Senaste kommentarerna i forumet

Snälla för pepp. Jag har Vart utan alkohol i 19 timmar nu och känner egentligen inget nämnvärt ännu. Kanske lite rastlöshet möjligen.
Jag ser fram emot positiva effekter mer än negativa. Jag ska försöka leta upp tråden ni pratar om. Tack

Fortsätter skriva då isoleringen känns övermäktig. Som en dagbok, det blir verkligare då allt som händer.
Han sitter och dricker någonstans, det har framkommit med SMS. Jag orkar inte mer. Nu har jag bestämt mig för att flytta, letar febrilt på blocket och inser att jag faktiskt behöver hjälp med det här.
Ska till läkaren imorgon och får berätta precis som det är. På randen till utbrändhet..

Ja, inte lär vi hitta ett nytt stimulerande pangjobb i botten av vinglaset ?. Jag har druckit en del på känslan av fel jobb och uttråkad av jobbet. Som att det skulle hjälpa... samma lösning på alla problem, man är som enkelspårig ?

Haft en lugn dag idag. Uteaktivitet med barn, lång promenad, lagat mat (fick ett sug - hinkade i mig 0,0% äppelcider), läst bok, glott tv.

Hur fasen ska jag ta mig upp i morgon bitti? Vänt dygnet en del.

Ha en fin kväll alla ?

Ja, inte lär vi hitta ett nytt stimulerande pangjobb i botten av vinglaset ?. Jag har druckit en del på känslan av fel jobb och uttråkad av jobbet. Som att det skulle hjälpa... samma lösning på alla problem, man är som enkelspårig ?

Haft en lugn dag idag. Uteaktivitet med barn, lång promenad, lagat mat (fick ett sug - hinkade i mig 0,0% äppelcider), läst bok, glott tv.

Hur fasen ska jag ta mig upp i morgon bitti? Vänt dygnet en del.

Ha en fin kväll alla ?

... för din beskrivning. Känner igen allt! Och det är smärtsamt att läsa. Samtidigt så stärkande att se dina första dagar. Du har gjort det! ⭐️

Jag har tagit mig in här. Bara det har tagit tid och jag är en liten fläck just ikväll. Skam, misslyckande. Att det skulle bli så här...

Så, när jag får läsa det du skriver så känner jag mig plötsligt inte så ensam och tänker att jag kanske kan klara det...

Ingen vet...

Tack Viol66 ??

Idag for jag till mannen med hönsmat, han hade hört av sig att det höll på att ta slut. Han bjöd på kaffe, och jag frågade om huset, hur det blir. Ja det ska säljas bara hans rygg har läkt ( det kan ta år) jag är tydlig men börjar samtidigt känna mig rädd, tänk om han blir galen och slår... Han tycker vi ska skriva under papperna om skilsmässa, som om något förändrats tänker jag. Han menar på att jag hade aldrig velat ha honom, aldrig velat bo där osv och jag sa du vet hur ledsen jag har varit. Han menade hur jag svek honom under behandlingen, att jag inte va nykter( va på 3 sedan länge planerade tillställningar så jag hade sabbat för honom, men inte en tanke vad han sabbat för mig. Jag begriper inte var det inte finns nån jävla självinsikt. Och nu fnyser han åt behandling, att det var ett jävla tjat om det, som ett mantra som han sa. Han berättar om sitt maniska beteende som nu lagt sig, om operationen som kanske ska bli av för att laga ryggen. Han har nu inget kvar och han kämpar på liksom, vill inte ta kontakt med sponsor.. Och så, " du bryr dig nog inte" jag svarar " jag har gjort, men inte nu längre, försöker låta bli" men som sagt jag lindar in det försiktigt, vill inte han ska bli arg och i själva verket så vill jag bara säga att du har ställt till med alltihopa det här, men det är ingen idé, han fattar det ändå inte ändå. En del av era män sms förlåt, kom tillbaka, jag lovar etc visar sig från sin bästa sida. Inte min ex man, han fortsätter visa sig från sin sämsta sida och så är han besviken på mig. Det är något som inte stämmer, det är något jag inte kan sätta fingret på, nån intuition som jag inte får grepp om... Känns (vet) han ljuger bara han öppnar käften, helt övertygad om att han har kontakt med kvinnor och äcklar sig via telefon, sett spåren. Han är ute och kör skoter, men det gjorde så ont i ryggen. Han gör saker, men kan inte åka hem till sin hemstad för han klarar inte av det för ryggen. Det är som sagt skitsnack på skitsnack och han tror inte jag vet el ha sett.
Dagboken fylls på, så skönt att sätta orden på plats och läsa sen. Tackar igen min lyckliga stjärna att jag bor här med mina barn, själv ?

