske kan det vara bra att du har kvar dem som åtminstone en sista utväg? Var var det du sökte någonstans? Någon slags beroendecentrum? Kanske kan du sätta upp en plan där du ska hålla dig nykter en viss tid, men om det inte skulle fungera så bestämmer du dig i förväg att du i sådana fall sak kontakta dem? Det är kanske inte roligt att ha i journalen, men det är ju kanske inte lika illa som vad som skulle kunna hända om du inte kan reda ut detta. Du skulle ju kunna ha det som en sporre på det sättet att du inte vill behöva kontakta dem och genom det lyckas hålla dig nykter.

Eller har du några andra planer? Jag försöker ju bara bolla lite idéer med vad som skulle kunna funka. Vi är ju alla här väldigt olika och man märker att vissa strategier fungerar på en del men inte på andra. Men det är nog viktigt att skaffa sig någon slags strategi och mål och veta vad man vill. Det finns ju ett program här på alkoholhjälpens hemsida som kanske kanske kan hjälpa dig att bena ut lite vad du vill och hur du ska gå tillväga.

Så får du en kram också! Fortsätt skriva här och fundera ut vad du vill. Här är du bland vänner som vet hur det är.

Kom på att AA även har att be om förlåtelse och att gottgöra i sina steg.Det tycker jag är viktigt..Har man varit en dålig partner, förälder eller kompis på fyllan, så är det viktigt att säga det..Jag har pratat med mina barn, och bett om ursäkt..Min bror som är AA- medlem, har bett om förlåtelse..Kanske inte om allt, men om det är något som skaver hos en själv, eller hos någon annan..Detta är min åsikt, ingen sanning..I mitt fall tror jag det gör skillnad för barnen, för att förstå hur jag kunde betee mig så konstigt i fyllan..Allt kommer jag inte ihåg, men kan ju inte heller förneka, då barnen var nyktra....?

Dagarna flyter på.
Man har som tur ganska mycket umgänge så man slipper sitta hemma, det är ju riktigt skönt att vara hemma i soffan men efter en tid så blir det lätt lite deppigt.

Fredag idag, inte en gnutta sug idag alls, fast det måste nog vara pga jag inte orkar ens tänka på öl. Enda som kommer upp i skallen är att om jag fortsätter dricka i samma mängd o tid så kommer jag bara må ännu sämre än detta sen när jag slutar igen. O funderar samtidigt, kan man må sämre än så här?!
Så det gör mig fullkomligt motiverad nu till att hålla mig nykter o nyfiken att se vilken dag framåt man mår jättebra igen ?

En sak är så säker, det är aldrig för sent att sluta hur eländigt det än känns. Det kan bara bli bättre o ju tidigare man bestämmer sig så slipper man må dåligt, helt i onödan.

Läser det du skriver med tårarna rinnande. Jag vill så gärna ta ytterligare hjälp, gjorde det för några år sedan men blev skräckslagen när jag insåg att det skrivits in i min journal ? Kämpade med näbbar och klor för att få det struket ur journalen och lyckades mot alla odds. Självklart är det ett led i hur djup förnekelsen är, det förstår jag ju men det brännmärkte mig från att söka hjälp i framtiden. Jag är även rädd för att be familjen om hjälp, även om jag vet att de vet om min problematik.

Tack! Ska försöka ha tålamod. Blir spännande att se hur nästa fyra veckor utvecklar sig.
?

Tycker jag också sjunger rakt in i den svajiga kärnan vissa dagar.
Still, For you, Truth, Poetic.
Vackra och starka, som vi!

Tyvärr hamnar man ju bara i den där spiralen. Man har ångest för att man har druckit. Man kan ju få ångest bara av det att man inte kan hantera det och sen kan det ju vara saker man gjort som man vill få ogjorda eller att man inte kanske ens minns om något har hänt. Då ligger den där ångesten och trycker och man ältar tankarna och så leder det till att man tar till alkohol för att dämpa ångesten och så är man tillbaka på ruta ett.

Tro mig, du är inte ensam i detta! Det är svårt att reda ut tankarna när man är där du är just nu, men jag ska säga dig några saker som egentligen är självklara men som kan vara svåra att ta in när man är där du är.

