Senaste kommentarerna i forumet

Åh, vad härligt att läsa om era dagar som går, bra kämpat! ?

Ja, alkohol finns där som en följeslagare men kan inte riktigt säga att det är sug, men inte heller en medicinsk betraktelse ?
Jag tänker aldrig; åh vad jag skulle vilja ta ett glas nu.
Däremot kan jag känna en saknad efter ”något” men det går rätt fort över.
De flesta tankarna kring alkoholen är präglade av rädsla, tyvärr kanske. Jag vet att det bara är jag som bestämmer men jag kan känna oro över att ankaret skulle lossna i min botten, och jag börja driva. Och jag kommer på sätt och vis kanske aldrig bli ”fri” eller jag kommer alltid bära min lilla Kånken av erfarenheter.
Som TUR är, är jag ju aldrig full utan gör mina val helt nykter. Det bådar ju för att jag ska fortsätta vara det. Ödmjuk, dock, varje dag.

Hej idag har jag jobbat ! Jag har ett jobb att sköta, idag fick jag två samtal. Ett från soc, en orosanmälan ! Och ett samtal om ett möte på onsdag. Jag fick en rejäl svacka vid nyårshelgen ( ingen ursäkt ) jag var ledsen, kände mig ensam och sorgsen och kände stor smärta ! Har inte druckit alkohol sen den 2 jan och tänker inte dricka nå mer.

En dag Emma Lisa, när du inte längre är mitt i det här kommer du att se hur galet det är. Synd att du tvivlar på dig själv. Som utomstående blir det komiskt att läsa ibland, men det är inte så när man är känslomässigt engagerad.

Han dricker för att du är jobbig. Synd att han inte upptäckte det tidigare. Skämt åsido men jag har hört otroliga varianter vad det gäller orsaken till att man dricker t.o.m att man blivit lurad på systembolaget när man egentligen skulle handla alkoholfritt. Du vet att han är nykter p.g.a att han är sur så kan det också vara. På mitt jobb hade vi alkoholmätare när vi skulle se om någon var onykter. Det är inte lätt att gå skilda vägar och det verkar ju finnas mycket som är fint också. Frågan är kanske vad som kan motivera honom att bli nykter. . Du kan varken få honom att dricka eller inte dricka. Den makten har vi inte.. ❤

I lördags uppnådde jag 11 månader som nykter, snart blir jag nykter ettåring ?

Jag hoppas att du hittat en riktigt duktig psykolog. Klok, empatiskt, lyhörd. Om personkemin inte stämmer så söker du efter en ny. Dissa inte arbetsmetoden för att personen är fel. Jag gillar tex inte psykologer som bara hummar, lägger huvudet på sned och säger ”hur tänker du?” Jag vill få tillgång till den personens expertis, även om jag förstås också måste prata. Men om jag visste vad jag vill och tänker fullt ut så hade jag inte behövt uppsöka psykolog.

Kram ?

Här är du bland vänner. Vi har antingen slutat dricka eller försöker sluta dricka. Vi vet hur du känner just nu, men det är ändå bra om du sätter dina egna ord på det. Använd forumet som en dagbok för egen del. En dagbok som du får respons på. Läs även andras trådar och kommentera, så kommer du snabbt in i gemenskapen.

Kram ?

Andrahalvlek, hur länge har du varit utan A nu?
Du är så peppande och fin i det du skriver!
Jag har bokat in ett samtal med en psykolog på fredag. Hoppas att jag inte bara bryter ihop eller att hon ska tycka att jag borde skämmas. Vilket jag ju redan gör.
Kram! ?

Det är kanske surdegen under yllefilten alkohol som du behöver ta itu med så småningom. Men skynda långsamt, fokusera på nykterheten nu istället. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Stannade över på jobbet tills SB stängt. För säkerhets skull!

Själv utmanar jag mig med matlagning i nyktert tillstånd! Jo, det har såklart hänt senaste 10 dagarna också, men idag är första dagen efter jobbet. Alltid hällt upp vin det första jag gjort, och efter ett glas har jag varit redo för att påbörja middagen... nu står jag vid spisen med Ramlösa ? ??

