Senaste kommentarerna i forumet

Tack vare att du delar dina erfarenheter har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har tagit kontakt med VC för möte med sluta-snusa sköterska. Jag vill sluta och jag behöver medicin. På onsdag smäller det!
Tack för det VillJuLevaOckså!

Kram!

Hello hur är läget??
Hur gick det med fiskandet? Blev det några firrar ?? eller "bara" en avkopplande och skön dag??
Kram?

Hoppas du sov gott! Låter som du hade en bra kväll igår. Det var det här med?

Har gillat kvällarna från början... fick tillbaks dem som en gåva av nykterheten. Gött!
Ha en fin helg o kram?

20-27 december förra året drack jag alkohol varje dag. Mellan 5 och 10 enheter varje dag. Den 28 drack jag inte. Ville inte ha något. En paus. Den 29 drack jag en flaska vin. Var inte ens sugen när jag började dricka... Den 30 tog jag beslutet att sluta. Stark som en björn?

Tänka sig imorgon är det 11 månader. Tiden går fort när man har roligt?

Är glad, lite stolt och mår bra. Wow! Denna nykterhet är jag rädd om, så oändligt tacksam. Piggare, gladare och snyggare. Jepp.

Skriver inte mycket om min älskade familj som verkligen gör allt för mig. Och nu när jag är fri kan jag göra allt för dem också. Så glad för det.

Önskar en härlig helg o kram???⚘?

att sluta dricka går bra för mig. Nästa helg har jag varit nykter i 90 dagar och gjort mina 3 månader som jag bestämde mig för...

Men under denna period har jag mått sämre än när jag druckit... jag får aldrig några pauser, aldrig några bortglömmanden av att jag mår dåligt.. det jag får är tsunamis utav ångest och hat av mig själv för vad jag gjort när jag drack och inte kunde kontrollera vad jag gjorde, allt handlade kring fest.. de värsta var om festen tog slut, om nån ville gå hem.. jag fick hitta vänner som ville festa som jag.

Jag är en helt annan person när jag inte festar. Jag har höga ambitioner, pressar mig hårt för att komma dit jag vill.. gör inte fel, följer lagar och regler och ser till att se bra ut inför andra men framförallt vara en person jag själv kan va stolt över...

och jag kan inte stå för den personen jag var då, under hektisk period med massa fest- de enda livet gick ut på... Dock är 3 månader inte tillräckligt för mitt psyke att berätta för närståenden om mina misstag, så jag grubblar, ältar och hatar mig själv så in i bänken och är rädd att folk ska få reda på hur mycket jag festade egentligen. Är på helspänn vart jag än är.

Jag önskar mig själv lycka och att detta går över.. jag har inte gjort någon annan illa än mig själv och jag längtar så mycket till den dagen jag kan bli fri från mina tankar?❤️ Jag gick in här för att
Kolla läget bara eftersom jag ändå klarar att hålla mig ifrån alkohol så behöver jag mer hjälp med att leva med mig själv. Jobbigt att skriva, jag börjar gråta och jag inser hur ensam jag är.

Hej! Det är svajiga känslor, men att sluta dricka går bra. Nästa helg har jag varit nykter i 90 dagar och gjort mina 3 månader som jag bestämde mig för. Under denna period har jag mått sämre än när jag druckit... jag får aldrig några pauser, aldrig några bortglömmanden av att jag mår dåligt.. det jag får är tsunamis utav ångest och hat av mig själv för vad jag gjort när jag drack och inte kunde kontrollera vad jag gjorde, allt handlade kring alkohol och jag kan inte stå för den personen jag var då. Dock är 3 månader inte tillräckligt för mitt psyke att berätta för närståenden om små misstag, så jag grubblar, ältar och hatar mig själv och är rädd att folk ska få reda på hur mycket jag festade egentligen. Är på helspänn vart jag än är.

