Senaste kommentarerna i forumet

För ditt svar. Tårarna rinner ner för mina kinder nu och jag har läst ditt svar redan flera gånger, kommer läsa det om och om igen idag. Vem
du än är, vart du än befinner dig, verkligen TACK för att du svarade mig! <3

Varför frågade jag ens i telefon till Sambon?.Hörs så himla väl på hans röst efter bara några öl men nu var det helt klart mer än så. Det kan väl vara hans ensak men klockan var stax över tio idag och jag var på väg ut till landet med hund o lite julpyssel och ringde för att kolla läget om jag skulle handla med något på vägen.Slutade med att jag stannar hemma, sa som det var att det inte känns kul att åka ut i detta läge. Han svarade för övrigt nej på frågan om han druckit såklart.Känner mig ledsen nu och snuvad på torpmys. Vet inte vad jag vill ha sagt mer med detta men det knyter an till det föregående inlägget lite. Vad är ok? Hur blir det att vara den nyktra i en relation. Förr drack ju jag och tokade mig ibland. Dock aldrig dagtid eller när jag skulle köra bil. Behöver lite styrka o kraft.
Kram från Mattan som nu firat 2 helnyktra härliga månader efter tio års problemdrickande.???

Superstarkt att vara bestämd å tillfreds en fredag fylld med festligheter?? Hoppas du känner ruset av en liten lycka idag över att inte vakna tung i huvudet! Det gjorde jag! Blev klar med 2 sorters tryfflar igår ;-) ? samt att jag var upp vid 9, tog en kopp kaffe å satt sedan igång med att organisera i köksluckor med julmusik i bakgrunden ?? Såååååå skönt att inte låta hela helgen gå åt till att må skit ???? återkoppla gääärna om hur du mår idag! ????

Superstarkt att vara bestämd å tillfreds en fredag fylld med festligheter?? Hoppas du känner ruset av en liten lycka idag över att inte vakna tung i huvudet! Det gjorde jag! Blev klar med 2 sorters tryfflar igår ;-) ? samt att jag var upp vid 9, tog en kopp kaffe å satt sedan igång med att organisera i köksluckor med julmusik i bakgrunden ?? Såååååå skönt att inte låta hela helgen gå åt till att må skit ???? återkoppla gääärna om hur du mår idag! ????

Välkommen förresten.

Jag ska berätta en hemlighet för dig, du har just nu genom att våga och vilja skriva här tagit ett jättestort kliv mot RIKTIGT lycka.

Jag känner mer än väl igen den där "bästa vännen" Han är den där inre rösten som hela tiden jobbar aktivt för att dämpa mina känslor, för att orka, för att fira och få mig att inte se min situation, att leva i dimman, och som ständigt ordinerar medicinen Alkohol för att råda bot på ALLA mina känslor.

Men det går att ta sig ur det. Du är på precis rätt ställe, det finns så många bra trådar här på forumet och du kommer hitta de som tilltalar dig mest, som du känner mest samhörighet med.

Jag är inte den bästa på att ge råd och tips då jag inte varit nykter så länge denna gång och har haft upp och nedgångar på min stig mot att aldrig mer dricka A (för det är mitt mål). Men vare sig du vill dricka i framtiden, eller avstå helt... ta en dag i taget.

Mitt tips är att lova dig själv - en dag i taget - att vara nykter. För en dag klarar du av att vara nykter.

För mig går det bäst så, det blir ingen press och inte så ångestfyllt som en tanke på ALDRIG MER. För vissa passar det kanske bättre att sätta upp mål om 3 månaders nykterhet, och det kan man ju också ha såklart. Men mitt tips - lova en dag i taget.

Kan du lova dig själv att vara nykter i dag?

Om du kan det, så lovar jag att vi kan göra detsamma i morgon.

Efter ett tag, om man håller i, och har rätt förutsättningar - då känner man riktig lycka igen. För det där du har känt nu när du varit influerad av A - det är inte riktig lycka, inte innerlig genuin lycka. Det går inte att uppnå när man är neddrogad och beroende, när man tänker på alkohol, all planering, inköp, alla lögner till sig själv och andra. Alla brutna löften, alla snedsteg alla....

Och den där glöggen och champagnen, du romantiserar det ganska mycket. Är det verkligen så romantiskt, i stunden... dagen efter... om det bara är situationen det associeras med så finns det goda alkoholfria varianter.

Detta blev ett för långt inlägg (jag snöar ofta ut och in på saker), men ville mest bara säga att min hemlighet till dig är att du kommer inte bli lycklig av att sluta dricka A - men du kommer känna genuin lycka utan den. Lycka är inget som vi skapar, det är något som vi känner. Att vara lycklig är däremot mycket större, det är vad vi skapar och det måste ju gå att uppnå utan den kemiska formeln C2H5OH.

