Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog bort det. Du har helt rätt Nystart och det är nog fel att säga att jag tycker synd om henne, men att vara så arg hela tiden... det är väl mest det jag tycker är tråkigt å hennes vägnar. Det var dåligt uttryckt att skriva att det är synd om henne.
Och det finns inga ursäkter för att bete sig som hon gör. Hon har valt bort den hjälp hon erbjöds. Jag tycker verkligen att du ska skydda dig själv nu.

att du skriver här handlar om starkheten, inte svagheten... så du har inga anledningar till att känna sig skör...
att be om hjälp handlar även om att man är stark, inte svag...

Även jag är ny här på forum men har lite mer än 2 dagar bakom ryggen men det spelar ändå ingen roll faktiskt.

En dag i taget.

Välkommen hitt :)

Så länge man befinner sig i det skede att man inte vet att man är sjuk så har man inte ansvaret över sin sjukdom. Det är dock att man ändå ska betala för det man ställd till, alltså ta konsekvenser oavsett vilka dem är. Sjukdomen alltså inte befriar en ifrån att ta konsekvenserna... det är till och med bättre att man får konsekvenser men det är ett annat ämne...

Så fort man får veta att man är sjuk så är man också ansvarig för att göra saker för att tillfriskna...Gör man inte dem sakerna så är man skyldig till att man inte tillfrisknar.

Händer det att man kämpar på, gör det man SKA och BÖR göra, men ändå faller tillbaka och tar ett återfall så SKA man lära sig av vad man INTE GJORDE som ledde till återfallet. För det är alltid nåt som man INTE GJORDE SOM MAN BÖR som ledde till att man super igen...

"Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? " - både och..., ond sprirall men det går att stopa.

Mina tankar och erfarenheter...

Just nu är det jobbigt tycker jag. Men så får det vara. En sak jag lärt mig märkligt sent i livet. Känslor kommer och går. Måste minnas det.

är i samma sist. fyra barn. ”slängde” ut honom efter nyår då han kom hem 05.40 men han kom fint hem idag, oanmäld. så fastnar man i limbo igen.

Precis kommit in från en kylig, men skön pw och belönar mig med.. ett par koppar kaffe under en filt i soffan.Tänkte bläddra i en tidning, men har som vanligt ingen ro i kroppen och sträcker mig efter mobilen. Detta ständiga slösurfande med snabba intryck (få avtryck) och ytliga likes. Men så bestämde jag mig för att gå in här, ta steget, skapa mig ett konto och skriva några rader.

Hej förresten! ???? Jag är nykomling här på forumet, men har under de senaste åren varit inne och läst och berörts och känt så väl igen mig i så många livshistorier här och även förundrats över vilken gemenskap och stöttning det är här inne. Inte minst har jag imponerats av all kämparglöd och allas resor, hur de än sett ut. Nu har jag själv tagit steget att vilja förändra mitt drickande. Viljan och insikten har funnits länge.. men inte.. modet att be om hjälp..?

Jösses vad skör jag blev av att plita ner de här raderna. Jag som känt mig så stark idag. Det blir väl så, när jag formulerar mina tankar i skrift och låter någon annan läsa dem. Jag som aldrig ens vågat skriva dagbok med risk att någon skulle hitta den.

Det är Dag 2, som rubriken antyder. Men inte ”bara” Dag 2. Jag har trots allt halva livet kvar att LEVA.

Så fint att höra av dig igen Vinäger! Och skönt att du mår bra! Funderar lite på varför du har helvit som mål. Jag är för tillfället helvit och kanske är min motvilja mot alkohol så stark att jag aldrig mer vill ta ens ett glas, men jag har inte bestämt mig för aldrig mer. Helvit innebär att det inte blir en ovana, men om det uppstår en sån där kraftig impuls så är det nog nåt annat som krävs än bara att ha bestämt sig för helvitt.
Du tror inte att det kan innebära en svag känsla av misslyckande att inte lyckas vara helvit om man har det som mål?
Intressant teori om andra beroenden och alkoholfrihet. Lite ”lasternas summa är konstant” över den tanken. Kanske därför det har varit så svårt att sluta även för mig, känns inte som nåt alternativ med andra droger eller laster ?.

