Senaste kommentarerna i forumet

Tyvärr är det så. Man måste lära sig hantera alla de där jobbiga känslorna nykter. Och det går. Förstås. I början tänkte jag flera gånger varje vecka: ”Åh, den här känslan brukar jag dricka vin på. Men nu dricker jag inte längre så jag får göra något annat.” Och känslor går över. Nu är inte alltid.

Jag minns när jag i min roll på jobbet var tvungen att säga nej till en medarbetare första gången. Vb svarade ”okej” och verkade mest nöjd med att få besked. Vb blev inte skogstokig, himlen ramlade inte ner, och jag överlevde. De fortsatta 20 gångerna jag sa nej var också tuffa, men det gick lättare och lättare. Allt man övar på blir man bättre på.

Sen många år tillbaka säger jag nej utan problem, men jag är noga med att berätta varför. Ungefär som man gör med små barn. ”Du får inte äta glass nu för vi ska äta middag om en timme och äter du glass nu så kommer du inte att äta så mycket mat till middag, och då blir du hungrig igen efter en timme. Du får ta glass efter maten istället.” (I bästa fall kanske man kan erbjuda medarbetaren något annat.)

Jag blev även en inbiten sanningssägare i nykterheten. Ärlighet in absurdum, både när det gagnade syftet och när det inte gjorde det alls. En gång var jag på väg att åka ner till stan och vända upp och ner på hela stadshuset i min sanningsiver, men jag hiade mig och bad om synpunkter från andra, som sen fick mig att tänka om. Tack och lov ??

Jag fick ilskna utbrott på jobbet också, skällde ut min chef inför andra några gånger i våras. Inte bra. Det gör jag inte längre, jag djupandas istället och tänker att jag ska sova på saken och först därefter framföra mina synpunkter.

Men jag märkte också att jag blev genuint glad i hela kroppen för olika saker, en glädje som smög sig på och sedan verkligen fyllde hela kroppen. Jag njöt av andras sällskap mycket mer, blev helt lycklig av att få skratta ihop. Jag skrattade mycket högre och hjärtligare, åt komediprogram på tv till och med. Kunde inte sluta skratta, det bara bubblade upp ur mig.

Starkare känslor får vi på köpet i nykterheten, och vi får lära oss hantera vissa av dem och njuta av andra.

Din vilja att vara andra till lags är nog ett sådant problem som dolts under alkoholen, och som nu blottlagts. Några sådana problem hittar alla under den grå blytunga yllefilten som alkoholen har varit.

Vad det gäller alkoholromantiken är ett vanligt tips att ”spela hela filmen”. Hur brukar det sluta? Lista fem fyllesynder som du kan drämma i skallen på alkoholdjävulen när hen sticker fram sitt fula tryne och viskar i ditt öra.

Kram ?

Ja det finns gott om dem. Och mönster är ju som små upptrampade stigar vi är vana att ta. För mig finns också många som får mig tänka på att dricka några glas. En tuff måndag kan verkligen vara en sådan. Jag försöker trampa upp nya bättre stigar så gott det går. Och låta de gamla växa igen. Så bra av dig att du inte föll tillbaka utan stod på dig. Det känns verkligen som att du är på väg mot en bra riktning. Heja du!

1) Tro på att du klarar av det.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Jag håller på med trean för fullt nu, det går rätt bra. Snart står jag på barrikaderna ? Skämt åsido. Om man identifierar sig som en som inte dricker, så finns det ingen lockelse i alkohol. Lika lite som det finns en lockelse för mig i att åka på skidsemester eller spela golf. Varför skulle jag liksom?

Kram ?

Du ligger ju några år före mig men jag känner också väldigt tydligt att en ny fas i mitt liv står i farstun och stampar. Tiden efter barnen. Yngsta dottern flyttar ju april - om allt blir som vi vill. Jag hade tänkt dela tiden efter barnen med en man. Resa, gå på teater och konserter, äta och dricka gott och bo på hotell ofta. Det var vad jag hade tänkt mig ? Jävligt ytligt kanske, men jag ligger liksom väldigt mycket på minus när det gäller sådant, och jag älskar wow-känslan ?

Sen kom min nykterhet som en oväntad skänk från ovan, och med den slutade jag fiska i dejtingträsket helt. Gjorde mig av med två beroende på en gång. Två beroenden som jag inte saknat en minut sen dess faktiskt.