(och sen är det bra att ha en plan vad man ska göra, aktivera sig med när suget slår till, såsom promenad, träning, sticka, sitta här och skriva osv.)

Det gick så bra för mig så länge, tillslut kom verkligheten ifatt mig. En tuff höst med en jobbsituation som jag avskyr, fått en roll jag inte trivs i men känner inte att jag får något gehör.
Några glas vin har det blivit på helgen, mer än vad jag har tänkt. Inga minnesluckor eller att jag har gjort bort men känner mest att jag har svikit mig själv. Jag mådde så bra under min långa nykterhet och nu påbörjar jag vägen framåt på den igen.
Hur ska jag plocka upp mig själv igen och lära mig att hantera saker utan att bedöva.....

Ännu en härlig morgon utan bakrus. Börjar vänja mig nu. Underbart!

Har laddat ner en app som heter I am sober. Den håller koll exakt på sekunden om man vill hur länge man varit nykter.
Och om man angivit hur mycket pengar man dagligen lagt ner på alkohol så räknar den ut hur mycket man sparat när man låtit bli. Oh! My godness vad jag har sparat mycket pengar!
Sprang genaste ut igår och köpte en klänning som jag länge velat köpa men ej tyckt att jag haft råd.
Hur mycket jag lagt ner på vin och öl det har jag aldrig reflekterat över. Kanske inte vågat och förträngt. Förmodligen så har det varit så. Alkoholen har ju varit lika viktig i mitt liv som mat och potatis så att säga. Äta bör man ju.
Jäklar vad mycket fint jag kan unna mig nu när jag inte slösar pengar på alkohol.

Vad härligt att läsa att det gick bra i går och att du fick en positiv erfarenhet med dig :)

Jag måste bara säga att du har en utomordentligt förmåga att uttrycka dig i text. Du förmedlar dina tankar och känslor på ett så illustrerande sett. Känslorna bryter igenom och det är inte så ofta texter väcker starka känslor i mig.

Svinpälsar och lånehajar göre sig icke besvär :-) . Då åker kvasten fram.

Hej alla fina medmänniskor!

Äntligen vågat mig hit, men är så rädd o sorgsen...Som så många andra..

Jag låter mitt användarnamn få tala för sig själv...jag älskar bubbel o vin i alla dess former o ser mig själv med en aftonklänning o ett glas bubbel i handen..för inte kan man väl göra något roligt utan alkohol? Bubblisen vill ju ha roligt!
Men nu har aftonklänningen bytts ut till mjukisbyxor..men fortfarande med ett glas bubbel i handen...

Jag är en kvinna med bra arbete o fast inkomst, partner o 2 barn, bra boende, socialt nätverk med familj o vänner. Ett tryggt liv där så många delar är bra. Från min omgivning beskrivs jag som en glädjespridare..men inombords...

det finns nämligen en sak som ständigt finns där o gör sig påmind..som sakta förstör...och snart orkar jag inte hålla fasaden uppe något mer..

Jag har alltid druckit, tidigare i yngre år bara festat på helgerna, ...sen blev det lite mer o en Aw, vin till maten en vardag, vin för att stressa ner...nu är det vin hela tiden. Allt präglas av bubbel o vin! Planering planering...bara jag får mitt glas...

Och nu innan jul, glögg är väl inte så farligt? Det ligger väl utanför intag av alkohol? Igår drack jag 1 flaska vitvinsglögg själv, tittade på den...15%.

Jag är kanske nykter 2-3 dagar per vecka, knappt, sen räknat ut sista tiden att jag dricker cirka 5-8 flaskor per vecka. Känner mig knappast onykter, trots en riktig alkoholmätare som visar något annat. Är så bedrövad, vill leva ett hälsosamt liv, vara sinnesnärvarande, kunna dricka bubbel o vin vid ”speciella” tillfällen o liksom stanna vid det.

Nu även sista tiden fått så ont i magen. Tog prover förra hösten o var ”ganska” ärlig med läkaren, inget syntes då på mina prover. Han tog 3 olika leverprover. Istället för att tänka, puh jag slutar dricka, så valde jag tanken; Åh så bra då kan jag köra på utan att det är någon fara.

Förstår (har förstått länge o sett så många signaler) att nu måste jag sluta...kommer få enorma abstinensbesvär! Är så rädd o sorgsen...framförallt att förlora en av mina närmaste vänner som ”hjälpt mig” i så många år...

Kan någon snälla ge mig nått tips..kommer jag någonsin att känna mig lycklig utan a? Hur ska jag tänka i em när det vankas julbak...är ju så sugen redan nu på glögg...men jag vill inte!

Ta hand om er! Vänligen Bubblisen

Tack andrahalvlek och sisyfos för era omtänksamma svar ❤️❤️

Jag inser verkligen att jag är medberoende fortfarande. Jag ser fortfarande till mannens mående och känslor före mina egna nästan. Så till den grad att jag undrar om jag har någon självrespekt alls?

