Senaste kommentarerna i forumet

Löpning är ett perfekt sätt att bota rastlösheten och maximera måbrahormonerna endorfin!

Kram ?

Jag har tidigare skrivit en tråd här men jag kör en kort presentation igen här ? jag är en kvinna 30+ som lever med min man och två barn. Jag har druckit ca 2-3 dagar i veckan i några års tid men nu är det dags för förändring.
Idag är det dag tre på min resa. Ångesten är fortfarande närvarande men jag är mer klar i huvudet idag. Hoppas det finns fler som vill följas åt! Nu ska jag faktiskt dra på mig mina löparskorna för en joggingtur! Lusten finns inte men jag vet att det känns mycket bättre efteråt ?

Städar jag också, har lite mer energi än vanligt (trots ”bara” dag 2), men njuter av dagen idag. Den kommer bli toppenbra! ?

Åt dina härliga inlägg! Tack för dem och hoppas din dag blir fin ?

Måste bara skriva av mig lite igen. Om det inte vore så tragiskt vore det faktist komiskt, jag skulle kunna göra ett manus och göra en miljonfilm om detta. För en vecka sedan, när jag lagade lunchen och hon fick ett utbrott för att jag lagade maten felaktigt följt av påhopp efter påhopp och försök att vända barnen emot mig. Vad gjorde jag för fel? Vi skulle äta varma mackor, jag förberedde dem och satte in dem i ugnen, jag skulle ha rostat dem först och sedan bara grilla osten. Big deal, både och är ätbart men inte enligt henne då endast hennes sätt är rätt. Jag kan nästan inte sluta skratta i allt elände att jag blev kallad dum i huvudet, värdelös etc för att ha gjort varma mackor på "fel" sätt. Sedan dess har jag förstås strejkat så hon har fått laga all mat, nu vid lunchen har hon gått runt och beklagat sig för barnen att hon får laga all mat och att jag gör ingenting. Sitter här och småskrattar år hennes patetiska försök att reta upp mig, som man bäddar får man ligga. Jag har inget emot att laga maten men inte när hon är närvarande. För ett år sedan hade jag nog börjat bråka om detta, men inte nu. Jag kan se vad hon gör och jag bryr mig uppriktigt inte vad hon tycker om mig.

I morse vaknade jag med huvudvärk. Jag ryckte till och tänkte att hur mycket drack jag igår? Efter bara ett par sekunder kom jag på att jag drack ju ingenting! Att vakna med huvudvärk är aldrig trevligt, men att nöjt kunna konstatera att den beror i alla fall inte på bakfylla, det känns väldigt bra.
Idag kommer jag att lägga ännu en nykter dag till protokollet.
Kram på er alla kämpar där ute!

Skriv, skriv och skriv. Även om det inte alltid syns, vi ser dig. Vi hör ditt lidande och tror på dig. Vi är många här idag som skakar av ångest och vill veta när helvetet tar slut. Men vi vet bara att den tar slut. Beroende på hur länge och mycket man druckit tar det olika tid.

Vi borde kanske titta på Netflix. Något ihop. Sedan kommentera vad vi har sett? Har du en tips vad du kan rekommendera? Jag får ångest av att försöka välja...

Och blir det riktigt illa, ja då åker du in igen.
//
❤ Mary

Vikten. Hoppas på att gå ner några kilo! Sen unna mig något nytt klädesplagg när jag också sparar pengar? Perfekt ?

Vikt idag: 73,6
Målvikten är 65 kg. Inser att träning och kost också spelar roll, men hoppas på att ingen alkohol ger mig bra motivation!

Fast jag hatar ju att träna... är en riktig soffpotatis ?

Nåja, en sak i taget, en dag i taget. Idag ingen alkohol, sen får jag se vad jag väljer imorgon. Känner mig iaf riktigt pepp på vinsterna detta kan föra med sig!

Hoppas på få mer energi också, inte vara så förbenat trött hela tiden...

Hade systemet varit öppet idag hade jag nog druckit. Är så knäckt av att jag inte fick hjälp när jag är som mest sårbar. Känns inte som jag är värd att må bra. Som jag kan ge upp. Allt känns meningslöst.

Vissa perioder går det bra, du är inte i så stort behov av forumet.. Men andra perioder (som just nu) snubblar du och behöver draghjälp.
FinaLisa läs lite i dina trådar. Du har skrivit allt för dig och oss andra för att vi ska komma ihåg hur resan har varit. Glöm inte hur bra vi mådde. Det var rena lyckan att kunna fira på 10 dagar, 30 dagar och ja, 50 dagar!!! Så coolt det var. Kan vi inte köra igen. Du kommer inte ångra dig.
Jag vet att man ska kämpa 1 dag eller 1 minut åt gången. Men jag behöver en morot, en målbild. Och en partner in crime ❤????
Idag är jag nyckter ❤?

