Senaste kommentarerna i forumet

Det är härligt med kärlek ❤ Men glöm inte att vi gör detta för våran skull. Jag är på dag 4. Inget sprit här så kommer inte dricka. Men idag har jag också tvivlat. Men 7 borde vi klara av.. rent av 30. Men vi behöver faktiskt inte klara av mer än 10 minuter, om och om igen ???
Hejar på dig

Vad bra att du kämpar på med ditt krig mot Monstret...men du kanske måste vilja sluta dricka mer för din egen skull...på riktigt?...inte för att vinna någons kärlek (eller behålla)? Visst kan det vara en drivkraft...men måste det inte komma mer inifrån dig?
Känns så oerhört skört att få kraften att ordna upp sitt drickande, för att man känner att den där personen vill man inte skrämma bort?... vad händer om hon tröttnar av andra skäl?.. Så kan det ju bli?...Eller så tröttnar du?
Nu är jag något mer luttrad i den här relationscirkusen som pågår runt omkring oss...men känns som ett svagt fundament att bygga sin nykterhet på...
Försök att hitta andra motiv...sedan kan förälskelsen få vara den där extra guldkanten...men inte motivet...(vet att du skrivit om några flersaker...men tycker de hör i hop med att vinna någons gillande;).

Är jag krass nu? Har läst hela din tråd och tänker mer att "wow"...du måste vilja mer för din egen skull...inte för vad alla andra ska tycka och tänka om dig...så att ta extern hjälp låter bra...de kan hjälpa dig skala ner "löken", och hitta din inre kraft att motstå Monstret...Jag hejar på dig i alla fall...på alla plan!

Jag vill inte känna som jag känner när abstinensen rider mig...jag hatar att någon håller mig i ett sånt hårt grepp...jag vill vara fri..i kropp och tanke....Det driver mig...// Kram Viola

Men ge inte upp, du klarar att ta kontrollen igen. Fokusera på vad du själv vill göra, hur du vill må. Du kan! Och kärleken är ju en stor motivation också.

Jahapp. Jag fick en ny medicin som högst troligt inte kommer hjälpa. Fick även theralen igen...ingen remiss till psyk...det enda han sa var att ringa runt till olika beroendecentrum i Stockholm. Och att åka till akuten igen om jag vill ta livet av mig. Hatar detta jag tas inte seriöst. Funderar allvarligt på att ta massor av mina mediciner hoppas på att kanske överleva och faktiskt få hjälp. För i Sverige verkar bara de som gjort självmordsförsök få riktig hjälp. Inte de som är påväg dit.

Se klart !! När man är ny är det ofrånkomligt att drickandet påverkar en själv. Jag hade så beslutsam tagit steget att ta emot hjälp så när jag kom ut från behandlingen så hade jag inte de problemen men jag hade ett flertal behandlingsvänner som hade klara problem med att andra drack. Att fullt ut acceptera att jag inte kan dricka var ett stort steg på vägen. Och ja, min sjukdom är kronisk (progressiv och dödlig) så jag måste hela tiden lära mig nya saker om den. Och det är inte jobbigt tvärtom ! En dag utan nya lärdomar är en bortkastad dag !

Apropos skratt och roligt....jag såg precis nu den gamla filmen Massor av whiskey och den såg jag för en väldig massa år sen och hade lika kul åt karaktärerna då som nu :-)) Kan ju kanske bero på ett stort mått av igenkännande ! Tvåan nu och finns på Play !

Ta hand om er !!

Du gör helt rätt i att ta hand om dig nu Vjlo! Promenader och sol är en toppenmedicin. Det tar sin tid innan innehållet i skallen kommer till rätta igen efter att vi slutar med våra beroenden. Själv tycker jag sömnen har krånglat en del. Promenader försöker jag verkligen få till. Har en 6 km runda som jag gått ett antal gånger nu. Samma sträcka varje gång men med den skillnaden att jag ökar tempot efter hand för att få upp pulsen.

Släpper inte din dipp får man fundera på om det är en allvarlig biverkan av medicinen. Då får du ta frågan vidare. Att gå runt med känslan av meningslöshet är inte bra...