Jag levde med en sorg hela helgen. En sorg som påminde om den när någon dött men uppblandad med en känsla av att vara dumpad. Helt vidrigt var det. Trodde aldrig jag skulle bli så ledsen!!? Grät och grät.

Men trots det kändes det som att rätt sak har hänt. Jag måste ta mig igenom det här mörka. Men det är ju också en allmänt deppig tid. Man kan inte gå ut bland folk, ta en fika på stan, gå på bio eller åka och bada. Allt det där som gör mig glad annars är typ förbjudet nästan. Så det finns inget som kan avleda ens sorger. Och ute är det kolmörkt och blött. Ingen vit härlig snö ens.

Men så ångrade sig mannen plötsligt. Han vill inte vara med nån annan än mig. Och direkt försvann min akuta sorg, vilket såklart var skönt. Men så ersattes den av en frustration. Jag har sagt till honom att det är för sent. Jag kan inte tåla vad som helst. Han sa att han förstår om jag vill göra slut. JAG göra slut?!? Men han har redan gjort slut. Nu är beslutet plötsligt mitt? Som alltid. Det är jag som skilt mig tycker han och nu är det jag som gör slut? Hade han slutat dricka hade vi inte ens flyttat isär. Och hade han inte träffat en ny hade vi fortsatt som vanligt ett tag till i alla fall. Men så blir det liksom mina beslut allihopa. Jag som sårar och söndrar?

Jag önskar av mig själv att jag orkar vara lite "kall" mot honom nu ett tag. Inte elak eller något men distanserad kanske. Jag måste sätta mig själv före honom nu. Nu vet jag hur ledsen jag blir om han träffar en ny. Jag vill inte bli lika ledsen igen och jag kan ju inte lita på att det inte händer snart igen. Så det är för min egen skull jag måste börja ta tillbaka mitt hjärta på riktigt. Jag inser nu att jag inte gått vidare alls.

Han får allt att låta så bagatellartat. Jag gråter en hel helg men han får det till att det som hände inte var seriöst så därför "räknas" det inte. Han får alltid sina egna misstag att verka som så små.

Jag måste utnyttja läget nu och börja distansera mig känslomässigt. Jag FÅR inte göra som alla andra gånger och släta över allt.

Men som sagt. Den här tiden försvårar allt. Man har begränsat umgänge osv så det jag viljat hela vintern är ju bara att känna trygghet och kunna umgås med mina barn och deras pappa. Men nu måste jag försöka låta bli, vilket är svårt den här tiden. Jävla pandemi. Jävla helvetes allt.

Hoppas ni andra har en fin helg ❤️

Grattis på födelsedagen (lite sent)

Varafrisk, du skrev lite tidigare i din tråd om att en del har det så enkelt medan en del har det svårare med att vara nyktra. Detta stämmer säkert, och detta är inte på något sätt någon kritik mot din tanke. Jag förstår dig helt, det är så jobbigt ibland att gå in här när man själv inte är där man önskar och det verkar som att alla andra lyckas och har hittat lösningen. Jag vet precis. Jag tänker att ibland är det nog flera av oss här som inte har det så värst underbart, men att man bara förmedlar en sida av myntet. Och vet du vad, du har så många kloka tankar kring din resa, dock tänker jag också att i de stunderna när man börjar jämföra sig så måste vi tänka på att vi alla ha så olika förutsättningar för att sluta.

Så här tror jag, och jag har ingen adekvat fakta att luta mig mot, men jag tror inte på att en person inte är stark nog, eller har brist på motivation om denne inte "klarar av" att leva nyktert, även om denne säger att den vill. Motivation är såklart en faktor, men det finns motivation och så finns det "saker som andra berättar och som jag läser som säger att jag ska känna så här för att om jag slutar dricka kommer allt bli så bra och då behöver jag sluta dricka, fast innerst inne vill jag dricka". När man bara vet att det är bra att sluta - fast man innerst inne inte vill sluta, ja då har man ju inte motivationen.

Jag tror inte på en brist i den riktiga motivationen, jag tror på bristande förutsättningar. Och behov som inte är tillgodosedda utifrån de bristande förutsättningarna.

Med förutsättningar tänker jag utifrån arvsanlag, hur "långt ner man är" i träsket, status, stöttepelare/familj, kultur, uppväxt, umgängeskrets, personlighet såsom om man vågar/orkar/vill ta stöd genom kontakt med sjukvård/psykiatri/samtal/alkoholterapeut osv.. men även att man bara har en "beroendepersonlighet" som det så fint heter.

Det finns säkert så mycket mer, men detta kom jag bara på just nu.

