Senaste kommentarerna i forumet

Ångesten kommer och går så brukar det vara dagen efter. Min man har jobbat idag och jag har ångest för att handla komma hem. Beter mig ofta inte illa när jag dricker men jag skäms så mkt! Och minnesluckor får jag ofta. Hur farligt är det egentligen? Alltså jag tänker på om jag har förstört min hjärna? Min man dricker knappt något jag dricker mkt mer än honom. Hatar att vakna till ångesten om vem man har ringt eller skickat meddelande på fyllan. Jag dricker långt ifrån varje dag men när jag dricker så har jag inget stopp. Köper hem lådvin i hopp om att jag ska kunna dricka något glas då och då. Det händer aldrig. Så inget mer lådvin för mig!

Jul o nyår avklarat för denna gång. Det blev blöta helger för sambon. Nuförtiden längtar jag mer till måndagar än fredagar. Hur blev jag såhär?? Har börjat tänka hur vanliga familjer o par har det. Börjar smått fatta att det här är ingen normal relation, jag tror ju i min värld att alla har det som jag. Men det finns ju kärleksfulla förhållanden där ute. Jag har blivit så insnöad o ser inte vad jag gör med mitt liv!!
Oj så surrigt det blev, tänker för mycket.

Vi har alla vårt eget sätt att förhålla oss, jag tror på dig! Apropå ditt mående så låter det jobbigt med sömnen.. Dricker du mycket kaffe eller snusar mycket? Det är min sömn känslig för. Sen är det ju svårt för många under den mörkaste perioden på året, något med att man behöver tillräckligt med dagsljus för att få mat-och-sov-klockan att gå rätt... D-vitamin och järn kan man behöva extra också. Men bra att du kämpar på, jag tror det kommer lätta!

Fint att se dig här igen! Anar av ditt namn på tråden att du kanske inte mår jättebra, men att hitta hit igen tror jag är ett bra steg på väg emot något bättre.

När jag läser om din resa stilla och storm så känns det som jag läser om mig själv. Att gå ifrån fester för att dricka själv, att inte äta när jag dricker för att spara på kalorierna, att fundera på vad kassörskan ska tänka och handla så att det verkar som att många skulle dricka etc. Jag tränar också en del (springer). Varför förstör jag för mig själv när jag dricker så mycket som jag gör? Beklagar sorgen såg att du hade en nära som gått bort. Vad stark du är som klarar av att inte dricka!

Härligt att läsa att vi är många som gör nyktra val. Apropå det som någon skrev i denna tråd om att omprogrammera det undermedvetna; jag upplevde att det faktiskt hände medan jag lästa Tänka klart av Annie Grace. Och då tyckte jag ändå att hennes sätt att skriva var lite pratigt och en aning floskelartat. Men min lust att dricka avtog markant medan jag läste den, tror att det undermedvetna faktiskt blev hjärntvättat. Så den kan jag rekommendera!

Så blir det för mig med efter några dagar. Men den känslan är oundviklig. Vi måste lära oss att tackla dom annars kommer vi aldrig ur den här situationen. Tänk va långt du kommit! Kom ihåg att känslor är tillfälliga. De går över om vi inte underhåller dom ?

Hur går det för dig? ?

Det är riktigt jobbigt efter 3-4 dagar, då sätter tomheten in, så är det för mig.. Men önskar dig all styrka att stå emot!! Kram /A ?

Plötsligt trillade en känsla av meningslöshet över mig... dricker ramlösa och hoppas den går över! Vill inte börja om igen!!

Jag är otroligt tacksam för att du tar dig tid att förklara varför du reagerar som du gör.

Känner igen det från min dotter, men jag har ju omedvetet utvecklat en lyhördhet och vissa tekniker för att undvika de minorna. Så utbrotten sker ytterst sällan.

Hon skulle aldrig kunna sätta ord på det som du gör, eller själv aktivt förhindra att det sker pga hennes intellektuella funktionsnedsättning.

Just därför är jag tacksam att jag genom dig kan få lite inblick ??

Kram ?

Hur är den?

Oj vilken dag detta har varit, och den har knappt börjat. Kunde inte somna i natt, somnade 03.30 och vaknade kl 11.00, detta med att vända tillbaka dygnet går inget vidare för mig. Usch...

