Senaste kommentarerna i forumet

Tack Torn! Ta åt dig du, det är ju delvis er förtjänst att jag kommit så här långt.
All pepp på vägen är oumbärligt.

Alkoholterapeut, tack för ditt inlägg!
Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Varför jag inte vågar gå till ett AA-möte. Men tror att det kan bero på att jag bor i en liten kommun där alla känner åtminstone igen alla. Har också ett jobb där jag träffar dagligen mycket folk.
Är rädd för att bli igenkänd. Min hjärna vet att vi alla är där av samma anledning och sitter i samma båt. Jag är nog inte riktigt redo än att outa min alkoholism.
Det är än så länge bara min familj och ni som vet. Varje dag bli jag tryggare i rollen som nykter alkoholist. Så en dag kanske jag vågar säga det öppet och högt. Och då kanske jag söker mig till likasinnade. Än så länge räcker ni på forumet fint.

Andrahalvlek, tack för alla fina inlägg du gör hos mig och andra. Hoppas du inser hur viktig och fin du är.
Kram till er alla!

Hej Vågafråga. Jag tycker du väcker en viktig fråga, som även gör mig lite frustrerad.

Det är visserligen bara 3 månader sedan jag var berusad senast, så nykterhetens frälsning har kanske inte hunnit kicka in för mig, men jag känner mig mest tom och trött. Hade några dagar då jag verkligen mådde bra, men det hade jag i ärlighetens namn under drickandet också. Kan inte alls skriva under på mer glädje i det lilla tyvärr, snarare mådde jag som allra bäst under promenader, städning och vardagsbestyr med ett glas vin i handen. Sover också sämre nu.

Men alkoholens negativa sidor tar ju ut sin rätt för eller senare, Min anledning att förändra mitt drickande är främst för att jag vill leva längre och friskare, inte för att få mer vardagliga vinster i lycka. Om inte alkohol vore beroendeframkallande ska jag ärligt medge att jag gärna hade fortsatt dricka varje dag. Men jag vet vart det hade lett mig. Lockad – som av ett fagert skogsrå och av den vackre Näcken – så hade jag lyckligt och leende lallat rakt ner i fördärvet.

Och ett litet PS. I mitt fall är det definitivt också det övriga livet som står i vägen för nykter harmoni som kloka forumvänner skriver ovan. En dålig 28-årig relation har lett till en smutsig separation där mycket praktiskt och jobbigt återstår. När jag blev nykter utan flyktvägen i vinet såg jag problemen så mycket tydligare. Där tror jag att tiden talar för mig, vore vidrigt att hinna dö utan den insikten och förändringen, hur jobbigt det än är att hantera just nu.

Jag tror jag förstår vad du menar med att ha "fastnat" i ett mellanrum...
Du känner att du inte kommer vidare och att det är frustrerande att stå kvar på samma fläck trots att du försöker ta dig fram...

Eftersom du gillar och skriva och är bra på det så kanske du ska göra som Berra?

Skriva en summering av veckan som gått där du du berättar vad som hänt, vad som varit bra respektive dåligt.
På så vis så förändrar du också ditt sätt att använda forumet.
Du behöver inte känna stressen av att gå in och kolla forumet eller skriva varje dag. Bekräftelse är viktigt men det kan också bli ett beroende som inte är lika bra...?

Och jag vet att du har så många följare härinne som tycker om dig och hejar på dig och som verkligen kommer vänta på din veckorapport? Jag är en!??

Stor kram till dig Varafrisk ?
???????????

Ölen är uthällda nu och jag har gått ett varv i huset för att säkerställa att det inte finns någon mer "krisgömma". Tänk att djup förtvivlan kan användas till något bra, det var absolut ingen risk att lukten av öl skulle dra igång något sug. Tvärtom.
Igår var en bra dag såtillvida att jag inte kände minsta lilla sug efter alkohol på hela dagen :-). Det var också därför jag inte vågade ta fram de där ölen och hälla ut fastän det stod på att göra-listan. Tänk om lukten triggar?
Men nu är de borta :-) :-).

