Senaste kommentarerna i forumet

Trodde i går jag skulle få prata med min terapeut men hon är antingen ledig el sjuk, och soc har semester till på torsdag. Visst kan prata med personalen men de blir mest vi pratar runt om mina problem jag släpper inte in vem som helst till mina innersta tankar. Så är rätt jobbigt just nu plus sover dåligt så känns som jag nästan aldrig får vila huvudet. Idag var de jättenära att jag åkte hem men lyckades stå emot.

Mitt sug är ångesten som alltid sätter sig som en malande sten i mellangärdet. Har inget fysiskt sug.

Fick rum på ett skyddat boende. Allt känns så surrealistiskt och sjukt. Det är iskallt här, jag vill egentligen inte vara här, jag vill ha mitt egna hem. Jag är arg, arg och så ledsen över min livssituation. Helt hemlös för att en alkolist fått för sig att det är viktigare att få dricka ifred. Kan knappt förstå själv egentligen för livet är så skört. Det är iskallt här och jag saknar min lägenhet som är uthyrd.

Det kan hjälpa, om man får sug...För mig blev det hjälpsamt att läsa om missbruk och alkoholism..Även se filmer om liknande ämnen..Läsa någons tråd från början, kan vara intressant..Man hittar sina sätt såsmåningom..Svårast med sug i början tyckte jag..Sedan blev det lättare. Kram..??

Var iväg och storhandlade precis och efter 2 timmar på Willys var jag helt slut.
Suget efter en öl eller två var överj-vlig minst sagt, tittade på klockan stup i kvarten för ett se om det skulle finnas tid för att ta en löpare till Systembolaget, jag hade kunnat köpa lite folköl förvisso. Hur mycket jag än älskar öl, så dricker jag inte vad som helst om jag verkligen inte måste.
Valde att fortsätta handla och märkte klockan blivit 18, systembolaget stängt.
Just i det ögonblicket var det tungt, ångrade min petiga inköpslista. Jag hade ju hunnit om jag skyndat mig på.
Hursomhelst, öppnar dörren hemma och dottern kommer springande och ropar "Pappa", i det ögonblicket
kände jag att mitt beslut att sluta dricka tills begäret är borta är helt rätt.
Jag kände mig stolt och nöjd över mig själv att jag inte gav vika för suget.
Känner mig lättare, lättare i sinnet och humöret, samt att positiv inställning till saker och ting börjar.
Emellanåt så kan jag inte sluta tänka på hur "cosy" det är att sitta och kolla på en film eller serie och smutta på
en Whisky och bara slappna av.

Nu tar vi en dag till!

8:de dagen nykter efter julhelgens bravader. Hur lugnt som helst på jobbet, ingen stress. Trevligt att träffa kollegor som varit lediga sedan innan julafton.
Inga yttre omständigheter som triggar sug, men ändå. 1-2 timmar innan det är dags att åka hem kommer den där känslan av obehag, det börjar krypa i kroppen och jag blir nästan lite skakig. Sug! Av gammal vana: Åka hem = bolaget = vin. Har fortfarande lust att åka och handla, de stänger ju inte förrän 20:00.
Det kommer inte att inträffa, men det kräver en viss viljestyrka för att låta bli. "Vita knogar"!
Det kommer att ta tid att jobba bort gamla vanor och få skeppet på rätt kurs, att tänka i nya banor, men skam den som ger sig.

Tålamod. Det får ta den tid det tar.

Hamnade i Vinis tråd angående Alkoholterapeutens inlägg. Har dock inte reagerat lika mycket som andra - förutom på namnet/nicket. Då finns det betydligt flera andra inlägg som har fått mig mer uppgiven... ?

Men det bästa var svaret från Li-Lo.

Hon skriver bland annat att det är kutym att man svarar och berättar om sina erfarenheter i jag-form. Precis som jag bad om för ett tag sedan... Tack för det! Som en del har förstått tycker jag att det är helt galet när en del presenterar sina egna erfarenheter som sanningar. Gång på gång kan vi läsa:

Gör si, så blir det så...
I början är det så här...
Efter ett tag händer det här...
Vänta tills...
Det beror på att...

Nej, det är/gör faktiskt inte så/det för alla - och det beror på att vi är olika. Vi har olika bakgrund, olika orsaker till vårt drickande och olika dryckesmönster. Dessutom helt olika värderingar.

(Jag vill förtydliga att jag vill höra allas erfarenheter. Det är så otroligt peppande att läsa om hur det vände för någon efter ett tag. Ge mig mer...)

Detta har i alla fall fått mig att tillbringa allt mindre tid här på mitt älskade forum. Li-Los svar borde nålas fast. Enligt mig, alltså. ?

