Senaste kommentarerna i forumet

Här är vi ett bra gäng som är svinduktiga på att peppa och stötta ? Vi har alla varit på vår första nyktra dag och minns det nästan som igår. Det finns ingen som ångrar att de har slutat dricka. Jag har inte hört talas om någon i alla fall. Tricket är att sig från känslan ”jag bör/får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”. Då blir den nyktra resan så mycket lättare. När man inifrån och ut känner att man faktiskt slipper dricka.

Det är så befriande att slippa all skuld, skam och lögner som drickandet innebär. Det är så befriande att slippa alla timmar av planerande, inköp, supande och bakfylla. Man får otroligt mycket tid över per vecka, som man kan ägna åt mycket roligare saker.

Samtidigt innebär alkoholstoppet att man återfår glädjen och nöjdheten i det vardagliga. Man är inte lika rastlös, man njuter mer av varje stund liksom. Man blir liksom mer chill, tillfreds. Får ökat tålamod både med sig själv och andra.

Är den 1/1 din första nyktra dag?

Kram ?

Har inte heller sett nått om nån digital träff ??‍♀️

Hej. Den bästa hjälpen man kan ge sig själv och alkolisten är att sätta tydliga gränser och hålla i de gränserna. Jag har själv växt upp i medberoende och sökt mig till relationer där jag kunnat fortsätta mitt inlärda mönster men har nu kommit fram till att det viktigaste är att sätta gränser, när man känner sig redo att göra det. Risken är annars att man blir sjuk själv. Mitt råd är att vara öppen och ärlig, berätta att dottern upptäckt att pengarna är borta och att du observerat hans drickande. Det är upp till honom att ta ansvar för sitt drickande och upp till dig vad du accepterar och inte. Det är sent och jag skriver som en kråka men stå på dig och var ärlig mot dig själv och din sambo. Jag gick väldigt fort in i deras förvridna värld för att vara snäll trodde jag men det har inte lett till ngt gott. Jag tappade bara bort mig själv på vägen. Sänder över ett gott nytt år och hoppas på det bästa för er.

När jag var som mest uppe i dejtingcirkusen så hade jag en ständig sms-dialog med någon man, de löste bara av varandra typ. En otroligt stark vana blev det med tiden. Sen slutade jag dejta helt, samtidigt som jag slutade dricka. Lika ofta som jag kände sug efter alkohol i början kände jag sug efter att smsa. Någon. Som ”såg” mig, bekräftade mig. Men den vanan försvann efter ett tag tack och lov. Jag började babbla med er härinne istället ?

Men min poäng är att det kan vara en gammal vana, kombinerad med kontrollbehov. Bra gjort att avhålla dig från att smsa. Fortsätt så, låt perioderna bli längre och längre både för när du smsar och för när du svarar på hans sms. Låt honom tappa kontrollen över dig. Lite i taget så bryter du det beroendet också.

Kram ?

Citadell, du frågade så jag försökte besvara... ;) Att jag inte har svenska som modersmål underlättar inte heller, må jag säga ;) Rätt så kull att skriva med en kollega och lära sig lite hur grejer heter på rätt svenska och nya utryck :)

Men jag tycker att vi pratar samma språk gällande Jaget. Jag tycker också att det splittrade Jaget utvecklas över tid.

Det som jag reagerar över som du skrev, och som jag antigen inte riktig förstår hur du menar, eller inte håller med, är:

"Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget.

Just det: "men i samband med beslutet att inta igen" - kopplad till det "friska" jaget för jag i huve någonting som inte stämmer. För att jag tycker faktiskt att det är så att det är "missbrukar jaget" som BESTÄMMER att man börjar dricka igen. Alltså enligt mig, och hur jag förstår detta, så är det så att missbrukar jaget styr så pass mycket att det "friska" jaget har i storsett inte mycket "att säga". Och även om det "friska" jaget ""gör sitt röst hörd"" ibland, så tar det andra, fulla jaget, över. Ibland direkt, ibland efter ett tid men alltid(tills man går en terapii och börja lära sig och fatta hur det påverkar en).
Det är enligt mig därför att alkoholister som då och då bestämmer sig att: "jag ska aldrig mer dricka igen" klarar av en nykterperiod och sedan faller tillbaka i gamla vanor... Det fulla jaget styr...

ps. kan du kanske tipsa om en eller några bra svenska böcker som beskriver psykologiska beroendemekanismer så tar jag gärna emot tips :)

Gott Nytt förresten!