Det blir bättre, Soffi! ?

Hej där hur går det ? Det har gått bra idag också för mig ! Jag har haft två samtal i dag och på onsdag har jag ett möte. Hoppas att det har gått bra för dig !

Att du rycker till så tyder på att du är uppvarvad, sannolikt pga mycket jobbstress och sen värk ovanpå det. När man är stressad frigörs vissa stresshormon för att hålla dig på tå. En egenskap vi behövde då vi levde som grottmänniskor och ibland behövde fly från riktiga faror som rovdjur.

Problemet är att hjärnan inte kan avgöra skillnaden på riktig fara och upplevd fara. Din hjärna är så uppvarvad att den tror att du utsätter dig för livsfara när du somnar. Jag har själv haft stora sömnstörningar. Minns det väldigt väl, hur kroppen liksom ryckte till och ångesten nästan förlamade mig. Det var som om hjärnan skrek till mig: ”Är du galen, du kan inte sova nu!”

Då är det lätt hänt att ta till vinet, eftersom vinet har en sövande effekt, ungefär som vid väldigt lätt narkos. Men det är inte en återhämtande sömn alls. Tvärtom. Det snackar man ju om nu vid coronavård också, att personer som blivit sövda mår jättedåligt efteråt. De har inte sovit under narkosen, de har varit nersläckta.

Det där en tuff sak att hantera, och du skulle nog behöva vara hemma sjukskriven och varva ner ordentligt. Innan det slutar med en krasch in i kaklet, för det gör det förr eller senare. Medveten andning och mindfulness kan hjälpa dig att varva ner. Googla på medveten andning. Det är det enda som funkar hyfsat akut, men det krävs ändå veckor upp till månader för att varva ner ordentligt.

Tänk dig ett hamsterhjul som snurrar alldeles för snabbt. Att tvärstanna ett sådant kan skada hamstern oerhört mycket. Samtidigt kan den inte springa på i 190, för då kommer den att flyga ut ur hjulet och skada sig också. Tricket är att bromsa farten på hjulet sakta, lite i taget. Låta hamstern anpassa sig till den nya farten efterhand, för att till slut kunna traska runt i hjulet i maklig, hållbar takt.

När man är stressad andas man ofta ytligt, ibland märker man knappt att man andas. Det skapar obalans mellan syre och koldioxid, med stickningar och domningar som följd. Genom att djupandas signalerar du till hjärnan att allt är okej, inga rovdjur i sikte. Sen är hjärnan svårflirtad så det kan ta ett tag innan den lyssnar. Raska promenader är ett annat bra sätt att trötta skallen på ett bra sätt, och frigöra rastlöshet.

Oavsett så gör vinet allt bara värre, du skjuter problemet framför dig, så det är jättebra att du har slutat dricka!

Kram ?

Det eskalerade och han körde med alla fula kort han kunde. Skulle sälja min bil, inte betala mer hemma, jag skulle behöva jobba heltid (med fyra barn och en fsk som har speciella öppettider) då vi skulle bo varannan vecka i huset tills dess att saker var klara osv. Slutade med ett stort bråk och jag tog barnen och åkte. Jag ringde också hans mamma där jag n a i v t trodde mig skulle få lite medhåll och stöttning. Icke. Så där föll också en del bitar på plats. Att han inte berättat hela sanningen samt att hans mamma blint tror på honom och att han är hennes guldgosse som absolut ska sättas först och främst. Ja, han är ensambarn och än i dag sönder curlad. Iaf. Jag började sen jobba efter nästan fem år hemma. Jag jobbar i skola med elever som inte har det bra hemma osv. Jag åkte helt enkelt hem och bröt ihop. Det slutade med att han höll om mig och bad om en dags lugn. En dag när allt bara var bra. Sen dess har det varit det. Han har slutat dricka. Själv. Vill absolut inte ha hjälp (inser heller inte att han har ett problem, så som jag ser det). Han lämnar barn. Lagar mat. Det är små steg, men alla bäckar små. Mäklaren var här idag och jag tror och hoppas att han har insett allvaret. Vi har pratat, egentligen inte om det som har varit, det måste jag bearbeta själv, utan om hur framtiden ska se ut. Jag är lugn. Hoppfull men inte naiv. I slutändan älskar jag honom och vill ha vår familj. Och våra barn är så små så det blev tydligt att det såklart också är det dom vill. Dom är för små för att se ”fördelarna i att vi delar på oss”. Sen fick jag, handen på hjärtat, panik över alla råd över soc, oroanmälningar etc. Det är inte en väg jag vill vandra. Så, nu tar jag det dag för dag och hoppas lite på det här med att börja om. Blir det samma igen så vet jag att jag gett ALLT och kan med gott samvete vandra vidare..

