Senaste kommentarerna i forumet

Då kan jag avslöja att när missbruket eskalerat ytterligare en tid så uteblir ”lugnet”. Då händer ingenting när man dricker som man brukar dricka. Då måste man dricka större mängder och snabbt för att ens komma i närheten av den goa känslan. Det kallas toleransökning.

Missbruk är ”jakten på det perfekta ruset”. Som en heroinist som gör allt för att få tag på sin fix, och sen domna bort en kort stund, för att sedan börja jaga pengar och mer heroin igen efter några timmar. Dag efter dag efter dag. Nu jämför jag inte heroin med alkohol, eller jo förresten. Det mest beroendeframkallande vi människor kan berusa oss med är heroin. Alkohol kommer på andra plats. Nikotin först på fjärde plats tror jag.

Kram ?

Det kan vara din grej, för att få lugnet. Mindfulness är ungefär samma sak. Själv använder jag sångmantra som metod för att sitta eller ligga helt still och djupandas en stund. Varva ner. Andas. Hjälper i stunden och hjälper till att ”bygga om hjärnan” för att till slut få ökad närvaro här och nu hela tiden.

Huvudsaken är att man tränar dagligen under en längre tid, för att efter cirka två månader märka effekt i vardagen. Det är ingen quickfix. Och man ska träna på det när man mår hyfsat bra för att ha nytta av det när man mår sämre.

Och jag kan intyga att det funkar! Jag slarvar med att träna mindfulness förbyggande, men jag tar till det när jag mår sämre och kroppen minns och svarar nästan direkt. Har man väl tränat in det ordentligt en gång så verkar kroppen minnas.

Jag borde dock få till en daglig rutin, men just nu har jag så många andra rutiner att nöta in vad det gäller kost och motion. En sak i taget.

Kram ?

Skönt ändå att ha haft det, men jag hoppas att det ger med sig snart.

Kram ?

Full fart i fyra timmar på morgonen, så trött att jag kände mig yr och mådde illa, påklistrat "leende" -"jag mår fint". Nu har jag lyckats sova nästan två timmar (!!). Dags att ge sig ut snart igen....

Sisyfos, Mary: Ja, jag är morgonpigg, men jag har också svåra sömnproblem. Har haft det hela livet och tror att det är en stor orsak till att jag funnit alkohol så fantastiskt.
Uppe tidigt har också med mitt extrema behov av rutiner att göra. Upplever totalt kaos resten av dagen om jag inte får min morgonrutin som tar typ två timmar...
Fara runt som ett torrt skinn... Mmm, sant, jag har alltid för mycket på gång, kan inte bromsa eller ens pausa.
Förra året insåg jag att jag är HSP, högkänslig alltså, efter tips här på forumet att kolla upp. Utan tvekan har jag medicinerat det med alkohol.
Men ibland undrar jag om jag inte har "en släng av" autism och ADHD också. Jag hoppas verkligen inte att någon med en riktig diagnos tar illa upp när jag säger så! Det är diagnoser som kan vara mycket svåra att leva med och jag menar inte att förminska! Man ska heller inte självdiagnostisera.
Det jag menar är att på en skala från 0-10 så har jag nog vissa personlighetsdrag som hamnar ganska nära, om ni fattar?
Ni anar inte hur jag "hållit på" med "allt" 2020...

Nu fick jag nästan lust att skriva min "Life story" för att få se den lite utifrån. Jag får det ibland. Men är rädd att bli identifierad...

Citrus: Sorry! Fast det roar mig lite att du gick på den ;-) ;-)

Vinare: Ja, sömnen ordnar sig. Det är ju det som är mitt delmål 1. Normal sömn. Förra gången tog det 70 dagar....

Hinner tyvärr inte skriva mer nu.
Ikväll kommer gubben så då kommer jag nog inte åt.

Så beslutet får komma nu:
Nykter idag :-)

Stämmer verkligen det sista du skrev att man blir mer besviken när man vet hur bra det kan vara. Samtidigt hade det inte varit så bra kanske det inte fanns någon anledning att stanna kvar, att finnas där. Men besvikelsen är stor och för min del också rädslan oron, vem möter jag idag.

Hur mycket skit ska man ta undrar du och egentligen ska man ta någon skit över huvudtaget? Det är självklart skillnad när man lever ihop och inte kan avlägsna sig. Ingen har ju rätt att behandla någon illa och visst man ser alkoholism som en sjukdom, men det ger en inte rätt att bete sig illa, uttala sig kränkande och såra sina närmaste (inte andra heller). Om man är sjuk är man är skyldig att ta emot den hjälp som erbjuds för att man ska bli frisk.. Sedan är det ju så att man ser alkoholism som en familjesjukdom men vem tar hänsyn till oss anhöriga, knappast den beroende.