Jag var tvungen att snabbt fixa mig, duscha, packa ihop paket som skulle skickas och skriva inköpslista (mat) på 1,5h då min mor skulle hämta mig och göra ärenden tillsammans med mig, då min bil är trasig just nu. Skulle även till sjuksköterskan för att få högre dos medicin, så kunde inte ändra tiden.

Hann såklart inte med allt och fick ett autistiskt mentalt sammanbrott. Har inte haft ett sånt på 4-5 månader. Förr trodde jag det var en panikattack, vilket det iof är på ett sätt, men det funkar lite annorlunda för folk med autism. Har lärt mig att det som sker för mig är "meltdowns" och/eller "shutdown". Ett meltdown för mig innebär att jag agerar utåt, det syns tydligt på mig att jag inte är okej, allt faller samman och jag blir arg/ledsen/får extrema känslor för minsta lilla. Jag kan inte få ihop saker, jag vet inte hur jag ska ta nästa steg. Jag kan inte kontrollera mig själv oh det känns som att även om jag skulle vilja stänga av så kan jag inte. Jag får så mycket känslor, fast jag vet inte vilka känslorna är - men de måste komma ut, för annars kan jag inte andas, annars kommer jag dö. Och då kan de komma ut på massor av olika sätt.

Ex. om en penna inte fungerar när jag ska använda den så kan jag kasta iväg den och börja gråta bara för att inget går min väg, att det är så typiskt. För andra är det "bara" en penna, men för mig är det allt just då. Man brukar ofta tala om toppen på isberget. Detta sker dock bara när det blir en stressad situation, när jag inte hinner vad jag förväntat mig eller vid en snabb förändring. Saker som berör mig får jag sammanbrott kring, inte saker som berör andra, inte mitt jobb. Meltdowns kombineras ofta med shutdown (som även kan ske enskilt) då jag stänger ner mig själv, blir icke kontaktbar. Sitta och vaggar i ett hörn är vanligt bland autistiska personer under shutdowns, och det har hänt att även jag gör det för att försöka få ro/förstå situationen. Jag blir som i trans. Jag ser nog utifrån ut som en trotsig 5-åring, men jag vet verkligen inte hur jag ska hantera mina känslor så jag stänger ner mig själv. Jag hör ofta inget utanför, och är totalt okontaktbar.

Dessa shutdowns och meltdowns kan jag kontrollera inför omgivningen, och de sker bara i min ensamhet eller inför mina föräldrar (som jag vågar visa det för). Jag kan "spara på dem" ibland. Jag är en skicklig skådespelare och trots mitt meltdown nu tidigare i dag så tog jag mig till sjuksköterskan och uppvisade "den duktiga flickan".

Det tar också sjukt mycket energi, och nu är jag både fysiskt och psykiskt trött utan dess like. Det är som en riktig urladdning, jag känner mig så lugn nu efteråt, det håller som tur är inte i sig så länge för mig. Men det känns som att all sparad energi och all energi jag tilldelats de närmaste 24h togs till mitt meltdown så nu ligger jag på minutkontot. Händelsen innefattade så sjukt starka känslor att nu finns det inga känslor kvar att känna, så det känns bara tomt - inte glatt, inte ledsamt - det känns ingenting alls.

När jag skriver om allt detta så ser jag ju hur sjukt det låter, och det är det ju.. men detta är väl de mest autistiska delarna av mig, fast inte så många får se det. Och det händer oftast bara 3-5gånger per år. Nu har ni fått se lite av mitt innersta, det fulaste och mest skrämmande, det jag nog är absolut mest rädd att visa för något. Ja, faktiskt, detta är nog det mest innerliga, det jobbigaste - som ingen annan ser.

Det var för övrigt under ett meltdown som jag förra året började dricka igen efter 175 dagar, jag kunde inte hantera mina känslor. Men då visste jag inte att det var därför, nu vet jag - och det gör all skillnad.. Kunskap är makt!

I sin bok ”Hälsorevolutionen” skriver hon att vi alla har en apa och en människa inom oss. Apans behov utgår från den så kallade reptilhjärnan, medan människans behov utgår från frontalloben där förnuft och planering bor.

Hon beskriver en del diskussioner mellan sin inre apa och människa väldigt roligt. En bra inre bild att ha med sig kände jag.

