Senaste kommentarerna i forumet

Du slår på dig själv onödigt hårt. Ungdomligt oförstånd är helt normalt. Det hade varit mindre normalt om jag som är 50+ hade gjort så, men ändå sker det. Jag har också gjort dumma saker på fyllan. Jättedumma saker. Farliga saker, som kunde slutat i katastrof men jag hade turen på min sida.

Jag kan påminna mig om det ibland, tacka mina skyddsänglar ?? Men jag står inte och faller med det. Det jag gjorde på fyllan var inte mitt riktiga jag. Där fyllan går in går förståndet ut.

Och att prata med en psykolog är välgörande för själen. De har betalt för att lyssna. Och de har kloka strategier som går ut på att man kan tänka eller göra annorlunda för att gå vidare.

Kram ?

Har ni tips?

1. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar för jag skäms och är rädd att sambo och vänner inte ska förstå varför jag dolt det. Känner inte att 3 månader räcker för att ha bevisat och att mitt mående inte skulle klara att folk såg ner på mig just nu.
2. Alla frågar när jag ska börja dricka igen, nästa vecka har jag gjort 3 månader och jag får ofta höra ”ska vi fira då”. Jag är rädd för ett liv utan en vanlig vardag där man kan ta ett glas med vännerna och eftersom jag är 22 år förväntas det...
3. Även om man gjort fel, gått emot sin moral i missbruk utan att veta hur grovt.. tror ni jag kommer att förlåta mig själv att jag gick så långt? Som jag sa längtar jag tillbaka till ett bra mående, en normal vardag och självkärlek.

Vad tror ni. Och har ni tips? Jag går in och uppdaterar hela tiden för att se om ni har råd, ni är så kloka och lugnar mig på ett sätt...

Jag har försökt prata, har dock inte berättat det som tynger mig mest för jag känner skam.

Jag tycker inte att det hjälper att prata med någon.. jag önskar jag hade en som hade varit i samma situation isånnafall att prata med..

Vad trevligt att du kikar in här ? Jag har lagt löpningen på is lite nu när det är halt. Kan riktigt se det framför mig hur det skulle gå om man halkade till. Aj-aj, man är ju inte 20 år numera. Men jag ska skaffa ett par bra skor med dubbar. Vill inte lägga av nu när min kondition har blivit så mycket bättre, och jag tycker det är riktigt kul och skönt med löprundor. Mörker är inget hinder, jag kör med en bra pannlampa.

Kram

Yes, du tillhör också en av mina ledstjärnor. Det var du som lärde mig att vara positiv.? Grattis till 11 månader någon dag i förväg! Jag är nämligen helt säker på att du inte får för dig att blanda i sprit i julmusten i kväll.?

Kram

Jag har ju varit med i tjejjouren ett drygt år, så jag kan inte enbart skylla det på alkoholen ? Jag har alltid varit en engagerad människa. Typisk föreningsmänniska. Att inte sitta som ledamot i några styrelser är ovant för mig, även om det hänt i perioder då barnen var små. Fackligt engagerad har jag också varit, men numer jobbar jag ju på ”arbetsgivarens sida”.

Tänker ibland att jag ska sluta engagera mig, att det tar för mycket energi. Men sen ger det ju energi också! Och jag är en engagerad människa som vill göra skillnad. Jag tycker att alla ska bidra till ett bättre samhälle, och då kan jag ju inte själv låta bli att engagera mig.

Jävlar vad snabbt jag kan skriva på min padda ska du veta. Jag har gått från att skriva med ett pekfinger på mobilen till två pekfinger och ett långfinger på paddan, då går det tre gånger snabbare ?

Kram ?

Det var som attan vad du har blivit engagerad i en massa samhällsproblem.? Är det tack vare din nykterhet tro? Intressanta inlägg du skriver! ?Jag håller med om i princip allt, men själv skriver jag för långsamt för att få till så långa inlägg.

En annan sak förresten, jag läste i någons tråd där du skrev att man ofta ser när någon person här är på väg att ta ett återfall. Jäklar vad rätt du har i det! Man ser det på hur personen skriver och dividerar med sig själv. Ofta någon/ några dagar innan återfallet sker. Det slår nästan aldrig fel. Man har fått en hel del erfarenhet av att läsa här på forumet ett tag har jag märkt.? Det är skrämmande hur listig alkoholdjävulen är.