Sen kom Corona och resande, teater och konserter blev en ouppnåelig dröm blott. Jag tror att det tar evigheter innan sådant blir sig likt igen. Kulturarbetare skolar om sig till vårdpersonal istället kanske. Och flyga utomlands kändes redan innan Corona tveksamt för min del av klimathänsyn.

Så nu vet jag inte riktigt vad som ska ske när tiden efter barnen tar vid. Det enda jag vet är att det generellt inte brukar bli sämre. Jag har aldrig ångrat ett beslut. Vägen till beslut är allra svårast, sen är det bara att köra. Det får ta sin tid helt enkelt. Livet är ett megastort pussel att lägga. De bitar som till synes passade ihop, passade visst inte alls. Jag får tänka om, tänka nytt. Men jag har ingen brådska, det får ta den tid det tar. Tålamod.

Kram ?

Jag upplever inte alls vad du skriver som babbel utan så värdefullt för mig??å det värmer och betyder så mycket att fastän du har gått vidare och klarar av att vara nykter så går du tillbaka på stegen å möter mig där jag är. Tack❣️

Och även om jag har svårt att ta till mig de varma orden så vill jag åter igen säga tack❣️Du är också värdefull för mig❣️

Du känns jättestabil ?? Ett riktigt bra förebild här på forumet!

Kram ?

Tack för alla fina och peppande ord från er allihop. Det känns tryggt att ha er att vända sig till när allt blir svårt och kolsvart.
Ni har lärt mig så mycket och har fått mig att förstå att tänka på vad jag mår bra eller i varje fall bättre av.
Jag blir glad över att ni kan se framsteg hos mig och det gör mig nöjd. Det är så lätt att glömma hur många steg framåt jag och ni har kommit.
Det är helt underbart att vi kan vara stöd och ge råd på vägen till varandra

Det har gått bra en tid och jag har kännt mig stark men plötsligt blev allt övermäktigt. Jag tror mycket hänger ihop med samtal med ex mannen om bodelningen. Jag har ingen styrka i det utan tappar fokus och börjar tvivla på hur den ska göras, han vill inte ha bodelningsman utan vill att vi löser det själva.
Han är ju inlåst rätt länge till och när han kommer hem finns inga garantier på att han inte börjar dricka igen. Gör han det så blir det omöjligt att dela någonting.
Känns som jag sitter i en rävsax just nu.
Ska jag vara hård och köra på bodelningsman, när han sa till mig att han kommer säga nej till allt i så fall.
Eller
Ska jag vänta tills han kommer hem och hoppas på att han är nykter och kanske kunna bli överens.
Fasen, jag vet inte och det stressar mig så.

Det känns ändå lite bättre idag när arbetsveckan börjat igen som ger avledning åt mina tankar och jag är så tacksam över det.

Tusen kramar till er Änglar där ute
❤❤Azalea

Godkväll,
Jag har tänkt så mycket på det här med att tro på sig själv. Ofta pratar man om att uppvärdera sig, att tro mer om sig själv. Peppa sig.
Jag tror att för mig tex har det handlat om- och gör fortfarande- att ha en realistisk och lite sann syn på mig själv. Inte vara rädd för bristerna eller kanske tillkortakommanden. Men inte heller vara rädd för att se förmågor och fina sidor.
När jag tänker efter är det samma sak som att se nyktert på tillvaron.
I mitt fall blev självkänslan väldigt ojämn av att dricka. Jag kände mig ofta genomdålig för att jag drack. Samtidigt som jag förträngde att- och hur mycket.
När jag drack några glas vin kände jag mig ganska bra, jag bortförklarade att jag ”behövde” stressa av/ha roligt/få lugn.
I efterhand tycker jag att jag var väldigt krävande mot mig själv- men även mot livet. Att det var tvunget att vara så mycket. Att vanliga dagar inte dög. Som att just jag behövde mer, extra.
På sätt och vis en väldigt barnslig syn på livet, och jag tror faktiskt att man stannar lite i den inte växten av att dricka,
Som vanligt lite babbel från mig som väcks när jag läser det du skriver.
Du är värdefull för mig och för många!

