Senaste kommentarerna i forumet

Känner nästan genom ditt inlägg hur trött och ledsen du är. När jag släppte taget och typ gav upp hoppet lättade min börda. Låter kanske hemskt men faktum är att man knappt vet vart man själv slutar och vart andra börjar när det gäller destruktiva relationer. Han har gett dig klara besked "Har du problem med mitt drickande får du skaffa en annan". Så ställ dig själv frågan högt "har jag problem med hans drickande?" och svara dig själv. Kanske låter lite fånigt men faktum är att man BARA tänker på den som dricker, vad han borde göra, vad han borde ta tag i mm. Tror ditt svar blir ett rungande ja. Skaffa någon annan känns ju lite (eller mycket) avlägset när man är helt slut. Men vad sägs om att börja dejta dig själv? Att börja ta han om dig själv? Vad behöver du? Vad behöver du göra för att må bra? Han kommer inte sluta dricka för att du ska må bra utan slutar först när han själv är "där". Så vad kan du göra för dig själv och ditt mående? Lider med dig! Har själv varit där du är och vet hur svårt det är att börja fokusera på sig själv. Men det går! Många kramar ♥️

Jag har lagt detta som en kommentar till någon annan här, men tänker att jag lägger det även som en ny tråd.

Jag kan inte vara säker än, men jag tror jag har hittat mitt läkemedel mot depression, tristess, arbetslöshet, dålig självkänsla och därmed också vin! Jag har sedan några dagar åter tagit min "Bright-light"-lampa i bruk! Jag vet att jag mår sämre på vintern och bara mörkert får mig att stänga in mig någonstans och trösta mig med något. Jag kom till den slutsatsen just för några dagar sen. Jag köpte denna lampa för tjugo år sedan, men eftersom jag har jobbat så har jag bara använt den ca. 20 minuter på morgonen. Nu bestämde jag mig för att den skulle fp stå på mera eftersom jag är arbetslös. Så den har stått på ca, 2 x 2 timmar om dagen, medan jag har tittat på någon film på Netflix eller varit på Nätet. Jag har känt att jag mår bättre, har mer energi och inte behöver så mycket tröst längre! Alltså har jag inte haft några problem med att avstå vin, trots att det finns hemma! Jag tror alltså att min "alkoholism" inte är fysisk; inget fysiskt behov, utan en psykisk vanemässig tröstnapp!
Så, har du möjlighet, och känner igen dig; testa med att köpa en sådan lampa! Jag själv ska bara försöka få någon att göra en snygg ställning på rullfötter åt den så att det inte ser så stökigt ut på soffbordet, och man kan rulla undan den när den inte är på! Prova- och lycka till!

Lyssnade på avsnitt 26 i "2 fyllon och en sanning". Fick såån energi av killarna - och Rocky Balboa ?
Nu j-vlar, nu är det dags att stänga den där dörren..

Nu ska jag lyssna på podden från början ?

Jag kan inte vara säker än, men jag tror jag har hittat mitt läkemedel mot depression, tristess, arbetslöshet, dålig självkänsla och därmed också vin! Jag har sedan några dagar åter tagit min "Bright-light"-lampa i bruk! Jag vet att jag mår sämre på vintern och bara mörkert får mig att stänga in mig någonstans och trösta mig med något. Jag kom till den slutsatsen just för några dagar sen. Jag köpte denna lampa för tjugo år sedan, men eftersom jag har jobbat så har jag bara använt den ca. 20 minuter på morgonen. Nu bestämde jag mig för att den skulle fp stå på mera eftersom jag är arbetslös. Så den har stått på ca, 2 x 2 timmar om dagen, medan jag har tittat på någon film på Netflix eller varit på Nätet. Jag har känt att jag mår bättre, har mer energi och inte behöver så mycket tröst längre! Alltså har jag inte haft några problem med att avstå vin, trots att det finns hemma! Jag tror alltså att min "alkoholism" inte är fysisk; inget fysiskt behov, utan en psykisk vanemässig tröstnapp!
Så, har du möjlighet, och känner igen dig; testa med att köpa en sådan lampa! Jag själv ska bara försöka få någon att göra en snygg ställning på rullfötter åt den så att det inte ser så stökigt ut på soffbordet, och man kan rulla undan den när den inte är på! Prova- och lycka till!