Jag känner verkligen igen mig i din arbetssituation. Jag har också en längre universitetsutbildning i bagaget men känner att den arbetsplatsen och de uppgifter jag har inte är särskilt utvecklande längre. Jag har länge tänkt att byta men jag har svårt att ta tag i det. Jag vet att vinet är det som sätter stopp här för mig. Det gör mig trött och ofokuserad på att uppfylla mina drömmar. Jag vill komma vidare men måste kasta av mig min stora tyngd nämligen alkoholen och ersätta den med ny energi! Kanske orkar vi båda att byta jobb under 2021 ???

Kan tänka mig att den där krypande känslan av oro jag känner är den samma som din...Tack för ditt/ert svar...

Att hon är arg beror ju på att hon lider av en personlighetsstörning, jag börjar bli ganska säker på vad den är och vad expertisen säger så är den i princip obotbar. Problemet är att hon inte förstår att hon behöver hjälp, hon tror uppriktigt att det är okej att bete sig som hon gör och hon tror att det är jag som är problemet. Som den youtube videon jag hänvisade till visar på så är hon "vulnerable" narcissist och den visar otroligt bra på hur hennes mående hela tiden går som en cirkel, antingen är hon på topp och då beter hon sig som om hon står över allt, eller så mår hon botten och beter sig som värsta offret. Jag har ju länge undrat hur hon kan skifta så fort mellan topp och botten men nu vet jag, men det har varit (och är) väldigt otroligt påfrestande att aldrig veta vilken av hennes persona man har att göra med. Att inte ha att göra med en vuxen person. Arg är hon för att skydda sig själv, för kan hon få mig att må dåligt, ja då mår hon bra.

Mitt sug var till stor del relaterat till ”stress” som jag skriver inom citattecken därför att det visade sig att alkoholen i sig drev stressen.
Sen drack jag för exakt alla anledningar som går att tänka ut. För att livet skulle bli roligare, härligare, skrattigare, mer allvarligt.
Mer liv i livet kände jag nog alltid att jag behövde. Tröst ibland.
Vad klokt av dig att starta en tråd här och fundera över ditt drickande. Att sluta är för de flesta rätt så jobbigt ett tag, men så småningom kommer fördelarna, de är många.
För mig känns inte längre alkohol som ett ”val” för jag drack mig förbi den valmöjligheten och såg endast nykterhet som alternativ. Så jag fortsätter så.
Hoppas du får inspiration och insikter av att läsa här!

Tack era kommentarer kompisar!?
Det är väl ett bra tecken på att din nykterhet känns helt naturlig AH. Att du glömmer datumen. Se klart glömde ju även av sin månadsdag härom sistens.? @miss lyckad, va snäll du är!? Jag är så innerligt tacksam för att jag kom loss från alkoholen till slut. Det höll på att gå käpprätt åt helvete, och hade jag fortsatt att dricka så hade jag förlorat allt. Det är jag övertygad om. Och Jullan, du har ju inte så långt kvar till året! Tiden går fort när man mår bra.?

Nu blir det ryggläge i soffan en stund. Har renoverat i källaren nästan hela dagen, kul, men jobbigt.?