Det som är gjort är gjort, det kan du inte längre påverka, men det som ligger i framtiden är det du som bestämmer! Det är inte försent. Du är nu 24 timmar in på nykterheten och fortsätt så. Det kommer såklart inte vara så enkelt, men du väljer en väg där du tar dig bort från den ångesten du har nu. Genom att hålla dig nykter så ger du dig alla förutsättningar för att inte hamna i dessa ångestfyllda situationer igen. DU är värd bättre! Du klarar detta! Försök att bestämma dig för att du i alla fall håller dig nykter en liten tidsperiod i taget till att börja med och se hur det utvecklas. När du får ångest så finns vi här och du kan skriva av dig så ska vi läsa. Men du kanske behöver något mer stöd från familj och vänner också! Jag vet inte riktigt hur din situation ser ut där.

Mitt första inlägg här även om jag varit medlem i 6 månader. Mitt drickande har successivt blivit värre med tiden. Jag jobbar skift så är ledig ~ 2 veckor i sträck ganska ofta. Det har hänt att jag druckit alla dessa 14 dagar, det är inte bara 2-3 öl utan oftast 9-10 stycken eller en flaska brännvin.
Funkar bra under jobbveckorna men direkt jag är ledig åker alkoholen fram.
Får inte saker gjort hemma och undviker att göra saker för att kunna supa.
Dricker i smyg för min sambo och hon har nån gång kommit på mig och blir såklart ledsen och säger att jag dricker för mycket. Har inte vågat säga till henne hur stora mina problem egentligen är, ingen vet nog det förutom jag och personalen på Systembolaget.

Sköter mitt jobb exemplariskt och mitt liv ser nog bra ut. Alkoholen är både min bästa vän men även min värsta, den är orsaken till ångesten men även lösningen till den.
Skäms så otroligt mycket för detta och önskar att jag kunde hålla mig till fredag och lördag.
Jag vill ha hjälp men vill inte att folk ska ringa och vara arg om jag tar mig några öl fredag och lördag. Super mig aldrig redlös utan kan kontrollera mängden ganska bra. Jag vet att man behöver inte dricka 70cl sprit för att kunna slappna av framför Postkodmiljonären fredagkväll.
Jag tror jag inte är ensam om denna situation, har ett underbar partner, ett fantastiskt jobb och ett underbart hus som jag är så rädd om. Är rädd att om supandet eskalerar så kommer jag bli av med allt detta en dag. Har mycket alkoholism inom familjen och har sett effekterna det kan få.

Jag har tidigare sagt till mig själv att inte dricka under vardagarna, men det har blivit ett belöningssystem direkt jag gjort något bra. Jag får väl ändå se det som ett steg i rätt riktning att skriva mitt första inlägg här.
Kom gärna med tips och idéer hur ni gått tillväga.

Är en av de artister jag lyssnar mest på just nu, hon skriver om droger, missbruk men inte så uttalat.
Hon är en av vår tids största poeter tycker jag.
Hennes senaste album Norman Fucking Rockwell kan man börja med, låten The Greatest kan jag börja gråta av. Grattis ni som har henne kvar att upptäcka ?

Har inga direkta tankar på suicid, vill mest bara upphöra att existera.
I dimman efter min senaste vurpa trycker ångesten på - hårt!
Allt dumt man gör under alkoholens dåliga inflytande. Tänk om det bara gick att göra ogjort.
Nåja, jag är nykter sen nästan 24 timmar i alla fall. Det är väl alltid något ..

Tack för svar!
Har funderat på socialtjänsten men har tagit emot så mycket då pappa har varit den som tagit sig an hans frus barn och deras gemensamma son mest. Han har vad jag har sett varit en bra pappa. Men jag vet ju som sagt inte vad som försiggår bakom stängda dörrar, och träffar dom alldeles för sällan för att kunna göra en bedömning. Hans fru är från Thailand och har svårt att prata svenska, så känns svårt att prata med henne.
Som du säger är det vi vuxna som måste ta ansvar när barnen inte kan, och jag kan inte släppa känslan i maggropen att jag bör göra något. Så att kontakta socialtjänsten är förmodligen det enda rätta. Barn mår inte bra av att vara under samma tak som någon som dricker oavsett om dom är aggressiva eller inte.