Jag har inte satt något mål än. Det var en sak som snurrade väldigt mycket i huvudet igår. Flera av er andra siktar på 100 - ett jättebra mål!
Men... det skrämmer mig lite... en dag i taget räcker utmärkt för mig! Eller?
Vad vill jag egentligen?
Måste skratta lite åt mig själv, jag är klart yrkesskadad! Efter timmar av funderingar hade jag, mer eller mindre medvetet, börjat utveckla något som liknar en affärsplan.
Den är inte klar, behöver "sova på saken" och, ja det går ju sådär...
Här kommer utkastet iaf:
VISION: Jag mår långsiktigt bra.
MISSION: Jag lär mig att hantera mig själv utan alkohol i livets alla med- och motgångar.
MÅL: Jag är nykter tillräckligt länge för att prova nya sätt att hantera livet tills jag hittar det som passar mig - och använder dem!
Delmål -
Delmål -
Delmål 1. Jag är nykter så länge att jag återfår en normal sömn.
STARTEGI: Nykter en dag i taget.
GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR: Tid för vila och återhämtning. Jag MÅSTE tänka på att jag behöver mera tid för återhämtning i lugn och ro än de flesta andra pga personlighetstyp.

Vad gäller mål och delmål har jag en hel del cirkeldiskussioner med mig själv som jag inte rett ut än. Jag vet inte ens om det är A eller S som för fram vissa av argumenten :-S.
Tex Mål ska vara mätbara, utmanande men inte avskräckande etc
Ett 100-dagars delmål vore perfekt! Jag vet ju att jag peppas av att se siffran öka dag för dag.
Fast... om jag snubblar... tillbaka på 0 .... risk att "jag skiter i allt"? ... lättare att resa sig efter ett "olycksfall" om jag har ett sömn-mål för då är ju inte ALLT sabbat?
Hmm... Är det A som vill lämna dörren på glänt? Är det S som vill säkerställa att jag inte ger upp?
Är det rätt eller fel att ha nykterhet som strategi och inte som mål/vision?
Nej. Visionen ÄR att må långsiktigt bra.

To be continued...

Önskar dig en bra nykter dag!

Kram

Svarar här då jag ser att du inte har en egen tråd, Anna100.
Jag drack massor av 0,0 vin och 0,0 öl i början av min första nyktra period. "Behövde" det då jag ville sluta med alkohol men inte var beredd att släppa gamla vanor direkt. Funkade fint för mig, efter ett tag kom det av sig själv att jag ville ha nya vanor och också andra drycker även om jag fortfarande ibland dricker alkofri öl och vin. Sant att jag tagit återfall, men det kan inte skyllas på 0,0 vin.
Andra vill inte alls ha något som påminner om vin och öl då de känner att det triggar sug eller att det helt enkelt inte är gott. Högst individuellt.
Känn efter vad du tror själv. Prova om du inte känner att det finns en uppenbar trigger-risk, då är det bara dumt.

Kram

Tack AH! Ja, jag tillåter mig att hitta på lite nya ord och uttryck när jag tycker att det behövs. Bjuder gärna på dem om fler tycker att de är bra :-).
Minns att jag hittade på "torrbakfylla" första vändan här. Jag kände mig ju bakfull ganska långt in i nykterheten och eftersom uttrycket torrfull redan fanns så kunde man väl vara torrbakfull också.
Idag är jag det. Jag är så trött så att jag bara vill gråta men kan inte sova, känner mig hålögd, minst 10 kg vikter på tinningarna, som bomull, fast tyngre, i skallen. Paniken lurar bakom hörnet.
Andas.
Det är bara sömnbrist.
Sömnen kommer. Behöver bara hålla mig nykter tills kroppen, hjärnan, alla hormoner mm kommit i balans igen.
F*N.
En utav anledningarna till varför jag tvekar att läsa mina gamla trådar... Men jag minns ju ändå. Första gången tog det typ 70 dagar innan jag kunde sova en hel natt...

Dag 5 startar med förtvivlan.
Men jag är nykter och det är bra.