Usch, stackars dig och maken... Vad gäller att ringa 112, så ska man inte lyssna på vad sjuklingar vill. De vill bara bli lämnade ifred. Krya på dig, långsamt och försiktigt. Det där eländet är segare än segast att återhämta sig från. Toppen att det är kaffe och inte alkohol i koppen. Kram

Jag brukar inte vara den som lätt blir arg eller upprörd när någon annan människas misstag påverkar mig på ett negativt sätt. Åtminstone inte så länge misstaget skedde på grund av grov nonchalans eller liknande. Jag irriterar mig t.ex inte på småfel andra gör i trafiken. Jag blir inte upprörd när jag som kund hos ett företag blir påverkad av ett av deras misstag. Jag är inte noga med en ursäkt heller utan vill mest bara att det som går att rättas till ska fixas. Visst, ibland när jag redan är på dåligt humör kan det ju hända att det förstärks under en stund när jag kommer hem och inte upptäcker förrän då att ena pizzan jag hämtat upp inte alls är den jag beställt, men ganska snart lugnar jag mig och inser att det är ett ärligt misstag som jag själv skulle kunna ha gjort om jag var pizzabagaren.

Sen kan det ju vara en liten annan sak som sagt om jag upplever att misstaget inte är ett så kallat ärligt misstag utan kanske har föranletts av nonchalans. Nu kommer jag inte på något bra exempel bara för det.

I alla fall. Jag har varit långtida kund hos ett företag. Jag är i det stora hela nöjd, men har under senare tid råkat ut för en del misstag från deras sida. Det jag har noterat dock är att det tycks som att misstagen i sig till stor del kunde ha förhindrats genom en bättre kommunikation, både internt och gentemot kund. Alltså, min uppfattning är att ett av misstagen taget för sig självt inte är något konstigt, utan sådant som händer. Men ett antal tillsammans under ett förlopp på ett par månader känns som något som skulle kunna avhjälpas av ett förbättringsarbete internt med avseende på kommunikation.

Jag hade egentligen redan funderat på att författa ett mail till dem angående detta då det var en ytterligare incident i förra veckan. Denna påverkade mig en del mer och denna gången var jag initialt ärligt talat lite arg, men jag lugnade mig. Det var återigen ett misstag. Men denna gången satte jag mig ner och författade ett mail. Jag skrev det kort efter att det hade hänt, men var redan lugn när jag skrev. Jag förklarade att jag förstod att misstag sker men att det sammantaget kanske kunde tas upp i deras egna förbättringsarbete för att se om något kunde göras för att minska på antalet misstag.

Jag fick ett svar från någon ansvarig redan tidigt morgonen därpå där jag fick en ursäkt och en förklaring på vad som hände som gjorde att misstaget kunde ske. Den mänskliga faktorn togs upp som orsak och man lade till att det är lätt hänt och förargligt men olyckligt för den som drabbas. Jag tackades också för den konstruktiva kritiken.

Det var inte en ursäkt jag var ute efter egentligen. Misstag sker ju, det förstår jag också. Det jag ville var ju egentligen att de skulle ta det till sig och kanske titta på vad de kunde göra för att förhindra detta i framtiden. I efterhand känns det väl lite sådär. Jag har funderat på om jag skulle svara dem igen och tacka för ursäkten, men att jag hoppades mer på en förändring än en ursäkt.

Sen kom jag att tänka på kopplingen med en anhörig som lever med en alkoholist. Den anhörige har förmodligen också sällan någon nytta av en ursäkt om den inte kommer med en förändring i beteendet. För det är väl klart att alkoholisten inte hade för avsikt att göra det där som nu föranledde ursäkten dagen efter, vad det nu än var. Men kan ju knappast hoppas på förbättring, om inte alkoholkonsumtionen förändras.

Så det har väl fått mig att fundera lite på det där med att säga förlåt eller att be om ursäkt. Betyder det någonting om man inte gör någonting åt det som gav upphov till ursäkten från första början? Ja, såvida det inte finns något att göra åt det.

Så jag vet inte om jag ska skriva ett mail och förtydliga. Jag är ju inte arg eller något på dem, men det känns ändå som att jag riskerar att låta som en sur gammal gubbe. Jag vet i alla fall att jag själv ska tänka på det mer nästa gång jag känner att jag behöver säga förlåt eller be om ursäkt. Finns där något jag kan göra för att förhindra att hamna i samma situation igen?

Vad tycker ni?

