Senaste kommentarerna i forumet

En vecka (minus nyårsafton) nykter i baggaget nu, känns bra. Börjar få tillbaka energin på morgonen som jag inte haft på väldigt länge. Sover fortfarande dåligt, det är dock en blandning av att jag fortfarande vaknar av att det gör ont i benet samt att kroppen är van med sin alkohol för sömnen. Men vad passar väl inte bättre än att göra detta när jag jobbar hemifrån och inte behöver stressa upp på morgonenen utan kan ligga och dra mig och inte sätta mig vid datorn förrens vid 9.

Har läst mycket och tittat på videos om hur det är att lämna en person som har min frus störning, alla råd och alla säger gör det i smyg, berätta inte. Jag måste smälta detta lite och fundera ut en strategi som fungerar, jag är ganska säker på att de har rätt. Jag vet faktist inte hur hon skulle reagera om hon insåg att loppet var kört, ännu mer oroande om jag skulle lämna men inte få med mig barnen. Hur skulle hon behandla dem mitt i all ilska hon skulle ha? Nej jag måste bearbeta denna plan in i minsta detalj. Första steget är att bli nykter och fortsätta vara nykter.

Vi är många mammor och pappor här på Forumet som inte känt oss som dom bästa föräldrar vi skulle vilja vara..Men det finns möjligheter till att livet blir bättre..Bara att du börjat skriva här är ett stort framsteg..En dag i taget, så blir det bra..Varm kram..???

Jag håller också med. Jag har sett flera inlägg från denna nya användaren som jag tycker är väldigt provocerande och inte alls i stil med övriga. Jag tycker dessom namnet på användaren är väldigt missvisande och borde ändras, endast en användare från alkoholhjälpen borde få ha ett sådant namn, om de skulle vilja.

Men din tråd Citrus, känns riktigt fräsch..???..?

Jag har sett fler inlägg i detta forum nu som faktiskt har kontaktat socialen så rädslan för det känns inte så stor längre. Fick ett tips av Nora81 på en annan tråd att ringa och höra anonymt vilket jag ska göra. Känner att det kanske kan va en bra start att bryta detta destruktiva levande. Som du säger kan det va skönt att ha några med sig att man inte står själv. Att få råd och hjälp! ??

Känner igen det Blenda. Jag mådde faktiskt toppen ute på promenad, när jag fixade hemma och visste att på kvällen blev det festligt och mysigt med vin. Trevligt på dagen, men något annat på kvällen. Och att hänga lite tvätt osv efter några glas vin gjorde ju ingenting.

Jag slutade också med tanke på hälsan och alla konsekvenser som förr eller senare kommer. Och jag ÄR glad att vara ifrån ångesten över att förse kroppen med gift (har slutat snusa pga en operation också, DET är jobbigt..). Kan också känna mig stolt; har druckit alla helger i 35 år (minus graviditeter och lite småbarnstider) så det är ju toppen, ju. Men känner mig så tom, som sagt. Kanske är det tid som behövs. Vet inte om corona förhalat det hela kanske. Vad tror du efter dina tre månader?

Jag håller med dig i din kommentar hos Vinis. Känns verkligen inte ok att skriva hos en ny kämpe här med typ ”Och vad tänker du göra åt det då?” Att sedan inte ens ha en egen tråd med sin egen bakgrund osv gör ju inte saken bättre.

Bra att du uppmärksammar detta.

Kram

Jag är här! Dag 4 ???

Jag tror att jag ska göra som du säger. Ringa anonymt och höra vad de säger.
Så skönt att höra att du nu fokuserar på dig själv att han inte längre har någon makt över dig! Massa kämpa kramar till dig

Nöjd med gårdagen, den gick bra.
Nu kör vi dag 5. Lite knepigare eftersom det åter är en helgdag...

Men det kommer gå bra.

Tack Andra halvlek för intressant kommentar. Jag förstår precis och håller med. Till en början kände jag mig tvingad. Det var många tankar om att jag minsann har bra jobb som kräver mycket (mer än min mans arbete) och då förtjänar att få koppla av. Andra jobbiga saker hade också hänt, som jag "borde" få dispens för att unna mig vin på helgen för.

Under elva månader (som det faktiskt snart är) har jag dock arbetat igenom tankarna och läst massor; böcker, poddar, på detta forum osv och förlikat mig med att jag var tvungen att sluta. Jag hade inte jättekonsekvenser, men det var bara en tidsfråga.