Det kunde lika gärna vara jag som skrev ditt inlägg , Har idag tagit mitt allra första steg utåt till att erkänna att jag har problem. Ramlar in hör och läser om dig och ser att det är en spegelbild av mig (är kvinna) dock. Har det såå bra i tillvaron Älskar att laga mat men dricker gärna en hel flaska vin till och kommer inte i håg hur maten smakade nästa dag ! Vad händer !! När jag skriver spegelbild så menar jag verkligen det .Barnlöshet , Adopterat , förlorat nära, mm

att jag vet om att jag har problem med alkoholen, men det stör mig ännu mer att jag inte riktigt kan styra över mitt begär till den.
Har haft många tuffa år tidigare, egenföretagare, ofrivillig barnlöshet, adoption samt dödsfall i både familj och bland närstående. Men vem har inte problem idag? Ingen som helst ursäkt för att dricka, men skulle faktiskt kunna säga nu efteråt att jag använt det som ett skäl att få göra det.
Är äntligen inne på min 4:e dag helt utan alkohol.
Det har nog inte gått längre än 1 dag utan alkohol de senaste 2,5 åren. Reser ganska mycket och brukade sätta avstamp på flygplatsen med en eller ett par öl innan flyget, sedan någon whisky eller vin på planet och avslutar resan med en whisky vid destination. Detta eskalerade ganska snabbt ifrån att bara göra det när jag reste till att ta ett par öl när man går och handlar och en flaska vin för matlagningen med mer. Senaste tiden har det blivit ett "smusslande" med drickat, ursäkter som, ska till bilen och hämta något, köpa snus med mer. Jag har insett att jag har ett problem, frågan är om insikten räcker till för att få mig att skära ner på drickandet eller sluta helt?!
Jag har läst många fantastiska inlägg i forumet som verkligen motiverar mig, och garanterat andra också. Jag har känt igen mig i många andras berättelser och förstår inte varför jag behöver alkoholen för att känna mig lycklig. Det är så, det känns lättare och jag känner mig lycklig.. För stunden. När morgonen kommer får jag ångest över att jag drack överhuvudtaget kvällen innan. Alla problem jag haft har jag ordnat upp, jag har en underbar dotter och en fantastisk fru, jag har ingen anledning att dricka för att vara lycklig, dock så gör jag det.
Jag försöker varje dag finna styrka i att inte dricka, idag var det lättare än igår. Jag hoppas det fortsätter i samma takt.

Hallå vännen, och alla som stöttar.letade efter din tråd om psykisk ohälsa. Hittade den inte men ska gräva djupare. Är samma för mig. Har haft diagnos lätt bipolär. Var väl som vanligt inte helt ärlig när det gäller diskussioner om mig själv på djupet. Så det där med ” lätt” ska nog tas med en nypa salt. Har ju tyvärr i kampen mot min dotters psykiska ohälsa hittat allt för mycket som stämmer in med mig själv. Hon är på bättringsvägen från sin kollaps och de flesta dagarna river jag fram som hulken för att hjälpa henne. Men kommer dagar när den gröna gamma strålningen avtar och krogjövlen jag går förbi varje dag tar över mig. Så Annandagen sprack det . Skulle bara bli en öl och sen hem till frun. Räddningen var att de stängde kl 20. Men kom hem plakat och somnade i soffan 21:30 . Dagen efter slet ångesten så hårt så när frun var ute med hunden mjölkade jag vinboxen.. Alla hör inne vet hur dumt det är . Men tror de flesta gjort det. Går i det läget inte stå emot utan man planar ut ångesten genom att dricka ” normalt” självklart fixade jag fin middag och övertygade henne om att vi skulle öppna rödvinet . Så totalt 6-7 glas vin . Jag höll från 8-26/12 och från den 28e var det återigen vitt. Ska försöka köra vidare så under Januari. Sedan när övriga i familjen mår så bra som de kan. Då ska jag ta tag i mitt egna och försöka vara ärlig i mitt leverne och måendet .
Vi kör på, har numera kylskåp med bubbelvatten. Så kan inte skylla på att man inte har hemma.. kämpa på kompis vi tar våra dagar i taget

Hej Vinäger
Följer din kamp parallellt med min egna. Pga tidsbegränsning så hinner jag inte svara så mycket som jag vill. Men önskar dig många glada och vita dagar 2021. Varje gång jag läser om din kamp så blir jag stolt och du kommer alltid vara Lucia för mig. Vi var ett gäng som verkligen visade vilken styrka vi kunde finna i gemenskapen trots ångest o elände.. Stor kram ❤️

Du har slutat dricka för att du kände dig tvungen, och du känner dig snuvad på konfekten. Du är som man brukar säga nykter ”på vita knogar”. Du tycker fortfarande att det enda mysiga och trevliga som livet kan ge inkluderar alkohol. Du har inte gett upp alkoholromantiken, du känner dig bara utesluten från den.

