Senaste kommentarerna i forumet

Annie Grace är superbra! Jag har inte gjort programmet, men läst och lyssnat på hennes böcker, hennes youtubekanal och podd massor. Jag gillar hennes tänk - att hjärntvätta hjärnan med nyktra argument.

Ser fram emot att läsa om din upplevelse av programmet ”The Alcohol experiment”.

Kram ?

Jag är inte helt säker på att du kan lova flackare berg- och dalbanor Andrahalvlek, men tack ändå <3.
Att det mesta långsiktigt blir värre med dagligt drickande, ja, det skriver jag under till 100 % på.
Men mitt livs stora utmaningar och stora sorger försvinner inte med nykterheten.
Har ju dessutom valt bort att ta hjälp av någon som helst annan beroendekrycka, som snus, cigaretter och SSRI.
Livets tyngre delar måste således hanteras utan skyddsnät, och jag måste därmed tillåta mig leva i och igenom djupa svackor utan att hela tiden hoppas på bättre tider.
Jag tror också att man upplever stor skillnad med nykterhet beroende på vad som är hönan och ägget i ett missbruk. Har man druckit sig till den främsta ohälsan och ångesten, eller var det tuffa omständigheter som från början gjorde att man började självmedicinera.
Om man i grunden har ett stabilt liv och dricker sig till ett sämre, så tror jag att det är lättare att hitta glädjen i nykterheten.
Om man i grunden har ett svajigt liv, så är det svårare att skriva under på den självklara lyckan i det vita livet, eftersom den yttre svajigheten finns kvar. Men som sagt, det blir troligen ÄNNU sämre med alkohol.
Kram!

Härligt Rule, du är en riktig fighter!

Kram ?

Tack för dina tips! Jag ska söka upp den infon du uppgav. Jag önskar som du rekommenderar också gratisprogram?. I sista hand får jag väl betala patientavgift via sjukvården. Lycka till i din marsch framåt?.

Du har det där drivet som jag tycker är så viktigt. Fast besluten över
att du ska klara detta, lyfter alla positiva förändringar som du upptäcker,
och är stolt och glad.

Det här går ju jättebra! ?

Så glad för din skull! Tror du klarar en lång period till. Längtar tills jag är där :)
Kram

Jag har medvetet inte skrivit här under julen då barnen varit hemma, för allt fokus har varit på dom. Har dock varit inne och läst lite nu den senaste tiden. Vilka kämpar ni alla är!
Det var en underbar julhelg med mycket sällskapsspel och umgänge med den närmaste kretsen. Nyår firade jag ensam med mannen, och det blev en av de bästa med god middag, spel och sen vid tolvslaget gick vi en runda i kvarteret och hejade och skålade med alla grannar. Och ja, jag skålade i champagne. Jag har druckit vin var och varannan dag sen nyår tillsammans med min man - inte för mycket, men ändå. Men i fredags bestämde jag mig igen för att köra på en helnykter period till påsk om inte annat. Jag började Annie Grace 30-dagars nykterhetsprogram igår och är supertaggad. Såg en film på hennes hemsida om hur levern kan se ut även om man inte druckit kopiösa mängder och de som blivit svårt sjuka av detta. Huh....inte roligt. Och jag är verkligen livrädd för att bli sjuk! Jag mår bra och ska nu komma in i bättre vanor igen. Idag skiner solen och jag ska ut på en långpromenad. Dag 2 för mig som nykter idag.
Kram från mig<3

Kraftfulla ord för den som vill ha en förändring. ???

Välkommen hit. För alkohol finns terapeuter vid alkoholmottagningen i din kommun. Kanske du kan börja så, annars finns aa ( anonyma alkolister) och na ( anonyma narkomaner ) som man kan hitta både på nätet och i verkligheten i form av möten. Lycka till

Vad skönt att det har varit lugnt ett tag! Det bästa är ju att den som dricker inser att den måste sluta och faktiskt slutar. Jag håller tummarna för att det håller i sig!

Så är det första månaderna, innan man lärt sig hantera känslorna på ett annat sätt. Utan vin. Det blir bättre! Jag lovar. Med tiden blir berg- och dalbanan allt flackare.

Kram ?