Vill tillägga att de allra flesta är ödmjuka och kan se människors problem ur flera synvinklar. Jag uppskattar er alla som berikar forumet på detta sätt.

I övrigt vill jag som vanligt tacka för alla uppmuntrande ord och kloka funderingar i min tråd. Sisyfos, jag återkommer med svar på ditt tänkvärda inlägg. Varför helvitt är mitt långsiktiga mål... Kanske inte ett helt enkelt svar. ?

Kram på er alla ?

Det är sant. Min man har knappast visat sig speciellt mån om att ta ansvar de senaste tio åren. Och så hamnade vi här. Det blir intressant att se hur det går.

Min sambo beter sig som att han har svåra problem. Med tvång och sug efter alkohol. Han är öppen med att han självmedicinerar med det för att slippa känna när något är tufft, och för att slappna av. Han dricker mer på somrar och ledighet och lämnar allt ansvar för barnen på mig då. Effekten när han druckit är att han beter sig gränslöst vilket leder till konflikter. Efter en större incident kan han minska sitt intag något, men han skulle aldrig missa en helg, och mängden ökar gradvis till nästa större incident inträffar.

Men medicinsk ses han inte som ett stort problem för att det inte alltid rör sig om så stora mängder alkohol (det varierar ju och begränsades till stor del av mig). Han sökte hjälp hos en psykolog förra året som inte alls tog det hela på allvar. Ibland vet jag inte om det är han eller mig det är fel på.

Å vad jag känner igen mig i allt du skriver.
Ena stunden är man så säker på vad man behöver göra för att sätta sig själv i det egna rummet och i nästa vet man varken ut eller in. Det är så himla svårt att utgå från sig själv när man länge har parerat och gått runt ett problem.
Jag undrar också om jag inbillar mig. Om jag överdriver. Och samtidigt så är det ju egentligen en sak jag vet i vilket fall och det är att jag inte mår bra när han får ta så mycket av min kraft och mina tankar.

Tack! Jag försöker och tänker på allt klokt du skriver ? och vad bra att du har nytta av liknelsen med samvetet. Tråkigt att du är/varit i samma sits och känner igen dig i att ha det ”jobbet”...

Att skriva med er alla här har betytt otroligt mycket för mig. Att ha en flyttplan och tydliga gränser har hjälpt mig hantera det som är nu. Förut var jag mer emotionellt beroende av honom och skulle aldrig bett honom gå.

Jag tittar inte in här så mycket när det är bra. Vi har haft en underbar vit jul med barnen, bästa på många år. Sen finns det sämre dagar, som idag.

Idag var det jag som började gräla lite. I hans sköra värld behövs det inte mer. Han självmedicinerar med alkohol för att ”slappna av” säger han. Det har jag läst är en vanlig förklaring här på forumet. Mår man bra skulle man väl kanske inte behöva dricka? För mig har det ju bara varit att låta bli, vilket jag gjort för att kompensera för honom och vara den nyktra föräldern.

Att ens liv balanserar på en skör tråd, och att jag själv ansvarar för de beslut som är mina är svårt. Det ligger så mycket ansvar på mig oavsett hur jag gör. Jag upplever att samhällets stöd inte är så stort när läkare och psykologer inte tycker att han är typ-patienten för missbruk. För att han inte alltid dricker kopiösa mängder (vilket ju han skulle gjort om jag inte kämpat så hårt).

Vore toppen om det är ny spännande period. Kan känna en glimt ibland av att det skulle kunna vara så. Ser ju på många av er att det finns hopp om livet. Och mitt äktenskap har varit något alldeles speciellt så himla länge. Så det blir nog bra. Hoppas jag.

Tack så mycket! Superintressant! Detta har jag helt missat, trots allt jag plöjt i ämnet.

Känns som mitt dopamin är typ utraderat, vilket ger trötthet och håglöshet. Många pratar om att man får så mycket mer tid plus mer energi att göra saker under all denna tid. Jag känner tvärtom att tiden nu bara rusar iväg, aldrig kommer känslan av en evighetslång kväll utan nu ser jag bara att timmarna går. Snart dags att gå och sova och så är ytterligare en dag bara borta.

Hittade flera videor på Youtube om ämnet , skall se klart en av de längre där de skall ta upp hur man kan öka dopaminet. Så förhoppningsvis finns det saker att göra för detta går inte ?

Vill bara tala om att det har börjat vaccineras idag på äldreboenden i vår kommun mot covid...Hurraaa!!???❤️?❤️?❤️?❤️?❤️???

Förresten, menar ni att ni kommer ihåg mig?
Om så är fallet blir jag helt rörd.
Kram!