En sak som jag sett genom åren här är att majoriteten av de som är nyktra är att de (vare sig det är tillfällig eller långvarig nykterhet) byter ut ett beroende mot ett annat. Det behöver inte vara alkohol mot en "dålig" drog jämt det kan vara träning, stickning, städning, mat osv. Gemensamt är ofta att man har den där beroendepersonligheten dock. Jag tror själv att vi är många som ligger på NPF-spektrumet. Inte för att alla har det såklart, men att många ligger på det spektra med exempelvis ADHD med bristande själv/impulskontroll, dåligt konsekvenstänk osv. Det är tydligt att dessa personer (jag inkluderad) har dålig impulskontroll och söker kickar i vardagen samt ofta nyttjar alkohol som medicin för att stänga av/stänga ner hjärnan.

Så jag tänker att då alla är så olika, vi har så skilda förutsättningar så måste vi vara snälla mot oss själva, vi måste säga att det är okej. Vi måste vara snälla och förlåta oss själva. Och vi måste försöka finna och tillgodose våra behov för att "fixa" att inte använda alkohol som medicin.

(Nu blev jag långrandig som vanligt men hoppas min tanke gick fram)

Jag ligger här och reflektera över mitt beteende igår. Varför valde jag att dricka? Kände inte något sug efter alkohol. Jag passerade Systembolaget flera gånger under min shopping tur. Helt plötsligt gick jag in och köpte en skvätt per automatik. Jag minns att jag tvekade in i det sista. Jag hade ej planerat att dricka alkohol igår. Det bara blev så eftersom jag var lite uttråkad. Dåligt väder, pandemin och svag karaktär ligger till grund för mitt beslut. Automtiska besök hos Systembolaget är något jag absolut vill undvika. Jag forsätter min resa mot ett hälsosammare leverne. Förhoppningsvis lär jag mig något nytt på vägen. En dag i taget ?

Någon svinpäls har lagt ut sina krokar på ett forum där han förväntar sig kunna hitta ekonomiskt utsatta. Med största sannolikhet en utböling, eftersom texten är yxigt maskinöversatt.
Jag har anmält inläggen och förutsätter att admin blockerar/tar bort användare och inlägg snarast.

mvh

Örnen Sam, moralens väktare

Så nu har vi precis köpt ett nytt hus.... Kan kännas som det knäppaste beslutet i min situation men jag har drivit hårt på det här. Han ägde en lägenhet när jag flyttade hit och det är fortfarande bara hans namn på den och han är fortfarande enda registrerade ägaren på hans företag som jag i stort sett driver nu. Det slog mig häromdagen att jag inte äger någonting här....Inte ens min bil. Den är registrerad under företaget. Men det har funnits tillit att allt ändå är vårt men i takt med att hans missbruk blivit värre har jag börjat lita på honom mindre och mindre. Och vem vet hur länge han är kvar vid liv om det här fortsätter. Nu hyr vi ett hus - men det är dyrt och ingen säkerhet. Och jag vill så ha någon sorts stabilitet och säkerhet för vårt barn. Speciellt när min familj är så långt borta.
Så jag hittade ett underbart hus som kändes som hem så fort jag steg in. Jag kände mig trygg där. Och handlade på mest magkänsla när jag beslutsamt jobbade hårt och samlade ihop allt som behövdes för banken för att få bostadslån. Min man hjälpte inte alls även om vi pratat att det skulle vara bra att få något fast hem för vårt barn och en investering för framtiden. Och han blev nästan sur på mig - du bryr dig bara om huset inte om mig sa han.
Hur kan jag ens tänka på det här nu när han mår så dåligt? Osv

Handlade jag själviskt? Känner att huset kan bli ett hem för vårt barn även om det bara är jag och hen som bor där tillslut. Och vem vet kanske min man tar sig i kragen. Suck jag vet låter ju inte rimligt....
Handlade jag dumt? Att låsa in mig i ett hus med honom? Kände mig faktiskt lite desperat för min registrerade inkomst har vart mycket liten eftersom vi registrerat nästan all inkom från företaget under hans namn (man betalar mindre skatt på dividender...) Så jag kunde aldrig få ett bostadslån på bara min inkomst.

... är bättre än inget grattis alls :)

Grattis, du är en inspiration till så många av oss. 300 dagar och 10 månader, det är så sjukt stort!

Stolt och glad för din skull. Fortsätt vara du, du ger så mycket till oss här :)

En till som är morgonpigg. Vad bra att det kändes bra med psykologen.
Jag tror verkligen att alkohol är en usel medicin, men jag har all förståelse för att man ibland inte förmår att sluta. Då får det vara gott nog med det man orkar. Jag höll på så i några år. Inga alarmerande mängder, men för mig blev det väldigt konstigt ibland när jag tappade kontrollen på ett sätt som jag inte var van vid eller gjort tidigare.
En del av de där riktigt negativa tankarna som gnager på självkänslan förknippar jag dock starkt med alkoholen. De kunde komma om jag drack några dagar i rad. Säkert kanske en kombination av tidigare mående och alkohol, men hur som helst jobbiga och ältande.
Jag tänker att det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig. Tala om attt man är bra, glädjas åt det lilla och se det vackra.
Ha en fin dag!