Vi som beter oss lite halvt frälsta har slutat för att vi verkligen vill sluta dricka. Och sakta men säkert har vi förflyttat vårt mindset till att vi inte vill dricka. Vi anser att vi slipper dricka.

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga, men som nyktra måste vi ändå ha ett öppet och nyfiket sinne för att verkligen ta in det vardagliga. Sen förstärks alla sinnen när vi inte avtrubbar oss med alkohol, plus att vi får en massa tid över för roligare saker som inte inkluderar alkohol.

Jag är också mycket mer närvarande i stunden, i varje enskild upplevelse och i varje enskilt möte med någon annan. Liten del kan jag nog tacka mindfulness för, men riktigt bra effekt fick jag först i och med nykterheten.

Kram ?

Hallå där,
En sak jag funderar på utan värdering är när du skriver att du vill få till nyktra dagar.
Jag tänker i mitt kanske felaktiga sinne men att det finns något i det språkliga ”få till” som känns som det skaver mot vad det innebär att inte dricka (eftersom du är tydlig med att det är det du INTE vill)
Att inte ta det där glaset är ju inget att få till utan måste gå från tanken till den extremt konkreta handlingen att inte lyfta ett glas, åka till systemet eller öppna en flaska.
Om du avstår från endast de tre handlingarna så skulle du vara nykter.
Nu vet jag att det är svårare, mer komplext än så.
Jag vet också att du är klok smart och empatisk. Att du vet.
Så ingen sko klämmer när det handlar om förståelse eller insikter.
Men det är något med att göra insikterna till dina.
Jag har som vanligt inga råd. Jag tror inte heller att du behöver ett enda.
Jag hade en gång en ljuvlig Pilatestränare som brukade säga ”dit kroppen går, går knoppen”. Banalt på något sätt men det här med att kroppen kan gå först, det var nytt för mig.
Allt kanske inte händer i tanken?
Lösa trådar från mig en sen jullovskväll. Du vet att jag önskar dig allt det bästa, hela tiden! ❤️

En helt underbar dag vid havet blev det idag ? Helt stilla, havet låg spegelblankt i vikarna och flera svanpar simmade omkring i maklig takt. På himlen syntes solen litegrann i sjoken mellan moln så himlen blev helt randig i olika blå, gyllene och grå nyanser och speglade sig vackert i havet.

En dag med wow-känslor, eller förundran som Maria Borelius kallar det i sin bok ”Förundran”. Hon skriver även om förundran i några kapitel i sin bok Hälsorevolutionen”, som jag lyssnar på just nu.

Visste ni att inom psykologin har man nästan enbart forskat på negativa känslor. Man har kunnat visa att negativa känslor gör oss sjuka, eller sjukare än en grundsjukdom gör oss.

Däremot har man inte forskat så mycket på positiva känslor, men den forskning som finns visar att känslan förundran frigör må-bra-hormonen endorfin och oxytocin. Samma hormon som frigörs vid träning respektive beröring. (Oxytocin är också det hormon som sätter igång förlossning och amning och får mamman att bonda med barnet.)

Allra starkast wow känner man nog när man gosar med en bebis, allra helst om det är egna barn eller barnbarn, men också gos med djurbebisar ger samma känsla av värme inombords. Ni vet när man inte kan låta bli att le, trots att det nästan gör ont i kinderna efter ett tag.

Lite av samma värme-inombords-känsla kan man få av naturupplevelser och konstupplevelser, och även musik förstås. Liksom resande och uppleva nya miljöer. Det är därför konst i alla former är så viktigt för oss. Inte så konstigt att folk sökt sig ut i naturen i större mängd det senaste året.

När jag började mina utflykter i naturen för många år sedan så var jag ofta helt ensam på olika ställen. Nu är det knökfullt på p-platsen på vissa populära ställen. Stigarna är verkligen upptrampade, inte en chans att man går fel. Där vi var idag fanns det dock bara en annan bil, och inga p-platser alls så jag skrapade underredet litegrann i min iver att knö in bilen hyfsat vid sidan om grusvägen.

Totalt blev rundan 3.600 steg idag. Inte så långt, men den gav så mycket mer själsligt. Det var så vackert och vilsamt. Och dottern fick jag med mig - bara det ger poäng i boken! Vid 4-5 km går hennes gräns, då slutar utflykten i gråt och tandagnisslan. Nu blev det bara mest tjatigt de sista tio minutrarna. Idag när vi hade gått klart rundan utbrast hon glatt ”Bilen, vi hittade dig”. Sötnöt ❤️ Och jag måste alltid locka med fika eller något annat ätbart efteråt.