Kram ?

Är lite stolt att jag kommit till dag 12. Har dessutom kommit igång med träningen. Tycker jag ser finare ut i ansiktet, hyn är klarare och ögonen med, säkert inbillning för inte kan det synas så fort. Men är ju en bra inbillning och vill inte se ut som jag gjorde dag 1 med gammalt smink under ögonen, plufsig och rödmosig i ansiktet. Darrig och röda ögon. Nej fy fan! Ursäkta språket, men jag fattar inte varför jag någonsin gjort så med min kropp. Nu ser jag fram emot en skön minihelg med god mat och utan A. Kram alla som kämpar ?

OM ja känner igen ❤ Har tänkt mycket på detta med under året som gått o förstått genom att läst mig till det att när det gått så pass långt i sjukdomen så utvecklar de ett missbruksjag. Sen hoppar dom mellan dessa två jag- sitt eget och sitt missbruksjag. Sjukdomen styr dom . Dom själva förstår inte detta utan lever i det ena än det andra jaget. Vi som står bredvid har svårt o fatta detta och tror att är man inne i sitt missbruk är det väldigt svårt att se detta själv o förstå. Det förstår dom senare om de tar ordentlig hjälp o bli frisk. Det är alltså sjukdomen som styr dom. Ett falskt jag som har utvecklats. Den vill både missbrukaren o de runtomkring som inte accepterar drogen illa genom o försvara sig o sin självkänsla genom o bli arga, elaka osv . Man tror man kommer nånvart med missbrukaren när han / hon verkar nykter o sitt vanliga jag. Sen svänger det o allt är som bortblåst. Så står man där o undrar: " Jaha, vad fan hände nu ?" Ja trodde nu vi förstod varandra " Sjukdomen är lömsk o den vill ingen nåt väl. Så länge missbrukaren inte tillfrisknat så blir det så

Här skulle vi grilla, men tändaren ville inte samarbeta med oss ? Så nu har korven åkt in i frysen. Har köpt extra långa tändstickor så vi är bättre rustade nästa gång. Jag och dottern fick ihop 5.200 steg i alla fall, utan korv i magen.

Kram ?

Somnade vid elva igår. Hade på mig min cpap (sömnmaskin) till en början men tog av mig den efter en stund. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag trodde att jag hade slarvat bort datachippet därför pratade jag med en sköterska på sömnmedicin igår. Personalen där är helt fantastisk!! Hon sa att chippet redan sitter i maskinen...ops...inget som jag hade tänkt på. Vaknade vid 6.50 somnade därefter om och sov till 9.45!! Herregud...och då hade jag inte vaknat en enda gång under natten förutom 6.50. Vaknar ofta beroende på alkoholen men även att jag har väldigt torra ögon....att det gör ont...men inatt så sov jag som en stock!

När jag sedan satte mig för att äta frukost ringde min dotter. Jag visste att hon var hos min son m sambo fastän min son arbetar idag. Jag tog en dag ledigt och min dotter skulle börja jobba kl 13. Min dotter ringde för att höra om jag kunde köra in min svärdotter till sjukhuset för att hon hade så ont. Min svärdotter har Ulcerös Colit en tarmsjukdom och har alla följdsjukdomar som man kan ha av denna sjukdom. Hon är endast 29 år och har haft den sedan hon var 14. Hur som helst så åt jag upp frukosten tog en snabb dusch och åkte iväg för att hämta dem. Min svärdotter hade SÅ ont. Kunde knappt gå. Tårarna rann. Körde henne till akuten och där fick vi lämna henne pga den j-a Coronan. Det var verkligen en otrevlig sköterska som tog emot henne...och det gjorde mig så ont. Min svärdotters föräldrar är skilda och bor tio mil bort. Hennes mamma ringde sen och var SÅ ledsen.

Efter att vi lämnat min svärdotter så var jag uppe och vägde mig på Viktväktarna. Hade ett bra samtal med couchen. Körde hem och det var då min svärdotters mamma ringde mig. Körde därefter min dotter till jobbet. Hon är SÅ låg och hennes arbete gör det inte bättre. Att arbeta som personlig assistent med en brukare som är mycket inaktiv och dessutom man inte hör vad hen säger då krävs det ett starkt psyke. Min dotter har denna styrka men nu när hon är låg är det tufft för henne.

