Senaste kommentarerna i forumet

Det är bra Emmy! Jag tror jag berättade om när jag stegade in på beroendekliniken första gången (samma klinik som du berättade om). Då försökte jag vända den oerhörda skam jag kände till att jag faktiskt var cool som gjorde något åt saken (till skillnad från många andra). Det hjälpte mig då. Nu, ett år senare kan jag faktiskt inte tänka mig något mer ofräscht och o-coolt än berusning och snus. Vad har jag hållit på med liksom?

Kram!

Jullan, det är för att jag sätt på mina föräldrar som jag kan se problemet. Har ju sett dem förstöra sina liv. Min mamma fick cancer och drack sig igenom hela behandlingen till och med dagen innan sin död. Hon var en energisk och rolig kvinna som gav upp sig själv för att kunna vara hemma och dricka. Är så rädd att bli henne. Hatar fan alkohol. Och älskar det samtidigt.

Min dotter som är 15 har druckit två gånger som jag vet om. Andra gången hamnade hon på akuten med 2,0 promille i blodet. De sa att hon måste ha genetiska anlag för att det var sjukt att hon ens kunde stå på benen.

Min kompis som kommer hem till mig på nyår har lagt ca 2 timmar på att försöka övertyga mig om att drick på nyår, att jag kan börja med detta efter.

Jag ”men förstår du inte att då startar ju begäret igen”

Hon: men vi kan ta några glas bara

Jag: men jag funkar ju inte så! Några glas är liksom inget alternativ blir tokig om jag bara dricker ett glas och inte har mer hemma. Kryper i hela kroppen. Då är det lättare att vara utan liksom.

Det är en alltför tuff miljö för de små att vara i och så även för dig.
Att lämna känns som det vore det enda att göra för barnens skull.
Men jag förstår din oro att behöva lämna dem hos honom varannan vecka.
Därför behöver du ringa socialtjänsten direkt och prata med dom. De kan ge råd och hjälpa dig och du får förklara för dem att det inte går att lämna barnen i hans vård, att han är olämplig.
Tufft för honom att höra sen men det kan kanske få honom att inse och börja jobba för att bli nykter och få en möjlighet att få rå hand om dem sen.

Kram Azalea?

N

Så, då var det gjort. Nu, äntligen, tog jag första steget och ringde Alkohollinjen. Jag fick prata med en person där och det var ett bra samtal. Vi pratade i 45 minuter och det blev mer konkret för mig vilket problem jag har. Jag har alltid rört mig i miljöer där det har funnits mycket alkohol - studentfester, idrottsfester, resor, mfl, och det har alltid funnits gott om alkohol hemma. Farsan (som jag inte egentligen har någon kontakt med längre) är den typiska alkoholisten som man kan se på parkbänken, full och eländig. Han var också den som var den typiska partychrashern vill jag minnas. Jag minns från när jag var liten hur man kunde vara på fest nånstans med föräldrarna och vakna av hur han skitfull stod och gapade på mamma, och så fick man ibland hoppa in i en bil för att få sova över hos nån släkting. Så vill jag inte bli. När jag satt där och berättade för tjejen på Alkohollinjen om vilka misstag JAG har gjort och framförallt hur det har påverkat min familj så kom tårarna. Hur kan jag ha satt alkoholen framför min familjs bästa? Jag har sån ångest över det och jag skäms verkligen. Nu får det vara nog!
Jag har en plan för de närmaste tre månaderna (ingen alkohol alls, mer träning, tappa några kilon, vara mer med familjen i vardagen) men jag behöver hitta ett sätt som sträcker sig längre än så - kanske livet ut. Jag har den senaste tiden (senaste året kanske) ibland druckit alkohol på vardagar och i stort sett varje helg, något jag inte gjort tidigare, men mitt stora problem är att efter ett par öl eller ett par glas vin så mår jag så bra att jag "belönar" mig med ännu mer alkohol. Och så blir det alldeles för ofta som så att jag blir full och vaknar dagen efter med minneslucka. Är den som får gå och lägga mig tidigt och missar alltså det mesta av ex julaftonskvällen med min familj. Jag fick inget konkret tips för det problemet vid samtalet men jag har lite olika strategier jag tänker prova. Jag ska säga till mina närmaste att de inte behöver bjuda på starksprit (t ex snaps som jag snabbt blir full av), jag kan sätta gränser i form av tid eller mängd (ex drick inget efter kl 21:00, eller max fem öl/festtillfälle) , jag behöver ju inte dricka starköl utan jag kan köpa mellanöl istället, men det som jag tror kan hjälpa mig är att planera in ett uppföljande samtal med Alkohollinjen efter en risksituation. Om jag vet att jag på lördagen kommer att befinna mig i en miljö där det kan förekomma mycket alkohol så kan jag se till så att jag har ett samtal som väntar på måndagen - och då kommer jag att behöva berätta hur lördagen gick, det blir alltså en påminnelse till mig själv att hålla koll på lördagen. Vet inte om det låter som om jag försöker lägga över ansvaret på nån annan så därför skriver jag att jag vet att det är JAG själv som kan göra skillnad, men det är ju inte fel att ta hjälp av andra. Hade jag klarat av att hantera det själv så hade jag ju inte suttit här nu och skrivit detta.
Pratade precis med min fru om allt det här också och varken hon eller jag kan just nu säga hur mycket stöd hon kan vara. Hon känner att det här är något som bara liksom går om igen, att vi har provat det här förut. Men jag har aldrig ring Alkohollinjen tidigare, och jag tänker också att även om hon inte orkar just nu så kommer jag att göra det här ändå. Jag gör detta främst för min egen skull, även om jag vet att det finns andra som drabbas av min alkoholkonsumtion. Det jag vill är att ta större plats i min familjs liv, vara en större del av deras vardag. Jag hoppas min fru kan låta mig göra det men jag har full förståelse om hon inte vill eller orkar. Jag är medveten om att en skilsmässa kan vara det bästa alternativet - både för mig och henne och barnen. Jag vill ju inte göra dem illa. Men jag tänker kämpa för att det inte blir så. Hoppas jag kommer att skriva inlägg i framtiden som berättar om mina framgångar. Kramar till alla er som kämpar.
:

Hej, kikar in och läser ikapp lite, och det låter som om du haft god enough helg. Så är det nog för många detta år. Jag känner igen mig i din beskrivning av det här med att känna att minsta misslyckande, då räknas ingenting. Det är så definitivt, svart eller vitt.
Egentligen tänker jag att det hör ihop med mognad, som vi ju är bra på, på många sätt. Men när det kommer till oss själva så är vi så stränga. När det handlar om din professionella roll är jag helt säker på att du är tvärtom, att du ser små framsteg och uppmuntrar dem.
Det går som en röd tråd genom forumet tycker jag, att ha förståelse för andra- men lågt eller inget tålamod för sig själv. Jag funderar själv mycket på det, och tror det är ett skäl till att jag är så benhård med min nykterhet. Nolltolerans mot ”misslyckamden”. Och jag tycker vi är lika där, du och jag.
Det är en process att vara lika snäll och tålmodig med sig själv, som man är med andra. Öva, öva. Precis som vi gör, och inte ge upp.
Kram och ha fina dagar nu! ❤️?

Välkommen hit. Jag har oxå föräldrar som druckit för mycket. Redan i unga år kunde jag inte nöja mig med att dricka lite, det blev alltid för mycket, sedan har jag hållit upp i omgångar, flera år när barnen var små. Och vid graviditeter förstås. Att jag hade problem slog mig aldrig förrän jag trillat dit ordentligt, med mycket smärta till följd. Att du inser dina problem och gör nåt åt dem, är så bra att jag blir lycklig bara att läsa det. Lycka till och skriv av dig härinne oxå, det hjälper. Jullan

Hit men inte längre, idag har hon gått runt och hittat saker att klaga på hela tiden. Jag har gått och bitit ihop hela dagen men till slut klarade jag inte av det längre, jag lagade lunchen felaktigt enligt henne. Barnen säger att det smakar gott ändå även om jag inte gjorde på hennes sätt, men hon malde på om hur dåligt allt var tills Golden till slut går in på hennes sida och säger att maten inte är god. Det skär i hjärtat att hon kan få barnen att tycka precis som henne. Kan inte leva med att hon vänder barnen emot mig så det måste bli flytt direkt efter nyår. Har försökt tänka och känna efter under julen då det varit "bra" och jag tror inte jag har några som helst känslor för henne även när det är OK.

Jag gjord slag i saken och gjorde en egenanmälan till riddargatan. Nu ska jag försöka hålla mig helt borta tills dess. Skulle vara intressant att se hur min kropp och själ skulle må efter några vita månader. Eller ens veckor

God fortsättning själv! Min julhelg har varit kanonbra. Nu blir det mycket jobb i tre dagar, sen är jag ledig i sju dagar.