Åh du är så duktig. De känslor vi bedövat med a ploppar upp lite hit och dit i början, det blir stabilare över tid. Att anpassa sig efter andra och inte kunna säga nej känner jag till. Vi får lära oss att sätta gränser och se till våra behov, behov som blivit undertryckta av bland annat a. Fortsätt kämpa, det är det värt. Kram Jullan

Gick in och läste början av din tråd, som om det var en annan människa som skrev då. Så härligt att du mår så bra, underbart att läsa!
Hejar på dig, kram ?

Jag funderade på det ni sa, Kaye och IronWill angående beroende. Det finns väl egentligen två olika beroenden. Det fysiska och det psykiska och som kanske förvisso inte helt tydligt är två separata saker alltid.

Det finns ju det fysiska beroendet där kroppen kontinuerligt måste ha alkohol där man annars får abstinensbesvär. Det tror vi ju inte att gbg tjej har i och med att hon håller upp varannan vecka. Men det kan ju vara ett beroende ändå.

Som en del av er andra är jag nykter sedan ett tag tillbaka. Inte i närheten lika länge som IronWill, men ändå. Jag vet dock att om jag skulle dricka igen så skulle jag inte kunna hantera det. Är det inte ett beroende då? Kanske det skulle definieras som något annat. Jag vet inte riktigt.

Men jag är inne på samma spår som Kennie för dig, gbg tjej. Testa 3 månader nykter och se sen.

Då var dag 7 avklarad. Trots måndag har upplevt en del triggers. Är det inte lustigt, jag som hade varit så orolig för helgen, laddat, rustat mig och väntade på en anstormning av känslor... och sen gick allt så enkelt. Idag, en vardag och så drabbas jag av flera prövningar från oväntat håll och betydligt större utmaningar än de jag upplevde under helgen.

Den första utmaningen kom då jag i ett ärende tog en promenad genom en krogtät del av staden. Innanför dessa portar har åtskilliga timmar och tusenlappar spenderats under årens lopp. Jag passerade den ena mysiga krogen efter den andra och kunde inte hjälpa mig själv från att drabbades av minnen. Minnen av julbelysta men ändå mysigt mörka restaurangerna i goda vänners lag. Se hur främlingars vardagsliv rullar förbi i eftermiddagsmörkret. Alkoholromantiken och drömmen om ett lagom utanförskap, att lajva Röda rummet eller Paris 1800-tal. Att vara dom som säga nej till hamsterhjulet och festa bort det vardagliga. För några sekunder slås man av tanken att det här med att dricka lagom kanske ändå skulle funka för mig... men nej det gör det inte. Längtan blev dock rätt kortvarig och har inte lämnat någon bestående längtan efter a, men ändå en liten rädsla för mig själv.

Senare på kvällen utsattes jag för en andra prövning. I mina tidigare inlägg i forumet har jag i huvudsak fokuserat på de problem jag har när det kommer till festande, helger och att dricka för mycket när det väl serveras. Jag skulle fortfarande påstå att det är mitt primära problem och det jag har dragits med längst. Men det är så att det finns särskilda situation och känslor som fått mig att dricka även på vardagar, i alla fall under det senaste året.

Det är nämligen så att jag är en riktig people pleaser av rang. Jag tycker så illa om att säga nej eller att göra människor besvikna att jag så många gånger i hela mitt liv har valt att offra min egen lycka och hälsa för att vara andra till lags. Det senaste året har jag på grund av personliga tragedier och andra anledningar tvingats till att bli hårdare och säga nej, annars hade jag inte överlevt. Dock har varje nej tagit oerhört hårt, efter ett liv av people pleasing så saknar jag nog de naturliga verktygen för att hantera situationerna. Denna konflikträdsla är något som jag har dämpat med alkohol, ibland inför samtalen men framför allt efteråt, för att hantera skuldkänslorna. Idag tvingades jag att hantera en sådan situation. Direkt efter samtalet började skuldkänslorna banka innanför pannbenet, hjärtat bultar och ångesten kastar sig över mig. Där jag då befann mig fanns alkohol tillgänglig och till det även en omgivning som inte hade höjt på ögonbrynet om jag tagit mig något att dricka. En del av mig bad om att få dricka, bara den här gången, lite smärtlindring... Jag drack inte, utan gjorde vad jag kunde för att hantera mina känslor.

Känner mig lite nedslagen och trött. Imorgon är en viktig dag på jobbet och jag försöker flytta fokusen dit. Hantera ett problem i taget och andas.

Kan i alla fall rapportera ännu en dag i total nykterhet och imorgon är det dags för en till!