Jag förstår mig faktiskt inte på mitt mående. Igår anföll trötthet och ångest från hell, blev bokstavligen helt tagen på sängen och kom knappt ur den. Har inte sovit många timmar i natt. Var så nöjd i helgen, och det kändes som jag hade landat i något bättre. Något sundare, något lugnare och med framtidstro. Det var då det. Nu är det uppenbarligen upp till kamp mot orosdemonerna som gäller igen.
Mitt företag överlever högst ett par månader till med nuvarande orderingång. Ansvaret för och stöttning av mamma och mina vuxna barn tär på mig. Särbon har gått in i sin (själv)goda fas och vill plötsligt sälja vårt hus på annan ort exakt nu,nu,nu...Och det sistnämnda är egentligen positivt, men det tar både tid och energi ovanpå alla andra måsten. Och att ständigt behöva ha honom i öronen.

Så det är helt enkelt kanske "bara" att allt är too much som sänker mig. Hade hoppats så mycket på 2020, det skulle bli min revansch, då jag skulle återfå ett år i någon form av harmoni ovanpå alla tunga tidigare år. Men jag måste nog sluta hoppas så förbannat på bättre tider och bara genomleva det liv jag har.
Det blir oavsett ingen alkohol idag. Ska andas mig genom dagen, minut för minut.

3543 steg. Pust... Det är inte rätt dag att vara ute och ta långpromenader. cykelbanorna är närmast omöjliga att gå långt på, då de inte är plogade än....

Men skönt komma in och ta en koppa kaffe, titta på snöstormen och börja jobba lite

Jag undrar också. Kram ?

Härligt att höra Mattan. Lycka till med framtida strategier. Kram!

Hej Rule74, ville bara titta in med en hälsning. Hoppas att du mår bra. Kram

Ja, att ha ett snällt mål, som jag inte slår ihjäl mig om jag inte klarar mår jag bra av. en bit över 10000 gör att man måste ge sig ut på någon riktigt lång tur, eller ett par tre mindre.

10 000 är väl ganska random påhittat, men mer än många tar, och ett jämt och enkelt mål. Undrar om största vinsten som kan ge viktminskning inte är energiutgifterna när man går, utan att man inte kan sitta o knapra på chips under tiden, och faktiskt mår lite psyksikt bättre, och kanske inte "tröstäter" lika mycket.

Det ser inte extremt mysigt ut ute nu, men ska testa lite när jag fått i mig lite ägg och kollat att det inte är några katastrofer precis vid 8.00 på jobbet, då ska jag dra på mig täckbyxor och gå en halvtimme eller nått sånt.

Ja, varför började jag igen... lite av det andrahalvlek beskrev om utsättning, ha inte så bråttom... och just att jag hade tabletterna, mådde egentligen inte jättedåligt av att ta halv dos. Var det nödvändigt att klippa så extremt fort? Även om jag tror jag överlevt några dagar till och varit ute ur tablettträsket... Symtomen när jag tog bort tabletterna var ju inte extremt jobbiga, värst andra dygnet med krypningar o mer huvudvärk.

Under de dagarna jag var helt utan (var väl 2,5 eller 3?) så hann jag inte bli snussugen, vilket ju var bra. Men - risken att ev klippa för tidigt och sabba chansen att faktiskt komma ut ur perioden helt snus o nikotinfri, kanske halka dit om några veckor bara för jag hade för bråttom... Den risken var väl inte värd att vara extra duktig och klara av det på halva tiden?

Något sådant...

Lite chockartat många tabletter i den där asken minns jag :-) Men de går väl åt en o en. I mitt fall kanske bara halva asken, men ändå.

Bra du är peppad - och visst är det en skön känsla att inse, ja jag kanske vill ha något under läppen, men nu behöver jag inte det. Så, vi ska inte underskatta hjälpen som champixen faktiskt gett oss - istället för att kämpa oss till var enda seger har vi fått åka rutschbana. Den ska inte fortsätta för evigt, utan vi ska vara utan de tabletterna också efter några veckor till.

Skönt med sådan promenad egentligen - att komma hem blöt o nöjd o kunna byta om o duscha kanske.

Ha en bra dag!

Men tankarna hamnar i min egen tråd för det blev lite långt ???

Ha en fin dag ?

Grattis till snart 4 månader som nykter! Tyvärr kan jag inte rekommendera någon terapeut, men jag kan rekommendera dig att skriva och läsa mycket här på forumet. För mig funkar skrivandet som en form av självterapi.

Kram ?

Önskar jag alla en sån här, ja riktig mellandag i januari.
Tisdag.
Långt från lön och långt till lön.
Vi som vaknar nyktra har ett universum att leva i och skamrocken fortsätter att hänga ute på en spik.
Jag är nykter idag och det är, trots att det gått ett år, en sorts trygghet att säga, viska, tänka skriva just de orden. ??