Hej! Ja det går väl framåt. På måndag ska jag träffa psykiatrikern i 90 min. Vi kommer diskutera mediciner och så. Mamma och pappa kommer betala min utredning och behandling hos dem. De har en terapeut som är duktig på beroende och andra diagnoser.

Enda jag känner nu är sug efter en flaska vin. Mest för att låta hjärnan vila.

Har gått upp 4 kg pga allt tröstätande.

Jag är trött och snurrig i huvudet. Är så jäkla trött i kroppen också. Önskar jag orkade springa. Men det är omöjligt. Skulle typ svimma om jag försökte.

Har mycket ångest men känner mer hopp efter att ha pratat med psykiatrikern. ?

För en stund ja. Tills hjärnan fattat vad du druckit och då får du cortisol och adrenalin som gör det motsatta..? Börja inte babbla och romantisera nu ?? Du blir lugn av träning och annat härligt ❤??

Jag känner igen mig i din beskrivning, men det är sååå 2020 ? ?

Ha en underbar dag Smygdrickarn ??❤

Om du inte kan föreställa dig som nykter en längre period behöver du börja omstrukturera dina tankar. Alltså börja med att ändra din dialog med dig själv. Om du tvivlar så finns risk/sannolikhet att du dricker. Men tankarna har en enorm kraft. Säg istället:
-Jag har slutat dricka
- Jag är stolt för att tagit beslutet att vara nykter
- Jag ska vara nykter även om det är svårt
- Jag är värd att vara nykter för
- Jag tror på mig själv
- Jag kan lita på mig själv

I början känns det inte äkta. Men träna på att le och sträcka på dig när du säger sakerna. Och när du får den där korta stunden där du känner det, uppmärksamma den och njut!

Ibland måste man erfara saker innan de blir för oss verkliga. Men utan tro och självförtroende är det svårt att slåss mot A. Så börja tro på dig själv. Föreställ dig hur stolt du kommer att vara om en månad, och följ med 2021 gänget mot en härlig tid ???

Jag tror på dig ❤

liten påminnelse till mig själv !

Jag är urusel på att säga uppmuntrande saker till andra och just därför blir jag extra glad när nån uppmärksammar mig med ett fint meddelande <3 Det känns inte riktigt som att jag är värd den uppmärksamheten. Som alkoholist är det inte helt lätt att inse att jag kan betyda nåt positivt för nån annan.

Idag fortsätter jag reflektionerna runt drickandet. Alla dricker av så olika anledningar, det märks inte minst när man läser runt här. Jag tillhör t.ex. dem som inte har några som helst problem med att vara nykter i sociala tillställningar. Ett event med jobbet eller med vänner. Ingen ifrågasätter just, möjligen att jag fått någon fråga på jobbet sådär om jag aldrig dricker alls (och då har jag givetvis ljugit och sagt att jag är helnykterist fast jag inte har varit det utan en professionel smygdrickare).

Vad söker jag med drickandet, varför dricker just jag? Vad är det jag vill uppnå? Jag kan nog bara komma på en enda sak.

Lugnet.

Det avslappnade tillståndet som jag faktiskt tycker rätt bra om. Jag vet inte varför "dimman" uppfattas som mysig egentligen, men när jag dricker så är det ju inte för att bli kräkfull och ramla omkull. Eller att må dåligt. Jag dricker heller inte för att det är supergott, för nog finns det godare saker smakmässigt att dricka än smaksatt fettlösningsmedel. Men det är något där i dimman och lugnet som känns behagligt. Det måste jag förlika mig med. Jag blir t.ex. inte gladare än när jag är nykter, för jag är redan otroligt glad som person nykter. Jag blir inte heller mer social eller så, för det är jag redan som nykter. Däremot lugnet är ett tillstånd som är unikt med alkoholen i mitt liv.

Och strongt av dig att vara nykter igår ?

Här är vi många som kämpar och hjälper varandra - så häng på! ?

Jag har fått tillbaka febern. Covid-19 är inte att leka med. Det som inte dödar blir man härdad av. En dag i taget ?