"Att lämna någon man älskar ".
JAG ORKAR INTE. Är nog på väg dit. Har gråtit väldigt mycket idag. ?
Gått ner i vikt, har kontakt med partnerns anhöriga: vad han gör och inte gör, jag sover dåligt.
Vi runt honom är oroliga för drickande, även för hans liv men "når" honom inte. Jag är ett vrak.

Julafton kan jag bra spendera för mig själv, jag som annars uppskattar min familj. ?
Kanske jag hittar en ledig grotta. Gå i ide. Jag är så slut. Matt.

Jag älskar honom men jag måste släppa taget om honom. "Har du problem med mitt drickande får du hitta en annan" har jag fått höra. Ojoj, kanske jag måste släppa honom ändå för mitt välmående.

Så jobbigt att se någon gå ner mot botten. Men jag kan inte bestämma hur han "ska" dricka, det är upp till honom. ?

?

Just det där med att vissa saker är uppenbart orimliga i drömmar men att man ändå inte reagerar är väl en sak. På något sätt kan jag förstå det. Alltså, ser man en vän kommande flygande till synes endast med hjälp av sina flaxande armar i verkligheten så hade hakan slagit i golvet. Men i drömmen tänker man bara vad häftigt det är och man lär sig själv snabbt hur man ska göra.

Men att tänkande kan vara så olika. Utan att kunna specificera dem med ord så kände jag ju alla de där känslorna jag brukade ha när det vankades alkohol. Det är ju inte bara det att man upplever saker på ett annat sätt i drömmar. Man kan ibland reagera på ett sätt man aldrig gjort i det verkliga livet och göra val som känns väldigt främmande. Fast det gjorde väl alkohol också. In vino veritas sägs det ju, och det är kanske sant att många med alkohol i blodet vågar säga saker man inte vågar säga utan, t.ex. Men jag tror inte att man under påverkan av alkohol eller i drömmen är mer den person man hade varit om man bara kunde/hade vågat.

Hade en HEEEEEEEELT fantastisk helg med tanke på att den var nykter från fredag till söndag. Energi, kreativitet, OJ vilken skillnad mot för att vara mitt vanliga "zombie"-jag. Dock var jag väldigt trött, lade mig tidigt på kvällarna och har sovit dåligt hela helgen och även natten till idag. Vilket inte alls är så positivt då detta är den stressigaste veckan på evigheter och särskilt idag. Är lite mosig i skallen idag över allt som jag måste göra, men försöker örfila mig själv och varva skiten ur mig idag. Har inget val, ska hålla tal för tusentals personer senare i veckan och annat, så det är bara att bita ihop.

Att helgen blev så bra kan jag tacka flera yttre faktorer för, som att en vän bara ramlade in oannonserat och "blockade" tiden då jag hade bolaget i tankarna osv. Det byggde på tröskeln för att ta det beslutet och förenklade hela processen att stå emot.

Det intressanta är att i lördags hade jag lite kontakt med tjejen som har ramlat in i mitt liv över nätet och hon satt och drack något glas vin. Det berörde mig inget och även här är det så intressant att skulle hon vara hemma hos mig och ta ett glas vin, i mitt hem - där jag i normala fall hade blivit sugen - så hade det troligtvis inte berört mig alls. Mest troligt för att så länge det finns folk omkring mig så är jag Bror Duktig, har jag sagt att jag är nykterist så är jag det och den slags identiteten är väldigt stark. Igår att jag på ett onlinemöte med vänner som drack grogg, blandade drinkar, pratade om godaste julölen osv och jag kände mig mest trött på deras snack om alkohol. Det betyder ändå att jag under de senaste åren byggt upp en bra resistens mot den delen av giftet.

Det är bara så galet att just det där att dricka i smyg, att ingen vet om att jag gör det, få gå in i den där dimman osv... galet att det kan vara så beroendeframkallande.