Även om vi inte har liknande uppväxt, så känner jag igen mig i din beskrivning från när jag själv var 20-25 år. Tänk om jag hade varit lika stark som du och sökt efter hjälp och stöd, eller ens insett att mitt agerande inte är okej. Min tanke var väl att de flesta blir så där fulla, men när man ser tillbaka så var det inte så.

Jag har aldrig haft någon offknapp vad gäller A och när jag var 20-25 och var ute mycket, så gjorde jag saker som jag inte ville, jag blev utnyttjad. Nu har jag fått reda på att jag bl.a. har ADHD (ADD) så det har sina förklaringar varför det blev som det blev men det jag vill få sagt är att snälla - för din skull, ta tag i detta nu. För det kommer inte bli bättre.

När jag var 20-25 så kunde jag inte tänka mig att ta ett glas vin, en öl eller dricka i min ensamhet. Det var otänkbart, till den dagen som det inte var det :( Och när man kommer dit, då blir det 1000 gånger svårare att bryta, eller ändra vanorna.

Stor kram.

Ja, jag skrev ju att jag skulle vara helt nykter både Nyår och hos morsan igår, men så blev det inte. På Nyår drack jag ett glas bubbel som välkomstdrink samt tre öl under hela kvällen, ca 10-12 timmar. Jag har kommit överens med min fru om att berätta om mitt problem för de närmaste, men i övrigt har jag bara lagt ut på FB om att det ska bli mindre alkohol för mig 2021. Jag kommer att fortsätta med min plan om att ha en vit tremånadersperiod nu fram till april. Mitt mål är inte att sluta dricka helt men att kunna hantera det som på nyårsafton, dvs kunna dricka utan att känna tvång eller sug efter en till och en till och en till...

Nyår gick ändå bra tycker jag. Jag tackade nej till både vin och wiskey och hade t o m en oöppnad öl med mig hem på natten. Vet inte när det hände sist, och förr hade jag för det första tagit med mig fler öl, tackat ja till det som bjöds samt inte tagit med mig alkohol hem utan sett till att dricka upp det under kvällen. Jag kände aldrig nåt tvång eller nån press från någon om att dricka mer än vad jag gjorde och det var jätteskönt att vakna dagen efter och fortfarande ha koll på allt. Det är så här jag vill ha det - det räcker ju för mig. :-)

I går var vi på middag hos morsan och det gick också bra - jag körde och var alltså nykter. Jag hade ringt och berättat för henne om mitt problem tidigare i veckan och sagt att jag har tagit kontakt med alkohollinjen, och hon sa såklart att hon tycker det är förståndigt gjort av mig. De hade uppmärksammat att jag ibland drack lite väl häftigt (dvs kanske båda snabbt och mycket) så det är ju så att de har sett på mig att allt inte är helt OK. Igår dracks det allt möjligt - öl, vin, snaps, sprit - men jag kände inte alls att jag saknade det, och att vakna först av alla i familjen - utan minnesluckor eller att vara helt seg i kroppen - känns fantastiskt. Jag ska snart dra på mig löpardojjorna och ge mig ut en timme och springa.

Det som inte känns helt bra är väl några saker:
- Var jag dum som drack på Nyår? Även om det gick bra och det var mitt eget beslut?
- Jag fick aldrig chans att berätta för brorsan igår om mitt problem, även om jag gissar att även han har fattat hur det ligger till för mig. Innan jag sticker ut ska jag skicka ett sms till honom och hans fru så de också vet. Jag känner själv att jag behöver berätta för honom så att alla korten ligger på bordet. Både jag och morsan tycker att även han dricker för mycket, även om han aldrig är den som craschar, och igår blev han ju som vanligt lite (små)full.
- Det känns lite som att min fru är på mig lite grann, och nästan vill straffa mig. I natt innan vi gick och lade oss så frågade hon vad brorsan sa när jag berättade. Jag sa att jag inte hittade tillfälle att berätta om det (och vi var verkligen aldrig ensamma och jag ville inte berätta om det när han var smålullig) och då kändes det som att hon blev kall och sur och tvär. Jag sa att hon inte skulle oroa sig för jag kommer att berätta om det, men det verkar som om det är viktigt för henne att jag berättar för honom om det. Och hon har ju en poäng - att inte berätta är ju att fortsätta smussla med det så jag kan ändå förstå att hon kanske är lite orolig. Men vad jag känner är att hon inte är nåt stöd för mig utan istället ger mig ännu mer dåligt samvete för att jag drack för mycket på julafton. Det dåliga samvetet infinner ju sig alltid så hon behöver inte spä på det. Ibland tänker jag att om det nu är en sjukdom, ska man då bli bestraffad för sina misstag? Finns det inget utrymme för misstag längre? Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? Vi lever för tillfället inte som man och fru. Det blir ett pliktskyldigast "godnatt och sov gott" när vi går och lägger oss eller så ta en av oss soffan...