Ja gros19. Han tycker absolut att det är mitt fel och är bitter på mig de dagarna han känner så. I sin tur tycker jag att det är helt vrickat att en vuxen människa beter sig som en femåring som inte får godis. Att ligga och slöa, tycka synd om sig själv och ge sura blickar. Ibland inte svara på tilltal på en hel dag. Det händer. Då tycker han att det enda problemet är jag som står vägen för verklighetsflykten, och att ingen skada skulle ske med lite öl.

Jag vet att det är en sjukdom och att jag inte borde ha så höga förväntningar. Men hur mycket skit ska man ta? Jag är som sagt inget jättebra stöd heller dessa stunder. Jag kan bli ganska vass och kontraproduktiv. Jag är lite över det hela, han är inte tvungen att vara med oss och ibland känns det som att vi hade det så harmoniskt när han var utslängd.

Jag vill samtidigt gärna ge honom tid att komma över den här perioden, som säkert är svår för honom inte minst. Jag har föreslagit läkarkontakt för det psykiska måendet om han behöver hjälp med serotoninet, men han vill inte få det skrivet i journalerna. Och samtalsstöd för att få det stöd han inte kan få av mig.

Att han kontrar med fina perioder mellan dessa dagar, då han är helt närvarande och glad, julen i år som var helt fantastisk och vit, gör att jag behöver ge det här mer tid. Men man blir nästan bara mer besviken när man vet hur bra det kan vara.

Min kära sambo som alltid druckit väldigt måttligt har bestämt sig för en vit månad. Dels för att sympatisera med mig men dessutom satsa mer på träning och sund mat. Han erkände igår att det sög lite i alkoholtarmen att inte få ta några bärs när han lagade mat och inte få dricka ett glas vin till maten. Han tyckte att det var en nyttig läxa, sade han. Nu förstår han hur jag känt det när jag slutade. Och han har ändå inga alkoholproblem.
Att jag har kunnat dricka ostört så pass mycket sista tiden innan jag slutade beror på att vi har varit tillsammans i snart 7 år men blivit sambos helt nyligen. Innan vi flyttade ihop sågs vi mest bara på helger och då höll jag mig (oftast) rätt måttlig, eftersom han är det. Men i min ensamhet kunde jag tanka på rejält. Blev ofta rejält berusad fler dagar i veckan trots jobb dagen därpå. Vågade aldrig svara i telefon om han ringde sent så han inte skulle höra hur packad jag var. Ljög oftast dagen därpå att jag lagt mig tidigt och haft ljudlöst på.
Men det var då det.
Nu har jag lagt lagt korten på bordet och berättat hela sanningen. Hela den nakna, fula sanningen som suttit som en stor sten i mitt bröst. Att ljuga och smussla för dom jag älskar ju förstås känts fruktansvärt.
Nu när sanningen är ute i solen så spricker det obehagliga trollen ett efter ett.
Poff! Poff! Poff!

Vill aldrig ljuga mer.

Inte för någon.
Är jag ärlig mot mig själv så blir jag ärlig mot andra.
Jobbar på att börja älska mig själv vilket är en förutsättning för att villkorslöst kunna älska någon annan.
Har kommit en liten bit på väg...

Tack för era meddelanden, de värmer. Först och främst vill jag skriva att det absolut inte beror på något eller någon här inne att jag halkat på bananskalet, allt beror på att situationen med min fru kommit till den punkt där det inte längre finns något att förlora. Tyvärr vill jag inte skriva mer om det då jag tog väldigt illa vid mig av inlägget från charlie och jag funderar fortfarande om jag vill fortsätta skriva här. Jag vet inte vad poängen är att skriva om jag inte kan dela med mig av anledningen till att jag dricker, efter det inlägget har jag ingen lust alls faktist.

Men oavsett, jag ska upp på hästen igen, oavsett om jag hänger kvar här eller inte.

Och Magnus, enormt tack för ditt långa svar. Det värmde!

Jag tycker det ser stabilt ut för dig. För egen del så tycker jag att det var först vid 5-6 månaders nykterhet som det lossnade på riktigt. Jag tycker det är lite synd att en del vill prova att dricka kontrollerat redan efter 3 månader/100 dagar. En på tok för kort tid enligt mig. Men, det är ju upp till var och en, och alla är olika. Jag har ju hela tiden kört efter ” tillsvidare” nykter, så jag vet ju inte hur det är att ha satt en tidsgräns.

Jaja, du verkar ju vara inne på samma linje som mig, AH med flera, härligt! Grattis till 5 månader! ?

