Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst, och upplevt själv faktiskt, att ens personlighet blir lite mer koncentrerad som nykter. Du blir inte någon annan, du blir bara lite mer av dig själv. Jag, som är otroligt social och kontaktsökande och skulle kunna få en betongvägg att småprata tror jag, är fortfarande likadan. Men när andra dricker och jag är nykter så är jag fortsatt lyhörd på min omgivning, och det var jag inte när jag drack.

Om du till din personlighet är ”tråkig” även annars, så blir du det även i nykterheten förstås. Men då är det din personlighet du ska jobba på. Skyll inte på alkoholen. Inget blir roligare än man gör sig.

Kram ?

Känner igen mig i det du skriver, att man blir lite tråkig utan alkohol. Själv har jag hållit upp nu i drygt 2 månader och min tanke är att sluta helt. Har under hela mitt liv haft problem med alkoholen. I min ungdom blev jag alltid fullast och under åren så tänkte jag alltid att jag inte ska dricka så mkt men så blev det aldrig. Dricker alltid mer än jag tänkt mig. Ångesten kommer som ett brev på posten osv osv. Under senare år drack jag varje dag. Mer eller mindre. Nu är jag 50+ och har försökt hundratals gånger att sluta dricka men aldrig lyckats.
Men nu känns det som jag är redo. Vågar tom släppa det här med ”en dag i taget” och säga att nu slutar jag för ”alltid”.Alkoholen har sabbat mitt liv tillräckligt.
Allt jag ångrar i mitt liv har jag gjort med alkohol i kroppen.
Men ska komma till saken om att man blir lite tråkig utan alkohol.
Just nu så tror jag att jag upplevs lite tråkig främst för min familj. Jag sover extra mycket, läser alkoholrelaterade böcker, lyssnar på poddar, osv. Har ett större behov att få vara mer för mig själv.
Jag slukar allt i min väg för att befästa mitt beslut.
Vid middagen när de andra dricker och blir lite glada är jag nog mer tyst just nu, men jag tänker att det måste få vara så. Det är en stor förändring både för kropp och psyke att sluta dricka.
Man blir lite förändrad. Men till det positiva. Tycker jag iallafall.
Jag pratar rätt mycket redan som nykter och med alkohol i kroppen så babblar jag på ännu mer. Många gånger ångrar jag vad som slinker ut ur min mun. Nu pratar jag ju mindre men har ju iallafall full kontroll över mina ord. Jag är en sån person som tänker mer på vad andra tycker och kör ofta över mig själv just därför. Nu tänker jag fokusera bara på mig själv och då får faktiskt andra tycka vad dom vill. Upplevs jag som tråkig så får det vara så.
Bra att du hittat hit, det är ett stort steg.
Lycka till!

Jag skulle deltagit i träffen om jag fått inbjudan. Kanske det var tänkt som en mer sluten träff för vissa individer. Jag hade alla fall varit intresserad av att delta. Jag sitter hemma på heltid och jobbar strax söder om Globen. Har inte varit på mitt kontor sedan den 11/3-2020. För mig är alla tillfällen med social interaktion viktig i dessa tider.
/Mrx

Jag skulle deltagit i träffen om jag fått inbjudan. Kanske det var tänkt som en mer sluten träff för vissa individer. Jag hade alla fall varit intresserad av att delta. Jag sitter hemma på heltid och jobbar strax söder om Globen. Har inte varit på mitt kontor sedan den 11/3-2020. För mig är alla tillfällen med social interaktion viktig i dessa tider.
/Mrx

När man har så pass mycket ångest som du så behöver man göra allt för att hjälpa sig själv. Tro mig, att använda mediciner kan vara bra men inte tillräckligt. Mediciner i övrigt hjälper inte med själva problemet - dvs. det som skapar ångesten utan dem bara dämpar ångest. Ångest = med mycket känslor som inte längre kan hantera.