Vad du kämpar Azalea. Men du är så klok att göra andra saker när du har en dålig dag. Så kloka strategier.
Du har kommit långt.
Jag hoppas du får bra dagar nu efter den jobbiga luciadagen. Det är ju så det är. Det går upp och ner.
En stor kram från mig?

Jag brukar alltid hänvisa till programmet här på sidan, men om jag förstår det rätt så ligger det nere. Det är annars en bra början. Nu har du ju redan börjat en väg till förändring genom att komma hit. Här är vi många som på olika sätt har kommit underfund med att vi har problem med alkohol och på olika sätt försökt med blandade resultat att förändra våra alkoholvanor.

Har du funderat själv på vilka förändringar du själv skulle vilja göra? Det låter på din sammanfattning av din historia att du skulle må bäst av att åtminstone börja med ett uppehåll. Men det är väl där du behöver börja. Komma underfund med vad du vill. Sen är det dags att sätta planen i verket. Det är inte så enkelt, såklart, men genom att verkligen jobba på det, vara här och skriva och läsa, fundera på vad du vill göra, förutse problemen och så vidare så ökar dina chanser att lyckas.

Möjligen behöver du också ta till ännu mer hjälpt utifrån. Nu har jag ingen personlig erfarenhet men flera här på forumet har testat t.ex AA och den lokala beroendemottagningen. De flesta kommuner, om jag förstår det rätt, ska ha en beroendemottagning dit man kan vända sig.

Men börja där. Fundera på vad det är du vill åstadkomma. Totalstopp av alkohol eller att skära ner. Vad är bästa sättet att göra det på? Klarar du det själv tillsammans med forumet här eller behöver du ytterligare hjälp? Läs andra historier här och se hur de har lyckats/misslyckats och testa att följa det som funkar.

Nordäng67, du och flera här på forumet stöttade mig i mitt beslut.
Att jag till sist lämnade. Jag som aldrig trodde jag kunde det. Jag som älskade min man över allt, jag som skulle bli gammal med min man, jag som kunde gjort allt för honom. Men så blev det inte. Alkoholen kom emellan. Och han ville ju inte släppa flaskan.
Nu lever jag själv. Och det går bra. Klart jag är ledsen ibland, att det inte blev som jag tänkt. Men dagarna jag mår bra är fler än de ledsna. Tiden går, och läker delvis såren.
Det är svårt att lämna, men till slut måste man välja sig själv.
Tack Nordäng67, för allt stöd. Tack alla andra här inne. Och mod och styrka till alla som är mitt i kampen?

Fint du skriver i min tråd. Ja, jag har börjat förstå att jag har mycket framför mig. Hela min existens har ju blivit rubbad nu när jag har valt att bli nykter.
Har ersatt alkoholen med alla möjliga nya laster men jag tar tag i det senare, som sagt. Vill bara ta mig igenom den första abstinens-tiden.
Tror i och för sig inte att det kommer vara suget som får mig på fall. Det kommer i så fall vara situationen som får mig att dricka. Äh, vet inte vad som är vad förresten. Jag är ju förstås rädd att börja glömma bort allt skit som alkoholen gör med mig och mitt liv. Eller gjort. Nu vaknar jag varje morgon nykter. Känner att jag sakta men säkert börjar må bättre och bättre. Genuint bättre. Och det för med sig att jag tar bättre beslut som jag står för. Jag är annars en person som vill vara alla till lags. Ofta på bekostnad av mig själv. Ställer alltid upp. Fast jag får trubbel av det själv.
Nu känner jag att jag känner efter innan jag säger ja. Har till och med sagt nej. Det är något helt nytt för mig.
Jag vill också fylla mitt liv med mer meningsfulla saker nu. Den tiden som tidigare gick till att dricka. Vara i dimman. När man slutar dricka sparar man både pengar och tid.
Passar ju bra så här till jul.