Det kostar dubbel övertid och helgtillägg. Jag ska ta ut varenda övertidstimme i pengar så att det verkligen kostar företaget mycket pengar. Då kanske min chef förstår det orimliga i hela upplägget. Idag har två lojala kollegor erbjudit sig att hjälpa mig. På en ledig helgdag. Trots att jag sa att jag skulle fixa det själv så att de kunde vara lediga som alla andra. Ingen av oss var schemalagda idag. Men utan deras hjälp hade det blivit minst 4 övertidstimmar till för mig.

Idag hade jag yngsta dottern hemma, och vid sex-halv sju var hon lite irriterad. Men jag kompenserade det genom ett besök på Maxi för att köpa cola och chips och grillad kyckling till middag. Sen tittade vi på filmen ”Bröderna Lejonhjärta” ihop. Hon älskar att titta på film tillsammans ❤️ Hon kommenterar allt som händer, säger nästan varenda replik i förväg, blir arg och upprörd när någon är dum. Värsta showen i tv-soffan.

Nu är jag ledig imorgon, sen ska jag jobba några timmar på söndag också. Sen är jag ledig tre dagar mån-ons. Och jag ska skriva ett riktigt surt avlämningsmail till mina chefskollegor.

Ändå måste jag säga att det känns bättre i år än i fjol jul/nyår. Då var det kaos eftersom vi hade tänkt helt fel med bemanningen då också. Det var i samband med det som jag blev skogstokig på min chef och skällde ut henne inför andra. Det var så vidrigt att stå bredvid och se en kollega rasa ihop inför ögonen, med en månads sjukskrivning som följd, utan att kunna göra ett skit. Nu kan jag åtminstone kavla upp armarna och göra själv.

Och vi lyckas ro eländet i hamn, och slutresultatet blir riktigt bra! Ingen utomstående kan ana vad som sker bakom kulisserna. Och de på jobbet som kan ana gör typ allt de kan för att underlätta, anstränger sig verkligen, samtidigt som de peppar och berömmer massor. Det värmer verkligen. Min chef? Har inte yppat ett ord. Trots att hon mycket väl märkte att jag var inne i systemen och jobbade redan kl 8 i morse och kl 19 ikväll. Trots att hon vet att jag egentligen borde vara helgledig.

Men det är lika bra, orkar inte tjafsa med henne just nu också. Hon har en tendens att som en pressad tonåring helt obstinat börja dumförklara sig, skylla på andra, skylla på olika omständigheter. Så otroligt omdömeslöst. Pudla istället. ”Jag tänkte fel, jag tog fel beslut. Hur tycker du att vi ska göra för att detta inte ska hända igen?” Glädjekalkyler gör ingen lycklig.

Tack och lov att jag har en längre tids nykterhet bakom mig. Det är jättetydligt att mina kognitiva förmågor, det vill säga planera, strukturera, få överblick, göra en tidsplan etc, har steppat upp ytterligare ett snäpp. Att jag sen är van vid att ta beslut gör allt ännu lättare. Samtidigt har jag ett stort förtroendekapital i ryggen, så mina kollegor ställer verkligen upp. Inte för att jag kräver det, utan helt frivilligt. Det gör mig helt varm inombords.

Kram ?

Hej,

Jag e ny här.

Har under många år känt att man kan dricka lite varje dag. Men under Denna tiden har man fått känna på hur de e på djupet. Har varit hoss alkohol terapeft testat antabus. Men man kan inte släppa. Som jag säger 3 dykningen i ledigheten har så många intressen som får vänta..

Skriver igen redan.

Det är verkligen en skör tid. En tid då det är svårt att stå stark känns det som. För mig i alla fall.

Det är lättare att vara stark när omvärlden är normal. Just nu håller jag mig från att sms:a honom. Bara som en övning. Egentligen spelar ett sms ingen roll men just nu låter jag bli som ren övning bara. Tränar på att stå emot impulsen. Men jag tycker det är svårt. Och det är just för att jag känner mig skör.

Jag har gått massa långpromenader idag och tränat hemma. Har tränat flera dagar i rad för att ha nåt att göra.

Vill så gärna gå på bio med barnen. Åka och bada. Ta en fika på stan. Alla såna saker som sätter guldkant på tillvaron. Men det är ju stängt alternativt dumt och oansvarigt. Så vad sjutton gör man ett jullov? Att baka och spela spel hjälper inte. Nu är vi klara med sånt. Om det åtminstone kunde snöa...

Jag är verkligen noggrann med restriktionerna i samhället och skulle faktiskt inte ens gå på café med barnen nu även om det vore tomt där i princip. Men gud vad jag saknar det ?