Jag slutade 1 jan som jag sagt. Maken också, men han vill bara hålla upp i en månad. Sedan dricka fre o lör, 2-3 flaskor (bara för honom dvs 1-1,5 flaska per kväll). Bävar redan för månsdsskiftet, men har läst i många trådar här att det inte är någon mening att se så långt fram. Ta en dag i taget.
Känns skönt att vara nykter men också en sorg att ha hamnat här. Att inte kunna dricka normalt.
Barnen är ju helt med på den nyktra resan, och jag känner ibland mig fångad i mitt löfte till dem. Som om jag är instängd i en låda och inte har någonstans att komma ut. Men jag vet att mina känslor just nu kommer att förändras. En dag i taget.
Tror dock jag gör ett parallellt misstag. Vill tappa några kilon, så har även böejat "banta". Vilket gör att känslan att varken få dricka eller äta det jag vill förstärker min känsla av att vara fångad o inte ha en väg ut. Kanske borde släppa dieten.

Tack ni fina Kennie o 2:a halvlek!
Ja, jag har brakat igenom igen. I söndags åkte jag till sommarstugan själv och drack så kopiöst mycket. Allt medan jag dammsugade och sen ringde min man och öste galla på honom. Vår äldste son kom hit och sa att nu får det vara nog.
Hur ska jag klara mig? Hur ska jag stå emot demonerna? Hur ska jag tänka?
Kram från en mycket slokande Akleja.

Välkommen tillbaka! Vi finns här och tar emot dig i vår varma gemenskap ❤️ Just nu är det många nykomlingar och återkomlingar här - så det är bara att hoppa på tåget.

Kram ?

Alla har vi ju olika uppfattningar om när man är beroende, och om det går att dricka kontrollerat osv. Jag har förståelse för det. Tror dock att de som väl hittat hit och startat en tråd är mer beroende än andra, och att det är extra svårt att få till ett kontrollerat drickande som håller i längden ( resten av livet) för oss. Det finns alltid en risk att beroendet blir värre igen. De som bara är lite beroende tänker inte på det, och hittar aldrig hit. Dock finns även risken att deras beroende blir värre om 5, 10 eller 25 år. Därför blir jag extra glad när någon hittar hit i ett tidigt skede i 25-35 års åldern. Min tröskel för vad jag anser vara ”beroende” är ju låg som vissa av er vet. Eller hur Kennie.?

Den här inställningen som jag har nu kommer av att jag helt enkelt aldrig har mått så här bra. Jag har ju aldrig varit helnykter tidigare och därmed aldrig fått uppleva det.

Men som sagt, det är jag det.?

Tack för grattis!? Det är ju dock först i morgon jag firar 1 år. Men jag lovar att inte supa till i kväll.?
@miss lyckad, oj, jag såg nu hur många hjärtan jag fått. Det är såklart jätteroligt! Tack alla! Kan nog bero på att jag har varit väldigt aktiv här under året som gått. Tror jag som mest varit ifrån max 3-4 dagar på raken. Det har forumet har betytt megamycket för mig. ?

I morgon flyttar jag min tråd till det vidare livet. (Jag startar inte en ny) Om det är någon här på ”förändra” som undrar något, vill ha tips eller råd så är det bara att skriva i min tråd. Och glöm inte, skäms inte för något, var stolta!

Kram ? /Torn

Det tog bara 1,5 timme och jag behövde bara byta vatten fyra gånger! Nu är det gjort ?

Och vet ni, plötsligt kändes det viktigt att outa min misär så jag filmade eländet och skickade filmen till äldsta dottern och hennes pappa. Så fick de sig ett gott skratt också ? Jag brukar säga att jag är tvungen att ha sådan jävla koll hela tiden på jobbet så jag måste ha lite okoll hemma ibland, för att balansera upp liksom. Och är det inte värre saker än diskberg, så är det verkligen ingen fara.

Äldsta dottern, som får bryt av endast lite disk på diskbänken, kommenterade filmen så här: ”Jösses, vi hörs på fredag när du är klar.” Barnens pappa kommenterade så här: ”Nu förstår jag varför [yngsta dottern] brukar stapla disk på hög här hemma också.”

Det är nyttigt att blotta sina svagheter. Jag är bra precis som jag är. Jag är inte min prestation.

Kram ?

....duktigt skrivs om mig här! Det är okej för mig om det på nåt sätt hjälper er ❤️

Sisyfos, jag valde att svara dig i Vinis tråd. Hoppas du läst. Vill besvara så kikar jag här i din tråd senare.