Röjde hela söndagen, mannen spikade i renoveringen.
Snart klara, tålamod, som jag får öva.
Försöker vara här och nu.
Tycker att mörkret är helt okej.
Jag har haft det mörkare.
Längtar mycket efter barn och småbarn som jag träffat så lite denna höst och vinter. Har inte vågat då pappa varit så sjuk att jag varit rädd för minsta snuva. Även om jag inte får hälsa på, så tänker jag att jag behöver vara frisk och stark.
Mitt minsta barnbarn är ju en riktig bebis nu, inget spädbarn. Det känns sorgligt att vi setts så lite, men jag är knappast ensam om såna umbäranden, mest att livets första månader är så fint att få vara med om på nära håll.
Dagarna forsar förbi nu.
Försöker tänka tillbaka till för ett år sedan men minns inte just de här dagarna. Jag vet att jag var trött som alltid när julfester och sista jobbstressen avlöst varandra.
Men en tanke har funnits i mitt huvud de senaste åren.
Och den är ungefär: jag är inte klar än.
Kanske har det rört jobb och karriär mer än livet men helt klart hade jag rätt- jobbet känns mindre viktigt i sammanhanget. Men livet.
Jag var inte klar. Jag är inte klar.
Jag är i en ganska liten båt i en ganska strid ström, men jag styr och ror och har fart. Det är väl själva essensen av alltihop, om det nu finns någon. Kram på er. ?

Har inte saknat alkohol i någon situation hittills. Konstigt ändå, med tanke på hur länge det var min följeslagare och tröst, medel för att både pigga upp och varva ner.

Så vad gör jag istället då? Kommit fram till att jag går och lägger mig i tid, tränar mer och gör mer hemma. Funderar helt enkelt inte över det och har inte bytt det eländiga vinet mot något substitut i nån tafflig alkoholfri variant. En dag i taget, räknar inte dagarna (kollar ibland här på alkoholhjälpen hur länge jag varit reggad).

Sedan jag nådde min botten har den mentala besattheten inte funnits med i bilden. Jag bävar inte för den dagen det blir en guppigare väg framåt. Jag tänker att jag tar det när det kommer. Verktygen är slipade och förberedda för detta, jag har under dessa månader skapat ett bra och nyktert nätverk att använda mig av. Och tack alla fina människor här inne som delar sina erfarenheter ❤️

Snart får du börja gå dina rundor igen ska du se..Du får ta en dag i taget nu med..Skönt att du ändå börjar bli bättre..Varm kram..??????

Ladda ner Rockylåten ”Eye of a tiger” (är det va?) på din låtlista och kör den på repeat! Musik är bra för humöret ?

Kram ?

Skriv precis det. ”Jag var inte ute efter en ursäkt, jag vill bara att ni tar itu med det här problemet så jag slipper drabbas fler gånger.”

Vad som är problemet vet de nog redan. Man ska ju inte behöva hota med att lämna som kund bara för att få igenom helt acceptabla förändringar.

Slentrianmässiga ursäkter ger jag inte mycket för, men jag uppskattar verkligen ett genuint förlåt. Med tillägget att personen beskriver vad som blev fel, så vi har samsyn om grundproblemet.

Sen ger ett genuint förlåt en bra öppning för vidare diskussioner. Ibland blir det bara helt fel i stundens hetta.

Kram ?

Nordäng 67.
Om jag har problem med drickande? . Jo... Men Jag är bara mest bekymrad. HAN har det men verkar inte ta tag i det. Jag har påpekat det men han inte slutat, det lönar sig inte att säga.

Vad jag behöver frågar du?
En början är väl att jag bokat in mig på 50 minuters massage i morgon. ?

Hej,

Ja vad skall man säga, som titeln säger så är detta mitt första inlägg. Och jag lovade mig själv och min ADHD hjärna att jag skulle vara brutalt ärlig i allt jag skriver. Jag är 31 år gammal och har i princip sen jag var 18 år gammal haft problem med alcohol. Men problemen har egentligen inte visat sig ordentligt ( inte vad jag kunnat se ) förens jag var runt 22 skulle jag gissa, allting flyter liksom ihop. Mitt liv har alltid varit präglat av en osund alcohol kultur, det var så vuxna hade roligt. Min pappa dricker för mycket, och det är alltid supar till alla högtider och grillkvällar och fredagstacos osv. Min mamma som egentligen inte drack så mycket för har på senare år börjat dricka mer och mer. Så det var alltid självklart för mig att man drog till på fredag och även lördag ( iallafall i yngre år ).

Jag skall försöka hålla mig relativt kort om jag klarar och egentligen säga att mina stora problem med alkohol började ca 2014 efter att jag fått mitt hjärta brutit av en gammal flickvän. Problemen med alkohol fanns redan innan och bidrog säkerligen till att förhållandet brast.