Håller med om att det ibland är svårt att vara här om man inte har helnyktert som mål, men tänker att det har varit olika genom åren här på forumet också. Ibland helvitt och ibland kontrollerat beroende på vilka som skriver mest just då. Jag tror att blandningen på forumet är bra. Helnykter med vita knogar är kanske ett sämre val än att göra aktivt val att dricka då och då. Man kan inte gå omkring med en känsla av misslyckande hela tiden. Tycker att du ska vara nöjd med det du har åstadkommit. Smygandet är ju oerhört ansträngande, hemlighållandet likaså och där är du ju inte nu längre.
Ska skaffa mig en anonym Facebookprofil och träffa er.

Heja dig! Jag har promenerat 7 km idag - ger tyvärr ingen wow-effekt i hjärnan för mig med promenader, lite mer mindfulness sådär. Älskar också runners high ? jag gillar nog alla kickar, fast inte sånt som är farligt (typ fallskärm och sånt). För vin är ju helt ofarligt... men ni förstår tror jag...

Boka inte av!!! Olika tankar kommer troligviss försöka "övertala dig" att du ska avboka, att du inte behöver, att du klarar det själv men...lyssna inte på dem, dem ljuger...
Du gjorde alltså ETT BRA VAL att inte avboka...

Det är lång tid till slutet av januari. Vad har du för plan för att klara dig tills det? Att skriva här och få stöd är bra men kan vara för lite när svårare stunder kommer. Att fundera ut en extra plan för sådana moment kan vara bra....

Jo, att man försätter trots att man vet att dagen efter få man inte bli påverkat/bakfull säger en del. Bra att du har insyn! (Y)

Jag undrar också hur många av er som skulle skriva att ni tyckte synd om en man som misshandlade sin fru och barn både verbalt, emotionellt och fysiskt?

Ni har naturligtvis rätt, det är två skilda saker.
Jag har haft tid på mig att fundera på "Kontrollerat drickande". Sedan 2012 har jag en period på två år och tre månader, en period på sju månader och i somras tre månader då jag varit nykter. Utspritt över tid, ja, men sammanlagt en ganska lång tid.
Jag har inte bestämt mig för att jag inte kan dricka normalt, det är en insikt jag kommit till. Det är ett faktum, därför måste jag sluta dricka. Punkt. Stora ord från en som guppat upp och ner på ett alkoholhav sedan hösten, men återigen: en dag i taget så blir det hanterbart.

Craig Beck har rätt (känner han mig?) om styrkeförhållandet mellan mitt medvetna och mitt undermedvetna. Att nyckeln till förändring ligger i att försöka bearbeta det undermedvetna är, som sagts, Beck, Carr och Grace överens om.
Det är väl där någonstans jag är nu. Försöker ta in så mycket fakta som möjligt för att komma tillrätta med mitt alkoholproblem.

Tar tacksamt emot tips om (ljud)böcker och poddar (Whohoo! jag har lärt mig hur poddar funkar! Onkel F, The Tech Wizz)!

Tack för ditt meddelande och jag förstår vad du menar när du skriver att du tycker synd om henne, men snälla kan du försöka undvika att skriva det? Jag har tyckt synd om henne i över 15 år och det är en av de största anledningarna till att jag är fast. Läser jag att andra tycker synd om henne börjar bara mitt medberoende igen och jag får tankar om att jag måste stanna och rädda henne. Jag orkar inte, jag är helt slutkörd efter att ha försökt rädda henne så länge.

Det är så härligt, strax ett år??wow

Det du beskriver känns så meningslöst. Har för mig att du beskrivit liknande matsituationer tidigare och att du då blev mer ledsen. Känns som ett framsteg nu när du inte nappar på det här eller tar åt dig, men det här sättet att leva är kanske inget du vill lära dina barn. Hoppas att du det här året har styrkan att faktiskt lämna en ohållbar situation. Och bra jobbat med nyktra dagar. Det är en bra början.

Ångesten ljuger!! Lämna bort dina tabletter till någon annan.
Jag vrider i ångest. Kan inte fokusera på något. Gråten i halsen. Det är som det är. Tiden måste gå. En timme åt gången... imorgon är en ny dag. Stå ut!! ❤???

Så fantastiskt att höra att du tänker på mig, va glad jag blir.