Ska försöka tänka på vad jag faktiskt är glad för. Och en sak är ju givetvis att jag inte försöker bota tristessen med alkohol. Jag hade ju kunnat vara helt inne i en ordentlig drickperiod nu annars. Och hur tar man sig ur en sån nu när så mycket är tungt?

Om en månad har jag inte druckit alls på 4 år. Tack vare de åren botar jag ångest/tristess med träning och promenader istället. Och musik. Musik är jättebra också.

Andas, andas...

Kom på det precis nu när jag skrev till Femina. Det är ju först i februari vi blir nyktra ettåringar ?

Men det är väl ett gott tecken om något, en månad hit eller dit liksom ? Jag vet ju att jag klarar ett nyktert år utan problem, och mer därtill.

Kram ?

Att faktiskt känna glädje och nöjdhet i vardagen är verkligen en gåva ?

Kram ?

Dubbelpost

Det verkar som att du har gjort allt du kan. Men det blir ju inte lätt när han inte vill det som är bäst för honom själv alla gånger. På något sätt måste du ju få stöd, som sagt, för det funkar ju inte att fortsätta så här. Skönt att han tänker att han inte ska dricka i alla fall. Då kanske han ändå inte helt motsätter sig någon form av hjälp som inte innebär att han måste till sjukhus.

Det är ju egentligen otroligt hur mycket du måste ha orkat med genom åren. Det håller såklart inte för alltid! Att du då och då gjort saker som kanske varit bra för stunden men inte bättre i det långa loppet ska du inte klandra dig själv för. Du har gjort det bästa du har kunnat.

Ventileramera. Ursäkta vart åker han? Riskerar han kommer tillbaka? Eller kan du känna dig trygg i att han är borta ett tag nu? Jag förstår att du känner dig ensam och det är väldigt tragiskt och väldigt tråkiga dagar att tänka tillbaka på senare i livet. Vissa dagar är faktiskt väldigt jobbiga men de allra flesta dagar är bra om man tänker generellt. Så det du tänker idag kommer du att komma över. Framför allt kommer det inte att komma dagar då du mår dåligt på grund av pågående konflikter i samband med missbruket. Du kommer att få den kraft du behöver men du behöver så klart också vila. Fundera på hur du kan lägga upp det på bästa sätt och lägga din energi på rätt ställe. Lycka till!?❤️

Så härligt att logga in till era kommentarer! Jag är inte bäst på att kommentera era trådar. Jag läser och skriver mest.
Men ni ska veta att ni är helt fantastiska! Ni gör skillnad! Ni peppar enormt! Tack!????

Hej igen TappadIgen.
Han har motstånd till att få hjälp. Han gjorde det självmant för några år sedan men fick komma till en avdelning med svårt psykiskt sjuka och han fick sitta i ett kalt rum i vänta på att promillehalten skulle gå ner. Jag hade förklarat för personalen att han har Aspergers och ångest är rädd för mediciner. En sköterska kom in och tog pulsen och sa att han måste ta ett piller som hon kom med i handen och talade inte om vad det var heller. Han fick spel och krävde att få åka hem. Efter en timma där fick jag hämta honom och han totalvägrar att åka dit igen. Jag har varit och pratat med anhörigcentrum här i kommunen, de var bra men jag kom ingen vart så jag slutade där. Jag är livrädd att han ska bli jättedålig igen och jag kan bara inte ha telefonen på på nätterna, jag är så skadad så det går inte. Känner att jag har ansvar för liv eller död och jag klarar det inte. Känner mig som en väldigt feg och dålig människa. Jag orkar inte göra valet åt honom, jag är för rädd. Han har bestämt sig för att den här perioden är över och han ska inte dricka. Hur länge det varar vet jag inte. Nu när det är dags att lägga sig är jag extra orolig, vad gör han, hur mår han. Jag har läst svaren och känner mer än någonsin att det måste bli en förändring. Men just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag hoppas verkligen att han kunde somna så han får vila. Men han måste ha i sig näring, köpte barnmat. Han vill inte att jag ska vara där heller. Vi bor i samma hyreshus och det är både bra och dåligt. Vill nästan flytta till en annan stad så jag inte kan förstöra honom mer, det är ju jag som försett honom med alkohol, har säkert burit tonvis med ölburkar genom åren. Jag är snart 67 år och börjar bli ganska trött. Får väl ringa kommunen igen och prata med anhörigstödet men vad jag ska göra för min son vet jag inte, han måste ju få i sig mat. Känns ganska hopplöst men jag är tacksam för svaren här så jag får dela det med någon. Har en sambo men han står liksom bredvid det hela.