Kram

Och tack från mig för dina inlägg som jag så ofta blir stärkt och hjälpt av. Just att du varit nykter länge, och fortsätter att hävda (eller så läser jag iaf) att nykterheten är ett fortsatt arbete, och utveckling. Himla viktigt att ta del av.
Jag som närmar mig året nu, har läst dina inlägg långt innan jag vågade kliva in här och starta en egen tråd. Ibland blir jag trött av att livet- i viss mån- upptas av tankar kring nykterhet. Inte något direkt sug numera men däremot insikten om att elda i den där pannan så att det inte slocknar. Nykterheten känns självklar men jag tycker tex nu att ca 14 dagars helg med middagar, firande och (måttligt) drickande av omgivningen påverkar mig. Ser fram emot lite ledig vardag.
Ville bara önska dig fin fortsättning på året och tack än en gång för kloka ord och insikter! Kram.

Mitt sug känns som en molande oro, eller som att jag är lite nervös men kan inte sätta fingret på vad. Typ som ångest, oro och nervositet blandat. Allt jag vill är att hälla upp ett glas vin och lyssna på lite go musik och liksom vara själv med mina tankar. Längtan efter att få nollställa mig själv. Bli ett.
Tyvärr leder det bara till att suget försvinner några timmar. Kanske dagen efter är utan sig men sen kommer det igen. Jag har svårt att liksom förmå mig att ta tag i nånting. Om jag slutar dricka kommer suget att försvinna och jag behöver inte nollställa mig var fjärde dag

Hmm. Mitt sug är nog som ångest. En känsla av att inte kunna koppla av och ta det lugnt. Inte kunna varva ner. Den känslan har tagit ny fart nu efter 2 veckor nykter.

Vad skönt att du fick komma ut och röra på dig. Promenader är också bra ?

Nu kommer kvällen och då brukar suget bli intensivt. Jag känner mig lugn ikväll men vill påminna om hur gott kaffet kommer smaka imorgon för den som just nu känner att det är tufft!
Imorgon är det dags för jobb igen efter att varit ledig en del. Är inte van vid att gå upp så tidigt längre så risk finns att man kommer vara extra trött imorgon efter jobbet. Jag ska INTE pigga upp mig själv med vin imorgon ??

Är ny här...som så många andra vid denna tid på året....inget nyårslöfte bakom...mer en innerlig trötthet på att ägna så mycket energi åt alkohol och rus...
Har ett toppjobb., vuxna barn, bra bostad...är förvisso singel men det gör inte min lycka...möjligen skapar det möjlighet till just...drickande...
Det pratas mycket om att nå botten...menar man då sin personliga botten?

Jag har ingen dålig barndom...möjligen dåliga gener...mina föräldrar insjuknade först på äldre dar i alkoholism...
Så jag har sett dess baksida...och är livrädd för den...

Dricker...eller drack just nu...mellan 8-12 flaskor vin i veckan...men oftast nyktra dagar sön-onsdag...

Har alltid funderat på om suget efter alkohol känns lika för alla?

Mitt sitter som en stressande känsla, en oro, från övre bröstkorgen och uppåt...sticker lite ut i käkbenet för att landa i tungan...antingen levern som skickar ut något...för har en tunga som känns som man tryckt i sig en påse supersurt godis....

Har aldrig fått ångest av mitt drickande..och blir sällan bakis...skickar inga sms eller ringer i telefon på fyllan...utan ingen vet om mitt problem....
Är bara sjukt trött på att planera och upprätthålla den här livsstilen...om det nu kan kallas det...

Planera när man ska dricka, var man ska inhandla vinet (vilken stad), se till att man har så man klarar sig, stödköpa mer om det inte räcker, och se till att ingen stör en...

Går så otroligt mycket tid och ork till det här...

Mest av allt hatar jag suget...att faktiskt känna det konstant...går ju över efter några dagar...men när man bara rullar på vecka efter vecka så blir det något man lever med...

Har inte druckit något sen nyårsafton så är inne på dag 3...
Vet inte vad jag vill med det här...men är verkligen livrädd för att förlora allt jag har...att Monstret verkligen kliver in o tar över...