Jag önskar mig själv lycka och att detta går över.. jag har inte gjort någon annan illa än mig själv och jag längtar så mycket till den dagen jag kan bli fri från mina tankar?❤️ Jag gick in här för att
Kolla läget bara eftersom jag ändå klarar att hålla mig ifrån alkohol så behöver jag mer hjälp med att leva med mig själv. Jobbigt att skriva, jag börjar gråta och jag inser hur ensam jag är.

Min främsta trigger är stress. Både jobbrelaterad sådan och stressen som uppstår på kvällen när jag måste laga mat, diska, hjälpa barnen med läxor med mera. En strategi som jag tycker fungerar ganska bra är att lyssna på en pod eller ett radioprogram samtidigt som jag lagar mat eller diskar. Jag har ett par brusreducerande hörlurar med riktigt bra ljud så jag hör bra vad de säger i podden även om jag tex står och steker pannkakor.
Nu ska jag strax köra ett Corona-säkert gympapass här hemma.
Ha en mysig adventshelg!

ordet "grundglad" ! Tack !

kan du också läsa ditt eget inlägg och låtsas att det är någon annan som skrivit det. Vad skulle du tänka då och vad skulle du ge för råd till den personen? Hoppas du får en bra helg och hoppas du trots allt får lite vila inför kommande vecka. Kram

hej
jag skrev här senast 2018 då jag bestämt mig för att sluta dricka men det gick inge bra.

Nu skriver jag igen då mitt drickande bara fortsätter.

Min situation är den att jag dricker varje dag förutom några få undantag.
Och detta har ökat hela tiden och slutade med att jag har varit borta och druckit i 5 dagar och skitit i allt.
Är nu hemma sedan onsdag kväll och nykter sedan dess.
har pratat med en alkoholterapeft per telefon och det kändes bra.
Min fråga här är hur berättar man för sina barn att jag är alkolist .
barnen är 10 och 19 år och bor hemma.
Tacksam för svar.

Känner med dig Snusen. Tycker det var intressant att du skriver att du mår bra i Polen för där finns inga krav. Och nu verkar du ha fullt upp med att tolka andras känslor och krav.
Jag blir lite bekymrad över han med övergreppet. För han trängde sig verkligen på igen. Du är värdefull Snusen. Det är kanske dags att ta hand om dig själv som Prio m1. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men fullkomligt nödvändigt. Jag har haft fullt upp ibland med att se till att alla runt omkring har det bra och få det de behöver. Tolkat etc. Har fått jobba stenhårt för att inte halka tillbaka i ett ständigt dåligt samvete.
Kanske kan du börja med att tala om för dig själv att du är värdefull. Du har kommit så långt. Fokusera på de positiva bitarna och låt din vän säga rakt ut om han tycker du är en börda. Nu säger du det åt honom och det är inte rättvist för han tycker kanske mycket om att ha dig där. Önskar dig en fin helg!

Usch Sattva, det låter inte som en relation man egentligen vill ha med sin mamma. När man drar in andra blir det mer legitimt, men det kan vi åtminstone låta bli. Att dricka med barnen. (De vuxna barnen).
Smygbeteendet sitter djupt hos mig. Vissa saker var inte ok att äta, det gjorde jag ibland i smyg. Och sen drickandet. Att göra något som är förbjudet är en kick i sig. Beteendet är så djupt rotat. Men det är nog bra att det kommer upp till ytan så att man kan börja bearbeta. Med risk för förstås att man undrar hur det är fatt med den egna hjärnan.
Eller så var det en extra kick också att ha lyckats återställa så att ingen märkte. Jag blir alldeles trött av att tänka på det, för det var ett jäkla jobb ibland att hålla reda på var man gömt tomburkar/flaskor. Samtidigt är jag på sätt och vis glad för att jag inte tyckte att det var ok att dricka öppet hemma. Att få i sig a blev liksom alldeles för jobbigt på slutet och stresspåslaget enormt.

Hej,
Jag dimper in med en liten status här, det som rör sig mest för mig är ju den medicinska avänjningen av snusandet. Jag hade ju verkligen aldrig tänkt jag skulle börja ta medicin mot det, men här är jag, har precis tagit morgondosen, inne på dag 6. Dosen trappas upp, första 3 dagarna en 0,5 tablett på morgonen (alltid ta i samband med att man äter något), sen resten av "kuren" en tablett morgon o en kväll, från dag 7 är det maxdos 1.0 mg(?).