Efter detta så gick det sakta utför, jag lyckades klara mitt jobb men allting annat var i rent kaos, och alkohol var alltid inkörsporten till både amfetamin, cannabis och riktigt sorgliga betenden. Så pågick det i perioder med mycket dåligt umgänge, ännu lägre självbild och rent av självmordsbetenden i slutet.

En början till förändring kom Oktober 2019 när jag lämnade stan, flyttade till mitt eget hus och träffade en tjej. Jag hade även vid detta tillfälle börjat jobba på min ADHD ordentligt vilket har bidragit till mycket problem i samband med alkohol men också enda ventilen som fungerat utan för mycket ångest när bubblan är nära att spricka. eftersom jag i princip har druckit varje helg sen iallafall 2015 så är datum och så lite fuzzy och mycket har förvrängts som försvarsmekanism.

Men även under slutet av 2019 och delar av 2020 så har gamla betenden kommit tillbaka, min nya flickvän har sett baksidan av mitt missbruk, jag har varit väldigt öppen med att jag haft problem med droger, men inte att de var alchoholen som var det största problemet och min inkörningsport.

Svårt att hålla det kort, im sorry ):

I början av Oktober 2020 så slog det slint för mig och jag drack väldigt mycket och tappade humöret totalt på min flickvän, rörde henne inte, vilket var tur för hade inte kunnat leva med mig själv men skrämde henne och det var illa nog. Efter detta så var jag nykter i ca 6 veckor för att rädda förhållandet. Tyvärr tog det slut ändå men det var av andra anledningar och till viss del mina svårigheter med ADHD.

efter att det tog slut så fick jag ett återfall tyvärr. Har nu druckit flera gånger ( 4 eller 5) och även i fyllan tagit andra substanser då min impulskontroll är som helt borta. 2 av dessa gånger har jag dock klarat mig bra och varit väldigt städad. dock spelar det ingen roll då jag inte klarar konsumera alcohol utan att det tillslut leder till gamla mönster.

Har nu åter kontakt med mitt ex och vi skall starta upp igen, och från bådas sida så skall vi " göra om och göra rätt". lite mera långsamt och lite mera med känslor och psykiskt välmående i fokus.

Jag är nu livrädd att tappa greppet då jag redan i Fredags var och drack, jag vet totalt oansvarigt. Speciellt i dessa Covid tider.

Vill börja med att säga tack för den som tagit sig tid att läsa, betyder väldigt mycket. Finns så mycket mer jag skulle kunna säga men tänkte lugna mig innan detta blir en bok.

Hoppas att någon härinne kan hjälpa mig hålla True North

Om man säger som så var väl metandet ngt som jag/vi gjorde en gång per år som barn....men dagen var speciell❣️För då tog pappa ledigt fr jobbet på gården så även min mamma...å våra sommarbarn fr Gbg/mina kompisar var med...ev min storasyster och kanske en och annan släkting fr Skåne?? Fiskaren körde ut oss t en ö i Vänern där vi stannade hela dagen tills han kom och hämtade oss igen. Fiskaren var en kraftig, väderbiten trygg farbror för mig??

Fast metande i och för sig var ju väldigt rogivande...kanske är det ngt som min man och jag skulle testa..för visst borde man kunna genomföra det utan att äga en båt?

Sitter nu ner vid köksbordet för att rensa mina tankar och planera lite grann ...vad behöver jag göra och vad vill jag göra? Hur tänker jag kring alkohol runt helgerna? Och med maten ...vad tänker jag då?

Jag vet egentligen vad jag vill ...men jag behöver då verkligen stå emot alla om och men och när och varför??

Kram?❤️

Jag hade en sådan wakeupp-lampa en gång i tiden, men den gjorde bara att kattskrället vaknade före mig och sedan levde han rövare långt innan mitt eget alarm gick haha! Men I hear you, jag tror absolut på ljusterapi denna årstid. Jag är själv en solknarkare som bara solen kommer fram står ute och laddar batterierna. Nu vintertid tar jag extra D-vitamintillskott också vilket jag själv märker av, men ja, jag ska nog kika på en sådan ljusterapilampa, kan vara nice att ha medan man lagar mat eller vad som och då man ändå vill ha lite extra ljus. Jag vet att solarium är bajs egentligen och ökar risken för hudcancer, men även det kan ge mig en kick av energi och "feelgood" denna årstid. Jag är dock försiktig med det, men just nu i detta gråa väder, har det kliat i fingrarna lite.