Senaste kommentarerna i forumet

Inga halvmetrar men ändå. Mysigt och meckigt på samma gång (Stockholm).

Skulle du kunna berätta varför du började med Champixarna igen? Blev du mer snussugen, var det utsättningssymptomen eller vågade du bara inte riskera något? Jag hämtade ut stora batchen i går. Mycket piller till ett stort belopp. Jag håller i med mitt. Lika taggad nu som när jag började. Har slut på Onico och tänker inte köpa mer av det. Känner att jag gärna vill ha något under läppen men det behövs ju inte egentligen... Blir bara dyrt och fortsatt krångel.

Vi är portade från jobbet men passade ändå på att gå dit i går kväll när jag hade avlösare åt flickan. Jag fick en promenad (10000 steg är det dit) och en del administration som måste göras på plats klarades av. Jag var helt ensam där så smittrisken=0. Blötsnö är på något vis blötare än regn konstigt nog. När jag kom hem var det bara att dra av ALLA kläder. Blöt in på kroppen nästintill.

Nu fortsatt väckning av son som inte förstår att man måste hoppa ur sängen för att mamma ska sluta tjata om uppstigning. Sedan kaffe och jobb.

Blir en bra dag i dag!

.

Ja men exakt så känns det!! Jag vill vara nykter!! (Iaf just nu och idag, hoppas det varar!!)
?????

Har det varit stormigt och ganska snöigt ute i natt, det ska kanske komma en halvmeter snö totalt under snökaoset som drar förbi. Det går ingen nöd på mig, jag bor inne i stan och det känns bra kunna jobba utan att kanske inte ens behöva sticka ut näsan utanför dörren över huvudtaget, men om jag väntar ut snöröjningen lite så kommer det inte ens vara extremt problematiskt att pytsa ut ett par promenader och få ihop 12-13 000 steg idag... Vilka i-landsproblem man har...

Pillren mot nikotin, de fortsätter jag nu ta på 1/2 dos. Jag längtar till perioden efter kuren, men det är nog klokare fortsätta på den här nivån ett tag till, då jag nu inte verkar påverkas psyiskt åt något håll. Vore jättedumt sumpa möjligheten att förbli snusfri bara för jag har bråttom.

Det är ganska tråkigt socialt med covidden, även för mig som brukar klara mig bra själv, så jag suktade efter få åka till jobbet igår, och även gå på bönemötet (vi är två på plats och resten på länk), allt står stilla. Hemma har jag försökt bunkra upp med lite böcker att läsa för att inte fastna vid dator hela tiden. Jag läser ju ibland lite "udda" böcker, som en av de som ligger på kö nu, "7 myter om lovsånger", för en icke troende så... ja jag vet inte vad man tänker om en sådan bok då. Men den verkar bra, och gör upp med just lite myter om vad lovsång faktiskt är.

Nu mer kaffe, och mer radiolyssnande, kolla läget om det hänt något ute i stora världen.

Ha en bra dag, om det går.

Det jag tänker när jag läser dina rader är att det är inte polisens jobb att skydda dig och barnen.
Det är ditt eget,
Så länge han inte är hotfull.

Speciellt om han egentligen har en annan bostad så har du kanske svaret där?

Varför bor/kommer han till dig då?
Att sätta sig ner och se klart på situationen är svårt.
Din man har alkoholproblem och du upplever det svårt att få hjälp.
Problemet med alkohol är ju ofta att när det går ur kroppen så vill man ofta leva med personen igen.
Till nästa gång..

Så titta vad du kan göra för att påverka din och barnens situation.
Väldigt svårt,men jag tror att du ska börja nysta i den änden av garnet.
Framför allt,läs och fortsätt skriva.
För mig gjorde det underverk med mina insikter om mig själv och hur jag ville leva mitt liv.

Sover gott, huvudet känns lite klarare, men samtidigt ganska trött. Men jag VILL detta, och det känns så skönt att det är jag som bestämmer! Jag - inte vinet ?

Hoppas alla får en fin och nykter dag! Kram på er ??

Sällskapar med ☕️ - dag 11 ??

Hoppas dagen blir bra! ?

??

Då kom en regnig, grå, stressig vardag. Kunde ju vara roligare, men det går bra.

Då tar vi väl en kopp kaffe kamrater och vandrar in i dag 12?

☕?

Sant Citrus, man får utmana sig själv och kämpa.
Men jag känner mig uppgiven. Trött. Golvad. Jag orkar inte kämpa mer...

AH: *Trött skratt* Du anar inte, mitt i prick!
Viktigast först - nykter. Mmmm.

Tog mig igenom kvällen igår med pannbenet, slutade i fosterställning i sängen...
En seger att jag klarade att hålla mig nykter?
???
Sådär kan jag ju inte leva och ha det...

Ska jag åka till jobbet idag eller ska jag jobba hemifrån?
Jag vet inte. Men hög tid att bestämma nu...

