Senaste kommentarerna i forumet

Linda. Ni verkar inte bo ihop? Desto bättre isåfall. Läs det du själv har skrivit. Bara argument för att lämna honom eller hur? Gör en lista på varför du skulle stanna, och en lista på varför du skall gå. Jag tror inte du har många skäl att stanna eller hur? Låt inte han och hans liv vara nr 1 längre i ditt liv! Sätt dig själv främst! Uppskatta den du är och lev hellre ensam tills du är redo att åter vara i en relation, en relation som gör dig glad ? med en partner utan missbruk! Kraaaaaam! ?

Så himla mörkt det var när jag vaknade....fastän klockan var nio!
Kändes verkligen inte som det börjar ljusna...men jag tror ändå på ljuset...både på ljuset på himlen och ljuset i mitt egna liv???☀️

Det är klart att jag är jättetrött, arg och gråtmild när jag på något vis försöker samla ihop mig själv til att nå en Varafrisk som vill må bättre, leva sitt egna liv och bli nykter.

Har börjat läsa en bok som heter ”Vad gör skillnad?” av en 71-årig pensionerad psykiater. Kommer fr mitt gamla län. Har hört honom föreläsa många gånger. Ska bli intressant att läsa denna bok. Något som han skriver och som jag har hört honom säga många gånger är: ”En människa har tre behov. Något att leva av, någon att leva med och något att leva för”. Så sant!

Ha en fin dag?

Kunde även varit jag som skrev dessa rader, Steffe! Smyga ner en öl fickan/under jackan, in och svepa den snabbt som attan för att sedan gå ut till sällskapet som att ingenting har hänt ? Eller fylla på vinglaset från boxen när sambon lämnar rummet för en kort stund.. Fy fasiken, va sjukt beteende!

Efter senaste fyllan på annandagen tog jag ett beslut, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men denna gång är jag mer beslutsam än tidigare! Jag vill inte må som jag mådde igår en gång till..

Lycka till!!

Hej!

Jag lever med någon som dricker. Varje dag i fyra år, för att ta ett uppehåll efter ultimatum. För att sen ”dra ner”. Osv osv. Barnen märker, har alltid gjort. Situationen är så infekterad att stämningen hemma är hemsk. Jag mår så dåligt, får panikångestattacker, drar hela laset när det kommer till allt och han är jämt i sitt garage. Vi har fyra barn under sex år. Jag vill lämna. Men jag vill ha ensam vårdnad. Hur ska jag våga lämna barnen hos honom? Han deckar och hör ej barnen. Ettåringen sprang runt nere ensam när han deckat, femåringen försökte väcka sin pappa utan någon lycka. Hade ettåringen ute till 02.30 i garaget. Listan fortsätter.. hur går jag vidare? Jag har försökt allt. Bett honom gå på möten, Sagt att jag lämnar om han ej slutar. Osv osv. Han har erkänt tre ggr att han har ett problem för att sedan gå tillbaka till att han inte alls har ett problem. Trots att han ljuger om sin konsumtion. Han ser ej konsekvenserna. Jag räddar upp allt. Inte för honom, för barnen. Han har inga vänner så kan inte få något stöd där. Hans föräldrar har stoppat huvudet i sanden, antar jag. Vi har inte den relationen men dom dricker också och deras relation på att vi skulle dela på oss pga av att jag tycker han dricker för mkt var ”okej, lös det då”. Väldigt rörigt här. Men, barnen. Hur ska jag göra? Jag kan inte leva såhär. Jag går sönder. Och barnen växer upp på ett sätt som inget barn bör växa upp på. Har jag någon rätt på min sida?

Jag har varit här sedan juli men inte skrivit så mycket tidigare. Har gjort flera försök att minska ner/sluta dricka...
men mitt nicname är egentligen utifrån att jag själv upplever att jag blir stegvis liiite klokare med åren, det går lite i perioder, ibland bakåt, ibland stillastående. Men varje svårighet och utmaning jag tar mig igenom gör mig på sikt lite mer ”livsvis” eller klokare. 74 är jag född...