@Torn jag kan tyvärr inte göra nåt åt att du feltolkar mina inlägg. Det enda jag kan säga är att ett skrivet ord är inte lika med ett sagt, menar att det fattas tonfall och lite andra saker som hjälper med att tolka rätt det man säger på riktig. Vill dock försäkra dig att jag inte har ”onda” syfte med mina inlägg. I övrig så har jag inte heller uttryckt mig som du påstår.
Annars ställs det inga krav på forumets medlemmar att ha egna trådar men såklart planerar jag att starta en eller några nu, efter Li Los tips som hon gav mig i Vinis tråd. Med andra ord visste inte att det är så det funkar här. Hoppas att det är okej för dig att man inte vet ?

@nystart jag kan tyvärr inte påverka dina känslor gällande min inlägg. Känner du att de är provocerande så det enda jag kan säga är samma som tidigare, även du feltolkar mig å det jag skriver. Men när jag startat min egen tråd så är du mer än välkommen att skriva vilka inlägg som du menar, och även gärna förklarar på vilken sätt, enligt dig, provocerar jag med dem, och även vad är det som jag, enligt dig, vill provocera fram. ?
Angående min nick så har jag besvarat det i Vinis tråd, onödigt att jag skriver igen.

@Soffi även du är senare välkommen med dina synpunkter angående inlägg som leder till att du känner ”stort obehag” , och gärna förklara varför. Jag vill gärna lära mig hur jag inte ska göra i framtiden. I övrigt så finns det en knapp på forum som går bra att använda. Nämligen ”anmäl”, gör det gärna nästa gång du ser nåt som du tycker inte bör finnas på forumet. ?

@Sattva jag vet inte din situation och vad du utsatts för här på forum men jag har inte attackerat någon här, eller använd någons svaghet på något sätt. Att avskräcka någon inte heller är syftet för mig. Snarare tvärtom.

I övrigt så har Vinis skrivit att själv har hon inte alls tagit illa upp inlägget, varken min eller andras.

Oavsett önskar er alla en trevlig och nykter kväll ❤️

Verkligen! Jag var två barn, 9 och 10 år. Har alltid "smygdruckigt" trots att dom är med. Blivit berusad flertalet gånger och tänkt att dom inte märker. Skäms så mycket!!.

Minnesluckor och ångest dagen efter. Som jag dämpat med ny alkohol. En dunk i kylen nästan jämt men tömmer den fort. Kan inte stoppa när jag börjar. Tänker ofta på att hinna till systemet och känner igen folk som jobbar där väl. Skäms att dom även känner igen mig.

Allt triggar mig. Att se någon dricka alkohol på tv. Som förskönar drickandet enormt. Att vara ledig dagen efter, att barnen bråkar... att jag har egentid ALLT. Det finns alltid en anledning.

Jag måste förstå att den absolut enda lösningen för mig är noll alkohol för resten av mitt liv. Detta missbruk har pågått i så många år. Vet knappt vem jag är utan alkoholen. Känns så tråkigt också att inte ha den att se framemot.

Snart en vecka nykter. Jag är ledig imorgon och sitter inte med ett glas vin i handen. Och det känns skönt.
Jag orkar inte mer. Inte min kropp heller!

Stor stor styrkekram till dig. Du kommer klara detta !!

Nej bakfylla saknar man ju inte! Så skönt slippa den ångesten. Men jag trodde ändå att det skulle komma något mer än att slippa, något man skulle vinna. Jag lyssnar på många olika poddar och läser en hel del, och där framförs ofta att livet är så mycket bättre utan a. Flera här verkar ju ha hittat något som i alla fall jag missat.

Ja, dag 5 kommer gå bra!
Kände samma att det knepigt utan vin när det är helgdag imorgon. Men imorgon kommer vi vara nöjda o pigga förhoppningsvis.

Tack Kennie, ja detta ständiga uppvaknande är jobbigt.
Har aldrig varken rökt eller snusat och dricker kaffe bara på morgonen.
Är ute minst tre timmar varje dag under ljusa timmar med hund och häst.
Äter också extra D-vitamin.
Utövar mindfulness, följer sömnhygienråd och har även fått andra verktyg via KBT för min sömn.
Men den blev förstörd under de värsta åren med mitt barn och verkar vara svår att reparera.
Sov bättre på vinet, men jag vet också att den sömnen är förrädisk och inte gör lika gott för kroppen som den nyktra.
Så jag försöker att inte tänka så mycket på det, och hoppas på bättre tider.

Att även om det skulle vara så att relationen för tillfället drar ned dig så finns det ju vägar framåt tillsammans. En del får jobba jättemycket i början för att få relationen att fungera, men det är nog rätt vanligt att man istället behöver omdefiniera hur man är som par senare, när barnen börjar bli större och man inte binds samman av det gemensamma ansvaret för dem längre. Jag tror du kan vara i början på en spännande period i livet!