Vända på tankar.
Avfärda tankar.
Skilja på tankar och känslor.
Ställa sig "vid sidan" och observera.
-Men, det kan jag ju faktiskt!
När jag gör något dumt, dumt som knasigt korkat alltså, så har jag ju faktiskt förmågan att se mig själv utifrån och skratta åt eländet.

Övning ger färdighet.
Jobbet ger mig just nu många tillfällen till träning.
Hoppas inte "träningsmatchen" idag blir för tuff.

Jag ska åka till jobbet.
Gå vid sidan av mig själv.
Då har jag ju också någon att hålla i handen om det behövs.
Inte ens säkert, inte alls säkert faktiskt, att jobbet är ett problem. Min sömnbrist är ett problem.

Jag är okej som jag är.
Jag är nykter - allt gott.

Du är absolut bland vänner här och kommer finna mycket styrka och inspiration som för
hoppningsvis kommer att hjälpa dig på din resa!
Att du har kommit hit är ett steg i rätt riktning.
Vi finns här

Det känns skönt att höra att andra anser att man tagit rätt strategi.
Tankarna på att gå till lokalpuben har sakta men säkert börjat försvinna.
Mindre tanke åtgång till det, det är skönt.
Undviker att gå och köpa snus eller annat på ica innan 20:00 när alla lokala pubar stängt servering av
alkohol.

Kram

Ska jag vara helt ärlig så har nog jag ibland känt mig avundsjuk på lyckade historier härinne. Såna som bara lyckas, till synes utan ansträngning. Kanske inte missunnsam men helt klart lite avundsjuk har jag varit. Jag skriver därför väldigt lite nu i min tråd. Det är inte jobbigt alls den här gången. Och det tänker jag inte är så viktigt att skriva om. Det tillför inget för mig och inte något för nån annan. Det är otroligt skönt och jag hoppas att det ger er som kämpar lite hopp för det har suttit långt in. Nu menar jag inte att ni som lyckas ska sluta skriva, såna historier och reflektioner behövs och jag har lärt mig mycket genom den.
Istället läser jag mycket och kommenterar i andras trådar. Jag tänker att trådar som din ger mig många insikter. Tror att det är bra och viktigt att skriva av sig. Jag har ju hängt här så länge så det känns som om jag har skrivit allt förrut vad gäller min egen tråd. Men att läsa andras historier och reflektioner tror jag är till hjälp när man ska försöka förstå sig själv.
Hoppas du får positiva besked på dina prover. Eller att det finns en orsak till att du varit trött, utöver att du tar på dig ett stort ansvar för andra. Läste om din vardag... du bestämmer mat, handlar och tar ansvar för att julen säkert både kommer på plats och försvinner. Där försvinner en hel del möjlighet till återhämtning. Det är inte så konstigt att man behöver en quickfix för att varva ner snabbt om det är bråttom innan nästa måste ska utföras.

Åh så tråkigt att det inte får vara bra för dig, önskar dig så lugn och ro ❤ hur går det för mannen nu, nåt steg närmare tillfrisknandet eller håller han fortfarande fast i att han kan dricka balanserat. Jag tror MalmMia att vår sak har sin tid, man går när man är redo. Tror att om man går för tidigt så blir ensamheten jävligare och tvivlen större. Bättre och låta lite värka ut på plats, så tänkte jag fått vi hade ju så få år tillsammans. Jag håller så tummarna att han vaknar till ännu en gång och stannar där. För mig har tankarna på en högre kraft hjälpt, har skrivit det lite här och där på forumet, men jag är fortfarande överraskad att det här hjälpt mig i processen att frikoppla, vila lite Kram ❤

Alltså jag har en pojkvän som dricker för mycket. Vi bor ihop även om han har adressen på annat ställe. Tre gånger har jag ringt polisen för att det bara varit för mycket.
Första gången kom de hit och pratade med oss och typ gjorde klart för mig att jag inte kan slänga ut honom och de inte tänkte ta med sig honom. Typ 10 minuter efter att de gått höll han på likadant igen.
Andra gången när de kom hit pratade de med oss och lugnade ned honom lite och förklarade att de inte kan ta med sig honom för att han var i sitt hem.
Tredje gången, nu ikväll, kom de och pratade lite och tog sedan med honom till beroendemottagningen. Efter två timmar ringde jag dit för att få höra att han verkligen var där men nejdå då hade han gått. Jag frågade vad för skydd och hjälp det finns för oss och fick bara till svar att det inte finns något.

Nu kom han nyss hem igen. Fruktansvärt otrevlig och inte nykter. Helvete vad kul för mig, mitt i natten. Tur barnen sover.