Så vilar i att jag inte dricker just nu...Vill bli kvitt känslan...suget...

Hur känns det för er?
// Viol66

Ja jag såg det. Det är sjukt att jag mår så här 2 veckor efter stopp. Men jag tror jag har lite diagnoser med. Medicinerat så mycket med alkoholen så nu brakar jag ihop för jag får ingen paus i känslorna.

Skönt när man kan göra precis vad man känner för.? Själv har jag putsat klart väggarna i rummet jag håller på att renovera. Jobbigt, men jag kände för att göra det i dag. Nykomlingar ja, oj vilken aktivitet det är. Man lider ju lite när man läser hur de har det, minns hur det var. Där vill vi inte hamna igen! ?

Ha en go kväll! Kram ?

Tack FinaLisa!
Fortsatt lugnt och nyktert här. Tanken har susar förbi några gånger. Hade köpt vin
till en annan till nyår och den stod hemma hos oss. Tanken slog mig att den stod där och att jag nog skulle kunna dricka upp den och ersätta den så att ingen märkte, men jag orkade inte agera på tanken. Har haft möjlighet att ta några klunkar av öppnade flaskor, men låtit bli. Har inte velat ha.
Tidigare var tiden från tanke till handling när det gällde just alkohol väldigt kort. Från tanke till handling vad gällde annat var däremot längre. Nu är det tvärtom. Inte så trögt att komma igång med och göra andra saker, men betänketid när det gälller a. Så mycket bättre såhär. Jag känner sig lite nöjdare med mig själv nuförtiden.
Ha det bra allihop!

Hur man i allmänhet kan se på livet och sig själv är några inspirerande timmar dessa:

Youtube
Björn Natthiko Lindblad - Draken
Föreställningen heter Nyklar till Frihet

Youtube
Framgpngspoden avsnittet med Kaj Pollack

Poden
Björn & Navid - alla deras fina och innerliga samtal

Detta ovan har hjälpt mig att komma ett steg närmare, tex att bli medlem här... alldeles nyss. Darrigt!

Visst är det härligt här! Och nu kom du och vi är ännu fler ?

Berätta varför du slutar. Eller vad du ser framemot ? ha en fin dag!

//Mary

Kennie. Precis så är det. När min ex partner var påverkad och onykter förlorade han körkortet, sin familj, sina vänner och sin partner och gjorde dessutom en onykter kvinna gravid med ett barn som föddes utan hans vetskap. Ändå kan han inte avstå missbruk. När han konfronteras säger han bara, jag vill inte sluta. Jag vill inte ta något ansvar. Kan inte hitta en enda positiv sak med missbruk. Det skapar kaos inne i individen och runt omkring individen. Thats about it.

Du har säkert läst att du inte är ensam med "världens längsta dag"! Lite komiskt hur just dag 3 för mig är alltid värst. Men jag kan låta bli att dricka på veckorna och då är det inget fel på onsdagar. Det måste handla om att vi vet att vi aldrig mer ska dricka. Eller jag vet inte. Men vill bara säga att du går genom något som många andra just nu ❤ stå ut
/Mary

Den här dagen känns oändlig. Tar aldrig slut. Just nu överlever jag bara. Har inget liv. Min kompis som körde mig igår ska följa med till läkaren imorgon med. Denna gång ska hon följa med in. Om jag inte får hjälp imorgon så vet jag faktiskt inte hur jag ska klara mig.

Här städas det med och jag har burit ut alla flaskor o boxar till återvinningen. Fylls av en olustkänsla att se eländet. Tänker på vad det gör med kroppen. Usch.. Men nu är det en ny tid.
Har gått bra hittills (på dag 3) men känns som allvaret börjar nu.. Helst när vanan är starkt att koppla bort stress med vin.

Vad har ni för planer för att ta er igenom första veckorna? Tycker det går bra 2 -3 v men sen har jag lyckats lura mig själv igen. När man börjar känna sig stark och mer energifylld igen så trillar jag dit.

Hur har det sett ut för er?