Imorgon åker vi till ett annat naturreservat, nu kör vi norrut till skog och sjöar. Vi ska ta med grillkol och grillkorv, och sen pausar vi längst ut på udden i en sjö med lite grillad korv. En kompis till mig hänger på också. Hon är så tacksam för att jag släpar ut henne i skogen för hon vågar inte åka på okända skogsäventyr ensam. För mig, som gör det självsam merparten av gångerna, är det helt obegripligt, men vi har alla våra do’s and dont’s.

Inte diskat än ? Vi köpte med oss smörgåstårta hem istället. Det var årsmöte med tjejjouren ikväll på zoom, och jag behövde ta en rejäl höneblund och ladda inför det. Imorgon ska jag diska! Nu är det ett projekt av kolossalformat, men imorgon direkt efter promenaden SKA jag ta itu med det. Imorgon ska det bli en kvällsrunda också så jag kommer upp i mina totalt 12.000 steg, och sen ska jag tillaga grönkålssoppa med ägghalvor.

Det är väldigt skönt att känna att man kan skita i saker och göra dem imorgon, men det är lika skönt när man verkligen tar itu med dem också. Vinn-vinn.

Kram ?

Jag ringde kommunens grupp för hjälp i sådana situationer och berättade att jag var rädd att åka hem. Imorgon ska jag träffa de och berätta allt. Jag tror de kommer ordna skyddat boende till jag får ordnat allt annat. Fick även en samtalshjälp. Jag kan verkligen förstå att situation är tuffare om man har barn. Men ring anonymt och prata med socialtjänsten i din kommun. Du behöver inte ha bestämt dig på förhand hur du vill lösa situationen, så kan de hjälpa dig med det du vill bli hjälpt med. Samtalsstöd kan vara en bra första steg. Det har gått upp för mig hur allvarligt andra tar på det och det ger mig styrkan åter. Jag får ta ett steg i taget, kanske är det dags för dig med när du är redo.. Har fått sms hela dagen från honom om det ena och det andra. Inget förlåt, var är du utan bara om honom själv och hot om att jag ska lämna nycklar och jänta saker. Det känns så skönt med stöd i ryggen att tänka på mig själv först och lösa praktiska saker sen. Han har inte den makten över mig som han haft innan. Det är en ny dag imorgon. Det är så jag får göra: en sak i taget. Kram

Från Nora81 och det finns egentligen inget att tillägga. Du behöver hitta var dina gränser går och du behöver hitta hållbara alternativ för dig om/när gränser passeras.
Och det är meningslöst att dra upp gränserna för alkoholisten när den är mitt i drickandet. Då är det bara att köra på konsekvenserna.

Jag involverade både socialtjänsten och hans grundfamilj när jag förstod hur stora svårigheter min man hade med alkoholen. Det är viktigt att skapa ett team där ni finns för varandra. Det måste finnas möjlighet att vila.

Du är inte ensam.
❤️

Backen123 så måste arbetet ske från båda håll och det måste jag säga att min man egentligen gjort på det stora hela. Han har gjort stora livsstilsförändringar sedan behandlingen som hör ihop både med behandlingen och med Corona.
Vi har båda gjort stora livsstilsförändringar och det har inneburit en dans på rosor med taggar och vackra blommor.

Var sak har sin tid.

Att läsa att du får hjälp så snabbt. Och ja, det är orättvist på något vis att du ska få det tunga jobbet men det innebär också du det är du som får kunskap, erfarenheter och möjlighet till egna val. Han sitter kvar. Inte du.

Kram!

Yeeey min vilopuls är tillbaka på samma nivå som i våras när jag tränade bra, sov bra och inte stressmedicinerade alkohol!

Å, vilken bra fråga. Läskigt att bara tänka på.. Vi har varit ihop riktigt länge. Sedan vi var tjugo. Och har varit det där paret där kärleken varit given och helt utan otrohet och större bråk. Nu är jag så förvirrad att jag inte vet varken ut eller in. Vad som är vad. Jag slutade dricka för att han gjorde det, och är på något sätt bitter på honom för att han "tvingade" mig sluta. Vilket han inte gjorde, och jag behövde mer än han sluta.