Du vet var vi finns! ???

Och idag icke ett dugg jobbigt, bara skönt vara på jobbet och få vara igång lite! Tycker min hjärna samarbetar något bättre ??

men samtidigt "äldre" då jag är återvändare.
Jag läser din tråd och ser att vi verkar göra samma resa. Min diagnos är depression och ångest, jag tar samma medicin som du.
Min läkare och terapeut har inte sagt något om alkoholen, mer än att den kan ge samma symtom sim depression. Medicinen ger inte de positiva effekter som jag vill,så nu behöver jag förändra.
Min vinfria period har egentligen inte börjat än, men jag har begränsat den rejält. Vem vet, jag kanske börjar idag, vi kanske kan följas åt?

Har läst era inlägg Illaute och Andrahalvlek. Läste ngt inlägg hos dig Illaute och nu fattar jag ditt nick....Vet du...jag har alltid trott att det var tagit från den grekiska mytologin...haha...

Hur som helst...så tog jag prover i morse...inga Covid-prover...utan en hel massa andra prover som jag faktiskt inte riktigt vet vilka det är?? Men jag tänker att de hör ihop med mitt årliga blodtryckskontroll...lever, blodsocker, njurar, blodvärde, kolesterol ev ngt mer dessutom har jag bett om järnprover tack vare Sisyfos:) Och jag önskar att alla ska vara bra men vet att leverproverna inte kommer vara det....men sedan så vet jag inte mer...

I ordet bekräftelse kan man lägga så mycket...och faktum så tror jag att vi alla vill ha någon form av bekräftelse här på forumet...en önskan om inlägg ...ja gärna även hjärtan...men om ingen skulle kommentera mina inlägg då kan jag skriva någon annanstans...en egen dagbok som ingen läser mer än jag själv. Det är ju när jag skriver och någon kommenterar vad jag skriver som jag kan lyfta mina vyer...jag tar inte till mig allt vad alla skriver...men det väcker ändå tankar inom mig...och startar en process inom mig...antingen väljer jag att ta till mig det eller annars låter jag bli.

Jag tänker att vägen till nykterhet är otroligt krokig...och kan se ut på hur många olika sätt som helst....jag gläds av andras framgång...men inspireras av den framgång som passar in på mig själv...för i mitt liv finns så mycket mer än ett alkoholberoende....och om jag känner att ngn liknar mig så blir det lättare att ta till sig...men att vara avundsjuk...är det någon som är det?? Nej...det är bara att gratulera till nykterhet:)

Men nu har jag bestämt mig att fortsätta att arbeta 80% resterande delen av januari månad och förmodligen även februari månad beroende på att jag känner mig så sliten. Och då ska jag öva på att prioritera mig själv på min lediga dag....

Har tre böcker som jag vill läsa "Vad gör skillnad?...Eftertankar från en själsdoktor"---"Ljudet av tystnad".....samt "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk"....Är det någon som har läst dessa böcker??

Har en bok som heter "Ord för dagen ...365 texter för styrka och sinnesro"...har någon läst den?

Kram:)

Hej alla tappra! :)
Detta blir mitt första inlägg här, jag har dock varit inne och läst regelbundet under några månaders tid.