Det kändes lite som om det här blev lite för mycket för mig...två betydelsefulla personer som inte mår så bra...vilket kryper innanför skinnet. Det var tungt att lämna min svärdotter där vid dörren...att inte få följa med in. Just nu vet jag inte hur hon mår och jag vet inte om min son har fått tag på henne..om han vet.

Hur som helst...visst är det så Se klart..att man "får inte till nyktra dagar" ..man gör konkreta handlingar...i ord enkelt i verkligheten något annat. Och, Fina Lisa...jag tänker att ditt förslag var väldigt bra! För jag tycker ju om att skriva....ska fundera lite mer på det...och om det sättet ändå kan göra så att jag inte behöver gå in i forumet hundra gånger på en dag...

Ska även pausa viktväktarna vilket inte kommer innebära att jag kommer äta som en tok eller dricka ännu mer..men jag behöver fokusera på en sak. När det gäller alkoholen så slog tanken mig ..en tanke som jag nog inte tänkt tidigare...fastän jag tänker HELA tiden. Jag skriver ju ofta att jag skulle vilja kunna dricka kontrollerat men jag vet att jag inte kan pga psykisk och fysisk hälsa...och det blir ett måste...inte för att jag vill sluta dricka. Precis som alla andra beroende...cigaretter, snus, socker, spela mm.

Så vad jag tänker att vad jag ska fokusera på är min sömn....då behöver jag bli vän med CPAPen och riktigt ovän med alkoholen...om jag skulle försöka tänka på den mer som ett gift?? Det är ju iaf värt ett försök!
På torsdag ska jag till arbetsterapeuten för att kolla min tumme..tror att det blir remiss till någon läkare..på fredag ska jag ta nya prover..leverprover samt kolla mitt järnvärde. Är levervärdena inte bra så tänker jag inte skämmas...då tänker jag säga att det här är så jäkla svårt....och faktiskt fråga..hur kan ni hjälpa mig??

Så kära vänner ...vi får se hur jag fixar det här...just nu skulle jag verkligen vilja veta hur min svärdotter mår...men jag får invänta min son för att höra om han har fått kontakt...och snart blir det en promenad...jag behöver ut i luften.

Ha en så bra Trettondagsafton som möjligt!

Kram:)

Och välkommen! Här får du mängder av pepp ?? - jag har inte provat alkoholfria alternativ, för mig är det Ramlösa (citrus) som gäller ?

Ja, men det går ju frammåt då! Kanske har du fått gå igenom det värsta?

Här mår jag bra idag - precis varit ute i naturen och eldat, utan att grilla, då ingen i sällskapet kom ihåg korven.. Men det blev en utedag ändå. Så jag tror jag ligger på lite humörsplus just nu. Ska slösurfa i soffan och kanske sova lite, då det ju är trettondagsafton - och ledigt från jobbet :)

Det går sådär. Mitt mående är katastof. Tack till alla som läser och orkar svara. Ikväll ska jag prata. Med en psykiatriker som är privat. Min kille fixade det och tänker betala oavsett vad det kostar. Så jag kan få hjälp. Även om vissa (även läkare) tror att det är alkoholen som gör att jag mår så här så är jag säker på att det inte är det. Jag var nykter 3 månader för ett år sen. Började igen just för att ångesten inte släppte. Testade massa saker då med. Höjde antidepp. Pratade på aa och med psykolog. Men ingen följer upp och det rinner ut i sanden. Kommer jobba med nykterheten på beroendecentrum när jag får tid. Psyket Hoppas jag att jag får hjälp med privat nu.

Äntligen dag fem! Denna dagen klarar du ?? Jag är också lite orolig eftersom det är helgdag imorgon. Men vi får tänka på hur bra vi kommer må och hur stolta vi kommer vara imorgon när vi kan skriva dag 6 ?

Dubbel glädje ? både slippa vara bakis imorgon och pengar sparade

Hur har det gått för dig efter dessa tre veckor?
Jag är bara på fjärde dagen. Men kände igen mig. Har en autistisk son jag vill finnas för mer.
Mvh

Hur har det gått för dig efter dessa tre veckor?
Jag är bara på fjärde dagen. Men kände igen mig. Har en autistisk son jag vill finnas för mer.
Mvh