Håller jag nu på att förstöra 25 lyckliga år för att jag är omogen och inte får ha kul? Eller ser jag nyktert (ha ha) och klokt på att jag utan alkoholen inte är lycklig med honom...? Håller på att gå sönder av alla tankar .

Tack för svar! Måste fråga, tidigare när du drack då njöt du inte av promenader och böcker osv på samma sätt? Eller vad är det som gör att du nu blir lycklig av detta?

Jag njuter också av sådana saker, och gjorde det definitivt tidigare också. Men när det är det enda känns det så.. futtigt på något sätt. Trevligt, men inte kul eller i alla fall inte så det fyller på energin. När måndagen kommer har man liksom inte känt eller gjort någonting.
Håller du på med mindfulness el liknande för att känna lycka på det sättet?

Håller med om att nykterhet inte är någon mirakelkur för lycka, men när jag läser ditt inlägg undrar jag om det kan vara något annat som drar ned dig? Problemen i relationen, kan de bero på något annat, inte bara på att du är mindre gladlynt sen du slutade dricka? Kan drickandet ha gjort att du stod ut med saker som var dåliga, och nu när du är nykter ser du dem annorlunda? Kan vara värt att fundera över. Kanske behöver du ett nytt jobb, nytt fritidsintresse, eller så behöver du och mannen kanske jobba på er relation och bygga upp nya intressen att dela?

Att bli nykter gör ju inte att man automatiskt blir lycklig. Dock ger det ju en, om man varit problemdrickare, förutsättningarna för att bli det. Många upplever att sinnen förstärks så att man upplever njutbara saker som mer njutfulla, speciellt då man är mer närvarande. Men man kan ju vara olycklig för det.

För min egen del har det varit upp och ner efter att jag har slutat dricka. Inget kommer ju automatiskt, men jag är definitivt lyckligare än jag annars hade varit.

Hur man blir lycklig är väl högst individuellt. Det låter säkert hur klyschigt som helst, men jag blir lyckligast av att vara närvarande i nuet och bara uppleva de mest alldagliga saker. Promenader, böcker, samtal, middagar. Så länge jag kan vara närvarande där och då och ta till mig det som händer utan att ruminera över det som hänt eller oroa mig och planera för framtiden. Det ska man ju göra också, såklart. Men inte dygnet runt. Det har tagit ganska lång tid för mig att förstå däremot.

Alla ni som är så förnöjda och trivs med ert nyktra liv; vad är nyckeln tror ni till att må så bra som många verkar göra?

Själv har jag inte druckit på tio månader, och det har väl gått ok. Men jag har väntat på att med tiden börja se andra värden i livet. Det kommer dock inte och nu börjar mitt äktenskap att knaka ordentligt. Min man orkar inte med att jag aldrig är glad och bara är negativ. Och han har rätt, jag har inte varit glad eller haft roligt sedan jag slutade med alkohol. Har haft trevligt, men inte kul. Har väntat på att börja tycka att en promenad eller en kopp te gör helgen/kvällen. Men det blir aldrig något magiskt ögonblick, ett bubblande skratt eller känslan av äventyr. Bara samma alla dagar, oavsett nyår, semester, bröllopsdag.

Alkohol verkar ha kidnappat hela mitt belöningssystem. Och det kommer inte tillbaka. Hur gör ni för att tycka livet är värt att leva...? Till saken hör eventuellt att jag definitivt hade problem med alkohol men har aldrig kört bil onykter, brutit benet eller tappat väskan osv. Har jag helt enkelt inte tillräckligt eländiga minnen att slippa ifrån kanske?
Är så nere och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Inget har blivit bättre utan snarare tvärtom.

Jag har försökt så många gånger och i flera år. Tänker att någon gång är det rätt läge att hitta din väg. Just nu är det lugnt för mig men har varit så mycket i din position. Och kanske hamnar jag där igen. Många gör det efter tre månaders nykterhet. Lätt också att hamna i behov av bekräftelse på det vi skriver. Att vilja duga här med som i övriga livet. Bra att tänka att du tar små steg om än mentala sådana. Att fokusera på vad du vill och släppa tanken på vad du inte vill. Var snäll mot dig. Vi gör alla bara så gott vi kan. Skickar lite styrkekramar och hoppas du hittar tillbaka hit när du vill och känns att det är bra för dig. ?