Jag råder dig, och min råd kommer verkligen från mitt hjärta <3 , att varje dag gå på AA möte, och helst inte en sådan utan två, för att fysiskt träffa människor där många av dem är eller har varit i precis samma situation som du är idag, nämligen ångestrelaterade problem kopplade till bland annat alkoholanvändning. Att få träffa andra, nyktra, och många gånger med liknande problem människor hjälper otroligt mycket - är min erfarenhet. Gå ditt och berätta om vad du känner då det bara att prata om vad man känner kan vara till hjälp att känslor "lägger sig", så att säga... Vill du gråta när du pratar så går det alldeles utmärk där, ingen komma tycka dålig om dig. Snarare tvärtom <3

https://www.aa.se/medlemmar/aktuellt/nykomlingar-valkomna-trots-corona

Lycka till <3

Så rätt Se klart.
Vet inte hur många gånger jag gått på avtackningar och firanden trots att jag egentligen inte vill. Är orolig att den som står i centrum inte ska känna sig sedd och sliter med att skapa feststämning. Trots att jag inte trivs och egentligen vill gå hem.
Fast jag vet inte om det är dessa tillfällen som orsakar mina alkoholvanor, men det är en reflektion och en av de saker som kan vara en fallgrop för mig.
Tror någon annan får ta över som feststämnings-höjare framöver.

My72:
Kul att du också finns med ?

Jag tror jag gillar att vara ledig lite för mycket just nu. Det var länge sedan jag verkligen njöt av att vara ledig och mådde bra. Brukar ofta få en dipp (bli lite deppig) efter någon vecka av semester och ledighet. Nu har det gått 2 veckor. Jag jobbade dock ett par dagar hemifrån men det var de lugnaste dagarna i mannaminne, fanns tillgänglig och satt och skrev och bollade på ett projekt som jag vill ta tag i när mer tid finns.

Jag tror verkligen att jag bara behöver vara ledig just nu, inte ha några måsten. Annars brukar jag alltid känna en press att göra olika saker, renovera det sista i gamla lägenheten (som jag fortfarande inte har sålt år senare), sälja saker på tradera, umgås med folk, organisera, städa... osv.

Jag vet att de flesta inte har den möjligheten då man kanske har familj och måste vara vuxen. Men för mig, med min funktionsvariation så är det nog perfekt att vara själv, så jag helt och fullt kan ägna mig år mitt ingenting utan att känna att det påverkar någon eller något annat. Det är nog därför jag föredrar att vara själv, gillar ju inte ensamheten jämt - men tanken att någon annan ska vara beroende av mig, ha ihållande förväntningar på mig, som jag måste anpassa mig för - bara tanken ger mig panikångest.

Jag är nog bara så van att vara själv nu för tiden. Förr så ville jag jättegärna hitta någon (även om jag inte visste hur), men när jag väl fann någon eller någon fann mig snarare så anpassade jag bort mig själv. Jag är ju en allt eller inget-människa och har svårt att läsa av vad andra vill (har jag förstått). Därför anpassar jag mig till den bästa bilden, till allt det en människa någonsin kan önska. Det tar energi, det är ju skådespeleri på hög nivå. Men det är ju just det jag har gjort i alla sociala interaktioner i hela mitt liv (om än omedvetet) pga. min autism. Jag har inte ens vetat att jag anpassat mig för andra, jag som är så reflekterande kunde inte se det. Nu ser jag det, och det känns som att jag har blivit det totala motsatta. Jag är mig själv (förutom på jobbet) och vill inte anpassa mig efter någon, jag vill vara mitt genuina själv. Jag har inte funnit någon ännu som är som jag, eller som vill följa en sån som jag - helt och fullt. Men jag letar ju inte heller...

Nu blev det mest massa svammel med massa reflektioner såsom på ett kuratorssamtal. Men det är läkande och ögonöppnande, så varför inte.