Sluta snusa-medicinen ger livligare drömmar, eller, ja jag vet inte, de är betydligt lugnare än de gånger jag försökt sluta med plåster., men till skillnad från vanliga drömmar så minns jag dem oftare. De är inte hemska utan mer intressanta.

Jag drömde inatt om en äldre granntant jag hjälpt köpa batteri till brandvarnaren hennes (vi har inte lyckats ses samtidigt som hon haft pengar så hon fått chans betala 20 kr till mig... oj oj...). I vilket fall. I drömmen hade hon baxat sig in i lägenheten, ofärdig som hon är, satt i en fåtölj och tog fram tre stora kartor med exklusiva frimärken (de var jättestora och dyra), värdet var många gånger mer än 20 kr... hon tyckte jag skulle få dem. Sen hade hon plockat någon ros från någon rabatt. Tydligen fyllde jag år samtidigt...

Frimärkena, fåtöljen, och lite annat, kommer sig nog av att jag totalrensat på vinden och i lägenheten senaste veckorna, och en frimärksamling från min barndom dök up, och fåtöljen var den jag slängde när jag rensade i somras...

Hjärnan är underlig :-)

Angående förråd och prylar. Min bil har gått varm senaste veckorna av alla turer till återvinningen (skräp) och PMU (saker jag aldrig kommer använda, men inte orkar sälja). Kvar i gömmorna ska finnas begränsat med nostalgiprylar, böcker som antingen är väldigt bra / referensböcker / sådana jag vill läsa igen (på riktigt...), resten av böckerna är borta nu. Jag har några prylar som jag troligen aldrig kommer använda, ska försöka sälja iväg dem under vintern, eller se om de kommer användas. Egentligen är nog mitt mål att inte ha något alls i något av förråden jag har, utan rymma mitt liv i lägenheten, nåja, det går ju inte, men i princip, varför ska jag ha saker på vinden i tiotals år... speciellt nu när jag lyckats få bort allt sånt..

Att ha tomt med prylar, och nästan allt överblickbart ger mig lugn. Till skillnad från kaoset där uppe ibland när det till slut inte har varit möjligt gå in...

Så det här med vikten.. Jag försöker styra in så jag bara käkar godis fredag - lördag istället för när jag vill. Och fortsätta laga mat emellanåt.

Någon gång framöver ska jag ta tag i någon mer träningsform, men just nu är jag nöjd med att jag tar mig iväg på promenader.

Tidig avbiktning (och denna är lång så ta fram 2 mackor och en stor kopp kaffe om du ämnar att ta dig igenom detta innan lunch)

Vaknade runt klockan 04.30 och kunde inte somna om. Men vad gör det när man inte har några planer för dagen. Har städat köket och lyssnat på en bra podcast. Ska fortsätta städa då jag har fått lite energi. Ska även ta en skogspromenad i dag :)

Även om jag nu vaknade tidigt så är det första dagen jag känner mig någorlunda normal på länge. Normal för mig kanske inte är normal för andra, men varför jämföra sig med andra liksom :)

Det är så skönt att vakna på en lördag och må bra :) Tänk vilken skillnad det är att inte vakna bakis. Och detta är min 10:e nyktra lördag på raken. Startade min nykterhet för exakt 9 veckor sen.

Jag vet att detta kan vara jobbigt att läsa för de som har det jobbig just nu (och jag vet att det är jobbigt att läsa då det har varit jobbigt för mig tidigare och säkert kommer bli igen) men det är så lätt för mig just nu att vara nykter - så länge jag inte tar första glaset. Det enda tricket är verkligen att bara inte ge in för känslan av att bara ta ett glas. Ett glas är ALDRIG ett glas. Även OM det skulle funka i en vecka, en månad eller ett år (för mig, pratar inte om alla då jag inte kan avgöra det) så:
1. kommer jag aldrig bli fri från A- djävulens grepp om jag ger in för honom. Jag dricker 0 eller 100.
2. är synen på alkohol så förskönad, det är så lätt att man glömmer det dåliga och målar upp en nidbild av lycka kombinerad med A.
3. ger alkohol en falsk känsla av tillfällig lycka, eller snarare alkoholen gör så jag kan tränga undan mina riktiga känslor och låtsas/leka att allt är bra. Jag rymmer, jag vill försvinna men glömmer ack att det är en dag i morgon. Jag skjuter saker framför mig och tar aldrig tag i det viktiga. Det var under min förra långa nyktra period som jag orkade söka hjälp från sjukvård/psykiatrin för min "trötthet" vilket visade sig vara ADD och Autism som ingen sett på 36år.
4. kommer alltid rekylen dagen efter (för det blir aldrig ett glas), när baksmällan slår till och kroppen blir pluffsig, röd och hjärnan funkar sämre och sämre.
5. kommer rekylen också när man slutar, när man inser fakta av vad fan man hållit på med i alla år, och att livet har gått på autopilot och att man inte har gjort någonting med sitt liv, upplevt något eller glömt att leva på 10 år. Så varför starta om känslan om och om igen genom att börja och sluta om och om och om igen... det tar för mycket energi från att verkligen leva.
6. glömmer man bort vad som är viktigt och vad man faktiskt tycker om, vad man behöver göra för att själv må bra. För mig är det promenader, hålla ordning, följa scheman och äta någorlunda bra. Alkoholen förstör allt det genom tsunamivågen av känslostyrda handlingar och apatin som alkoholen medför för mig.