Det har jag valt eftersom jag nu 50 år fyllda tycker att andra halvlek har inletts, och min tanke är att den andra halvleken ska bli mer sund än den första halvleken. Du förstår att jag siktar på att blir 100 år ?

Jag är totalt ointresserad av sport, så mitt nick är inte alls fotbollsrelaterat.

Kram ?

Vad bra jag mår, har varit ute på en långpromenad med en av mina bästa vänner. En sån där genomsnäll person som bara får än att må så bra, och som man kan prata med om allt möjligt, som delar samma värdegrund.

Jag ser att det är många nya på forumet just nu, och det för förståeligt, många har semester, nyår hägrar och det har ofta blivit för mycket vid jul. Jag försöker skriva så mycket jag hinner och orkar i andras trådar, speciellt de nya. Men hinner ju inte med alltid, vet dock hur skönt det var i början att få gehör och inte känns sig så Ensam ;)

Har även funderat på folks nickname här på Alkoholhjälpen. Mitt nickname är ju Ensam1984. Ensam tänker jag är ganska tydligt, speciellt om man läser min tidigare tråd som ligger i "det vidare livet". Däri skriver jag mycket om ensamheten, det är väldigt jobbigt att läsa många gånger då känslorna är så starka men jag ser mig mycket som ensam, som annorlunda. 1984 är kanske lite annorlunda än vad man kan tänka sig. Det är nämligen efter min favoritroman 1984 av George Orwell. Den boken är briljant, och om man tänker kring Partiet och dess filosofi så kan man lätt applicera manipulationen och den kontrollerande staten med alkohol. Hur människor blir kontrollerade av A och manipulerade in i en falsk känsla av trygghet av storebror. Jag gör därmed revolution mot det. Anyways...det var min tanke med namnet, det behöver ju dock inte vara så djupt för alla ;)

Jag är ganska nyfiken på varför ni andra heter som ni heter... om någon vill berätta. :)

Måste även säga att det känns bra att kunna vädra sina problem utan att någon vet vem man är, då kan man vara helt ärlig. Jag bor i en mindre stad så att söka sig till AA är absolut inte aktuellt. Jag önskar att jag kunde prata med min man och få stöd och det skulle jag säkert få men han skulle kräva att jag aldrig mer dricker, han skulle inte lita på mig. Jag skulle känna sån skam och ett självförakt. Först måste jag klara en lång nykter period.

Tack för alla stöttande ord och allt pepp. Idag har jag ångest för att jag drack igår igen. Idag blir min första nyktra dag igen och jag har bestämt mig igen men jag är rädd att när det har gått 2-3 dagar så faller jag dit igen som jag brukar. Då känner jag att ja men det går mig bra, jag tar bara 2 glas men det stannar inte vid 2 glas eftersom jag inte dricker för att det är gott längre. Jag dricker för att bedöva och glömma för en stund och då räcker inte 2 glas. Ibland känner jag hopp och tro men oftast känns det hopplöst. Jag har förut tänkt att alkoholister är svaga som inte kan sluta, nu är jag en av dom och nu förstår jag alkoholens makt. Idag ska jag klara det för jag vill må bra igen! Jag har mått så bra nykter men klarar inte av att hålla mig nykter. Nu vill jag bara att det ska gå några månader och att jag håller mig nykter, helt nykter. Jag kan inte prata med min man om detta då han skulle döma mig då jag lovat och ljugit. Jag vill först klara en lång period nykter och sen kan jag berätta för honom. Jag ska klara det från idag!

Har aldrig förstått att snuset är så beroendeframkallande och lugnar så mycket som det gör förrän min dotter började snusa.

Min dotter börjar alltid snusa när hon befinner sig i sina skov. Då är hon extremt speedad och extremt i behov av snuset...har även rökt men det ger henne hjärtklappning.
Det kan ha varit två påsar m snus och de kan ha suttit kvar länge...

Efter senaste skovet snusar hon fortfarande för den här gången mår hon sämre....annars har hon slutat tvärt precis som med cigaretter.