Härligt att helgen gick bra. Måste känts fantastiskt när du vaknade igår morse. Att se paralleller mellan missbruk och sin barndom är nog vanligt bland oss. Jag kan inte påstå att min barndom var jätte tuff, men alkoholen fanns alltid med. Bland de käraste jag hade då, våra släktträffar med musik och spelemän var alkoholen en centralpunkt från ungdomarna till far och morföräldrar. Det är också en bild jag var tvungen att värdera om som vuxen och se problemen bakom.
Jag tänker att vi kan hitta vilka förklaringar vi vill bakom vårt problemdrickande, bara vi inser att då var då och nutiden äger jag själv.
Läste lite tillbaka i tråden ang godis och sötsug. Mina första månader mofflade jag godis utan stopp och kände att det hjälpte mig mycket. Jag tänkte att till en början får allt vara ok bara jag inte dricker och efter ett tag kände jag att viljan att ändra på det kom naturligt. Vid en tid kände jag att nu är jag redo att dra ner på sötsakerna också.
Saker tar tid, det är nog det viktigaste att ha med sig. Du beskriver att dina känslor är avtrubbade och det kan nog vara en del av långvarigt drickande också. Då tappar små värdefulla saker som natur, vackert väder, dofter och frisk luft sitt värde. Men väldigt många upplever att det kommer tillbaka med tiden, när stimulansen trappas ner och vi kommer närmare vårt sanna jag.
Du kommer säkert ha en tuff tid att ta dig igenom att låta känslorna du förtränger komma fram men jag tror att du kommer till den punkten också när du känner att det är dags. Kram

Tack själv för att du delar med dig, pepp och stöd. Vi lär oss mycket av varandra härinne och vi lär oss om oss själva. Ovärderligt! Ja mitt ex hade kontakt med andra kvinnor, han var själv extremt svartsjuk. Jag har lagt MYCKET tid på att tänka på honom, hans problem mm. Numera tänker jag mer på min egen del av allt det där. Vad var min del, vad bidrog jag själv med, hur vill jag ha det nu och framöver. Inte på det sättet att man skuldbelägger sig själv utan mer kärleksfullt synar sig själv i sömmarna så att säga. Är helt övertygad om att det inte är vem som helst som har ett längre förhållande med en alkoholist. Det är ett val man gör även om man inte vill ta till sig det när man är mitt i det. Är man själv frisk och i balans drar man sig ur i god tid, accepterar att så här är det och det kan jag inte påverka. Men är man som jag var börjar man kämpa och jobba på förändring. Du skriver om relationsberoende. Jag tror (men vet inte) att olika missbruk ligger nära varandra. Slutar man med ett är det lätt att smyga över på något annat om man inte aktivt jobbar med sig själv. Önskar dig en fin vecka tillbaka. Kram ♥️

Tack så mycket Vinäger. Ja, det finns mycket att glädjas åt i väldigt små saker man tyvärr oftast har för givet idag. Idag är det extremt svårt att hitta den glädjen och det hänger ihop med den där balansen som snart är omöjlig att ha. Stimulans av alla olika sorter finns alltid mindre än ett stenkast bort. Högbelönande snabbmat, kaféer, godis, läsk, energidrycker, alkohol, mobilspel, sociala medier, youtube klipp, nöjesplatser, lekparker, snabba bilar, el-skotrar osv, osv.
Idag vet inte människor i vår del av världen vad det innebär att ha tråkigt. Eller ens vad det innebär att vara riktigt hungrig. En sån enkel sak som att längta finns inte längre. Vi vill ha allt och vi vill ha det nu.

Jag känner att ju mer jag håller tillbaka av stimulans i vardagen, ju bättre mår jag. Det skapar en grundkänsla av längtan och det är något väldigt, väldigt viktigt och härligt.
Längtan till de där små sakerna man idag tar för givet kan vara den där meningen som många tappat. Förr fanns längtan naturligt eftersom inte allt fanns i överflöd. Idag får man skapa den längtan på konstgjord väg, genom disciplin i återhållsamhet av egen vilja. Det går och jag har börjat förstå det.

Smygdrickarn, du har så rätt, så rätt.. Jag måste stänga dörren helt för alkoholen.. Jag har insett det nu.. Såhär vill jag inte må!

Ja, det är superviktigt att man stänger alla bakdörrar. Spikar igen dem. Du kommer att må så mycket bättre som nykter. Det är en sorg man ska ta sig igenom, att man inte kan dricka ”normalt”, och det är upp och ner med det mesta i början, men för varje månad blir man bara mer och mer stabil.

Du blir inte tråkigt som nykter, tvärtom. Min personlighet har snarare blivit lite förädlad. Jag är mer kontaktsökande! Så mycket kontakt man nu kan söka i dessa coronatider. Att släppa all denna skam, smusslande, alla timmar som gick åt till att planera inköp, dricka, alla timmar jag var bakfull - ja allt detta har frigjort tid för att göra roligare saker.

Kram ?

För min del är träning och vistelse i natur min medicin, terapi eller vad man vill kalla det för. Har aldrig innan mått så bra i livet som när jag insåg det, så rullar det på - och jag motarbetar ensamhetskänslan - då är jag "i hamn" i mångt och mycket. Låter så enkelt, men är så komplext.