Jag har ju alltid förr känt att det jobbigaste med att sluta dricka är att det är svårare när jag ska gå ut med vänner. Jag gör det väldigt sällan och nu i covid-tider gör jag det inte alls. Mitt problemdrickande har främst varit för att jag dricker själv. Visst drack jag alldeles för mycket när jag var ung tillsammans med andra (drack då aldrig själv), men det gjorde många. Jag kan i efterhand se att det var just där allt startade, de flesta andra hade hämningar - jag drack fler gånger än jag önskade så mycket att jag slocknade, blev utslängd, somnade, fick åka ambulans en gång osv... men hamnade aldrig i bråk eller så, var mest full och glad och störde ingen.

Så jag har alltid gillat att dricka lite i sällskap men de senaste 10 åren har det blivit mycket mer sällan och oftast mycket mindre, mycket mer städat och under kontroll. Men ändå så mycket så jag vågar flirta, skratta och vara lite mer avslappnad. Avslappnad blir jag, men främst är det nog att hämningarna släpps, jag vågar och tänker inte så mycket på "hur jag eller det ser ut". Brukar aldrig göra några helt sjuka saker, men jag vågar prata med det motsatta könet och är mig själv, fast ändå inte.

Jag har alltid haft svårt att få kontakt med det motsatta könet, mest för att jag inte förstår dem, eller vet vad jag ska prata med dem om, eller det är nog så att jag inte vet hur man flirtar, de sociala koderna kan jag inte och fattar inte. Sociala koder kan jag i alla andra fall "klistra på" och maska som det så fint kallas. Jag kan låtsas vara normal, men att flirta, den uppdateringen har inte min mjukvara tillgång till. Jag skulle gärna köpa den, om någon där ute har den uppdateringen så får ni gärna hojta till! Men med alkohol i blodet så försämras allas lågmälda flirtande och det blir mer "ska vi hångla", "ska du följa med hem" *haha* och sånt kan jag läsa av.. i alla fall om man säger det rakt ut. Jag har verkligen noll game!

Jag har ju inte förmågan att se eller förstå när någon flirtar med mig alls och det har jag fått berättat för mig tusentals gånger under hela min uppväxt. Jag har väl alltid trott att det är för min dåliga självkänsla, att jag aldrig har trott att någon skulle gilla mig eller tycka jag såg bra ut. Jag var/är ju helt avskyvärd och de som rätt ut sagt att det inte är så bara ljuger för att ställa sig in, för att de vill ha något av mig. Jag vet väl att det inte är så längre, rent logiskt - men den känslan är svår att skaka av sig. I vilket fall... sidospår 578...

Jag blir mindre typiskt "autistisk" konstigt nog när jag är full bland folk. Eller det kanske jag inte alls blir, men alkoholen ger en känsla för mig av det. Men det har självklart att göra med att mina hämningar släpper. Jag kan ju själv se att jag både blivit utnyttjad och tagen som lätt "byte" pga. naivitet och hämningslöshet, det ligger såklart inte nämndevis alltid på andra. Jag måste ta mitt ansvar, men jag är lätt att utnyttja om man nässlar sig in och får ta del av mitt hjärta. Det är väl därför det varit stängt för den innersta kärleken i ungefär 15 år... sidospår...873 ;)

Det blev ett utlägg som jag inte hade tänkt skriva om, men det jag ville komma till var mer egentligen att jag just nu inte känner någon saknad inför att dricka med andra heller. Jag ville göra det förut då jag ville ställa in mig i ledet och vara likadan som alla andra. Jag ville känna mig och ses som avslappnad, rolig, attraktiv jag ville våga få (och se) andras uppmärksamhet gentemot mig. Jag ville hitta någon eller något (fast samtidigt inte), jag ville känna som alla andra.