Du har rätt i det om vita knogar. Det går, men är helt utan glädje. Jag sörjer inte alkoholen i sig, eller jo/ja; sörjer att just jag inte kan ta del av den enkla lösningen att få avkoppling och glädje genom att dricka något gott (eller visar den formuleringen kanske just på alkoholromantik ?).

Jag tycker din affärsplan är utmärk. Snor den direkt ?

Du är väl med mig även denna dag?
Kram och styrka

Förlåt, nu kapar jag din tråd lite Vinis. Om Alkoholterapeut eller nån annan vill svara vidare kan ni göra det i min tråd.
Tycker att styrkan i det här forumet är att folk som är i samma situation visar deltagande. Därför stör jag mig lite på ditt nick ”alkoholterapeut” då är man inte jämnbördig. Jag stör mig också på det inlägg du skrev i sig. Där saknas förståelse, igenkänning etc etc. När Alkoholhjälpens personal skriver här är det mycket ödmjuka inlägg. Ditt inlägg uppfattar jag som anklagande och föga hjälpsamt. Skulle önska att du tänker efter lite, du riskerar att skrämma bort folk. Tack och lov kom ett annat inlägg som är i enlighet med det här forumets styrka. Man måste kunna skriva om sina svagheter härinne utan att bli attackerad, så fortsätt skriva här, Vinis. Du kommer att få bra stöd.
Jag brukar inte försöka ”uppfostra” forumet, och jag tror du menar väl Alkoholterapeut men det kommer ut lite fel tycker jag. Och ni som vill prata om det här, gör det i min tråd så att mammans tråd inte blir en diskussionsarena. Alkoholterapeut har ingen egen tråd, annars hade jag skrivit där.

Tycker också att livet är lite grått ibland..Man kan ju inte vara spontan med att träffa folk t.ex. ?Vi får göra det som går..För ett tag sen hälsade min systerdotter på mig..Hon hade sina 3 pojkar med sig..Vi samlade stenar, lade dom i en ring, fixade sittbänkar av stubbar och brädor..Sen tillverkade vi grillpinnar av grenar. Och grillade korv vid lägerelden..Mycket mysigt..?✨..Betydligt roligare än att grilla på vanlig grill. Det märks att ditt liv blir bättre lim..Tänk 2 år tillbaka..Tror att du hade det jobbigt då..Måendet blir bättre efter hand..Varm kram..?❤️?

Tack! Och grattis till fyra dagar. Visst är det skönt att vakna utan att vara bakis. Det är nog en av dom största anledningarna till att fortsätta, slippa vakna med betongkeps och mun som en öken. Dricka morgonkaffe som smakar gott och ett bröst utan ångest som river. Vilken vinst! Det försöker jag att tänka på när mitt sug kommer på eftermiddagen. Hur vill jag vakna imorgon, betongkeps eller pigg? Än så länge har pigg vunnit. Men jag behövde köra en annan väg hem än normalt häromdagen för att inte se Systembolaget, suget var stark och min alkoholvänliga sida av hjärnan upprepade ”du har inte druckit en droppe på över en vecka, du har bevisat att du kan vara nykter. Klart du kan köpa en flaska vin, bara en flaska”
Jag stålsatte mig och körde omvägen. Grät lite och svor för mig själv i bilen, fan att det skulle bli så här. Men sen kändes det bättre när jag gick och la mig samma kväll och fick fylla i 0 på antal glas :)

Nu dag och IDAG ska jag vara nykter, imorgon tar jag ett nytt beslut ?

Välkommen till oss här på Alkoholhjälpen!

Gissar att det är en målsättning, ditt nick? Skriv gärna och berätta mer om du vill. Här är du inte ensam om att söka nykterhet och det finns mycket stöd och nyfikenhet att hämta och visa.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhälpen

Hej Vinis,
Vad bra att du är här. Du är inte värdelös, du KAN vända det här.
Jag har också en son, lika gammal som din, förstår din ångest.
Jag har nu varit helt nykter i 12 dagar (så jag är helt färsk), vi kanske kan följas åt? Min tråd heter ”vinet min vän och min fiende”

Jag gjorde så att jag tagit bort all alkohol hemifrån, jag aktiverar mig fysiskt varje dag, jag skriver här men det som hjälpt mig mest är att jag gått på ett möte om dagen hos AA (online via zoom) Jag har bara lyssnat och inte haft video på, dvs helt anonym, det har gjort mycket för mig!
Jag mår så himla mycket bättre och det kommer du också att göra.
Försök att ta en dag i taget ❤️

...dig å gråta. Det är okej och hjälper med känslor, men inte löser problemet...