Jag har dock en till tanke kring detta som tar upp för mycket av min tid. Vi människor är ju flockdjur, och vem man än pratar med, vare sig det är en kurator, psykolog... så säger alla att alla människor vill ha en tvåsamhet. Men jag vet inte om jag vill det!? Känner jag att jag borde vilja ha det för att samhället säger det, för att alla andra runt mig säger att det är det som jag borde vilja ha!? Är jag skadad från dåliga erfarenheter!?

Å ena sidan så trivs jag bäst själv, då jag får göra mina saker som jag beskrivit ovan. Det kanske är annorlunda för personer med autism, vi kanske inte har samma behov av det!? Men jag vet ju folk med autism som har förhållande, så det kanske bara är en ursäkt för mig.

Å andra sidan så kanske jag bara har flytt från detta så länge och begravt det så djupt. Att jag stängt av tanken om tvåsamhet. Jag vet att detta var mer jobbigt för mig för några år sedan, men jag har mer och mer accepterat att mitt liv kommer levas i ensamheten. Så ljuger jag bara för mig själv? Vill jag egentligen detta undermedvetet? Men är det värt att undersöka mer, för om jag just nu känner mig okej med det faktum att jag inte är ämnad att ha någon - skulle det bara blir jobbigt och ledsamt om jag kom på det motsatta med fortfarande inte har redskapen för att göra något åt det.

Jag tror detta är olika för alla, och har man min funktionsvariation så blir det extra svårt på många sätt. Att jag även har levt ensam hela mitt vuxna liv och är ensambarn måste med göra sitt. Jag (och mina föräldrar) har hela livet trott att mina autistiska drag kom från att jag var bortskämd, vilket jag var - men det var väl genom att allt anpassades efter mig som mitt liv ändå blev så lyckat. Det gick bra i skolan, aldrig mobbad, aldrig några direkta problem som syntes för andra. Men blev det så bra egentligen!?

Jag är nyfiken på dessa tankar om ensamheten, tvåsamheten.. men vet inte riktigt vem jag skulle kunna diskutera den med!? Jag skulle lugnt kunna prata med någon i min närhet om detta, men utan att låta högmodig,
så fattar sig inte de på mina tankar och kan inte eller gillar inte att diskutera och reflektera kring såna här frågor.

Jag märke så tydligt att folk runtomkring mig inte vill diskutera saker. Ska något diskuteras ska det ske snabbt, och subjektivt. Folk har så svårt att se olika synvinklar. De blir ofta arga eller irriterade när man påpekar det och att det finns olika sidor. Jag säger ofta emot min och andras uppfattning bara för att visa olika synvinklar, men är noga med att uttrycka att det inte är min subjektiva åsikt. Det brukar inte vara populärt på möten. Men i tvåpartssamtal tror jag det gör mig till en väldigt bra samtalsledare och jag är (ursäkta skryt) skicklig inom samtalsmetodik, jag är duktig på att få fram det djupa under mina vägledningssamtal på mitt jobb (men även privat). Detta genom att jag kan ställa objektiva frågor, frågor utanför boxen. Inte bara från mitt perspektiv. Men mänskligt beteende, filosofi, sociologi och psykologi är ju några av mina specialintressen (vilket är lyckosamt just vid autism då det även kan nyttas praktiskt).

Jag önskar att jag kunde hitta någon att diskutera såna här saker med, någon som jag inte behövde betala för att kunna göra det med, alltså jag känner inte att jag behöver prata med en psykolog. Men jag vill få saker förklarat, förstå saker in i minsta detalj och hitta sanningen. Jag vill fundera, reflektera och jag trivs så bra i de samtalen, då jag kan se olika perspektiv. Men var kan jag hitta detta? Det får jag reflektera kring ;)

Just ja, fortfarande samma känsla gällande A som i går. Jippi för det!