Kram

Du gör inte fel, du råkar bara som de flesta härinne använda alkohol som tröst, avkoppling, flykt eller liknande. Och då får den en roll den inte borde ha i våra liv. Torn, som har en tråd här, definierade beroende som att om man inte lätt kan byta ut alkoholen mot en annan dryck så har man ett beroende. När man själv börjar uppleva alkoholen som ett problem verkar det för många vara lättare att sluta. Sen behöver du kanske hitta något som ersätter alkoholen i ditt liv. Någon hobby, förening eller aktivitet där du kan träffa folk nykter. För vissa räcker det att skriva här, men en del kan behöva mer stöd av vården eller AA till exempel. Finns många trådar med lästips, Andra halvlek har mycket i sin tråd. Ett råd är att ta tre nyktra månader till att börja med, och sen utvärdera hur du vill gå vidare. Och en sak till, det verkar vara lättare att sluta ju tidigare man tar tag i problemen, så kör igång direkt!

Gick in här på dåligt humör och irriterad över några släktrelaterade konflikter, men det försvann när jag läste ditt inlägg. Det gör mig glad att veta att du mår bra och tar dig vidare på ditt eget sätt. Kram till dig!

Har läst din tråd, och du känns som en människa som kämpat länge.

Du skulle kanske behöva prata med en psykolog? Få ut alla tankar om det som har hänt, och få hjälp att hitta strategier att ta dig framåt. Det är verkligen jättebra att du har varit nykter i tre månader, trots att du mått så dåligt hela tiden. Men att börja dricka igen är INTE en lösning!

Kram ?

Det är precis som Annie Grace skriver i sin bok: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga”. Det är förbannat sorgligt faktiskt. Och så tydligt när man kommit ut på andra sidan.

Kram ?

Jag hade nog också värk i kroppen och mycket huvudvärk. Jag mådde inte alls speciellt bra fysiskt i början av min nykterhet. Huvudvärken satt i flera månader. Alkoholen orsakar en slags allmän inflammation, som nog kan märkas lite varstans. Värken försvinner tillfälligt när vi bedövar den med alkohol, och blir antagligen därför värre i början när vi är nyktra. Det är min teori.

I början var jag bara så fokuserad på att jag slapp vara bakfull. Och att jag kom ihåg hur alla kvällar i veckan slutade ? Ett annat plus var att jag faktiskt började sova bättre redan efter en dryg vecka, men alla är inte så lyckligt lottade. Jag var också helt uppslukad av att lära mig mer om hur alkoholen fördärvar våra kroppar och samhället. Pluggade stenhårt! Nu efter snart 10 nyktra månader är jag helt anti alkohol. Har till och med gått med i IOGT-NTO.

Vad det gäller levern så har den inga känsloceller. Man har inte ont i levern, hur skadad den än är. Ändå säger många att de har ont just i det området, och det kanske kan vara som Torn skriver att en förstorad lever pga fettlager trycker på andra organ.

Du kommer att få många skitdagar framöver, då du undrar vad du gett dig in på. Men efter skitdagar kommer alltid gulddagar, och för varje månad som går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Jag lovar. Ta en dag i taget bara.

Kram ?

Det låter verkligen som om du tänkt om och framför allt gör annorlunda. Craig Beck är svinbra! Han och Annie Grace är mina husgudar ??

Vad det gäller jul och nyår tänker inte jag annorlunda än vilket kalas/fest som helst. Jag ser fram emot att leta reda på en glögg som inte smakar saft, julmust är gott till julmat, nubbe har jag inte druckit på många år för jag brukar bli för full, och det ska bli skönt att köra hem och sova i egen säng istället för att sova över på en luftmadrass. Några julfester med jobbet blir det ju inte heller i år. Hur tänker du om julen?

Men jag har varit nykter i snart 10 månader, så jag har hunnit träna mer på att vara nykter i olika sammanhang. Och jag har upptäckt att jag har lika roligt nykter. Det som tidigare har varit ett bekymmer när man varit nykter pga bilkörning tex är att jag tyckt så förbannat synd om mig själv. Jag har tyckt att hela festen varit mer eller mindre förstörd för att jag inte kan dricka. Som man kan lura sig själv ?

Kram ?