Vad tänker du göra får att komma åt problemet?

Några tankar?

Tomen, jag skriver fortfarande i min gamla tråd dvs "Fyller ångest ". Jag har dock flyttat den till det vidare livet. Skrev lite nått inlägg om psykisk ohälsa som refelekterade hur jag mådde för stunden. Jag har en gammal ångest problematik i bagaget. Har käkat lyckopiller de senaste 20 åren för detta. Självmedicenering med vin känns rätt bekant som jag ska vara ärlig. Jag vet precis lika bra som du att det är fel väg att gå men ibland orkar jag inte göra rätt. Vi gör så gott vi kan. Jag har kommit väldigt långt på min resa mot ett hälsosammare liv även om jag inte är hel vit. Vi kämpar vidare med ännu fler vita dagar..

Jag har druckit för mycket igår kväll. Jag hade ett nyårslöfte att inte alls dricka under 2021. Det gick ju jättebra... jag är så ledsen känner mig värdelös. Och det värsta är att jag har en son som är sex år och betyder allt för mig. Ändå dricker jag när han är i närheten. Jag skäms så när jag skriver detta! Och han börjar förstå saker och ting och jag vill att han ska ha en trygg barndom utan en mamma som dricker. Jag dricker inte varje dag inte ens varje vecka men när jag dricker finns det inget stopp. Vill bara sätta mig ner och gråta!

Hade återigen ett samtal. Som att slå huvudet i en vägg. Han fortsätter att hävda att han inte väljer alkoholen före mig och familjen. Det är bara bortförklaringar, försvar och flykt. Det är som att ha en diskussion med ett trotsigt barn. Nu ska jag ringa mäklaren. Sen har jag ingen aning om hur man ska överleva tiden fram tills dess att ett nytt kapitel börjar. Jag blir så arg och frustrerad och det totala oförståendet.

Hur känns det idag?

Alltså, ärligt, jag mår inte bra just nu. Inte dåligt heller. Men som jag skrivit innan, tom, trött och gammal.
Vaknar varannan timme under natten. Inte stressad, lätt att somna om, men det blir ändå ingen bra djupsömn. Jag ser ut som ett ras, blek med tunga påsar under ögonen. Som om jag ständigt är bakfull. Inte alls den pigga blick som i mitten av nykterheten. Har mer värk i kroppen också, vilket inte är konstigt eftersom alkohol lindrar fysisk smärta.

Det är ändå inte svårt att avstå alkohol, får lite småsug då och då, men nollan gäller tillsvidare. Och inte genom vita knogar, jag är tacksam varje dag för nykterheten även om vardagen är grå (nej, greige hette det ju, modernt och allt :)).
Jag är fullständigt förankrad i tron att mindre alkohol skapar en ljusare framtid för mig. Alternativet om jag fortsatt som för tre månader sedan hade varit rena avgrunden.

Däremot har jag svårt att se att jag aldrig ska ta första glaset igen. Jag tror mig inte om att kunna dricka kontrollerat. Jag kommer nog snarare att vilja missbruka kontrollerat (tror det var miss lyckad som använde det uttrycket, och då förstås inte som något positivt).
Jag vet att det låter omöjligt och troligen provocerande, och absolut inget att rekommendera. Men jag känner mig själv. Den dag då jag verkligen, verkligen, verkligen vill lyfta glaset till munnen i goda vänners lag, så kommer jag att tillåta mig att göra det. Och då kommer jag inte att sluta efter två glas, det vet jag.
Men jag tror mig om att klara av att ta långa vita perioder efter varje sällsynt rus. Jag tror mig om att aldrig ha alkohol hemma. Jag tror mig om att klara av att undvika självmedicineringen, för där har jag tillräckliga bevis för att den leder käpprätt åt fel håll.

Dock känns denna eventuella drickardag ännu långt borta. Jag måste först komma på fötter, på egna stabila ben i en mer harmonisk framtid. Idag är jag nykter. Imorgon också.

Ha en fin trettonhelg, kram alla kämpar!

Jag har också en tomhet, likgiltighet och känner ingen glädje.
Är trött fortfarande.
Snart 5 månader sedan jag tog tag i problemet.
Men jag mår bättre fysiskt, och saknar inte mina morgnar med bakfylla.
Men känner mig snuvad på konfekten- varför får inte jag den energi och glädje som andra får.
Jag har tänkt att jag måste vara tålmodig och se om mer tid samt vår och sommar gör mig gladare och piggare.
Kram⚘