Det är ju en ganska dyr medicin - ca 600 kr för de första två veckorna (hm... halva priset mot snusandet typ....)

Första erfarenheten, ungefär dag 1-3 tror jag var först att snuset slutade lukta "gott", och det smakade lite annorlunda i munnen, märkbart gav det mindre effekt, så spontant gick först förbrukningen ner till hälften, sen... på dag 3 så insåg jag att jag var uppe i samma nivå igen, men utan att egentligen få någon effekt. Typ "förnekelse" / "sorg"??

Igår köpte jag en dosa snus och en dosa nikotinfritt bara för att testa om jag upplevde någon skillnad. Nä, just det, just nu spelar det nästan ingen roll.. alla receptorer är tilltäppta verkar det som. Kanske en liten liten effekt, men den var då försumbar. Just nu skulle jag nog kunna fylla munnen med en hel dosa och knappt märka något, känns det som.. :-( Tråkigt faktiskt....

Men det är ju så man ska få hjälp, att det blir meningslöst få i sig nikotinet.

Det är ju en stor fördel att jag bara behöver ta ett medvetet beslut två gånger om dagen. Jag har nog med saker att kämpa o fundera med ändå, så det är skönt få åka lite räkmacka i detta fall.

Tur nog så stimulerar medicinen lite granna så det har ännu inte blivit brutala abstinenssymtom, det jag nog mest märkte av var igår då jag var lite extra trött under dagen o fick lägga mig o sova, men det är ju samtidigt inte konstigt, jag har ju haft svårt att sova o varit pigg mitt i nätterna hela veckan. Jag hade också relativt mycket huvudvärk en stund, och var irriterad o så. Men gick över.

Det finns tydliga framsidor också - på morgonen är jag inte lika "död" som jag brukar vara, vaknar lite lättare. Pulsslagen känns inte längre på samma sätt, så blodtrycket har nog steppat ner rejält.

Det är totalt en 12-veckors behandling, och jag får ett samtal från sköterskan en gång i veckan som kollar läget, som stöttar, och vi ska nästa gång bedöma om jag ska toppa upp med nikotinplåster när jag helt *ska* sluta snusa (dvs dag 16), fast eftersom jag redan nu känner hur lite extra stimulans jag får av snuset så tror jag att jag kommer klippa allt då, och kanske ta lite abstinens. den borde vara väldigt liten.

Säkert kommer en del kamp efter 12 veckor... men det är en bit dit :)

I övrigt, det har inte direkt varit lättare undvika godis denna vecka... så suget förflyttar sig nog delvis... Men överlag, är jag nöjd.

Belöningssystemet och vanor styr mer än jag vill och det är klart lite rörigt blir det i livet även med det här stödet med medicinen, men jag känner ändå stor förtröstan och lugn, förutom hetsätande av godis har jag inte t.ex. hamnat inne på bolaget, känner inte det är stor risk, men jag har fått prata bort tanken några gånger denna vecka. Allt sitter ihop.

Sedan har jag nog blivit lite mer förstående över att vissa behöver toppa sin sluta-med-alkohol med medicin för att få stöd. För inte är det en lättare kamp det... Där hade jag "tur" som inte var lika fysiskt beroende som med snuset.

Jag har träffats ändå. En gång satt jag med en väninna en hel kväll på en pub. Hon märkte inte ens att jag drack a-fritt. Jag sa det på slutet av kvällen men flaskan hade stått framme så det var ingen hemlighet.
AW utan fungerar utmärkt, det är många som dricker sparsamt. Visst tanken på att dricka a i goda vänners lag kan vara tilltalande för att man blir avslappnad tillsammmans. Men de flesta jag umgås med tycker jag mycket om - då är det så otroligt mysigt bara att umgås. På min senaste sådana träff drack alla a-fritt. Det var ovanligt, men väldigt väldigt trevligt. Kanske för att hen som annars pratar oavbrutet var lite mer lyhörd ?. Jag har tidigare skapat en idealbild kring middagar och social samvaro med a. Men när a blev viktigare än mötet med människor, då var det rätt värdelöst.