Jag blir så glad varje gång en kändis outar att hen slutat dricka. Kändisar går ju omedvetet runt som nykterhetsambassadörer hela dagarna och det gillar jag. Mest gillar jag Ellen Bergström, för att hon är ung tjej och förhoppningsvis indirekt kan få andra unga tjejer att sätta stopp innan det går åt helvete. Hon är dessutom superskön och väldigt rolig. Lååångt ifrån en tråkig nykterist. Jag brinner ju lite extra för unga tjejer som ni vet. Det är nog ”storasystern” i mig. Som ensambarn får man hitta sina egna småsyskon.

Den som nu på Instagram har outat sin nykterhet är kändismäklaren Fredrik Eklund, verksam i USA. Han har tydligen ett eget vinmärke också, vilket är lite ironiskt. Han är nykter dag 78, så han är hyfsat tidigt ute med nyheten också. Men sådana nyheter känns ju extra trevliga att dela med sig av på det nya årets första dag förstås. Känner jag honom rätt, han är ruggigt transparent med sitt liv och har till och med en egen reality-serie, så kommer han att stå på barrikaderna för nykterheten ihop med oss andra. Ska bli spännande att se om han skrotar sitt vinmärke tex.

Om någon undrar förresten så behöver ni inte vara oroliga för mig, med tanke på min jobbsituation. Jag mår bra faktiskt, är mest arg. Min nuvarande stabilitet när det stormar så här hårt kan jag nog tacka nykterheten för. Och genom nykterheten indirekt min förbättrade förmåga att fokusera på nu, nu, nu.

Den här typen av stress är dessutom inte skadlig på samma sätt. Om man köttar järnet och sen blir klar så är slutresultatet liksom belöning nog. Men den stressen där man aldrig blir klar, där man tenderar att tänka på allt man inte har gjort istället för allt man har gjort, är mycket mer skadlig. Nästa vecka ska jag göra två arbetsuppgifter, som tar max totalt en arbetsdag. Annars ska jag vara LEDIG.

Idag ska jag åka och köpa möbler med min yngsta dotter ? Jag har spanat in en soffa och ett bord med fyra stolar som jag tror skulle passa i hennes nya lägenhet. Hennes pappa ska möta upp oss också. Vi kan behöva en bromskloss. Både jag och dottern är galet impulsiva ”Den tar vi” ? Mammas tjej.

Kram ?

Det är jättesvårt att vara bestämd för det går emot ens natur att inte hjälpa den man älskar/älskat. För mig blev det som en illusion att jag hade ngn slags kontroll tills jag nådde botten och insåg att det inte alls var så. Det enda sättet att bli frisk själv är att ta ansvar för sig själv och hur hårt det än låter så måste alkoholisten själv ta ansvar för att bli nykter och jobba med sin nykterhet. Jag vill inte alls vara för hård, det är inte menat så men det är viktigt för din dotters framtid och val av framtida partner att mönstret bryts. Det krävs styrka för att vara i din situation. Styrkekramar!

Om du har akut ångest kanske du behöver hjälp? Någon i familjen? En vän. Eller ring 112... Kan det hjälpa dig att tänka att du vet att det kommer bättre dagar? Kan du ta en promenad? Ta hand om dig och tänk att din ångest är en signal om att du behöver hjälp. Sök tills du hittar rätt och ge inte upp!

+1 på mycket du skrev i ditt långa kloka inlägg, men på den här meningen blir det +1 i kubik:

”Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.”

Kram ?