Andrahalvlek: JA! Det tycks fungera faktiskt. Och jag känner att erfarenheterna från att sluta med vinet kommer väldigt väl till pass nu. De bidrar helt säkert till att jag är mer uthållig och har en stark förvissning om att snuset snart bara är ett minne blott :D

Kram!

Problemet blir ju när alla vi som är a-beroende luras att tro att det kan gå att dricka kontrollerat..Utan att överdriva så känner jag ett 80-tal personer som prövat att dricka kontrollerat..Ingen har lyckats..De flesta har dött eller lever i ett missbruk, med allt vad det innebär för barn och andra familjemedlemmar..Dom som klarat sig bra är dom som lever nyktert..Sååå..Jag vill aldrig pröva att leva med ett kontrollerat alkoholintag.Jag har provat klart!! .Lika lite som jag vill leva i något kontrollerat missbruk över huvud taget..Men som sagt..Alla får välja sitt...???..Kram..?

Att få vara och vila, känna hopp och tro är fantastiskt skönt. Tids nog så vet du eftersom du är uppmärksam och ni pratar, håller så tummarna att ni får fortsätta att ha det bra. För jag tror det går om både ger och tar och ger sig f... på det med en massa kärlek i botten. Men jobbet ligger hos honom, att våga ta ansvar ❤

Jag funderar en del på det där med helnyktert eller inte. Det finns ju seriösa beroendemottagningar som arbetar enligt modellen att det går att lära sig behärska sitt drickande. Även studier som bekräftar att det är så, och här på Alkoholhjälpen fick jag till exempel bedömningen att jag borde ta tre månaders alkoholstoppet, för att sedan lära mig att dricka måttligt. Sen förstår jag också att för många fungerar det inte med måttlighetsdrickande. Men de flesta som valt att vara helnyktra har nog behövt förstå det genom egen erfarenhet.. Sen förstår jag er önskan att andra ska slippa gå igenom tuffa återfall som hade kunnat undvikas. Men jag tänker också att det är lättare att ta av på den nyktra stigen om man inte pressar sig själv att avge nykterhetslöfte för alltid. Själv är jag en hängiven anhängare av gråskalor, i min värld är det sällan svart eller vitt..

Ja jag får skratta vidare ?

Nu har jag 11 dagar! Känns så bra att samla på sig tid.
Suget kommer och går men jag ska ta mig igenom 90 dagar till att börja med. Bryter ner det. En dag i taget med samma rutin, långtråkigt ja kanske men skönt med enformigheten just nu.
Morgon - yoga 15 min
Fm - promenad/utomhusvistelse med mitt barn
Lunch
Eftermiddag - Träning
Kväll - AAmöte
Avslutar dagen med att lägga barn och sen lyssna på pod/skriva några rader/läsa bok

Nu börjar jag att jobba igen på torsdag, då kommer dagarna bli annorlunda såklart. Men för mig är det bra att hålla mig sysselsatt.

Imorgon blir en utmaning då jag inte kan hålla exakt samma rutiner pga måste åka iväg då en nära släkting gått bort och jag behöver finnas där för en familjemedlem.
Men då mitt barn följer med på resan så kommer jag absolut inte dricka. Hade jag åkt själv är minibaren på hotellet en jädra frestelse såklart.
Jag måste utmana mig i den också, men inte än, jag är så skör i nykterheten.
Men 11 dagar ändå, så glad över varje dag. Låt detta fortsätta nu! Ska bli spännande att se vad 90 dagar kommer att göra med mig både psykiskt och fysiskt.

Hälsar dig välkommen till forumet. Här kommer du att känna igen dig. Vill rekomendera en bok till dig och det är Craig Nakken och boken heter "Missbrukaren och jaget", Här beskrivs dom båda personerna du uppfattar mycket bra och du får också insikter om hur detta påverkar anhöriga.❤

Vad fint att följa tråden! Behöver själv mycket pepp. Första dagarnas kamp här. Känner igen det där med kvällarna och matlagningen med ett glas vin i handen.... det hör ihop.

Är det nån som provar alternativet 0,0 vin? Eller är det bara dumt?

Fin tråd! ??