Alla mår bra av rutiner, en del mer än andra. Man får bara ta reda på var ens egen gräns går liksom. Jag tycker att det är skönt att börja jobba igen efter semestern tex, men jag behöver semester för att orka jobba. Jag brukar tänka att för mycket och för lite skämmer allt. Vi behöver lite av både vila, stress, rutiner och kaos. För att uppskatta de lugnare stunderna. Så är det för mig i alla fall.

Kram ?

Ja så jag borde ha goda förutsättningar bara jag vill! De är just de där med att vilja som brukar svikta efter 4 dagar. Och sociala aktiviteter behöver man heller inte oroa sig för nu vilket är ett plus. Annars vid såna sammanhang brukar jag helst ladda upp lite hemma så jag är på ”samma” nivå som dom andra framåt kvällen. 3 öl och en kvarting så kan man dricka Enbart öl kvällen lång med dom andra och bli lika salongsberusad...

Hade en vit period i höstas, gjorde nikotinbehandling med laser för att sluta med snus. Var utan A i 33 dagar och snus i 55 dagar. Sen är man ju klar och kan hantera det och provsmaka, eller?.. jag både snusar och dricker idag... Men det funkade bra då placebo eller ej men jag började förhandla med mig själv och slätade över problematiken..

Men nu, upp på hästen igen! Iallafall med A! Resten tar jag sen!

Min fru som inte dricker så mycket har beställt en 375 ml champagne till nyår, de är nog de första hon tar på länge. Har för mig att hon blev bjuden på en aperol i somras vid nån grillning sen inte en droppe - ja man är olika ?

Hon kan få unna sig och njuta av den själv, jag har en flaska A fritt bubbel som jag ska skåla med och nån julmust kvar. Rödvinet och whiskeyn som var inköpt till nyår är såklart uppdrucket redan, både BiBen och finflaskorna, precis som snapsen och en platta öl plus folkölsreserven.

Några citat ur boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius:

”När jag letar efter den senaste forskningen träder en ny gren fram. Den har ett mycket långt namn. Psykoneuroimmunologi. Psyko-neuro-immunologi. Alltså hur psykisk ohälsa kan uppstå i hjärnan och hur det kopplas till – här kommer det igen – inflammation.”

”Vi har tidigare nämnt alla de fotsoldater som utsöndras av immunförsvaret. Bland dem finns cytokinerna som utsöndras vid inflammation. [...] Men cytokinerna pratar också direkt med hjärnan. Vi tar det igen. Immunförsvaret och hjärnan pratar med varandra.”

”Den amerikanska forskaren Robert Dantzer gjorde det pionjärarbete som visade att cytokinerna som utsöndras vid inflammation också påverkar hjärnans signalsubstanser: dopamin, serotonin och noradrenalin. Eftersom dessa ämnen direkt påverkar hur vi mår och känner oss till vardags kan alltså cytokinerna ställa om hur vi mår rent känslomässigt. När man har en hög inflammationsnivå drar cytokinerna ner dopaminet, noradrenalinet och serotoninet. Man får en sjukdomskänsla, som när man håller på att bli sjuk. Man blir låg, trött, inåtvänd, drar sig undan. Och när inflammationen minskar, då minskar mängden cytokiner och signalsubstanserna kan flöda igen. Jag sätter samman det här med vad man numera, mycket förenklat, vet om signalsubstanserna. Balanserade dopaminnivåer ger mer energi och självförtroende. Balanserade serotoninnivåer ger ökat lugn och mindre ångest. Balanserade nivåer noradrenalin ger ökad vakenhet.”

”Förutom att tankefiguren ger nya möjligheter att förstå hur psykisk sjukdom uppkommer – är det här förklaringen till mitt nya, ljusare humör? Att det går en signal rakt från min minskade inflammationsnivå upp till min hjärna? Har den nya kosten helt enkelt ställt om min hjärnkemi?”

” Cytokiner visar sig helt enkelt ge sämre mental hälsa hos människor, och cytokiner tillverkas vid inflammation.
Jag hör nu fler och fler forskare säga att det finns en verklig koppling mellan immunförsvaret och sinnet. Är det så att dessa psykiska sjukdomar i grunden är immunologiska sjukdomar? Vad är hönan och vad är ägget?”

Läs eller lyssna på boken!

Kram ?

Ventileramera. Din situation är ohållbar. Många andra kommer säkert kunna ge dig mer ingående tips här, det finns mycket erfarenheter i detta forum, men enligt mig måste du lämna. Du är barnens mamma, du har rätt att leva ett bra liv för din egen men också deras skull. I ditt läge skulle jag ringa socialtjänsten exakt NU. De har skyldighet att agera. Du kan inte bära mer ansvar än du gjort. Ta hand om dig!!!!! ❤️?