Satte nästan kaffet i halsen i morse. Läste ett minnesord om en ex-vikarie hos oss som bara är 3-4 år äldre än mig. Eller var nu då. Framgick inte vad hon dött av. Sannolikt cancer. Fick cancer. Minns henne så väl. Lite finurlig med en räv bakom örat, coolugn och rolig som sjutton. Mycket integritet. Finns inte mer ?

Kram ?

Du är igång med stegmål också ser jag, gött! Jag har hört/läst att 10.000 steg per dag är en bra nivå, men vill man ha lite viktminskning så är 12.000 steg optimalt.

Kram ?

Halsontet hade gett med sig i morse. Knäppen i öronen består, men det försöker jag tryckutjämna. Problemöron. Sömnen blev nja. Förstår inte varför jag hamnat i den här sömnsvackan. Hoppas det ger med sig när benen har vant sig vid 12.000 steg per dag. Kan samtidigt förstå att benen är helt chockade. ”Idag igen? Så långt?”

Eller så tvingas jag inse att det är mina höneblundar som är boven i dramat. Är inte riktigt där än. Det är ju så skönt att ta en höneblund. Tänk om man kunde spara den känslan på flaska och ta sig en sutt när man ska lägga sig för natten? Vilken miljardär den skulle bli som kunde få till det ?

Känner mig ändå pigg. Har haft många sämre nätter om man säger så. Gick under morgonrundan och tänkte på en jobbgrej som jag fick i uppdrag av min chef igår. I tanken är det redan löst, nu ska jag ”bara” få ner det på papper och förbereda insäljningargumenten. Mina chefskollegor är lite halvtröga när de inte rör sig inom sina specifika professioner, så jag behöver vara galet pedagogisk för att förklara hur jag tänkt.

Kram ?

Oxveckor - ett riktigt hemskt ord egentligen och du använde det även i dina tidigare trådar. Tänker att det är en period som man bara upplever att man måste genomlida och nånstans därborta finns ljuset. Det var en sån period jag återföll. Förstår varför såhär i efterhand. Det fanns ingen återhämtning nånstans. På jobb var det alldeles för mycket. Jag hann inte med. Hemma var det andras behov i första rummet. Högar med ”borden”, högar med ”ogjort”, ”krav” på mig själv att se till andras behov.... Å plötsligt fanns den där lösningen... eller... det gick ganska snabbt att hitta tillbaka in i dåliga vanor.
Om jag tänker på vad jag hade behövt då så var det ju att känna mig duktig och tillräcklig någonstans. Och att få tid för reflektion, inte bara ta stridsyxan i handen och köra på som jag gjorde. Det handlar ju inte om att det var tråkigt då, att inte en del av måsten och borden inte var roliga saker, men när man kör slut på sig så blev känslan att alla saker var något som skulle bockas av. AW check, skolavslutning check, födelsedag check, städa check, träna check. Jag mår bättre nu, men halkar dit ibland igen i prestationen och tankar på vad som ska göras härnäst istället för att vara i ”här och nu”. Tänker på det ibland när jag tränar hårt trots att jag är för trött. I de lägena kör jag över mig själv och vad kroppen säger. Samtidigt är det svårt att låta bli. Jag har börjat promenera i stället för att ändå röra mig men utan att träningen blir en prestation som kan skyndas på och ska tvingas på. Promenerar och lyssnar på radio istället, sommarip1, radiopsykologen, alkispodden. Blir mer meditativt. Mer här och nu. Tänker på att gå avslappnat och att vara i kroppen. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom för rätt länge sen och fick då gå till en sjukgymnast. Där fick jag träna på att slappna av kroppen. Ganska påtagligt att observera att kroppen ofta var på väg nånstans... även när hon sa att jag skulle sätta mig. Hon tryckte ner mig på stolen så att jag skulle sitta ordentligt, inte på språng.
Oj, oj, oj vad det här blev långt. Men det jag menar är att hör och nu kanske handlar mycket om att kropp och själ är på samma plats och vilar där tillsammans. Kroppen är inte på väg och medvetande njuter av den varma chokladen. När jag drack hände det att jag tog några klunkar innan jag gick in genom dörren hemma för att orka köra det sista racet. Inte konstigt att jag inte fick nån njutning av alkoholen eftersom den skulle drickas i smyg. Ett projekt för hela kvällen att få i sig sin dricka. Men den skulle ju drickas upp...
Nu kan jag vila istället. När kvällen kommer går jag på en promenad, äter och vilar. Det räcker så.