Jag tror du är en bra förälder Sattva, annars skulle du aldrig få förhöra en 14-åring på läxorna?.
De vågar dessutom prata med dig om ditt drickDet är klart att man blir oerhört besviken på sig själv när man inte är fullkomlig. Jag har lovat min äldsta att inte dricka mer för att några dagar senare göra det igen. Det var då.
Vet inte om det är så enkelt nu för att det verkligen är mig det handlar om. Det är inte för barnens skull längre utan jag tar tid för mig själv. Prioriterar mig själv. Det har suttit så långt in och är minst lika svårt som att sluta dricka. Men jag tror det är ytterst nödvändigt. Kroppen och själen behöver kärlek och lugn. Då ryms inte längre alkohol. Tror jag ägnar 1-2 timmar åt mig själv varje dag nu. Promenad även om jag är trött, stretching även om jag vill sitta kvar i soffan. Fotbad. Städa för att jag mår bra av att ha det fint.
Kanske är det därför det funkar så bra nu och jag inte känner någon längtan. Kroppen och hjärnan får sin vila ändå för att jag ser till det.
(Å så min näringsbalans förstås en grundförutsättning för att få fokus).
Du kanske måste våga prata om din barndom också. Pratar du med barnen om det? Jag tror att det är viktigt. Å det gör också ont, att man gör precis samma sak mot de egna barnen som man for illa av själv. Men jag tänker att man också for illa av att det var en stor hemlighet. Den tyngden kan man lyfta av dem i alla fall. Och givetvis försöka vara nykter.

Jag hade redan bestämt mig när jag var aktiv att om jag blir nykter så ska jag ha ett liv, jag ska kämpa för att vara lycklig i min nykterhet, för annars får det vara. För om jag är lycklig som nykter så är det större chans att jag behåller den, att jag tänker till en extra gång om jag vill ge upp och när det känns för svårt. För det kommer att ske, livet är så, så man kommer att bli testad antal gånger i livet, från misslyckande,konflikter och det värsta, dödsfall. Så det är därför jag tycker att det är viktigt att man arbetar med sig själv, förstår lite hur man fungerar, samla "verktyg" som kan hjälpa en om det blir svårt. Har sett ett par människor i mitt liv som har blivit nyktra eller rena från sitt missbruk, men inget annat har förändrats och dom mår inte bra.

Så nu är jag i centrum av ett corona utbrott på jobb. Jag jobbar inom demensvård och det är hemskt. Man känner sig så maktlös och man räcker inte till. Frustrationen man har för chefen och ledningen ger extra negativ energi så det gör en ännu mer stressad. För stressen på jobb nu är fruktansvärd och när man är stressad så är det större chans att man gör fel. Så detta får jag hantera utan alkohol, men när jag drack så inbillade jag mig att jag hanterade svårigheter men egentligen flydde jag bara. Men även om det är något helt nytt som jag aldrig har varit med, om även alla negativa tankar och känslor så har inte tanken av att dricka kommit upp. Det har inte ens funnit på tapeten för mina tankar går inte automatiskt till alkoholen längre när jag mår dåligt, det kan ske men att ändra beteende som man har haft i 20 år ändras inte bara sådär, men om jag jämför med några månader så är det stor skillnad. Sen kan jag aldrig veta hur jag reagerar nästa gång livet inte går som man vill, men det är då man får hoppas att "verktygen" man har samlat ihop under tiden kan hjälpa...

Nu börjar man bli trött
Natti natti..