Vad gör man? Finns det verkligen inget skydd för barnen? Ska polisen verkligen lämna en stupfull karl hemma hos små barn? Helt sjukt. Det enda som händer är att det blir orosanmälningar men socialen kan ju inte få honom nykter och tack och lov mår barnen bra, de har en fantastisk mamma :)

Låter lite mer positivt än i morse. Skönt att Soc verkar finnas för dig i alla fall och att ni kan prata och planera tillsammans. En timme i taget är nog smart att tänka. Det gör många här för att hålla sig nyktra den första tiden, men du har ju kommit väldigt långt i din nykterhet. Ett fåtal korta återfall bara. Det är bra jobbat. Hoppas du mår bättre igen snart.

Välkommen hit! Jag förstår precis, jag vill också vara anonym men ha hjälp att sluta helt. Skulle varit med på ett tolvstegsmöte i AA via Zoom ikväll (AA Andrum Online) men det blev Cancergalan på tv istället. Jag har också idag gått med i Annie Grace 30 dagars nykterhetsprogram (gratis), där man också kan vara anonym och får nya uppgifter och insikter varje dag: https://www.alcoholexperiment.com/home. Hoppas det är till någon hjälp. Sedan finns ju också programmet att göra här i detta forum :). Lycka till!

Nu har mitt tyngdtäcke på 11 kg åkt in i garderoben igen. Kändes som en tvångströja. Istället köpte jag idag en tyngdpläd på Mio för 499 kr på rea. Väger 5 kg, i beige sammetstyg. Snyggt och känns precis lagom på benen. Får se om det funkar.

Funderar på att köpa ett likadant till yngsta dottern. Hon vill gärna ha en filt ovanpå täcket året runt. En gammal filt som är ful som stryk dessutom, Tror det handlar mer om den extra tyngden snarare än värmen. En sådan här pläd kan hon ha som ”halvt” överkast också.

Det regnar och regnar. Rätt trött på regnet, jag vill ha snöööööö nuuuuuu.

Kram ?

Ny här, men passar på att säga hej och Grattis! Så inspirerande att läsa din tråd ?❣️

Mycket fint jobbat Mattan!!Det är så skönt när man har stabiliserats, och kroppen har börjat återhämta sig..För mig blev det stegvis förändring..Vinmagen försvann helt efter ett år. Måendet blev ju bättre direkt..Hoppas du är riktigt nöjd med dig själv idag..??

Hej alla kämpar!
Efter 30 års drickande tog jag mig i kragen idag och ringde Alkohollinjen som en sjuksköterska på St:Görans sjukhus rekommenderade 2014. Det tog bara ca 6 år innan jag fick tummen ur. Personalen på alkohollinjen var riktigt trygg och förstående och resulterade till att jag nu skriver här ?.
Jag vill genomgå en KBT behandling eller en 12-stegs utbildning för att minska mitt drickande. Jag vet att man kan boka detta via 1177 men då med BankID och inte anonymt vilket jag vill vara. Vill heller inte blanda in företagshälsovården eller arbetsgivaren ”även om jag vet att AG har skyldighet att stötta och hjälpa sina anställda vid liknande beroende”. Är det någon här som vet hur jag kommer vidare och kan ge rekommendation? Tack på förhand! Dag 1 klar check ✔️

Kram ?

Den 20e september så hände det. Jag var klar. 49 år gammal och med ett 26 årigt alkohol/narkotika missbruk som hade stora variationer i intensitet och påverkan i mitt och min familjs liv. Men nu var det slut. Det var jobbigt de första dagarna men sedan så har det varit förvånansvärt lätt. När jag minns den sista tiden i missbruket så var det som att jag samlade kraft för att sluta, byggde upp en inre motivation. Det har inte heller varit så jobbigt att säga för mig själv att jag aldrig mer ska dricka, det är så mycket jobbigare att vakna upp bakis med den där ångesten för att man har gjort bort sig igen.. Det är dock jobbigare med tomrummet som blir när man tar bort missbruket. Finns också mycket skam och ångest för de idiotiska sakerna man har haft för sig under ruset.
Min fråga är: Finns det terapeuter som är specialiserade på missbruks-eftervård och hur får jag i så fall kontakt en sådan?

Mitt första mål var året ut och nu är det också tre månaders nykterhet som är avklarade. Mår bra i det nya men märker att jag nu börjat fundera på om jag kommer att ta ett glas vin en dag eller om det blir första steget tillbaka i det osunda drickandet. Jag tar en dag i taget och är nöjd varje fredag med alkoholfritt vin i glaset. Speciellt nöjd när jag kryper till kojs och orkar läsa i en god bok och sedan sover hyfsat bra och utan att vakna kl 4. Tror jag behöver lite nya planer nu. Har ju mediterat och yogat en del men kanske förändringar på andra plan. Får glädja mig idag över dessa månader och se vart livet för mig. Såg på cancergalan på tv
Ikväll och påminns om att vara tacksam varje dag. Kram på er

Det är helt rätt strategi - att fokusera på varenda fördel man upptäcker med nykterheten. Du känns helt på rätt väg!

Kram ?