Vi kämpar på ?? vädret är lite si o så skulle önska annat än slask men huvudsaken man får må bra! ☀️ Får nog bli en promenad o rensa helgen efter veckan o jobb ändå! Helgkramar (Corona säkra ? från mig! Nu kämpar vi på ? heja heja ?

Bra då blir det förhoppningsvis ett läkarbesök. Läkaren är skyldig att göra en orosanmälan om han bedömer att det är fara för din mans liv. Då kan du släppa detta, inte ditt ansvar och du kan börja fåkusera på dig själv och din situation istället. Eventuellt söka hjälp. Alanon kanske skulle vara något för dig. Tyvärr endast online nu tror jag.

Hur har du det Mirabelle? Hoppas du har en fin lördag ???

Ja, när nykterheten är i hamn hittar man lugn och beslutsamhet att ta tag i andra saker. Jag hoppas innerligt att jag behåller samma beslutsamhet i kost och motion som i nykterheten. Det känns som jag har lärt mig ta itu med saker helhjärtat i och med nykterheten. Nu ska jag bara vara vaksam på triggers, stress tex.

I natt tog jag av mig tyngdtäcket efter två oroliga timmar, och sen sov jag som en gris resten av natten. Jag ger inte upp, men det är ju drygt om tyngdtäcket ska störa sömnen ?

Kram ?

Så gjorde jag också med rökningen, slutade för många år sen..Läste på nätet och frågade andra hur dom tänkt och gjort när dom slutade..Sen fick min släkting kol, hamnade i respirator..Jag var på sjukhuset när dom skulle ta henne ur respiratorn..Hon blev lika blå som bläck!!Det värsta jag sett..Hon fick vara i respirator ett tag till..Hon lever, men har ju väldigt dålig hälsa..Den synen gör att cigaretter aldrig kommer in i min mun någon mer gång..När det gäller alkohol, så har det festliga försvunnit för mig..Eftersom jag blev beroende..Ville minska, men upptäckte att det var jättesvårt..Jag slutade att dricka helt och hållet, då blev det enklare.. Mina barns pappa fortsatte att dricka..En snygg och duktig man som super ner sig mer och mer.Inte roligt för anhöriga, eller honom själv heller..Jag har läst allt vad jag kommer åt om missbruk,..Det finns bra dokumentärer på flera tv-kanaler..Det finns en del på nätet om man googlar på alkoholmissbruk, beroende, symtom på alkoholism..Osv. Ha en fin Lördag..Vintervitt här i Västra Sverige idag. ???

Ja, oavsett hur stora barnen är så sitter man på något vis ihop. Eller måste ha någon sorts relation.
Att min exmans problem är endast hans - sant - men när hans problem gör barnen oroliga rentav olyckliga. Då landar hans problem hos mig.
Är glad och tacksam att de håller ihop och att de drar nytta av mig, finner lite stöd och kan reflektera. Jag har stöttat min exman i lägen när jag tyckt att det gynnar barnen, men nu orkar jag inte. Mina egna empatiska känslor för honom är inte på någon hög nivå.
Vi har hållit god sams och samarbetat under många år men i efterhand har jag funderat mycket på om det har varit rätt. Att samarbeta är såklart rätt men jag tycker det har varit mkt på hans villkor och det gnager hur gärna jag än önskar annorlunda.
Med mina föräldrar var det tvärtom, de pratade inte med varandra på åratal, jättejobbigt förstås. Men idag är de goda vänner, relationen känns utagerad och utan nån dold ilska. Det är skönt! Tack för dina tankar @andrahalvlek!

Jag måste skriva de bevingade klassiska orden - kan jag, så kan alla!

Kram ?

Jag köpte ett tyngdtäcke för drygt ett år sedan och det är en av de bästa investeringarna jag gjort i mitt liv. Så gott som jag sover med det har jag inte sovit på decennier! Hoppas att du trivs bättre med ditt när det gått en tid. Jag har läst att det för vissa kan ta tid att vänja sig.
Sedan vill jag naturligtvis gratulera till dina 11 nyktra månader! Wow, vilken kämpe du är! Du är en stor inspirationskälla för mig här på forumet och du kommer med så många bra tips.
Nu ska det bli spännande att följa din övriga livsstilsförändring. Du fixar det!
Kram!

För mig blev det verkligen en aha-upplevelse när jag fullt ut insåg och upplevde, efter den första svåra tiden, att nykterheten inte har förändrat min personlighet. Jag är fortfarande glad och positiv och pigg på att hitta på saker och lära mig nya saker. Nu har jag bara fått ännu fler timmar att fylla med roligare saker ?

Kram ?