Jag har haft en höst med mycket övertid vilket i sig varit tungt, jobbar heltid normalt. Till saken hör att jag även har konstant smärta, är separerad och har mina barn varannan vecka.

Nu till ett mitt problem, kommer säkert lyfta många under tidens gång... :)
Jag har inte tagit en droppe sedan nyår men har heller inte kunnat sova ordentligt under dessa 10 dagar och fick till och med sjukskriva mig i slutet av förra veckan för huvudet var inte alls med. Jag kan verkligen inte somna...ligger vaken till småtimmarna och sen somnar jag helt utmattad. Så fort jag är på väg att somna rycker kroppen till och jag vaknar och så är det hela nätterna igenom. I helgen sov jag istället 20 timmar i sträck, helt förstörd, jag drömmer även extremt mycket under dessa timmar. Sover så tungt så det är svårt att vakna. Är det någon som haft samma problem när ni slutat med alkohol eller tror ni detta är stressrelaterat?

Tacksam bara för ett *hej* eller "vi kämpar ihop" eller....! :)

...Bara att öva så blir det enkelt....

...ett möte med chefen inplanerat imorgon. Hen vill mig väl, så jag tror mötet (video) kommer att gå bra.
Men chefen kan inget göra för mig, om jag inte är redo för jobb. En gång i tiden (före Corona) var det här jobbet toppen. Men iom hemmaarbete har jag fallit långt ner i depression och mår pyton av jobbet. Tiden innan sjukskrivningen i oktober kände jag mig pressad, ifrågasatt och utsatt (vet inte om det var så, men känslan var det). Jag litade inte på någon i min närmaste arbetsgrupp, den som ska vara min trygghet. Alla känslor kom tillbaka idag, jag trodde jag var beredd på det, men det var jag inte. Nu vet jag varken ut eller in...

Hen måste se till att du har en rimlig arbetsbelastning. Inte värt att allt ska brista för jobbets skull, tycker jag i alla fall... Ta han om dig!

Jag har varit inne på jobbet idag.
Bara att ta sig dit i morse, över en timma på vintrig och hal landsväg i mörker, tog nästan all min energi.
På jobbet var allt motigt. Har haft den här tjänsten i över ett halvår nu, lyckas inte "komma in" och få flyt på något...
Har flera gånger tänkt att "det kommer" eller "det blir bättre om jag är nykter och kan tänka mer positivt". Jag vet inte jag... Kanske är jag helt enkelt bara för trött...

Nu har jag massor av tankar på att döva frustrationen och tröttheten med whiskey.
Men det är bara tankar. Jag känner inget egentligt sug.
En tanke är bara en tanke och den kan avfärdas som FULLSTÄNDIGT BEFÄNGD OCH KORKAD.

Jag vill må bra.
Alltså är jag nykter idag.
Allt är OK.

Tack. Jo de är det, men fick pratat med min soc idag och de hjälpte lite. Hon fick ta min frustration. Nej vill ju inte dö egentligen är ju smärtan jag vill bli av med. Ja en timma i taget är de som gäller nu. Sen diskuterade vi att jag ska söka förlängning här så jag startar upp min kontakt och kommer igång med behandlingsgruppen inan jag flyttar hem. Känns både bra och dåligt, men de får sjunka in lite så kommer de säkert kännas bra.

Citrus: Tack för en sprudlande energiinjektion, precis vad jag behövde nu!

AH: Tack! Ja, jag var en ganska duktig elev (eller ska jag säga är??). Jag "råkade" bara glömma... Eller var det kanske "Jag ska bara" som kom i vägen. Minns min första chef, hon kallade mig Alfons för mitt ständiga "Jag ska bara (göra allt en gång, typ)". Dags att göra om och göra rätt. Jag KAN ju!

Kram

Ush vad jobbigt. Hoppas att du snart vänjer dig till dina 2 timmar jobb. Trivs du med ditt arbete?

Svarade om Annie Grace på min tråd ??