Det känns som att tiden är rätt för dig nu! Det gäller bara att fortsätta på det här spåret, så ska det nog gå bra. Har du någon plan för hur du ska göra? Jag vet att alla fungerar lite olika och har olika sätt att göra det på. För mig kändes det bäst att bestämma att jag inte ska dricka igen alls. Det lämnar nämligen inget förhandlingsutrymme. Men jag vet att andra föredrar att ta en tidsperiod i taget för att sedan utvärdera.

Det kan ju vara bra att börja fundera på det. Men du kanske redan har en plan?

Jag kan prata med min man men är säker på att han inte kommer att lita på mig då jag lovat och sen ljugit. Därför måste jag först visa att jag har blivit nykter och idag känner jag mig stark eftersom jag mår så dåligt och vill bara må bra igen.

Vi är glada att få vara del i ditt firande!

Varma hälsningar
Li-Lo (och säkerligen alla lediga kollegor!)
Alkoholhjälpen

forumbrorsan! Om frun hade en snabbförkylning kan du ha samma - och inte covid. Vi hoppas på det och att du kryar på dig snabbt. Det är bra att testa sig! Krya-kram / mt

Skönt att höra om liknande erfarenheter. Inte för att jag önskar någon annan detta, utan mest för att veta att man inte är ensam. Jag är glad att jag tog steget och skrev.

Tack????⚘?? alla forumvänner och alla rådgivare här på alkoholhjälpen!
Jag vågade avstå trots att jag var rädd,fylld av skam,osäker,vilsen och ensam och starta min tråd här, för att ni ger mig mod när jag är rädd och en push åt rätt håll när tveksamheten kommer.Så jag delar min dag med er,365 kramar får ni av mig idag.?Jag har firat med långträning ute friska luften.Ser framemot vad som händer i kropp och själ efter mitt första år...
Tack Charlie ooch Se klart!
Kram Pilla

Tanken med mitt nick var att när jag startade min resa hade det den engelska betydelsen. Ledsen, förtvivlad och sönderbruten. Med tiden skulle det bli vad ett torn är på svenska. Står stadigt, orubbligt och stabilt. Ett torn kan ju rasa, men då måste det till en sjuhelvetes jordbävning. ?

Dag 9 nykter för mig. Varit helt slut och trött. Massor av ångest osv. Men! Jag har mål. Mitt mål är att orka springa igen. Vill klara att springa lopp igen. Jag vill spring tjurruset och kanske Stockholm maraton igen. Andra mål är en mer närvarande mamma, flickvän och matte. Har mål att bli piggare och må bättre. Kanske få bort mycket av ångesten jag redan har. Lycka till!

God fortsättning alla forumvänner. Tack för hälsningen, Andrahalvlek <3 Hoppas julen blivit så bra den kunde under omständigheterna.

Jag inser mer och mer för varje sån här tid som kommer, när livet frångår de vanliga rutinerna att allt blir lite oroligt. Tänker till en början att det är i dessa perioder man ska kunna unna sig och "leva" men för min del blir jag mest förvirrad och tappar fotfästet. Jag mår inte bra av frosseriet och all oplanerad tid. Jag behöver mina planerade matlådor och dagsschema med jobb och träning.

Den där pendeln, som jag pratat om förut, den slår så hårt på mig. När aftonen är över och känslorna har peakat, då faller jag så fort och känslorna av tomhet blir överväldigande. Det är alltid lite rivande bland buskar och snår innan jag hittar tillbaka till min stig igen och jag frågar mig om allt var värt det.

Upplever alltihop som ett litet "moment 22". Man har ju de här tiderna att drömma sig bort till under de där långa vardagarna när allt känns som ett hjul som snurrar. "Snart kommer ledighet, god mat och tid med familjen..."
Men väl där så känns allt nästan som en hägring där jag inser att allt jag mår bra av finns i vardagen. Knepigt.

Synd att du inte känner att du kan prata med din man, är både viktigt och skönt att ha stöttning av sina närmaste.
Om du inte ännu känner att du kan säga hela sanningen så dra till med att du vill testa en nykter period ett tag eller att du startar upp en träningsperiod. Så kan han väl stötta dig i det.
Skönt att vara nykter och det är helt klart värt det för min del. Jag har druckit klart nu. Kram och lycka till ?

Vill bara skicka en stor kram t dig FinaLisa?❤️