Är det vanligt att känna som jag gör just nu? Jag tänker att jag kan ju såklart inte använda mig av det faktum att alkoholism är en sjukdom för att fortsätta dricka för mycket och fortsätta begå misstag efter misstag. Jag har ju ansvar för mina handlingar. Är det nåt sätt för en alkoholist att försöka skjuta ifrån sig ansvaret? Är det någon som har erfarenhet av detta tidigare så skriv gärna i tråden.

Tack för alla kloka och vänliga kommentarer - de betyder mycket för mig. Kämpa på alla - låt oss göra 2021 till vårt år, vårt bättre nyktrare år! Kramar till er alla <3

Såg en positiv och upplyftande dokumentär på Youtube som jag vill tipsa om.

Club Sobriety: A Documentary About Being Alcohol Free

Keep up the good work?
⚘

Hej
Jag har nog en lång resa framöver för att våga vara den jag vill vara.
Men nykterhet är ett måste för att komma vidare.
Det jag känner att nykterheten gett mig som hjälper är att jag är mycket lugnare, oroar mig mindre. Inga katastroftankar när saker går fel.
Tror det hjälpt mig att våga stå på mig mer☺
Kram⚘

Suck, inget blev som jag ville? Mina känslor gick inte att hantera i går förmiddag då jag blev så arg och besviken!!?
Så det blev tyvärr en sväng till Systemet iallafall...
Grrr...☹️

Nu så kommer tanken på att dricka även på trettondagsafton, fan vad tröttsamt detta är!!!
Fattar ni, två dagar innan sätter fanskapet ? igång och planerar!!

Kram ?☹️?

Någon här med barn som lämnat en alkoholist och behövt kämpa i rätten för att få barnet/barnen på heltid och vunnit?
Vad krävs?

Hej!
Känner igen mig i mycket av det du skriver. Du är inte ensam.
Jag har också problem med att när jag väl dricker kan jag inte sluta. Jag dricker mig redlös. Men bara om jag börjar. Har inget problem med att vara nykter under vardagar. Det är det där första glaset som ställer till det.
Jag har samma problem som du beskriver, att jag blir helt självisk och försätter mig i farliga situationer och skadar mig själv. Jag har fina värderingar som nykter, vet vad som är rätt och fel men när jag dricker så försvinner dessa.
Jag försökte i många många år att dricka kontrollerat, att bara dricka ett par glas osv men till slut blev det ändå alltid för mycket. Jag har precis som du ett arv av alkoholism.
Det tog lång tid innan jag kunde acceptera att jag faktiskt inte mår bra av alkohol, att det är inte något för mig, det är redan förutbestämt på det genetiska planet. Till slut accepterade jag att det bästa för mig var att sluta dricka helt. Det var ändå inte roligt att hela kvällen gick åt att fokusera på alkoholen och hur jag kunde stanna i lagom tid.
För mig kom faktiskt vändningen när jag hittade alkoholhjälpen, gjorde programmet och kunde läsa allas olika forum, och på så sätt kände att jag inte var ensam. Det gav mig mod och styrka till att sluta dricka. Nu har jag inte rört en droppe alkohol på 3 månader och jag mår jättebra av det.
Det faktum att du kommit hit och har insikt om ditt problem är en jättebra början! <3
Det Kennie skriver är jättebra råd och jag instämmer helt!