Lite sent hej och välkommen!
Bra råd och tips har du fått, kan bara instämma. Vill varna för ”framtidsfällan” att allt för tidigt börjar oroa sig över nyår, semestern, och inte minst- hela livet. Ta EN enda dag i taget, så lättar oron. ”Okej jag kanske inte klarar aldrig mer eller tre månader” eller vilket mål du än må ha.
Men en dag fixar du. Ny dag nytt beslut. Det hjälpte mig mycket de första månaderna. Ska inte sjunga nån psalm över det nyktra livet (går att läsa om i min tråd för den som har en bra scroll-tumme ?) men sorgen går över, allt landar i lite nya banor. Kroppen mår bättre. Oro för sjukdomar, demens lättar.
Jag kan inte säga att det finns en enda sak som är sämre-som nykter.
När du läser om oss som stretat på ett tag kan det kännas långt borta med ett halvår, ett år. En vecka kan kännas lång. Men fortsätt kämpa som du gör, läs och skriv här, ha TÅLAMOD med dig själv. Kram ?

Stort grattis till 11 nyktra månader! Tänk, snart ett år som känns som en hel livstid nästan. Åtminstone ett helt nytt liv, ett mycket bättre liv på alla sätt. Du tillhör mina ledstjärnor här på forumet och jag blir lika glad varje gång du skriver en hälsning ❤️

Kram ?

Blev visst en dublett?
Kollar på Så mycket bättre och dricker must! Hoppas du har det bra, kram?

Så bra du lyssnade på en podd om det. Den här kollade jag på förut så jag lärde mig gången i det hela:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2gÅ

Tänker alltid på hur jag hade det när jag slutade dricka. Detaljerat, hur dåligt jag mådde och på skammen jag kände. Låter inte känslan av sug bygga bo i mig. Mera känslan av hur bra jag mår nu. Är inget alternativ att dricka. Är det det för dig?
Kramar ??

Håller med Adde om att grundglad är ett kanonbra ord! Och en otroligt bra grund att bygga resten av livet på ?

Kram ?

Hej Morgonsol,
Du skriver hur få stopp på tankarna kring honom. Kanske behöver du träffa en professionell? Jag kunde släppa taget efter utbildning inom mindfulness, till instruktör och innan gick jag en annan kurs och övade i ett par år att släppa taget. Sedan gick jag till en psykolog och lärde mig sätta gränser. Jag behövde de kurserna, de samtalen, de åren. Jag tror att det är olika för oss människor. Vi är i olika faser. På vad vi behöver lära oss och på vad vi behöver öva på. Hoppas att du finner ut vad du behöver göra. Jag skulle vilja säga, bara acceptera och släpp taget och gå vidare. Men jag vet att det inte funkar så. Det är övningar. Och du behöver ta reda på vad du ska öva på och vad du vill öva på och varför. Ta hand om dig själv på alla sätt! Han kommer inte ta hand om dig. Det är du ansvarig för. Och det är hårt. Men när du är på en väg som du väljer, då kommer du att tacka dig själv!

Sök på det på youtube. Finns en del bra klipp om det. Bara för att man tänker på att dricka betyder inte det att ett återfall är på väg, men det är klokt att vara vaksam.

Man märker här ibland när folk liksom ”bäddar” för ett återfall. Då kommer de på en massa ursäkter för att livet är så jobbigt på alla möjliga sätt. ”Om inte... ” osv. Livet är jobbigt periodvis, för alla, men det blir bara ännu jobbigare om man blandar in alkohol i den soppan.

Kram ?

Gick en lång promenad idag och kom på mig själv med att gå som en äldre... vill inte ramla. Jag har aldrig varit någon vinterlöpare men kanske ska börja i år. Kan vara bra med ett nytt nyårslöfte. Härligt att höra om din dag på sjön! Kram ?

Idag har vi haft heldagsutbildning med tjejjouren på zoom. Samma sak imorgon. Vi ska lära upp några nya jourare, och då ville jag repetera lite. Jag gick ju samma utbildning innan jag började jobba med chatten. Idag har vi lärt oss om jämställdhet, samhällsstrukturer, manligt och kvinnligt, porrindustrin, sälja/köpa sex, hedersvåld, hbtq-personers utsatthet och mycket mer. Lika mycket står på programmet imorgon.

Filmen om porrindustrin är en riktig käftsmäll som drabbar mig lika hårt varje gång. Att så kallad mjukporr inte ens finns längre, den har flyttat in i populärkulturen. Det som förr var hårdporr är idag mainstream. Att våld och förnedring är en naturlig del i utbudet. Snittåldern för att svenska pojkar börjar kolla på porr regelbundet är 12 år. De vill se bröst och nakna kvinnor, istället får de se en man stoppa kuken i munnen på en kvinna så våldsamt att hon nästan kvävs. Eller kör upp hela knytnäven i hennes fitta. Vad gör det med en tolvårig kille?