Förklimakteriet har varit helvetet på jorden stundtals ? Började redan i 40-årsåldern för mig och jag har inte riktigt kommit ut på andra sidan än. Fyller 52 i år. Men alkoholstoppet har gjort klimakteriet så mycket mer hanterligt, jag slipper nattsvettningar numer till exempel.

Kram ?

Med Peter Le Marc kan jag tipsa om också, om du tillhör samma generation som jag och var ung på 80-talet.

Kram ?

Jag har en hel låtlista på det temat. Här får du två: ”I shall be released” med Jeff Buckley och ”When the party is over” med Billie Eilish.

Kram ?

Och glad fredag alla!
Nån annan som har lite låtar att rekommendera på alkistemat?
Passar på att önska er en trevlig helg!

Hej Soffi!
Jag vet inte din ålder, men jag är strax över 50 och började sova jättedåligt i samband med förklimakteriet. Man kan tydligen vara i förklimakteriet flera år, där bla sömnen påverkas. I mitt fall vakna flera ggr per natt, ligga klarvaken från 3- tiden.
Nu vet jag ju inte hur mycket av det faktiskt berodde på att jag för det allra mesta hade druckit vin, bla för att kunna somna...
Men, förutom att jag nu sover bättre efter jag slutat med alkoholen, så har jag provat sedan nåt år att ta maxdos magnesium och maxdos glycine en timme före läggdags. Gör mig avslappnad o sömnig (och ja, jag tog det även m alkohol...troligtvis en no-no)...
Glycine är en aminosyra, så (jag tror det iaf) att det inte kan göra någon skada. Men om jag tolkat dig rätt, så kan du kog bättre än jag kring mineraler o aminosyror etc!

Har egentligen bara haft sug en gång under denna tid men lyckades hålla det stången. Hur går det själv? Du har inte skrivit på några dagar så jag hoppas att du hållit dig upptagen med bra saker!
Fredag idag och lite firande ikväll - har handlat både Prosecco och alk.fritt bubbel så alla kan vara nöjda :)
Känner igen far/dotter relationen - Freud hade nog rätt lite där att den relationen ofta blir väldigt stark. Relationen till frun blir bättre och bättre faktiskt - känns mer kärleksfull nu och vi tar på varandra och pussar varandra en hel del vilket är mysigt :)
Ha det bäst och SKRIV så vi vet att du mår väl!

Så fint att läsa om din första månad, och fortsatt nykter tid.
Viktigast först är nykterheten, och så bra att du har hjälp av din medicin. Klokt! Nu hejar jag dig in i helgen som jag hoppas du får njuta av. Malla dig och var nöjd!
Har du tänkt på att det faktiskt är som en stor sten som man slipper släpa runt på, det där pimplandet? Kram ?

Det är det som gör skillnaden tror jag. Att man gör något extra eller annorlunda jämfört med tidigare. Extra motivation och tålamod och medicin tex. För min del var det att jag hittade det här forumet som gjorde skillnad jämfört med alla andra otaliga försök tidigare till att förändra mitt drickande.

Bra jobbat och grattis till 1 månad! ?

Heja dig Morgonsol

Läs om hjärnan och vad alkohol gör med den, i Andra Halvleks tråd här finns massor av bra tips. Under längre tid av drickande blir hjärnan felinställd.
Men den kan återställa sig. Det vittnar många av oss om. Men hjärnan och kroppen behöver lite tid. Det kan vara kämpigt- men att dricka är på sikt långt mycket kämpigare. Ha en fin fredag, helgerna kan vara tuffa i början, då kan det hjälpa med en dag i taget. Kram!

Hoppas du verkligen lyckas bryta din alkotrend!
Har du kollat så du du inte har ADHD eller så? Verkar kanske vara en konstig fråga men många som har ADHD (eller liknande diagnos) får problem med alkoholen på det sätt du beskriver.
Ta hand om dig!