alkoholterapeut. Jag är själv beteendevetare så jag borde väl ha lite koll ?. Men jag tänker att det splittrade jaget verkligen är något som utvecklas över tid. Från början har man väl ett hyfsat sammansatt jag. Såtillvida att jaget och identiteten skapas under en människas första 20-25 år. Men ju tidigare missbruket börjar i en ung hjärna desto svårare blir nog konsekvenserna för jagutvecklingen. Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget. Sedan är det ju så klart att missbruk skadar hjärnan och tar bort konsekvens tänkande och förmåga att reflektera kring sig själv och så vidare. Med tiden uppstår väl det vi kallar för missbrukar personlighet. Det sägs att en missbrukares hjärna är kidnappad. Jag kan tänka mig att en aktiv missbrukare därmed inte är sig själv utan just den andre. Eller om man så vill så är man missbrukarpersonligheten. Ju längre tiden går kan jag tänka mig att det ursprungliga jaget kommer att bli mycket skadat. Frågan är om det går att restaurera ett ursprungligt jag? Dessa resonemang som vi nu för kan göra det lite lättare för den som är medberoende också på så vis att man förstår att man verkligen tycker om en del av människan men inte den andra. Vi har ju nöjda med jaget som det varit från början så att säga men vi blir mer och mer missnöjda och arga på missbrukarpersonligheten och det är den vi vill försöka ändra på så att vi kan få tillbaka kontakten med den vi lärde känna och lärde oss att tycka om. Man kan faktiskt säga att missbrukarens hjärna är kidnappad av substansen men att den medberoendes hjärna också har en kidnappad hjärna på så vis att det är missbrukaren som upptar tankarna hos den medberoende.

Jag förstår att det är mycket att bearbeta och ta in. Det positiva är ju att du har framtiden i din hand. Det som har varit kan du ju inte längre påverka. Men nu är du här för att du vill göra en förändring. Du vill att ditt liv ska bli bättre och det är du som har möjligheten att få det gjort! Du fixar det här! Låt det ta sin tid och ta en sak i taget.

Jag läste lite snabbt första gången. Vill han inte till vården på det sätt du beskriver så fungerar väl inte beroendecentrum heller. Jag vet inte hur mycket alternativ som återstår. Det är väl som gros19 skriver en orosanmälan till socialförvaltningen som kanske skulle kunna göra en skillnad.

Det händer ibland när jag läser berättelser här att jag känner en stark empati för personen bakom och just din historia berör mig extra mycket. Det är så att jag önskar att det fanns något jag kunde göra.

Du ska förstås inte ha det så här. Din son behöver hjälp! Du behöver hjälp med din son. Läste du alla svaren? Det var lite förslag på hur du kunde gå tillväga.

Jag har själv inte några djupare erfarenheter av Aspergers. Som någon annan frågade, hur ställer sig din son till att få hjälp på något vis, som t.ex beroendecentrum? Något måste ju hända snart.

Vi får se.
Den vita perioden hoppas jag blir lång. Väldigt lång. Jag har mycket att fundera på. Efter att ha läst här och insett att jag har ett problem så känns allt annorlunda. Jag känner en sorg och vrede. Hur kunde det bli såhär. ?

Hej och tack för ditt svar!
Han blev så sjuk för ett par år sedan, fick vätska i kroppen och kom in akut efter mycket övertalning. De tappade vätskan och han fick medicin och de gjorde ultraljud. Man såg att en kant på levern var förändrat "såsom vid skrumplever" sa de. Han fick medicin ett tag och skulle på återkommande kontroller. Gjorde det några gånger men sedan vågade/ville han inte. En annan gång hamnade han på sjukhuset för att han kräktes blod och man "lagade" en bristning. Efter det var han där igen för samma sak och man gjorde gastroskopi igen och upptäckte små åderbråck i matstrupen. Sedan dess har jag varit konstant uppstressad och rädd. Han har ju Asperger och är så svår att prata med. Men han blir rädd när det händer sådant här och nu är han ångestfylld och rädd igen och jag orkar inte med mer. Känner att jag bara vill fly från alltihop. Han vill inte till vården, inte ens då förut utan det krävdes övertalning. Och jag fick lov att ligga på golvet i salen när han var inlagd, och det går ju inte nu för coronan. Jag måste vara med. Och vårdpersonalen blev irriterad för att han blev arg när de kom på natten och skulle ta prover. Vet inte hur det skulle kunna fungera. Känner snart för att lämna allt, bara gå rakt ut i skogen och sätta mig där. Det låter inte klokt men jag vill inte vara med längre..