Och när jag får se skärmdumpar på det språk som många unga män använder mot unga kvinnor (hora, slampa, jag ska slå ihjäl dig/knulla sönder dig osv) så blir jag helt matt och uppgiven. Hur ska något som jag gör kunna göra skillnad? Vad vi än gör så fortsätter den här destruktiva utvecklingen som ett expresståg.

Jag kan känna samma uppgivenhet vad det gäller klimatet. Ju mer jag lär mig om klimatfrågor desto mer uppgiven blir jag. Hur ska något jag gör, göra någon som helst skillnad i det stora hela? Samtidigt kan jag ju inte ge upp helt. Jag måste bidra med det jag kan göra, gräva där jag står, och vara glad över varje ynka skillnad i positiv riktning.

Jag måste ha samma inställning till chattandet och det informationsarbetet jag vill vara en del av för att vi ska få ett mer jämställt samhälle, där man respekterar alla människor oavsett könsidentitet, ursprung, klass. Och jag måste tänka att jag gör skillnad i det lilla, gemensamt med många andra som också gör skillnad i det lilla - och tillsammans gör vi lite större skillnad.

Om jag under en chattkväll kan stärka en enda ung kvinna i hennes känsla att hon har blivit dåligt behandlad, och kan stärka och peppa henne så pass mycket att hon antingen bestämmer sig för att söka hjälp, eller bestämmer sig för att säga ifrån och inte ta mer skit, så gör mitt arbete skillnad. Som droppen som nöter på stenen.

Men efter flera timmars utbildning tillåter jag mig att känna mig lite trött och uppgiven. Och ledsen för mänsklighetens skull. Vi blir alla förlorare i detta ”könskrig”. Jag slickar mina sår och kommer igen.

Trött och lite uppgiven helgkram ?

Uppdaterar ?
Har absolut inga cravings. Försökte dricka en öl. Smakade gott men va nöjd efter 4 klunkar och gick över till vatten. Har även slutat röka vilket inte varit möjligt innan jag började med medicinen. Min läkare säger att det är tveksamt att det är ti medicinens förtjänst, min behandlare har erfarenhet av andra patienter som kunnat lägga ner andra missbruk så som mat-missbruk bland annat. Tog 2 veckor att verkligen känna medicinen i full effekt. För vissa har det tagit längre tid (som jag skrev i mitt tidigare inlägg).
Inga biverkningar. Känns fantastiskt. Har fått tillbaka mitt liv!!! Alla som brottas med flaskan borde få veta om den.
Lycka till alla!

Skam över vad som hände för två veckor sedan - även om jag inte kan förklara det fullt ut, trots mycket grubblande.

Skuld över att jag inte förmått mig att skriva något. Jag har läst och tryckt massor av hjärtan, men inte kommit till skrift. Förlåt! ?

Samhörighet och kanske ännu mer en stor portion tacksamhet infinner sig när jag läser era inlägg. Fantastiskt vilken respons jag fått. Så skönt med igenkänning, även om det känns tungt emellanåt.

Jag är helvit sedan handspritsincidenten för två veckor sedan. Är fortfarande inte sugen på att dricka.

Dock har jag funderat. Och funderat. Och funderat igen.

Tänker att jag kör vidare på min mer liberala bana. Åtminstone tankemässigt. Jag får - om jag vill. Tror att jag fastnade i tänket "aldrig mer" och "aldrig första glaset". Fungerar uppenbarligen för en del andra, men absolut inte för mig.

Min hjärna registrerade ordet "aldrig" och sedan hände det onämnbara. Det som visserligen någon mer råkat ut för, men som ändå får förpassas till skämskudde deluxe. Visst, jag vet att det är en del av beroendet, men ändå... Det finns en gräns...

Under ca ett halvår kunde jag dricka kontrollerat, trillade aldrig dit igen. Väljer det ordet istället för normalt, då det är olika för alla. Kontrollerat i min värld innebär att jag har koll på vad jag dricker.

Nu har jag inte velat ha något alls. Sedan början av oktober har jag alltså druckit endast en gång - och det var verkligen inget planerat eller kontrollerat. Suget - om det ens kan kallas det - anföll mig med full kraft och den förbannade handspriten stod i närheten.

Nu är den bortplockad.

Väljer att skriva något, även om jag inte orkar besvara alla en och en just nu. Ni vet väl att lite respons för mig är lika med en halv uppsats... ?

Hörni, jag mår bra. Superbra till och med. Trots extrem arbetsbelastning är jag hyfsat lugn.

Nykter som en nyponros (i brist på någon annan liknelse...)

Tack för att ni finns i mitt liv. ?

Trevlig första advent! ?️

Kram på er