Jag kan bli så trött på mig själv när jag läser mina allra första inlägg här på forumet förra hösten då jag ville dricka kontrollerat. Max 4 glas fredag och lördag, totalt 8 glas per vecka. Inget mer. Gav mig ingenting. Blev inte ens lullig av en hel jävla liter vin per kväll (stora glas). Så det kunde liksom kvitta.

Sen spårade det ur några månader. Rejält. Igen. Och sen fick jag nog. Jag behöver inte testa fler gånger om jag kan dricka kontrollerat, jag har insett att jag inte kan det. Jag är helt färdig med alkoholen, den romantiska bilden av alkoholen är sönderstrimlad för mig.

Och det är dessutom tusen gånger lättare att avstå helt än att försöka dricka kontrollerat. Vi är friska från vår ”sjukdom” så länge vi låter bli att ta det första glaset.

Kram ?

Vi behöver hålla varandra i hand här. Att bara starta konto här var ett stort steg för mig. Jag ska göra små mål som jag klarar... inte sikta så stort och så långt. Bara nu, första dagarna är blicken kroppen huvudet tankarna bättre men nätterna vidriga. Sover inget, ångest och... ja bara hemska. Plöjer nån serie för att inte ligga i ett svart hål.

Så...
små mål som du klarar och lång serie. ☺️

Jag tänker att du kan. Ta hand om dig!
??

Har levt med en sk nykter alkoholist ett antal år. Men lämnade till slut, kan dock inte släppa taget helt. Tror att jag älskar honom fortfarande. Återfallen är många och grova. Fortfarande ljug om hur mycket och länge varje gång. Varit extremt aggressiv verbalt många ggr. Passivt aggressiv. Vill kränka osv. Jsg kan ursäkta det med att han var påverkad. Annars överdrivet snäll och omtänksam. Men - tänker mycket på vem denna person är egentligen. Hur kan jag älska en person som varit så vansinnigt elak och som jag i perioder varit rädd för då han känts som en annan person? Varför kan jag inte släppa? Alltid orolig att om jag gör det så kommer han att dö. Ungefär så. Jag kan inte få ihop i mitt huvud att han är som två personer. Ngn som kommer igen sig?

Så gör man i Finland med..?..Det brukar säljas små brödkakor på ett träställ med en liten saltbehållare på i Finland..Trodde det var Finskt..Där ser man vad man lär sig här på Forumet..?..Ja Se Klart, det är väldigt skönt när dagarna går, och nykterheten består..Kram..???

Jag har nog vetat länge att jag dricker för mycket, men jag kan inte lägga band på mig själv. Kommer på mig själv när jag går inne på systemet att min hjärna säger, köp inte, köp inte, köp inte... men det går inte att hejda mig. Systemet ligger även nära min arbetsplats, blir hela tiden frestad. Bråkar med min make mycket som även han dricker, allt känns så uppgivet

Vad härligt att höra! Du låter stark ? kvällarna brukar vara jobbigast men vi ska komma ihåg att vi har varandra här för pepp och stöd ?

Du har ändå lyckats komma på fötter och be om hjälp. Din resa ut ur dåligt mående har börjat, den kommer säkert inte bli spikrak men det är DIN resa! Tycker det låter så bra att din vän följer med in till läkaren, som säkert är mycket mer kompetent än den förra. ? /A

Hur går det för dig? ?

Ja, ibland orkar man bara andas och existera som en ameba utan krav och syfte. Att bara vara är inte så bara. Du behöver inget annat än existera ❤

Hoppas läkaren hör ditt nödrop. För oss är det tydligt och klart. Men även om läkaren inte helt förstår, så finns det hopp. Jag vet att det är möjligt att krypa upp från botten och hitta ett liv så mycket mer meningsfull du aldrig hade anat. Men det tar vi då... just nu bara andas ❤?? /Mary

Hur går det FinasteLisa? ?❤

Jag har en jobbig dag, men vad trodde vi ??? Tack för peppen ?