Dagarna går i ett. Pappa, jobb, byggprojekt, och hålla kontakt med barn och några vänner, mamma och barnbarnen. Ikväll lyxar jag med att inte gå och lägga mig i tid. Beställer lite julklappar och skriver listor på dito saker. Letar efter delar till en servis på olika auktioner. Lite istället för tv. Ska inte ställa klockan imorgon. Ska värma croissanter till min frukost.
Jag gillar kvällarna allt mer. Och morgnarna fortsatt. Gillar mycket i mitt liv trots en jäkla massa problem att lösa och känslor att leva i, och med. Jag är nykter och funderar inte över det annat än med lättnad. Jag är grundglad och känner mig väldigt stark! Kram och godnatt alla fina personer här. ?

Så mycket av social samvaro har det ju inte blivit för min del, men ändå några gånger i somras. Min upplevelse var att jag hade precis lika trevligt som jag brukar ha. Jag pratade inte lika mycket som jag brukar - jag lyssnade på de andra mer. Ett lyft för alla parter ? Jag pratar mycket normalt, som onykter pratar jag oavbrutet.

Jag hängde med bättre i samtalen och var mer kvicktänkt med att ge svar på tal. Mer lyhörd för tonfall och stämningar. Tröttnade dock vid 23-tiden, då de andra var lite onyktra och helt ouppmärksamma typ. Och jag blev trött. Men kvällen kändes ändå längre, och mycket givande.

Man måste uppleva det för att förstå det. Se det som ett experiment! Det kanske slutar med att du upplever det just som tråkigt när alla andra blir onyktra och pratar i munnen på varandra, men de första timmarna har du nog god behållning av. Föreslå att ni ska spela sällskapsspel annars, det brukar ta udden av drickandet lite. Eller karaoke!

Jag såg på nyheterna igår att det finns personer som inte får covid-19 även om de utsätts för smitta, tex om de jobbar inom vården eller om de har anhöriga som har haft det. Just nu pågår en studie på dessa som klarar sig från smitta. Det fanns två teorier om vad de kunde bero på. Den ena hade med cellerna att göra på något sätt, och den andra teorin var att vissa har en gen som gör att man inte smittas. Vissa blir ju inte magsjuka heller pga av något genetiskt. Jag tillhör dem, smittas aldrig av kräksjuka. Kräks bara av matförgiftning, bil/sjösjuka och när jag dricker för mycket alkohol.

Kram ?

????

Gick fint! Planering och aktivering fungerar även på Fredagar.

God natt

Igår förhörde jag sonen på biologiprov, 20.45 eller så. Hade inte gått om jag druckit.
Mycket av min motivation att bli nykter handlar om barnen. Mina egna tidiga minnen börjar i barn - och ungdomstiden, och rör sig kring mina föräldrars drickande. Hur min bästa kompis ska sova över, vi är kanske 9-10 år. Mina föräldrar börjar bråka o härja mitt i natten. Hon säger sökande "vaf händer...?". Jag låtsas sova... Hon är fortfarande min bästa vän, jag döljer mina alkoholproblem även om vi har sms kontakt vsrje dag; jag är "trött".
Barnen vet, min man vet ( han är också alkoholist mrn skulle aldrig erkänna det). För barnens och min skull vill jsg bli nykter. Vill maken vara med på tåget är det en bonus, men ärligt talat kommer han sist. Han är vuxen, medveten, vet vad jag kämpar med. Han går dra sin egen last...

Känner igen det för Sisyfus, att återställa så att ingen ska märka. Det där har följt mig hela mitt liv. Har fått flashbacks de senaste dagarna från mitt tonårs -och unga liv. Hur jag parerade min mammas drickande. Vi drack ihop, hade "mysiga" middagar som innebar att ffa hon blev full. På den tiden fanns inte boxar. Jag hällde ut halva flaskan, fyllde på resten med vatten...Så var det. Hon var nyskild o olycklig. Jag var utflyttad o vilsen.
Men detta smygbeteende har fortsatt hos mig hela mitt liv. Om jag återställer o ingen vet, är det ok då??