Men fr 1/1 då ska hon börja med LCHF och jag lovar....hon kommer fixa det??

Lycka till??

Steffe, det hade kunnat vara jag som skrev den texten. Detta eviga smygande i källaren. Jag kan stå och svepa ur alla möjliga flaskor innan jag går upp från källaren igen. För mig handlar det om flykt från känslor, från ångest och alla tankar. Idag är min första nyktra dag - igen.

Måndag och de har öppet på Alkohollinjen. Sitter med första koppen kaffe för att bli lite klar i huvet och snart ska jag ringa...skriver igen när jag pratat med nån där. Känns lite jobbigt men det är ett viktigt steg för mig att ta. Jag ska våga, jag ska orka, jag vill!!

Hej Alva.

För mig låter det som om att du absolut borde ta hjälp. Oavsett hur mycket (eller lite) du dricker så mår du ju inte bra av det och vill bara ha mer. Sök hjälp innan det går för långt. Kanske tillsammans med din kompis du nämner? Att fundera på din relation till alkohol kanske du borde göra efter att du fått hjälp och haft en vit period? Kram och lycka till!

Välkommen hit, precis så drack jag också!

Skall bli kul att följa ditt nya projekt, så lycka till med det// Strulan ❤️??

Nordäng67. Önskelistan för mig var en partner som skulle vara generös, uppmärksam, omtänksam, inte svartsjuk, tolerant, humoristisk, stöttande, trogen, intresserad av mig och mina intressen, en som prioriterade mig och oss, som tog hand om sig själv och sin hälsa, som inte låg och sov dagarna i ända, som hade hyfsat koll på pengar.... Min dåvarande var inget av detta. Lever bättre ensam! Ta hand om er! ?❤️

Till ditt beslut att vara nykter idag. Det är inte det lilla. Det är stort

Hej! Hur går det? Blev det fyra månader och sedan en nykter jul?

Jag kollade dina andra trådar, du skrev din första år 2016. Har du läst igenom det du skrev för flera år sedan? Om inte kanske du kan göra det? År 2016 skrev du att du varit ihop med din särbo i tre år och då är det alltså sju år nu. Du berättar även om fysisk och psykisk misshandel. Slösa inte mer tid på denne man, segla iväg lugnt och stilla på ditt eget hav. Jag var ihop i tre år med mitt ex och fortfarande tre år efter att jag lämnat honom pågår reparation av skador. Först var jag så arg på mig själv för att jag slösat bort tid. Nu känner jag snarare tacksamhet för mitt ex var droppen som fick bägaren att rinna över. Äntligen vände jag fokus till mig själv och började jobba med mig själv, ta hand om mig själv. Gör det du också! Du kommer inte att ångra det. Det kommer finnas stunder av tvivel och saknad men på sikt kommer du stå där stark och harmonisk! Massa kramar och styrka till dig♥️

Börjar i det lilla och har bestämt mig för att avstå från alkoholen idag.

Hej,
Jag har lurat runt på detta forum och läst till och från i flera år.
Framförallt i form av anhörig men börjar inse att jag kanske hör till ”den andra sidan av myntet” också.

Mina föräldrar var djupt nere i ett alkoholberoende som de aldrig adresserade vilket har skadat mig hela hela mitt liv (oro för dem, otrygghet, utsatthet). Nu är jag 32 år gammal, trebarnsmamman och dricker nog för mycket i perioder. Perioder som blir längre och längre. Mängder som blir större och större. Det är sjukt hur fort en öl slinker ner, och så fort den första är drucken vill kroppen bara ha mer. Skulle tro att jag inte har en vit vecka andra halvan av 2020 och jag har blivit trött och gått upp i vikt. Försöker att inte köpa hem, men ibland kommer maken med en platta öl. Detta trots att han själv dricker Max 2-3 på en helg.

Jag har sagt ifrån att han inte ska göra det så jag hoppas han lyssnar denna gång. Jag skippade alkohol under veckan före jul, sen kom julafton och juldagen och då fanns det alkohol och trots att jag bestämt mig för att inte dricka gjorde jag det. Total kognitiv dissonans då jag alltid känt mig som en person med kontroll, gäller allt utom alkohol.