Just nu känner jag mig kanske inte bekväm i mig själv, men jag har nog accepterat att det faktiskt inte är jag - jag är inte som alla andra, kan inte vara det och varför ska jag anstränga mig så fruktansvärt för att vara det när jag kan vara som jag är!? Jag är och kommer aldrig bli det där, jag kommer aldrig kunna vara eller snarare känna mig som alla andra. Jag kan verkligen inte ändra på det. Jag är redan duktig på att inte visa det för andra - de andra ser inte. Men på insidan kan jag inte förändras - och det är okej. Just nu känner jag verkligen att det är helt okej. Jag kommer aldrig leva och ha samma saker som andra. Stereotypa neurotypiska normer appliceras inte på mig, och det är okej.

Sen har jag ju tur, eller vad man ska säga. De flesta ser ju inte på mig (eller ens när de pratar med mig) att jag är en udda fågel. Kanske lite speciell, men de flesta tror jag gillar min rakhet, min hjärna (sätt att tänka) och sättet jag ser på saker (lösningsfokuserat och med en ständigt positiv synvinkel - det finns inga problem/fel - det finns krångel och behov som måste behjälpas). Jag tänker ofta lösningsfokuserat vad gäller alla andra, reder ju i ganska mycket inre konflikter bland ungdomar (och vuxna) i mitt arbete, men med mig själv är det tvärt om. Det är väl också därför det tog 35 år innan jag förstod att jag kanske har autism och add (trots att jag jobbat med ungdomar som just har dessa diagnoser i 5 år). Ok, jag har svävat iväg igen..

ADD-hjärnan snurrar som på i 120km/h i vanlig ordning!!!!

När jag själv gick i skolan så skrev andra 2 A4 om franska revolutionen, jag skrev ett helt A4-block! Hade sån tur att min lärare förstod mig och uppskattade mitt sätt att vilja förklara allt men ofantligt mycket mer ord än nödvändigt. Tänk om jag då visste att det var min ADD (och autism - förmåga att se detaljer) som gjorde att jag inte kunde förkorta mig, och att jag aldrig hann klart på prov. Att mitt hoppande mellan uppgifter och 15 minuter av total panik vid starten av varje prov innan hjärnan landade var ADD hade ju varit toppen att veta då. Jag fattar inte än i dag hur jag kunde gå ut med så pass höga betyg som jag hade både från grundskola, gymnasiet och universitetet. Det hör inte till vanligheterna, men det är ju vi som är så bra på att dölja det inre som oftast döljer det så bra så vi inte vet om det själva.

I mitt jobb så samtalar jag mycket med ungdomar, och det är så mycket oftare nu sen jag fått min diagnos som jag träffar, eller snarare märker av, att elever och främst tjejer, uppvisar symptom som kan associeras med ADHD/ADD (det behöver självklart inte vara en diagnos, men kriterier). Självklart påvisar jag inte detta för dem, dels för att jag inte är psykolog eller tillräckligt kunnig inom fältet, dels för att det hör hemma i ett annat forum i samförstånd med vårdnadshavare osv, och dels då de själva inte kommit till mig för att få svar på den frågan. Men jag kan tala med dem om det som bekymrar dem på ett annat sätt utan att börja prata om diagnoser och utredningar osv. Jag kan tala om påverkan och behov av stöd, att inte förena prestation med person osv. Jag kan uppmärksamma ungdomar om att det finns hjälp och stöd allt - och ett "problem" är inte ett problem förän det börjar påverka en person negativt, att man inte orkar/vill/vågar göra något annat för att. Så länge problemet ger negativa känslor eller medför negativa följder bör man ta tag i det, så länge man vill få till en förändring. Har nog aldrig skickat så många ungdomar som i förtroende delat sitt innersta till kuratorn som nu efter jag själv fått reda på mina egna diagnoser. Och det ser jag som något bra, som något hälsofrämjande, som något som jag kan bidra med, som kanske bara just jag kan bidra med pg.a. min situation.

Jag borde egentligen byta forum. Det känns som att jag pratar mer om mina diagnoser än om alkohol. Men jag gillar detta forum. Detta forum är mitt hem och där jag fick styrkan att ta tag i mitt liv, där jag fick styrkan och kunskapen att ta mig vidare och lära om mig själv. Allt startade här, fast i en annan tråd som ligger i "Det vidare livet" dit jag tänker att jag tar mig efter 6 månader här igen.

NU har jag "ödslat" mer tid än jag vill erkänna att bara skriva av mig här, så skönt. Hoppas ingen har läst igenom allt, stackars er. Men välkomna till en ADD-hjärna ;) Detta är bara ett axplock (30 minuter i min värld). 200 tankar i sekunden. Kan ses jobbigt, ja.. och det finns mycket annat som inte är så kul med diagnosen, men om vi nu ska vara ärliga så gör det mig även till en ofantligt kreativ och "det är inte ens utanför boxen - det finns inte ens någon box"- tänkare.