Tyvärr är inte anledningen till att jag inte skrivit att det är lugnt utan att jag behöver annan hjälp/stöd. Min son är drogfri och förefaller ganska stabil vad det gäller droger. Bekymret är som jag tidigare skrev att han börjat höra röster, vilket plågar honom väldigt mycket. Har vi upprepade tillfällen varit inlagd på psykiatrin. Att höra röster kan man inte "bota" utan det är något man får lära sig hantera. Han erbjuds medicin som dämpar rösterna, men inte tar bort dom. Inte bara rösterna dämpas utan hela personen och han vägrar ta medicinen.

Själv har jag nog nått gränsen för vad jag orkar. Ibland kommer gråten vid olämpliga tillfällen och jag kan inte kontrollera det. Hoppas på någon förändring orkar jag inte just nu, eller snarare är det väl så att jag inte orkar med fler besvikelse. Kände mig lite hoppfull, glad och tillfreds på nyårsafton, men så kommer ett samtal privat nummer och då vet jag med en gång att något hänt. Känner sån sorg över att han ska plågas så samtidigt som jag saknar den friska personen. Så här är det just nu.

Kan kanske vara så att man blir mindre bekymrad över vad andra ska tycka. Större förståelse för sig själv och större förståelse för andra och att ingen är perfekt, lika bra att skratta åt eländet kanske.
Ett viktigt inlägg ditt #1810 med fördelar och tankar kring nykterhet. Jag är för egen del lite skeptisk till AA, eller kanske inte skeptisk för jag tror att det passar många, men jag har lite svårt för de första stegen som de är skrivna. Men det finns mycket viktigt där att hämta och du ger några exempel. Sinnesrobönen och innebörden i den är lätt att ta till sig, sen behöver man kanske inte hänga upp sig på att den inleds med Gud.
Önskar dig ett fint 2021.

Är på boendet nu igen var inte så svårt stå emot drickandet i morses. Visst de drog lite när jag såg vinet men kunde stå emot. Ja de är det, ja de är en form av sorg. Lite som förlora en vän.

Det är bra att du säger det högt, att du har dessa tankar på att skada dig själv - att det känns extra svårt när du är ensam. Var snäll och se till att du inte är ensam just nu! Och åk tillbaka till psyket om du inte står ut med dina tankar!

Läkaren igår, som skickade hem dig, borde skämmas!

?? /A

Vi har kämpat med detta i många år och jag har hållit det mesta för mig själv. Efter sommaren så brast dock allt för mig och jag valde att involvera alla runt om kring mig, mina föräldrar, hans föräldrar, våra gemensamma vänner osv. Det känns väldigt skönt att ha det där vardagsstödet eller vad man ska kalla det men jag tror att jag behöver enskilt samstalsstöd i professionell regi också. Jag och maken har varit hos familjerådgivning och det blev vändningen för honom med drickandet. Det var familjeterapeuten som förklarade allvaret för honom och nog första gången som han riktigt fattade. Men varje gång vi går så gråter jag floder, känner mig ledsen och förkrossad och märker verkligen behovet av att få prata. Så jag har faktiskt funderat på att uppsöka någon anhöriggrupp någonstans. Hur ser er situation ut? Bor ni tillsammans? Barn?

Tack Mary och Andrahalvlek. Jag rekommenderar att titta på good mythical morning på Youtube. Det är väldigt lugnande och roligt. Vet inte vad jag ska se på Netflix heller. Kollar på en ståuppkomiker just nu. Jag har dock så svårt att fokusera. Mina tankar far iväg. Jag känner verkligen inte igen mig själv. Är rädd för mig själv faktiskt. Får tankar på att ta alla tabletter jag har hemma hela tiden. Speciellt när jag blir lämnad ensam.

Kollade på AFV igår och skrattade så högt att dottern kom ut ur sitt rum och undrade vad som var så roligt ? Har alltid skrattat åt det programmet, och nu som nykter skrattar jag ännu hjärtligare. Skadeglädje är den enda sanna glädjen påstås det ju ?

Kram ?

Den tanken kan ge lite tröst när allt känns överjävligt. Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram ?

Jag tror att huvudvärken är någon form av abstinens. Hade huvudvärk ofta den första nyktra tiden. Det får man när man slutar dricka kaffe också, men den huvudvärken är värre tycker jag. Håll i och håll ut!

Kram ?

Jag är på dag 2, vi kan följas åt ? och här är fler som börjar detta år utan alkohol ?