Ensamheten har i mångt och mycket bara varit att jag inte träffat den jag önskar träffa, typ en sådan kille som alla aldrig säger "men hur kan en sådan som du vara singel" till osv. Vi får se om jag nu kan säga "därför att jag typ letat hela mitt liv efter denne". :)

Vad glad jag blir att du tänkte på mig där vid Vänerns kant! ? Du skulle ta upp metandet igen, det är aldrig försent.

Kram

Alkoholen om det har gått lite för långt, är som att vara ett litet barn och försöka sova med en garderobsdörr eller vad som, som är lite på glänt. Så länge dörren är på glänt så _kan_ det ju komma ett monster eller spöke igenom? Så att bara få dörren stängd, helt, tror jag personligen på är bra. Alla "ska bara", "kan ta lite" osv öppnar bara dörren för monstret igen. Lycka till!

Idag skrev jag till mannen att det är jobbigt, att det är sorgligt att våra drömmar inte blev av, att vi inte orkade kämpa mer. Och att det är nog bara kärlek som kan göra såhär ont. Får till svar, att ja det är jobbigt. Kändes skönt att han får en påminnelse att det är tufft för mig, så kan han inte ducka för det heller oavsett om han träffat en annan nu och att beslutet om att gå inte var enkelt utan helt enkelt för att överleva själsligt

Jag tog på mig fritidskläderna, stoppade lurarna i öronen och satte på podden "2 fyllon och en sanning", avsnitt 26 och gick ut på en promenad. Otroligt bra avsnitt! Nu ska jag AGERA!

Torn: Nej, min sambo vet inte hur jag mår innerst inne.. Jag har hintat om att jag vill dra ner alternativt ha ett längre uppehåll.. Jag ska inte dra ner - jag ska SLUTA!! Anledningen till att jag inte berättat tror jag handlar om att jag inte bestämt mig på riktigt, jag har dörren lite på glänt.. Berättar jag så är det liksom på allvar.. Men som jag har det nu ÄR det på allvar! Därför ska jag ta ett snack med honom!

Lögnerna tillhör missbruket. Ärlighet tillhör nykterheten.

Kram ?

Hejdu! Jag har sett vänner som valde i yngre år att vara nykterister hur de utsattes för motsvarande grupptryck som du beskriver, så jag tror nog det är rätt vanligt att man känner kanske inte skam eller ångest, men en slags yttre press tänker jag?

Jag tycker du snarare är stark som står emot grupptrycket och jag tycker absolut du har mycket att vinna på att köra på i samma spår. Om inte dina vänner respekterar ditt beslut och din livsstil, då kan man fundera lite på hur bra vänskapen är. Jag har personligen under mitt liv fått byta ut en del vänner som haft negativ inverkan på mig och mitt liv och numera umgås jag med vänner som är träningsmänniskor, flertalet varken gillar eller dricker alkohol och inte minst skulle ingen av dem försöka pressa mig till en livsstil eller annat än det jag själv har valt. Så stå på dig, var den du är och blir du för pressad så är mitt råd att be dina vänner respektera det val du har gjort i livet. Lycka till!

Han har en ljusterapilampa vet jag. Tror inte man ska välja det billigaste, kolla effekten. Går också i sådana tankar själv. Mår inte bra av mörkret.

Kram ?

Vet din sambo om hur dåligt du mår och hur gärna du vill sluta? Vet han om att du inte klarar att ta ett endaste glas? Om inte, så behöver han göra det för att du ska kunna få full uppbackning från honom. Utan full förståelse från honom blir det hopplöst svårt för dig. Det var det som var den avgörande faktorn till att jag lyckades sluta i alla fall. Jag berättade allt för min fru samma dag som jag tog mitt beslut till att sluta och har fått full förståelse från dag 1. Jätteviktigt för mig. Om den förståelsen från henne upphör så måste vi skilja oss. Viktigast först för mig: Vara nykter.

Kram❤️

Känns mycket bättre idag med ryggen, men beslutade mig för några dagar sjukskriven. Kan behöva lite paus från min pressade arbetsplats. Jag ska tillbringa dagen med mig själv och katterna. Titta på serier, ta en promenad, stretcha kroppen lite, tänker att jag har tagit i för mycket på gymet därav ryggontet. Ja en dag i stillhet blir det, och nykter är självklart. En dag i taget.

Sugeri mig lite julkänsla ?