...blir lussebullarna mindre torra!?
Men det kanske du redan visste Charlie ?
Ha en fin helg ☀️?

Kram ???

Hej Blanka! Ja, trött blir man när man slutar med det förrädiska alkohol-bränslet. Du kommer nog att känna igen dig i många trådar här. Finns en hel del 50+are som tagit tillbaka sitt liv.
Du har redan fått bra råd ovan, så jag ville mest hälsa dig välkommen.

Inte som Björn Wallde och Svante Grundberg i serien Nattsudd för er som minns den. I stället njuter jag av Julmust, clementiner och skumtomtar. Mycket bättre! ? Jag minns att jag gillade den serien, dom drack ju helt hejdlöst och jag tyckte det var tufft. Likaså Serien Dallas, jäklar vad coola dom var som tog whisky och drinkar stup i kvarten. På den tiden fanns ju bara Tv1 och TV2, så det var ju det man tittade på. Säkert en bidragande anledning till att jag blev alkoholist.

Nåja, nu är min arbetsvecka slut och i morgon ( läs i dag) ska julgranen in i stugvärmen och fixas i ordning. Umgänge med barnen och hustrun ligger överst på min önskelista den här helgen. Det ska bli mysigt.

Ha en bra helg, och till er som kämpar, stå emot, stå pall, härda ut. Ta inte det första glaset så är allt lugnt.
? ?

Det är ju grymt jobbigt att ha så ont så man knappt kan gå.❤️ Jag led av gikt de sista året innan jag blev nykter. Alkoholen som orsakade det. Det gjorde fruktansvärt ont i foten och den svullnade upp, helt omöjligt att gå om jag inte hade tagit två st voltaren. Det hängde kvar lite ett par månader även när jag blivit nykter, men nu har jag inte haft en enda känning sedan tidigt i våras. Så otroligt tacksam för det.

Gött med en höneblund! ? Jag har jobbat sent skift denna veckan, nackdelen är att jag nu i princip har vänt på dygnet, så jag får se till att gå upp hyfsat tidigt nu på morgonen, för att vända tillbaka.? Skulle vara skönt att jobba ren dagtid, men då blir det ju inga ledigveckor.?

Ja, skaffa ett par bra inneskor, och så håller jag tummarna för att värken ger med sig.

Kram

Jag behöver verkligen gå ner i vikt för min hälsas och rörlighets skull. Hoppas innerligt att mina fötter piggar på sig snabbt. Ska inte gå en meter utan inneskor mer. Minns att min mormor alltid hade inneskor och jag tyckte att det var så konstigt, men hon uttryckte att hon fick ont i fötterna annars. Nu har jag det likadant ?

Googlade förstås, och det är en vanlig åkomma med så krångligt namn att jag redan glömt bort det. Inlägg är det enda som hjälper. Jag har ortopediska inlägg eftersom jag är plattfot. Just nu hade jag behövt ha supermjuka inlägg framför allt, men jag ska leta fram de ortopediska formgjutna också. Det får nog bli en sväng till skoaffären också imorgon och inhandla nya inneskor, de blir ju utslitna i spänsten efter några år.

Man kunde träna fötterna också stod det, men just nu känns det som höger fot svällt till dubbel storlek och det gör ont bara att vicka på tårna, så några övningar är inte aktuellt. Isbad hade varit skönt.

Chill helgkram ?

När jag drack ville jag aldrig gå hem från festen, åtminstone inte innan drickat var slut. Nu avviker jag oftast tidigast. Kan börja gäspa redan vid 21-tiden, allra helst en fredag efter tuff jobbvecka.

Så känner jag också på fest numer. Det är lite stelt inledningsvis innan festen tar sig. Det är då man hade behövt något stärkande. Men det är bara att vänta ut. Jag tänker att alla tycker att det är lite stelt, och jag är även nykter bra på småprat. Jag skulle kunna få en betongvägg att småprata tror jag ?

Och sen är jag galet kvällstrött, allra helst den första tiden. (Nu är klockan 01 men det beror på att jag tog en höneblund kl 19-20.) Det var precis som kroppen började känna riktig trötthet. Kropp och hjärna har ju en del att läka. Men jag kan avvika tidigare utan problem. Det är skönt att avvika tidigare, innan de andra börjar bli för fyllegaggiga.

Min upplevelse är också att jag blir mer lyhörd och mer genuint intresserad av vad andra har att berätta. Jag frågar mer och babblar själv mindre. Jag har jättetrevligt, är mer kvicktänkt och kan lättare växla mellan olika sällskap eller diskussioner.

Guldstjärnor till dig också ⭐️⭐️⭐️

Chill helgkram ?