Helg igen och bor återigen hos min vän börjar bli standard det här. Men skönt han finns men börjar lite känna mig som en börda både för honom och min terapeut. Dom känner säkert inte så men jag tror dom gör det. Men mina känslor är lite överallt just nu och inte något jag bör sätta min tilltro till just nu. Jag vet det men ändå gör jag det, övertolkar ord mm. Haft några lite lättare dagar men blev snabbt kastad ner i mörkret igen i veckan. Blev utsatt för ett övergrepp i somras och i veckan stötte jag i hop med han som begick övergreppet mot mig. Och han började tafsa på mig och sen skickade han massa sms på kvällen och ville komma hem till mig men svarade aldrig honom. Men det väckte upp en massa skit. Så druckit sen dess men bröt nu i eftermiddags när jag åkte hem till vännen. Och naturligtvis har de förlängt restriktionerna i polen så den resan skiter sig. Inte kul åka dit om man inget kan göra. Och julen blir inte som den brukar pga jävla Corona. Och lyckats göra min pappa besviken han trott vi två skulle fira ihop men vill va med min syster och hennes yngsta dotter. Yeha lite is really fun NOT

Tack Torn för ditt inlägg.
Tror kanske inte att hela problemet kan förklaras med järnbrist. När man drivit problemet så långt som jag och många med mig har gjort får det effekter. Det räcker inte med att få upp järnnivåerna och så är allt frid och fröjd. Så man får plocka framgångsrecepten hos er som lyckats. Lugn och reflektion vid fiske t.ex. å Andra halvleks sätt att reflektera över och notera situationer när hon brukade dricka. Jag jobbar med att sänka stressnivån och ta hand om mig själv. Promenera, massage, träning, stretching, andning, spikmatta. Det krävs fokus för att vila.
Hade ett litet återfall häromdagen... inte med a, men jag åt upp ett helt paket med polkagrisstängeri smyg. Jag brukar aldrig äta godis, men plötsligt kunde jag inte sluta. Tänkte inte så mycket på det förrän dagen efter när jag skulle återställa dem så att det inte märktes och inte kunde hitta stängerna. Adrenalinpåslaget ... risk för upptäckt. Herregud jag är 50+, det skulle väl inte vara hela världen.
En del i mitt drickande har nog också varit smygandet i sig. Kicken av att komma undan med det. Eller riskera upptäckt. Det kändes väldigt fånigt igår när jag fick den här reaktionen på smygätet godis. Ingen direkt kick, utan mer en känsla av att jag inte orkade med det där. Stressen innan jag återställt, ångesten när rätt flaskor/burkar var slut på ett systembolag och jag fick slösa tid på att åka till nästa. Ett evigt planerande. Å vad jag inte längtar tillbaks dit. Hittade stängerna. Ingen märkte Kan ju hoppas att jag inte övergår till godis nu, men jag tror inte det.
Ha det bra alla därute.

Det blev en jobbresa. Inrikes i Sverige. Vi jobbar ju hemifrån och undviker resor. Har ju inte varit utrikes sedan Bergamo i slutet av Januari. När man pratar om nödvändiga resor så är ju nödvändig ett väldigt luddigt begrepp. Det känns som att det kan bli väldigt subjektivt. Alla resor man gör i tjänsten är ju nödvändiga på något sätt, för annars hade man ju inte gjort de resorna. Men just denna resan var viktig för vår verksamhet. Nåväl. Meningen var att vi skulle vara hemma ikväll, men en lång bilresa som startade lite senare än planerat och saktades ner av bland annat väder och väglag gjorde att vi bestämde oss för att stanna över natten, ungefär halvvägs och det var väl lika bra det.

I och med medlemskap i hotellet så fick vi en varsin present när vi checkade in så jag tog med mig min upp på rummet. Visade sig vara två kalla Heineken 0.0%. Nu har jag ju bara druckit vatten, kaffe och te på flera månader. Har inte varit sugen på alkoholfri öl, men det är ändå fredag så jag öppnade den. Den var väl ok. Smakar förmodligen mer nu när jag är så van vid vatten. Men jag sparar den andra. Och jag skulle nog inte betala för en. Men nu har man i alla fall druckit en öl och nu är det läggdags. Det blir melodikryss i bilen imorgon. :)