Jo, det är svåra grejer det, faktiskt.
För att förstå det så behöver man först förstå vad själva Jaget, eller snarare Jag-struktur, är och vad det har för "uppdrag" hos en människa. Jaget handlar om "vem" jag är, "vilken" jag är, "hur" jag är och svaret inte handlar om att man är en bilmekaniker ;) Alltså handlar det om djupare saker som har med personligheten och det psykologiska sfären att göra. I Jaget ingår bland annat vilka värderingar man har och ATT MAN LEVER UPP till dem. Eller att man tar rätta beslut utifrån vad man tror på, värderingar, sina gränser osv. Med "rätta" menas precis det att man "lyssnar" till sitt inre, inte att beslut inte leder till negativa konsekvenser och visar sig att vara "fel beslut"(utifrån konsekvenser).
Mycket handlar egentligen om att man "är sig själv".
Man kan säga att anledningen till att man dricker alkohol är att man under en tid "inte vill vara sig själv", lixom.
Det är väl lite så att man "inte är sig själv" när man är påverkat. Eller har jag fel?? Man kanske "öppnar" sig lite mer än man annars brukar vara, man kanske börjar "skoja" på lite dummare sätt, överskrider sina personliga gränser osv. När en person börjar dricka mer och mer så blir den där "inte sig själv" per automatik mer och mer "igång", typ. Och så är processen igång. Detta leder till att Jag-struktur blir splittrat och slutligen leder till att man blir lixom två personer och två personligheter i en människa. Precis som skapare av detta inlägg skrev: DrJekyll och MrHyde. Det är bland annat det splittrade Jaget som ansvarar om att man, trots att man egentligen inte vill dricka och vet om att drickandet kommer att leda till jobbiga konsekvenser, dricker ändå. Så klart spelar en del andra grejer också stor roll att man tar det första glasen igen, trots att man tidigare har bestämt sig att vara nykter men i stora drag så handlar det splittrade Jaget i alkoholberoendet som jag beskrev det. Det är dock så klart mer komplicerat än så...

eller vad tycker du?

Så svårt du har det. Har själv en son med Asperger diagnos och vet hur oehört svårt det är att påverka på något sätt.

Förstår både att du är rädd och känner dig som en dålig människa när du köper alkohol till din son. Uppfattar att det faktiskt är fara för hans liv och det du kan göra om han motsätter sig vård i någon form är en orosanmälan till socialförvaltningen. En sådan anmälan kan leda till ett tvångsomhändertagande för vård LVM men han erbjuds dessförinnan vård på frivillig väg. Inte lätt jag vet, men kan inte se att du har något val.

Sedan behöver du själv hjälp, men som du säger det är svårt i dessa coronatider. Har själv varit på ett anhörigprogram under en vecka med "behandling" från morgon till sent på kvällen. Det förändrade allt för mig. Alanon finns ju men tror endast det är onlinemöten just nu. Kommunen brukar också ha anhörigprogram.

Du gör så otroligt mycket tar t.o.m. ansvar för att han ska vara på gott humör. En sak har jag upptäckt under åren jag haft bekymmer med min sin och det är att de förändringar som skett har inträffat när jag gjort INGENTING.

Du skriver inget om hur din son ser på sin situation. Förmodar han anser att han inte är i behov av hjälp. Har han någon hjälp över huvudtaget, någon sysselsättning?

Du måste agera, göra en orosanmälan om din son inte frilligt följer med till beroendeenheten och du vet ju själv att du måste sluta handla alkohol till honom. Förfärlig situation du befinner dig i. Fortsätt skriv och leta efter hjälp. Finns ett anhörigprogram här på alkoholhjälpen tror jag.

Den här dagen har varit helt fruktansvärd. Så jäkla mycket ångest men ingen ork i kroppen alls.

Theralen från igår gjorde mig yr och helt utmattad i hela kroppen och psyket. Hade jag inte varit så utmattad hade jag iaf sprungit och fått lite gjort här hemma.

Nu har jag mestadels legat i sängen och mått piss. Känns precis som en bakfylla efter massvis med alkohol. Helt sjukt.

Hoppas att imorgon blir bättre för så här orkar jag inte må.

Hur många har lyckats med att ordna till sin alkoholkonsumtion på första försöket? För mig tog det flera år från insikt till att jag nu äntligen har kontroll. Hade det varit så enkelt så hade ju inte Alkoholhjälpen behövts.