Tack Sisyfos ? Det var ganska jobbiga veckor. Man känner sig ju som ondskan definierad när man brassar på som ett (pyttelitet, men mycket ilsket) ånglok tvärt emot allas förväntningar. Jag tröstade mig med att tänka att min omedgörlighet skulle leda till en bättre arbetsmiljö för alla i slutänden. Och så blev det ju. Samtidigt blir jag förbannad över lärarkollegiets mesproppighet. Om folk bara kunde lägga den gränslösa altruismen på hyllan skulle yrket inte vara så ohållbart som det är. En slags inbördes tävlan gällande vem som kan vara mest självuppoffrande å kallets vägnar är allestädes pågående. Man bryter mot alla gällande normer när man definierar professionella gränser för sin yrkesroll. Bara en sådan sak som att påstå att ”Tyvärr, det ingår inte i undervisningsuppdraget att tvätta fönster, så vill ni att de ska vara rena får ni hyra in städservice värd namnet” sätter igång kacklet... Om du inte gör det, så ”måste” ju någon annan stackars överarbetad lärare göra det... Nej. Nej. Nej. Jag menar bestämt att om jag inte gör det så förblir det ogjort. Precis som det ska vara. Tills en person vars faktiska arbetsuppgift det är gör det. De personerna lyser tyvärr med sin frånvara, och kommer så att göra tills ALLA självplågande martyrer lär sig att definiera gränserna runt sitt uppdrag. Just nu är det bara jag, där jag jobbar, men hoppeligen tar andra efter så sakteliga... Eller så får jag leva med att vara den bespottade normbrytaren. Det är OK. Jag är inte så jäkla förtjust i ”dem” heller för tillfället ? Men nöjd med mig själv och resultatet av de kamper jag väljer att ta, det är jag ?

Det slog mig att jag inte är nervös inför att gubben kommer på middag ikväll.

Minnet vaknade över hur nervös jag brukar vara varje gång jag drar igång en ny nykterhet. "VAD ska jag säga för att förklara att jag inte vill dricka vin till middagen???"

Jag behöver ju bara säga att jag inte vill ha.

Hur svårt kan det vara? Han tjatar ju aldrig. Ifrågasätter aldrig. Min bästa och mest älskade gubbe!

Nykter idag och ikväll. Det blir bra.

Hej Berra. Har följt dig det senaste året och läst igenom hela din tråd. Mycket inspirerande och tankeväckande.
Hoppas du tillfrisknar snart.
God fortsättning.

här på forumet förut "Saker att göra när man inte dricker".

Hittar den inte nu, men kommer ihåg att den var så bra. Hittade tips där på mycket som kunde bota rastlöshet och slå ihjäl tid som "blir över" det första när man slutar dricka.

Kanske kan vi skriva en egen lista för att vara förberedda?

Eller är den någon som vet om lista finns någonstans fortfarande?

Grattis till din nykterhet, gläds med dig över din framgång! <3 Du skriver mycket klokt, varför skulle man vilja dricka kontrollerat oavsett när alkoholen är så pass giftig som den är?
Jag instämmer verkligen i det där med att inte gilla konflikter och att man alltid vill göra alla andra glada, även om det blir på ens egna bekostnad.
Har tiden gjort sitt eller har du några tips för att bli mer motståndskraftig mot sociala påtryckningar?

Pengar. Vad jag kan spara pengar när jag slutar dricka!

Kollade precis i min bankapp, går att se exakt hur mycket jag spenderar på Systemet varje månad. Mellan 2.000 och 2.500! Herre min...

Nu är det sluthandlat! Mina barn ska få de pengarna på sitt sparkonto. Punkt.

Dag 2 idag ☺️?

Igår drack jag 15 öl. 8 stark och 7 folköl. Inte särskilt normalt. Hemma. Själv. Drack varken den 31a eller 1a, därav mängden som fanns hemma. Så, hur mår jag idag? Inte så farligt faktiskt. Är så van att vara sliten.
När jag varit vit några dagar mår jag fantastiskt bra. Och då finns det ju inget bättre än att kröka lite. Så fungerar min hjärna. Ju bättre humör och ju mer energi jag får, desto större blir lusten.
Har gjort allt man ska och kan under åren. Iofs har jag inte lagt in mig men allt annat. Antabus, Naltrexon, AA mm. Piller och psykologi. Gick på kbt.
Jag har förändrat mitt drickande. Förr blev jag opålitlig, knäpp, oskön. Det blir jag aldrig längre. Kan t.o.m. märka och förstå att jag är full när jag är full. Kan lägga band på mig. Men när det blir som igår, finns ingen broms. Allt ska ta slut.
Det här kommer bli min skriva-av-mig-hörna. Kan nog bli givande. Ikväll blir det antabus. Vill vara vit till påsk. Borde klara det.
Trevlig söndag till dig som kanske läser det här.

Hos mig väntar den ännu...
Gubben kommer till middag ikväll igen. Jag ska inte göra som på nyårsafton iaf.

Jag snor lite energi från ditt inlägg Pixie och drar igång med städning strax :-).
Blir det trist sätter jag på nå'n podd.

Kram!