Har fortfarande extrem ångest när jag vaknade idag. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte leva så här. Alla tankar bara snurrar. Klarar knappt av att skriva här för jag kan inte fokusera. Kroppen och huvudet är trött och jag mår illa. Just nu undrar jag hur jag ska orka leva om jag inte får kontroll över de här könslorna. Antagligen har jag någon diagnos. Generel ångest sydrom, dystoni. Eller något. Men trots att jag sökt hjälp så många gånger så får jag aldrig riktig hjälp. Ingen som följer upp mig och min medicin. Står på min medicin att man ska ta blodprov regelbundet och följas upp. Ingen läkare har gjort det. Jag försökte gå behandling med terapeut men tyckte verkligen inte om henne och försökte byta. Nej det fick jag inte utan fick bara tider hos samma. Så valde att inte gå mer. Känner inte mycket hopp om att det kommer bli bättre just nu. Inte som jag gjorde första veckan av nykterheten. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. Trots att jag ska träffa en läkare i övermorgon kväll så känns det som en evighet dit. Och vad kommer läkaren kunna göra? Vad kommer beroendecentrum kunna hjälpa med mer en antabus när jag väl får tid där. Just nu är allt mörkt och jag kämpar för att bara orka ta hand om min son.

Tja, tack för tipset. "Jaget och missbrukaren" har jag precis beställd efter tips från dig (Y) :)

Jag delar gärna med det lilla jag vet om både missbruk och beroende utifrån både min roll som terapeut men även som en som har varit "på andra sidan", så att säga ;)

Köpte inget på bolaget vill inte dricka o drack 2 st 6pack 3.5%. Det är ju ändå massa alkohol i. En 3.5% är ju som en 4a snaps om inte mer. Han säger att han inte blir full på det. Nehej ok. Ser det. Han blir ju packad. Jag måste visa dessa siffror hur mycket han druckit på en vecka ca. Typ 4.5 75or. Det är ju jättemycket! Blir jätteorolig han kommer få alkoholskador om han inte redan har det.

Visst är det skönt att vakna klar och pigg i huvudet.

Jag skulle behöva köpa nån ny tröja men tror inte jag ska gå på stan just idag, litar inte på mig själv.

9 dagar nu. Det ska bli 10 idag.
Lördag idag och affärerna (läs Systembolaget) är öppet som vanligt igen. Ska inte utsätta mig för någon lockelse. Är rädd för att jag ska få ett infall och bara gå in genom dörrarna och köpa 2 flaskor vin. Det röda med en cykel på, min favorit. Det är från Chile och jag kallar det för ”cykelvinet”
Ibland köper jag två sådana och en flaska bubbel, då tänker jag att kassörskan tänker att jag ska ha middag för kanske fyra personer. Lite välkomstbubbel och sen dela på två flaskor vin till en god middag.
Sanningen är ju att jag dricker upp allt själv, först vinet och om det inte är nog tar jag bubblet också. Inte till någon god mat, utan dricker oftast fort och dedikerat ibland helt utan mat, för att jag vill ”spara på kalorierna” vilket jävla skämt.

Nej idag ska jag vara nykter. Jag vill vakna fräsch och klar i huvudet, utan skam över vem jag blivit.

Det känns otroligt bra!! Så tacksam och glad?

Jag fattade verkligen inte till hundra procent vilken enorm skillnad det blir på alla plan när man ändrar sitt liv och slutar att dricka.

Allt, verkligen ALLT blir bättre. Man har så mycket ideer om hur tråkigt livet blir osv. Men jag förstod inte riktigt att mitt liv förut cirkulerade runt alkoholen.

Faktum är att jag gör allt så mycket bättre nu när jag inte dricker. Mår helt enkelt bättre, bättre fokus, bättre ork, bättre med tid och lust, bättre relationer till andra, bättre självförtroende och ser bättre ut. Jepp. Jag mår så otroligt mycket bättre. Inte så att jag är bekymmersfri, men jag kan hantera allt på ett helt annat sätt. Förändrat mitt liv, tagit tillbaks det??