Nu är nyår på intågande. Vi har pratat in skumpa på tolvslaget och någon iris det har väl känts okej men jag vet ju att det kommer väcka något i mig. Något som är rastlöst och irriterat och egentligen inte är nöjd alls förrän jag är ganska packad. Och när jag kommer dit mår jag så jävla dåligt, när jag vaknar bakis och inser att jag inte följde det jag skulle. Smsade min kompis och frågade om vi inte skulle skippa helt. Jag tror att han har ungefär samma problematik med alkoholen som jag.

Borde jag ta hjälp? Vill bryta har innan det går för långt. Är det ens någon idé att fundera över en normal relation till alkohol?

Smygdrickandet har nog pågått i några år. Startade väl med ett extra glas någon enstaka gång men har ju successivt trappats upp. Och det är ju den gradvisa ökningen som är mest oroande, enligt mitt sätt att se det. Med samma smygökning kommer det att vara ohållbart inom en inte allt för avlägsen framtid. Får jag väl i mig ett glas så blir det alltid fler.

Det känns som att jag är redo denna gång.. Det känns annorlunda på nåt sätt, mer beslutsam än någonsin tidigare! Har annars lämnar dörren lite på glänt.

Tänker även på dina ord faktiskt, när vi hade Zoom-träffen, du sa nåt liknande "det är faktiskt riktigt coolt att vara nykter", och det ÄR det ju! ? Det är coolt!

Idag är tredje dagen sedan omstart efter jul... jag följer ”The alcohol experiment” där jag får lära mig fakta och hur saker fungerar kopplat till alkohol. Också varför det är så svårt att med viljestyrka sluta. Det har jag provat många gånger... men just nu känns det bra, jag ska försöka ändra lite av de vanliga triggers som får mig att dricka. Söndag-tisdag dricker jag sällan så just dessa dagar är enklare såklart. Men numer är triggers ofta att jag slutar jobba på hemmakontoret när mina barn är hos sin pappa. Detta har gett fler dagar med alkohol. Ledig idag, men jobbar imorgon och är ensam hemma efter jobbet. Så dag 4 ska jag prova mina vingar??

Champixen är ju till för rökare, och för dem verkar allt enklare - förutom att de drabbas av kol... Där slutar många röka spontant redan efter 2 veckor, och kan klippa sen när de 12 veckorna gått. Vi snusare rekommenderas ju (i alla. fall av min sköterska) att sluta snusa efter två veckor, men ersätta det med plåster (jag var tjurig och tog de piller o spray jag hade köpt tidigare, och gjorde slut på dem).

Sedan , det jag skulle komma till, ja det ska trappas av enligt sköterskan. "Normalt" så klipper man efter de 8 veckorna med 2 tabletter per dag, men man kan köra egen nedtrappning sista tiden, eller som sköterskan tycker vi ska göra, att köra en omvänd påtrappningskur, dvs ytterligare 4 veckor, där 2 är nedtrappning.

Antagligen smartast, för det är ju ingen sprint utan ett... suck... man vill ju bara vara färdig med det här :-)

Det där onämnbara P... är ju lite intressant, jag har gått in o kollat lite.. av gammal vana o tristess, men inte klarat av att titta Det är underligt hur ointressant det har blivit, och konstigt att jag kunde sitta fast i det där?? *skumt* Jag tror det var ensamheten och hemligheten som band mig mer än själva saken. Nu när några vet så är det inte intressant och givande längre... Ja, jag ska inte skriva mer om det, men ändå jätteskönt slippa undan. Jag har helt säkert massa saker relaterat till det som behöver bearbetas, men jaja, livet är inte slut än ;-)

Charlie - jag tror också det finns en vinst i att ha gjort sig kvitt andra beroenden tidigare, för symtomen och boten är ju snarlik. Snällhet mot sig själv och livet; samt tid....

Ha en fin vecka!