Tack alla. Jag blir inte lämnad ensam. Har självmordstankar nästan hela tiden med. Vågar inte åka in akut igen efter lördagen. Har fått tips om en medicin och har läst massa bra om den. Jag hoppas att läkaren ikväll är öppen för att iaf låta mig prova. Jag har ju haft ångest enda sen tonåren. Mitt grundtillstånd är alltid lite ångest. Jag började inte medicinera med alkohol för än jag var ca 25 år. Innan hade jag ätstörningar. Som barn hade jag inget stopp. Kunde äta hur mycket som helst. Blev överviktig osv. Sen i tonåren fick jag anorexi och bullemi samt sprang och gymmade varje dag. Sen blev det alkohol. Senaste året har jag testat lite andra droger men inte fastnat i det som med alkoholen. Sen åvanpå att jag redan mått dåligt pga att jag föddes med antagligen diagnoser så har jag varit med om mycket saker som jag inte bearbetat. Sex med en främling fast jag sa nej flera gånger. Sent missfall. En sjuk son. Många med hans diagnos blir sämre i tonåren och några dör. Så hur framtiden ser ut vet jag inte. Nu orkar jag inte mer. Hela mitt psyke och min kropp håller på att gå sönder. Känner mig trasig. Har inget liv längre. Allt jag gör är att överleva.

Det går i ärlighetens namn inte alls som jag vill just nu, samtidigt som jag har lite svårt att se hur jag skulle kunna ha gjort något annorlunda. Som jag har skrivit innan, så är det när jag sitter hemma i ensamhet som suget till alkohol fullständigt krämar iväg. Ingen annanstans, utan det är att gå in i dimman på hemmaplan som lockar.

Julen är årets mest ensamma tid för mig då jag inte har någon att fira jul med. Eller jo, jag firar tydligen jul med A. Nyår fick jag ta hand om mitt husdjur som är skotträdd och var ensam hemma då också. Egentligen hela denna period jul/nyår har jag varit hemma, ensam, noll socialt umgänge - och tyvärr polat med A. Är inte alls nöjd med att inte ha kunnat stålsätta mig bättre, samtidigt som jag vet att detta är värsta perioden på hela året för min del och att i samma veva försöker ställa mig i ren nykterhet var nästan som att be om bakslag.

Tack och lov så spårade inget ur totalt, men jag hamnade i ett konfliktläge över nätet med tjejen jag har börjat träffa. Som tur var så löste det sig bra, men DET VAR JU DETTA JAG VAR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR!!

Jag har sprungit på den mest fantastiska personen i hela mitt liv och båda har blivit knallkära i varandra. Det kan bli bara så fint, så fint - eller så förstör A hela skiten. 12 år sedan jag hade en relation sist och detta verkar vara det jag har drömt om i hela mitt liv, på alla plan. Allt som krävs är egentligen bara att jag "byter personlighet" vilket jag gör om jag får i mig tillräckligt mycket alkohol och plötsligt säger, skriver eller gör något som jag ALDRIG skulle göra som nykter. Något som får henne att tvärvända och springa för livet.

Jag hade hoppats att just den rädlsan skulle bli det kraftigaste vapnet i arsenalen mot A, men jag förhandlar hela tiden med mig själv. Ett klassiskt scenario i min hjärna, "Alltså, NEJ, åk inte och köp något nu. Vad tjänade det till sist? Inget, alls. Tänk på vad du kan förlora. Tänk på att du vill ha ditt liv som vältränad, frisk, fräsch och leva ditt bästa liv". Sedan kommer A-spöket in i dialogen. "Ja, fast, du kan väl vara lite mysig hemma ikväll igen? Lite smålullig bara, gå i mysbyxorna, se en film, bara chilla i dimman?".

Insikten är i varje fall att jag behöver åter fler verktyg i verktygslådan. Hjälp, utifrån, i någon form. KBT, hypnos, samtalscoach eller vad som. Jag ska faktiskt lägga mig i ett solarium också, även om jag kommer att vilja handsprita hela mig sedan, men lite ljus och värme nu i detta gråa känns som något min kropp skriker efter. Med tanke på de pengar jag lägger på alkohol så är pengar inget problem i sig, jag skulle nästan kunna betala för en egen "nykterhets-PT" eller vad som. Hjälp behövs iaf. Jag är helt övertygad om att om jag bara når 30 dagar av total nykter (igen), så är jag på god väg på resan. Dock där jag tycks befinna mig nu, så klarar jag inte ens 7 dagar.