Tack för rådet!
Ja det är verkligen svårt att va bestämd. På ett sätt vill man att han ska stanna så att man har koll på vad han gör och på ett sätt så vill man bara att han ska gå. Men jag ska verkligen bli bestämd för det fungerar inte för nån här hemma! Det värsta är att se sina barn bli besvikna på sin pappa gång på gång!
Gott nytt år på dig med kram

Tack Vinäger och FinaLisa för hälsningar❣️

Ja...kraft och ordning i tankedjungeln är verkligen vad som behövs för att klara en dag i taget?? Hur lätt är det inte att dagen före nyårsafton och på själva nyårsafton tänka ”nytt år nystart ..åh vad det ska bli skönt”. För det känns liksom att jag längtar efter nyktra dagar...för att om jag får bort alkoholen från min kropp det är först då jag kommer veta hur kroppen funkar. Tröttheten...huvudvärken...den otroligt spända kroppen....huden....vad händer med detta om jag låter kroppen vila från kroppen?? Men så enkelt är det ju inte för hjärnan....tankarna bryr sig inte ett dugg om att det är ett nytt år...och eftersom det är lördag har de redan börjat spöka lite grann?Så nu gäller det att ha strömmen på⚡️

Vad som var skönt att jag kom t insikt med var....att nästa gång som jag kommer t läkaren....eller t rådgivningscentrum.....då när de lägger huvudet på sned och frågar mig hur mycket jag dricker eller undrar varför jag inte slutat dricka....då jag vanligtvis skäms så jag tror jag dör...då jag håller på att sjunka genom golvet...just då ska jag svara....att hade det inte varit ett beroende....inte så svårt....eller hade haft svaret ...ja då hade jag förmodligen varit nykter!! Men det jag vet är att jag har inte gett upp??

Kram?❣️

...är så viktigt. Varför jag slutade och hur det var då. Återkommer hela tiden dit. Tack Se klart för ditt inlägg i din tråd. Förstår liksom VARFÖR när jag läste sammanfattningen av din resa?

Tack snälla för gratulationer. De värmer så gott i hjärtat❤ Är allt lite upp och ned, mycket att ordna med är det också.

Så oändligt tacksam för nykterheten. Den gör så stor skillnad i livet på precis alla plan. Fortsätter vakna vacker. Finns inte på kartan att jag skall dricka igen. Den skatten vaktar jag.
Nykterhetsarbetet tar aldrig slut. För mig blir alkoholen ALDRIG en bisak. Den var alldeles för viktig för mig och jag litar inte på mitt hjärta. Hjärnan måste vara med i detta, alltid.

Från att jag slutade har det varit lätt. Jag väljer inte på något sätt, beslutet är taget en gång för alla. Inget velande. Beslutet står på stabil grund, och jag fortsätter att förstärka huset på den. Bygger på, bygger till och om. Så det blir snyggare, bekvämare, ännu bättre och starkare?? Finns alltid rum för förbättringar tänker jag?

Heja oss alla!! Kram o go helg!!??

Tack Blenda. ❤Jag fick faktiskt tag i en läkare igår. Det blev just atarax jag ska testa. Har dock tagit det förut och det hjälper inte mycket. Jag fick också en läkartid på måndag för att se om jag behöver ändra i mina antidepressiva. Så får hoppas att det vänder snart.

Önskar jag dig Pilla. Och tack för din gulliga kommentar i min tråd, vilken tur vi har varandra här. Ha en fin dag, kram till dig. ?

Tack för det Vinäger❣️Har sett kontot. Må så gott så kanske vi hörs där??

Kram❤️

@vakna vacker, tack för dina tankar och igenkännig, tänker att vi som haft turen att få det där tillfället/känsla av frid, allting har det med oss, en bärnsten att hålla i. Önskar dig en fin dag! ☕️☕️

Haha.....ja..jag är nästan lika gammal som du....fyllde 58 för ett par veckor sen..så jag tänker att vi båda är 60-talister??

Ja...Domus...jag är ju näst äldst på mitt arbete...så ibland förstår ju inte mina kollegor vad jag pratar om.

Hoppas att du får en bra dag och att det blir som du vill. Jag vill själv vara nykter idag men jag känner redan nu att jag kommer få kämpa med att vara bestämd.

Kram?